Näthat

Av en slump fastnade jag igår kväll framför Uppdrag Granskning på SVT. Ett av ämnena för kvällen var ett som alltid gör mig lika upprörd och besviken - nämligen näthat. Programmet inriktade sig denna gång på näthat som riktar sig emot politiker och journalister, men det finns förstås även andra som utsätts för detta besinningslösa hat.
Titt som tätt får man höra i media - såväl sociala som traditionella - om personer som utsätts för hatstormar i olika utsträckningar och sammanhang. Och jag kan så väl förstå rädslan och frustrationen hos dem som utsätts. Även om jag själv aldrig hamnat i just den sits som de personer som rapporteras om i media, så har jag fått känna av näthat i någon form.
Numera är kommentarerna på bloggen inte särskilt många, men under en period kom kommentarerna i en strid tröm. Och jag lärde mig snabbt vilka ämnen som provocerade allra mest - nämligen invandring och religion. Så fort jag uttalade stöd för en liberal invandringspolitik eller kritiserade religion eller trossamfund (det spelade faktiskt ingen roll vilken religion det rörde sig om), haglade hatet i kommentarsfältet. Ganska snart bestämde jag mig för införa några mycket enkla kommentarsregler (som ni fortfarande kan se i slutet av varje inlägg) och hatet minska rätt radikalt.
Givetvis väntad jag mig kommentarer från folk som inte delar min åsikt, men hade nog inte riktigt väntat mig regelrätta hot och hat. För min del var det aldrig särskilt allvarligt på något vis, det rörde sig om kommentarer några gånger här och där. Men det gick ändå så pass långt att jag faktiskt våndades ibland för att gå igenom kommentarerna till blogginlägg som jag visste med mig kunde provocera. Tilläggas skall dessutom också att jag aldrig själv ägnat mig åt personangrepp eller något som kan tolkas som hot eller hat - varken på bloggen, Twitter eller Facebook. Så det enda som föranlett de hatiska och hotfulla kommentarerna är att kommentarsförfattarna och jag har olika åsikter i en fråga. Och nej, det är ingen idé att ni försöker leta reda på dessa obehagliga kommentarer, för alla sådana raderas omgående och publiceras aldrig av mig. 😝
 
Det som provocerar mig är att (oftast) vuxna människor inte kan skilja på den lagstadgade rätten att uttrycka sin åsikt och att hota och kränka andra människor. Även om man råkar tycka att någon är en idiot eller man lockas av tanken att döda, misshandla eller våldta vederbörande så faller det inte inom ramen för yttrandefrihet att ge uttryck för dessa märkliga avvikelser.
I synnerhet politiker och journalister, men även vi som är aktiva bloggare, ger ofta yttryck för åsikter som säkerligen ofta kan provocera andra. Inte sällan sker detta i hårda ordalag. Men så länge man själv inte hotar eller kränker, kan jag för mitt liv inte förstå logiken i att besvara detta med hat och hot.
Att bemöta någon med andra åsikter än sina egna med hat och hot är inget annat än bevis på att man inte har några hållbara argument att komma med - och istället häver man i ren desperation ur sig en massa dynga som istället för att falla under den grundlagskyddade yttrandefriheten faller under brottsbalken.
Och även om en politiker, journalist eller bloggare skulle börja sprida hat omkring sig kan jag inte se logiken i att svara med samma mynt. Själv skulle jag aldrig vilja sänka mig den till samma nivå, då skulle jag inte vara ett dugg bättre än den som sprider denna dynga omkring sig.
Att sedan lagstiftningen inte hänger med i teknikutvecklingen är rätt märkligt. Det borde inte vara omöjligt att ha en lagstiftning som täcker kränkningar, hat och hot oavsett hur de framförs. Liksom befogenheter för Polisen att få ut uppgifter från olika operatörer för att komma framåt i utredningarna.
 

 
Bilderna lånade från Byängsbladet, Resumé
 


Nu dricker man inte längre för att bli full och tokig

 

 
Bilden lånad från Alkoholromantiker
 


Börja dagen med ett leende!

