Jobbigast - lumpen eller graviditet?

 

 
Bilden lånad från ETC:s pappersupplaga 2015-04-20
 


Sömntabletter tycks vara effektivare än sängar...

När jag har sovmorgon dagen efter, brukar jag ha en väldig tendens att bli sittande uppe sent på kvällen - ibland till långt in på natten. Oftast har jag inga som helst problem att hålla mig vaken, snarare har jag svårare att motivera mig till att gå och lägga mig. Det är trots allt en egenskap som ju borde vara en fördel om man jobbar skift, som ju jag gör. Trots allt jobbar jag ett antal nattpass per månad i normalfallet och borde inte ha några större problem att hålla mig vaken.
Men det har jag. Lustigt nog har jag mycket svårare att vara vaken en hel natt när jag vet att jag inte kan gå och lägga mig precis när jag vill. Även om jag förstås håller mig vaken, brukar de sista timmarna framåt morgonen vara rena plågan - till skillnad mot när jag är vaken den tiden helt frivilligt.
Visserligen sitte jag ytterst sällan upp till framåt sju på morgnarna när jag är ledig, om det ens har inträffat någon gång. Men sitter jag på jobbet, börjar ögonlocken oftast bli tunga redan vid ettiden. Sedan blir det bara värre ju längre tiden går och jag skulle med lätthet somna långt innan nattpasset är slut.
Säkerligen finns det någon psykologisk förklaring till det hela som jag inte känner till. Jag brukar försöka vända lite på dygnet redan natten innan jag ska göra först nattpassetl, bara för att det ska bli lättare att hålla sig vaken. Men det är inte alltid det knepet fungerar tyvärr, även om det för min del är långt effektivare än att försöka sova lite under eftermiddagen/kvällen. För sova innan nio på kvällen är en total omöjlighet för min del, det spelar i princip ingen roll hur trött jag är. Men även om jag sover en del av förmiddagen, behöver inte klockan passera midnatt med mer än någon timme innan jag böjar gäspa och längta hem till sängen...
Kanske finns någon annan luttrad nattarbetare därute som har ett bra knep att dela med sig av? :)
 

 
Bilden lånad från Aftonbladet
 


Working 9 to 5...

Försöker motivera mig själv att göra första nattpasset på närmare ett år... ;-)
 
 

 
Bilden lånad från Someecard
 


I'm on a diet

I ärlighetens namn fick jag en svårartad chock när jag ställde mig på vågen i september förra året. På bara ett par månader hade jag gått upp drygt tio kilo och låg på en respektabel vikt på 115 kilo. Det hade några veckor sedan jag fått beskedet om tumören i nacken och jag hade mest gått hemma utan ork till att göra särskilt mycket. Med tanke på den stillasittande tillvaron med ganska mycket tröstätande, så var det kanske inte så konstigt att vikten skenat i höjden. Eftersom jag aldrig haft bil, blir det förstås i normalfallet att jag går en hel del när jag ska någonstans, jag får en hel del gratismotion till vardags. Men under den här tiden orkade jag ingenting och lämnade knappt lägenheten, så det var ingen bra kombination att äta mer och onyttigare samtidigt som jag knappt rörde på mig alls.
Men när jag sedan väl blev inlagd på sjukhus för operation och efterföljande rehabilitering, formligen rasade jag i vikt. Under två månader jag var inlagd, gick jag ner 10 kilo. Mycket på grund av regelbundna måltider och relativt små portioner - åtmintone med mina mått mätt. Regelbundna måltider är man ju oftast inte särskilt bortskämd med när man jobbar skift heller, så den biten har jag ju emot mig nu när jag börjat jobba igen.
När jag väl kom hem igen från sjuhuset, insåg jag dock att jag ägde massor med kläder som jag fortfarande inte kom i. Så jag hade minst sagt anledning att på allvar tänka igenom mina matvanor, vilket jag successivt också gjort. Efter några månader med 5:2-dieten och att i övrigt tänka på vad och hur mycket jag äter, har det till sist börjat ge ordentligt resultat. Numera kan jag stoltsera med att ha gått ner total 18 kilo sedan i september - och vips kan jag använda mina kläder igen! Det är dessutom lättare att knyta skorna och inte lika jobbigt att röra på sig.
En av de saker jag insett sedan jag blev sjuk är hur viktigt det är att ta hand om sin kropp och att man trots allt inte är odödlig. Överikt kan ge sådana oerhörda konsekvenser vad gäller hjärta/kärl, diabetes och problem med leder och rygg - bland annat. Så är det något jag kan göra för att i möjligaste mån undvika fler sjukdomar, så är det just att gå ned i vikt. Ska jag följa läkarnas rekommendationer (vilket jag oftast brukar göra), så behöver jag gå ner ytterligare cirka 15 kilo. Men fortsätter jag i den här takten, så bör jag väl snart vara där...
 

 
Vågen lånad från Complete Pulse
 


Jimmie Åkesson och flaskskepp

 
Varje gång jag ser Jimmie Åkesson i Riksdagens talarstol kommer jag att tänka på ett flaskskepp. Hur fasen kom han in?
 

