Åter på banan

Snart har första dagen sedan återkomsten till civilisationen passerat. Det är något av en surrealistisk känsla att vara hemma igen, även om det även är lite kluvet givetvis. Under en dryg veckas tid har jag mer eller mindre varit avskärmad från omvärlden, med mobilförbud dagtid och knappt tid eller ork att titta på TV på kvällarna. Morgontidningar existerade knappt på garnisonen. Så har knappt hängt med alls i vad som skett i den stora världen utan Umeå garnison. Allt har kretsat kring utbildning, äta och sova.
Nu är packningen uppackad och smutstvätten ligger i tvättmaskinen. Det enda som påminner om att jag nyligen kommit hem är den tomma resväskan som står i hallen i väntan på att bli uppburen på vinden igen. Det är ju ett visst vemod i att inte ha orkat med hela utbildningen, men med tanke på hur fruktansvärt ont jag haft i rygg och höfter sen jag kom hem igår inser jag alltmer att det för tillfället var det bästa beslutet. Varje gång jag behövde vända mig i sängen inatt, vaknade jag med ett lättare skrik av smärta från höfterna. Ironiskt nog vaknade jag klockan sex och var klarvaken - exakt den tid då vi tvingats stiga upp varje morgon under utbildningen i Umeå. Om jag somnade om? Nej, självklart inte - kroppen är ju inställd på att vakna just denna tid. Fast den ovanan kommer det givetvis inte ta särskilt lång tid att bli av med om jag känner mig själv rätt. Det räcker med att återgå till jobbet och skiftgången så är kroppen tillbaka i gamla banor igen. 😁
En positiv överraskning kom i alla fall när jag ställde mig på vågen i morse och kunde konstatera att jag gått ner ungefär fem kilo under tiden i det militära. Att jag gått ner hade jag nästan räknat ut själv, men inte att det skulle vara så pass mycket. Målsättningen sedan länge har varit att till att börja med ta sig ner under 100-kilosträcket och nu är jag faktiskt bara några hekto från det målet. Hoppas bara att jag framöver kan ha sådan disciplin att jag kan hålla en diet och röra mig så mycket som det behövs för att fortsätta nedgången.
Tillvaron i Umeå var ju den totalt omvända mot hur det ofta ser ut i min vardag. Regelbundna vanor med sömn och mat, i princip inga sötsaker, ingen alkohol och jag var i princip på benen från morgon till kväll. Så mycket som jag rört mig dessa dagar har jag nog inte rört mig under per månad i normala fall.
Som det känns just nu vill jag ge utbildningen en chans till, bara jag hinner komma i form. Och i så fall kommer det bli under den varmare delen av året i en del av Sverige med lite gynnsammare klimat än det Umeå har. Men det blir en senare fråga, just nu återstår att komma tillbaka till vardagen igen.
 

 
Bilden lånad från Må bra
 


Lycka ©

Definitionen av lycka och den perfekta tillvaron varierar på ett märkligt sätt från en tid till en annan. När jag tänker tillbaka på vad som räknades för att man skulle "en lyckad tillvaro" när jag själv växte upp, var det oftast sådant som hade med en bra ekonomi att göra som räknades. Bra jobb ur bemärkelsen högavlönat, fint hus/lägenhet och en dyr bil. Möjligen i kombination med en stor bekantskapskrets.
Idealen kvarstår givetvis fortfarande, men när det kommer till det sociala tycks inte längre så viktigt att ha en stor bekantskapskrets som räknas. I alla fall inte om ser till antalet personer som man umgås med och faktiskt träffar ibland. Plötsligt är det antalet vänner på Facebook och antalet följare på Instagram, Twitter eller en blogg som räknas. Om man sedan känner personerna ifråga är mindre viktigt.
Vi tävlar i att lägga ut våra "perfekta liv" och måttligt vackert upplagda middagar på internet. Den fasad som förr om åren varit aningen mer fysisk, förläggs numera till internet där den enkelt putsas till med hjälp av photoshop. Vi behöver inte längre bjuda hem folk på läskiga sammankomster för att visa upp våra perfekta liv, utan kan sprida illusionen av vår perfekta tillvaro med några enkla knapptryckningar på surfplattan, nedsjunkna i soffan endast iklädda mjukiskläder. För de där flådiga kläderna på bilderna hänger egentligen bara i garderoben och samlar damm, de avancerade middagarna på bilderna är egentligen hämtmat och "finaste vännen" på bilderna i Instagram träffar vi egentligen bara någon gång per år. Om ens det.
Istället för att ha blivit ett bra komplement till socialt umgänge (som det ju faktiskt trots allt är), ha r de sociala medierna istället helt och hållet ersatt alla former av socialt umgänge. Och istället för att göra våra relationer bättre och rikare, tycks de sociala medierna oftare skapa konflikter som vi tidigare inte hade. Hur många av oss har inte hamnat i konflikter kring vad man lagt eller inte lagt ut, vad man taggat, vem man gillat/följt eller inte?! Ett stort trätoämne numera är just de vitt skilda åsikter som finns kring vad som ska läggas ut eller ej.
Min personliga uppfattning är att man ska hålla sig till sanningen, men att inte lägga ut vissa saker trots allt inte är att ljuga. Men numera skall så mycket som möjligt av ens privatliv läggas ut till allmän beskådan, medan att inte lägga ut varje detalj är synonymt med att man har något att dölja. Att vi sedan är en liten skara personer som inte vill ha hela vårt privatliv utlagt till allmän beskådan på internet är uppenbarligen något som är svårt att förstå för vissa.
 

