Vemod

Imorgon är det dags. Dags att åka hem, Klockan ett går planet tillbaka till höstrusket i Sverige. Som alltid när man varit bortrest ett längre tag och haft det bra, är det alltid med en känsla av vemod som man börjar packa väskorna för att bege sig hemåt.
Att packa för att åka iväg och sedan sätta sig på flyget är en sak, då kan man stå ut med en lång flygresa och tunga väskor att bära på. Men på väg hem blir flygresan bara en transportsträcka, ett ont måste. Visserligen är det alltid något speciellt när man kommer till en flygplats, att känna hela atmosfären med ett sådant ställe. Åtminstone för en annan som åker utomlands på sin höjd ett par gånger par år.
Det är alltid kul att titta i butikerna, ta en fika eller drink nånstans och så vidare. Nu flyger vi dessutom buisnessclass, så vi har tillgång till flygplatsens lounge. Något som förstås att det gör aningen mindre att spendera tid på en flygplats. 
Visserligen har vi haft lite otur med vädret de sista dagarna av semestern. Även om det varit soligt en del av dagarna, har det inte varit påtagligt varmt. Så det har inte varit jättelockande att ha en regelrätt badsemester. Istället har vi haft lite mer stadssemester med café- och restauranbesök och även utnyttjat hotellets spaanläggning med bad, bastu och massage.
Ett måste om man kommer till Palma är förstås ett besök i katedralen, som började byggas på 1230-talet och tog 400 år att färdigställa. Även om man - som jag - inte är det minsta kyrklig eller troende så är katedralen sevärd och oerhört pampig.
Från och med imorgon kväll återstår att vänja sig av med en tillvaro där det största bekymret är vilken restaurang man ska välja till middagen på kvällen - och istället sköta alltifrån bäddning och städning till matlagning på egen hand. Det är alltid en lika märklig och konstig omställning, även om det brukar gå rätt bra i slutändan.
 

 
KATEDRALEN I PALMA
 
 
 
 
 

 
Textbilden lånad från Brainstretching
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok, På resande fot;
Taggar: mallorca, resa

Antidemokratiska krafter nyttjar demokratin

I söndags fick polisen i Göteborg in flera samtal om att en grupp från nazistiska Nordiska motståndsrörelsen marscherade genom stan. Gruppen uppgavs ha startat vid Liseberg och gick sedan via Avenyn till Gustaf Adolfs torg. Enligt polisen var det ett 50-tal personer som marscherade i en icke tillståndsgiven demonstration.
Nordiska motståndsrörelsen har sen tidigare fått tillstånd att demonstrera i Göteborg i samband med Bokmässan den 30 september, dock har man fått nej till att demonstrera på Götaplatsen och har istället tilldelats en annan rutt. Ett beslut som man numera har överklagat. Agerandet i söndags är enligt sajten Nordfront ett sätt att trotsa polisens beslut och visa sitt missnöje över att ha tvingats ändra rutt.
Varje gång NMR är i farten känner jag mig alltid lika kluven. Å ena sidan har vi en unik yttrande- och demonstrationfrihet i Sverige, något som vi givetvis ska värna om. Men diskuterar vi NMR, har vi istället en öppet antidemokratisk organisation som direkt skulle avskaffa allt som kan liknas vid demokrati om de hade tillräckligt mycket att säga till om. De utnyttjar helt enkelt demokratin för att framföra antidemokratiska åsikter. Och det är här dilemmat kommer in i bilden. Oavsett om det är från höger- eller vänsterhåll det kommer odemokratiska åsikter bör man även i en demokrati ställa sig frågan om allt är en grund till rätten att till exempel demonstrera. I min värld är NMR minst lika farliga som till exempel IS eller al Qaida, även om uttrycksformerna ter sig lite olika. När det kommer till IS och al Qaida är nog de flesta överens om att de kanske inte borde få demonstrationstillstånd ens i Sverige. Men även NMR har som offentlig agenda att motarbeta demokratin, men här är det långt färre som motsätter sig deras rätt att yttra sina åsikter.
Samtidigt är det farligt om man börjar sålla bland vilka åsikter som ska få förekomma eller ej i en dermonstration till exempel. När man övergår från obekväma åsikter till att motverka demokratin kan många gånger vara svårbedömt och det blir lätt godtyckliga bedömningar. Det håller jag absolut med om - och det är just därför jag känner mig väldigt kluven när grupper som NMR är i farten.
Som svenska grundlag ser ut idag, gäller att om någon utövar sina demokratiska fri- och rättigheter och det inte stör på sådant sätt att ordningen åsidosätts eller trafikstockning sker så ska polisen låta det fortgå. Men så fort det begås ett brott får polisen ingripa. Det kan till exempel vara om man under en demonstration uttrycker en åsikt som kan vara brottlig, som hets mot folkgrupp eller olaga hot. Lite småirritation och bilar som tutar är inte tillräckligt för att stoppa en demonstration. Dilemmat ligger förstås i var man ska dra gränsen.
Problemet ligger sedan också i att de flesta som försvarar NMR:s demonstrationsrätt med 99,9 % säkerhet inte skulle förvara demonstrationsrätten för någon annan antidemokratisk organisation - som till exempel IS eller al Qaida. Skulle någon av de sistnämnda organisationerna genomföra en icke tillståndsgiven demonstration skulle det bli ett helsikes liv från högerkanten, var så säker! Då skulle man inte längre hävda grundlagsskydd och yttrandefrihet...
Alltmedan min personliga uppfattning är att det inte spelar någon roll vem som motarbetar demokratin. Summan av kademumman är att antidemokratiska krafter inte alltid självklart ska få ta del av demokratins fördelar. Frågan är bara var gränsen ska dras.
 

