Stackars, ledsna Björn Söder

Det är inte lätt att heta Björn Söder idag. Det sägs att han har många anledningar till att vara ledsen. Några av dem hittar ni nedan (klicka på bilderna för förstoring).
 
 
 

 
Bilderna lånade från Aftonbladet
 


Hjälp fåglarna på plats istället!

 

 
Bilden lånad från Det kunde varit jag
 


Positioneringsovädret har börjat

Så var det dags för ett av det första utspelen i valrörelsen. Göran Hägglund skriver en debattartikel i DN, där han ger tre förslag till hur kostnaderna för flyktingmottagandet. Naturligtvis är det ett sätt att försöka locka tillbaka väljare från SD, allt annat är väl naivt att tro.
Invandringen är givetvis ett viktigt ämne som måste debatteras. Det finns otroligt mycket som kan göras bättre, framförallt vad gäller integrationen. Men så fort ämnet diskuteras, är man rasist. Och tyvärr blir det ju lite av en delseger för SD att frågorna i ämnet kommer upp först sedan de utlöst regeringskris följt av nyval och dessutom sagt att man kommer se nyvalet som en omröstning om invandringen. Även om man skulle isoleras från makten efter nyvalet, kommer man ändå indirekt få inflytande över politiken eftersom man förmodligen inte blir av med sin vågmästarroll.
Sen osar det förstås rejält mycket allianspolitik av Hägglunds förslag. Bland annat skriver han:
Om bidragen är för höga och möjliga arbetsinkomster för låga kommer det att bli mindre arbete utfört. Möjligheten att sänka nyanländas etableringsersättning något bör därför prövas. Vi föreslår också ett nytt etableringsavdrag som innebär att en nyanländ under sina första fem år i Sverige sammanlagt kan tjäna upp till en halv miljon kronor, motsvarande 100.000 kronor per år, utan att betala inkomstskatt.
Med andra ord: arbetslös är man för att man är lat och hellre går på bidrag, exakt samma sak gäller oss som är sjukskrivna. För lutad mot just övertygelsen att arbetslösa och sjukskrivna inte arbetar på grund av lathet gjorde att Alliansregeringen genomfört tuffare regler för såväl sjukersättning som A-kassa vid sin tid vid makten. Att man sedan är arbetslös för att det inte finns jobb att söka - eller som invandrare har svårare att komma in på arbetsmarkaden, bland annat på grund av den smygrasism som finn i samhället - vill man inte riktigt se. Det hjälper inte en arbetssökande att få lägre A-kassa så länge det inte finns jobb att söka på den eller de orter där man har möjlighet att ta ett arbete. Och jo, det finns många exempel på personer med icke svenskklingande namn som sökt jobb efter jobb utan att få napp - men när de bytt namn till Kalle Anderssson får de jobb...
 
Jag tycker absolut att man måste debattera integration och flyktingmottagande, det ska SD absolut inte ha monopol på. Blir det en debatt innan nyalet i mars och alla partier tar en tydlig ställning om var man står i frågan, inser förhoppningsvi många SD-sympatisörer att enda lösningen inte är stängda gränser. Förhoppningsvis får kanske inte SD fler mandat och vi kan fortsätta ha en human flykingpolitik.
Jag tycker absolut att invandrare ska ha allt nödvändigt stöd för att etablera sig i Sverige när de väl fått sitt uppehållstillstånd. Samhället har säkerligen en hel del arbete kvar innan man har en bra integrationspolitik. Men jag tror varken på stängda gränser eller att man straffas ekonomiskt för att det inte finns arbeten att söka.
Enda negativa just nu, är att SD förmodligen kommer att få rätt på en punkt. Nyvalet kommer förmodligen att bli en omröstning om invandringen.
 
 

 
AB 1 2 3 4 DN 1 2 3 4 5 6 7 SvD 1 2 3 4
 
Bilderna lånade från Avanti!, Ringborgs blogg
 


Kåtast i Kungsängen

Favorit i repris... :-)
 
 


Julhysteri

Knappt en vecka kvar till julafton och jag är klar med alla julbestyr som jag kan fixa med nu innan det bär av till julfirandet. Julklapparna är inköpta och inslagna, biljetten till julresan bokad och nu kan jag känna mig lugn inför helgerna. Det återstår några småsaker som jag fixar först den 23, men det är inget som kommer vara särskilt betungande.
I år har jag dock haft lite svårt att känna någon riktig julstämning. Jag är väl egentligen något av en julfanatiker som formligen älskar alla förberdelser inför julen. Oftast känns advent mycket mysigare än själva julen, i och med att man har allting framför sig. När julafton väl kommer, är alla veckor av förberelser över på några få timmar...
Trots att jag egentligen gillar julen väldigt mycket, störs jag av att den blivit så otroligt kommersiell. Jag hörde på radion igår att vi svenskar i snitt lägger 800 kronor per julklapp, vilket ju känns helt absurt. Själv har jag i år handlat julklappar för lite drygt 2.100 kronor - till totalt åtta personer. Det vill säga 265 kronor per person - och långt under snittet. Varje år har diskussionen om julklappar kommit upp i min familj och vi har alltid kommit fram till att hålla inköpen på ett minimum. Vi köper billiga julklappar, mest för att det är något som hör till.
Tyvärr känns det ibland som att man glömmer vad julen faktiskt handlar om och istället försöker bräcka varandra med vem som har råd att köpa det dyraste klapparna. Okej, inte heller jag firar jul till åminnelse av Jesu födelse. Men för mig är julen en mysig högtid som lyser upp den mörkaste delen av året, då man kan träffa släkt och vänner, äta och dricka gott gott och bara umgås. Inte en tävling i konsumtion.
Och det är lite synd att det har blivit så. Jag skulle aldig ens tänka tanken att avstå från julfirandet, men det är ju bra att man kan hitta en mellanväg och inte ryckas med i den totala hysteri som ofta råder under december...
 