 
Bilden lånad från Mediame Marketing
 


På väg hem

Det finns onekligen minst en sak i livet som jag måste bli bättre på - nämligen att inse mina begränsningar, att inse att de faktiskt finns saker som man helt enkelt inte klarar av. Och att till detta också acceptera att det inte är ett misslyckande när man måste avbryta saker för att man inte fixar det.
I en dryg vecka har jag nu kämpat i snön och kylan i Umeå för att genomgå grundutbildningen till Hemvärnet, en utbildning man skulle kunna likställa med lumpen i mini-mini-format. Jag har verkligen kämpat och pressat kroppen till det yttersta för att orka med. Men för varje dag som gått, har kroppen sagt ifrån allt mer. Inte bara i form av det "normala" med trötthet och träningsvärk, utan rejäl smärta och stelhet. Envis som jag är, har jag bitit ihop, dämpat smärtan med värktabletter och ångat på - med en femårings envisa inställning att detta ska jag fasen fixa, jag får inte ge upp så lätt.
Men under gårdagens skjutövning insåg jag att gränsen var nådd. Kroppen var så slutkörd och värkande att jag inte längre kände mig trygg i handhavandet av vapnet. Att stå där i kylan och snålblåsten på skjutbanan med ett skarpladdat vapen i nävarna och en massa människor omkring sig kändes inte längre som en särskilt bra idé, utan snarare rent livsfarligt. Nacke, axlar, rygg, höfter och knän värkte olidligt mycket och skrek till mig att "nu får det vara nog, vi pallar inte mer!!". Inte ens min annars exceptionellt starka viljestyrka kunde få kroppen att lyda och kasta sig ner på knä eller i liggande ställning för att skjuta och sedan snabbt resa sig upp igen - för att sekunderna senare återigen kasta sig ner på marken, sikta och trycka av. Så under lunchrasten bestämde jag mig för att faktiskt lyssna på vad kroppen har att säga, lämna ifrån mig utrustningen och åka hem.
Det kändes fruktansvärt tungt, milt uttryckt. Även om dagarna i Umeå varit långa, tuffa och tröttande så har det även varit otroligt kul och jag är övertygad om att jag trots allt kommer att tänka tillbaka på den här tiden med ett leende på läpparna. Nu sitter jag på tåget mot Stockholm och ser vinterlandskapet rusa förbi utanför fönstret och känner mig trots allt rätt tillfreds med beslutet att avbryta. Kroppen ömmar betänkligt efter chocken på Umeå garnison. Händerna är fulla i valkar, sår och spruckna nagelband, fingrarna pryds fortfarande av betänkliga mängder med krutrester efter gårdagens vapenvård. Men det är något jag kan leva med. Ingen skulle dock tacka mig för att slita ut kroppen under en utbildning, allra minst jag själv.
 

 
Bilden lånad från Doktorn.com
 


Andrum

Så har jag äntligen haft tillfälle att se lite av Umeå också, även om det bara varit under några få timmar. En fridag under 13 dagars utbildning är vad som erbjuds, så det är inte mycket till semestertillvaro här uppe i de Norrländska urskogarna.
Så strax eter lunch knatade jag iväg in till stan för att se vad Umeå har att erbjuda. Var tvungen att köpa till några saker som jag inte fått med mig i min annars överflödigt stora och tunga packning. Det är alltid lika svårt att veta hur mycket man ska ha med sig, framförallt när man ska göra något som är helt nytt i tillvaron och man inte har en aning om vad som väntar en. Men lik förbaskat är det alltid något man glömmer hur omsorgsfullt man än packar.
Det är visserligen inte mycket snö här (än), men konstaterade väldigt snabbt att det är förvånansvärt många cyklister i farten - trots det bistra vädret. Termometern visar för dagen -10° och trottoarer och gångbanor var bitvis förvandlade till perfekta skridskobanor. Men likförbaskat var det flertalet umebor som uppenbarligen föredrog cykeln som transportmedel. Inget fel i att cykla, men för min egen del är det förenat med livsfara om man gör det i 10 minusgrater och ishalka. Så jag blev smått imponerad av dem som faktiskt tog sig fram på detta vis. Jag är själv uppvuxen i andan att cykeln ställs undan när snön kommer (även jag uppvuxen i Norrland ska tilläggas) och det skulle aldrig falla mig in att sätta mig på cykeln en dag som idag.
Nu är jag i alla fall tillbaka på rummet och imorgon drar allvaret igång igen. Trots att det är söndag.
 

 
Bilden lånad från Sinf
 


Sverigedemokrater för kollektivavtal

 


Militärläkaren

 

 
Bilden lånad från Bullspress
 


Oh, the irony

Sverigedemokraten Kent Ekeroth var under natten till torsdag inblandad i ett slagsmål vid en nattklubb i centrala Stockholm enligt Aftonbladet. Han ska ha slagit en ung man i ansiktet efter att ha nekats inträde på klubben Solidaritet. Själv hävdar Ekeroth (föga förvånande) att han agerade i självförsvar.
Ekeroth ska ha nekats inträde, och varit på väg därifrån då en man i kön kommit med ett provocerande uttalande, varpå Ekeroth uppges ha utdelat ett knytnävsslag i ansiktet på vederbörande. Kent Ekeroths livvakter tillkallade polis och en polisanmälan om misshandel har upprättats.
Enligt Ekeroths egna utago ska det inte bara varit frågan om provocerande uttalande, utan även att mannen i kön ska ha varit den som börjat att slåss - varpå Ekeroth ska ha utdelat en lättare örfil. Vems version som ligger närmast sanningen återstår att se förstås, men för tydlighetens skull är det väl sin plats att jag inte försvarar någon av parterna när det kommer till att använda våld. Jag har en hel del åsikter om Sverigedemokraterna, men det skulle aldrig falla mig in att använda våld mot någon som företräder eller sympatiserar med deras poltik. I min värld är det bara självförsvar som rättfärdigar våld - och då bara exakt det våld som krävs för att lösa situationen.
Men det är desto svårare att inte dra på smilbanden över ironin i att en representant för ett så osolidariskt parti som Sverigedemokraterna nekas inträde på en klubb med just namnet Solidaritet. Gör man skillnad på folk och folk och sprider så pass mycket hat som detta parti, kanske man inte ska hänga på nattklubbar vars namn står för något som man inte sympatiserar med...
 

