Kickin' and alive!

Imorgon går jag in på vecka nummer tre på min ny anställning på Trafikverket. Jag har fortfarande svårt att förlika mig med grejen att jobba kontorstider. Å ena sidan är det som en helt ny värld som öppnar upp sig. Plötsligt åker jag till jobbet när "alla andra" gör det, jag åker hem och via mataffären ungefär samtidigt som merparten av den svenska befolkningen. Jag har plötsligt söndagsångest, kan ägna mig åt lördagsmys varje helg och med mord i blicken ägna mig åt shopping i Stockholm city på lördagarna.
Samtidigt är det en rätt tuff omställning att ställa om till fem tidiga morgnar i veckan efter att i 20 år jobbat skift i någon form.
Men den absolut bästa omställningen är i nuläget att slippa jobba med människor! Jag vet, det låter hemskt, men det är faktiskt otroligt skönt att inte längre ha med allmänheten att göra i sin vardag.
Efter nästan 15 år inom Polisen och sedan 1,5 år på Stockholms stads felanmälan har jag så smått börjat ge upp hoppet för mänskligheten. Hur makabert hemskt det än låter.
Men efter nästan 17 år i allmänhetens tjänst har jag med besked insett att vi svenskar fått det för bra helt enkelt. Numera har individen inget som helst ansvar för sitt väl och ve, utan myndigheterna ska ordna precis allt åt Svea rikes invånare. Om jag berättade vad folk faktiskt ringer till myndigheterna om, skulle vissa bli förvånade. Tro mig, somliga tycker att vissa saker är självklara att myndigheterna ska ställa upp med - enbart på grund av att de är skattebetalare. Det gäller alltifrån att polisen ska skjutsa hem folk när tunnelbanan slutat gå till att Polisen skall halkbekämpa diverse gator, gatukontoret skall skotta folks trädgårdar eller att snöröjningen av stans gator skall ske innan snön börjat falla.
Jag lovar, jag överdriver inte det allra minsta, utan just sådana saker ringer folk till myndigheterna om. Det är hämtat direkt från verkligheten. Och som offentliganställd får man stå ut med hot, kränkningar och förolämpningar när folk inte anser att de får vad de anser att de betalar för via skattesedeln.
Det är inte en fråga om att man ska få tycka vad man vill, utan att många har helt orealistiska synsätt på vad skattemedlen skall räcka till. Liksom att alltför många inte kan hålla sig till att bara säga vad man tycker, utan mer än gärna kombinerar det hela med att hota och kränka sina medmänniskor.
 
Så det är faktiskt riktigt skönt att inte längre behöva ha med allmänheten att göra i sitt vardagliga arbete. Det är en av de största anledningarna till att jag sökt mig vidare och velat göra något annat. Och nu kan jag jobba i lugn och ro liksom svara i jobbtelefonen utan att bära på en daglig oro över att behöva motta hot och kränkningar bara för att jag gör mitt jobb.
 

 
Bilden lånad från Deviant art
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok
Taggar: arbetsmarknad, jobb, trafikverket

Konsten att uttrycka sig i skrift

Ibland hatar jag verkligen mig själv och mina förutfattade meningar. Jag vill så gärna kunna slå mig för bröstet och säga att jag inte har några fördomar eller förutfattade meningar, men när det väl kommer till kritan så är det just vad jag har.
Men mina förutfattade meningar kretsar inte kring hudfärg, sexuell läggning eller religiös tillhörighet, utan kring hur människor uttrycker sig i skrift.
På den tiden jag ägnade mig åt dating på olika datingsajter på internet var det inte på något vis ovanligt att jag slutade höra av mig till tjejer som var dåliga på att uttrycka sig i skrift. Är det något jag verkligen avskyr, så är det personer som besvarar mejl eller sms i "punktform". Det är fruktansvärt enerverande att läsa ett meddelande i formen; Ja det tycker jag. Nej, det ska vi inte. Okej. Kram.
Vill man verkligen få mig att bli avtänd, är det exakt så man ska besvara sms och/eller mejl från mej. Det kommer då bara vara en tidsfråga innan jag faktiskt slutar höra av mig eller i värsta fall blockar dig. För jag kan verkligen inte med sýndromet att i kortfattad punktform besvara meddelanden.
Min slutsats när jag läser dessa meddelanden? Ja, den är så enkel att personen bakom meddelandet inte är särskilt intresserad av vidare kontakte eftersom hen inte lägger ner mer energi än så på att besvara det jag faktiskt skriver. Jag tänker att man då faktiskt ger sig tid att formulera ett vettigt mejl eller sms om man har någon form av intresse att ha en fortsatt kontakt.
 
Anledningen till att jag kommer att tänka på detta i nutid, flera år efter att jag lämnat internetdejtingens värld, är att jag genom mitt nybildade företag kommit i kontakt med en person som vill anlita mig som företagare. Personen ifråga är på ren svenska totalt urusel att uttrycka sig i skrift. Allt personen skriver är utan någon form av skiljetecken som punkt och kommatecken - och i övrigt ett språk som är totalt uruselt när man skriver.
I övrigt är allt i sin ordning när vi kommunicerar. Men jag har börjat dra öronen åt mig och undra om jag faktiskt kommer få betalt för mina tjänster, med den enda grunden att beställaren ifråga inte är särskilt duktig på att uttrycka sig i skrift. Jag försöker tänka att det kan vara så enkelt att personen ifråga kanske bara är dyslektiker eller liknande, men det är inte helt lätt.
Istället skickar jag iväg förslag på avtal som vi båda ska skriva på innan jag åtar mig uppdraget. Något som jag antagligen inte hade gjort om vederbörande person formulerat sig väl när hen skrivit till mig på mejlen. Hade jag fått välformulerade meddelanden hade jag förmodligen inte ens reflekterat över om jag fått betalt eller ej. Men just på grund av de illa formulerade meddelandena blir jag direkt skeptisk. Och då pratar vi inte på något vis om meddelanden som är skrivna på "googlesvenska" eller som på något vis undviker att svara på de frågor jag ställer. Det enda jag hakar upp mig på är ett uselt språkbruk och ingenting annat.
 
Hur skulle ni andra ställa er? Om någon med ett uselt språkbruk, men som ändå ringer er och faktiskt besvarar era frågor, skulle ni fortfarande ställa upp och erbjuda era tjänster?! Ibland undrar jag om det är mina egna förutfattade meningar eller min magkänsla (som man ju oftast ska lyssna på) som talar...
 

 
Bilden lånad från Material Primaria
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok
Taggar: allkonstnären, film, företag

Reklam för Svenska kyrkan

 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Film
Taggar: film, kyrkan, svenska kyrkan

Visa fler inlägg