 
Bilden lånad från Sveriges Riksdag
 


Vanesak

Det är inte utan att man förvånas lite över hur lätt man trots allt vänjer sig vid saker och ting, även som sådant som man aldrig trott att man skulle kunna lära sig. För några månader sedan bestämde jag mig för att avstå från alkohol och tyckte på sätt och vis att det var ett rätt tufft beslut att ta. Framförallt med tanke på hur ingrodd alkoholkulturen trots allt är i Sverige och vilken tråkmåns man anses vara om man inte dricker alkohol. Jag såg framför mig hur jag skulle mötas av en massa fördomar om att vara nykter alkoholist och en lång rad andra saker.
Anledningen till beslutet var helt enkelt att jag efter en mer eller mindre påtvingad period av nykterhet efter operationen i höstas inte kände mig sugen på alkohol längre. Jag tyckte inte att det smakade gott och uppskattade inte längre att vara påverkad av alkohol. Men samtidigt som jag insåg att jag ständigt skulle behöva försvara mitt beslut i olika sociala sammanhang där alkohol förekommer, insåg jag också hur inpräntad vanan att dricka alkohol är i min egen tillvaro. Skulle en god lördagmiddag vara lika festlig utan ett glas vin eller en öl till maten? Skulle det vara samma sak att gå på restaurang om man inte drack något? Hur skulle det vara på olika middagar, då alla andra dricker förutom jag själv?
Jag ska väl börja med att erkänna att jag trots allt inte varit hundraprocentigt avhållsam, jag har faktiskt tagit enstaka glas. Men det har verkligen varit enstaka glas och ingenting annat. Och det har gått förvånansvärt bra måste jag säga. Till en början kändes lediga helgkvällar lite konstiga, det var som att något "fattades" kändes det som. Men ju mer tiden gått, ju mindre har jag tänkt på det och nu känns det trots allt rätt naturligt att alkohol inte är en given del av tillvaron - även om jag kan ta något glas ibland.
Jag har nog svårt att se mig som absolutist resten av livet, det måste jag nog säga. Och jag tänker inte på något vis moralisera över folk som tycker om att vara ute och festa. Det kommer säkerligen hända även för min del, fast i långt mycket mindre utsträckning än det någonsin gjort tidigare. Tilläggas ska väl att jag inte druckit några omåttliga mängder ens innan jag blev sjuk i somras, men någon gång per vecka blev det något alkoholhaltigt i någon utsträckning. Även om det många gånger bara varit frågan om enstaka glas. Men min poäng kvarstår, det är märkligt vad snabbt man vänjer om sig från en vana till en annan bara man bestämmer sig. Plötsligt funkar det faktiskt väldigt bra att dricka vatten till en god lördagmiddag eller att avstå alkohol i olika sociala sammanhang. Än så länge har jag inte fått särskilt många kommentarer kring att jag väljer ett alkoholfritt alternativ - snarare tvärtom. Men av egen erfarenhet vet jag att de kommentarerna kommer förr eller senare, vilket egentligen är rätt sjukt. Det borde ju trots allt vara upp till var och en om man dricker alkohol eller ej - utan att bli ifrågasatt. Men tyvärr fungerar den svenska mentaliteten inte så alla gånger...
 

 
Bilden lånad från Miriam the star
 


Saudiavtalet

 

 
Bilden lånad från SvD
 


Utkast till ett brev - ackord

Intro: Em Esus2 D Em D

Em                        C
Nu när du har sagt vad du tänker
        G                     D
det var inte speciellt intressant
Em                               C
Vill jag skicka några rader från tippen
      Am                 D
från högkvarteret Greta Garbo

           Em                   C
Jag hör en kräftskiva nere från gatan
     G                   D
och silltrutar uppe från taken
       Em                  C
Ibland längtar jag ut till Europa
        Am        Bm     Em
men jag åker inte ensam igen

        Em                           C
Har jag sagt att jag ska flytta till hösten?
G                  D
trehundra meter åt öster
        Em                     C
Jag ska sitta på balkongen när kvällen kommer
     Am                  D
och spökskriva dikter åt kungen

            Em              C
Och jag ska öppnas som ett tvårumshotell
           G                   D
där du kan komma och gå som du vill
    Em                     C
Och kan jag så slänger jag bort allt jag har
          Am        Bm       Em
och bara sparar en fast telefon

C                   D
Ingen ska se mig gå ner mig
                G       Bm
jag kommer tillbaka
    C                     G
Här guppar ingen herrelös båt
    C                       Em
ett vingslag får luften att skaka
D                   Am              Bm     Em
ingen ska se mig gå ner mig, aldrig se mig så

Em                         C
Människor som håller sig i tiden
       G               D
lämnar ingen dröm bara drömd
       Em                C
Vi har ingenting här att predika
       Am              D
och vi jagas ända in i sömnen

        Em                  C
Jag ska måla med gouche och akryl
    G                        D
den tavla som jag alltid har tänkt mig
     Em                    C
Ett svar på alla tänkbara frågor
            Am        Bm       Em
och jag ska hänga den över din säng

Em                         C
Sa jag att jag har min förtröstan
   G                   D
i Jesus och den Helige Anden
     Em                  C
Jag läser böcker som jag borde ha läst
         Am                    D
och jag lyssnar mest på Jimmie Rodgers

         Em                         C
Och jag skiter i att svara när det ringer
            G                     D
det är ett långsamt sätt att bli ensam
         Em                     C
Jag retirerar och är snart tillbaka
     Am          Bm        Em
på gatan där jag lärde mig gå

C                   D
Ingen ska se mig gå ner mig
                G       Bm
jag kommer tillbaka
    C                     G
Här guppar ingen herrelös båt
    C                       Em
ett vingslag får luften att skaka
D                   Am              Bm     Em
ingen ska se mig gå ner mig, aldrig se mig så