 
KÄLLA: AB 1
 
Bilden lånad från Atrium
 


Mot nya järva mål

Så har jag gjort sista arbetspasset på två veckor. Det känns lite konstigt på något vis, samtidigt som det ska bli spännande med vad som väntar de kommande veckorna.
På fredag sätter jag mig på tåget till Umeå för att göra två veckors militärtjänstgöring mitt i den norrländska vinterkylan. Ett första steg för att så småningom (förhoppningsvis) bli fartygschef inom Sjövärnskåren.
Det är lite samma känsla som när man skulle iväg till sjöss, en blandning av spänning, glädje men också lite vemod över att vara borta hemifrån så pass långt tid. Samtidigt går två veckor fort och jag misstänker att jag inte kommer ha tid att längta hem särskilt mycket. Och framförallt ska det givetvis bli spännande med lite miljöombyte under en tid.
Nu har jag dessutom varit tvungen att skjuta upp den här kursen så många gånger, så det ska bli kul att den faktiskt kommer bli av. Tanken var egentligen att jag skulle gjort det redan i våras, men det krockade med jobbet och jag skjuta på det. Bara för att ytterligare en gång inse att det krockade med jobbet och fick skjuta upp det.
Men nu är det slutligen dags och det ska mycket till för att jag ska behöva tvingas skuta upp det igen. Sen gillar jag bara känslan av att sätta sig på ett tåg och känna att man är på väg någonstans, så som kommer att ske på fredag, Sex och en halv timme på tåg är ganska saftigt, men tänker också att jag kommer få en hel del gjort under resan. Jag ligger lite efter med en del pappersarbete, som jag hoppas på att hinna få gjort innan tåget anländer till Umeå på fredag kväll.
 

 
bilden lånad från Clipart.me
 


Nu är julen kommen

Med tanke på att jag kommer befinna mig i Umeå och på militärtjänstgöring på första advent, har advents- och julsakerna kommit fram redan denna helg.
 
 


Inget att prata om

 

 
Bilden lånad från DN:s pappersupplaga 2016-11-20
 


Längtar efter nästa snökaos

När snöovädret drog in över Stockholm för ett par veckor sedan hörde jag till dem som minst sagt jublade. Jag tyckte det var otroligt mysigt med snön som vräckte ner och svepte in huvudstaden i sitt vita täcke. Jag hoppades så innerligt på att snön skulle få ligga kvar, att vi faktiskt skulle få en "riktig" vinter i Stockholm i år.
Så gissa om min besvikelse är enorm när nu snön i princip smält bort under de senaste dagarnas plusgrader och regnande. Enda fördelen är möjligen att det är lättare att ta sig fram och att man vet att tunnelbanan alltsom oftast är i tid.
Jag ska väl erkänna att jag hör till dem som drabbades väldigt lindrigt av snöovädrets biverkningar under de dygn som snökaoset var som värst. Jag bor och jobbar bara några hundra meter från tunnelbanan - ett kommunikationsmedel som fungerade relativt bra under de där dagarna. Dessutom snöröjdes gatan där jag bor rätt snart efter snöfallet, till skillnad från många andra gator runtom i stan.
Snöröjningen är ju ett kapitel för sig och det är ingen nyhet att spårbunden trafik inte funkar som den ska ens när det kommer bara någon centimeter snö. Den här gången kom det trots allt 3-4 decimeter snö på bara något dygn, så då hade jag inte riktigt blivit förvånad om tunnelbanan blivit stående tills man fick undan snön. Istället var det det enda kommunikationsmedel i Stockholms län som faktiskt gick någorlunda enligt tidtabell under de där kaotiska dagarna. Bussarna stod stilla och pendeltågen gick knappt alls...
Men även om jag drabbats värre än vad jag gjorde av snön, hade jag säkerligen tagit det hela med en klackspark. Jag kan hålla med om att snöröjningen fungerat lite si och så på viss håll i stan, men det förtar ändå inte att jag tycker om vintern. Snöstormar är mysiga, oavsett om det blir krångligt att ta sig till jobbet eller ej. Och jag har nog en rätt avslappnad inställning till snökaos helt enkelt, brukar oftast resonera att det bara är att gilla läget. Trots allt är det inte så mycket man kan påverka.
Nu ser jag fram emot nästa snökaos, skulle faktiskt uppskatta en snökanon till eller två. 😊
 

 
Bilden lånad från Happy Wall
 


Annika Strandhäll är tydligen en hora?

