Märkliga arbetsgivare

Efter 20 år på arbetsmarknaden har jag hunnit avverka ett stort antal arbetsgivare. Det är faktiskt så pass att jag vid det hr laget tappat räkningen när det gäller antalet arbetsgivare jag varit anställd hos, framförallt om jag ska räkna in de olika extrajobb jag haft genom åren.
De flesta har varit bra åtminstone i största allmänhet, men inte alla. Jag minns så väl ett av de första jobben jag hade sedan jag gick ut gymnasiet. Det var på en högstadieskola i Hudiksvall unde senare delen av 90-talet. Hudiksvalls kommun som organisation var det inget fel på som arbetsgivare, däremot hade man inte lyckats något vidare vid rekryteringen av skolans rektor.
Han var ganska alkoholiserad och hade en hel del märkliga idéer kring att vara chef. Oftast skrevs det inga papper på anställningar, utan vi var många som gick på osäkra timvikariat, där förutsättningarna kunde ändras från en dag till en annan allt beroende på rektorns humör. Vid ett tillfälle blev jag erbjuden en heltidstjänst under en vårtermin och tackade givetvis ja. Men efter bara några veckor halverades plötsligt tjänsten utan någon vidare motivering. När jag protetserade, fick jag bara veta att om jag inte höll käft och accepterade det hela kunde jag plocka ihop mina saker och gå hem.
Utöver detta hade rektorn en ganska märklig kvinnosyn, vilket bland annat tog sig uttryck i att han tog sig diverse friheter. Bland annat var han rätt intresserad av min dåvarande sambo, som han både flirtade med och tafsade på när han fick tillfälle. Vilket förstås inte var särskilt populärt hos varken mig eller sambon.
Jag sa slutligen upp mig från skolan efter att ha insett att jag inte skulle stå ut terminen ut. Och det var en ganska skön känsla, som jag fortfarande ler åt när jag tänker tillbaka på det där samtalet jag hade med rektorn. I den veva som han halverade den heltidstjänst som jag blivit lovad, gjorde han väldigt tydligt att det inte var hans problem om man som anställd inte trivdes på arbetsplatsen eller om man inte har råd att gå ner på halvtid.
Strax innan fem en fredagseftermiddag ringer jag upp rektorn och meddelar att jag inte kommer dyka upp klockan åtta på måndag morgon när min arbetsdag börjar.
- Du kan inte säga upp dig med så kort varsel, protesterar han.
- Enligt vad då? Det anställningsavtal du vägrat skriva med mig?
Jag hör ett vagt muttrande i andra änden av linjen.
- Det kommer bli stora bekymmer för mig att få tag i någon med så kort varsel.
- Ja, det är inte mitt problem.
 
Det här är väl ett av praktexemplen av mina erfarenheter av olämpliga arbetsledare/chefer. Sen har jag haft arbetsgivare med ganska märkliga rutiner. Som den städfirma jag jobbade extra för medan jag pluggade i Kalmar.
Hela upplevelsen av det relativt stora företaget var att det bara var allmänt struligt att vara anställd där. Man kunde ändra mina arbetstider utan meddela mig först, om man nu meddelade mig så var det oftast med väldigt kort varsel.
Jag jobbade oftast på helgerna och det fanns aldrig någon man kunde ringa om man till exempel blev sjuk eller försov sig. Skulle jag bli sjuk under helgen, skulle kunden alltså bara märka detta genom att städningen inte blev utförd. Detta då jag inte kunde meddela någon att jag inte hade möjlighert att jobba.
Som för de flesta andra anställda städare inom företaget, hade jag flera ställen jag skulle städa på i olika delar av stan. Men resan mellan de olika ställena räknades inte som arbetstid och jag fick inte någon reseersättning utan fick ta mig mellan arbetsplatserna på egen bekostnad. Jag tycker själv att det är väldigt märkligt att facket överhuvudtaget gått med på ett sådant avtal.
Med risk för att låta fördomsfull, har jag fått intrycket att är en viss typ av människor som söker jobb som städare. Det är oftast personer som har svårt att få lite mer kvalificerade jobb. Det kan vara personer med någon form av problem, personer med funktionshinder, låg utbildning, kanske med invandrarbakgrund och som saknar svenska betyg. Och det kändes nästan lite som att företaget utnyttjade detta, att många anställda inte hade så mycket annat val än att finna sig i dåliga anställningsavtal.
 

 
 

2 kommentarer


NÅGRA ENKLA KOMMENTARSREGLER
 
1. Håll god ton och visa respekt när du kommenterar! Du behöver inte hålla med om det som står i inlägg och kommentarer, men håll en bra nivå på debatten.
 
2. Håll dig till ämnet! Allt som liknar spam eller reklam raderas vänligt men bestämt.
 
3. Jag gör inga som helst avsteg från regel nummer två, men är i övrigt frikostig i publiceringen av kommentarer. Jag förbehåller mig dock rätten att neka kommentarer som även på annat sätt än ovan är stötande, otrevliga, irrelevanta eller strider mot svensk eller internatinell lag.


