Tiden står stilla i Hamburg...

Så har ytterligare en dag till kaj i Hamburg förflutit. Lasningen har skjutits upp och skjutits upp - för att skjutas upp återigen en gång. Oljan vi ska lasta har visserligen börjat svalna, men sista budet var att den höll 88,5°C, med andra ord fortfarande 3,5° för mycket för att vi ska kunna ta ombord den. Man trodde att den skulle hinna svalna tillräckligt mycket för att vi ska kunna ta ombord den imorgon bitti, men med tanke på alla tidigare bud vi fått så tar vi beskedet med en nypa salt.
I måndags fick vi veta att vi heller inte fick gå iland - sådana var hamnens regler; sjömän får inte röra sig inom hamnområdet utan "eskort" av hamnpersonalen. Dessa hade dock inte tid att att följa oss utan hade annat att göra. I praktiken kunde vi alltså inte gå iland. Men idag fick uppenbarligen kapten nog och kontaktade polischefen - som i egen hög person kom ut på kajen och la ned landgången som hamnarbetarna lyft undan för att vi inte skulle kunna ta oss iland. Så fick de tydligen inte göra - och vips fick vi möjlihet att komma iland om vi ville.
Dock var detta sent på eftermiddagen och jag kände att det var lite väl sent att ta mig iland. Får väl se om lastningen faktiskt kommer igång imorgon, annars kanske jag tar tillfället i akt att strosa runt lite i Hamburg!
De andra i besättningen retas lite med mig och tycker ju "förstås" att jag borde gå iland och se Reeperbahn - detta är ju ett "måste" för alla sjömän skrattar de... Fast i ärlighetens namn är jag inte särskilt intresserad - iallafall inte av alla tjänster som erbjuds där. Sådant får jag helt gratis hemma om jag så skulle önska... ;-)

Strax innan jag avslutade mitt sommarvikariat på Posten i början av augusti, hade vi faktiskt julreklam att dela ut! Minns inte vilket företag det var, men julreklam skulle de absolut skicka ut. Detta känna ju verkligen hädiskt när det fortfarande är högsommar, eller hur?! Man har knappt hunnit smälta midsommarfirandet så ska man börja tänka på julen!
Och nu kom nästa nyhet - som alltid kommer i slutet på september... BOKA DINA JULBILJETTER NUUUU vrålar tidningsrubrikerna. Enligt SvD är SJ:s julbiljetter snart slut. Åtminstone de billigare biljetterna - om man ska till övre Norrland och Malmö... Om det nu inte är så att SJ betalar Svenskan för att skriva detta, så att de billigare biljetterna snabbt tar slut och man sedan kan dra in lite mer pengar på de dyrare biljetterna, vad vet jag?! ;-)
Äh, sådan maskopi är det knappast... Men mer och mer känns det som att julen kommit avlägset långt bort från vad den borde handla om; att vara tillsammans, att må bra och umpås. Helt plötsligt handlar allt om pengar; att köpa de dyraste klapparna, flest klappar och försöka bräcka varandra så mycket det bara går i tävlingen om vem som lagt mest pengar på julklappar.
I min familj har vi de senaste åren mer och mer gått över till att bara köpa ett fåtal billiga och symboliska julklappar till varandra - mest för att det är lite roligt att ge någonting. Och jo, sakt har berget med paket under granen krympt en aning från år till år.
Jag erkänner glatt att jag fortfarande tycker det är roligt med julklappar - men vem har sagt att julklappar måste vara svindyra för att vara välkomna hos dem som får dem? Och det är väl detta folk ofta glömmer verkar det som.
Så tidigare och tidigare varje år börjar julruschen, man hinner ju nästan tröttna på julen innan första advent! Själv försöker jag "stänga av" mina sinnen för de intryck som har med julen att göra  - och sedan öppna dem igen i mitten/slutet av november. Men det är inte alltid det lättaste. Man tar ju in det iallafall... Hur man än anstränger sig. ;-)
 

 
SvD 1 SYD 1

Bilderna lånade från Flickr och Tavex
 

Andra bloggar om , och

Samoa

Jag har några passioner här i livet och en av dem är att resa. Det har blivit några resor genom åren, men fortfarande finns det många ställen jag fortfarande skulle vilja besöka! Det har på något vis blivit lite av ett beroende att vara ute och resa.
Sen har man ju varui till ställen som man mer än gärna skulle vilja åka tillbaka till. London är ett sådant ställe, liksom Thailand. Men ett ställe som jag verkligen blev upp över öronen förälskad i när jag var där, det var Samoa-öarna! En liten ögrupp i stilla havet, dit inte särskilt många turister hittar - åtminstone inte från Europa.
10 dagar var jag där, men hade kunnat stannat 10 veckor. Det var verkligen ett litet paradis får man säga med sin kritvita sandstränder, klarblåa vatten, palmer och korallrev. Snorklandet bland reven och alla färgglada fiskar var verkligen en upplevelse utan dess like!
Detta är ju en ganska liten ögrupp som inte har särskilt stora arealer direkt. När jag var där minns jag att man pratade om växthuseffekten och att skulle isarna verkligen börja smälta på allvar, då skulle Samoa-öarna vara bland de första länder som faktiskt försvann och helt dränktes i vatten.
Nyss läste jag om den tsunami som drabbat ögruppen, tydligen med ganska stora skador i bland annat huvudstaden Apia. Hittills räknar man med 100-talet döda, men antalet tycks stiga... När sådant här händer är man som människa ganska liten och försvarslös får man väl säga! Naturens krafter rår vi ännu inte på....
 

 

Byvägen...


Delar av hotellområdet


Utsikten från hyddan jag hyrde! Tänk att vakna till den här utsikten,
med brusande vågor och solen steg upp ur havet!!


Ett resort vi besökte, där man bland annat kunde
snorkla med havssköldpaddor!


Sista dagen brände jag mig på en manet när vi badade. Den lokale
"medicinmannen" hade givetvis en kur även mot sånt!


Hit åkte vi och badade! Fantastiskt friskt vatten att bada i!


Och jodå, McDonald's hade förstås etablerat sig även i Apia...
 

 
RELATERAT

Resfeber, SIXT, Travel Heroes, Travel Intelligence, Travel Start Ving
 

 
AB 1, 2, 3 DB 1, 2, 3, 4 DN 1, 2, 3, 4, 5, 6 EX 1, 2, 3 SvD 1 VG 1
 
Palmerna lånade från Chilly palm tree
 


Lärorik praktik!

Sitter och försöker klura ut vad jag lärt mig idag. Särskilt mycket är det faktiskt inte, det får jag medge! Mer än att det kan strula även till sjöss och att livet till sjöss kan innebära en hel del väntan!
Igår la vi till i Hamburg efter ett dygn till ankars i väntan på kajplats. Ena lasten är nu ombord, men den andra väntar vi på fortfarande. Den oljan höll en alldeles för hög temperatur för att Vingatanks tankar skulle klara den, så vi måste vänta tills den svalnar. Imorse hade temperaturen sjunkit från 91 till 90 grader, men måste ner till 85 innan vi kan lasta ombord oljan. Nästa check gör man vid tiotiden ikväll, men det är ju ytterst tveksamt om vi kommer så värst mycket närmare 85 grader tills dess. Så det mesta pekar ju på ytterligare 1-2 dygn i hamn i Hamburg.
Det man förstås då tänker är att "Jaha, då springer Tobis iland och tittar på Hamburg när han nu har tillfälle!". Javisst, det hade jag gärna gjort - men det finns ett vädligt, väldigt stort aber i sammanhanget! Vi får nämligen inte röra oss själva i hamnområdet, inte ens för att ta oss ut härifrån - och det finns ingen som kan köra oss till utgången heller!
Så här sitter vi och kommer ingenstans. Jag har fått ledigt resten av dagen för egna studier och lite, litegrann har jag fått gjort! Men med betoning på lite, studieron vill liksom inte riktigt infinna sig...
Istället har det blivit en del mejlande och knappande på datorn, även om det är saker som jag faktiskt behövt göra även det. Men visst är det märkligt att man aldrig har så mycket annat att göra som när det gäller att man måste plugga?! Till och tvätt och städninen är ju många gånger roligare än att plugga! Men människan är ju lat av naturen och det visar sig ju extra tydligt när det kommer till att försöka plugga.
Tur är väl ändå att jag har datorn - det får jag säga - trots allt krångel som det varit med den sista tiden. Detta är ändå ett av de bättre köpen jag gjort (kunde valt ett annat märke, dock). Dels läggs mycket information från skolan ut på nätet, liksom många bra uppgifter. Och sen kontakten med alla iland!! Telefon blir alldeles för dyrt för att man ska kunna hålla på och ringa hela tiden, men mejl kostar mig trots allt inget extra... Det är nästan så att man undrar hur sjömän klarat sig förr tillbaka, innan telefoner och internet gjorde sitt intåg på båtarna? Internet är det verkligen inte länge det funnits till sjöss (många båtar har det ju inte alls ens idag) - och man behöver inte heller gå längre tillbaka än 80-talet så hade flertalet båtar bara VHF ombord...
 

 
HAMNEN I HAMBURG


Bunkring av olja...


Den arm vi lastar olja från land med... Och just den arm som man hade
problem med igår...


Vacker utsikt vi har, va?! *L*
 

 
DN 1

Bilden lånad från Wristroller
 


Mycket får mer...

Jag blir så trött, så trött, så trött! Att vi har ekonomisk kris är väl ingen nyhet eller hur?! Det är sällan jag själv bloggar om det här ämnet, men nu är jag heligt förbannad och kan därmed inte låta bli att skriva några rader om detta!
Vad läser man om nästan dagligen i tidningarna?! Jo, tusentals anställda blir av med sina jobb, får lönesänkningar, kortare arbetsvecka och så vidare och så vidare. Men vad gör bankerna, trots dåliga tider och stora förluster? Jo, de betalar ut bonusar!! Hur illa är inte det?
SEB räknar visserligen med att gå med vinst i år - på 1,1 miljarder kronor. Men då väljer man att betala ut bonusar på sammanlagt 2,4 miljarder! Enkel matematik visar då att vinsten inte täcker ens bonusutbetalningarna - bara där fattas 1,3 miljarder. Var ska de pengarna tas ifrån? Höjda avgifter för kunderna?
Swedbanks ägare har hittills fått skjuta till 27 miljarder kronor för att banken ska klara sig och i är räknar man med ändå med en förlust på ofattbara 8,9 miljarder kronor. Ändå räknar banken med att betala ut runt 800 miljoner kronor i bonusar.
Blygsammast är Handelsbanken (som i övrigt är den enda banken som gått med vinst under denna kris OCH krisen på 90-talet), som reserverat runt 200 miljoner för bonusar.
Enligt vad man kan läsa sig till på DN är det i första hand de anställda inom bankernas investmentbanksverksamhet som har stora bonusar. Med andra ord till exempel aktiemäklare, aktieanalytiker och fondförvaltare.
Jag säger inget om att man ska ha ersättning för att man gör ett bra jobb, men i dåliga tider ska alla vara med och hjälpa till! Så varför betala ut dessa enorma summor i bonusar? Självklart sticker det i ögonen på folk att vissa får höga bonusar, medan andra blir av med jobbet på grund av att företaget går med förlust. Sverige kanske skulle följag Storbritaniens exempel och lagstifta mot bonusar?!
 

 
AB 1 DN 1, 2 EX 1 SvD 1

Bilden lånad från MMA-nytt
 


Se lugnet - krypa in i vikens famn...

Idag har det inte gjorts många knop ombord - varken bildligt eller bokstavligt talat! Vid halv tolv la vi till vid kajen i Hamburg efter en ganska fascinerande resa i Elbes grumliga vatten. Åtminstone för mig, som är releativ ny till sjöss. Hamnområdet i Hamburg tycks enormt och resan tog 4-5 timmar från ankarplatsen.
Längs resan passerade vi även Hamburgs flygplats, där inflygningarna måste påminna starkt om inflygningarna till Kastrup i Köpenhamn. Landningsbanan började nämligen direkt vis strandkanten och just när vi passerade, kom ett plan på inflygning och praktiskt taget strök över fartyget! Kan tänka mig att känslan påminner om när man landar på Kastrup, där landningsbanan också börjar precis vid stranden. Första gången jag mellanlandade där - på väg till USA - hade jag fönsterplats och blev riktigt kallsvettig när jag såg vattenytan hastigt komma närmar och jag undrade om inte piloterna noterat att vi inte hade fast land under oss. Fram tills jag såg stranden - och landningsbanan som började bara några få meter från vattnet.
Fram till kaj gick dagens resa hur bra som helst. Sen kom första beskedet; vi skulla lasta två sorters olja, varav den ena var på tok för varm. Olja måste värmas upp eftersom den annars är för trögdlytande för att kunna pumpas ombord, men sen kan det variera hur varm olja ett fartyg kan ta emot. Gränsen för Vingatank är 85°C - medan den ena oljan vi skulle lasta höll dryga 91. Det blev förstås en viss förvirring och ett par samtal till rederiet i Sverige kring hur vi skulle göra - skulle vi vänta på att oljan svalnat, eller åka utan den? Beskedet blev att vänta.
Då skulle lastningen börjas av den olja som hade rätt temperatur. Då la pumpanordningen iland av, vi kunde inte få ombord en droppe. Åtskilliga timmar har gått - och ännu är lastningen inte igång. Så här lär vi bli liggande! Som sagt - så många knop görs inte här.

När jag jobbade i London för en massa år sedan, började det en efter en tag en tysk kille där som skulle jobba hos oss några månader. Dagen innan han skulle börja, kom min chef in till mig på kontoret och ser lite "pilimarisk" ut. Så berättar han att den här tyska killen ska börja, att han är en trevlig och ambitiös kille - men så tillägger min chef:
- Remember, Tobias, don't mention the war! Whatever you do, DO NOT mention the war!
Det hela var ju förstås ett hjärligt skämt och inget annat. Någonstans kom jag även givetvis att tänka på Sällskapsresan i Alperna, där direktör Jönsson blev omkull knuffad i liftkön av en tysk som han kallat för "liftwaffe" och undrade hur man kunde vara så stöddig när man förlorat två världskrig...
Okej, råa skämt - men jag har också sjuk humor och det står jag för! *skratt*
När jag igår var med ut på däck för att byta glödlampor uppe i masten, hade jag en bärbar VHF med mig för att kunna komunicera med styrman på bryggan. Medan vi håller på förfult, passerar plötsligt ett tyskt fartyg en bit bort och jag konstaterar fort att de använder samma frekevens som vi för sin internkommunikation. De insåg nog inte att vi hörde vad de sa - liksom att ett svenskt fartyg ombord kunde ha besättningsmedlemmar som förstår lite tyska (som jag nu råkar göra). Och naturligtvis börjar de kommentera Vingatank! Först trodde de sig ha kollisionskurs med oss. Sen insåg de att vi låg stilla, till ankars. "Blöte Schwede" hör man den tyske styrmannen muttra - han var ju plötsligt tvungen att väja för oss eftersom vi låg till ankars.
Plötsligt fick jag en ingivelse att över VHF:n hojta något om stöddighet efter två förlorade världskrig, "segelwaffe" eller liknande. Men tur var nog att jag inte följde den impulsen - frågan är om man då hade väjt för oss, utan istället valt att ramma oss helt?! ;-)

Ännu har höststormarna inte infunnit sig över Nordsjön och jag börja vaggas in i vad som antagligen är ett bedrägligt lugn. Det har varit otroligt lite gungande hittills, under de tre veckor jag varit ombord! Även om det varit 2-3 tillfällen då det blåst en del, har det ändå varit ett försvånansvärt bra väder - för att inte säga att det vissa gånger varit rena drömmen att vara ute på däck och jobba. Soligt och varmt många gånger rent av, nästan varit lite sommarkänsla vissa gånger.
Annars har väl sista dagarna vädret verkligen varit det stora samtalsämnet ombord. I Sverige och Norge har årets första snö kommit längst uppe i norr - och själv blir jag än mer övertygad om att jag inte skulle kunna tänka mig att bo så långt norrut! Så medan vi i den svenska delen av besättningen våndas över snöfallet i norr, är det lite mer oro bland filipinarna över tyfonen i Manilla. Vad jag förstått är det dock ingen av dem som bor i just Manilla eller har några släktingar där, så ingen är väl direkt oroad för egen del. Men skulle en liknande sak hända i Sverige, är det klart man själv skulle fälja nyheterna också bara för att se vad det är som händer.
Så klart jag har hamnat på helt rätt ställe! Varken snö, tyfoner eller ens en liten sketen höststorm har jag råkat ut för! Snarare värme och sol och en bibehållen solbränna efter sommaren (även om den givetvis bleknat markant). Om jag är bortskämd och nöjd med tillvaron? Ja, absolut!!
 

 
DB 1 DN 1, 2, 3, 4 VG 1, 2, 3, 4, 5, 6

Bilderna lånade från Baatratt, Sävsjö Pingstförsamling och Annas kaos
 


Förändringarnas tid är här...

Jag har absolut ingen aning om hur många platsannonser jag läst genom åren, men de går garanterat åtminstone att räkna i hundratals. Detsamma gäller garanterat hur många jobb jag sökt.
Som person kan jag många gånger beskrivas som lite rastlös och det är åtskilliga gånger jag bytt jobb - ofta "bara" för att få en ny utmaning och prova på något annat. På så vid ögnar jag nästan bara av farten och gammal vana igenom platsannonser så fort jag får syn på några!
Men ofta stör jag mig på en detalj, som ofta kommer upp i platsannonser. Ska man verkligen hårddra det hela, ska du som arbetssökande har yrkesutbildning, minst 10 års arbetslivserfarenhet - men ändå helst inte passerat 25 års ålder.
Om detta går ihop? Nej, inte alls! Mest för att jag överdrev och var lite sarkastisk förstås - få 25-åringar har 10 års arbetslivserfarenhet. Men min poäng är att det inte alltid verkar som att arbetsgivare hänger med i utvecklingen. Förr tillbaka var det oftast vanligt att man gick ut skolan - killarna gjorde militärtjänst - sen utbildade man sig möjligen till något varefter man tog ett jobb, där man blev kvar mer eller mindre livet ut. Kanske lite, lite överdrivet det med - men generellt var det ofta så.
Men senare år, i och med den generation jag själv tillhör - nämligen 70-talisterna - kom ut i arbetslivet, förändrades det hela en aning. Man tar oftast inte ett jobb i 20-årsåldern och blir kvar livet, det är otroligt mycket ovanligare idag än det var tidigare. Jag har inga siffror som styrker min teori, men egentligen räcker det att bara se sig omkring litegrann så ser man det. Detta gäller de allra flesta som jag själv känner och som är födda på 70-talet. Jag tror faktiskt inte det är någon som ens varit kvar inom samma företag sedan studenten. De flesta har bytt jobb ett antal gånger sedan dess.
Inget av valen är ju i sig något negativt, på båda sätten samlar man ihop sig erfarenheter - fast på olika vis. Den som blir kvar många år inom ett viss yrke, lär sig givetvis otroligt mycket kring sitt jobb och blir väldigt duktig på det han/hon gör. Medan den (läs vi) som byter lite då och då istället kan lite om ganska mycket...