 
DN 1
 
Bilden lånad av Desiree Nilsson
 


För kännedom: Tomten finns visst!!

 


Kundinflytande

Minns ni larmet som kom för något tag sedan om hur man behandlar grisar på danska gårdar? Reportaget handlade om att man kuperade (klippte av) griskultingarnas svansar - och det helt utan bedövning.
Anledningen ska ha varit att grisarna i Danmark normalt sett har mycket mindre ytor att röra sig på än i till exempel Sverige. Det gör grisarna stressade och de reagerar då genom att bland bita varandra i svansen. Det man gjorde var då inte att ge djuren större ytor att röra sig på, utan istället klipper man av dem svansen. Utan bedövning.
Jag brukar i princip alltid köpa svenskt kött och det av massor med anledningar. Men när man kommer till exempelvis till fläskfilé, är oftast den danska exceptionellt mycker billigare än den svenska. Det kan rör sig om 50-100 kronor per kilo i prisskillnad. Med andra ord, blir valet tyvärr rätt enkelt i det läget.
Men när jag såg reportaget om hur grisarna behandlades i Danmark blev valet väldigt enkelt - fast åt andra hålle. Jag betalar mer än gärna några tior extra för köttet om jag vet att djuren behandlats på ett bra sätt. Även om det givetvis finns finns saker man kan diskutera kring djurhållningen i Sverige, vill jag i alla fall tro att djuren alltsomoftast har det bättre här än i de flesta andra länder.
Igår råkade jag slå nyheterna och då hade man ett inslag om just danskt fläskkött. Efter larmen om svanskupering (som dessutom är olagligt inom EU) och sedan om förekomsten av MRSA (en bakterie som är motståndskraftig mot antibiotika) i danskt fläskkött har försäljningen i Sverige gått ner med 70-90 %. Och kedjor som både Axfood, Ica och Coop marknadsför numera svenskt kött istället för danskt.
Larmet om MRSA påverkade egentligen inte mig personligen något nämnvärt. För när det kom, hade jag redan slutat köpa danskt kött på grund av hur svanskuperingen. Men just dessa två larm anges som anledning till nedgången av försäljningen av danskt fläskkött. En vara som alltså knappt existerar i många butiker längre på grund av vad man kan kalla kundinflytande.
Många hävdar ju att det inte spelar någon roll "om lilla jag tar ställning genom att inte köpa en vara". Visserligen gör det ingen skillnad om bara en enda person skippar att köpa en vissa vara som man av någon anledning inte vill stödja. Men gör tillräckligt många det ställningstagandet ger det ju uppenbarligen effekt - som i fallet med danskt fläskkött.
Sen ser jag själv ytterligare en aspekt i det hela. Det må vara så att jag inte kommer påverka en producent av en viss vara genom att bojkotta varan. Men vill jag somna med det goda samvete jag själv vill ha, vill jag inte köpa varor där jag känner att jag av någon anledning ogillar hur varan framställs. Av samma anledning väljer jag även bort jätteräkor, eftersom uppfödningen av dessa räkor är väldigt plågsam. Jag tror inte att bortfallet av den lilla konsumtion jag tidigare haft av jätteräkor påverka producenterna nämnvärt. Däremot ger det åtminstone mig själv ett gott samvete att veta att jag inte stödjer den industrin.
Och oavsett finns ju ytterligare en aspekt att väga in, nämligen miljöaspekten. Det är ju mest försvarbart miljömässigt att köpa varor och produkter som är så närproducerade som möjligt. Så varför köpa en vara från ett annat land när det finns minst lika bra varor som produceras i Sverige?
Man kan absolut bli aningen snurrig när man börjar klura på alla aspekter man vill väga in när man handlar. Man vill ju han en vara som producerats så miljövänligt och etiskt försvarbart som möjligt - samtidigt som det ska vara bra pris och kvalitet. Och alla saker går nog inte att få i en och samma var alla gånger...
 

 
KÄLLA: SVT 1
 
Bilden lånad från Fairshopping
 


En svensk jul

 
Nästa vecka infaller julen. Då minns vi juden Jesus, läser judiska texter om ljuset som genomlyser verkligheten – och så kombinerar vi detta med vikingarnas grisfest, påvens midnattsmässa från Rom, Walt Disneys Kalle Anka och tyska julgranar. Det är bara vi i Sverige som kombinerat just dessa influenser på detta sätt. Ur denna blandning har vi skapat det vi kallar En Svensk Jul.

- Ulf Lindgren, Stockholms domkyrkoförsamling
 


AB 1 2 3 4 DAG 1 2 3 SvD 1 2
 
Bilden lånad från Julbilder
 



Att vara långtidssjukskriven

Det är en viss frustration att vara sjukskriven och inte riktigt veta hur långt det sträcker sig. Det är så mycket det hänger på ifall jag kommer kunna återgå till jobbet eller ej i februari. Först efter magnetröntgen den 12 januari vet man om hela tumören är borta eller ej, sen tar man beslut om vad som ska göras därefter. Blir det frågan om en strålbehandling, vet man först när behandlingen påbörjas hur kroppen reagerar på behandlingen.
Det kan bli en viss, tillfällig försämring i ork, känsel och motorik i samband med strålbehandling i ryggmärgen. Det kan alltså bli frågan om längre sjukskrivning efter strålbehandlingen. Behövs ingen strålbehandling, kan det mycket väl hända att jag kan börja jobba deltid i februari.
Först nu inser man hur handikappande det trots allt är att inte kunna planera några månader framåt. Jag vet inte om jag kan planera in en resa, söka ett nytt jobb titta efter en lägenhet eller liknande.
Visserligen börjar man märka hur jag närmar mig någon form av avslut i behandlingen efter operationen i september. Självklart under förutsättning att det inte kommer behövas någon strålbehandling. Det ska planeras för viss form av sjukgymnastik även fortsättningsvis efter det att jag skrivs ut från den nuvarande rehabiliteringen, det ska planeras för hur jag ska återvända till jobbet när det är dags och om jag då kommer behöva några hjälpmedel.
Och det känns trots allt skönt att börja se ljuset i tunneln, åtminstone någon form av avstamp. För, som sagt, finns ju brasklappen kring vad magnetröntgen kommer att visa. På något sätt vill jag bara ha hela vårdkarusellen överstökad, bli friskförklarad och återgå till en normal vardag igen. Även om jag hela tiden mår bättre för varje vecka som går, är det ibland svårt att njuta av framstegen utan att känna sig otålig. Jag vill ju må bra nu, inte om ett halvår.
 