            Em                       C
Och jag ska hitta dig igen längs med vägen
G                         D
innan jag har fyllt mina fyrtio
        Em                  C
Jag gör plats på min nya balkong
           Am                     D
om du vill odla din Hungarian Hot Wax

            Em                 C
Och när jag möter ensamheten i trappen
        G                   D
ska jag klä den i byxor och skor
         Em                C
Jag ska ringa mina vänner igen
         Am            Bm     Em
och va nykter nästan varje kväll

C                   D
Ingen ska se mig gå ner mig
                G       Bm
jag kommer tillbaka
    C                     G
Här guppar ingen herrelös båt
    C                       Em
ett vingslag får luften att skaka
D                   Am              Bm     Em
ingen ska se mig gå ner mig, aldrig se mig så

 

 
LYSSNA PÅ LÅTEN
 
Ackorden hämtade från Ultimateguitarr
 


Utkast till ett brev - officiell video

 

 
TEXT OCH ACKORD
 


Moses badar

 
 
 

 
Bilden lånad från Nuk3
 


Dags att avskaffa Radiotjänst

Återigen ska Tv-avgiften utredas och kan i framtiden komma att ersättas med en skatt. Men den har ändå många år kvar och nu genomför regeringen en avgiftshöjning. Från och med den 1 juli blir tv-avgiften 12 kronor högre varje månad, eller 144 kronor dyrare per år, vilket motsvarar en höjning med sju procent.
Jag har länge tyckt att det är märkligt att man inte omformat TV-licensen för länge sen. Den fyllde möjligen sitt syfte så länge man bara kunde ratta in SVT på sin TV-apparat, men idag kan man ha en TV och dessutom använda den utan att titta på SVT överhuvudtaget. Detsamma gäller en radioapparat, där man inte alls behöver lyssna på de statliga kanalerna även om apparaten står på dygnet runt. Med andra ord borde TV-innehav inte göra att man är skyldig att betala för att se SVT.
Det är inte en fråga om att man inte ska betala för sig, utan att man inte ska behöva betala för en tjänst som man inte utnyttjar. Personligen har jag bara tre TV-kanaler, SVT 1 och 2 samt TV4. Men om jag inte utnyttjade dessa kanaler, skulle jag heller inte vilja betala för dem. Precis som att jag inte vill betala för TV1000 eftersom jag inte nyttjar den kanalen. Så jag kan inte påstå att jag är något fan av en TV-skatt heller, eftersom man då i ännu större utsträckning tvingas att betala för något som man kanske inte utnyttjar. Det mest klockrena borde givetvis vara att SVT kodas så att du inte får in kanalerna om du inte betalar TV-avgiften. Att SVT har en skyldighet att informera när något större inträffar är knappast särskilt svårt att kringgå. Häv kodningen när man måste nu ut till så många som möjligt och ålägg samtidigt övriga kanaler att antingen informera själva eller att hänvisa till SVT. Simsalabim har man löst det hela... :-)
 

 
DN 1
 
Bilden lånad av Emil Isberg
 


Hela huset - text och ackord

Intro: G (x2)

G          B       C           G             B     C
Min bleka kind är svart av smink, hör hela huset sova tungt
G         D           Em       C          G
...Finns inget jag behöver som är någon annanstans
     D            Em         C         G  
Jag skulle kunna dö nu, med kinden mot din hals
G          B      C       G              B    C      
Jag reser mig ur våran säng, lämnar dig sovande min vän
G       D             Em        C        G
...Jag smyger över golvet, ser solen stiga upp
   D              Em          C               Em
I samma stund så vet jag att allting har ett slut

            C   G/B    Em
Allt är för bra nu
            C      G/B     Am
Går runt i t-shirt och är trött
           C             G                 D       Em
Sitter på pianot mellan flaskor, glas och fimpar
         C                G              A    G/B       
Blundar tills jag skymtar lyckan och jag vet
             C   G   Dsus4
Allt är för bra nu
Em       C
Allt är bra nu

G            B        C      G             B     C      
Festen har dött för längesen, soffan har blivit till en säng
G       D             Em       C        G
...Jag lånar någons stövlar i storlek 45
     D         Em        C         G
Går ut genom dörren och där är sommaren
   G      B     C      G              B   C         
I gräset sover någon än, ser ganska obekvämt ut men
G       D              Em        C          G       
...Jag knäpper några bilder och skrattar för mig själv
   D              Em          C               Em
I samma stund så vet jag att allting har ett slut

            C   G/B    Em
Allt är för bra nu
            C      G/B     Am
Går runt i t-shirt och är trött
           C             G                 D       Em
Sitter på pianot mellan flaskor, glas och fimpar
         C                G              A    G/B       
Blundar tills jag skymtar lyckan och jag vet
             C   G   Dsus4
Allt är för bra nu
Em       C
Allt är bra nu

Em (x2)
   C       G     D     Em
Aaaaaaah, aaah, aaah, aaah

Em (x2)

   C       G     D     Em    C        G    D
Aaaaaaah, aaah, aaah, aaah, aaaaaah, aaah, ah
C          G     D    Em
Aaaaaaah, aaah, aaah, ah...