 

 
Bilden lånad från Cherry on top
 


Rasisters utbredda sabotage mot samtal om sexbrott

 
 

 

Sverigedemokraternas åtta riksdagsval på 12 minuter

 
 

Exklusivt! SD har ställt upp i åtta Riksdagsval. När gick det fel? Missa inte detta. Dela!Youtubeversion: https://www.youtube.com/watch?v=9My3PZxAarI Medverkande: Ingela Agardh, Anders Klarström, Tommy Körberg, Bengt Westerberg, Olof Johansson, Carl Bildt, Lars Werner, Kjell-Olof Feldt, Ingvar Carlsson, Robert Aschberg, Franz Schönhuber, Carola Häggqvist, Lars Emanuelsson, Håkan Holmberg, Gustaf Ekström, Roger Pontare, Marie Bergman, Gudrun Schyman, Birger Schlaug, Alf Svensson, Jimmie Åkesson, Björn Söder, Tina Hallgren, Jan Bengtsson, Jill Johnsson, Lennart Persson, Lennart Daléus, Göran Persson, Mattias Karlsson, Blossom Tainton, Kayo Shekoni, Gladys del Pilar, Peter Eriksson, Lars Leijonborg, Fredrick Federley, Göran Hägglund, Maud Olofsson, Maria Wetterstrand, Fredrik Reinfeldt, Erik Almqvist, Kent Ekeroth, Christian Westling, Anna Bergendahl, Mona Sahlin, Jan Björklund, Lars Ohly, Richard Jomshof, Sanna Nielsen, Annie Lööf, Jonas Sjöstedt, Gustav Fridolin, Stefan Löfven

Publicerat av SD är lika med rasister den 27 januari 2016

Det vilda livet till sjöss...


 
Bilden lånad från Skratt utan gränser
 


Det är inte lätt att var småfet...


 
Bilden lånad från SvD
 


Ta chansen att spela högt

Jag är inte den som brukar spela särskilt högt och chansa med saker och ting i tillvaron. På något vis blir man bekvämare med åren och "vågar" helt enkelt inte chansa så mycket.
Men ibland måste man chansa - och dessutom ta mycket snabba beslut. Jag hade nästan glömt att jag tidigt i höstas sökt jobb som tågklarerare (trafikledare för tåg på svenska) när man i december kallade mig till tester och efterföljande intervju. Trots att jag bara några veckor tidigare bytt jobb och började bli färdig med internutbildningen till larmoperatör bestämde jag mig för att åtminstone genomföra testerna och intervjun. Jag resonerade att jag trots allt inte hade särskilt mycket att förlora på detta.
Det gick sedan mycket bättre än jag nog vågat hoppas på och för ett par veckor ringde man och erbjöd mig en tjänst från och 15 februari. Jag trodde nog innerst inne inte att man skulle släppa mig från Polisen med så kort varsel, men slängde på vinst och förlust in en ansökan om tjänstledighet från och med detta datum. Mycket riktigt fick jag snart bekräftat att man inte skulle hinna hantera min ansökan under den tiden. Men jag behövde inte många minuters betänketid för att bestämma mig för att slänga in en avskedsansökan - som faktiskt godkändes på bara några få timmar utan några som helst krussiduller.
 
De är första gången i min 20 år långa yrkeskarriär som jag säger upp en fast tjänst för en provtjänstgöring på ett jobb som jag knappt vet någonting om vad den innebär. Det enda jag vet är vilka lokaler jag fysiskt kommer att jobba i, att jag ska vara trafikledare för tåg, fortsätta jobba treskift - och i runda slängar gå upp ungefär 10.000 kronor i lön. Exakt hur jobbet går till och hur jag kommer att trivas har jag inte den blekaste aning om. Skulle jag av någon anledning vantrivas och hoppa av eller sonika kuggas under utbildningen kommer jag stå där helt utan jobb.
Men jag insåg rätt tidigt under utbildningen att jobbet som larmoperatör inte riktigt passar - av massor med anledningar och jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Dessutom har livet lärt att mig att man ytterst sällan ångrar sådant man har gjort, men däremot väldigt ofta sådant man inte gjort. Så beslutet var egentligen inte särskilt svårt att ta - sedan må det hela bära eller brista.
Givetvis kan man ha åsikter om att jag går en fyra månader lång internutbildning på Polismyndighetens bekostnad och sedan säger upp mig långt innan provanställningen är slut. Men mitt eget resonemang (som man givetvis också får ha åsikter om om man så önskar) är att varken jag eller arbetsgivaren tjänar på att jag blir kvar på ett jobb som jag inte känner passar mig. Hade jag från första början anat att operatörsyrket inte passade mig, hade jag överhuvudtaget aldrig sökt tjänsten, jag behövde helt enkelt prova jobbet för att inse det. Nu vet jag att jag inte passar för det jobbet och har valt att göra en förändring när jag fick chansen.
Sen får jag erkänna att det känns aningen skrämmande att kasta sig ut i en provanställning utan den livlina som en tjänstledighet skulle erbjuda. Men det får bära eller brista och jag vill inte behöva ångra att jag inte tog den här chansen när jag hade den.
 