Så har det hänt igen, återigen har en toppolitiker gjort ett rejält klavertramp. Ett klavertramp som förmodligen var menat som ett dåligt skämt, men som utan minsta tvekan får skrattet att fastna i halsen.
Det var igår, torsdag, som Moderaterna satte igång en direktsändning på Youtube. Som det verkar på bilderna de medverkande dock inte medvetna om att vad de gör sänds live på nätet. Delmon Haffo, som arbetade som digital kommunikatör på partikansliet, ombeds av en medarbetare att ta mikrofonen och ställa sig framför kameran.
Han kommenter det bråk som uppstått på Twitter efter det amerikanska presidentvalet. Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll hade, apropå att en skribent efter Donald Trumps valseger, ifrågasatt mäns rösträtt i USA. ”Har också tänkt den tanken ska erkännas”, svarade Annika Strandhäll på Facebook. Apropå den kommentaren säger Delmon Haffo, som tidigare riktat hård kritik mot Strandhäll, i direktsändningen:
– Annika Strandhäll, det var inte okej att skämta om mäns rösträtt. Dra år helvete, din hora!
Strandhälls kommentar är väldigt klumpig och faktiskt snuddpå olämplig, det håller jag faktiskt med om. Hade det varit kvinnlig rösträtt hon ifrågasatt hade det förmodligen blivit ett ramaskri, men nu gick den relativt obemärkt förbi - åtminstone utanför Twitter. Sen får kommentaren givetvis sättas in i sammanhanget att en så omdisuterad person (med all rätt givetvis) som Trump faktiskt kommer till makten och att kommentaren förmodligen är mer menad som kritik mot Trump och valresultatet än män i allmänhet.
Men att som Delmon Haffo gå till personangrepp med det språkbruk han faktiskt använde är inte bara klumpigt utan faktiskt olämpligt rakt igenom. För en gångs skull måste jag ge Anna Kindberg-Batra rätt och faktiskt till och med erkänna att jag håller med henne (vilket är minst sagt ovanlig) när säger till DN:
- Man får kritisera sina motståndare för politik som är fel eller när ministrar gör fel men man får aldrig vara plump mot andra personer eller göra övertramp – oavsett parti eller oavsett vem som gör det. Det förekommer för mycket nu tycker jag.
Det är inte bara i USA som valdebatter är smutsiga med otroligt extrema personangrepp, även om det sjunkit till lika låga nivåer här i Sverige. Men oavsett partitillhörighet, oavsett ideologi känns det som att klimatet hårdnat väldigt mycket i debatterna. På något vis har det blivit mer accepterat med personangrepp, att skicka iväg kommentarer som förmodligen aldrig hade accepterats för bara några år sedan. Sen finns det givetvis vissa partier som förekommer mer frekvent i dessa sammanhang än andra - och då är det inte i första hand Moderaterna jag tänker på.
Om man nu tycker att någon fällt en olämplig kommentar, varför sänka sig själv till en ännu lägre nivå? Vad tjänar man på ett sådant beteende?
 

 
KÄLLOR: DN 1 2 3 4 5
 
Bilden lånad från Asexuell feminist
 


Trumps första arbetsdag

Den där känslan på första arbetsdagen, då man saltat på sitt CV en smula och inser att man inte har en susning om vad ens kolleger pratar om...
 

 
Bilden lånad från Newsweek
 

 

USA election

Under hela den amerikanska valrörelsen har jag febrilt hållit tummarna så händerna värkt, bett bön efter bön om att amerikanarna ska ta sitt förnuft tillfånga. Någonstans har jag faktiskt inte trott att tillräckligt många skulle vara så idiotiskt dumma att man ens tänker tanken att lägga sin röst på Donald Trump. Jag har till och med tänkt tanken att Trump efter en eventuell valseger glatt skulle hojta "haha, ni gick på det!" och illa kvickt utlysa nyval.
Men igår vaknade inte bara USA till en mörk, sorgens dag. Den amerikanska väljarkåren har bestämt sig för att låta hatet, sexismen och okunskapen ta över rodret för en av världens mäktigaste supermakter. Det läskiga i sammanhanget är inte bara Trumps vedervärdiga åsikter, utan att han inte ens hymlar med vilken jubelidiot han faktiskt är. Ju mer han gör bort sig, ju fler anhängare tycks han få - och frågan är om det säger mer om honom eller väljarna. Hans hämndlystnad för minsta lilla motgång borde skrämma vettet ur varje sunt tänkande människa om man inte redan skrämts av hans rasism och sexism.
Jag skulle inte jubla över Hillary Clinton som president heller, men av två onda ting är hon klart det minst onda. Man kan hävda hur mycket mycket och högt man vill att Trump blivit vald i demokratisk ordning - och det är det knappast någon som ifrågasätter heller. Däremot kan man rätt välgrundat ifrågasätta hans lämplighet som president - hur demokratiskt valet än har gått till.
För första gången är jag påtagligt orolig för vad en president kan ställa till med, Trump har definitivt kapaciteten att starta ett tredje världskrig och skulle knappast tveka att göra det. Om man redan under valnatten börjar stämma vallokaler för valfusk, pratar om att slänga ut sina egna medborgare på grund av religionstillhörighet och bygga myrar mot andra länder - då är man faktiskt kapabel till vilken idioti som helst.
Nu hoppas jag innerligt att väljarna inser sitt misstag till nästa val och att det då inte är försent att göra en förändring.
 