Em                  C   G/B    Em
........Allt är för bra nu
            C      G/B     Am
Går runt i t-shirt och är trött
           C             G                 D       Em
Sitter på pianot mellan flaskor, glas och fimpar
         C                G       Em 
Blundar tills jag skymtar lyckan
            C   G/B    Em
Allt är för bra nu
            C      G/B     Am
Går runt i t-shirt och är trött
           C             G                 D       Em
Sitter på pianot mellan flaskor, glas och fimpar
         C                G              A    G/B       
Blundar tills jag skymtar lyckan och jag vet
             C   G   Dsus4
Allt är för bra nu
Em       C
Allt är bra nu

Outro: G (x2)
 
 

 
LYSSNA PÅ LÅTEN
 
Ackorden hämtade från Guitartabs
 


Jesu korsfästelse

 

 
Bilden lånad från Skratt utan gränser
 


Gunvald Larsson läxar upp Sverigedemokrat

Så här ska de tas... :-)

 


Take me to church - the official video

 

 
TEXT OCH ACKORD
 


Take me to church - ackord

Vers 1
Em              Am  Em                       Am  G
 My lover's got humor, she's the giggle at a funeral
                         Am  Em                            Am  Em
Knows everybody's disapproval, I should've worshipped her sooner
                    Am       Em                     Am       G
If the Heavens ever did speak, she’s the last true mouthpiece
                        Am      Em                 Am      D
Every Sunday's getting more bleak, a fresh poison each week
                  C                
We were born sick, you heard them say it
Em                   Am      Em                              Am      G
 My church offers no absolutes, she tells me 'worship in the bedroom'
                        Am    Em                   Am     D
The only heaven I'll be sent to is when I'm alone with you
               C
I was born sick, but I love it. Command me to be well

        G   C G  Cm G Cm G
A-A-A-A-A-  Amen Amen Amen


Refräng
    Em                                                   B7
Take me to church I'll worship like a dog at the shrine of your lies G I'll tell you my sins and you can sharpen your knife Am Em N.C.** (E)--5-3--3-2--| Offer me that deathless death, good God, let me give you my life Em B7 Take me to church I'll worship like a dog at the shrine of your lies G I'll tell you my sins so you can sharpen your knife Am Em Offer me that deathless death, good God, let me give you my life

Vers 2
Em                      Am      Em                Am      G
 If I'm a pagan of the good times, my lover's the sunlight
                       Am    Em                 Am    D
To keep the Goddess on my side she demands a sacrifice
                   C
Drain the whole sea, get something shiny
Em                       Am        Em                       Am        G
 Something meaty for the main course, that's a fine looking high horse
                     Am   Em                         Am     D
What you got in the stable? We've a lot of starving faithful
                 C
That looks tasty, that looks plenty, this is hungry work

Refräng 1
N.C.*        Em                                                   B7
 Take me to church I'll worship like a dog at the shrine of your lies
                                                G
I'll tell you my sins so you can sharpen your knife
             Am                    Em                     N.C.**
Offer me my deathless death, good God, let me give you my life
             Em                                                  B7
Take me to church I'll worship like a dog at the shrine of your lies
                                                G
I'll tell you my sins so you can sharpen your knife
             Am                    Em                     N.C.**
Offer me my deathless death, good God, let me give you my life

Brygga
C          G                  B7        Em
 No masters or kings when the ritual begins
          C         G              B7         Em
There is no sweeter innocence than our gentle sin
        C           G           B7            Em
In the madness and soil of that sad earthly scene
       C        G            B7        Em   D   G/B   C
Only then I am human, only then I am clean     Oh

G    C  G  Cm G  Cm G
Oh   Amen  Amen  Amen


Refräng 2
N.C.*            Em                                                   B7
 Take me to church I'll worship like a dog at the shrine of your lies
                                                 G
I'll tell you my sins and you can sharpen your knife
               Am                    Em                     N.C.**
Offer me that deathless death, good God, let me give you my life
             Em                                                  B7
Take me to church I'll worship like a dog at the shrine of your lies
                                                 G
I'll tell you my sins and you can sharpen your knife
               Am                    Em                     N.C.**  Em
Offer me that deathless death, good God, let me give you my life



Ackorden hämtade från Ultimate Guitar
 
LYSSNA PÅ LÅTEN
 


HBTQ-certifiering


 
Bilden lånad från Skratt utan gränser
 


Glad påsk!

Så är det påsk igen och jag är lika brydd som vanligt över traditionen att sätta fjädrar i ris. Eller är den här bilden tagen under det kinesiska påskfirandet?
Nåja, skämt åsido... :-) Personligen har jag aldrig firat påsk något nämnvärt sedan jag flyttade hemifrån. Istället har jag oftast valt att jobba, eftersom det ger ganska lättförtjänta pengar. Och det är samma sak i år, även om jag är ledig på annandagen. Det gör mig inte särskilt mycket att jobba denna helg, utan jag ser det mest som et bra tillskott i kassan. Även om vi numera inte har särskilt bra storhelgstillägg om man jämför med hur det har varit tidigare. Så nu gör jag tre kvällspass på rad och kommer spendera påskhelgen på jobbet.
De enda storhelger jag allra helst vill vara ledig är jul och midsommar, de andra helgerna under året gör det mig ingenting att jobba. Trots allt ingår det ju också att jobba storhelger när man jobbar skift som jag gör, så det är ju inte så mycket att diskutera. Och jag har inga större planer på att söka mig till något jobb med kontorstider, eftersom jag trivs bäst med skiftarbete. De perioder jag jobbat kontorstider har det känts som att jag jobbat jämt och aldrig fått vara ledig. På kvällarna är jag då supertrött och det känns som att man bara hinner för att äta och sedan krypa i säng för att åka till jobbet igen på morgonen. Även om man jobbar ungefär lika många timmar när man jobbar skift, så känns det som att man trots allt får lite mer ledigt. Priset är istället att man får jobba på obekväma tider om kvällar, nätter och helger.
 