 
Bilden lånad av Julia
 


Rossana Dinamarcas fantastiska "attack" i riksdagen

SD är väldigt snabba med att hävda yttrandefrihet när de spyr galla mot andra människor - som när Björn Söder hävdar att judar och samer inte är svenskar. Men när meningsmotståndare kommer med kritik mot SD:s osmakliga åsikter, då tar man direkt på sig offerkoftan och tycker det är olämpligt att andra nyttjar sin yttrandefrihet. Som i det fantastiska klipp ni hittar här nedanför. Något som ju säger en hel del om synen på demokrati och yttrandefrihet inom Sveriges tredje största parti.
 
 

 
AB 1 2 3 4 DN 1 2 3 4 5 6 7 8 9 SvD 1 2
 


Kundbemötande

För ett antal år sedan var jag in i Expert-butiken i Väsby centrum för att köpa CD-romskivor. Jag ville betala med kort, men när man drar kortet går inte köpet igenom. Pengar fanns det på kortet, felet ligger istället hos kassaapparaten den här gången. Man försöker om och om igen, tills man kommer på att det är kvittorullen som är slut. När man satt i en ny rulle, upptäcker man dessutom att man av misstag dragit priset för skivorna (cirka 90 kronor) två gånger från mitt kort.
Eftersom jag hade en buss att passa, började jag bli lite stressad vid det här laget och tittade på klockan. Slutligen löser man det hela och ber om ursäkt för att jag fått vänta. Hela proceduren hade inte tagit särskilt många minuter, men som plåster på såren för man tillbaka hela summan som dragits från mitt kort och bjuder helt enkelt på skivorna.
En annan gång var det dags för mig att köpa en ny mobiltelefon. Jag går börjar mitt letande efter en telefon på en av Phonehouse's butiker. Jag hitta en telefon jag vill ha, dessutom med ett bra abonnemang till. Grejen var att jag behövde byt operatör till Telia om jag skulle köpa telefonen, vilket egentligen inte var något problem. Men det blev problem i kassan, även om det inte var butikens fel. Det var Telia som strulade när mitt nummer skulle flyttas över till dem. Jag blev ombedd av butikspersonalen att komma tillbaka om någon timme, då man hoppades fått igenom operatörsbytet.
Jag tar en repa på stan och är tillbaka i butiken en timme senare. Men Telia har fortfarande inte lyckats få igenom operatörsbytet. Jag blir ombedd att komma tillbaka igen. Totalt tar det tre timmar för Telia att genomföra mitt operatörsbyte. Trots att det inte är butikspersonalens fel, ber tusen gånger om ursäkt och stoppar ner en lång rad tillbehör till telefonen i påsen innan jag går därifrån. Alltihop som en ursäkt för att jag fått vänta. När jag kommer hem och går igenom vas man bjudit på för tillbehör, kan jag konstatera att man stuckit till mig grejer för minst 500 kronor som plåster på såren för att jag fått vänta så länge.
 
För mig är det exakt på detta sätt jag vill bli bemött av ett företag. Jag brukar var mån om att som kund bemöta servicepersonal på ett bra sätt så länge jag får den service och det bemötande jag anser rimligt, liksom de varor/tjänster jag betalar för håller förväntad kvalitet.
Sen har jag full förståelse för att saker och ting ibland blir fel - och då förväntar jag mig någon form av ursäkt. Hade man i någon av butikerna ovan givit mig några kronor i rabatt, givit mig några reklamprylar eller liknande, hade jag varit nöjd med det. Men just ett sådant här bemötande, gör förstås att jag kommer tillbaka nästa gång jag ska köpa liknande varor. Därför att jag då vet att man gör vad man kan för att jag som kund ska bli nöjd. De gånger det blir fel, får jag kompensation för det - liksom ett bra bemötande.
Men sen finns det servicepersonal, där man undrar hur de överhuvudtaget hamnat i servicebranschen. Och då är det inte bara när det blir fel, utan kundbemötandet i allmänhet jag tänker på. Det finns alltifrån specifika händelser till personal som bara är allmänt griniga.
Jag minns till exempel en mopedverkstad i Kalmar om jag besökte ett par gånger. Just otrevlig personal på mopedverkstäder verkar vara någon form av syndrom när det gäller Kalmar, med tanke på bemötandet jag fick på Däckhuset. Och nu är det ytterligare en verkstad jag har i åtanke.
Första gången jag var dit, var jag på jakt efter en fyrhjulig moped och jag ville mest se vad priserna låg på. Jag hann inte mer än fråga vad man hade erbjuda, så hörde jag hur man suckade besvärat och inte riktigt verkade villiga att assistera mig som kund.
- Vad fan ska du med en sån till? var enda svaret när jag frågade efter fyrhjuliga mopeder. Det blev ingen affär - i synnerhet inte på det här företaget. Jag köpte en tvåhjuling istället, hos ett annat företag, ett tag senare. Dilemmat var registreringsskyltarna, som jag behövde montera själv på mopeden. Två hål behövde borras i plåtarna och jag ägde ingen borr för att borr i metall. Lite naivt tänkte jag att jag borde kunna svepa förbi någon verkstad och få hjälp med det mot en liten betalning. Eftersom jag jobbade intill ovannämnda verkstad, var det väldigt behändigt att svepa förbi där. Jag bestämde mig för att man förmodligen bara haft en dålig dag och att jag nog kunde ge dem en andra chans. Jag åker dit med mopeden, knatar in och förklarar mitt ärende.
- Äh, den där skiten har inte vi tid med! svarade man och vände mig ryggen. Jag lämnade aningen muttrande verkstaden för att aldrig mr återvända och åkte istället till en annan verkstad, där man gladeligen hjälpte mig att fästa registreringsskyltarna på mopeden.
Men varje gång jag stöter ihop med otrevlig servicepersonal, blir jag alltid lika förvånad. Det spelar ingen roll om man har lägsta priserna och den snabbaste servicen - jag betalar hellre några kronor till och väntar lite extra om jag vet att jag får ett bra bemötande från personalen. Och framförallt återvänder jag som kund igen om jag får det bemötande jag förväntar mig.
 