Men arbetsgivarna tycks inte alltid hängt med i svängarna. Arbetsgivarens intresse är förstås att behålla en person så länge som möjligt. Det kostar att rekrytera och lära upp en nyanställd, det är klart man helst vill att de man anställer ska bli kvar.
Istället hör man ju allt som oftast att så fort man passerat 45 års ålder, blir det direkt svårare att få jobb, arbetsgivarna vill inte anställa äldre personer - man tänker att "de går snart i pension"... Samtidigt som jag själv tror att vill man behålla en anställd länge, ska man anställa någon som är i 40-45-årsåldern eller äldre! Den personen kommer fortfarande kunna jobba många år till - och sannolikheten att han/hon slutar inom den närmsta framtiden är mycket mindre...
Och sen inte att förglömma livs- och arbetslivsrefarenhet, något man ju bara kan samla på sig med åren.
Men istället väljer man att anställa yngre personer och hoppas på att de stannar kvar. Visst, självklart måste ju även ungdomar få jobb - inte tu tal om annat! Problemet är väl egentligen bara att man gallrar bort "äldre" personer just på grund av deras ålder. Detta istället för att tänka på att de säkerligen kan tillföra en hel del på grund av sin ålder - liksom att det är större sannolikhet att en 45-åring stannar i 20 år än en 20-äring som nyss slutat skolan och förmodligen vill hinna se lite av världen också.... :-)
 

 
SvD 1, 2
 
Bilderna lånade från Johanna Hansson och Uppdragsutbildning
 


Ankarliggare

Idag har Vingatank legat till ankar utanför Elbes mynning i väntan på kajplats. Först under morgondagen kommer vi kunna ta oss längs Elbe till Hamburg för att lasta.
Hade ju inte varit helt fel om vi kunnat komma till kaj redan idag, eftersom jag är ledig på söndagar. Hade givetvis tagit tillfället i akt att springa iland en sväng! Men återstår att se vad morgondagen har med sig, om det kommer bli något tillfälle.
Känns nästan som att jag bara tänker på att få springa iland när jag är till sjöss - men det är ju när man är elev, som man får passa på... Sen kommer det inte alls bli samma sak.
Det är inte helt lätt att få tiden att gå dessa fridagar, när man sitter på en båt! Tur är väl att man har datorn med och lite pluggande att ta itu med. Har gluttat en aning på astronavigeringen, även om det blivit alldeles för lite gjort. Men har ändå fått iväg några mejl och pysslat på med några andra små "måsten". Så helt bortkastad har ändå inte dagen varit.
Så har jag ju bestämt sagt till befälen att man gärna får hojta om man behöver mig även när jag har frivakt. Finns ju ingen anledning att jag bara ska gå och glo, när det finns saker som måste göras. Så jo, ut på däck har jag fått springa ett par gånger. Några glödlampor har behövt bytas i ett par lanternor och jag fick agera hantlangare åt matrosen som skulle utföra det hela. Först ville man jaga upp mig i masten där lanternorna satt, men jag protesterade å det bestämdaste. Masten är ett antal meter hög och med min höjdskräck klänger jag inte upp där ens under pistolhot. Så jag fick sitta och dåsa i solen, medan matrosen klängde i masten! Så sköta radiokommunikationen med bryggan när de nya lamporna skulle testas...
Men nej, jag klagade inte! Det var soligt och varmt på däck, så där satt jag och dåsade i shorts och T-shirt och kunde beundra flyttfåglar och fartyg som passerade medan de andra jobbade som hårdast. Det har ju blivit lite förlängning av sommaren för min del, med tanke på att det varit aningen varmare där vi varit med båten än vad det är hemma i Sverige den här tiden på året.

Inatt är det 15 år sedan Estonia sjönk! Minns den där olyckan som om det vore igår, kan inte fatta att det redan är så länge sen! Jag hade åkte med Estonia bara något år innan, så det kändes ganska orealistiskt på något vis! Jag mindes fortfarande många ur besättningen, och klart man undrade om de varit med ombord den där ödesdigra natten.
Även om olyckan egentligen inte avskräckt mig från att varken jobba till sjöss eller åka med båtar som passagerare, så tänker man ju på den ibland. Det är ju inte direkt särskilt stora utrymmen ombord på båtar, med alla smala korridorer och trappor. Det är verkligen inte svårt att föreställa sig den panik som måste uppkommit när vattnet började välla in och alla ska försöka ta sig ut på däck...
Sen är det ju märkligt att man heller inte lyckats fastställa exakt vad som orsakade olyckan. Att bogvisiret lossnade råder ju inga tvivel om - men var det bara vädret som gjorde att det lossnade? Många pratar ju om att man hört en explosion ombord - och det sätter ju givetvis tankarna i rörelse, eller hur?! Det finns ju teorier både om att det var ett sabotage eller en terrorattack, liksom att det kunnat funnits vapen ombord. Går ju dock inte låta bli att spekulera lite... ;-) Sedan var det ju väldigt många turer fram och tillbaka kring om vraket skulle bärgas eller ej. Man kan ju undra om det var instanser inblandade som allmänheten inte fick vetskap om? Alltså, att det fanns något i lasten, som man inte ville skulle läcka ut i media?!
 

 
DN 1, 2, 3
 
Bilderna lånade från GREFAB och Estonia
 


Funderingar kring svartsjuka

Idag fick jag en kommentar till mitt inlägg Svartsjuka, med en väldigt intressant frågeställning! Normalt brukar jag besvara kommentarer med en egen kommentar, men här känns det nästan som att kommantarsfältet inte kommer att räcka till, så det blir ett inlägg istället! Så här löd kommentaren:

"Hej,
du har haft en svartsjuk flickvän...och jag förstår vad du anser om den sk. "sjuka svartsjukan"...Men vad skulle du säga till en person som ÄR svartsjuk MEN önskar och vill ändra på sitt dåliga beteende, hon/han älskar sin partner över allt annat..men har dumma tankar, funderingar orsakar bråk, misstänksamhet osv.
Alltså hur anser du en person kan bli av med sin svartsjuka?
För mig är det precis så-jag ÄR svartsjuk-men vill att allt ska vara bra. Jag vet att jag beteer mig dumt, ofta. Inte ens vårt sexliv har funkat p.g.a. detta. Min kille vill troligen inte ge mig "närhet" och känslor eftersom jag sårar honom så ofta, anklagar osv. Vi har ett underbart liv annars, vi båda vill leva ihop...men jag behöver närhet & kärlek..och han också...bråk om små saker förstör bara alldeles för ofta.
Har du som sagt vettiga/funderande råd...att få livet bättre igen..jag skulle vara tacksam...

Mvh Girlie"


Nu är jag definitivt ingen expert på detta, utan kan bara ge min syn på det hela utifrån mina egna erfarenheter och åsikter. Men i mina ögon är den sjuka typen av svartsjuka något av en sjukdom/åkomma. Därmed är ett bra steg i rätt riktning att man faktiskt insett att man har ett problem, att det är något man måste göra någonting åt! Så redan där har Girlie kommit en bra bit på väg tycker jag.
Jag tror att hur man kommer tillrätta med sin svartsjuka är otroligt individuellt - man kan säkerligen dra upp massor med anledningar till att en person är extremt svartsjuk. Så man får nog själv ta sig en rejäl funderare över vad svartsjukan kan grunda sig i. Har man dåligt självförtroende/självkänsla när det kommer till relationer? Har man haft otur/blivit sårad i tidigare relationer och det fortfarande sitter i? Eller har det funnits händelser i den nuvarande relationen som gör dig svartsjuk och som kanske måste redas ut en gång för alla?
Eller kan det vara så att man dömer andra utfrån sig själv - hur man är eller har varit som person? Man kanske själv är/har varit en person som det funnits verklig anledning att vara "misstänksam" mot?
Anledningarna kan nog vara väldigt individuella och för att verkligen komma till rätta med sin svartsjuka, tror jag man måste reda ut det som faktiskt orsakar svartsjukan. Sedan kan många komma till rätta med det på egen hand - medan andra behöver professionell hjälp. Det kan vara terapi/samtal av något slag eller familjerådgivning...
Men det finns absolut en annan sak man också ska ta tag i, tycker jag. Ransaka helt enkelt dig själv; du vet att din svartsjuka är extrem, att bör göra något åt den! Vänd på det hela; hur vill du att din partner ska vara mot dig? Vill du att han/hon bemöter dig på samma sätt som du bemöter honom/henne? Det är kanske lätt för en utomstående att säga, men gör ett försök att faktiskt stävja din svartsjuka! Tänk igenom när det kan tänkas vara rimligt att bli svartsjuk! Försök under en tid att hålla igen och se hur det funkar. Det är garanterat inte lätt till en början, men heller inte omöjligt att man kan lära sig. Tänk en vända till innan du reagerar: Hur hade det varit om situationen varit den omvända? Om det varit du som gjort det eller det och din partner blivit svartsjuk - hade det i grunden funnits anledning till svartsjuka?

En av de sjukaste delarna i mitt ex's beteende var att hon vägrade inse att hennes svartsjuka faktiskt var ett problem. Att inse att svartsjukan ger ett problem är trots allt ett sundhetstecken, liksom att man vill göra något åt det hela.
Man måste nog både öva sig på att tämja sin svartsjuka, liksom försöka göra något åt grunden till hela situationen. Någonstans finns med stor sannolikhet något som gör en person svartsjuk; dålig självkänsligt/självförtroende, tidigare erfarenheter och så vidare. I vilket fall är det saker som man bör reda ut på ett eller annat sätt.
Det som jag själv kände som allra mest provocerande hos mitt ex var just att hon vägrade ta till sig förklaringarna jag hade på situationerna som gjorde henne svartsjuk. Hon stängde helt enkelt av och vägrade att ens lyssna. Bara en sådan sak som att faktiskt lyssna, låta den andra tala till punkt och ta in det som sägs kan lösa otroligt många situationer i en relation där svartsjuka förekommer. Även om det inte löser grundproblemet, kan det faktiskt vara ett en liten, liten början. Man har säkerligen en lång väg att gå för att komma ifrån ett svartsjukt beteende! Men som sagt; att inse problemet är en bra början. Hoppas "Girlie" tycker sig fått ett bra svar... :-)
 

 
Bilderna lånade från Fläskdansen, VK och Aftonbladet
 

 

Rökfri zon

Tidningen Hem & Hyra har låtit Skop göra en undersökning bland 1000 personer som bor i hyresrätt gällande vad folk tycker om rökning ska vara tillåtet i en hyresrätt eller ej. 53 % att rökningen borde förbjudas inomhus. 24 % tycker att även balkongrökningen måste bort.
Med andra ord; en majoritet - om än ganska knapp - tycker att rökning i sitt eget hem ska förbjudas.
Även om jag själv inte röker längre, tycker jag att det är att gå väl långt ändå! Förbjuda rökning på allmänna platser, på krogen, bussar, tåg, flyg och så vidare är en sak. Det är ändå ställen där andra direkt drabbas av röken. Men så länge rökning är lagligt, ska myndigheterna inte lägga sig i vad man gör i sitt eget hem. Det är ju redan så att man blir ersättningsskyldig om lägenheten är FÖR inrökt och det är något som i mina ögon får räcka! Sedan ska jag kunna röka hemma om jag så vill. För skulle ett sådant förbud införas, är även jag villig att kalla det klappjakt på rökare! Någonstans får man ändå dra en gräns...
Men som lagen ser ut nu så finns det ingen möjlighet att förbjuda rökningen i lägenheter, enligt Martin Berg vid hyresnämnden, som Gem & Hyra pratat med. Och det låter väl rimligt. Den dag tobak förbjuds helt är det ju en helt annan sak...
 

 
AB 1 SvD 1

Bilden lånad från Beach
 

 

Några bilder

Kvällsnöje framför datorn... ;-)

I arbetskläder. Jo, står faktiskt och håller i mig
för att det gungar!
 

Kommandobryggan....
 

 
Oväder på Nordsjön
 
Bilderna gör inte vågorna riktig rättvisa! Det gungade bra mycket mer än vad det ser ut som på bilderna kan jag säga. Och på Nordsjön behöver det inte blåsa mycket för att det ska gunga rejält, man lurar sig gärna att det blåser mer än det faktiskt gör!
Men det är faktiskt en mäktig känsla att stå där på bryggan när det gungar. Vissa tycker säkerligen att man är galen som gillar det, men det är en härlig känsla...
 


 


Lastningens byråkrati

Så var det åter fredag och jag försöker kämpa mig till en aning helgkänsla. Och jovisst går det att få sådant även till sjöss! Det är ju långt ifrån samma sak som när man är iland, men det är och förblir ändå fredag eftermiddag. Lite godare mat - oftast efterrätt - och så har jag sovmorgon imorgon, så kan få sova ut lite.
Någon gång söndag eftermiddag ankrar vi utanför Hamburg för att invänta kajplats, som vi får först under måndagen. Så som det ser ut just nu kommer jag få en lugn helg.
En av nackdelarna till sjöss är ju trots allt att man inte kommer någonstans när man är ledig, man är ju liksom låst vid båten. Å andra sidan är det ju nu som elev man har en hel del fritid ombord! När man sedan kommer ut som styrman, jobbar man väldigt intensivt för att var ledig längre perioder när man är iland. Och i viss mån är det ju långledigheterna man vill åt! Man kommer ju ha åtskillita "småsemestrar" utspridda över hela året... Så den tiden man då har till sjöss går till största delen åt till att jobba, äta och sova. Ledigt, det har man hemma.

Utsikten från bryggan när man ligger i Dundees hamn är en av de bättre jag haft sedan jag mönstrade på Vingatank. På ena sidan ligger visserligen oljeterminalen, som väl är måttligt vacker att se på men man skymtar en hel del bakom det relativt lilla hamnområdet. Skogar och den typiska engelska bebyggelsen med bruna tegelhus. Så på andra sidan den lilla viken de skottska kullarna med massor av får som betar på sluttningarna. Det är inte utan man får lust att gå iland och stanna ett tag! Skottland är verkligen otroligt vackert!!

Det var alltså lossning som gällde här i Dundee idag och redan när jag kom upp på bryggan i förmiddags, hörde jag styrman sucka att "Jag utbildade mig en gång till sjöman - nu är jag byråkrat".
Får faktiskt ge honom rätt! För det är otroligt mycket pappersarbete hela tiden, både för styrman och befälhavare. Allt ska loggas, allt ska dokumenteras och skrivas upp. Framförallt på en tanker. Varje moment i handhavandet av lasten ska dokumenteras. Själv står jag som en förvirrad höna och undrar hur fasen man kan komma ihåg vilka papper som ska fyllas i med vilka uppgifter - och framförallt när, var och hur det ska ske.
Allt är givetvis inte av ondo, men ibland undrar man ju faktiskt om det hela inte är en aning överarbetat?! Och förutom all dokumtentation som är lagstadgad, har ju varje rederi sitt system över vad som ska dokumenteras. Det blir en smärre C-uppsats för varje lastning och lossning.
När jag gick tankkursen på skolan kände jag mig snuddpå minst lika förvirrad som jag gjorde idag. De datasystem man använder känns rätt ologiska på nåt vis (även om det givetvis är en vanesak). Jag svettades och slet verkligen med den kursen och det blev många, många timmar i simulatorn. Nu är det bara att inse att det lilla jag lärt mig delvis är som bortblåst, kvar finns ett hum om hur det funkar och vad man ska tänka på när man lastar och lossar olja. Så nu är det att lära sig allt på nytt, allt vad gäller att oljespola, skapa syrefri atmosfär i tankarna - och framförallt i vilken ordning alla pumpar och ventiler ska startas, öppnas och stängas. Och till det hålla koll på stabiliteten, så att man inte får för mycket slagsida eller i värsta fall förstör fartyget. För att återigen lära sig allt på nytt den dag jag eventuellt börjar jobba på en oljetanker...
 

 
BAR 1
 
Bilderna lånade från Teamologi och EU-komissionen
 


Stiltje

Efter några dagars duktigt gungande, har vädret nu äntligen börjat lugna ner sig igen. Även om vinstyrkorna i sig inte varit särskilt höga, blir det alltid svår sjö på Nordsjön av någon märklig anledning - och man lurar sig gärna att det blåser mer än det faktiskt gör. Och jag har inte varit ensam om att ha sovit lite halvdant de sista två nätterna, även de inbitna sjörävarna ombord har sett mer eller mindre medtagna ut när de kommit upp på morgnarna.
Och jag som tyckt det varit aningen marigt att flänga omkring i maskinrummet och målat räckverk, skott och ledningar i sjögång fick idag nästa mandomsprov. Jag fick helt enkelt lov att konstatera att rättning av sjökort är ännu marigare i hårt väder. Det är ett jäkla pillergöra med alla små symboler och småtexter man ska skriva och rita in på så exakt position som möjligt i sjökorten - och det kan vara pillrigt nog när båten ligger stilla. Men blev jag i kraftig sjögång satt att pillra med detta och skulle sätta in ensmärken, kobbar, vrak, grynnor och farleder i sjökorten. Detta samtidigt som jag hela tiden fick stå och parera med fötterna för att kunna hålla balansen. Saker och ting har ju en viss tendens att fara iväg när båten kränger, så pennor, limstift och suddgummin låg aldrig där jag hade lagt dem! Så visst blev det minst sagt en utmaning...
Nu har dock vindarna som sagt börjat lägga sig lite och det är skönt att kunna gå upprätt igen utan att behöva hålla i sig i allt! Som det varit sista dagarna har det nästan känts som en sen kväll efter ett krogbesök då man fått i sig aningen för mycket - fast till sjöss har man bara de negativa delarna; som dålig balans och en mage i lätt uppror.
Men sjösjuka har jag hittills klarat mit ifrån! Även om jag vissa stunder kunnat känna ett lättare illamående så har det lika snabbt gått över igen. Det gäller att hålla sig mätt hela tiden, det brukar motverka illamåendet litegranna har jag märkt - liksom att titta ut, så att man är förberedd på vågorna som kommer. Så man börjar nu lära sig knepen litegrann kan jag säga. Det finns ju de sjömän (även om jag själv inte träffat någon "i den klassen") som är konstant sjösjuka och spyr hela tiden när det är sjögång. Men hade jag varit så, hade jag gått iland direkt och aldrig jobbat kvar till sjöss! Lite överlevnadsinstinkt har man ju trots allt.