 
Bilden lånad från Gråa hår och goda skratt Ellans vardag!!
 


Nytatuerad

Äntligen var det idag dags. För länge sedan hittade jag en tatuering jag gärna ville göra, men har inte tyckt att jag haft råd. Trots allt är det ju ganska dyrt med tatueringar. Men efter en ganska jobbig höst och vinter med tumörer, operationer, rehabilitering och sjukskrivning till förbannelse, bestämde jag mig för att ge mig själv en "uppmuntringspresent". Jag tyckte faktiskt att jag förtjänade det helt enkelt.
Och idag hade jag tid hos en tatuerare här i Bagarmossen. Jag har hört jättemycket om dem, att de ska vara väldigt duktiga. Och eftersom de ligger mer eller mindre tvärs över gatan från mig sett, så var valet rätt självklart.
Det ironiska är att jag i augusti gick till en tatueringsstudio inne i stan för att boka tid, men ändrade mig när priset visade sig bli väldigt mycket högre än man sagt från början. Då hade jag tänkt sätta tatueringen i nacken och det var nog tur att att jag faktiskt ändrade mig i sista stund, för några veckor senare hittade man tumören i nacken och jag har nu ett ganska dekorativt operationsärr där istället. Tatueringen hade med andra ord blivit rejält förstörd i och med operationen.
Nu placerade jag den på underarmen, strax under armväcket istället och är supernöjd. Nu blev det dessutom en extratatuering på utsidan av underarmen, i form av en liten geting. Jag trodde innan att det skulle göra rätt ont att tatuera sig på insidan av armen, men det visade sig att jag hade rätt fel. Även om det förstås kändes, så var det inte alls så illa som jag trodde att det skulle vara.
Resultatet ser ni här nedanför - och jag är riktigt nöjd med det! :-)
 


 

 
Bilden lånad från Hatad och älskad av alla
 


Påskkärringar

Idag är det skärtorsdag och dags för påskkärringarna att bege sig till Blåkulla. Jag har dock en förmaning till er som ska bestiga era kvastar och ge er ut i atmosfären:
 
DON'T DRINK AND FLY!!
 
 
Det kan trots allt komma en husväg i vägen... :-)
 

 
Bilden lånad från Picturepush
 


Slaveri

 

 
Bilden lånad från Helt normalt
 


Skiftande tillvaro

Så har jag jobbat heltid under några veckor och det har gått förvånansvärt bra. Även om jag är aningen tröttare än jag brukar vara efter ett arbettspass, så är det inte värre än att jag faktiskt står ut med det. Hittills har jag övervägande gjort dag- och kvällspass men snart kommer jag övergå till att även göra nätter, till en början på prov. Jag föredrar trots allt att jobba treskift framför kontorstider och tycker faktiskt att det ska bli skönt att återgå till mina ordinarie arbetstider.
På det stora hela har det gått otroligt mycket bättra att börja jobba efter fem månaders sjukskrivning än vad jag överhuvutaget vågat hoppas på. Innan jag började jobba, pratade sjukvårdspersonalen om att de tyckte att jag sakta skulle trappa upp arbetstiden för att vara upp på heltid först till hösten. Det kändes som en hel evighet att jobba deltid från februari och ända fram till i höst. Men det var inte av någon trots som jag avstod från att jobba deltid så länge, utan helt enkelt för att jag känt att jag orkat.
De endas krämporna jag numera känner av är i princip att vänsterhanden fortfarande inte fungerar riktigt som den ska. Det är lite olika från dag till dag och jag blir snabbt trött i handen, men på det stora hela lider jag inte så mycket av det längre. Balansen är fortfarande aningen nedsatt och jag vågar inte riktigt lita på kroppen i alla lägen. Jag avstår till exempel från att gå i rulltrappor och liknande balansövningar.
Så vågar jag ännu inte köra bil, men det är något som jag säkerligen skulle klara trots allt. Största anledningen är att jag aldrig skulle förlåta mig själv om jag skulle orsaka en olycka på grund av att jag gått för fort fram och börjat köra bil. Det är helt enkelt inte värt risken att skada eller rent av döda en annan människa bara för att få köra. Sen är det ju inget större problem eftersom jag inte har bil och det därmed är ytterst sällan jag faktiskt har tillfälle att köra.
 
För några månader sedan trodde jag aldrig att jag skulle må så här bra så här pass snart efter operationen - och i ärlighetens namn tycktes inte vårdpersonalen tro det heller. Det är fascinerande hur kroppen tycks kunna läka och återhämta sig från en så komplierad operation som det faktiskt var frågan om i september. Från att mer eller mindre ha varit förlamad från nacken och ner första timmarna efter uppvaknandet ur narkosen till att nu vara kapabel att jobba heltid är rätt imponerande. Och med tanke på vad alternativet hade varit, så kan jag nog leva med att vänsterhanden inte riktigt vill samarbeta...
 