 
Bilderna lånade från Ledarskapsutbildning.info, Vykort
 


Would you help a homeless in need?

Här ett socialt experiment med ett ganska intressant resultat. Man ber folk vakta ens mat medan man ska på toaletten, sen kommer en hemlös man och försöker ta maten. Grejen är bara att ingen går på toaletten och mannen inte är hemlös - man ville se folks reaktioner helt enkelt.
Och de flesta reagerar ungefär som jag hoppas och tror att de flesta faktiskt skulle göra. Man försöker hindra den "hemlöse" mannen att ta maten - och några erbjöd honom även annan mat. Medan andra reagerar helt annorlunda. Se själva!
 
 


Sverigedemokraternas dolda agenda

Söndag förmiddag och jag och flickvännen sitter vid frukostbordet. Jag bläddrar - till en början rätt förstrött - i dagens DN, men försjunker rätt snabbt i en artikel.
- Läser du om politik? frågar flickvännen.
- Nej, det handlar om Sverigedemokraterna, svarar jag utan att egentligen tänka på hur formuleringen lät. Men finns det freudianska felsägningar, finns det säkerligen ideologiska felsägningar. Och när det gäller SD, handlar det inte längre om politik utan rasism, nationalism och främlingsfientlighet.
Officiellt är de kanske varken rasister eller fascister i dess rätta bemärkelse, men vad döljer sig bakom kostymnissarnas ganska välputsade fasad? Många av dem som är med i partiet idag, var garanterat med på 90-talet då SD till största delen bestod av skinnskallar som sprang omkring på stan och slogs. Naturligtvis sitter mönstren från 90-talet i, nu väntar man bara på att få tillräckligt mycket makt för att man ska "våga" skala bort den fina fasaden och visa vad man faktiskt går och står för.
Och det är den dolda agenda som garanterat finns inom partiet som skrämmer mig allra mest. Ju längre jag läste artikeln, ju mer bekräftades bilden av vad man faktiskt står för. Enligt Björn Söder (tillika riksdagens andre vice talman), kan till exempel varken judar eller samer räknas som svenskar och man vill även införa ett så kallat repatrieringsbidrag. Det vill säga ett bidrag till invandrare för att återvända till sina ursprungsländer.
Något som förstås klingar väldigt väl med den motion som Kent Ekeroth för inte så länge sen lämnade in, där man vill att Kriminalvården och andra myndigheter ska registrera den svenska befolkningen efter nationell bakgrund. Det handlar dock inte bara om att registrera dem som är födda i andra länder eller har utländskt medborgarskap. Till och med svenska medborgare som är födda i Sverige, men med minst en utlandsfödd förälder, ska registreras. Det är nämligen så att herr Ekeroth inbillar sig att kriminalitet och ursprung hör ihop.
Den 15 september 1935 införde Nazityskland de så kallade Nürnberglagarna. Myndigheterna skulle skilja ut landets judar från andra medborgare och särbehandla dem. Urskiljandet kommer först - särbehandlingen är nästa steg.
Jag tror inte i min vildaste fantasi att det var särskilt många tyskar som på 30-talet tänkte att "oj, vad kul med lite krig och etnisk rensning - klart jag ska rösta på nassarna". Det går inte att komma ifrån att Hitler trots allt var en skicklig politiker som lyckades få med sig så många som han faktiskt gjorde. Hans dolda agenda kom fram först sen han kommit till makten. Och även om SD kanske inte tänker starta ett tredje världskrig eller någon etnisk rensning, kommer förmodligen deras sanna jag fram först sedan man har tillräckligt mycket makt och ju bättre självförtroende de får.
Jag tänker inte närmare gå in i debatten om SD är fascister eller ej. Men vill de inte kallas fascister, borde de undvika lagförslag eller andra uttalanden som oundvikligen för tankarna till 30-talets judestjärnor. Och övriga partier borde strunta i blockgränserna och samarbeta mer för att hålla extremismen borta från makten.
 

 
KÄLLOR: AB 1 2 3 4 5 DN 1 2 3 4
 
Bilderna lånade från Slutpixlat, Kurekureblogg
 


Jag vill att Sverige ska vara som innan det kom invandrare!!