 
bilden lånad från PGM capital
 


Bilens vara eller inte vara

Jag är en av dem som aldrig ägt en bil i hela mitt liv. Till största delen har det berott på att hag helt enkelt inte känt ett behov av bil. Bor man i närförort i Stockholm funkar kollektivtrafiken så pass bra dygnet runt att det inte finns anledning till att ha bil till vardags. Personligen skulle jag inte tjäna på att åka bil till jobbet, snarare tvärtom.
Ekonomiskt blir det därmed inte särskilt försvarbart att ha bil. Ärligt talat kan jag faktiskt inte ens förstå de stockholmare som puttrar fram i sina bilar i rusningstrafik, när tunnelbanan alltsom oftast går avsevärt mycket fortare. Jag vågar nog hävda att de flesta bilåkare i Stockholm skulle tjäna såväl ekonomiskt som tidsmässigt på att låta bilen stå.
För min del har det blivit självklart att istället hyra bil och åka taxi de gånger jag faktiskt behöver en. Trots att jag varje år lägger ut X antal tusenlappar på hyrbilar och taxi, kommer jag undan med en bråkdel av vad en egen bil faktiskt skulle kosta mig varje år.
Sen går det inte komma ifrån att det faktiskt finns ett ställningstagande bakom att avstå från egen bil också. Ett ställningstagande i att aktivt välja miljövänligare sätt att resa än att använda bil. Även om jag ibland tycker att debatten kring bilens vara eller icke vara fokuserar på fel saker. Miljöproblemen är ju trots allt inte bilen i sig, utan snarare drivmedlet. Istället för att motarbeta bilen som fenomen, borde man lägga krutet på att få fram alternativa drivmedel som minskar utsläppen.
 

 
DN 1
 
Bilden lånad från Aftonbladet
 


Näringslivets förfall

Jag har personligen märkt av ett alltmer ökande förfall inom näringslivet, detta totalt moraliska förfall som det innebär att inte bära slips. Hoppas man kan stävja detta totala otyg innan det går för långt! Vad blir nästa steg? Att sluta bära kavaj? Eller - än värre - använda tröja istället för skjorta? För vem fasen vill se en näringlivspamp framtäda i TV iklädd tröja, även om den har en liten krokodil¹ som logga?!
 
 
FOTNOT
Inlägget innehåller en stor dos ironi. Bortsett från insändaren,
som säkerligen är skriven på fullaste allvar.
 

 
Texten är en insändare i DN:s pappersupplaga 2016-11-08
 

 
¹ 
 

Robert de Niros åsikt om Donald Trump

Kunde inte sagt det bättre själv! 😂
 
 


Pinocchio

 


Donald Trump

 


Sverigedemokraternas dubbelmoral

Så har jag i alla fall fått dagens stora skratt! Sverigedemokraterna kan konsten att roa, även om det vissa gånger säkerligen är helt omedvetet. Den här gången är det Mattias Karlsson som varit i farten med sina pajasuttalanden.
Det kan inte ha frångått någon vilken storm det blivit kring galan för högerextremister på Grand Hôtel i fredags. Idag har Grand i ett pressmedelande tagit avstånd från galan och sagt att man borde ha brutit kontraktet. Bland annat skriver man att hotellets renommé och förtroendekapital skadats efter galan.
Tidningen ETC har intervjuat flera anställda på Grand som tyckte att det var obehagligt att servera högerextremister.
– Jag förstår inte den kritiken. De har serverat representanter för en rad diktaturer, men aldrig klagat tidigare. Alla har full rätt att tycka illa om våra politiska åsikter men när det går så långt att man ser människor som ondskefulla och oberörbara då är man inne på en farlig väg, säger Mattias Karlsson till Aftonbladet.
Att hotellet nu för första gången i sin 142-åriga historia går offentligt ut och tar avstånd från sina gäster beror på ”det sjuka samhällsklimatet” fortsätter han sin utläggning.
– De starka vänsterliberala krafterna som finns i Stockholm och på twitter har enorm makt över företag och institutioner på ett sätt som är obehagligt.
Alltså ursäkta mig, Mattias Karlsson - men vad är då skiljer i så fall Grands ställningstagande från SD:s politik? Det är ju trots allt en politik som går ut att skilja på människor och att betrakta vissa människor som ondskefulla och oberörbara enbart på grund av hudfärg, religion och/eller ursprung. Och att sedan skylla det på vänsterliberalers makt på internet? Kom igen, Mattias! Väx upp för fasen.
Redan när jag läste ovan uttalande hade jag extremt svårt att hålla mig för skratt - men när följande uttalande kommer, då viker jag mig dubbel av skratt:
– Mötesfrihet och yttrandefrihet är grundbulten i demokratin. Även om man tycker illa någons åsikter är vi inne på en farlig väg om man börjar engagera sig att någon inte ska få hålla möten och uttala sig. Bättre att prata med varandra än att behandla varandra som pestsmittade.
Som så vanligt förekommande på högerkanten anser man att yttrandefriheten sätts ur spel när man inte fritt får välja var man ska få yttra sina åsikter. Kära Mattias Karlsson och övriga Sverigedemokratar, Grand Hôtel hindrar er inte från att framföra era åsikter eller er politik! De säger bara att det inte kommer ske i deras lokaler - vilket är en förbaskat stor skillnad. Däremot använder man som företag sin demokratiska rättighet att själva välja sina gäster.
Och är det någon som absolut inte ska tala om att inte behandla människor som pestsmittade, så är det företrädare för ett parti som anser att alla människor som inte är svenskar är pestsmittade. Jag lägger inga värderingar i hur Grand skulle ha agerat i den här situationen, däremot är det ställt utom allt rimligt tvivel att SD:s partledningen till största delen består av vita, exceptionellt lättkränkta män.
 