 
Bilden lånad från CS4FN
 


Livets mening

Sedan jag fick beskedet om tumören i nacken i september 2014, var det under lång tid ovisst hur det egentligen skulle gå och om jag alls skulle överleva. Det första riskmomentetet var operationen, visserligen ingen större risk för livhanken men risken finns ju alltid finns. Sedan återstod två veckors väntan innan analyssvaren på tumören kom och man visste om tumören var godartad eller ej.
Hur goda prognoserna än var, kändes det nästan ofrånkomligt att man tänkte på riskfaktorer som ändå fanns. Någonstans i bakhuvudet malde tanken på att alltihop faktiskt kunde gå åt helvete så att det brakade om det. Trots att det nu gått 1,5 år sedan diagnosen, slås jag ofta av tanken att det faktiskt kunnat vara så att jag inte varit vid liv idag.
Jag lovar er att det är många tankar som rusar genom huvudet när man är i en situation som man inte vet om man tar sig ur med livet i behåll eller ej. När den första chocken över beskedet lagt sig, tog kämparlusten över till allra största delen och jag bestämde mig för att detta skulle jag bara fixa. Men detta till trots fanns tanken på döden någonstans i bakhuvudet - och vips började tankarna mala.
När man sedan blåste faran över och jag insåg att min största utmaning skulle vara att få kroppen att fungera så bra som möjligt efter operationen, kom andra tankar. Och den största var nog vilka prioriteringar jag gör och har gjort i livet. Någonstans började jag också fråga mig vad jag hade ångrat i livet om det abrupt tagit slut. Hade det funnits något jag ångrat att jag gjort, eller något jag ångrat att jag inte gjort?
 
Och någonstans har jag kommit fram till att det är ytterst få saker jag gjort som jag faktiskt ångrar. Självklart finns det saker som jag med facit i hand skulle ha kunnat göra annorlunda, men det är inte samma sak som att jag ångrar dem.
Däremot kan jag ibland känna att jag skulle ångra att jag inte tagit vissa chanser, att jag inte vågat lite mer i livet. Hade det inte gått så bra som det faktiskt gjorde, är det nog just sådant jag ångrat i det liv jag har levt.
Om man leker med tanken att man skulle kunna leva om sitt liv, fast med den kunskap och de erfarenheter man har idag, då skulle den största förändringen jag gjorde vara att våga chansa lite mer. Våga saker som att säga upp en fast tjänst för ett vikariat, våga släppa tryggheten för att göra något jag gärna vill göra.
När livet plötsligt och oväntat (som det oftast brukar vara i sådana situationer) ställs på sin spets, börjar nog det flesta drabbade fundera över vad man åstadkommit i livet liksom vad meningen med livet faktiskt är. Sen spelar det nog ingen större roll om man drabbas av en potentiellt dödlig sjukdom, en allvarlig skada, invaliditet, större olycka eller vad det nu må vara. Men på allvar ställas inför hur bräckligt livet faktiskt är väcker en hel del tankar - och det är först då man inser att vi bara lever en tumör eller olycka från döden.
För min del har jag nog kommit fram till att det är upp till var och en att skapa sin mening med livet. Precis som att lycka är en definitionsfråga, där var och en får definiera vad man behöver för att känna sig lycklig, gäller samma sak för att finna mening i livet. Allt beroende på vilka förutsättningar man har och vad man drömmer om. Min egen mening med livet är nog att känna mig tillfreds med tillvaron och att inte behöva känna att jag ångrar att jag inte tagit de chanser jag fått när det väl blir dags att vandra vidare.
 