 

 
Bilden lånad av Björn Andersson
 


Farbror Barbro firar Lucia

 


Ingen vidare julstämning

När jag var liten tyckte jag om vintern av ungefär samma anledningar som de flesta andra barn. Nämligen för att man kunde åka pulka och skridskor. Men var det snöstorn, var det oroligt tråkigt eftersom jag inte gillade vara ute då. Och bara vara inomhus var ju inte särskilt roligt.
Nu som vuxen har jag alltmer börjat gilla snöstormar, men fortfarande med förutsättningen att man slipper vara utomhus förstås. Jag kan verkligen njuta och mysa av att vara inne och se skådespelet genom fönstren.
Och när i nu är inne i december, hade jag faktiskt hoppats på en och annan snöstorm - trots det trafik- och tågkoas som det brukar medföra. Framförallt här i stockholmsregionen, där det knappt går ett tåg eller en buss när det faller mer än en halv centimeter snö.
Men trots tiden på året får vi tydligen hålla tillgodo med regnoväder istället. I onsdags var det dags här i Stockholm, men kraftiga vindar och ganska mycket regn. Jag var ledig från rehabiliteringen och valde att hålla mig inomhus. I brist på snöstorm, duger visserligen regn rätt bra också - men det känns ändå ganska mesigt på nåt sätt. Nu varnar man för en ny storm, som drar in över Sverige i eftermiddag och upp över Stockholm i natt. För Västkusten har SMHI utfärdat en klass 2-varning ¹, men det verkar som att man räknar med att ovädret avtar litegrann tills det når oss. Men inte heller denna gång kan vi tydligen hoppas på någon snö, till min stora besvikelse. Dessutom tycks det mesta av ovädret planera att dra sig vidare redan under natten, vilket innebär att jag kommer sova bort mysfaktorn i det hela.
Okej, det kan vara en mysfaktor i att somna till vinden som viner runt knutarna, det håller jag absolut med om. Så jag får väl nöja mig med den biten den här gången - och hoppas på att nästa storm innehåller snö och passerar medan jag är vaken.
 
 
¹ SMHI:s definition av en klass 2-varning lyder: Väderutveckling väntas som kan innebära fara för allmänheten, stora materiella skador och stora störningar i viktiga samhällsfunktioner. Allmänheten uppmanas att följa upp ny information på internet, radio eller tv.
Källa: DN
 

 
DN 1
 
Bilden lånad från Mizz Sunlady
 


Snöbollar

Cirka 30 stycken
 
Ingredienser:
200 gram rumsvarmt smör eller margarin
3 dl florsocker
5 ½ dl havregryn
1 ½ dl marsanpulver, kallrörd
2-4 msk kallt vatten
200 gram vit choklad
kokosflingor
 
Gör så här:
1. Rör samman matfett och florsocker.
2. Tillsätt havregrynen, marsanpulvret och det kalla vattnet.
3. Rulla smeten till bollar och ställ in dem i frysen.
4. Smält chokladen över vattenbad.
5. Doppa bollarna i den smälta chokladen och därefter i kokosflingor.
6. De färdiga bollarna förvaras kallt.
 

 
KÄLLA: Dansukker
 


Lakritsknäck

Cirka 60 stycken
 
Ingredienser:
2 dl socker
2 dl vispgrädde
2 dl ljus sirap
15 st turkisk peppar (karameller)
2 msk smör eller margarin
 
Gör så här:
1. Blanda socker, grädde och sirap i en tjockbottnad, vid kastrull. Koka upp och koka utan lock tills smeten klarar kulprovet (se nedan) eller tills temperaturen är ca 125°C. Rör om då och då. Koktiden kan variera mellan 20-30 minuter.
2. Krossa karamellerna fint i en mortel.
3. Rör ner karamellkross och matfettet. Fördela smeten i knäckformar. Låt stelna. Förvara svalt.
 
• Vid 122-125°C är knäck- eller kolasmeten lagom kokt.
• Vid 140-145°C får man hårda kolor men lite seg mitt i.
• Vid 160°C är smeten karamellfast.
 
Kulprovet:
Häll lite av smeten i en kopp med kallt vatten. Går smeten sen att forma till en kula är knäcksmeten färdig. Går massan att bryta sönder men är lite seg är den lagom hård för kola och stelnar smeten genast och går att bryta är den karamellklar. Tiden kan variera beroende på om kastrullen har en vid eller mindre vid botten.
 

 
KÄLLA: ICA
 


Hushållsnära tjänster

 

 
Bilden lånad från Skratt utan gränser
 


Stockholms bostadsmarknad

När jag till en början flyttade till Stockholm, insåg jag inte vilken tur jag hade som fick ett förstahandskontrakt. Även om jag till en början bodde i Upplands Väsby och hade nästan en timme enkel väg till stan, så var det i alla fall ett förstahandskontrakt.
Men sedan jag började söka efter något närmare stan, insåg jag rätt snart vilken sjuk bostadsmarknad det faktiskt är här. Och det gäller ju i princip hela Stockholms län. Ibland undrar man om alla vill bo i närheten av huvudstan...
Nu har jag ju flyttat närmare stan och har en lägenhet lägenhet som jag trivs väldigt bra i. Men även den är svår att byta bort har jag märkt. Jag har lite på skoj tittat på en ny lägenhet, eftersom den jag har egentligen är lite för dyr för en inkomst. Men det är inte många svar jag får när jag annonserar om lägenhetsbyte.
Sen går det ju inte att komma ifrån att man faktiskt har vissa önskemål om hur man vill bo, man tar ju inte vad som helst. Trots allt vänjer man sig snabbt vid att ha 70 kvadratmeter att röra sig på, liksom 200 meter att gå till affärer och tunnelbana. Normalt sett är jag inne i stan på ungefär 20 minuter, vilket är hel acceptabelt i Stockholm. Det finns många som geografiskt sett bor närmre stan men i tid har längre resor eftersom de kanske har byten på vägen.
Jag försöker att inte vara alltför kräsen, men det är ibland svårt. För det finns ju även andra aspekter i en segregerad stad som Stockholm. Personligen skulle jag inte ha några som helst problem med att bo i till exempel Rinkeby, Husby eller Sätra om jag hittade en lägenhet som jag känner att jag skulle trivas i. Men i och med att dessa omåden - liksom några andra områden - anses vara "sämre" områden, är det inget vidare bytesvärde i en lägenhet i ett sådant område. Så den dag jag eventuellt vill flytta därifrån, kommer jag säkert ha svårt att byta bort den. Något som förstås gör att jag väljer bort vissa områden.
Segregationen har ju knappast blivit bättre av att man genom åren sålt ut en stor del av allmännyttan. Hyresrätterna blir färre och bostadsrätterna är bara tillgängliga för personer med stora besparingar som täcker handpenningen, liksom en bra inkomst så att man får de lån som krävs. Så blir den valfriheten högern vill att vi ska ha i vårt boende ingen större frihet för oss som gjort valet att bo i hyresrätt, eftersom vi får värre lägenheter t välja mellan... Glädjande är väl i alla fall att den nya majoriteten i stadshuset stoppat alla utförsäljningar av allmännyttan.
 