Det är verkligen olika hur man tas emot på olika fartyg! Alla styrmän och befälhavare har sin uppfattning om hur man ska lägga upp sin tid som elev - och även hur olika rederier ser på att ta emot elever.
Första båten jag var på tycktes man se ett ypperligt tillfälle att få billig arbetskraft! Även om tanken med första praktiken är att man ska vara på däck och lära sig så mycket som möjligt om arbetet där, så kändes det ibland som att jag utnyttjades till saker som jag inte riktigt skulle eller borde göra. Man satte mig på de allra enklaste saker, som man inte lärde sig något av och som ingen annan riktigt ville göra. Det var inte enbart så, men många gånger! Båten därefter hade jag vagt lite samma känsla, men där kändes det mesta mer relevant och jag lärde mig faktiskt en hel del - samtidigt som jag gjorde en hel del nytt aockså (hoppas jag *L*).
På förra båten var det olika bud mellan olika styrmän. En tyckte att jag skulle "formas" direkt till att gå vakt sex om sex hela praktiken, medan hans avlösare som kom strax efter tyckte det var bättre att jag var med när det var som mest att göra och därmed lärde mig mest. Den som kom därefter hade ungefär samma inställning och nästintill förbjöd mig att vara med matroserna på däck - det var ju bryggan som var min blivande arbetsplats.
Här på Vingatank har man ytterligare en annan inställning. Utgångsläget är dagtid, måndag till fredag plus några timmar lördag eftermiddag. Sedan ska jag vara med när det dyker upp saker att göra på andra tider, men som "kompensation" får jag då ledigt någon annan gång.
Men visst är man bortskämd som elev, det får man ju bara lov att inse! Sådana här tider komme man med största sannolikhet inte att ha på någon båt där man kommer att jobba. Chansen finns, men det är tveksamt! Så lika bra att passa på att njuta... :-)
 

 
BAR 1 DN 1 SvD 1

Bilderna lånade från Sjöhistoriska muséet och LiÖ
 


Nix

(F = Försäljaren, T = Tobias)

F: Hej, jag heter (*) och ringer från Svenska Dagbladet. Jag ser här att du varit prenumerant hos oss tidigare och vill erbjuda dig som före detta prenumerant ett riktigt bra pris på en ny prenumeration! Du får 25 % rabatt om du tecknar en prenumeration nu.
T: Tack, men jag har redan en morgontidning så jag är inte intresserad.
F: Men jag kan ordna så att du får 30 % rabatt, blir det intressant då?
T: Nej, jag hinner ändå inte läsa mer än en morgontidningar per dag.
F: Men då gör vi så här: Jag lägger in att din nya prenumeration startar när din nuvarande börjar!
T: Fast jag tycker ändå inte att jag har råd just nu, jag har ganska mycket utgifter närmsta månaderna.
F: Fast då fixar vi 50 % rabatt och lägger upp att du betalar prenumerationen per autogiro varje månad, så blir det inte så mycket på en gång.
T: Jag har redan på ett snällt stätt försökt säga att jag inte är intresserad av er tidning. Jag gick över till er konkurrent DN, för att jag tycker bättre om den tidningen! Jag är möjligen intresserad om jag får er tidning gratis! Adjö! (jag lägger på luren)



Strax före valet 1998:

F: Hej, jag heter (*) och ringer från MUF. Jag ser här att du ska rösta för första gången i år och undrar om du har tid en stund?
T (som precis ska till jobbet): Nej tyvärr, jag måste springa till jobbet nu!
F: Har du tänkt på vilket parti du ska rösta på i valet? Jag har en del riktigt bra information om vårat parti att förmedla!
T: Ja, jag har bestämt mig... Men som sagt har jag inte tid just nu, jag börjar jobba om tio minuter.
F: Men det här bara måste du höra, så jag kanske kan ringa upp vid ett senare tillfälle?
T: Nej, det behövs inte, för jag kommer ändå inte lägga min röst på moderaterna!
F (nu i lätt ilsken ton): Då skulle jag väldigt gärna vilja höra dig motivera det beslutet!!
T: Som sagt jag precis iväg, den motiveringen kommer ta minst en halvtimme! (lägger på luren)



Är det något jag verkligen har svårt för, så är det verkligen telefon- och dörrförsäljare! Jag brukar alltid försöka att först på ett trevligt sätt tala om att jag inte är intresserad av varan, trots allt är ju personen i andra ändan av linjen en människa som jobbar för att få ihop sin lön. Men tyvärr är det väldigt få försäljare som nöjer sig med det svaret, istället försöker de gång på gång få mig att att ändra mig och faktiskt köpa den där varan.
Det är väl också just det som jag tycker är så otroligt provocerande med telefonförsäljare! Att även om jag artigt säger att "nej tack, jag är inte intresserad" - så ska de fortsätta tjata, tjata och tjata tills jag antligen blir förbannad eller helt enkelt köper varan för att bli av med försäljaren.
Så jag tyckte verkligen att Nix-registret kom som en skänk från ovan när det infördes. Visserligen var jag inte bland de första att gå med där, men när jag väl registrerade mitt telefonnummer så har jag faktiskt sluppit i stort sett alla telefonförsäljare. Så fruktansvärt skönt att det inte går att beskriva! Jag slipper käfta och argumentera för att slippa köpa en årsförbrukning toapapper, det där revolutionerande tvättmedlet som får kläderna att se ut som nya liksom livstidsprenumerationer på totalt värdelösa uppslagverk eller skvallertidningar.
Fortfarande är det en och annan som ringer, men det är alltsom oftast företag där jag redan är kund (vilket ju är i sin ordning) och det är inte särskilt ofta jag behövt snäsa av de försäljarna. Där har jag ju faktiskt en liten hållhake på försäljaren också; tycker jag de är för påstridiga och jobbiga, då tänker jag nämligen inte längre vara kund hos det företaget! ;-)
 

 
DN 1, 2, 3

Bilderna lånade från 3DO och Jennys corner
 


Låt barnen tala till punkt!

Lilla Max lekte på skolgården när han fick se sin pappas bil åka in på en skogsväg intill. Nyfiken sprang han efter och fram till den parkerade bilen där han såg pappan kyssa moster Maria och hur de klädde av varandra. Han stannade kvar och tittade nyfiket på vad som hände.
Efter skolan rusade Max hem och sa till mamma:
- Mamma, mamma! Idag såg jag pappas bil åka in på en skogsväg vid skolan. Jag sprang efter och såg pappa i bilen med moster Maria! Dom kramades och pussades och sen tog pappa av mosters blus och hon tog av honom hans byxor och....
Mamman avbröt Max, log stort och sa:
-Vet du, den här historien är så intressant så jag tycker att du ska vänta tills middagen med att berätta den så att pappa också får höra alltihop!
Vid middagen berättade så Max:
- Idag såg jag pappas bil åka in på en skogsväg vid skolan. Jag sprang efter och såg pappa i bilen med moster Maria! Dom kramades och pussades och sen tog pappa av mosters blus och hon tog av honom hans byxor och, Max gjorde en paus där mamman tidigare hade avbrutit honom och tittade på sin mamma... Hon log, nickade och bad honom fortsätta. Max fortsatte:
-Sen gjorde de samma sak som mamma brukade göra med farbror Peter när pappa jobbade i Tyskland!

Sensmoral: Ibland ska man lyssna klart på vad som sägs, utan att avbryta...

 


 

Bilden lånad från NLL

 

 


 

 


Makalöst

Jag minns väldigt väl min första dag på på Stockholmspolisens larmcentral, där jag jobbade precis innan jag började plugga. Jag hade fått jobb som assistent, en lite mer administrativ tjänst; visserligen skulle jag också ta emot samtal, men inga nödsamtal. Men första dagen skulle jag ha lite introduktion och för att få en inblick i hela verksamheten, skulle jag få sitta med i själva larmcentralen ett par timmar och lyssna med i telefon- och radiotrafiken lite.
Jag hinner dock inte mer än sätta foten innanför dörren, så kommer larmet; värdetransportrån i Tumba. Patruller börjar givetvis skickas dit. Så börjar plötsligt larmen välla in! Brinnande flyktbilar hittas både lite här och där - och plötsligt ett rån TILL! Det var totalt kaos - och tror ni någon hade tid med en nyanställd, lätt förvirrad och bortkommen assistent? Nejdå! Men en bättre rivstart kunde jag inte ha fått, för inblick fick jag även om allt gick i en jäkla fart och poliserna i larmcentralen hade fullt upp med mångt mycket annat än lilla mig.
Värdetransportrånet i Tumba 2005 ansågs ju vara bra nog spektakulärt. Minns inte hur mycket pengar man kom över, men det var en ganska rejäl summa har jag för mig. Men det mest spektakulära var väl ändå tillvägagångssättet; att man sprängde sig in i värdebilen, använde en lång rad flyktbilar som man satte eld på längs vägen. Dessutom visade det sig ju vara bra nog välplanerat på många sätt, det var otroligt många personer inblandade i det hela. Och jag tror man lyckades sysselsätta en stor del av Stockholms läns poliskår med jakten på rånarna denna dag.
Men rånarnas metoder tycks ständigt förändras. Pratar man spektakulära rån, tycks man idag slagit "rekord". Imorse rånades en värdedepå i Stockholm, bland med hjälp av en stulen helikopter. Minst lika välplanerat denna gång, om man ska tro tidningarna; det tycktes vara ganska många inblandade, både i luften och på marken...
Det är ju en läskig utveckling med alla rån man läser om stup i kvarten - och som tycks blir råare och råare hela tiden. Rånarna tycks inte sky några som helst medel för att komma åt sina byten längre.
Det är verkligen en stark dragningskraft pengar har för vissa, då man är så angelägen att komma åt dem! Fast det är ju å andra sidan ingen större nyhet heller, skillnaden är väl att metoderna utvecklas hela tiden. Den här kuppen verkar ju nästan vara som hämtad ur någon amerikansk film!

Det är ju nästan inte utan att man börjar undra om kontanter inte borde avskaffas och alla betalningar istället görs elektroniskt?! Då slipper man ju alla dessa rån - samtidigt som det är galet om rånen ska göra att det blir så; att kriminella ska "bestämma" hur vi ska betala våra inköp. För visst ska man ju kunna få betala på det sätt man vill, utan att det ska komma en massa knäppgökar och ställa till det. Och det är ju lätt för mig att säga, som nästan aldrig betalar med kontanter utan konstant kör med kort.
För något tag sedan läste jag något som ju faktiskt är ganska förvånande. Norge har nästan inga värdetransportrån - medan de har ökat lavinartat i Sverige. Skulle ju var intressant att veta hur detta kommer sig, vad gör norrmännen som inte vi svenska klarar av? För även om tydligen rånen återigen börjat minska, så är de ju fortfarande ganska många till antalet - och verkar ju blir råare och mer utstuderade.
Fast att avskaffa alla kontanter tror jag nog innerst inne inte på. Snarare får man nog komma fram till något annat! Något vettigt sätt att komma ifrån risken för rån - så långt det iallafall är möjligt. Man kan säkerligen inte gardera sig emot allt och värdedepåerna ska ju inte behöva förvandlas till rigorösa fort. Men den som kommer fram med en hundraprocentig lösning har garanterat kvalificerat sig för Nobelpriset, det är en sak som är säker!
 

 
DB 1, 2 DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11 POL 1, 2, 3, 4, 5 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 TV2 1, 2, 3, 4, 5, 6 VG 1, 2, 3, 4, 5

Bilden lånad från Ulrika
 

 

Nästa hållplats: Dundee

Så är det dags för en andra vända till Dundee i Skottland denna praktik.  Vi har hittills varit otroligt förskonade från hårt väder sedan jag kom ombord, men nu tycks friden åtminstone för tillfället vara slut! För ögonblicket har vi 20 sekundmeters vind, så det gungar på rätt bra.
Under mina timmar på bryggan denna eftermiddag fick jag verkligen bekräftat vad motsjö och motvind gör med farten! Att det drar ner farten förstår säkert de flesta, men själv har jag nog aldrig tänkt att det gör en så markant skillnad som det faktiskt gör. Normalt gör Vingatank 11-12 knop, men i nuläget gör vi inte mer än 6 knop, mätt i fart över grund. Viss skillnad kan man ju säga och skulle vi ha denna motvind hela vägen skulle det innebära ytterligare ett dygn till havs innan vi är framme.
Lite bättre är det dock att ha hårt väder när man går med last. Fartyget blir på så vis lite tyngre och gungar därmed mindre. Det märks genast skillnad om man går i barlastkondition - då kränger det otroligt mycket mer!
Fast i vilket fall tackar jag mitt dåliga balanssinne för att jag klarar av att vara till sjöss i sånt här väder! Kan säga att många skulle för länge sedan legat däckade i sina sängar med den sjögång som är idag. Visst finns det även sjömän som blir rejält sjösjuka emellanåt, men de flesta som har de anlagen blir oftast inte särskilt långlivade till sjöss! De flesta brukar ge upp efter några törnar och söka jobb iland istället. Måste ju vara otroligt snopet att utbilda sig i flera år, bara för att sedan komma ut till sjöss och tvingas inse att man inte fixar jobbet på grund av att man blir sjösjuk. Samma sak som att utbilda sig till florist bara för att upptäcka att man är blomallergiker - eller en veterinär med pälsallergi!

Det är verkligen inte ofta jag har tur i tävlingar - det är snarare ytterst sällan jag vinner på något! Oavsett om det är ren tävling eller lotteri. Men emellanåt händer det faktiskt, tro't eller ej! Och nu blev det plötsligt ett sådant tillfälle.
På försommaren i år blev jag inbjuden att blogga på Postens hemsida och skriva om hur det var att jobba som sommarvikarie på Posten. Jag var lite skeptisk först, eftersom jag tyckte att jag hade fullt upp med den blogg jag redan har. Fast det var inga krav på ett visst antal inlägg eller liknande, så till sist tyckte jag att "Vad 17 - det kan jag väl göra!". Det var inte många inlägg jag skrev, men några blev det i alla fall i slutändan.
Och nu kom belöningen för mödan! Man delar nämligen ut Ipods till men man tycker presterat bäst på bloggen - och dit tyckte man tydligen att jag hörde! Det är verkligen smickrande! Jag tyckte själv inte att jag skrev särskilt mycket och ofta, så trodde inte direkt att jag hade några chanser till något pris - men det kanske i första hand inte var antalet inlägg som räknades i slutändan...?! Man måste väl ändå gillat det jag skrivit, uppenbarligen.
När jag fått mejlet om att jag vunnit, kunde jag inte låta bli att gå in på bloggen jag skrivit och läsa några av inläggen. Det blev något av en nostalgitripp genom sommarens utdelning av post och jag drömde mig en aning tillbaka till rundorna i den gula postbilen. Det var ju en härlig runda jag hade, med variation av både landsbyggd och bostadsområden. Jag fick väja för alltifrån igelkottar och frigående höns till cyklande ungar och husvagnsekipage. Återstår väl att se om det blir fler brevbärarrundor för min del eller ej! :-)
 

 
Bilderna lånade från Geo och If Kronan
 


Irriterande datorer

Alltmer börjar jag nu lessna på datorn! Jag undrar verkligen vad det är skräp LG har sålt till mig - dessutom för ganska dyra pengar. Det började ju med att tangentbordet bokstavligt talat faller i bitar. Tangent för tangent har försvunnit; tre är nu helt loss och jag märker att fler är på väg att lossna. Senast tiden har dessutom datorn gått långsammare och långsammare. Detta trots att jag är noga med inte lagra en massa saker på hårddisken - det är bara några få program, som Adobe och Works - som jag laddat ner. I övrigt lagrar jag allt på USB-minnen. Jag defragmenterar och rensar onödig filer titt som tätt. Men ÄNDÅ går datorn segt.
Så igår upptäckte jag att även webcamen slutat fungera. Nu är jag med andra ord rejält irriterad på detta. Datorn köpte jag för 10.000 för 1,5 år sen och har två års garanti - med andra ord borde datorn fortfarande fungera hyfsat, men ICKE.
Ett nytt tangentbord har jag beställt på egen bekostnad eftersom LG påstod behöva tio arbetsdagar på sig att sätta dit ett nytt tangentbord. Helt absurt tycker jag själv! Ett sådant "ingrepp" kan inte ta mer än några minuter för en datatekniker att ordna.
Fast nu får dock LG ordna webcamen på garantin när jag kommer hem! Detta accepterar jag faktiskt inte när man köpt en så dy dator, som fortfarande är relativt ny. Det få väl ta 10 dagar i så fall, om man behöver det - men hur mycket pengar som helst tänker jag inte lägga ut på datorn när jag har garanti kvar!

Man känner ju verkligen ibland att man gjort sig otroligt beroende av datorn och internet. Tanken har emellanåt slagit mig, vad som skulle inträffa om internet plötsligt havererade? Många funktioner i samhället skulle snudd på lamslås - om man ska se det hela krasst.
Och det är ju för mig - som många andra - att man inte bara sköter många praktiska saker via nätet! Dels betalar jag räkningar, bokar resor, köper skivor och en massa annat. Men sen sköter man ju många kontakter med nära och kära via internet också. Mejl, msn och Facebook till exempel - och till det bloggen, som tar en hel del tid.
Nu är ju visserligen de sistnämnda sakerna sådant som är roligt och inte känns som något "tvång" överhuvudtaget. Men det är ju en hel del tid som ägnas framför datorn. Jag kan nog säga att det är ett par timmar per dag - många gånger mer.
Fast jag får inse att jag inte är värst på den fronten om man jämför! Jag prioriterar definitivt inte datorn framför till exempel skolarbete, "riktigt" socialt umgänge eller annat. Datorn kommer absolut i andra hand! Visst är det ofta jag under dagarna kan gå och klura på vad jag ska blogga om och letar efter "uppslag" till inlägg. Många gånger kan jag stanna till vid saker och knäppa kort, enkom för att lägga ut dessa på bloggen. Men det är absolut ingenting som på något vis styr min tillvaro!

För nu har tydligen de som är beroende av dataspel fått konkurrens om vårdplatserna av en annan typ av beroende! Nämligen de som är beroende av sociala sajter - som till exempel Facebook och bloggar. Men nu pratar vi personer, där datoranvändet styr hela tillvaron och man tillbringar uppåt 15 timmar eller mer per dygn framför datorn.
Här ligger man ju absolut i lä, det får man erkänna! Även om jag bloggar i princip varje dag, liksom kollar mejlen och Facebook, så är det ju aldrig frågan om så mycket tid. Och det är heller ingen katastrof om man inte har tillgång till datorn under en tid.
Framförallt är det tydligen sajter som Facebook och liknande som är de riktiga "skurkarna" i dramat. Och enligt experterna är det framförallt unga tjejer som fastnar i ett beroende av dessa - medan det i första hand är killar som blir beroende av dataspel - och att det oftast är frågan om någon form av bekräftelse man vill ha genom att vara mycket på till exempel Facebook.
Så jag får kanske min bekräftelse på annat vis, vad vet jag? ;-) Men hur roligt jag än tycker det är med internet, så inte kan jag påstå mig vara beroende - det är en sak som är säker. Att jag tillbringar så pass mycket tid framför datorn som jag gör har ju snarare med min tillvaro att göra, att jag har en tillvaro som tillåter det. Jag skulle ju till exempel knappast göra det om jag var sambo eller hade familj. Då skulle man ju göra helt andra prioriteringar.
 