 
Bilderna lånade från Buzz Feed, Miixx
 


Stoppa framtiden nu

 


Porrtidningar

Förr hette porrtidningarna Fibaktuellt och liknande, tidningar som lästes i största hemlighet.
Numera heter de Expressen och Aftonbladet och läses helt öppet... 
 

 
Bilden lånad från Patrick Gilbert
 


Meningen med livet

Livet är en sexuellt överförbar sjukdom som alltid leder till döden...
 

 
Bilden lånad från Existentiell och personlig utveckling
 


Gott nytt år!!

Nyår måste väl trots allt vara den mest överreklamerade storhelg vi har. Absolut kan jag hålla med om att man ska tillvara på varje tillfälle till fest i någon form - och att det finns något speciellt med nyårsafton trots allt. Det är inte så att jag låter bli att fira på ren trots. Men jag kan också tycka att det är lättjänade pengar att jobba undet nyårshelgen. Medan jag helst vill vara ledig under jul, gör det mig inte särskilt mycket att jobba under nyår.
De gånger jag är ledig brukar det inte bli något storartat firande. I år blev det lugnt och stilla med middag inhandlad på Söderhallarna, lite vin och en film på TV. På tolvslaget skålade jag och sambon i champagne (jodå, den var äkta!) och tittade på fyrverkerierna från balkongen. Så mycket livligare behöver det inte vara, eller hur?
Nu har det i alla fall gått en vecka in på det nya året och vardagen har rullat igång igen. Min utbildning blev ju klar precis innan julhelgen och jag har sedan varit ledig över helgerna. Så det var smått nervöst när jag kom till jobbet i lördags och skulle göra mitt allra första pass som larmoperatör på egen hand. Man har ju ständigt i bakhuvudet vilka allvarliga saker det är som trots allt kommer in varje dag - och hur viktigt det är att det blir rätt. Än så länge känns det i alla fall som att det gått bra och jag hr än så länge inte varit involverad i några större polisinsatser. Men man kan ändå vara säker på att det kommer att ske. Dock har nervositeten lagt sig en aning även om det fortfarande är en lite större anspänning än när man är varm i kläderna.
 

 
Bilden lånad från Profylaxbloggen
 


Julhysteri

Julhysterin har bytt skepnad i och med att julhelgen är över. Fram till för en dryg vecka sedan kretsade hysterin kring julklappsinköp och att duka upp det perfekta julbordet på julafton. Stressen lyste ur folks ögon när jag gjorde de sista ärenden på stan den 23:e december - och antalet hjärtinfarkter och brustna magsår måste öka radikalt under december månad.
Men folkströmmarna på stans gator dämpas knappt under mellandagarna. Nu ska istället julklappar bytas och inköp göras på den årliga mellandagsrean.
Än mer komiskt har synen som mött mig på gymmet senaste dagarna varit. Det har varit ovanligt många besökare och man har verkligen sett paniken lysa ur folks ögon. Paniken över de extrakilon man ådragit sig efter alltför mycket fet julmat, julgodis, glögg och ett aningen högre alkoholintag än normalt. Hysterin har plötsligt vänt till att man vill bli av med allt det där man så desperat inhandlade veckorna innan jul. De kilon som maten försett kroppen med och de klappar man inte är nöjd med ska illa kvickt förpassas till något väl dolt ställe.
Själv har jag visserligen också gått upp lite i vikt under helgerna och fått ytterligare 1,5 kilo kring midjan. Men jag tar det med ro och resonerar att jag njutit mig till den extra vikten. Så fort vardagen och träningen är igång igen, kommer jag att gå ner igen utan att ha paniken sprutande ur ögonen när jag går till gymmet.
 

 
Bilden lånad från Earth times
 


Frustration - vad är det vissa inte förstår?!?

