Liberal muslim

För snart två veckor sedan öppnades en liberal moské i Berlin, kvinnor och män tilläts be tillsammans. Moskén var tänkt att stå öppen för kvinnor utan huvudduk, för personer i samkönade relationer och för muslimer från alla riktningar, oavsett om de är shia, sunni, alawiter eller sufier.
När moskén öppnade var bönerummet sprängfyllt av såväl troende muslimer som media. Men sen hårdnade tydligen klimatet och till förra veckans fredagsbön kom det bara åtta personer. Många ska ha avstått att gå dit på grund av rädsla.
Förra veckan utfärdade till exempel den  egyptiska islamorganisationen Dar al-Ifta al Masriyyah (statligt institut som bland annat fäller utlåtanden i religiösa frågor) en fatwa. I denna beskrivs Berlinmoskén som oförenlig med islam. Utlåtandet slår fast att böner inte får ledas av kvinnor, att män och kvinnor inte får be i samma rum och att kvinnor måste täcka huvudet.
Samma dag förklarade den turkiska religionsmyndigheten Diyanet att Berlinmoskén missaktar islams principer och att det rör sig om ett försök att undergräva och förstöra islam.
Moskéns grundare Seyran Ates och andra församlingsmedlemmar översvämmas nu av hatmejl och mordhot. Moskén beskrivs som en judisk och västlig konspiration för att splittra muslimerna. ”Döda liberalerna innan de förökar sig”, heter det i de sociala medierna. Eller: ”Sådana avfällingar måste dö”.
Seyran Ates lever numera under polisskydd, men har inga större planer på att ge upp.
 
Det går inte annat än att förvånas över att religion och utveckling eller tolerans inte går att kombinera för vissa människor. Och då tänker jag inte på Seyran Ates, utan de som ligger bakom alla hot och fördömanden som riktats mot henne och moskén. Även om man ibland får intrycket av att det är ett vanligare fenomen inom islam med en mycket konservativ inställning till saker som jämställdhet och homosexualitet, så går det heller inte att förneka att det finns inom flera religioner.
Man behöver inte se längre bort än till Svenska kyrkan och många kristna frikyrkor, så hittar man liknande åsikter. Jag tänker till exempel på de kvinnoprästmotståndare som finns inom svenska kyrkan, liksom motståndet mot samkönade äktenskap. Givetvis pratar jag inte om alla som är med i svenska kyrkan, utan vad jag skulle tro är en minoritet. Men åsikterna finns ändå där, det är det som är poängen.
Personligen blir jag inget annat än heligt förbannad när vuxna människor inte kan respektera att vi människor är olika, att man kan ha olika sätt att se på saker. Gillar man inte idéerna som predikas i en viss moské eller kyrka är det inte svårare än att man låter bli att gå dit.
Jag själv är inte troende för fem öre och tror inte alls på vad Bibeln, Koranen eller vad någon annan helig skrift säger. Men jag har inga problem att respektera dem som gör det. Det konstiga är att vissa som tyr sig till någon religion har svårt för det där med respekt, att respektera att man kan tolka en text olika eller rent av låta bli att tro på vad en text säger... Det går faktiskt inte ihop för mig.
 

 
Källa: SvD
 
Bilden lånad från Allure
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Rasism och invandring, Religion och tro;

Glad midsommar!

 
Så igår kväll kom vi äntligen ut till sommarparadiset i Söderhamns skärgård. Det märkliga är dock att dessa resor aldrig kan flyta på helt fläckfritt. Vi lyckades undvika den värsta trafiken, enda svårigheten var att ta sig genom Stockholm. Sträckan mellan Bagarmossen och Solna tog oss ungefär en timme (!). Men så fort vi kom ut ur Stockholm flöt trafiken på hur bra som helst.
Efter besök på Systembolaget och mataffären inne i Söderhamn, trodde vi att vi hade det bästa kvar med båtresan ut till ön. Men istället möttes vi av ett urladdat båtbatteri och en motor som därmed vägrade starta. Det hela slutade i investering av ett nytt batteri och någon timmes försening innan vi slutligen kom ut till skäret.
Nu är vi i alla fall på plats bland kobbar, fiskebodar och skriande måsar och midsommarfirandet kan ta vid. Återstår bara att önska er alla en riktigt trevlig midsommar!
 

 
Bilden lånad från Året runt
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok
Taggar: glad midsommar, midsommar

Äta, sova, jobba, dö...

Ni vet den där känslan av vardagstristess. Den där känslan av att inget nytt händer, av att livet och tillvaron står och stampar på en och samma fläck hela tiden. Känslan är ibland oundviklig för oss alla.
För mig kommer och går den med jämna mellanrum. Framförallt de perioder man pendlar mellan lägenheten, jobbet och mattaffären - och emellanåt tar en avstickare till gymmet. Ibland får man lite känslan av vardagstristess att man kanske vill ha lite mer av livet än att bara vanka av och an i dessa invanda fotspår - men att så mycket hänger på tillgången av tid och pengar.
För de flesta av oss blir det hela en ond cirkel. Vill jag ha mer tid, måste jag gå ner i arbetstid. Men det har jag inte råd med eftersom det skulle innebära en lägre månadsinkomst. Och för att få ihop ett kapital som möjliggör att - åtminstone i perioder - jobba mindre måste jag en stor del av året jobba väldigt mycket mer.
Ibland kan jag verkligen sakna att bara få "vara min egen", att kunna leva bra på något som jag älskar och tycker om - och där jag själv kan bestämma mina arbetstider. Jag är rätt övertygad om att det skulle passa mig som hand i handska att kunna leva på att till exempel skriva. I dagens högteknologiska samhälle skulle det inte vara några som helst problem att jobba från vilken plats som helst på jorden om man kunde livnära sig på sitt skrivande.
Jag minns att jag blev väldigt inspirerad när jag läste Henning Mankells sista bok "Kvicksand", som han skrev när han fått besked om att han var döende i cancer. Boken var självbiografisk och man kunde läsa att Mankell ofta åkte iväg till olika delar av världen, hyrde en stuga eller tog in på ett litet hotell för att bara sitta och skriva tills manuset eller boken var klar. En tillvaro som helt enkelt skulle passa mig själv väldigt bra...
 
Ibland blir jag minst sagt imponerad av hur många får vardagspusslet att gå ihop. Medan jag själv har svårt att få tiden att räcka till att sköta jobb och hem, har många dessutom flera barn som kräver tid, energi och uppmärksamhet.
Inget fel i att skaffa barn, men det går inte att komma ifrån att de kräver en hel del tid och pengar. Tillgångar som jag själv ibland känner inte ens räcker till mig själv.
Det kanske inte är så konstigt att allt fler får problem med alltifrån magsår och utbrändhet till alkoholproblem och utmattningssyndrom. Ibland jag själv nästan känna att det enda som verkligen hjälper för att lugna ner kroppen är just alkohol, hur makabert det än må låta. Visserligen har jag inte för vana att "självmedicinera" med alkohol, men jag kan förstå att det är lätt att trilla dit för vissa.
Sen förstår jag att man naturligtvis har mycket glädje av att ha barn, jag tror inte att alla småbarnföräldrar blir utbrända alkoholister. Men jag är imponerad av att man får tiden och orken att räcka till.
 

 
Bilderna lånade från Jajja, Unybase
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok

Visa fler inlägg