 
Bilden lånad från Göteborgs stad
 


Tomten är pedofil

 

 
Bilden lånad från Skratt utan gränser
 


Dagens högteknologiska samhälle

Det är bra frustrerande vad beroende man egentligen är av den teknik som vi omger oss av idag. När något strular eller går sönder, blir man plötsligt väldigt handikappad. Sen får jag ofta känslan av att dagens prylar håller en mycket sämre kvalitet än dem som tillverkades för 20-30 år sedan. Sen stuvar man ju in så otroligt med finesser i alla prylar, så det blir förstås mer teknik som kan strula.
De gamla, fasta telefonerna (som den på bilden till exempel) var nog - i jämförelse med dagens smartphones - ganska enkla konstruktioner utan en massa överflödigt lullull. Med andra ord inte så många komponenter som kunde börja strula. Idag tvingas man istället byta telefon med 1-2 års mellanrum, åtminstone om man (som jag) enbart har mobiltelefon och ingen fast. Dagens telefoner håller ju helt enkelt inte längre än så.
Varje gång jag plockar fram min matberedare slår mig exakt samma tanke. Den matberedare jag har, har jag ärvt efter min morfar. Den är inköpt någon gång i början på 90-talet, men fungerar fortfarande helt felfritt. Jag kan inte tänka mig att de matberedare man köper idag fortfarande fungerar om 25 år. Så jo, dagens teknikprylar har nog en sämre kvalitet helt enkelt.
 
Men för att återgå till ämnet, så samlar vi ju alltmer av våra liv i några få, men ganska bräckliga teknikprylar. Vi gör våra bankärenden, håller kontakten med jobb, nära och kära, handlar mat, köper resor och så vidare genom datorn och/eller telefonen. Vad gör vi sedan när datorn eller mobilen går sönder eller försvinner? Plötsligt är alla kontaktuppgifter till nära och kära borta, det blir mer komplicerat att betala sina räkningar... Och tar vi oss till jobbet i tid, om man som jag använder mobilen som väckarklocka?
Just den situationen är jag i just nu. I förmiddags lyckades jag nämligen drämma mobilen i golvet så att det blev en spricka i displayen. Jag tänkte inte mer på det till att börja med, inte mer än att det var synd men att jag kunde leva med det. Men så får jag ett sms och konstaterar då att displayen inte bara spruckit, utan helt slutat att fungera. Det går inte att få fram nånting överhuvudtaget. Telefonen är dessutom rätt ny, nämligen inköpt i juni i år och operatörslåst 1,5 år till. Det var egentligen inte så många alternativ jag hade att välja mellan när jag stod där med min trasiga telefon. Jag kunde antingen köpa en ny telefon för flera tusen (runt 4.000 kostar den telefon jag har) och flytta över SIM-kortet, men det kändes som en onödigt hög utgift så här i december. Sen fanns alternativet att köpa en ny, men operatörslåst telefon. Men då skulle jag dels ha strulet med nytt nummer som ska lämnas ut till alla - och sen skulle jag behöva betala för två abonnemang i 1,5 år framöver. Att lösa ut den trasiga telefonen för att få behålla numret skulle kosta mig runt 2.500 kronor, så inte heller det var ett bra alternativ. Så då återstod att laga telefonen.
Som tur är finns en butik bara runt hörnet från mig, som lagar telefoner och datorer. Så jag knatade dit och bad om en prisuppgift på en reparation. Ungefär 1.500 landar reparationen på, vilket blev det bästa alternativet. Visserligen en sur extrautgift, men inget annat alternativ kändes som ett bättre alternativ. På fredag är den förhoppningsvis klar och jag är 1.500 kronor fattigare. Bara för att jag klantade till det och tappade telefonen i golvet.
 

 
AB 1 DN 1
 
Bilden lånad från Silvergenerationen
 


Osmakliga traditioner inte ens värdiga ett medeltida samhälle

Det är få saker som berör mig så mycket som barn som far illa på olika sätt. Jag får en klump i magen och mår på riktigt illa när man hör om de fruktansvärda saker som barn råkar ut för - och utsätts för.
Igår var ett sådant tillfälle. Jag hamnade framför Korrespendenterna på SVT2 och det var med en stor klump i magen som jag stängde av TV:n när programmet var slut. Ämnet för kvällen var barnbrudar och programmet var som en spark i skrevet. I Libanon gifts syriska flyktingflickor bort med äldre män, på Zambias landsbygd är det fortfarande sed att gifta bort 9-åringar med 50-åriga gubbar och i Kina köper familjer småflickor för de skall gifta sig med familjens son när barnen blivit vuxna. Längtar du efter en spark i skrevet, eller åtminstone en rejäl käftsmäll, så hittar du programmet här.
Jag blev uppriktigt förbannad, sorgsen, ledsen - och höggradigt äcklad. Nej, inte bara äcklad, jag blev höggradigt spyfärdig! "Gubbar" gifter sig med flickor i nioårsåldern, men tycker inte att det är något konstigt. Istället skyller de i programmet på traditioner och att man får ta seden dit man kommer. Alltså samma ogenomtänkta argument som svenska högerextremister kör med när de vill få muslimer i Sverige att fira jul och leka grodor eller björnar runt en lövad påle i slutet av juni. För visst ska man ta seden dit man kommer i bemärkelsen att följa lagar och regler som gäller i Sverige, men man får gärna fira sina egna högtider. Och jag utgår ifrån att varje normalbegåvad människa inte anammar dessa urtida traditioner med barnäktenskap om man kommer till ett land där de förekommer.
I Zambia använder man enligt traditionen ett penisformat redskap, som man regelbundet för upp i flickorna rån tidig ålder. Allt för deras slidor ska vara tillräckligt uttänjda för att en man ska kunna tränga in i dem vid nio års ålder. Ett av paren som intervjuas består av en 55-årig man och hans 16-åriga hustru. Flickan hade inte hunnit fylla nio år när hon blev gravid med deras första barn. Nu vid 16 års ålder var hon hemmafru och trebarnsmor.
 