För väldigt många år sedan - 1998 - träffade jag en tjej. Ni som känner mig, liksom ni som följt min blogg ett tag känner förmodligen redan till historien om detta mycket galna fruntimmer. För er som inte känner till den, skrev jag ett långt blogginlägg för några år sedan om det hela, som går att finna här.
Att damen ifråga inte har några gränser vad gäller i princip någonting visste jag visserligen redan. Men jag trodde ändå att hon faktiskt hade någon gräns någonstans. För det ironiska i kråksången är att det för bara ett par veckor sedan kom en vänförfrågan från henne på Facebook. Jo, det är faktiskt helt sant! Och hur jag än vänder och vrider på det hela, kan jag inte riktigt förstå hur hennes hjärncell arbetar när hon skickar iväg en vänförfrågan till mig.
För om det nu skulle vara så att jag misskött vårat så kallade förhållande som hon påstått att jag gjorde, varför skulle hon alls vilja ha något mer med mig att göra överhuvudtaget? Mer än möjligen för att flå mig levande på sin höjd... Om hon å andra sidan - mot alla odds - skulle inse att hon haft fel om mig, borde hon väl istället skämmas ögonen ur sig och av den anledningen inte våga ta kontakt alls.
Men med största sannolikhet tänker hon att det gått 16 år sedan det tog slut och att jag kanske glömt och förlåtit. Hur osannolikt det än må vara att jag skulle ha gjort det. Mitt svar på vänförfrågan på Facebook blev dock ett kort och koncist svar: "Kontakta inte mig, jag har absolut ingenting att säga dig!". Det tog bara sekunder innan jag fick svar: "Vill bara säga hej".
Jo tjena! Vill man bara säga hej skickar man inte en vänförfrågan på Facebook, framförallt inte efter det stormiga förhållande som hon och jag trots allt haft. Åtminstone inte i min värld. På sin höjd skickar man ett kort mejl eller ett SMS. Jag frågar mig förstås vad nästa steg hade blivit, om jag mot all förmodan skulle ha accepterat hennes förfrågan? Skulle hon fortsatt att sprida falska rykten om mig, fast nu på internet? Skulle hon fortsätta vara svartsjuk helt utan anledning och komma med en massa anklagalser, den ena mer hårresande än den andra?
Hur märkligt det än må låta, är det här en människa jag trots allt tycker rätt synd om. Att man kan vara så verklighesfrånvänd, att man är så desperat efter bekräftelse att man tar till vilka medel som helst för att hålla en fasad utåt. Liksom att hon måste vara en otroligt ensam människa. För henne är det ju trots allt verklighet att jag var (och kanske fortfarande är?) det "svin" hon påstod mig vara när vi var tillsammans, men ändå söker hon kontakt. Det kan ju knappast vara förstahandsvalet, känns det som.
Men trots att jag inte kan låta bli tycka lite synd om denna ganska tragiska person, kommer jag aldrig mer vilja ha kontakt med henne. Sedan må jag vara långsint - eller vad man vill välja att kalla mig för...
 

 
Bilden lånad av Alexandra Bäremo
 


Nedlagt koncept

 

 
Bilden lånad från Skratt utan gränser
 


En riktig jul

 


Kvarteret Skatans julspecial

 


Mer jul

 


Snart kommer tomten

 
Jag tar nu några dagars välförtjänt julledigt från internet, så det kommer inte vara särskilt mycket aktivitet här på bloggen. Dock är jag tillbaka i mellandagarna och fram tills dess önskar jag alla en riktigt...
 
 
 

 
Bilderna lånade från Oumberligating och Elviraaas blogg
 


Jullov

Det hade ju faktiskt varit trevligt om det kommit åtminstone några flingor snö när det nu bara är dagar kvar till julafton. Åtminstone så att det hade blivit ett litet tunt täcke på marken, som lyst upp i vintermörkret. Men nej, istället hade vi närmare +13°C igår - vilket väl måste vara något slags värmerekord även för Stockholm i december. Snö och minusgrader är trots allt att föredra framför grått, slaskigt och trist väder, men just i år har jag faktiskt givit upp hoppet om en vit jul. Åtminstone ur en meteorologisk synvinkel. ;-)
Å andra sidan ska det bli bilfärd till Hudiksvall imorgon och drygt 30 mil i snöoväder är inte särskilt optimalt. Så man får se det från den ljusa sidan, även om jag föredragit att det kommit lite snö.
 
