Folktomt i Riksdagen när #Metoo skulle debatteras

Fördömanden kring de berättelser som kommit fram i #Metoo-kampanjen har varit många. Jag har inte hört många som inte varit kritisk mot det klimat som uppenbarligen råder på många håll i vårt avlånga land.
Inte minst politiker har generellt varit snabba med sina fördömanden och man har praktiskt taget tävlat i att komma med lösningar för att komma tillrätta med trakasserierna.
Men när det igår var dags för en debatt kring just #metoo i riksdagen, var det bara 18 riksdagsledamöter som dock. Av dessa var tre män.
Nu vet jag att politiker ofta har ett fullspäckat schema, men att 18 av 349 ledamöter kunde lösgöra sig för en så viktig debatt säger ganska mycket om vad riksdagsledamöterna väljer att prioritera. Överlag är närvaron i riksdagen skandalöst dålig, både vid debatter och voteringar. Men det finns debatter - och så finns det debatter. Vissa gånger bör man dyka upp bara för att visa var man står i en fråga, visa sitt stöd och visa vad man faktiskt prioriterar.
Har talas det om strukturer, om värderingar och inställningar till övergrepp i vad som torde vara en av de viktigaste kampanjer Sverige har genomgått. Många hävdar att #Metoo-kampanjen skulle komma att förändra Sverige i grunden, att det finns ett före och ett efter #Metoo. Men de som har det yttersta ansvaret för denna förändring - poltikerna på riksplanet - orkar inte ens debattera det hela när det faktiskt kommer till kritan. Allra minst de manliga politikerna, uppenbarligen.
Med den flatheten riskerar #Metoo stanna vid just en kampanj och vi får ingen förändring alls...
 

 
DN 1 2 3
 
Bilden lånad från Läkartidningen
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Politik(er)
Taggar: metoo, politik, sexuella trakasserier

Advent

Så är det snart andra advent. Det tog några dagar efter första advent innan adventssakerna kom upp i lägenheten i Bagarmossen, vilket hör till ovanligheterna. Det är nog första gången för min del som jag inte hållit traditionen och sett till att adventssakerna kommer fram senast under söndagen den första advent. Jag brukar nämligen vara ganska hård på traditionerna, inte minst kring jul. Adventssakerna skall plockas fram tidigast klockan 18;00 på lördagskvällen, senast under söndagen under första helgen i advent. Och granen skall kläs kvällen den 23 december, varken förr eller senare.
Inte för att jag egentligen är särskilt troende, utan för att jag tycker om att hålla på vissa traditioner. Jag är inte dem som fördömer den/er som ställer fram julgranen redan i november eller inte har några advents-/julprydnader alls.
Nu har jag i alla fall fattat på allvar att julen är på intågande. Adventssakerna är på plats, jag har druckit den första glöggen, köpt de flesta julklapparna och imorgon är det dags för årets första julbord. Med andra ord börjar man komma in i lite julstämning, vilket känns riktigt skönt och harmoniskt.
Några småsaker kvarstår dock, småsaker som jag ändå alltid brukar göra varje december. Som att se NK:s julskyltning och att besöka Skansens julmarknad. Det är saker som liksom är ett måste när man bor i Stockholm eller besöker stan under december. Sen är det liksom fulländat... ;-)
 

 
Bilden lånad från Paula Taxén
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok
Taggar: advent, första advent, jul, julen, julgran

Jobbresa

Det är inte ofta jag åker någonstans i jobbet, dethör minst sagt till ovanligheterna. Men nåon gång ibland händer det faktiskt. Och även om det oftast är intensiva dagar, kan jag inte låta bli att tycka att det känns aningen lyxigt. Man åker iväg någonstans i närheten av Stockholm, får ett hotellrum och äter fin middag på kvällen liksom hotellfrukost på morgonen. De gånger jag hunnit vara med har vi haft enorm tur mrd just maten och jag har inte blivit besviken en enda gång.
Jag kan förstå att det blir lite tradigt för dem som ofta är ute på tjänsteresor, att det kan vara tufft att vara borta mycket. Men för en annan är det aningen exotiskt när man packar sin lilla kabinväska och åker iväg för att vara borta över natten.
Den här gången bar det av till Bålsta, så det är ju inga exotiska ställen man får åka till. Men känslan kvarstår, det känns faktiskt lite lyxigt. För min del för det lite tankarna till tiden till sjöss, då det blev ett visst flängande till olika delar av världen. Då var det flyg som gällde, åtminstone när man skulle någonstans utanför Sverige för att mönstra på något fartyg.  Det var alltid en speciell känsla att komma till flygplatsen och checka in, en blandning av spänning och vemod. Spänning över nya erfarenheter, vemod över att vara borta väldigt länge. Men också en känsla av att det var något speciellt över att komma iväg, något charmigt och roligt.
 

 
 Utsikten från konferensrummet
 
 
 Kvällsnöjet
 

 
Bilden lånad från Vägmärken
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok
Taggar: jobb

Visa fler inlägg