Okej, man tydliggör i programmet att dessa vedervärdiga seder inte är representativa för respektive land. Alla gubbar gifter sig och ligger inte med småflickor. Det har börjat komma strängare lagar och antalet barnäktenskap uppges minska. Jag tänker heller inte dra några generaliseringar om att jag tror att alla människor i dessa länder är barbariska svin.
Men det gör så ont att dessa seder ändå lever kvar i modern tid. Det känns knappt som seder värdiga ett samhälle under medeltiden.
 

 
Bilden lånad från Patheos
 


Ofrivilligt celibat

 

 
Bilden lånad från Skratt utan gränser
 

 

Attraktion på lika villkor

Att få relationer att fungera brukar inte vara lätt. Jag har själv gått igenom ett antal relationer, som tagit slut av vitt skilda anledningar. Men det har gått en röd tråd genom några av relationerna, något som jag inte kunnat sätta ord till förrän rätt nyligen.
Jag har nämligen kommit fram till vad jag själv anser är viktigast i en relation, botsett från att attraktion och känslor givetvis. Nämligen att båda måste känna att de kan vara sig själva i relationen och inte behöver ändra på sig eller anpassa sig så mycket att man måste uppoffra alltför mycket av sig själv. Och det är väl just den delen som inte alltid fungerat i några av de relationer jag haft.
Sen måste man självklart vara villig att kompromissa i alla fomer av relationer med andra människor. Och gränsen mellan kompromiss och att inte längre känna att man kan vara sig själv kan många gånger vara extremt hårfin.
Men som ett exempel, skulle jag aldrig kräva av en flickvän att ge upp ett fritidsintresse - men jag anser mig ha rätten att begära att hon anpassar utövandet av intresset om det påverkar vår relation negativt. Någon som tränar handboll (bara för att ha ett exempel) sju dagar i veckan kan bli ganska svår att vara tillsammans med. Sen kan givetvis jag få upp ögonen för nya saker - som i det här fallet handboll - och kanske kan få utbyte av att se vissa av flickvännens matcher. Så kan kanske det bli ett sätt att umgås.
Jag skulle heller inte begära att min flickvän slutar röka, men skulle inte ha några bekymme med att begära att hon till exempel röker utomhus. Skulle jag ogilla röklukten, skulle jag kanske be henne tvätta händerna och använda tuggummi efter att ha rökt. På den tiden jag själv rökte, skulle jag inte ha några problem att komprissa med min rökning på det sättet. Däremot har jag under min tid på olika dejtingsajter träffat på i alla fall ett par tjejer som inte kunnat acceptera att jag snusar och/eller fram tills helt nyligen feströkt. Min rökning har senaste åren legat på en nivå av 1-2 paket per år, det vill säga maximalt 3-4 cigaretter i månaden. Om jag träffar någon som ogillar rökning, har jag inga problem att inte röka när hon är i närheten. Men om jag är på en fest eller går ut utan att hon är med, kan jag inte se problemet i att jag röker någon cigarett om jag vill. Och jag håller gärna nere på mitt snusande och använder tuggummi eller halstabletter för att få bort snussmaken ur munnen. Men personligen har jag svårt för när någon börjar läggaa sig i min vanor för mycket.
Jag skulle likställa det med att en flickvän tar sig rätten att bestämma vad jag ska ha på mig. Hon får gärna ha åsikter och komma med smakråd, men inte förbjuda mig att ha vissa plagg. För jo, just det sistnämna har jag faktiskt varit med om. En tjej som jag dejtade för några år sedan la sig väl ofta i hur jag klädde mig och förbjöd mig att använda vissa plagg. När vi blev bjudna på en fest hos gemensamma kompisar, ställde hon ultimatumet att hon skulle bestämma vad jag hade på mig för att jag skulle "få följa med henne" på festen. Och då har inte jag på något sätt någon klädstil som sticker ut, utan det är oftast jeans och skjorta eller T-shirt som gäller. Eller någon variant på det till fest.
Listan kan givetvis göras väldigt lång, men ni förstår nog vad jag menar. Med ålderns och tillhörande livserfarenhets rätt, har jag kommit fram till vad jag själv tycker är viktigt i ett förhållande. Nämligen att utöver attraktion kunna ge och få respekt för en person man är. Sen ska man givetvis inom vissa gränser kunna skoja om varandras olika sidor, egenskaper och vanor, precis som att kompromisser är ett måste. Men med en kompromiss möts man på halva vägen, där ingen bhöver ge upp alltför mycket av sig själv...
 