När jag gick hem från jobbet i fredags, såg jag framför mig hur jag under min två veckor långa julledighet skulle sova ut varenda morgon. Allt för att komma tillbaka pigg och utvilad till jobbet i början av januari. Men ironiskt nog har jag inte kunnat sova ut en enda morgon hittills - istället har jag vaknat mellan sex och sju och inte kunnat somna. Till kråksången hör att jag brukar ha väldigt svårt att ta mig upp denna tid när jag vet att jag inte har något annat val. När väckarklockan ringer vill jag inget hellre än bara stänga av den och somna om. Om jag inte är ledig - då vaknar jag denna tid utan några som helst problem. Och är supertrött på kvällarna.
Men trots snö- och sömnbrist ska jag se till att njuta av min ledighet ordentligt. Även om jag inte är direkt utvilad när jag kommer tillbaka till jobbet, kommer jag förhoppningsvis vara laddad med en del ny energi för att orkar jobba fram till nästa semester. I sommar. :)
 

 
Bilden lånad från Karen & company
 


Juldikt

Midvinternattens köld är svår
24 små nissar i djupsnö går.
Rävsax gömd under täcke vitt
knipsar nisse av på mitt.
Livsandan för honom tryter
snart i eget blod han flyter.

23 små nissar i smällkalla natten
vandrar så stilla i spår av katten.
Örnen i sitt näste ruva
då han ser en liten luva
han dyker från grenen där han bor
- och krossar nisse med vassa klor.

22 små nissar mot bebyggelse vandra
i lång rad efter varandra.
Då de över vägen måst passera
då en landmina brisera.
Nisse skjuts i höjden likt raket
var han nu är ingen vet.

21 små nissar i midnattstimma
traskar fram i månljusstrimma.
Ugglan hoar i från näste
istapp faller i från fäste.
Nisse spetsas utav tappen
tomte ligger död på trappen.

20 små tomtar på lustigt vis
kanar på trappen hal av is.
Nisse bevisar att Newton hade rätt
när han halkar på ett komiskt sätt.
Tyngdaccelerationen mot marken drar
utav nisse inget finns kvar.

Lustig fälla husbond monterat
detta har 19 nissar intresserat.
Offer i fällan är vanligtvis möss
men trots det blir med nisse adjöss.
Nisse kapas i delar åtta
fast han inte var en råtta.

Utanför dörren står ett grötfat och ångar
18 nissars intresse det fångar.
Med stigande hunger fatet de nalkar
en stackars tomte på kanten halkar!
Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt
men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.

17 nissar efter ingång leta,
dess placering ingen veta.
Upp på väggen stegen hänger
- Nisse runt denna ett snöre slänger.
Tomten runt halsen snöret vira
hans död de 16 genast fira.

Många springor stugan har
där 16 tomtar in sig tar.
Katten som bakom dörren ruva
slukar nisse med hull och luva.
Resten av tomte hand
suger nisse bort från tand.

En av de 15 i köket ränner
för att mata sina vänner.
Han i mikroungen letar
och bland innehållet petar.
Kortslut i startknapp gör
att nisse smälter ner till smör...

Mikrovågor har nisse kletat
när 14 tomtar efter ätbart letat.
Högfrekvens var ganska illa
nisse efter spänning pilla.
Kilovolt i nisses händer -
ljusbåge så vackert tänder.

Efter var husmor maten lagt
tomtar går på jakt.
Nisse in i frysen kryper,
Fahrenheit i kinden nyper.
Luvan blir av kylan vass;
nisse omvandlas till glass!

12 små tomtar mot julbordet ila,
snabbt de upp för bordsben kila.
När sista tomten över kanten hasa
han tappar greppet och nedåt rasa!
Faller nedåt likt ett lod
mattan färgas röd av tomteblod...

11 tomtar vill husmor hjälpa
med att tallrikar i diskvattnet stjälpa!
Kemi som hobby husmor har,
av misstag de flaskan med kungsvatten tar!
Nisse dyker i prepparerat vatten
nu han fräser likt katten...

Tomtar nu i väldig iver
springer runt ty hungern i dem river.
Nisse snubblar på sitt skägg
faller rätt på knivens egg.
Lilla nisse, stackars saten,
rinner ut i sillsalaten.