 
DN 1 2 3
 
Bilden lånad från Etsy
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Politik(er), Rasism och invandring;
Taggar: nazism, rasism, smr, svenska motståndsrörelsen

Det ska va gôtt å leva

Det är svårt att inte bli för bekväm när man är på semester. Ibland önskar man sig nästan en sådan här tillvar för jämnan. Men alla som läst böckerna om Alfons Åberg vet ju vad hans mycket kloka farmor brukade säga - att om det var julafton varje dag skulle det ju inte vara kul till slut.
Just nu känns det dock rätt osannolikt att man skulle tröttna på boende i hotellsvit, hotellfrukost, dagliga restaurangbesök, fördrinkar och ständig sovmorgon. Men man kanske slutligen skulle tröttna på en sådan tillvaro, vad vet jag? I vilket fall skulle jag vilja ha en sådan här tillvaro lite oftare än vad jag har i dagsläget.
Tyvärr fårt jag erkänna att vi haft lite otur med vädret de senaste dagarna. Fram till i torsdags har vädret varit med ytterst enstaka undantag, men i fredags kom något som skulle kunna jämföras med ett monsunregn och som verkade lamslå hela Palma under några timmar.
Lördagen var något bättre, men fortfarande ganska kylig - åtminstone med medelhavsmått mätt. Det är fortfarande så pass varmt att man går i shorts och T-shirt/linne, men svettas gör man inte. Och solbrännan har nästan börjat mättas av lite.
Idag är det inte värst mycket bättre, men vi har insett att semester i Spanien inte enbart behöver vara sol och bad. Vi har nyttjat hotellet spaanläggning, simmat inomhus och badat bastu. Hade det varit 30° varmt hade man knappast orkat gå på stan särskilt mycket, men det har vi faktiskt orkat med sedan vi kom till Palma i fredags. Jag brukar oftast tycka att det är rätt jobbigt med höga temperaturer och luftfuktighet och snabbt bli på dåligt humör man ska gå på stan i sådant väder. Men nu har vi sett Palma grundligt och har nog sett det mesta som är sevärt här.
 

 
UTSIKTEN FRÅN HOTELLSVITENS BALKONG
 
 
 
 

 
0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok, På resande fot;
Taggar: mallorca, resa

Visa fler inlägg