 
AB 1, 2, 3, 4 DN 1 SvD 1

Bilderna lånade från Infomobile, Max Walter och Smidigt
 


Naturell

Snart är det på timmen exakt två veckor sedan jag mönstrade på Vingatank - och lustigt nog ska vi också snart lägga till i samma hamn, där jag gick ombord.
Nu börjar det sakta bli lite vardag över tillvaron ombord, jag börjar kunna rutinerna och lära känna de flesta i besättningen mer eller mindre. Jag trivs fortfarande, men nu börjar man komma in i en viss lunk och och få rutin på saker och ting.
Men emellanåt slås man av en saknad av vissa saker - som alltid när jag är till sjöss. Det kan vara att kunna komma och gå som jag vill, att kunna gå iväg på något när det är helgkväll, att kunna titta på svensk TV, själv bestämma vad och när jag ska äta. Kunna köpa en pizza om jag vill, ta en promenad...
Även till sjöss är det extra fin och god mat på helgerna, men det är en sak jag emellanåt saknar! Att kunna ta ett glas vin eller en öl till maten på helgen. Som de allra flesta svenska båtar har Vingatank nolltolerans gentemot alkohol så länge man är ombord. Och det är ju helt i sin ordning, jag anser i grunden inte att alkohol hör hemma på sjön. Men samtidigt kan jag också ibland sakna att kunna ta ett glas emellanåt - som till exempel så här på helgen.
Visst förekommer det alkohol på vissa båtar, det ska man inte neka till. På vissa ställen sköts det snyggt och kan förenas med det vaktschema man har - alltså att man kan något glas på sin frivakt och ändå hinna "nyktra till" tills man ska börja jobba igen. Sedan finns det absolut ställen där det inte sköts alls och dricks i tid och otid. Men rötägg finns ju överallt!
Själv brukar jag dock alltid tycka det är skönt när man kommer hem från sjön igen, när man själv kan styra över sin tid. Jag tar helt enkelt det onda med det goda, för kan faktiskt inte tänka mig något annat än att jobba till sjöss. Så då får jag även köpa att det är ett speciellt liv. Jag skulle istället ha ytterst svårt att finna mig till rätta på ett åtta-till-fem-jobb! Det skulle inte ta många år innan jag fick totalt kruppjuck.

När jag gjorde praktik på min förra båt - Finnpartner - mellan Malmö och Travemünde skulle efter några veckor av min praktik en ny matros komma ombord och skolan in på båten. Vad jag fick veta innan, var det en ganska ung och nyutexaminerad kille som inte varit till sjöss särskilt länge.
Väl i Malmö på morgonen, står jag på kajen och dirigerar de lastbilar som ska ombord. På håll ser jag en kung kille komma lufsande i riktning mot mig - och jo, han ska uppenbarligen mönstra på hos oss. Han börjar fråga lite försynt när vi ska avgå, om han skulle hinna ordna med lite papper innan det är dags att börja jobba. Jag tar för givet att det är den nya matroser, berättar snabbt om lite av rutinerna och frågar om han visste vilken hytt han skulle ha.
Svaret gjorde mig ganska paff;
- Jag har redan en egen hytt ombord sen innan.
Hmmm, det var ganska mystiskt tyckte jag eftersom han var ny ombord. Så sträcker pojkvaskern fram näven;
- Hej förresten! Kalle, överstyrman ombord!
Jag blev givetvis högröd i ansiktet och ursäktar mig snabbt med att jag trodde han var den nya matrosen som skulle komma ombord. Men fick dock äta upp det under resten av praktiken...
Men igår kväll var jag även här på väg att göra precis samma tabbe! Strax innan jag ska lägga mig, vid halv tolv, knatar jag ut ur hytten för att går till mässen och lämna tillbaka den film jag tittat på under kvällen. Jag hinner inte mer än ut ur hytten, kommer en herre dundrande mot mig och undrar om det finns en ledig hytt! Problemet är att jag aldrig sett karln förut. Jag blir stående tyst flera sekunder och undrar i mitt stilla sinne vad en vilt främmande karl - dessutom en svensk, när vi är i Köpenhamn - ska med en hytt hos oss till! Det kopplar inte alls i min vid denna sena tidpunkt ganska sega skalle.
Han måste sett min frågande blick, kommer fram med utsträckt hand och presenterar sig som överstyrman - och DÅ faller poletten ner! Jag hade totalt glömt bort att det skulle bli ny överstyrman igår! Men denna gång hann jag i alla fall inte förväxla överstyrman med en nyutexaminerad matros. Jag slapp helt enkelt skämmas ögonen ur mig...

Filmen jag skulle lämna tillbaka igår, när jag sprang ihop med överstyrman, var dock en av de allra bästa jag sett! Det är verkligen ytterst sällan jag verkligen trollbinds av filmer, snarare är det oftast tvärtom. Jag är ganska rastlös framför TV:n och har inte riktigt ro att sitta och titta flera timmar i sträck.
Men nu var det undantaget so bekräftade regeln. Jag har länge velat se Män som hatar kvinnor, och när den filmen i torsdags levererades till båten bestämde jag mig illa kvickt för att den ska jag se snarast möjligt! Och jag vek knappt med blicken alls från skärmen under 2,5 timme! Jag satt nästan som paralyserad.
Det hela handlade om ekonomireportern Mikael Blomkvist som döms till fängelse för förtal av en finansman, och beslutar sig för att ta time-out från sitt jobb. I samma veva får han ett ovanligt uppdrag. Henrik Vanger, tidigare en av landets främsta industriledare, vill att Blomkvist ska skriva släkten Vangers historia. Men det visar sig snart att hans verkliga uppgift är att ta reda på vad som hänt Vangers unga släkting Harriet, som varit spårlöst försvunnen i snart fyrtio år. Till sin hjälp får han Lisbeth Salander, en ung strulig tjej, tatuerad och piercad, men också professionell hacker och med märkliga egenskaper som gör henne till en oslagbar efterforskare...
Som sagt; klarar en film att trollbinda mig - då är den bra! Så ett litet filmtips, till den om inte sett Män som hatar kvinnor och gillar spännande filmer är att se denna omgående! :-)
 

 
DN 1

Bilderna lånade från Louis De Geer, Båstads kommun och Ankie Kjellberg
 


Den stora släktmiddagen

Jag bara måste berätta - den här historien är så fruktansvärt rolig, jag viker mig av skratt varje gång jag tänker på den! Första gången skulle jag för ett antal år sedan ha en stor släktmiddag. Jag är ganska pedantisk och noggrann när jag ska ha främmande och hade verkligen förberett ALLT - in i minsta detalj. Jag hade tillbringat timtal i köket - och för att inte tala om allt arbete innan den där fantastiskt goda laxmoussen klar!

Men just innan gästerna skulle komma ser jag till min fasa hur katten står mitt på bordet och mumsar på laxmoussen som jag lagt ner så mycket arbete på! Naturligtvis schasade jag bort katten - och vid en närmare titt såg det inte så farligt ut, tyckte jag... Så jag bestämde mig snabbt för att reparera moussen så gott det nu gick och låtsas som ingenting... För slänga den kunde jag ju bara inte, det var ju en av huvudrätterna till middagen! Ja, så kommer alla och släkten åt av moussen - som blev en total succé.
MEN, mitt under middagen springer jag ut i köket med lite disk och råkar slänga en blick ut genom fönstret - och får syn på katten! Den låg ute på gräsmattan och ser faktiskt död ut!! Jag sprang givetvis ut för att se hur det var med den, och kunde bara konstatera att katten verkligen var död!!
Under flera minuter kände jag mig totalt panikslagen, vad skulle jag göra?! Jag vankade av och an i köket en stund och försökte komma på något vettigt - det var ju förstås laxmoussen som var boven i dramat. Men till slut insåg att jag helt enkelt var tvungen att krypa till korset och berätta för släkten att jag serverat dem moussen som katten ätit av - och att katten nu var död!

 

Det blev en viss förvirring först förstås, men till slut bestämde sig så gott som alla i släkten att ta sig till sjukhuset för magpumpning. Flera var gamla och skröpliga och man ville inte riktigt riskera några dödsfall...
Och tror ni jag våndades rejält över det här?! Tänk om jag ställt till med något genom att servera dålig mat! Som tur var hade jag själv inte ätit av moussen, så jag stannade hemma när släkten försvann iväg till sjukhuset.
Då ringde en av mina grannar plötsligt och låter väldigt konstig på rösten. Med snudd på sprucken röst berättar hon:
-Jag är hemskt, hemskt ledsen för katten, jag skäms verkligen! Jag skulle kommit in direkt till dig och berättat att jag kört på den! Men du hade så mycket gäster och verkade ha det så trevligt, så jag la henne på gräsmattan. Förlåt mig!

 

Plötsligt var det som en stor sten som lyftes från mitt bröst kan jag säga... Men så jag ändå grämde mig för att jag skickat iväg allt släktingarna till sjukhuset!! Snacka om att jag fått äta upp den historia!! ;-)

 

 
AB 1, 2 SMP 1, 2, 3, 4
 
Bilden lånad från Mat och dryck



Lyxbåtar!

Jag har en liten dröm, som jag någon gång hoppas att ha råd att förverkliga! Jag skulle vilja köpa en lite rejälare båt, en som man skulle kunna åka iväg och vara borta några dagar utan att behöva gå iland. Ha det viktigaste ombord, som sängplatser, toalett, ett litet pentry - och möjlighet att kunna ha med mat för några dagar!
Det skulle ju vara alldeles underbart! Kanske till och med kunna ha det så att jag har den i Stockholm (om det blir att jag flyttar tillbaka dit) och sedan kan ta den till stugan i Söderhamn när jag ska dit - istället för bil. Men det återstår självklart att se om ekonomin tillåter!
Jag kan dock inte låta bli att på skoj titta på lite båtannonser emellanåt - och jäklar vilka båtar det finns! Man kan ju lägga ut hur mycket pengar som helst om man skulle vilja!!
 

 
Fairline Squadron 65
 

 

Badrummet
 
Båten har sovplatser for åtta personer och sittplatser för 12. Motorn ligger 2200 hästkrafter - och båten har en maxhastighet på 35 knop. Dock ligger prislappen på 17 miljoner...
 

 
Specialbyggd båt från Porsche

 

Badrummet och komandobryggan
 
En längd på strax över 41 meter, 9200 hästar och en maxfart på 35 knop (nästan 70 km/timmen). Båten har plats för tio personer och en boarea på nästan 200 kvadratmeter!! Vad priset är har man dock hållt hemligt än så länge...
 

 
Galeon 640
 


Sovrummet och flydeck...
 
Galeon har maskinstyrka på 1100 hästar och en maxfart på nästan 40 knop. Men den är varken miljövänlig eller billig i drift; beroende på fart bränner den mellan 250 och 500 liter diesel i timmen! Ombord finns ett eget elkraftverk, som producerar hela 22 kilowatt. Prislappen är väl ett kapitel för sig dock - 15 miljoner!!
 

 
Men visst är det härligt att drömma sig bort ibland? I ärlighetens namn är det ju inte sådana här lustjakter jag drömmer om att kunna skaffa utan något mycket, mycket enklare. Plats för några personer, toalett och möjlighet att ta med och laga mat för några dagar. Och då snackar man ju inte längre mångmiljonpriser!
Fast det är absolut roligt att titta på dessa båtar! Och sommartid brukar jag ofta roa mig med att gå en sväng längs småbåtshamnen i Kalmar, där det lite titt som sätt lägger till rejält lyxiga båtar. Många är som mindre fartyg och bara att start maskin på dessa kostar en mindre förmögenhet.
Även om jag någonstans kan tycka det känns lite osmakligt att det finns så mycket pengar att lägga bara på en båt, så kan jag heller inte låta bli att imponeras av dessa vidunder till farkoster! Och jovisst, hade jag nu haft så mycket pengar hade jag säkerligen köpt en sådan båt jag med. Men det är absolut ingengting jag står efter och drömmer om! :-)
 

 
VG 1 Båtliv 1, 2

Bilderna lånade från VG, Båtliv och Exergiakademin
 




Sprängd anka

– Jag har alltid haft en gammaldags syn på det där med jämlikhet. Män är ju starkare så de ska ligga steget före oss, och ta hand om politik och andra viktiga grejer. Jag tycker att kvinnor ska ha samma lön som män om de gör samma jobb, men ska en kvinna ut och kriga i fältet? Nej, skulle inte tro det, hon får ta hand om sjukvården i stället.
Det är löjligt att män ska vara pappalediga när de oftast har den högre lönen, och skulle du fråga de svenska männen tror jag att de innerst inne inte vill vara hemma. Kvinnan har fött barnet, hon får ta sitt ansvar.

Hur känns det att få så mycket ilska riktad mot sig?
– Jag bryr mig inte om det, folk har rätt till sina åsikter. Bra och dåliga reaktioner är lika bra, jag tror inte att folk kommenterar om de inte gillar något egentligen. De som ger negativa kommentarer har det säkert dåligt ställt, har dåliga förhållanden och inte kommit någonstans i sina liv. Skulle de få en chans att byta plats med mig så, trust me, skulle de göra det direkt. Alla vet vad Ferrari och Gucci är, folk vill ha mer pengar men kan aldrig få det i Sverige eftersom nästan allt går till staten.

Citaten ovanför är Anna Ankas och hämtade från intervju med DN. Själv undrar jag bara om människan är dum i huvudet, ärligt talat! Hur 17 kan en vuxen människa komma med så totalt idiotiska åsikter?
Visst - precis som hon själv säger - får alla ha sin åsikt, det gäller ju även fru Anka. Vill hon gå hemma och ta hand om barnen medan karln försörjer henne så fine - det är upp till henne.
Men att påstå att vi som resonerar annorlunda än henne inte kommit någonstans i våra liv är ju så otroligt befängt att jag nästan saknar ord! Var och en väljer sina liv och jag skulle aldrig för en sekund vilja byta med henne! Inte ens tillstymmelse till en chans att jag skulle göra det!
Min dröm i livet är absolut inte någon lyxtillvaro i Hollywood, vilket uppenbarligan Anna alltid drömt om. Hon har uppenbarligen nått sin dröm - och resonerar att alla som inte uppfyllt exakt samma dröm som hon har misslyckats i livet och inte kommit någonstans. Själv undrar jag bara när och om hon inser att alla är olika, att alla inte drömmer om en lyxtillvaro?
De flesta vill säkerligen ha en ekonomisk situation så att man slipper bekymra sig om det ekonomiska, att kunna leva hyffsat gott men ändå inte ligga sömnlös och våndas över om pengarna ska räcka till viktigaste. Men det är inte detsamma som att drömma om en tillvaro i lyx och överflöd. Men frågan är väl lite vad fru Anka vill åstadkomma med sina uttalanden? Hon vet säkerligen att de kommer provocera - och provoceringen har verkligen lyckats!
 

 
AB 1 DN 1, 2, 3, 4, 5 EX 1

Bilderna lånade från Wallah och Andreas Sjölander
 

Andra bloggar om och

Lagt loss igen

En av de saker som ju faktiskt kan vara aningen påfrestande när man ligger ute till sjöss längre perioder är svårigheterna att kunna ringa hem. Eller - svårt är det ju inte, täckning har man ju på mobilen i varje hamn! Dock kostar det en smärre förmögenhet varje gång man ringer eller blir uppring utomlands, så man undviker det ju gärna in i det längsta.
Den mesta kontakten jag själv har med folk hemma i Sverige när jag är till sjöss brukar vara via mejl, msn och Facebook. Och där är ju fördelen här på Vingatank, att vi ändå har fri tillgång till internet. Även om det är en ganska seg anslutning.
Fast häromdagen blev jag tipsad om en smart grej! Spyke.se, som erbjuder gratis "telefoni" via internet! Det funkar ungefär som msn, fast istället för att skriva till varann så pratar man istållet. Det enda som behövs är mikrofon och högtalare eller hörlurar till datorn. Och har man sen en webcam, kan man dessutom se varann... Perfekt ju!
Personligen tror jag faktiskt att telefonbolagen i framtiden kommer få en ganska tuff konkurrens från olika gratistjänster på nätet, som erbjuder den här typen av tjänster! Såg för bara en stund sedan Twitter också erbjuder gratissamtal på två minuter.
Man undrar ju lite emellanåt om iallafall den "traditionella" telefonin kommer överleva särskilt länge till med tanke på den här frammarschen av olika saker på internet? Prata med varann även om vi är långt ifrån varann kommer man säkerligen fortsätta vilja göra, frågan är ju bara hur. Om det blir via en telefon eller en dator?
I vilket fall är jag väldigt tacksam för dessa gratistjänster när jag är till sjöss! Första praktiken jag hade, fick jag en moblräkning på över 5000 kronor - för en månad! Det var väsentligt mycket dyrare än jag trodde att ringa... ;-)
Det är ju heller inte alla båtar som är i Sverige praktiskt taget dagligen, som till exempel de roro-båtar jag varit på tidigare.

Vingatank la så imorse ut från Köpenhamn, med destination Kalundborg. Men jag måste säga att det är en fantastiskt vacker infart till Köpenhamns hamn! Hamnen ät utspridd över en stor del av Köpenhamn, med terminaler både här och där. På väg till och från oljeterminalen passerade vi åtskilliga kajer för conteinerbåtar, passagerarbåtar och lastfartyg.
Men stundtals undrade jag nästan om Köpenhamnsborna trots detta någonsin sett ett större fartyg? Längs kajerna samlades hur mycket folk som helst för att se Vingatank när hon stävade in till kaj. Folk knäppte kort, gick efter kajen för att följa oss - och stod glatt och vinkade till oss när vi passerade.
Vädret kunde varit bättre, med strålande solsken och spegelblankt vatten! Smått avundsjuk blev jag igår, när jag såg folk sitta på uteservingarna med drinkar i händerna och dåsade i solskenet. Det kunde snarare varit en dag i mitten av augusti än en sen eftermiddag i slutet av september. Detsamma gällde imorse när jag vid åttatiden kom ut på däck för att lägga loss. Overallen jag hade räckte gott och väl för att jag nästan skulle börja svettas!
Återstår som sagt att se när höststormarna tänker ta vid! Det kan ju egentligen inte vara mer än en tidsfråga innan det börjar gunga duktigt när man är ute till sjöss. Men än så länge är det bara att njuta medan man kan!
Nu bär det först av till Kalundborg för att lasta för Dundee i Skottland. Därefter är det prat om en sväng till Hamburg för att lasta. Detta är en härlig tjusning med den här typen av båtar! Man vet aldrig riktigt vart man hamnar, vilket ju gör tillvaron ombord lite mer spännande.
 

 
INFART MOT KÖPENHAMN


Helsingør till vänster och Helsinborg till höger...

I Köpenhamnskanalen...