9 små tomtar har festat på sill
och nu de törsten släcka vill.
De rusar mot glöggen i samlad tropp
- och tar för sig av drycken i vars en kopp.
Ner faller nisse i glögghett hav,
likt skållad mandel hans skinn faller av.

8 nissar på väggen klättra
för att färgen på darttavlan bättra.
Husbondsgrabb med sömnen trasslar
undrar vad det är som prasslar.
Pilen som pojken skickar med snärt
sätter sig i tomtens stjärt.

7 små nissar sig mot golvet kasta
och de nu mot julgran hasta.
Julgransfoten fylld med vatten
- ser de ej i mörka natten!
Nisse vill här bada sig,
drunknar bort från livets stig...

6 små tomtar sig i granen svingar
mellan ljus och änglavingar!
Nisse sig för nära våga
snart han står i ljusan låga!
Doftar snart likt vidbränd stek
ångrar då sin ystra lek.

Granen är en farlig plats
5 små nissar nedåt tar sats.
De sakta ner för grenen glider
barren då i baken svider.
Tomtens resa slutar fort
en glasklar kula gör honom till lort.

4 tomtar runt varandra springer
då helt plötsligt telefonen ringer.
Äldsta dottern i denna svara
- tomte undrar vad detta kan vara.
Nisse upp på klykan stretar
luren läggs på som honom kletar...

3 små tomtar kring sig tittar,
då en smällkaramell de hittar!
Ner på denna nisse hoppar
men för detta den ej stoppar.
Då golv, i tak och på gardin med frans
finns nu nisses hjärnsubstans...

2 små tomtar dator hittar
och i denna nu de tittar.
Nisse flexskiva vill vara
då datorn fil på honom spara.
Nisse inget skrivskydd har
- så nisse slutar sina dar...

Husbond stiger upp i natten
för att kasta lite vatten.
Under husbond tunga tåffla
nisse blir till krämig våffla.
Snön ligger vit lite här och var
- och inte en djävla tomte finns kvar!!
 
 

 
Bilden lånad från Geezers in arms
 


Har vi råd med fler rasister?

 

 
Bilden lånad från Café
 


Svensk jul

En bild som är mer högaktuell än någonsin!
 
 
Illustration av Jens Ahlbom
 

 

Nyutexaminerad

I torsdags var det så dags. Dags för certifieringen till larmoperatör - och jag kan faktiskt inte minnas när jag senast var så nervös!! Egentligen vet jag inte riktigt varför, det värsta som i princip skulle kunna hända var ju att jag skulle få göra om alltihop vid senare tillfälle. Så tillvida att jag inte gjorde bort mig totalt, vill säga.
Under alla övningar vi haft under utbildningens gång, har jag nog aldrig känt mig så lättad när man brutit, som när examinatorn bröt just certifieringen. Det blev några spända minuters väntan innan vi fick resultatet, men släppte alla spänningar nä vi fick veta att vi blivit godkända.
Nu har jag på börjat min julledighet, som med lite flax faktiskt blivit längre än jag till en början räknat med. Redan innan jag visste att jag skulle byta tjänst, sökte jag en veckas semester över jul men räknade kallt med att få jobba nyår. Semesterveckan fick ligga kvar även när jag bytte jobb - och sen föll det sig så lägligt att jag änå kommer ha fridagar över nyårshelgen.
Fredagen bjöd på en formell avslutningsceremoni med cheferna. Utpumpad efter höstens fullspäckade schema, däckade jag på soffan redan vid halv nio på kvällen - och en timme senare hade jag förflyttat mig till sängen. Nu ska jag helt koppla bort jobbet och njuta av helgerna! Som skiftarbetare är det ytterst sällan man har förmånen att vara ledig så länge sammanhängande över jul och nyår, så är lika bra att passa på och njuta.
Det kommer garanterat att kännas spänt och nervöst när jag gör första passet på egen hand den 2/1, egentligen borde jag haft något pass innan julledigheten bara för att hålla kunskaperna igång. Men känner jag mig själv rätt, kommer kunskaperna att ploppa upp i minnet efter någon timme på jobbet...
 
Välförtjänt champagne efter certifieringen...
 
Beviset...
 