 
Bilden lånad från Workout trends
 


Fortune teller

När jag flyttade in i min nuvarande lägenhet, bytte jag bort min tidigare lägenhet mot den här. Damen som bodde i lägenheten innan mig presenterade sig ganska snart som medium, med andra ord en spådam. Tidigare har jag varit lite skeptisk till det här med ett bli spådd och tyckte mest att det var rätt flummig. Men någonstans var det också en eggande tanke att någon kan se saker vi andra inte kan se. Så lite som en kul grej, bad jag henne att spå mig - och det visade sig att hon fick rätt på flera punkter. Hon förutsåg att jag skulle få ett nytt jobb, ur det skulle gå med olika relationer och när jag några månader senare tänkte tillbaka på vad hon sagt skulle ske, insåg jag att hon fått rätt i nästan allt hon sagt.
Det är fortfarane en eggande tanke och jag har faktiskt blivit övertygad att vissa människor kan se sådant vi andra inte kan se. Sen må man tycka att det är flummigt, buffel och båg - och det finns garanterat många lurendrejare i den här branschen. Men en och annan seriös spådam finns det uppenbarligen.
Samma sak kan jag känna när det gäller frågan om det finns till exempel en parallell verklighet. Jag tror inte att våra sinnen kan uppfatta allt i normala fall och att mycket väl kan finnas en verklighet som de flesta av oss inte kan uppfatta. Sen kan det finnas en och annan som har gåvan och förmågan att göra det. Det är ju givetvis ingen absolut vetenskap, utan något man bara kan spekulera i. Jag kan inte bevisa att jag har rätt, men ingen kan heller bevisa motsatsen...
 

 
FOTNOT
Detta är ett inlägg skrivet i samarbete med Spådom24. Åsikter och erfarenheter beskrivna i inlägget är helt och hållet mina egna, men jag har fått betalt för att skriva detta inlägg.
 

 
Bilden lånad från Glädjekällan
 


Jimmie Åkessons bidragslinje

 

 
Bilden lånad från Dagens ETC:s pappersupplaga 2015-03-25
 


Det där med yttrandefrihet

Det är faktiskt lite lustigt hur vissa människor nästan medvetet tycks misstolka det där med yttrandefrihet. För många tycks uttrycket yttrandefrihet enkom innebära att man får säga exakt vad man vill i vilket sammanhang som helst. Ett bra exempel är det här med sociala medier. Det är inte många gånger det hänt, men några gånger har jag plockat bort personer jag haft på min vännerlista på Facebook därför att de givit uttryck för åsikter som jag inte sympatiserar med eller "uppfört" sig på ett sätt på min sida som jag inte tycker är okej. Och nästan uteslutande har jag fått kommentarer om hur odemakratiskt lagd jag är som hindrar folk i sin rätt att uttrycka sin åsikt när jag plockar bort de från min vännerlista och därmed hindrar dem från att göra sin röst hörd den vägen.
För mig är detta en fantastiskt komiskt och absurt resonemang. För det första är det ingen demokratisk rättighet att få vara med på någons vänlista på något socialt medium. Du har all rätt att skriva vad du vill till mig, men då får du också vara beredd på att jag utnyttjar min demokratiska rättighet att välja vem som ska få finnas med bland mina vänner på Facebook. Jag är inte på något sätt någon offentlig person som har några som helst förpliktelser att låta vem som helst komma till tals. Men jag misstänker att många tycker att yttrandefrihet är bra så länge det gynnar deras egna intressen, hindras de sedan på minsta sätt att komma till tals är man väldigt snabb med börja gasta att ens yttrandefrihet hindras.
Ungefär samma reaktion brukar jag ibland få när jag nekar kommentarer som jag på något sätt tycker är opassande på bloggen. Vips - som ett brev på posten - kommer kommentarer om att jag hindrar folks yttrandefrihet. Men vad gäller bloggen finns till ett börja med ett problem med olämpliga kommentarer. I och med att mitt kommentarsverktyg är modererat, är det också jag som juridiskt sett är ansvarig för innehållet i kommentarerna. Publicerar jag till exempel en rasistisk kommentar, är det jag och inte avsändaren som riskerar att åka dit för hets mot folkgrupp eller vilken brottsrubricering som kan bli aktuell om någon väljer att göra en anmälan. Och hur det än är med den juridiska biten, så kan jag inte köpa argumentet att det skulle vara odemokratiskt eller synonymt med hindra någons yttrandefrihet om jag tar bort någon från min vänlista på Facebook eller nekar en kommentar på bloggen. Vill man ge uttryck för sina åsikter, återstår fortfarande åtskilliga sätt att göra detta, även man inte ges möjligheten att göra det via min Facebooksida eller blogg. Precis som utanför cyberspace, väljer jag vilka jag vill "umgås" med även på sociala medier. Sen får folk tycka att jag är grinig eller låta bli - men jag är inte på något sätt odemokratisk för att jag väljer vem eller vilka jag vill umgås med.
 

