Höstkanten

Det är nästan galet hur fort tiden tickar iväg. Det känns som det var igår våren kom och man njöt av allt varmare dagar och den allt grönare naturen. Nu har naturen återigen börjat skifta färg, men snarare till gult och rött i en sprakande harmoni. Och sakta har planeringen inför julen börjat rulla igång.
Aningen märkligt är det dock, hur ens tidsuppfattning ändras med åren. För 30 år sedan var hösten fruktansvärt lång, det kändes som en evighet från det att skolan drog igång i augustii tills jullovet började. Nu passerar månaderna i ett nafs och man hinner knappt reflektera över att ytterligare en årstid har passerat.
När man var liten skrattade man åt när de vuxna sa att tiden går fortare och fortare med åren, men nu har man insett hur rätt de faktiskt hade! Tiden går verkligen fortare, eller snarare har man en annan tidsuppfattning som vuxen.
Sen gillar jag hösten, det måste jag erkänna. Den enda tiden på året jag kan tycka är trist och nästintill jobbig är när man kommer in i januari/februari. Då börjar man bli less på mörker och kyla, man har ont om pengar efter julen och det är många månader kvar tills det vänder mot ljusare tider. Hösten däremot är vacker och fridfull. September och oktober är vackra höstmånader då det fortfarande kan vara en och annan vacker dag. November är visserligen grå och trist, men istället börjar ju julförberedelserna, som sen fortsätter i december vilket lyser upp tillvaron på ett härligt sätt.
Redan nu kan man med gott samvete kura hemma framför TV:n med levande ljus utan att ha dåligt samvete över att man inte är utomhus. Jag är storkonsument av ljus under den mörka delen av året och håller nog en hel ljusfabrik under armarna ekonomiskt helt på egen hand.
 

 
 
 

 
Textbilden lånad från Pinterest
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok
Taggar: höst, hösten, höstmys

#metoo

Vissa saker är riktiga mäktiga och minst sagt imponerande. Filmproducenten Harvey Weinsteins karriär föll tungt när tidningen New York Times publicerade en granskning där det framgår att flera kända kvinnor anklagat honom för sexuella trakasserier och andra övergrepp.
Och granskningen har snabbt givit ringar på vattnet. I söndags twittrade skådespelerskan Alyssa Milano att den som drabbats av sexuella trakasserier eller övergrepp ska svara på hennes tweet med #metoo. I skrivande stund har tweeten retweetats 21 000 gånger och fått 43 000 likes.
Hashtaggen #metoo har dessutom använts miljontals gånger i sociala medier senaste dygnen.
Bättre sent än aldrig, men problematiken med sexuella övergrepp och trakasserier börjar det bli dags att komma tillrätta med. Idag bagatelliseras och förminskas problemet och det är mer eller mindre riskfritt att göra sig skyldig till den här typen av brott. Polisen lägger i snitt ned 13 utredningar angående våldtäkt - per dygn. Anledningarna till de nedlagda utredningarna är givetvis många: resursbrist hos polisen, bristande bevisning i vissa fall och så vidare, men också att brotten inte tas på tillräckligt stort allvar i samhället.
 
Jag blir ofta mer eller mindre illamånade av att umgås i olika sammanhang med bara män, mycket på grund av den råa och grabbiga jargong som förekommer. Har man träffat en tjej, är ofta första frågan från andra killar om hon har stora tuttar och/eller är bra i sängen. I många sammanhang är machojargongen män/killar emellan en jargong där man underförstått försvarar sexuella övergrepp av olika slag.
Jag minns väldigt väl hur det var i skolan, framförallt i högstadiet, då vissa av killarna tog sig mycket stora friheter när det kom till hur de behandlade en del av tjejerna. De fingrades och tafsades i tid och otid - och det var väldigt sällan som ens lärarna sa ifrån. Nu vill jag i alla fall tro att man kommit längre än när jag gick på högstadiet för 25 år sedan och att dagens lärare är bättre på att sätta gränser. Men godtas den här typen av beteende i tidig ålder, visar man ju att det är ett okej beteende - och det kommer finnas kvar hos många även i vuxen ålder.
Det är för mig så totalt obegripligt att man tycker sig ha rätten att komma med ovälkomna beröringar, tillmälen - och grövre saker - för att mottagaren är av ett visst kön. Jag vågar sätta en årslön på att problematiken tagits mycket mer på allvar, förmodligen knappt existerat, om det var män som till största delen fallit offer för sådant här.
Vi är säkert många som borde bli bättre på att säga ifrån och bättre på att sätta gränser när man möter beteende som inte är okej. Alltifrån vid sexistisk jargong till tafsande och andra övergrepp. Det gäller säkerligen både män och kvinnor. Sen finns det många som gör otroligt mycket också förstås, oavsett kön, för att bekämta sexuella trakasserier. Men den här typen av "kampanjer" ska överhuvudtaget inte behöva existera. Det borde en självklarhet att respektera sina medmänniskor oavsett kön.
 
 

 
DN 1 2 3 4 5 SvD 1 2 3 4
 
Bilden lånad från Livemint
 

En kommentar
    Follow
publicerat i Politik(er)
Taggar: metoo, sexual harassments, sexuella trakasserier

Du får avfärda mig som tokig

Jag är knappast ensam om känslan av att lyssna på den här texten. Jag tillägnar detta inlägg de två personer som passerat genom mitt liv och som borde ta åt sig av denna text.
 
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dunkla rum
Taggar: Caj Karlsson, Kärlek

Visa fler inlägg