 
Bilden i texten lånad från Institutionen för kommunikation och medier, KOM
 


Nu är det jul igen 🎄

 
 

 

Ett ögonblick i sänder

Det är sällan jag är så totalt utpumpad och mentalt utmattad när jag kommer hem på kvällen som efter en dag i skolbänken. Må så vara att det är långt ifrån första gången jag går en utbildning, men jag är alltid lika trött när dagen är över. Även om internutbildningen till larmoperatör är relativt lättsam - åtminstone i jämförelse med att plugga på högskolan - så tar det minst sagt på krafterna.
Så det är med (om än något skräckblandad) viss förtjusning jag ser fram emor slutprovet imorgon. Även om man även framöver kommer vara ganska knockad efter arbetspassen, så kommer det knappast vara jämförbart med hur man känt sig de sista månadena. Åtminstone jag själv är alltid extra trött i skallen efter ett arbetspass på en ny arbetsplats, mycket på grund av ovanan. Men det brukar försvinna med tiden, ju mer van jag blir.
Men efter fredagens övningar väntar - som det verkar just nu - två veckor långt jullov. Det blir första gången på många år som jag kommer vara ledig både jul, mellandagar och nyår. Än så länge väntar jag fortfarande på beslut gällande en sent inkommen semesteransökan, men det sämsta scenariot kommer vara att jag jobber en hel dag i mellandagarna - något som det känns som att jag kommer orka med. 😉
 

 
Bilden lånad av Bruce Sallan
 


Boka hotell

Minns ni hur det var när man ville boka en resa för 10-15 år sedan? Det var ett evigt ringande till olika resebyråer och researrangörer för att jämföra priser, hotellstandarder och hur mycket benutrymme man fick på flyget. Man var tvungen att vara väldigt energisk för att få så mycket resa som möjligt för pengarna.
Numera räcker det någon timme vid datorn, så har man ganska snabbt kunnat boka en resa till bäst pris - alltihop utifrån de krav man har. Det går till och med att hitta bilder på internet för att se hur hotellet ser ut på såväl in- som utsidan, liksom vägbeskrivning från flyget och den billigaste taxin.
Flera gånger när jag bokat en resa de senaste åren, har jag redan innan jag landat kunnat "promenera" runt i kvarteren runt hotellet för att se hur omgivningarna ser ut. Helt och hållet utan att ens ha rest mig ur kontorsstolen hemma i lägenheten.
Personligen har jag vissa principer, framförallt när det kommer till val av flygbolag. Jag skulle till exempel aldrig ens tänka tanken att boka en biljett med Ryanair, mestadels på grund av deras urusla personalpolitik. Med all respekt för att deras låga priser är lockande, men man får göra otroligt stora avkall på sin trygghet som resenär. Hos de allra flesta "vanliga" flygbolag, har man rätt till ersättning för mat och upphälle vid längre förseningar - liksom (förstås) en ny biljett med nästa möjliga flyg. Hos Ryanair har man i bästa fall möjlighet till det sistnämnda. Så inte enbart för att jag inte vill stödja ett oetiskt företag, utan även för att kunna förvänta mig en viss service är jag villig att betala några hundralappar extra.
Så inte bara när det kommer till att hitta bra priser, utan även för att hitta recensioner på olika företag, är internet rena guldgruvan. Detsamma gäller förstås även när det kommer till hotell. Ägnar man några minuter extra åt efterforskningar innan man bokar sin resa, är det lätt att få en uppfattning kring hur ett specifikt hotell är.
 

 
FOTNOT
Detta inlägg är skrivet i samarbete med hotellmariestad.com. Jag har fått betalt för att skriva detta inlägg, men samtliga åsikter, erfarenheter och ställningstaganden som beskrivs är mina egna.
 

 
Bilden lånd från Biskopsgården.net
 


I did it my way

Idag skulle Frank Sinatra ha fyllt 100 år. Det är först de senaste åren jag själv börjat få upp ögonen för hans musik - och faktiskt börjat köpa hans skivor. Medan han levde var jag själv lite väl ung för att uppskatta hans musik, något som jag nu får ta igen på ett eller annat sätt. ☺
 
 

 
AB 1 2
 


Pärleporten

 

 
Bilden lånad från Svarten