 
KÄLLOR: DN 1 AB 1
 
Bilden lånad från Kickan Wicksell
 


Junkmail

För någon månad sedan fick jag nog av den dåliga kvaliteten hos Hotmail och bestämde mig för att byta mejladress. Inkorgen svämmade ständigt över av spam och min mejladress kapades stup i kvarten. Säkerheten verkade med andra ord vara mer eller mindre lika med noll.
Valet av ny operatör var rätt lätt, eftersom jag redan hade en gratis mejladress hos Telia eftersom jag samlat alla mina abonnemang hos dem.
Det är ju ett visst meckande med att byta mejl, som alla andra har jag ju en hel uppsjö med profiler och inloggningar på en lång rad olika sajter. Så hotmailadressen kommer jag med största sannolikhet att ha kvar under en ganska lång övergångsperiod så att jag inte riskerar att missa några viktiga mejl.
Men jag måste ju säga att det verkligen är värt att emellanåt byta mejlkonto. Det har ungefär samma effekt som när man flyttar - och för en gångs skull verkligen tar sig tid att rensa bland alla onödiga ägodelar. Nu har jag tagit mig tiden att faktiskt gallra bland alla massutskick jag får från olika ställen och att avregistrera mig från en lång rad prenumerationer.
Fast den största vinsten har ändå varit all utebliven skräppost, som formligen drunknar i om man har ett hotmailkonto. Något enstaka kommer in till mitt teliakonto - till skillnad från när jag använde Hotmail och fick gallra bort 10-talet skräpmejl per dygn. Personligen kan jag inte låta bli att bli förvånad att det är en så markant skillnad mellan olika operatörer vad gäller skydd mot skräppost. Uppenbarligen finns välfungerande teknik att faktiskt stoppa skiten, men det görs helt enkelt inte av alla. Och det blir ju mer eller mindre som en droppe i havet att jag själv som användare blockerar avsändarna av skräpposten - de är ju inte dummare än att de byter adress lite då och då.
Nu verkar jag i alla fall slippa erbjudanden om att få större penis, köpa diverse mystiska mediciner billigt eller att gå med i diverse suspekta dejtingsajter framöver. Telia tycks liksom ha förstått grejen med att skydda sina kunders mejlkonton. 😉
 

 
Bilden lånad från Small buisness trends
 


Grand hôtel

Det har faktiskt varit lite roande att följa den heta debatten på internet kring galan för högerextremister på Grand Hôtel i fredags. Högerpopulistiska och främlingsfientliga partier från hela Europa samlades Grand Hôtel för utdelningen av priset ”European Freedom Awards”. Sverigedemokraterna, som sitter i samma partigrupp i EU-parlamentet som dessa partier (ADDE - Alliance for Direct Democracy in Europe), har stått för planeringen av galan och ledde genomförandet. Men det är ADDE som officiellt är arrangör, medan tankesmedjan IDDE (Initiative for Direct Democracy in Europe) var värd för kvällens festligheter.
Betygssättningen av Grand Hôtel ökade tydligen kraftigt på Facebook under torsdags/fredagsdygnen och de flesta av de nya recensionerna är kraftigt negativa. Skrivna av människor som motsätter sig att hotellet upplåter sina lokaler till European freedom awards. Alltmedan de som försvarade hotellets beslut kom med argument om att värna demokratin och yttrandefriheten.
Jag kan inte låta bli att småle åt alla hårda ord från både förespråkare och motståndare - och hamnar nog åsiktmässigt någonstans mittemellan de båda lägren. Hur osmakligt jag än tycker att galan verkar, med tanke på vilka som ligger bakom den, känns det som att det är upp till varje företag att välja sina gäster. Hade det däremot varit en offentlig verksamget i form av en myndighet eller liknande som upplåtit sina lokaler hade jag tyckt att vore minst sagt osmaklig och olämpligt. Men nu är det ett privat företag, som i slutänden är den största förlorarna om potentiella gäster utövar sin makt genom att bojkotta hotellet.
Att sedan hävda demokrati och yttrandefrihet när man försvarar galan håller heller inte. Man har visserligen en demokratisk rättighet att ha vilken åsikt man vill, men det finns inskränkningar i att yttra sina åsikter. Inskränkningarna slår till när åsikterna skadar, sårar eller liknande, situationer då man kan komma in på till exempel förolämpning, förtal, hets mot folkgrupp (det sistnämnda mest troligt under fredagens gala) eller liknande. Spontant skulle jag vilja hävda att en person som inte kan respektera andra människor, som hävdar att människovärde avgörs på hudfärg, religion och/eller sexuell läggning själv sätter sina demokratiska rättigheter ur spel. Det många av dessa människor vill göra är att frånta medmänniskor deras asylrätt, en demokratisk rätt som i demokratisk ordning förts in svensk lag. Med andra ord tycker man demokrati bara ska gälla dem själva och inte andra - bara för att de har en annan hudfärg...
 

 
KÄLLOR: DN 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
 
Bilden lånad från Mapio
 


Trump vs Clinton

 


 

DN 1 2 3 4 5 6

 



Apropå homofobi

Lite udda sätt att se på det där med homofobi. Se gärna hela klippet, men min favoritdel börjar på 7:30. :)
 
 


Snart dags för lumpen (bättre sent än aldrig)