DB 1 EX 1 SvD 1 SYD 1 VG 1
 
Bilderna lånade från Design & Makeup och Wikipedia


 

Lite helgkänsla även till sjöss

Det är svårt att få den där riktigt "helgkänslan" när man är till sjöss, dagarna rullar ju på på samma sätt oavsett veckodag. Det enda som gör att man märker att det är helg är att det oftast är lite godare mat - och oftast efterrätt - på helgerna.
För min del som kadett är det givetvis också lite mer ledig tid, då jag kan göra lite annat. Det beror förstås på var vi är och om det är ankomster respektive avgångar - då alla i besättningen behövs på däck eller på bryggan. Men bortsett från ankomst/avgång har jag bara halvdag på lördagar och helt ledig på söndagar.
Men ändå är det givetvis inte samma sak som när man är hemma, man kan - av naturliga skäl - inte komma och gå som man vill. Så tiden fördrivs oftast i hytten, lutad över datorn eller något skolarbete, eller i mässen (matrummet, som på de flesta båtar är kombinerat uppehållsrum för besättningen).
Till min stora glädje har jag i alla fall hittat båtens lager av DVD-filmer! Detta är en bra service som finns ombord på de allra flesta svenska fartyg! Man får varje månad en lunta filmer skickadet till sig - och många gånger kan det vara relativt nya filmer, även om utbudet kan variera en hel del från fartyg till fartyg. Hittills har jag plöjt igenom två filmer - The Wrestler och Beck, Skarpt läge - och ikväll väntar Män som hatar kvinnor. Det är en film som jag hört mycket om, så den ser jag verkligen med spänning fram emot att se.
Det vore nog fel att säga att sjömän generellt är ett finkulturellt släkte, men att för min egen del är jag lång mer "kulturell" när jag är till sjöss än när jag är hemma! För vad finns det att göra när man har frivakt? Jo; läsa och titta på film! Så mycket mer kan man oftast inte göra! Om det nu inte råkar falla samman att man har frivakt just när man ligger i hamn... Det är inte alltid man har den turen, men emellanåt kommer de tillfällena. Igår hade jag hoppats på att kunna smita iland i Fredrecia, men den turen hade jag inte. Vi försenades förs in till hamn ganska rejält, vi fick ligga till ankars större delen av dagen i väntan på kajplats och kom till kaj först vid femtiden. Sedan var det massor som skulle göras när vi väl lagt till; sopor och avfall skulle iland och proviant skulle ombord. Jag och matroserna sprang mellan båten och kajen så svetten rann och ryggar och knän värkte. Först vid åttatiden var vi klara med allt och jag så genomblöt av svett att det enda jag kunde tänka på just då var att ta en varm dusch. Sedan var det helt enkelt för sent för att gå iland - allt var ju stängt och krogen får man inte gå på, åtminstone inte för att dricka alkohol. Så jag slog mig istället ner i hytten för att se Beck, Skarpt läge. Jag hittade dessutom nybakade bullar i mässen, så ska väl ändå inte på den fredagskväll jag fick! :-)

Första budet under gårdagskvällen var att vi skulle ankomma Köpenhamn vid 2-3-tiden idag. Jippi, tänkte jag eftersom det skulle sammanfalla ungefär med när jag slutar för dagen. Jag började se fram emot en solig lördagseftermiddag i den danska huvudstaden och såg framför mig hur jag under några timmar skulle strosa runt i stan, dricka kaffe på någon uteservering och äta dansk pölse.
Men icke! Först försenades vi från Fredrecia, där vi var inatt och avgick inte förrän strax efter fem imorse - flera timmar senare än beräknat. Nu har det visat sig att vi inte kommer in till kaj förrän tidigast runt åtta ikväll på grund av tidvattnet! Så nope - något Köpenhamn blir det inte denna vända iallafall. Återstår att se om det blir fler tillfällen under denna praktik. Har ju hört så mycket om den staden, att den ska vara otroligt mysig! Men trots att jag ändå är ganska berest, har det aldrig fallit sig att jag kommit närmare Köpenhamn än ett par mellanlandningar på Kastrup på väg till och från andra resmål.
Om inte annat ska jag försöka ta en weekend där när jag väl kommit iland. För med enbart fyra timmar tågresa till Köpenhamn från Kalmar, vore det nästan hädiskt att inte ha varit där när man bott fyra år i Kalmar.
Så istället lär min "filmkväll" i hytten bli lite tidigarelagd! Man får se det hela från den ljusa sidan. Och trots allt så har jag väl inte direkt gått till sjöss med tron att jag ska kunna se en massa, springa iland i var och varannan hamn! Det visste jag redan när jag började utbildningen, att det hörde till undantagen att man har tid att komma ifrån emellanåt. Men klart det är kul att kunna komma iland på nya ställen, när möjlighet ges - det nekar jag absolut inte till! Fast en sak har jag i alla fall börjat lära mig: är det något som aldrig är i tid, så är det fartyg!! ;-)
 

 
DN 1 SvD 1
 
Bilderna lånade från Marie och Wikipedia
 


Enorma råttor!

 

 
Jisses, hittade de här bilderna från Chin-provinsen i Burma! Jag brukar inte direkt tycka att råttor är äckliga, men dessa är verkligen groteskt äckliga! Provinsen har nämligen drabbats at en råttinvasion av dessa enormt stora och äckliga odjur. Till råga på allt äter de tydligen allt som kommer i deras väg, vilket orsakt hungersnöd...
Även om jag nu normalt inte räds råttor, skulle jag garanterat springa långt - vilt skrikande - om jag sprang ihop med något av dessa vidunder!
 

 
VG 1
 
Bilderna lånade från VG



Hur känner man igen en norrlänning?

Du vet att du är en äkta norrlänning när...

...Du tycker det är trafikstockning för att 10 bilar väntar på att få köra om en traktor på E10:an.
..."semester" innebär att fara till Pite Havsbad på sommaren.
...Du mäter avstånd i timmar.
...Du känner flera stycken som har kört på en ren.
...Du kan som naken växla mellan ett hett rum och isande kyla utan att blinka.
...Du ser folk ha på sig jaktkläder vid social evenemang.
...Du installerar säkerhetslarm i ditt hus och tar det som extra tillval till bilen men lämnar båda olåsta.
...Du kör 100 km/t i en halvmeter djup snö och snöstorm utan att så ens blinka.
...Minst en av dina grannar bränner sprit hemma och alla vet om det, t o m polisen... för det är hans bror.
...Du har startkablar i bilen och din fru vet hur hon ska använda dem. 
...Din idé om en stor fest är en med massor av billigt öl, hembränd sprit om smakar kol och några kompisar som du gått i högstadiet med.
...Du tycker sexy lingerie är en silkespyjamas från Coop Forum.
...Renar är bara en del av sceneriet.
...Du eller någon du känner har en 4WD pick up.
...Du tycker en EPA-traktor är ett suveränt färdmedel för din son/dotter, mellan moppe- och körkortsåldern.
...Du vet vad en person menar när de formar läpparna till ett O och suger in luft. 
...Du ska "klä upp dig" innebär att stoppa in fleeceskjortan i dina jeans och sätta på sig ett par rena skoterkängor.
...Du uppskattar kulinarisk mat såsom märg eller köttsoppa kokad på ren.
...Du träffar en ny person är din första fråga vem som är dennes föräldrar/syskon.
...Du är stolt över ditt urspung. 
...Du kan namnge alla som du tog examen med. 
...Du vet vad 4H är. 
...Du faktiskt har åkt 20 mil t/r för en fest. 
...Du i din ungdom "brände däck".
...Du sa "K"-ordet och dina föräldrar hade fått kännedom om det inom en timme.
...Du har varit på renmärkning.
...Skolorna inte stänger för att det snöar.
...Du i dina yngre dagar inte kunde köpa cigaretter i affären för expediterna visste exakt vem du var och din riktiga ålder.
...Det är status att vara tillsammans med någon från en annan kommun.
...Du i princip inte har något val än att vara "buksvåger/svägerska" med någon du mer eller mindre känner.
...Du tycker att män som har rosa tröjor är gay.
...Du tycker att folk i storstan klär sig lustigt för att två år senare "trendigt" ha liknande kläder.
...Du skryter för dina vänner om dina nya däck.
...Du, i din ungdom, visste exakt till vilket uteställe dina vänner skulle en lördagskväll...det fanns bara ett.
...Till och med fula tjejer är med i skönhetstävlingar.
...Du tar en promenad för att motionera och 5 personer stannar för att fråga om du ska ha skjuts.
...Helgspänning innebär att åka till IKEA.
...Din lärare förväxlade dig med ditt syskon...eller din moder/fader.
..."gula sidorna" består av 4 sidor.
...Du inte blinkar för att svänga eftersom alla vet vart du ska i alla fall.
...Du ringer till fel person men blir hänvisad till rätt nummer.
...Halva kommunen håller andan när ett företag hotar lämna orten.
...Du skrattar för fullt när du läser detta för du vet att det är sant och sen vidarebefordrar du texten till alla i din adressbok...vilket faktiskt är halva stan!


 
AB 1 DN 1
 
Bilden lånad från SPENDRUPS
 

 

Fegt, fegt, fegt och - FEGT

Nu har olika bedragare börjat med nya bluffmetoder! De ringer helt enkelt upp dig - och erbjuder sig att spärra ditt kort. Dock mumlar den vänliga rösten markant när hon säger vilket företag hon jobbar för, följt av att de sedan  säger de att ”Vi jobbar med spärrtjänster och vi kan hjälpa dig att på ett säkert sätt hantera uppgifterna om du förlorar kortet.” Sedan ber de om kontokortsnumren.
Hittills har det är enbart varit äldre människor som blivit uppringda på detta sätt, även om ingen än så länge blivit av med några pengar. Företag som jobbar med sådant här, tar aldrig kortuppgifter på telefon det räcker med ditt personnummer så kan de plocka fram kortnumret. Med andra ord ska man aldrig någonsin ge ut dina uppgifter på telefon!

Men mönstret är ju ofta detsamma; det är väldigt, väldigt ofta nästan enbart äldre som drabbas av bedrägerier och stölder hemma! Lätta offer - men otroligt fegt av dem som utför de här gärningarna! Varför inte ge sig på någon som åtminstone har en chans att försvara sig? Men näää - det är väl otroligt onödigt?!
I norska tidningar kan man nu läsa om just en sådan grej - en 89-årig dam som blivit bunden och rånad i sitt eget hem. Det av två personer som kommit och sagt att de ska läsa av elmätaren, men istället bakband kvinnan.
Själv VILL jag ju lita på folk och tro att folk som kommer och ringer på är ärliga, men med allt man här om alla stölder så vågar man ju inte lita på någon! Har jag hantverkare hemma, står jag mer eller mindre lutad över deras axlar för att se att de inte skäl något. Och tro inte att jag lämnar dem ensamma hur som helst!

Fast en "riktig" hantverkare - eller "elavläsare" för den delen - har jag väldigt svårt att tro att de faktiskt skulle ge sig till att stjäla hur som helst hemma hos någon. Om jag som lägenhetsinnehavare skulle sakna något, skulle ju hantverkaren vara den första jag misstänkte!
Minns när jag och mitt ex flyttade ihop, mitt i all inflytt och bland alla kartonger hade vi hantverkare hemma för att fixa några småsaker i lägnheten. Och just då insåg jag att jag inte kunde hitta min plånbok! Det var inte jättemycket pengar i den, men lite kontanter hade jag ändå - plus körkort, bankomatkort och en del annat man har i plånboken.
Både jag och mitt ex letade som besatta, vi ringde hyrbilsfirman där vi hyrt flyttbussen, jag ringde mitt jobb, mina föräldrar. Men plånboken var spårlöst borta!
Så frågade jag givetvis hantverkarna till sist, om de sett plånboken ligga någonstans och kanske flyttat på den eller så. Utan att vara anklagande, jag bara frågade.
De förstod att jag inte misstänkte dem, men tyckte det kändes väldigt förargligt ändå uppenbarligen - och var väldigt tillmötesgående med att låna ut sin bil så jag kunde åka runt och leta  efterplånboken. Och jodå, den dök upp till slut - bakom en kartong i vardagsrummet, där den glidit ner! Men jag kan förstå att man som hantverkare också kan tycka det är obehagligt när något försvinner för den de arbetar hos, klart man känner sig lite misstänkliggjord, även om ingen anklagar en. Det skulle säkerligen även jag tycka om jag hade ett sådant jobb!

 

 
AB 1 VG 1, 2, 3, 4
 
Bilderna lånade från Hej, cyklist och Certec



Underbart till sjöss!

 

 
Nu börjar jag sakta undra när min smekmånad ombord på Vingatank tänker vara över? Vi har haft en fantastisk tur med vädret sedan jag kom ombord och det har verkligen inte gungat nämnvärt mycket! En enda gång har det regnat och ett par nätter har det gungat på en del, även om det inte varit några direkta stormar. Det har snarare varit rena rensommarvädret istället för höstväder! Även om man känner att hösten verkligen är på gång när man kommer ut utomhus, så är det långt ifrån något höstväder.
Men det är väl bara en tidsfråga innan höststormarna drar igång på allvar misstänker jag! Relativt snart är vi ju inne i oktober och då börjar det ju oftast på allvar. Läste faktiskt så sent som idag, att man lovade snö i Nordnorge och det är väl ett tecken på att hösten är på väg!
Men som utsikten på bilden här ovanför är, så har vi ofta haft utsikt från bryggan! Mer eller mindre lugn sjö och solsken! Det gör ju tillvaron till sjöss till rena drömtillvaron.

Ytterligare nästa sak som gör att man känner sig aningen bortskämd här, är att vi hittills inte alls känt av lågkonjunkturen över huvud taget! Många rederier har lagt upp flertalet båtar och det lilla fartyget ni ser till höger på bilden har legat till ankars här utanför Danmark i tre veckor i väntan på last. Alltmedan Vingatank inte hinner med alla laster vi blir erbjudna att ta! Tydligen har till och med skepparen ombord på båten hunnit avlida väntan på last...
Så uppenbarligen är det dramatiskt till sjöss kring Danmark just nu! En fiskebåt har dessutom tagit eld utanför Hirtshals! Jag lovar - jag är totalt oskyldig och har inget med branden att göra. Vi är snarare en bra bit därifrån. Men jag förblir glad att vi inte var i närheten - trots att man är omgiven av vatten, är brand det absolut värsta man kan råka ut för på en båt. Det blir ofta svårsläckt och man har - trots allt vatten runtomkring - väldigt svårt att ha tillgång till just vatten att släcka bränder med till sjöss.

Man får med andra ord inse att man i stora drag inte ska klaga på sin tillvaro för ögonblicket. Vi har bra väder, kapten är fortfarande vid liv och båten flyter fortfarande!
När vi lagt till i Fredrecia har jag dessutom ett litet löfte om att få gå iland en sväng! Ska bli skönt att komma ifrån en stund - trots att jag har det så bra ombord!
Behöver hamstra på mig lite fler nikotintuggummin och sedan är det ju kul att bara se en ny stad! Får som sagt passa på att smita iland nu, när jag är kadett! Det har man ju inte alls samma möjligheter till när man sedan kommer ut som styrman - då har man oftast en massa sysslor att ta itu med även när man ligger i hamn. Även om man givetvis även då kan komma ifrån ibland, så är det inte alls på samma sätt som när man är elev ombord.
Och det blir ju ganska stillasittande när man är till sjöss, man går inte särskilt långa sträckor och ges verkligen inte stora möjligheter att hålla igång kroppen. Framförallt när det inte finns ett gym ombord. Många båtar brukar ofta ha det för besättningen, kanske inte alltid de mest välutrustade gymmen - men kan ändå finnas till exempel cykel, romaskin och några vikter. Men det har man inte här, så bara för att få röra lite på sig är det åtråvärt att kunna gå iland en stund.
 

 
VG 1, 2

Bilderna lånade från Bullyland och Ögonblicket
 


Möte i Monsunen... ;-)

De gamla luttrade sjöbjörnarna ombord har garanterat väldigt roligt åt mig som oerfaren sjöman emellanåt! Jag tittar intresserat med stora ögon så fort vi passerar något jag inte sett förut - och kommer direkt med som garanterat i deras öron är otroligt dumma frågor. Nu är jag ju här för att lära mig och det inser garanterat de flesta ombord också. Men ibland kan jag ana ett litet snett leende på läpparna hos de gamla sjöbusarna när jag flänger runt på bryggan med kikaren i högsta hugg för att hinna med att se allt vi passerar.
Igår zick-zackade vi i ganska stor sjögång bland oljeriggarna på nordsjön och för min egen del var det första gången att se dessa enorma konstruktioner långt ute till havs. Och det blev en helt annan typ av navigering än jag varit van vid sedan tidigare. Man måste hålla visst säkerhetsavstånd till riggarna om inte har något i närheten av dem att göra - och framförallt ska man undvika att kasta ankar i dessa områden. Från platformarna går ett myller av gas- och oljeledningar som ankaret kan riskera att fastna i. Följderna vill man ju inte ens tänka på om något sådant skulle hända. Det är en av de värsta mardrömmar jag har när jag står där på bryggan - nästefter piratattacker, möjlgen ; att man ska göra någon dundertabbe, så att man orsakar någon olycka. Att krocka eller köra in i något med ett stort fartyg kan ju få otroligt ödesdrigra konsekvenser - frågan är väl om man överhuvudtaget vill gå till sjöss mer sen!?
Ständigt dyker det upp nya situationer och jag märker varje dag hur mycket det finns att lära innan man känner sig något sånär säker när man står på bryggan och navigerar sig fram. Samtidigt kan jag ju faktiskt stå på ett fartyg om mindre än ett år som nybakad styrman och förväntas kunna det här jobbet. Fast då har jag givetvis ännu mer rutin än jag nu har och förhoppningsvis känner jag mig aningen mer varm i kläderna då än jag gör nu! Tror inte någon förväntar sig att jag efter tre av fyra år ska klara av detta om jag ska vara ärlig...

Idag har jag så äntligen fått en viss kontakt med den stora världen - utanför Vingatank, där jag nu bor! Idag kom min POST! :-) Vi gjorde ett kort uppehåll utanför Göteborg för besättningsbyte och i samma veva lämpade man av den post som skulle till båten - däribland min post.
Som vanligt var det ju mestadels räkningar, men så några paket, som egentligen var tänkt till min födelsedag. Ett par böcker min farmor och faster, har suttit och läst på baksidan av böckerna och de verkar otroligt spännande båda två. Jag älskar ju deckare och det är just vad jag fått nu! Till sjöss har man verkligen tid att läsa, så det passar hur bra som helst! "Los Angeles Rex" hette den ene, handlar om en nyutexaminerad polis som blir placerad i ett av Los Angeles tuffaste polisdistrikt. "Jag dödar" hette den andra boken,  där en besatt mördare härjar runt i bland jetsettarna i Monte Carlo. De enda ledtrådarna till en början har är att mördaren på mordplatserna lämnar orden "Jag dödar" skrivna i blod - och han inför varje mord ringer en talkshow i radio och meddelar att ett nytt mord väntar.
Mina söta små föräldrar hade shoppat lite kläder! Bland annat en "halvtjock" tröja, något som jag faktikst letat efter på sistone, men inte hittat något jag riktigt gillat... Men nu har jag en väldigt snygg, svart tröja! Jag som dessutom älskar svarta kläder!
Lite besviken blev jag dock när jag kollade mejlen imorse! Jag beställde för några veckor sedan skivor från Ginza och däribland Lars Winnerbäcks senaste skiva, som släpps nu i dagarna. Jag förbokade med andra ord denna skiva och beställde i samma veva några andra skivor, som skulle skickas samtidigt med Winnerbäck när den släpptes. Imorse kom mejl från Ginza att paketet skickas till min hemadress IDAG!! Med andra ord är paketet hos mig i Kalmar imorgon - och hos rederiet på måndag. Så kommer sedan ta ytterligare ett tag innan det når mig på båten! Jag som sett fram emot skivan - hade paketet skickats i förrgår hade jag fått den idag ju... :-(
 

 
Utsikt från bryggan idag...
 

Besättningsbyte...