    Follow
publicerat i Jobb och arbetsmarknad
Taggar: arbetsgivare, arbetsmarknad

Make America gay again!

 

 
DN 1 2 3 4
 

 
0 kommentarer


NÅGRA ENKLA KOMMENTARSREGLER
 
1. Håll god ton och visa respekt när du kommenterar! Du behöver inte hålla med om det som står i inlägg och kommentarer, men håll en bra nivå på debatten.
 
2. Håll dig till ämnet! Allt som liknar spam eller reklam raderas vänligt men bestämt.
 
3. Jag gör inga som helst avsteg från regel nummer två, men är i övrigt frikostig i publiceringen av kommentarer. Jag förbehåller mig dock rätten att neka kommentarer som även på annat sätt än ovan är stötande, otrevliga, irrelevanta eller strider mot svensk eller internatinell lag.


    Follow
publicerat i Politik(er), Roliga timmen;
Taggar: donald trump

Yrkesval

Det kommer emellanåt perioder då jag mer eller mindre intensivt saknar tillvaron till sjöss. Det kanske inte kan liknas vid en sorg, men ibland är det inte långt ifrån. Hur jobbigt jag än tyckte att det var när det var dags att mönstra på ett fartyg, kändes det alltid lika rätt när jag väl befann mig ombord på ett fartyg och vi lade ut på öppet hav.
När jag fick min examen 2011 hade arbetsmarknaden till sjöss vänt rätt radikalt. Från att branschen skrek efter utbildad personal, var det plötsligt nästan omöjligt att få ett jobb. Om man inte var villig att ta "filipinkontrakt", det vill säga sådana kontrakt som många östeuropeer och asiater - i synnerhet filipinare får med törnar på upp till sex månader, ingen betald ledighet och en lön i slängarna runte 15.000 kronor i månaden. Något som för mig hade inneburit en löneminskning på minst 10.000 kronor i månaden i jämförelse med ett okvalificerat jobb iland.
Så på sätt och vis gjorde jag redan då ett aktivt val. Jag sökte inga "filipinkontrakt", utan i princip bara de jobb som innebar tillsvidareansällning på svenska anställningsvillkor. Jag har haft fast anställning inom Polisen sedan 2001 och har - kanske dumt nog - inte velat söka vikariat i någon större utsträckning. Det har inte enbart haft med att göra att jag inte vill ge upp en fast anställning för ett vikariat, utan att man ofta annonserat ut vikariat med väldigt kort varsel. Jag skulle helt enkelt inte kunnat komma loss från Polisen med det varsel som oftast krävts.
Med facit i hand borde jag förstås ha sökt fler vikariat och haft modet att ge upp en fast tjänst långt mycket tidigare än gjorde - och då var det inte ens för ett jobb till sjöss. Då var det istället jobb som tågklarerare som lockade, ett jobb som senare visade sig inte passa mig särskilt bra.
 
Nu har mina certifikat börjat gå ut och jag måste ta skyhöga lån för att eventuellt förnya dem, vi snackar runt 100.000 kronor för alla papper. Själv får jag fundera på en annan yrkeskarriär, hur surt det än känns. Så lite smått får man börja fundera på vad man vill göra istället.
För min del finns det två saker, varav minst den ena måste vara uppfylld för att ett jobb ska vara uppfylld. Det är en väldigt grov generalisering, men ändå något som är ganska viktigt. Den ena är givande och meningsfulla arbetsuppgifter, antingen i bemärkelsen att man gör nytta för andra människor eller att man kan arbeta med till exempel en hobby. För min del skulle det kunna vara resor, mat eller musik. Den andra är väl sedan en rejäl lön. Visserligen skulle jag inte ta ett jobb med urusel lön, oavsett hur givande arbetsuppgifterna är. Och jag skulle inte göra vilket jobb som helst även om det var bra betalt. Men finns minst den ena av dessa faktorer, skulle det vara större sannolikhet att man blev kvar på arbetsplatsen.
Nu återstår att se om man själv hittar det jobbet...
 

 
Bilden lånad från Patrik Eld
 

0 kommentarer


NÅGRA ENKLA KOMMENTARSREGLER
 
1. Håll god ton och visa respekt när du kommenterar! Du behöver inte hålla med om det som står i inlägg och kommentarer, men håll en bra nivå på debatten.
 
2. Håll dig till ämnet! Allt som liknar spam eller reklam raderas vänligt men bestämt.
 
3. Jag gör inga som helst avsteg från regel nummer två, men är i övrigt frikostig i publiceringen av kommentarer. Jag förbehåller mig dock rätten att neka kommentarer som även på annat sätt än ovan är stötande, otrevliga, irrelevanta eller strider mot svensk eller internatinell lag.


    Follow
publicerat i Jobb och arbetsmarknad
Taggar: jobb, sjöfart, sjökapten, sjöman, söka jobb
Visa fler inlägg