Jag tillhör dem som mönstrade för militärtjänst i mitten av 90-talet när de stora nedskärningarna inom försvaret ågick som bäst. Det är med andra ord över 20 år sedan jag hade något nämnvärt med svenska försvaret att göra. På den tiden var jag inbiten vapenvägrare och det fanns inte på världskartan att överhuvudtaget hantera vapen och än mindre genomgå värnplikt. Jag minns väldigt väl när jag som 18-åring sattes på nattåget från Hudiksvall till Östersund där jag skulle spendera två dagar hos dåvarande Pliktverket för att mönstra. Under dessa dagar gjorde jag allt i min makt för att slippa spendera tid i det militära. Jag påstod att jag var förkyld för att slippa fystesterna, gjorde medvetna fel på kunskapstesterna och påstod för psykologen att jag ofta blir våldsam när jag är arg.
Uppenbarligen gick det vägen, eftersom det hela slutade med att jag blev inskriven i utbildningsreserven - det vill säga att jag skulle bli inkallad enbart i händelse av krig. Något krig har det hittills inte blivit och när jag fyllde 30 för snart 10 år sedan skrevs jag ut från reserven. Så någon militärtjänstgöring har det aldrig blivit för min del.
Förrän jag nu som nästan 40-åring fått något märkligt ryck. Jag har sökt till Sjövärnskåren och fått en placering som fartygschef - och som en del i detta kommer jag i månadsskiftet november/december att göra lumpen i miniformat under två veckor. Det kommer sedan följa lite andra kurser och övningar för att jag ska lära känna och hantera fartyget jag ska basa över. Därefter blir det ett par militärövningar per år.
Sjövärnskåren är inget jobb i vanlig bemärkelse, utan man rycker in ett par gånger om året och genomför övningar och man får en symbolisk lön för det hela. Men min stora vinning i det hela blir förstås att jag äntligen kommer få nytta av min sjökaptensexamen - och att Försvarsmakten står för att hålla mina certikat uppdaterade. De militära kunskaperna hoppas jag förstås att jag aldrig kommer få nytta av, men inte av samma anledning som för 20 år sedan. Snarare för att jag som de flesta andra givetvis inte önskar att Sverige hamnar i krig.
Jag var egentligen planlagd att gå första kursen redan nu i våras då det krockade med mitt dåvarande jobb på Trafikverket. Jag fick skjuta upp det hela till för några veckor sedan, men det visade sig vara svårt att komma ifrån mitt nuvarande jobb. Nu har jag slutligen fått ihop det hela och ska genomföra den grundläggande militärutbildningen i november/december. För några veckor sedan hämtade jag ut min utrustning, vilket var avsevärt mer än jag räknat med. Jag visste att det skulle vara mycket, så jag bokade hyrbil för att slippa åka kollektivt. Men den stackars lilla bilen blev rejält nedlastad och fyllde såväl bagagelutrymme som baksäte med grejer. Återstår att se hur mycket det blir i övervikt på flyget till Umeå när det väl är dags att rycka in! 😁
 
Merparten av den utrustning jag ska ha med mig till Umeå.
 

 
Bilden lånad från DN
 

 

Lövhalka

Idag märkte jag av ett av de absolut säkraste hösttecknen, nämligen förseningar i tunnelbanan på grund av lövhalka. Lika säkert som att löven faller, lika säkert är att tågtrafiken fungerar lite sisådär. Framförallt om det kombineras med lite regn. Nu är det ju dessutom bara en tidsfråga innan snön kommer, vilket garanterat kommer innebära ännu mer problem.
Det är verkligen svårt att tycka något annat än att det är märkligt att vi inte kan ha en fungerande tåg- och tunnelbanetrafik när det snöar eller faller löv från träden. Att löv blir hala är jag fullt medveten om, liksom att snö och kan slamma igen växlar eller orsaka andra problem. Men att man inte kan få fram ett fungerande system för att minimera dessa problem är verkligen konstigt.
Rejälare snö-/regnoväder kan man givetvis aldrig gardera sig emot, det kommer alltid uppstå situationer som föranleder trafikstörningar. Men den normala väderlek som kommer år efter år - och har gjort så i tusentals år - borde man väl rimligen kunna bygga bort på ett eller annat sätt.
Jag undrar hur mycket det kostar samhället varje höst- och vintersäsong i förseningar och uteblivna arbetstimmar på grund av att resenärer sitter fast på olika tåg eller "bara" kommer försent? Även om det skulle kosta att rusta järnväg och tunnelbanespår, borde det bli en vinst i långa loppet att folk kommer fram i tid.
För min del kom jag fram i tid idag, förseningarna var inte större än så. Men ett ironins glimmer lyser över att vi sedan 60-talet kan sätta ner folk på månen men inte köra tåg när det faller lite snö.
 

 
Bilden lånad från Metro
 


Sju dåliga förlorare

 


Spam

Alltså, ibland älskar jag verkligen det här med spammail och bedrägeriförsök via mailen ibland. Det är nämligen fruktansvärt roligt att driva med dem som ligger bakom dessa utskick. Det enda jag undviker är att klicka på länkar eller lämna ut några känsliga uppgifter.
Nu har jag fått ett bedrägeriförsök som jag aldrig sett förut, nämligen via en annons på Blocket. Det hela var väldigt lätt att genomskåda, men blev till sist rätt roligt.
Jag har lagt ut annons på en taklampa och efter bara någon dag kom följande svar:
 
"hej är objektet fortfarande är tíll salu? om ja svara mig tillbaka på morgonalundin5@gmail.com."
 
Visserligen märklig svenska, men skulle kunna vara skrivet av någon som slarvat igenom mejlet och kanske är dyslektiker eller inte har svenska som modersmål. Så jag skrev förstås tillbaka och meddelade att lampan fanns kvar och att mejlaren gärna fick komma förbi och titta på den. Det svar som då kom tillbaka fick mig dock direkt att genomskåda blufförsöket och förstå att vederbörande inte alls var intresserad av att köpa någon lampa. Mejlet var skrivet på så urusel svenska att det faktiskt var skrattretande:
 
"Är mycket ledsen för sent svar, jag är verkligen intresserad av att omedelbart köpa, vad är din Bästa Pris för det och om du har mer, vad är det för pris du vill ha för allt du har till salu ,så att vi kan göra en snabb affär.
 