 
Bilden lånad från Base Media
 


Bilder på sociala medier

Ända sedan jag började blogga för en massa år sedan, har jag haft en mycket bestämd policy om vad jag lagt ut på bloggen eller ej när det kommer till information om och/eller bilder på andra personer. Vad det gäller bilder har jag haft en absolut nolltolerans mot att lägga ut bilder på personer som inte givit sitt uttryckliga medgivande till det. När jag omnämnt andra personer i texterna har jag varit lite liberalare, men alltid varit noga med i vilket sammanhang jag omnämnt personer och i möjligaste mån försökt att uttrycka mig så att det varit svårt att förstå vem det handlar om. Grunden har dock i grunden varit att inte omnämna någon alls, så länge det inte rört sig om offentliga personer eller saker som redan är omnämnt i till exempel media och därmed redan "offentliggjort".
Visserligen har jag på sistone blivit aningen mer liberal när det gäller vad och vem jag nämner i texterna, men grundprincipen är fortfarande densamma. Anledningarna är hur många som helst till att jag inte publicerar vad som helst om andra. Vissa kanske helt enkelt inte uppskattar att omnämnas, även om det är i aldrig så oskyldiga sammanhang. För andra kan det innebära att man på något sätt råkar illa ut - det behöver inte ens vara frågan om att hot eller våld. Personens arbetsgivare kanske inte uppskattar att personalen figurerar i vissa sammanhang på internet eller man kan bli osams med en vän eller familjemedlem kring det som publicerats. Bara för att ta några exempel.
Även om jag förstås är medveten om att de allra flesta godtar att omnämnas så länge det är oskyldiga sammanhang, så har jag ändå valt i princip ha nolltolerans både mot foton på och information om andra människor på bloggen. Just för att inte försätta mig i situationen att någon inte uppskattar det jag publicerat eller råkar illa ut på grund av något jag skrivit. Det närmsta jag oftast kommer att omnämna andra är saker i stil med "jag har hälsat på min mamma" eller "jag och min flickvän har varit på bio"... Med undantag - som sagt - om jag kommenterar sådant som på ett eller annat sätt redan är offentliggjort.
 
Men häromdagen slog det mig att jag aldrig haft riktigt samma synsätt när det gäller vad jag publicerat på Facebook. Även där har jag visseligen varit restriktiv med bilder på andra människor, men det har ändå förekommit. Framförallt har jag resonerat att Facebook är mer slutet än min blogg - det är bara personerna på min vännerlista som kunnat se bilderna. Tanken som slog mig, var dock att läget trots allt är ungefär detsamma som när det gäller att ta ställning till vad jag publicerar på bloggen eller ej. Det är inte alla som vill synas på Facebook av olika anledningar heller.
Så i eftermiddags satte jag mig sonika och tog bort de bilder jag har lagt ut och andra människors ansikten syns klart och tydligt. Visserligen är det hittills ingen som protesterat emot publiceringen av bilderna, varav de flesta är rätt gamla. Men ytterligare en aspekt slog mig faktiskt. Även jag själv vill nämligen ha viss koll på vad som publiceras om och på mig på internet - och jag föredrar faktiskt om man frågar mig innan man publicerar en bild på mig på internet. Till 99 % kommer jag säkert acceptera publiceringen, men förr eller senare kommer den där hundrade gången då man inte vill att något ska publiceras av någon anledning. Och jag insåg att jag inte kan förvänta mig av andra att fråga mig innan de publicerar något, så länge jag själv inte agerar likadant.
Må så vara att jag uppfattas som stelbent och petig, men det bjuder jag på i så fall. :-)
 

 
Bilden lånad från Muchimmo
 


Vi har friheten att yttra oss, men inte friheten att hata och kränka

Så fort man ute på yttersta högerkanten ska yttra sig i en fråga, brukar man hävda yttrandefrihet och andra olika demokratiska rättigheter. SD brukar till exempel älska att hävda att de är demokratiskt valda och bör hanteras därefter. På olika sociala medier blir folk förvånade när de kritiseras för att de gör rasistiska uttalanden och i samma andetag hävda sin rätt till yttrande- och åsiktsfrihet. Om jag tar bort en person från min vänlista på Facebook med anledning av att personen gjort rasistiska uttalanden - eller gjort uttryck för andra åsikter som jag inte kan sympatisera med - kommer snabbt uttalanden om att jag hindrar personens yttrandefrihet och kränker vederbörandes rätt till en egen åsikt. Jo, det är faktiskt sant att det hänt mig flera gånger. Man har till och med dragit paralleller med regimen i Sovjetunion, där personer med "fel" åsikter likviderades, hur märkligt det än må låta.
De flesta av oss minns säkert när Jimmie Åkesson fick en tårta i ansiktet vid en boksignering på Nytorget i november 2013. Jag var rätt snabb att skriva en statusuppdatering på Facebook om att jag tyckte händelsen var lite smårolig med tanke på det trots allt var en ganska oskyldig attack mot någon som står för så mycket hat och fördomar. Det är en åsikt som inte har något med att göra att jag inte skulle stå för demokrati och yttrandefrihet, utan helt enkelt att själva situationen var lite komisk. Hade man kastat något som varit en potentiell fara och/eller som rentav skadat Åkesson, hade det givetvis inte varit det minsta roligt utan det komiska låg i att det var något så pass skyldigt som en tårta. Och det går faktiskt att tycka att något är komiskt, även om man i grunden tycker att det är fel. För självklart sympatiserar jag inte med att fysiskt attackera folk för deras åsikter utan tror mer på diskussion och information, något som också framgick i en kommentar jag skrev i anslutning till statusuppdateringen.
Men snabbt började jag få arga kommentarer om att jag skulle vara odemokratisk och inte stå för allas rätt till yttrandefrihet. Många av dem som kommenterade ägnade sig bildligt talat åt ungefär samma typ av tårtkastning mot mig som de i samma andetag fördömde att Åkesson blivit utsatt för. Kontentan av diskussion blev på något sätt att Åkesson hindrats i sin yttrandefrihet, medan jag inte riktigt hade friheten att tycka att det var lite komiskt och ge uttryck för den åsikten.
 