Kvällsutsikt från min hytt!
 

 
DN 1 SvD 12 VG 1

Bilderna lånade från Butiq, LTI AB
 

 

Fler invånare i Faceland än USA...

Facebook har nu mer än 300 miljoner användare - och passerar troligen de 307 miljoner som bor i USA inom en ganska snar framtid. Den ena grundaren Mark Zuckerberg har nu också gått ut med att sajten för första gången går med vinst! Facebook öppnades för alla i september 2006, efter att från början varit ett nätverk för amerikanska universitetsstudenter. I april 2007 passerade sajten 20 miljoner användare - medan man så sent som i juli  år uppgav sajten att siffran var 250 miljoner.
Snacka om explosion av användare! Och vidare måste man ju verkligen kunna tjäna stora pengar på en sajt med så otroligt många medlemmar! De företag som inte är intresserade av att annonsera på en sådan sajt måste kunna räknas på en handens fingrar. Jag menar; en påkostad annonskampanj på Facebook kan med andra ord nå ut till en väldigt stor del av jordens befolkning - inte bara befolkningen i ett visst land. Intäkterna sägs ha vuxit från 150 miljoner dollar 2007 till i runda slängar 350 miljoner dollar 2008. Medan de i år beräknas uppgå till 500 miljoner dollar. Vilka jäkla pengar! Där börjar vi snacka omsättning...

Själv har jag tidigare varit lite "anti" att gå med på Facebook, jag vet inte riktigt varför. Men jag har inte riktigt känt mig lockad faktiskt. Fast i våras gick jag så med, något jag inte riktigt ångrat får jag säga så här med facit i hand. För helt plötsligt har jag börjat få kontakt med folk som jag inte träffat på åratal! Gamla klasskompisar och så - och många av dem har jag inte träffat sen slutet på 80-talet...
Så det är faktiskt roligt att vara med där - nu när jag väl tagit mig kragen och lagt upp en profil! Fördelen är ju också, att jag kan lägga upp sådant jag vill visa där, som jag inte vill lägga upp på bloggen. Jag är - som de flesta vet - MYCKET restrektiv med bilder på bloggen. Detta mycket för att jag inte vill "hänga ut" varken mig själv eller andra. Men på Facebook har jag inställningen att bara de som är med på min vännerlista får se mina bilder - alltså kan jag vara lite mer privat där och behöver inte tänka mig för på samma sätt kring vad jag lägger ut och inte....
 

 
DB 1 DN 1, 2, 3, 4 Mark 1 VG 1

Bilden lånad från Oregon Chinese Flagship Program,


Andra bloggar om

Borgarna gräver sin egen grav

Alltmer skakar jag på huvudet, vacklar mellan gråt och att bara brista ut i skratt över all total idioti. För jag vet ibland inte vad jag ska tycka när man läser om allt alliansen hittar på!
Vad det senaste är? Jo, om du blir gravid och inte kan jobba på grund av sviterna av graviditeten är du inte längre berättigad hjälp från Försäkringskassan! Det finns exempel på kvinnor som på grund av saker som smärtor i ryggen, foglossning och andra allvarligare besvär sjukskrivits av läkare eftersom de inte kunnat arbeta. Dock har Försäkringskassan avslagit deras ansökningar eftersom ”graviditet inte är någon sjukdom”.
- Sjukdomsbegreppet är från 1940-talet. Där står det att graviditet inte kan klassas som sjukdom. Vi ser till arbetsförmågan när vi gör våra bedömningar och det gäller även för gravida, säger Eva Sylwander som är verksamhetsutvecklare på Försäkringskassan.
Och när jag läste detta uttalande på Aftonbladet.se brast jag faktiskt ut i skratt! För snacka om att människan säger mot sig själv så det brakar om det.
För det första (visserligen ingen motsägelse dock) kanske man ska titta över sjukdomsbegreppet om det är närmare 70 år gammalt?! Som en parentes kan ju nämnas att homosexualitet räknades som en sjukdom långt in på 1970-talet, så ibland kan Försäkringskassan behöva se över sina rutiner - både vad gäller vad som ÄR en sjukdom och vad som INTE är det...
För det andra säger hon ju själv att de ser till arbetsförmågan och inte sjukdomen! Med andra ord: är du på grund av en fysisk åkomma inte förmögen att arbeta, är du berättigad hjälp från Försäkringskassan.
Man får med andra ord helt enkelt skatta sig lycklig som inte behöver ha med denna myndighet att göra!! Alliansen försvarar de tuffare tagen förstås, men man blir ju knappast förvånad längre... Fast de lär ju knappast få fler röster på det här viset.
 

 



AB 1, 2, 3

Bilderna lånade från Caught in the act och Ett hjärta rött
 

 
Andra bloggar om , och

I'm rolling...

Efter ett arbetspass med penseln i högsta hugg!
Har återigen missat det jag ska måla och fått färgen på mig istället....
 

 
I sakta mak börjar man bygga upp någon form av rutin kring sin tillvaro ombord. Jag brukar tycka att det tar minst en vecka och oftast mer, men här har jag ändå kommit in i allt ganska fort. Kanske har det med att göra att jag nu redan har lite rutin på livet till sjöss och vet vilka saker man måste göra på alla fartyg. Det är ju är trots allt något som faktiskt underlättar väldigt mycket.
Första praktiken tyckte jag det var väldigt jobbigt att vara borta så länge, det var verkligen fruktansvärt ovant. Jag insåg givetvis redan innan jag började utbildningen att jobb till sjöss innebar att vara borta mer eller mindre långa perioder, men trodde nog inte att det skulle vara fullt så påfrestande som jag sen tyckte att det var.
Nu tycker jag viiserligen också att det är kännbart att vara borta länge, men absolut inte på samma sätt som första praktiken. Säkerligen också av samma anledning - att jag börjat få rutin på livet till sjöss.
Och om jag tyckte att jag hade lättare att tillgodogöra mig förra praktiken - som var min andra i ordningen - så känner jag än mer att jag nu kan tillgodogöra mig saker och ting ombord. Säkerligen för att man nu i ännu större utsträckning har de teoretiska kunskaperna kring det allra mesta och nu bara ska omsätta allt i praktiken. Sen blir det givetvis ändå fel emellanåt - självklart - men jag är ju ändå här för att lära lära mig. Och lär sig gör man inte om man inte gör fel.
Vad jag hittills inte lyckats lära mig, det är att måla utan att varken spilla eller kladda ner mig själv. Jag har inte en enda gång lyckats med bravaden att måla utan att få en enda färgfläck på mig själv. Och alla som försökt måla när det är sjögång, vet att det inte alltid är det enklaste. Just detta blev jag återigen varse imorse! Och utöver de vackra fläckar av vitfärg jag nu har i ansiktet, lyckades jag till råga på allt hälla ut min pyts med färg på durken i maskinrummet idag. Jag var dock väldigt glad att jag varit förutseende nog att lägga ut plast under färgpytsen! Så det blev nu inte större katastrof än att jag fick lyfta på plasten, forma en liten "pip" i den och hälla tillbaka färgen igen. Men jag var glatt påhejad av matroserna vill jag lova!

Någon kanske reagerat på att jag är duktigare på att uppdatera bloggen än att höra av mig per mejl eller på Facebook?! Kan ju vara på sin plats med en förklaring kanske!? Internetanslutningen ombord fungerar nämligen lite si och så; ibland har vi NÄSTAN lika bra uppkoppling som iland, det är bara riktigt "tunga" sidor, som Youtube och liknande som är svåra att få upp. Sen kan vi ha ite "halvdann" täckning och då fungerar bara lättare sidor - alltså där datorn inte behöver ladda upp så mycket information för att man ska komma in. Och dit hör till exempel blogg.se, där min blogg ligger - men INTE hotmail och Facebook, som är ganska tunga för datorn att ladda upp. Så följaktligen kan jag ibland blogga - men kommer helt enkelt inte in på min mejl eller på Facebook. Tråkigt, men dessvärre sant - så där har ni förklaringen om någon skulle reagerat! :-)

Nu väntar några dagar med ganska täta stopp framöver. Imorgon anländer vi Göteborg, där det väntar lite byte av besättning. Vad jag förstått blir det ett ganska kort stopp, innan vi fortsätter mot Fredericia i Danmark. Där blir det också ett rätt kort uppehåll innan det bär av emot Köpenhamn, där man tycks räkna med att vi anländer mitt på dagen på lördag.
Själv hoppas jag ju på att det blir möjlighet att gå iland en sväng i Köpenhamn eftersom det är en stad jag hört ganska mycket om. Som det ser ut på sjökorten över hamnen, kommer vi lägga till relativt mitt i stan - så det är ju isåfall perfekt om man får tillfälle att smita iland lite.
För min del har jag aldrig kommit närmare Köpenhamn än mellanlandningar på Kastrup, men alla som varit där säger att det är en väldigt mysig stad. Så nu hoppas jag åtminstone hinna få en glimt innan vi far vidare!
När man sedan är färdig styrman och kommer ut till sjöss, kommer man långt ifrån ha samma möjligheter att gå iland, som man nu har som kadett. Som befäl har man ju ett helt annat ansvar ombord och kan inte alls knata iväg på samma vis. Då ska det ju helst falla sig så att man har frivakt just när man ligger i hamn för att man ska kunna ha möjligheten att gå ifrån. Annars har man normalt sett en hel del att göra, även när bpten ligger till kaj. Även om nu även det har med att göra vilken typ av båt man är på och hur arbetsuppgifterna är fördelade ombord.

I normala fall äter jag ytterst, ytters sällan vare sig godis eller fikabröd. Det är i princip bara när jag har främmande som jag kan köpa hem sådant, annars är det bara något enstaka tillfälle per år jag köper sådant.
Det har liksom blivit en vana för min del, jag blir nästan aldrig sugen helt enkelt. Men NU - till sjöss - är jag så sötsugen att jag håller på att förgås! Hade jag haft ett större förråd med sötsaker ombord, hade jag ledigt kunnat ätit mig fördärvad! Något som naturligtvis inte varit särskilt bra varken för midjemått eller tänder.
Idag blev det rena drömmen för godissugne Tobias! För till eftermiddagskaffet serverades tårta - och efter middagen fick vi glass till efterrätt. Så delvis fick jag mitt sötsug tillfredsställt, men skulle fortfarande ledigt kunna få i mig både mer glass och mer tårta.
Så inte nog med att havsluften tycks göra mig trött och få mig att sova otroligt mycket mer och bättre - jag blir otroligt godissugen också!
Det är precis samma saker som jag brukar uppleva i sommarstugan i skärgården! Även du brukar jag handla godis och fikabröd i ganska stora mängder - och allt har en jäkla tendens att gå åt. Och där - precis som när jag är till sjöss - hinner jag inte mer än lägga huvudet på kudden så sover jag som en stock! Märkligt men sant...
 

 
SvD 1

Bilderna lånade från Thomitas, Finska Sjöfartsverket och Emmestar
 


Det är så underbart att vara man!!

Killar - har ni tänkt på vad bra vi faktiskt har det?! Hur många fördelar finns det inte med att vara man?! Som till exempel;

- En femdagars semester innebär en liten, nätt övernattningsväska.
- Ett telefonsamtal tar i genomsnitt 30 sekunder.
- Köer till herrtoaletten förekommer inte.
- Alla orgasmer är äkta.
- Vi behöver inte bära runt på en väska med saker vi i realiteten inte har någon nytta av.
- Vi kan gå på toaletten själv och behöver inte tre personer som skall följa med och stötta oss!
- Vi kan vara duschade och klara på 2 minuter.
- Genom att samla all disk och göra en kraftansträngning en gång var tredje vecka sparar vi både tid och pengar.
- Förberedelserna inför ens eget bröllop ordnar sig utan vår egen inblandning...
- Om någon glömmer att bjuda mig till någonting betyder det att de glömt att bjuda mig - inte att de hatar mig och de kan dessutom fortfarande vara mina vänner.
- Man behöver inte raka sig nedanför halsen.
- Inga av mina arbetskamrater kan få dig att gråta.
- Vi behöver inte krypa upp och lägga oss mot ett hårigt arsle i sängen varje kväll.
- Ingen höjer på ögonbrynen eller tar notis om att du är 37 och fortfarande singel. Det är inte ens någon som tycker att du måste vara underlig!!
- Du kan skriva ditt namn i snön.
- Vi har ingen biologisk klocka som tickar.
- Lite blommor fixar ALLA problem!!
- När man fönstershoppar kommer man verkligen hem med ett fönster.
- Man behöver inte städa hela huset för att någon skall komma och läsa av elmätaren.
- Som man känner man aldrig något överhängande behov att stoppa en kompis som skall gå med någon hem för ett "one-night-stand". Tvärt om hjälper man honom och uppmuntrar honom ju!
- Bilmekaniker vågar inte ens tänka tanken att ljuga för en man!
- Vi skiter i att ingen märkt att man klippt sig
- Vi kan titta på TV med en kompis i flera timmar utan att säga ett ord - och ändå inte behöva oroa sig om huruvida han är sur på dig.
- Hela världen är vår personliga pissoar!!
- Ett humör oavsett vecka!! :-)
- Samma jobb - men mer betalt
- Grått hår och rynkor ger dig karaktär och personlighet
- Fjärrkontrollen kommer aldrig att tillhöra någon annan än just dig.
- För att slippa sjukdomar behöver du inte sitta på huk 20 cm ovanför ringen när du går på en offentlig toalett.
- Människor tittar dig i ögonen och inte på din bröstkorg när du pratar med dem.
- Du har ett normalt och hälsosamt förhållande till din mor.
- Om du glömmer att ringa en vän som du lovat ringa kommer inte dina andra vänner att försöka ta reda på vad du har emot honom.
- En vacker dag kommer du att bli gubbsjuk - och du ser fram emot det!
- Du måste som man inte komma ihåg allas födelsedagar och bröllopsdagar,
- Livet går vidare, även om man inte har rena lakan.
- OCH att ha ölmage är ett utmärkt skäl till att bära T-shirt, eller hur?!?!
 


AB 1, 2, 3 AoB 1 Kanal5 1 Riks24 1 SYD 1 TV2 1

Bilderna lånade från Privat hud, Melody's blogg och Arne Anka-sidan



En sjöman älskar havets våg...

Det är få ställen jag sovar så bra på som ombord på ett fartyg! Det dova brummandet från maskin och ett lätt gungande vaggar en till sömns på ett otroligt behagligt vis! Jag har verkligen sovit på ett sätt som om någon slagit mig hårt i huvudet på kvällen. Det är inte många minuter jag legat med huvudet på kudden innan jag somnat in och sedan sovit otroligt djupt. Och det varenda, jäkla natt! Inte en enda natt kan jag säga att jag sovit dåligt sen jag kom ombord.
Jag kan bara komma på ett enda ställe, där jag sover lika bra som ombord på ett fartyg! Och det är i vår sommarstuga ute i Söderhamns skärgård. Måste med andra ord vara något med havsluften som är otroligt sövande...

För min del brukar det här med att jag drömmer oftast vara ett tecken på att jag sovit mer eller mindre oroligt och vaknat till under natten. Men nu har jag haft en lång rad undantag från den regeln! I stort sett varje natt har jag haft riktigt, riktigt tydliga drömmar. Och faktiskt väldigt liknande drömmar!
Tre nätter i rad har jag nämligen varit i ett av de fritidshus min momor och morfar hade i Söderhamn. Men nu är det inte de som bott där, utan jag som övertagit huset och bott i det. I en av drömmarna hade jag tre stora hundar som bodde i en hundkoja på gården. Dock var de rejält aggressiva och jag själv rädd för dem - så jag vågade knappt gå ut och ge dem mat...
Natten till idag kom dock ett undantag från undantaget! Jag var nämligen inte längre i mormor och morfars hus i Söderhamn, utan på ett stort slott någonstans. Slottet var omgjort till museum och jag var där på date - med en gammal klasskompis från mellanstadiet. Det här var en tjej som jag faktiskt var lite småförtjust i när jag gick i skolan, men av den anledning som många tonårskillar tittar på tjejer! Nämligen att hon hade stora bröst (de dumheterna har jag slutat med för länge sen! Nu vet jag att det är långt mycket mer än BH-storleken som spelar roll för att förhållandet ska fungera). När den här tjejn och jag sedan gick och satte oss i museets restaurang för att fika lite, fick jag en försenad födelsedagspresent av henne - en sport-BH!! Tro det eller ej, men den passade perfekt - på MIG!!
Märkligt man kan drömma ibland! Det sägs ju att drömmar är hjärnans sätt att bearbeta saker man upplevt, men ibland undrar jag verkligen varifrån vissa drömmar kommer! Att jag varit mormor morfars hus kan ju sättas i samband med att jag någonstans fortfarande saknar dem båda - men VARFÖR drömmer jag om en tjej som jag inte träffat på nästan 20 år och som sedan ger mig en sport-BH??? Jag fattar det faktiskt inte!! :-)

När vi lämnade Easthamn igår morse, var tanken att vi skulle vidare till Danmark för att lossa. Men under resans gång idag har planerna ändrats och vi har istället dirigerats om till Göteborg. Mig gör det inte så mycket - för på torsdag kväll anländer vi och jag får förhoppningsvis min post!! Det är inte ofta man ser fram så värst mycket emot att få sin post - det är ju ofast räkningar - men till sjöss blir det ju lite annorlunda på något vis!
Dels kan jag ju nu se fram emot ett och annat paket sedan födelsedagen och tisdags, men framförallt blir det en annan aspekt på att ta emot post när man är till sjöss! Det är en av de ganska få kontakterna med omvärlden man faktiskt har - och det gör att man uppskattar dessa saker en aning mer!
Men detta med ändrade planer emellanåt är ju också en del av tjusningen med den här typen av båtar. Man vet aldrig riktigt hur tiden ombord kommer att se ut, var man hamnar och var man mönstrar av. För mig som snabbt tröttnar på rutiner, är detta perfekt! :-)
Och bättre besättning har jag i ganska många avseenden inte kunnat hamna med! Det viktigaste ombord är givetvis att man kommer överrens med alla, man umgås ju ganska tätt och att då känna att man vantrivs med någon kan verkligen tära på ens tillvaro ombord. Men det finns en aspekt till på just denna båt!
När jag gick ombord, var målsättningen att gå ner i vikt medan jag är här - och det ser ut att kunna lyckas. Vi får inte alls den stabbiga, fettdrypande mat som ofta är vanlig på fartyg. Perfekt!! Saknar dock möjligheten att kunna röra på mig - något gym finns inte, som annars ofta kan finnas ombord. Men man kan ju inte få allt! Till det är det ytterst få som röker - något som är ganska ovanligt, enligt min egen erfarenhet till sjöss. Och det gör det ju lättare för mig att hålla upp! :-)
 


TV2 1

Bilderna lånade från Matilda P och Red bubble



Ett barn får man behandla hur som helst - de ska tiga och lyda!