Skål"
 
Här förstår ju vem som helst att det inte är en seriös köpare som ligger bakom mejlet. Min första reaktion var att radera mejlet, men jag ändrade mig i sista sekund, för trots allt gav ju situationen ett tillfälle att få ett gott skratt. Så istället för att radera mejlet knåpar jag ihop följande mejl:
 
"Jag har massor jag behöver sälja! Dels några automatvapen som jag inte vill förvara hemma efter mitt senaste jobb, sen har jag några kilo knark (utrustning såsom sprutor, skedar mm medföljer givetvis) som inte är helt rent utan innehåller en hel del spolarvätska och sågspån. Sen kan jag även ordna intimt umgänge till bra pris (damen ifråga är född 1928). Alltihop säljs för endast 500 kronor. Intresserad? Hör av dig snarast möjligt, för jag har många spekulanter!"
 
När jag klickade på skicka knappen tänkte jag att nu måste ju den person som ändå ligger bakom mejlen förstå att jag genomskådat bluffen och helt enkelt låta bli att skriva något svar. Men icke. En stund senare kommer följande svar:
 
"Tack för ditt svar.Jag är nöjd med skick och Håller med priset,jag måste låta dig veta att min leverans agent kommer att komma för att plocka upp så snart betalningen har slutförts och godkänts av PayPal och leverans agent kommer att vara de som hjälper mig att hantera alla andra nödvändiga uppgifter för att slutföra affären när de kommer hem till din adress för att plocka upp. .så jag kommer att köpa varor utan att se det, jag ska ordna med upphämtning av varor med Egen Budfirma så snart som du får din betalning och om du inte har ett konto hos paypal, det är ganska enkel, trygg och säker att öppna ett. Bara logga in på www.paypal.com jag behöver dig för att tillhandahålla följande detaljer så att jag kan gå vidare med Betalningen...
 
Din PayPal e-Postadress :
Ditt Namn:
Ditt Telefonnummer :
Välj Adress
 
Snart jag göra betalningen och du får pengarna, Budfirma kommer för att plocka upp vid ditt hem på din bekväma tid.
 
Ha en trevlig dag.
 
Skål"
 
För att nu "bedragaren" verkligen skulle förstå att jag genomskådat honom, kunde jag förstås inte motstå att skicka svar. Det blev kort och koncist och löd såsom följer:
 
"Din PayPal e-Postadress: registrator.stockholm@polisen.se  
Ditt Namn: Barack Obama 
Ditt Telefonnummer: +1-202-456-1414
Välj Adress: Pillesnoppvägen 6, Långtbortistan"
 
Är det någon som tror att bedragen fattade vinken? Nej, just det - den gick inte hem. Trots mejladress till polisen och att telefonnumret faktiskt går till Vita Husets avdelning för beställning av guidade turer. Hade bedragaren lagt minsta energi på att dels läsa mejlet (Google translate kan hen uppenbarligen redan hantera) och kollat numret, hade hen förmodligen förstått rätt omgående att jag inte tänker låta mig luras. Men som svar kommer istället ett helt oläsligt mejl, där jag knappt förstår budskapet alls:
 
"Hej 
Överföringen har slutförts.Vänligen kontrollera e-post eller skräppost för betalning Bekräftelse (tobias_lindqvist@telia.com),jag är säker på att ni måste se e-post från PayPal med bekräftelse att betalningen har gjorts,sammanlagt 1 600 skickades 500 för den vara som Köpts och extra 1100 för frakten och jag är säker på du att märka att,som du kommer att skicka 1,5100 till adressen nedan och via Money Gram också medan det fortfarande är 100 är för Money Gram Avgift för överföringen.
 
Namn: Michael Temidayo
Tillstånd: Oyo
Stad: Ibadan
Zip: 23402
Land: Nigeria
 
Du kommer att gå vidare nu ad skicka agent pengar så snart som möjligt och skicka Pengar Gram kvitto eller den information du fick från Money Gram till paypal genom att svara på meddelandet som du fått från dem, och så snart som de kontrollerar Money Gram uppgifter giltiga, alla dina pengar kommer att klara och som aktiverats i ditt konto Omedelbart."
 
Strax efter kommer också två uppenbart fejkade mejl som skulle vara från Paypal - vilket de givetvis inte var. Nu kände jag att jag inte skulle komma längre och lät sonika bli att svara på ovanstående mejl. Men bedragaren är envis minst sagt, för när jag kollade mejlen i morse hade följande mejl kommit:
 
"Jag har väntat på att läsa från dig angående Pengar Gram detaljer som kommer att ges till dig på Pengar Gram kontor efter att du kanske måste skicka skeppsmäklaren avgift och dess mycket överraskande du inte svara tillbaka till mitt förra e-post..jag blir orolig över detta..
 
Vänligen låt mig veta om du har skicka pengar med Money Gram och om du inte har gjort det se till att det är gjort i dag.Jag kommer att vänta med att läsa från dig angående den information som kommer att ges till dig på Pengar Gram och även din adress för att plocka upp och postadress nedan är skeppsmäklaren information om du ska sätta in pengar via Money Gram 
 
Name: Temidayo Michael 
State: Oyo
City: Ibadan
Zip: 23402
Country: Nigeria
 
Här finns den information du behöver för att skicka till mig så fort du får det gjort.
 
Sender's Name
Receiver's Name
Money Gram  Receipt
Reference  Number
Amount Sent.
 
Vänligen se till att du kommer tillbaka till mig så fort som möjligt.
 
Trevligt att göra affärer med dig...
Tack"
 
Vid det här laget har jag roat mig färdigt med denna lättlurade bedragare, som numera är blockerad i min mejlbox. Men lite kul har jag trots allt haft på vägen dit... 😂
 

 
Bilderna lånade från Byrå24, Datorkirurgen
 


Anledningen till att inte skaffa barn

Jag har nog tappat räkningen på hur många gånger jag fått den här frågan...
 

 
Bilden lånad från ETC
 


Sverigedemokraternas tidsomställning