Grejen är just att jag själv inte alls är emot yttrandefrihet eller har några som helst intentioner att hindra någons rätt att hävda in åsikt. Men man ska inte blanda ihop äpplen och päron.
SD är demokratiskt invalda i Riksdagen och ingen har mig veterligen försökt ta deras mandat ifrån dem. Alltså har de fått sina demokratiska rättigheter, för det finns ingenting som säger att vare sig regeringen eller de andra riksdagspartierna har någon som helst skyldighet att samarbeta med SD.
Jag - och många med mig - kan se det komiska i en situation även om jag tycker att någon i grunden handlat fel. Även om det i grunden var fel att slänga en tårta i ansiktet på Jimmie Åkesson, så blev kontentan av tårtningen trots allt lite komisk. Något som jag åsikts- och yttrandefrihetens namn i min tur torde få anse och också ge uttryck för.
Och att jag inte accepterar att man sprider till exempel rasistiska åsikter via mitt personliga facebookkonto är inte att hindra någons yttrandfrihet och går inte att jämföra med en diktaturs brutala metoder. Alla har rätt till sin åsikt, även om jag inte vill ha åsikterna i print på min Facebooksida. Vill man ge uttryck för sina åsikter ges det massor med möjligheter till detta, även om man hindras från att göra det just på min sida.
Men som debatten har blivit, så går det inte på något sätt att kritisera en rastists åsikter utan att man får höra att man är odemokratisk och motarbetar personens yttrandefrihet. För många är det uppenbarligen synonymt att vara antirasist och odemokratisk. Dock finns det en markant skillnad mellan mig som antirasist och en rasist, som inte alla tänker på. Jag må ogilla rasistiska åsikter, men dömer inte en männska utifrån ursprung, hudfärg, religion eller sexuell läggning - något som en rasist trots gör. En rasist dömer en människa utifrån saker som hon oftas inte ens kan rå över och förespråkar att människor ska behandlas olika utifrån till exmpel ursprung eller religion - något som i sin tur är emot de mänskliga rättigheterna, där bland annat yttrandefrihet ingår. Så yttrandefrihet är uppenbarligen bra så länge de gynnar ens egna intressen.
Vi har rätt att yttra oss, men det är en helt annan sak att sprida hat och att kränka andra människor. Sådant vill jag själv inte medverka till och plockar därmed bort personer från till exempel Facebook just på grund av deras åsikter. Precis som utanför cyberspace, väljer jag vilka jag vill umgås med på Facebook vilket inte har ett smack med yttrandefrihetens vara eller icke vara att göra. Vill man ge uttryck för sina rasistiska åsikter får man göra det någon annanstans.
Punkt slut.
 

 
Bilderna lånade från Chuck Gallagher, A paper bird
 


Tillbaka till 30-talet

 

 
Bilden lånad av Max Gustavsson
 


Snart färdigrehabiliterad

Det känns faktiskt lite surrealistiskt på något märkligt sätt, men nästa vecka har jag mina två sista tillfällen på rehabiliteringen. Det är något som för inte alls så länge sedan kändes som att det var en hel evighet bort, men nu börjar det trots allt närma sig. Visserligen kommer jag få ett eget program som jag ska träna efter även fortsättningsvis, så helt färdigrehabiliterad är jag inte. Men jag är helt enkelt för frisk för att valsa runt i vårdkarusellen på regelbunden basis.
Med tanke på hur jag mådde för bara några få månader sedan, känns det ju faktiskt helt fantastiskt att få veta att man är för frisk för vården. Det är ju just precis det jag strävat efter sedan jag blev som sjukast i somras. Även om jag kommer behöva fortsatta återbesök hos såväl läkare som sjukgymnast under lång tid framöver, så är det nästan en euforisk känsla att inte behöva vara där flera gånger i veckan. Något som ju varit fallet ända sedan i somras på ett eller annat sätt.
Är det en läxa jag lärt mig efter tumörer, operationer och rehabilitering så är det ju vikten av att ta hand om sig själv och sin hälsa. Så länge jag haft träning genom rehabiliteringen har jag tyckt att den biten har räck, men tanken har varit att på allvar försöka hålla igång kroppen mer även på egen hand hädan efter. Det är något jag alltid varit extremt dålig på, men nu har jag insett att det trots allt är rätt bra för kroppen att röra på sig ibland. Jag har redan börjat titta över mina mat- och alkoholvanor, så nu är det ju liksom bara träningen som saknas. Det blir dessutom mycket enklare när man har ett program att gå efter och därmed vet vad och hur man ska göra. En av effekterna av att aldrig träna är förstås att jag helt enkelt inte kan med maskinerna i ett gym eller har koll på hur man smartast lägger upp sin träning för att få bästa effekt och inte skada sig. Är man inte intresserad, gör man sig ju heller inte besväret att ta reda på hur man gör - så är den onda spiralen igång med full fart.
Till min stor glädje har i alla fall de nya matvanorna börjat ge bra resultat och i skrivande stund har jag gått ner hela fem kilo på ungefär lika många veckor. Snart är första delmålet nått, nämligen att för första gången på åratal passera under 100-sträcket på vågen. Det fattas bara några få hekto så kan jag återigen skriva min vikt med bara två siffror istället för tre.
 

 
Bilden lånad från Stop frying your brain
 


Ibland måste man kvadda levern

 

 
Bilden lånad från ETC:s pappersupplaga 2015-02-20