 
Bilden lånad från Jezebel
 


Girl walks around NYC with no pants

 


Ta inte saker och ting för givet

En sak man ofta får omtalat för sig, är hur handikappad man blir när vänsterhanden inte fungerar - även om man är högerhänt. Det är nämligen först då som man inser hur mycket man faktiskt använder den och vilken fantastisk finmotorik man har även i vänsterhanden. Trots att man egentligen känner sig rätt fumlig i den, även när den fungerar som den ska.
Detta faktum har man fått höra åtskilliga gånger och visst stämmer det mer än väl. Det kan jag intyga! Så länge man är frisk, tar man saker och ting väldigt mycket för givet - förmodligen för mycket för givet.
Vissa saker är trots allt väldigt uppenbara, medan andra saker trots allt inte är det. Om jag säger att man känsel inte riktigt fungerar, tänker nog många att jag inte känner när jag slår mig, sticker mig eller bränner mig. Det är visserligen sant (och kan i värsta fall vara farligt), men det finns väldigt många andra saker som också påverkas när inte känseln fungerar.
Blunda hårt och sträck ut ena armen i luften. Rör den sedan åt olika håll, men fortsätt att blunda. Hela tiden kommer du kunna säga ganska exakt var i förhållande till kroppen som armen och handen befinner sig. Oavsett hur du rör och böjer armen och handleden. Det kunde inte jag direkt efter operationen. Även om jag till exempel visste att jag hade armen liggandes intill kroppen i sjukhussängen, så kunde det kännas som att jag hade den lyft upp i luften.
Du vet ju hur det är när du börjar bli kissnödig, eller hur? Först blir man lite, lite nödig, men det kommer fortfarande ta en bra stund innan det är akut och och du måste skynda dig till toaletten, eller hur? Inte för mig. Jag börjar känna att det är dags att gå på toaletten förs när blåsan är tämligen full. Så från första indikationen tills att jag bokstavligt talat måste springa till toaletten går det oftast bara några få minuter. Vilket inte är några problem så länge man har nära till en toalett, men kan bli aningen mer besvärligt när man till exempel är på stan.
När du sedan är på toaletten, brukar du titta ner för säkerställa att du faktiskt dragit ner byxor och underkläder ordentligt? Eller tvärtom när du reser dig upp? Förmodligen inte - och jag har heller aldrig brukat göra det. För varför titta efter när man ju faktiskt känner huruvida byxorna är uppe eller nere?! Men den hårda vägen fick jag till en början efter operationen lära mig att jag var tvungen att titta efter var på benen som byxorna befann sig vid toalettbesökets början och slut. För min känsel bedrog mig och gick inte att lita på. Nu känner jag var jag har byxorna igen, men tittar i alla fall - av ren reflex.
Det är lätt att ta många saker för givet, saker som blir ett problem när kroppen inte längre fungerar som den ska. För mig är det allra mesta förhoppningsvis övergående, även om det är nog så frustrerande just nu när man är mitt upp i alltihop. Men man får onekligen en ökad förståelse för hur det är för dem som har bestående nervskador. Liksom att jag själv inte längre tar så mycket saker för givet längre.
 

 
Bilden lånad från SvD
 


Bidragslinjen

 
 

 
AB 1 BAR 1 DAG 1 DN 1 2 3 SMP 1 SvD 1 2
 
Bilden lånad från DN:s pappersupplaga 2014-12-07
 


Kenneth Aalborgs julbord - inte bara glögg

 


Polishat

När en fest på Rågsvedsskolan skulle avslutas i lördags kväll, dök ett större gäng maskerade ungdomar upp utanför skolan. Polis som befann sig på platsen fick stenar kastade mot sig och flera patruller kallades till platsen för att söka efter gänget som försvann från platsen i riktning mot Rågsveds centrum.
– Där fortsatte bråket och ungdomar kastade flera brandbomber mot polisen, skadade flera polisbilar och tände eld på tio privatbilar, säger Kjell Lindgren på Stockholmspolisens länskommunikationscentral till DN.
En tät dimma av brandrök lade sig under någon timma över Rågsveds centrala delar. Flera explosioner hördes från bilar som brann. Sju enheter från räddningstjänsten skickades till platsen, men kunde först inte köra fram till de brinnande bilarna eftersom man riskerade att vli angripna. När de väl kunde köra fram, fick det bli under poliseskort.
Tio personer i 20-årsåldern har gripits, uppger polisen. Dessa misstänkts nu för våldsamt upplopp, försök till grov misshandel och mordbrand. Ingen ska dock ha skadats fysiskt och situationen hade då lugnat ned sig enligt polisen. Varför ungdomarna gick till angrepp visste polisen sent på lördagskvällen inte, men man misstänker att angreppet var planerat.
 
Personligen har jag så svårt att förstå sånt här beteende. Vad är det som gör att människor tycks finna ett nöje i att attackera polis och räddningstjänst? Har man varit i klämeri med rättvisan, är det kanske inte så konstigt om man hyser agg mot polisen. Men varför ge sig på enskilda polisanställda, som kanske inte ens haft med det hela att göra?! Och att ambulanspersonal och räddningstjänst blir attackerade i sitt arbete är heller inte helt ovanligt, något som jag har ännu svårare att förstå. Här har vi människor som arbetar med att rädda liv och egendom, men inte har några som helst befogenheter att gripa eller lagföra någon. Ändå händer det då och då att de attackeras och måste polisbeskydd för att kunna utföra sitt arbete.
Vad är vitsen med att störa räddningstjänsten när de ska släcka en brand eller störa ambulanspersonal som ska rädda liv? Vad får man ut av ett sådant beteende? Jag måste säga att jag har väldigt svårt att se logiken i ett sådant beteende.
Och har man nu varit i klämeri med rättvisan och gripits - och kanske även dömts - för något, blir ju inte situationen bättre av att man attackerar poliser. Det är ju knappast så att de prickar du har i brottsregistret kommer att plockas bort genom att du attackerar poliser. Snarare risker du att få ytterligare prickar på dig...
 
 

 
KÄLLOR: AB 1 2 DN 1 2
 
Bilden lånad från Boomerang