Få saker kan så totalt reta gallfeber på mig och göra mig förbannad som när barn far illa på olika sätt. En av de saker som berör mest är oftast mobbing, med största sannolikhet mycket beroende på mina egna erfareneter av detta helvete - som det faktiskt är.
Sista åren har ju skyddet för barn i skolan blivit bättre, skolorna har större skydligheter att ta itu med mobbing än vad de hade när jag gick i skolan. Jag har själv åtskilliga erfarenheter av lärare som bara ryckte på axlarna åt mobbing, som tyvkte att "det var väl inget att haka upp sig på". Många deltog till och med själva i det hela.
Igår kunde man läsa en historia om en 13-årig pojke i Stockholm som får det gå kalla kårar efter ryggraden på mig. Första åren i skolan gick han i Solbergaskolan i södra Stockholm, men där utsattes han för bestialisk mobbing och misshandel av sina klasskompisar. Först efter att skolinspektionen riktat allvarlig kritik mot skolan, erbjöds han en plats på resursskolan Sankt Örjan. Där ska det ha funkat bra istället.
Men i vintras beslutade Solbergaskolans rektor att säga upp avtalet med Sankt Örjan. Pojken - som har dubbeldiagnosen autism och adhd - skulle tillbaka till sin gamla skola. Efter beskedet mådde han så dåligt att han sjukskrevs av en läkare på barn- och ungdomspsykiatrin, BUP.Skolinspektionen har flera gånger kritiserat Solbergaskolan liksom de ansvariga i Stockholms stad. Fredriks skolgång fungerade bra på Sankt Örjan och beslutet att säga upp avtalet föregicks inte av någon utvärdering av pojkens stödbehov. Detta var fel, fastslår Skolinspektionen.
- Man har misskött det här å det grövsta. Vi har påpekat bristerna flera gånger, ändå har man inte gjort något för att rätta till dem, säger Tommy Nilsson, handläggare på Skolinspektionen till DN.
Men eftersom skolinspektionen inte har befogenheter att utöva tvång, väljer man nu att avsluta ärendet. Och eftersom pojken inte varit i skolan sedan juluppehållet riskerar nu hans föräldrar böter, eftersom han inte varit i skolan där han mobbas och misshandlas.
Själv tycker jag faktiskt att föräldrarna inte gör annat än helt rätt! Hade mitt barn misshandlats i skolan och skolan inte gjort vad man kunnat för stoppa misshandlen, hade jag fasen inte släppt iväg barnet dit - skolplikt eller ej. Självklart ska alla barn gå i skolan - men minst lika självklart är att INGET barn ska gå till skolan och vara rädd för våld och trakasserier. Även psykisk mobbing faller under brottsrubriceringen misshandel och hade det varit en vuxen person som utsatts för detta på sin arbetplats hade det förmodligen blivit rättsprocess och hela köret. Men nu är det ju "bara" ett barn med funktionshinder - och då tycks vuxenvärlden ha rätt att bete sig hur fasen som helst!
Säger bara en sak: Fy faan för solbergaskolan, där kommer inte mina barn att få sätta sin fot!
 

 
DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14

Bilden lånad från BRÅ
 

Andra bloggar om , , och

Kärlek och sex är lönsamt

Internetdejting är lika stort som porr, har Aftonbladet räknat fram - på något sätt. Och det är ju en stor grej, det här med internetdejting - snart tycks det inte finnas någon som inte någon gång provat på detta och åtminstone gått på EN dejt genom nätet. Jag hör till dem, men har inte bara gått på en utan flera dejter genom olika sajter, men framförallt Mötesplatsen. Att jag valt just den sidan har väl mest berott på att den varit billigast och - framförallt - känts mest seriös.
För några år sedan tyckte jag det där med kontaktannons var något för personer som bara var desperata och inte kunde träffa någon på "vanligt sätt". Kanske för att man hade utseendet emot sig eller var socialt "missanpassad" på något vis. Men med tiden har jag insett fördelarna - och kan inte påstå att jag befunnit mig på dessa sajter för att jag varken ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig eller är något större socialt missfoster.
Men dels tror jag inte på det här med krogragg - i alla fall inte om man vill hitta något varaktigt. Självklart kan man hitta den rätta på krogen - det finns det många exempel på - men chansen är trots allt mycket mindre.
Sen är väl de flesta som jag; man rör sig i ett visst område med omnejd och i vissa kretsar och det kan ibland vara svårt att därmed på ett naturligt sätt komma i kontakt med nya människor. Men genom nätet kan man komma i kontakt med själsfränder, som man kanske inte lärt känna annars - helt enkelt på grund att man inte umgås i samma kretsar eller bor en bit ifrån varann. Det kan räcka med några få mil, så går man inte ut på samma ställen, går kurser på samma ställen, hamnar på samma arbetsplatser och så vidare. Men via nätet går det att få kontakt ändå, även om man bor på varsinn sida av jordklotet...

Och det är fler än jag som upptäckt fördelarna, uppenbarligen. På fem år har bara Mötesplatsen femdubblat sina intäkter - och enligt branschen själv ska 1,2 miljoner svenskar i dag ägna sig åt att söka kärleken på nätet.
Men hur korrekt den siffran egentligen är, råder det tydligen delade meningar om eftersom en av branschens metoder för att locka medlemmar till just sin sida har visat sig vara att bluffa om antalet medlemmar. För enligt Aftonbladet är sanningen egentligen den att nästan alla sajter räknar alla som någonsin varit medlemmar på sidan som fortfarande medlemmar. Något man givetvis inte kan veta som medlem på sajten.
Samma sak uppleveler den som lockas av att det är gratis att registrera sig. På vissa sajter - som Match-Affinity, Be2 och Parship - är det bara själva registreringen som är gratis, sedan ser man ingenting annat än en rad bilder på andra medlemmar. Närmare kärleken än så kommer man alltså inte i de allra flesta fall efter en gratisregistrering. Vill man komma närmare kärleken kostar det pengar för att till exempel kunna skicka och läsa mejl.
Hur mycket det faktiskt kostar är heller inget som sajterna skyltar med - något som jag själv också hakat upp mig på. Det är egentligen bara på E-kontakt det går att hitta priserna redan innan man registrerat sig. De andra håller det hemligt tills man fyllt i och kryssat och skrivit i alla sina uppgfter.
De allra flesta sidor tillämpar dessutom oftast automatisk förlängning av medlemsskapet. Säger man inte upp sitt medlemskap i rätt tid dras alltså pengar från kontot per automatik. Krångligast är det att säga upp ett medlemskap på Be2. Detta eftersom man måste faxa en uppsägning till huvudkontoret i Luxemburg - som dessutom har hemligt nummer.

Nätdejtingen har just gått om porr på listan över mest inkomstbringande nättjänster - det är bara spel och musik genererar mer pengar. Men hos de flesa sajter siffrorna från verkligt betalande medlemmar är hemliga, förutom hos Mötesplatsen - så det är svårt att få fram vilka belopp det handlar om i Sverige.
Med hjälp av Mötesplatsens omsättning (54 miljoner kronor 2008) och deras betalande medlemmar (75 000) har Aftonbladet räknat ut att var och en i snitt lägger 700 kronor per år på nätdejting.

På det hela taget tycks alltså Mötesplatsen seriösast, enligt min slutsats. Så skulle det någon gång bli frågan om att jag ger mig ut i dejtingdjungeln igen, så håller jag mig nog dit! Har den sidan funkat förr, lär den göra det igen. :-)
 

 
AB 1, 2, 3 DB 1 DN 1, 2
 
Bilderna lånade från Tabac, Dagbok från Ingenstans och Carpeleo
 

 


Nedför floden...

Idag har jag för första gången på en vecka haft fast mark under fötterna! I morse la vi till i Eastham, inte långt ifrån Liverpool. Söndagar är min lediga dag som kadett och eftersom vi skulle ligga och lossa hela dagen, fick jag möjlighet att gå iland en sväng.
Och jag kan säga att det kändes nostalgiskt att vara tillbaka i England! Det är 12 år sedan (!!) jag flyttade tillbaka till Sverige härifrån, men ändå sitter många av de gamla takterna i. Artighetsfraserna, jargongen - det tog inte mer än minuter innan jag var tillbaka i gamla vanor. Även vänstertrafiken tog det inte mer än minuter innan jag vant om mig till.
Men precis som när jag bodde i London, hajar jag fortfarande till över engelsmännens dryckesvanor! De har en blandning mellan det redlösa supande som förekommer hos oss i "Brännvinsbältet" och Medelhavsdrickandet, där man tar ett - max två - glas och sedan är det bra. Vid de fillfällen då vi svenskar går och tar en fika när vi "ocialiserar oss", då tar engelsmännen en pint eller två. Men när man sedan ska ut och festa på den lokala puben - då spottar man verkligen inte i glaset! Ju mindre man minns dagen efter, ju roligare hade man!
Men trots att det söps minst lika friskt på de engelska pubarna som det görs här i Sverige, så jag inte påstå att det någon gång var nämnvärt stökigt på någon pub! Det var lugnt och stilla och jag kände mig aldrig minsta otrygg när jag var ute i svängen i London.
Och idag - trots att klockan inte var mer än halv fem när vi var tillbaka ombord - satt folk på uteserveringarna med öl och vin i handen. Fast de gillar ju sitt öl, engelsmännen! När jag bodde i London kostade en pint (pint är alltså ett MÅTT - till skillnad från uttrycket "en stor stark" som kan vara alltifrån tre till fem deciliter - och motsvarar cirka 5 dl) runt 20 kronor. Men så ville myndigheterna höja alkoholskatten, vilket skulle betyda att en pint gick upp ungefär motsvarande en krona i pris.
Engelsmännen blev då helt rabiata! De gick man hur huse, de demonstrerade och protesterna visste inga som helst gränser. Lagförslaget gick sedan aldrig igenom och engelsmännen kunde fortsätta pimpla i sig sina pints för 20 kronor styck.
Detta var ju 1997, så jag utgår ifrån att åtminstone inflationen gjort sitt även på Englands ölpriser - men det är garanterat fortfarande billigare än hemma i Sverige.

Men den bild jag själv har av engelsmännen är att de överlag är vänliga, hjälpsamma och gästvänliga. Frågade man efter vägen, följde de i princip med för att se till att man hittade rätt. Och gick man och satte sig själv på puben, tog det inte mer än några minuter innan man var omringad av nyfikna engelmän som pratade, diskuterade och bjöd på dricka på samma sätt som om man känt varann i 20 år.
Så idag fick jag tillfälle att vara lite nostalgisk, även om jag inte var i min "gamla hemstad" London. Jag och kocken ombord tog oss till en outletmarket och strosade runt i åtskilliga timmar bland alla affärer. Fast så billigt som vi hade hoppats på att det skulle vara, var det dock inte! Jag hade väl hoppats på ett och annat inköp, men kom faktiskt tillbaka till båten helt tomhänt. Men kände väl också att kan jag köpa nästan exakt samma klädesplagg, solglasögon eller smycke hemma för nästan exakt samma pris - varför ska jag då släpa med grejen i mitt redan nog tunga bagage ända härifrån?
Men noterade redan när vi la till i Dundee häromdagen, att det faktiskt är något speciellt med den engelska luften! Den har någon doft på något vis, som kändes så otroligt bekant - både här och i Dundee. Men det sägs att dofter är de intryck som vi har lättast att komma ihåg - och det tycks faktsikt stämma. Och över outleten i Dundee låg dofterna tunga - av avgaser, öl och Fish and ships. Jo, det är nog den blandningen av dofter det är...
Fast det är ju faktiskt märkligt att engelsmännen ännu inte lyckats lära sig att bygga lite snyggare hus!! Vart man än ser, är det brunt tegel, brunt tegel och åter brunt tegel. Alla hus ser nästan likadana ut! Och jag - faktiskt - känns det lite tråkigt och montont tycker jag!
Men i ärlighetens namn; skulle jag någon gång flytta utomlands igen, då skulle det bli England! Jag föll pladask för mentaliteten och levnadssättet här under de månader jag bodde i London kan jag säga.

Så tidigt imorgon bitti seglar vi vidare från England, den här gången mot Danmark för att lasta olja. Därefter ska det bli en vända till Göteborg och sedan Norge.
Hoppas väl på att äntligen få ta del av min post när vi kommer till Sverige! Har ju förstått att en och annan skickat paket, eftersom jag ju fyllde år i fredags. Så nu kommer jag får mina presenter lite i efterskott... Men det gör inte så mycket, har ju något att se fram emot nu också! :-)
Så får man ju säga att det har sin charm att vara på en båt som inte har någon fast trad. Man vet ofta bara vart man ska under den absolut närmsta framtiden och allt blir mycket friare. Även om det hör till ovanligheterna, så händer det ju faktiskt också att man emellanåt har dagar i hamn i väntan på en ny last och resa.
Ett par av det tidigare båtar jag varit på har ju varit roro-båtar som bara gått fram och tillbaka mellan samma tvp hamnar. Man har ett ganska späckat schema och i längden blir det fantastiskt monotont! Jag kan visserligen se fördelarna med att jobba på sådana båtar; man har nära hem, korta törnar och det är lätt att få ledigt till exempel mitt i en törn. Något som på många andra båtar är väsentligt mycket svårare.
Men ack, så tradigt det blir i längden! När jag drog undan gardinen från fönstret på morgnarna och tittade ut, kunde jag direkt se exakt var vi var och visste nästan på minuten hur långt vi hade kvar till nästa hamn. Och det var efter att bara ha varit där några veckor. Så nej, inte riktigt så vill jag ha det!
Men allt är ju på gott och ont. Många söker sig ju till den typen av båtar när man till exempel har småbarn hemma, eller när man börjar bli äldre och kanske inte orkar hålla på med långa törnar och långa resor med tidsomställningar och allt vad det innebär. Men så länge jag är relativt ung och inte har några småbarn, håller jag mig förmodligen ifrån de båtarna. Är inte riktigt vad jag utbildar mig till, känns det som! :-)
 

 
Utsikt över hamnen i Eastham
 



BAR 1

Bilderna lånade från Greppa näringen, Mr Auto och Marieholm
 

 

Tragiskt

Ni skulle bara veta vad många gånger jag suttit på min EU-moped hemma i Kalmar och svurit mig blå över alla idioter som är ute i trafiken. Jag tror adrig jag varit med om så många totala idiotomkörningar som sedan jag skaffade mopeden! För många tycks det bara vara så, att hamnar man bakom en moped - då ska man förbi till vilket pris som helst. Att man sedan i stadstrafik oftast inte tjänar mer än i bästa fall en halv minut genom att köra om en EU-moped, det tänker man oftast inte på.
99% av alla bilar som kör om mig hinner jag ikapp vid nästa rondell eller rödljus. Men ändå ska folk tränga sig förbi! Jag har blivit omkörd i rondeller, korsningar och bilar har trängt sig förbi på höger sida. Strunt samma hur trångt det är.
Det inte alla tänker på är att det behövs ganska lite för att man på en tvåhjuing ska vingla till. Kommer det en kraftigt vindby från sidan som jag är oförberedd på, då kan jag vingla till ganska markant. Och vad som då händer om en bil kommer och kör om mig med bara ett par decimeters marginal kan ju de flesta räkna ut med lillfingret.
Detsamma gäller ju föremål på vägbanan - och för att inte tala om olika ojämnheter och liknande som kan dyka upp. Det är sådant som oftast i värsta fall kanske ger en smärre skada på däcket på en bil och får bilen att hoppa till lite - men för mig på moped kan det innebära att jag kör omkull om jag kör på samma föremål eller ner i samma grop i vägbanan. Därför måste jag ha lite marginaler åt sidorna för att kunna väja en aning om något plötsligt dyker upp.

Så jag har god användning för både signalhorn och långfingrar när jag är ute i kalmartrafiken! Ibland tänker jag att om folk nu inte bryr sig om ifall jag överlever dagen eller ej, kan man väl iallafall vara lite mån om den egna bilen. För den enda som riskerar att skadas eller omkomma i en krock mellan bil och moped är normalt mopedföraren - bilisten får oftast bara lite plåtskador.
Men man kan ju tänka ett steg till innan man börjar bete sig som en idiot i trafiken! För hur skulle det kännas om man orsakade en olycka där någon person kom till skada, eller rent av omkom? Det skulle de flesta ha otroligt svårt att leva med - men leva med det måste man ändå göra resten av livet.
Jag och de flesta mopedister brukar trots allt gå åt sidan när möjlighet finns, så varför tränga sig förbi när det är mittrefuger, skyltar och trafikljus i vägen?
Jag är kanske inte Guds bästa barn alla gånger, men i trafiken brukar jag bete mig någotsånär sansat. Jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv om jag kört vårdslöst och på så vis skadat någon allvarligt. I de situationerna förstörs inte bara livet för den som skadas eller omkommer - utan även för den som orsakat olyckan och måste leva med det!
Själv skulle jag resten av livet - oavsett vad eller vem som orsakat olyckan - gå och gräma mig och fråga mig om jag kunnat göra något annorlunda. Och om jag hade kört si eller så, eller agerat si eller så, hade olyckan då fått en annan utgång?
Tänker lite på den rallyolycka som var i Norge igår. Där tappade en av förarna kontrollen över bilen, åkte av vägen och körde ihjäl en 10-årig flicka. Nu är detta - vad jag förstått - inget annat än en tragisk olycka, men föraren kommer garanterat ändå resten av sitt liv gå och fråga sig om han kunnat göra något annorlunda, om han kunnat undvika olyckan. Förmodligen hade han inte kunnat agera annorlunda, men tankarna lär säkerligen finnas där ändå. Och en sådan situation vill ju knappast någon hamna i - oavsett om man är rallyförare, eller "bara" kör i den vanliga trafiken...
 

 
AB 1 DB 1 VG 1, 2, 3, 4, 5
 
Bilderna lånade från Automotorsport,
 


Svenska för kärlekspar

Kvinnors svenska i vardagen:

1. Ja = Nej 
2. Nej = Ja
3. Kanske = Nej
4. Vi behöver = Jag vill ha
5. Jag är ledsen men... = Du kommer att få ångra det här!!
6. Vi behöver prata! = Nu har du ställt till det igen!!
7. Ok, gör som du vill!! = Passa dig jävligt noga!!
8. Jag är inte alls arg = Klart jag är arg, din idiot!!
9. Vad du är uppvaktande ikväll! = Tänker du BARA på sex??



Mäns svenska i vardagen:

1. Jag är hungrig = Jag är hungrig
2. Jag är sömnig = Jag är sömnig
3. Snygg klänning = Snygg urringning!
4. Jag älskar dig = Jag vill knulla
5. Jag har tråkigt = Vill du knulla?
6. Ska vi dansa? = Vill du knulla?
7. Kan du ringa mig någon gång? = Vill du knulla?
8. Ska vi gå på bio? = Vill du knulla?
9. Får jag bjuda dig på middag? = Vill du knulla?
10. Dom skorna passar inte till den dräkten! = Jag är bög!


 
Sensmoral:
Inte så konstigt det blir fel ibland...
 

 
AB 1, 2, 3 KK 1, 2, 3, 4, 5 TV2 1

Bilden lånad från Gugglan
 

Andra bloggar om , och

Radikala amerikaner?

Runt 30.000 personer hade igår samlats i Washington för att protesera mot Obamas sjukvårdsreform. Bland annat krävde de "Frihet, inte socialism" och på plakaten stod saker som "Obama makes me sick". Obamas planer att omstrukurera det amerikanska sjukvårdssystemet har skapat massiva protester, inte minst bland republikanerna, tydligen.
Typiskt vissa amerikaner att vara så rädda för den här typen av förändringar, känns det som! Något jag själv tycker är så fruktansvärt förvånande faktiskt! I ett av världens rikaste länder står miljontals människor utan sjukvård för att de inte har råd att betala för sig. Vore ju en självklarhet att det skulle finnas ett välfärdssystem även i USA som gör att alla har rätt till sjukvård på samma villkor.
Men det är väl för likt kommunismen antar jag man resonerar....? Den kommunism som USA alltid varit så rädd för... Nu försvarar jag själv inte allt som kommunism står för, men drar man för höga växlar på Obamas förslag så är det säkerligen de parallellerna många i USA drar.
 

 
DB 1 DN 1 SvD 1, 2

Bilderna lånade från Dagbladet
 



Andra bloggar om , ,

Absurdum Dumbomus

I kväll kan någon kamma hem den största lottovinsten någonsin i Sveriges historia - 156 miljoner kronor. Dock är chansen till synes försvinnande liten! Den är bara en på drygt 336 miljoner. För att vinna måste man nämligen inte bara lyckas pricka in 7 rätt på Lotto - utan även 2 rätt på Joker.

Är det bara jag som tycker dessa fantasisummor till vinster är smått smaklösa?! Vore det inte bättre att låta 15 vinnare få 10 miljoner var?
Nej, jag är faktiskt inte alls avundsjuk på den eventuella vinnaren - jag skulle inte ens vilja ha så abnorm mycket pengar! Jag kan inte ens tänka mig att man blir lycklig av så stora summor.
Visserligen skulle jag knappast tacka nej om jag mot all förmodan skulle vinna en så stor summa - men istället skulle jag förmodligen skänka bort en stor del av vinsten. Jag skulle dela med mig till släkt och vänner, liksom ge till olika typer av välgörenhet.
Den som vinner dessa pengar skull kunna skänka bort åtminstone 100 miljoner och fortfarande kunna leva gott resten av livet. Rätt placerat skulle man kunna leva gott bara på räntan av 50 miljoner kronor, inte sant?!
I Norge har nyligen en vinst på 46 miljoner norska kronor betalats ut på V75 - en av de största vinsterna i Norge. Men där var det nio spelare som fick dela på vinsten och fick beroende på insats mellan 4,7 och 5 miljoner var. Lite mer rimliga summor kan man ju tycka. Och de kommer fortfarande kunna leva gott på de pengarna de vunnit.
Personligen skulle jag till exempel aldrig ens tänka tanken att sluta arbeta, ens om jag blev ekonomiskt oberoende istället skulle jag gå ner i arbetstid, det råder det inga tvivel om! Och enbart jobba med sådant som jag tycker är roligt - men sluta jobba helt skulle bara bli tråkigt i längden!!

 


 

AB 1 VG 1
 
Trädet lånat från Boost Twitter followers
 


Sjöbenen börjar växa ut...

Så har jag avverkat så gott som en vecka ombord på Vingatank! Veckan har faktiskt gått bra nog fort och jag börjar nu komma in i någon form av rutin ombord. Börjar känna de flesta skrymslen ombord, jag börjar kunna lite namn på folk och veta de flesta rutiner.
Första båten jag var på, då var jag ju till sjöss och minns än idag hur totalt vilsen jag kände mig när jag var ombord! Jag hade aldrig i hela mitt liv varit ombord på något annat fartyg än finlandsfärjorna - och då bara som passagerare. Så jag hade ju ingen aning vad folk pratade om när de började kränga sig med olika sjötermer! En matros bad mig öppna ventilen till min hytt och jag trodde förstås att det hade med ventilationen att göra. Fram tills jag insåg att ventil är ordet för fönster på båtar.
En stuveriarbetare frågade om vi hade spant i lastrummet och jag såg ut som ett levande frågetecken. Jag fick helt enkelt fråga skepparn vad det var - och det är de "metallbjälkar" man har som förstärkning av skrovet. På vissa båtar är dessa inbyggda i skrovet, på andra sitter de på innerväggarna i till exempel lastrummet.
Men när kockmatrosen sa åt mig att jag skulle säga till överstyrman att vattna kompassrosen tog det ändå stopp. Det och att få mig till att mata kölsvinet, det har aldrig någon sjöbuse lyckats lura mig till!
Men lätt är det ju inte att komma helt grön till ett fartyg! Det är otroligt många nya termer att lära sig. Saker som att lejdare är trappa, skott = vägg, "backen" betyder fördäck, "poppen" akterdäck och så vidare är ju verkligen inte lätt att veta som landkrabba...
Men nu är man ändå lite mer varm i kläderna och allt skiljer sig inte så otroligt mycket mellan olika fartyg. Inte ens matvanorna är helt olika, något som man annars kan tänka sig skiljer sig lite från båt ril båt, beroende på besättning och kock och så vidare. Men standard på i stort sett varenda båt är ärtsoppa och pannkaka på torsdagar och ägg och bacon till frukost på söndagar. Det är något man aldrig kommer ifrån - och vissa sjöbjörnar begår nästan myteri om denna "sjömanstradition" mot all förmodan skulle brytas.
Sen skiljer sig ju givetvis en del annat mellan olika båtar, men det faller sig ju helt naturligt när det är olika företag och olika människor på olika båtar.
Men totalt vilsen är man givetvis inte längre när man kommer ombord på en båt. Nu vet man de övergripande rutinerna - åtminstone i stora drag - och kan de allre flesta termer. Sjöbenen växer så det knakar och man börjar mer och mer känna sig skapligt säker på saker och ting.

Men nu är iallafall den största delen av introduktionen ombord över och jag kan börja pyssla med det jag faktiskt är här för, nämligen lära mig att köra båt.
Idag har jag varit med på bryggan några timmar och kunde godan ro stå och navigera fram genom skotska viken mellan Skottland och Irland ner mot Eastham.
Lite svettigt var det - för mig som är ovan - när vi passerade infarten mot hamnen i Belfast, där det plötsligt blev ganska mycket trafik men sedan gick avsevärt bättre. Så jag rattade på, la ut positioner i sjökortet och förde skeppsdagbok.
Dagen till ära fick jag också ha en genomgång av fartygets syrgasutrustning med delar av besättningen. Till råga på allt skulle genomgången hållas på engelska, något som ställde till det hela en aning. Men jag fick fram vad jag skulle ha sagt och fick tummen upp av styrman. Om det sedan hade att göra med att kapten hotade med att ha mig som försökskanin vid nästa livräddningsövning om jag inte lyckades vet jag inte... *L*
Men det har varit rent fantastiskt att stå på bryggan denna eftermiddag! Havet har legat nästintill spegelblankt och solen har lyst från en klarblå himmel. Till höger har jag haft irländska kusten och till vänster den skotska med alla kullar och dalar.
Till  min glädje har jag även jagats ut på däck ett par gånger för att assistera en av matroserna att byta ett par lampor uppe i en mast. Min uppgift blev mycket enkel kan jag säga! Av säkerhetsskäl ska man vara två, en som klättrar upp i masten och en som sitter nedanför och håller koll ifall den i masten ramlar eller liknande. Jag fick sitta nedanför. Så där satt jag i solen och såg gröna kullar en bit bort, segelbåtar som seglade förbi och måsar som skränade. Har jag det glassigt, eller vad?! ;-)
 

 
GÅRDAGENS SOLNEDGÅNG ÖVER SKOTTLAND





VINGATANK

 

 
AB 1 DN 1, 2, 3

Bilderna lånade från Rodeo och Trancona Conulting
 

 

Livet efter internet

Det känns nästan lite märkligt att vara precis fyllda 32 och faktiskt redan tänka på döden! Det är inga tankar som plötsligt ploppade upp i skallen igår, när jag kunde lägga på ytterligare ett år på min ålder utan är tankar som ändå funnits ett tag. Tankar om att förr eller senare kommer det ju faktiskt att ske.
Har naturen sin gilla gång, lever jag ytterligare åtminstone 40 år och förmodligen lite till. Men mycket kan hända på vägen dit. Sjukdomar, olyckor och en hel del annat elände som ju kan göra att man faller av pinn väsentligt mycket tidigare. Och sådant är ju inte direkt planerat, snarare tvärtom.
Visserligen har jag väl alltid vetat att döden en dag kommer att infinna sig, det är väl först nu som man börjat inse att ju faktiskt kan ske lite när som helst.
Så idag laddade jag ner "Vita arkivet" från nätet, denna ska jag fylla i det första jag gör när jag kommer hem. Här på båten har jag en ganska begränsad tillgång till skrivare, så det får bli vid hemkomsten jag tar tag i att fylla i blanketten ordentligt.
Nästa tanke slog mig så sent som idag. Det är en tanke som jag bara väldigt flyktigt berört förut, men idag gjorde jag slag i saken! Nu har jag nämligen sammanställt en lista med koder och lösenord till de sidor, där jag är medlem. För jag tror att varken jag eller mina anhöriga vill att till exempel min blogg ska finnas kvar den dag det är dags för mig att vandra vidare.
På samma lista har jag sedan skrivit upp lösenord till datorn, mitt mejlkonto, banktjänsterna på nätet, PIN-koden till mobilen och den del andra inloggningsuppgifter som kan behövas för den/de som får ta tag i att ta reda på sker och ting efter mej när jag gått bort.

Det känns ju som sagt smått makabert på något vis att planera för detta när man ändå är så pass ung som 32 år, men samtidigt vet man ju aldrig när det sker. Testamente och Vita Arkivet är säkert en självklarhet för de flesta att ordna med någon gång under livet, men jag udnrar faktiskt hur många som tänker på saker som sitt Facebookkonto, mejl och eventuell blogg eller hemsida när man "planerar" inför sin död?!
Som det är idag, lever vi ju en ganska stor del av våra liv på nätet och sköter inte bara det praktiska som räkningar och bokningar via datorn. Själv pratar jag i perioder - framförallt när jag är till sjöss - mer med vänner och familj via mejl, chatt och Facebook än per telefon.
Så min egen önskan är absolut att all information som finns om och av mig på nätet ska bort och försvinna med mig - och då är ju det absolut enklaste "knepet" att mina anhöriga får inloggningsuppgifter till de sidor där jag finns med. Så då blir det bara för dem att gå in på sidan och klicka på "avsluta konto" - vips är i alla fall det mesta borta. Att sedan vissa "spår" finns kvar, i till exempel sökmotorer och på andra sidor är ju tyvärr oundvikligt.

Man hör ju lite då och då om personer som gått bort inte fått sina profiler bortplockade från olika sidor - som till exempel Facebook - när deras anhöriga begärt detta.
Många av anser ju det är oetiskt att avlidna personers profiler finns kvar, medan andra att det är hedrande för den avlidna att få en chans att fortsätta vara nära sina vänner.
Men ska en avliden persons profil på en nätverkssajt verkligen få stå kvar? Vem ska avgöra detta om man inte vet vad den avlidne ansåg? De anhöriga? Sajt­ägaren? Vännerna?
Visst finns ett ansvar på var och en av oss att tala om hur vi vill ha det efter döden, att lämna någon form av "internettestamente" efter sig och tala om hur man vill ha det.
Men det är ju trots allt inte alltid sådant hinns med. Tänk till exempel en person som precis börjat bli aktiv på internet, skapat en blogg, ett mejlkonto och ett Facebookkonto. Strax efter avlider han/hon i en olycka och har helt enkelt inte hunnit med att tala om hur man vill ha det. Kan nog tycka att de flesta internetsidor ska ha någon form av "policy" i de fallen också! Att profilerna plockas bort bara de anhöriga kan styrka att personen är död.
Vissa sidor har ju faktiskt en väldigt bra finess för detta. En profil som inte varit aktiv under en viss tid plockas bort per automatik. Jag betalar till exempel för min hotmailadress, vilket gör att den inte raderas efter tre månader utan att inloggning från mej - som ju är normalt annars. Men inkommer ingen betalning från mej, då övergår kontot till ett "vanligt" konto - som efter tre månader raderas om ingen loggar in med mitt lösenord.
Detta skulle ju faktiskt kunna vara något för de större sajterna - som bloggverktyg och Facebook - att anamma. Om du inte loggar in minst en gång var sjätte månad, då raderas ditt konto. Detta skulle ju till och med höja kvalitén på många sajter. Många startar profiler och bloggar som de sedan knappt använder alls - istället ligger dessa och tar upp plats som skulle kunna användas av folk som faktiskt vill (och kan) vara aktiva... :-)
 

 
DB 1 DN 1, 2 POL 1 VG 1

Bilderna lånade från Jinge, LDL Data och Moore's Lore
 


Märklig dag

Det är ju verkligen en märklig dag man har till födelsedag! Iallafall nuförtiden, med tanke på vad den 11 september förknippas med numera. Först terrorattackern i USA, sedan Anna Lindh som avled på morgonen denna dag.
Och faktiskt minns jag precis vad jag gjorde dessa dagar, när rapporterna kom kring båda händelserna. Under terrorattackerna i USA var jag på bio tillsammans med min pappa och lillebror och såg Shrek. När vi kom hem hade de första rapporterna och bilderna från New York kommit och allt var ganska kaosartat. Bilderna liknade mer scener från någon krigsfilm - och själv väntade jag mig bara se Arnold Schwarzenegger komma springande med ett automatvapen i handen för att rädda världen.
När Anna Lindh mördades var jag på Samoa-öarna på semester. Jag anlände den 10 om jag inte minns fel och när vi den 11 låg i poolen på hotellet i huvudstaden Apia, kommer hotellägaren ut och frågar om det inte var vi som var svenskar. Då hade han precis sett på CNN att Anna Lindh knivhuggits, men de första rapporterna sa att hon inte var allvarligt skadad. Sedan tog det inte många timmar innan man fick veta att hon avlidit av sina skador.
Så visst är detta en dag som förknippas med allt annat än att vi faktiskt också är några som ju fyller år idag. Å Andra sidan vet jag att så fort jag nämnt min födelsedag för någon, då glömmer folk inte bort vilken dag det är! Ingen kan liksom skylla på att min födelsedag är lätt att glömma...

Men så värst mycket firande har det inte blivit idag, dagen har förflutit som de tidigare ombord på Vingatank. Det låter kanske tråkigt, men jag inte påstå att jag direkt lidit så mycket av det. Så här är det ju när man är till sjöss - ibland är man ute på födelsedagar och helgdagar och så vidare. Sen brukar jag inte fira min födelsesag särskilt mycket ens när jag är iland, så så värst stor skillnad är det ju inte direkt. Bortsett från att jag bara sporadiskt varit nåbar per telefon och inte kunnat ta emot några samtal, liksom att jag inte fått någon skörd med post änsålänge. Posten får jag förhoppningsvis till veckan, någon gång istället. Och å andra sidan har jag ju då något att se fram emot då... :)
Men minns ju hur man var som barn - då kunde man ju längta i veckor och månader till födelsedagen! Och kvällen innan gick det ju aldrig att sova, man bara vände och vred på sig. Precis som dagen före julafton.

Men sen var det ju också så att man som barn bara längtade efter att bli äldre. Man ville bli vuxen, få ta körkort, gå på systemet, flytta hemifrån, rösta, gå på krogen - och allt annat som hör vuxenlivet till.
Nu har man ju allt det där. Nu får man allt det där som man drömde om för 15-20 år sedan. Istället börjar det ju kännas som att man helst inte bill bli så värst mycket äldre, jag är ganska nöjd med den ålder jag har nu. Från idag kan jag "titulera" mig som 32-åring och det känns som en ganska lagom ålder. Jag kan inte säga att jag är särskilt gammal, men ändå har man ju en hel del livserfarenhet vid det här laget... Så kan man inte nu rycka i nödbromsen och säga att "här stannar jag"?!
Många pratar ju om att "tänk så bra barn har det" och "tänk om man kunder få vara barn på nytt". Själv skulle jag absolut inte vilja vara barn på nytt! Jag är supernöjd med att vara vuxen kan jag säga, jag skulle absolut inte vilja vrida tillbaka tiden. Men där är vi ju alla olika, man här litet titt som tätt folk säga just att de gärna skulle vilja var barn på nytt...
 

 
Strålande fint väder på bryggan idag!



AB 1 DB 1 DN 1, 2 EX 1, 2 SvD 1, 2, 3 VG 1, 2

Bilderna lånade från Power-Petra och KP
 


Nya friska tag

Idag är det Tobias som är seg - men är inte riktigt ensam om det! Seg är även internetanslutningen - precis som igår. Det här med att ladda upp bilder är ett projekt i sig! Tar en fruktansvärt lång tid att få över bilderna från USB-minnet till respektive sida - spelar ingen roll om jag ska lägga upp dem på bloggen, Facebook eller mejla iväg dem. Varje bild tar minst två minuter att ladda upp! Och är det något som verkligen kan provocera mej, så är det sega datorer och dataanslutningar. Även msn har vägrat att samarbeta sista dagarna, men eftersom jag emellanåt kommer in utgår jag ifrån att det har med Internetuppkopplingen - och inte datorn - att göra.
Börjar nu smått få smaka på de oregelbundna tider som allt som oftast gäller till sjöss. Inatt ankom vi Dundee i Skottland, eller rättare sagt igår kväll. Men på grund av att det var lågvatten fick vi ankra upp några timmar utanför hamnen i väntan på högvatten. Jag hade lagt mig vid halv tio, men medveten om att jag kunde bli uppkallad om jag behövdes. Runt kvart över tio ringer snabbtelefonen i hytten - och jo, jag behövs på däck vid ankringen. Det hela går ganska fort och runt en halvtimme senare ligger jag i kojen igen.
Så strax för halv fem ringer telefonen en andra gång; det är dags att lägga till! Så upp igen, på med arbetskläderna och ut på däck. Förtöjningen går relativt fort och jag pinnar återigen in i hytten och lägger mig.
Men just att få sömnen avbruten ett par gånger känns kan jag säga. Ändå får jag erkänna att man som är lev är fruktansvärt bortskämd!! Jag tycker till exempel fyra månader borta hemifrån kan vara relativt påfrestande - men det är INGENTING jämfört med hur andra på båten jobbar. En av matroserna berättade att han ligger ute ungefär ett halvår i stöten, sen är han hemma 2-3 månader - och sticker hem ett halvår igen. Hemma har han fru och barn och jag undrar faktiskt hur de får familjelivet att fungera?!
Styrmännen ombord går istället på fyraveckorstörnar, vilket ju är långt mer humant. Men istället är deras vakter sex om sex - alltså jobba sex timmar, ledig sex timmar hela tiden. Jag har provat på det några gånger och kan intyga att det är fruktansvärt påfrestande! Man blir otroligt utmattad efter ett tag.
För något år sedan hade man ett test i simulatorerna på skolan, där man lät färdigutbildade styrmän få vakt i simulatorn sex timmar om sex under en veckas tid. Man “fejkade” alltså en långresa, som styrmännen fick köra i simulatorn. Och efter bara 2-3 dagar var några av styrmännen så uttröttade att det gick att jämföra med närmare en promille alkohol i blodet - så mycket försämrades reaktionsförmåga och så vidare. Så det är ju faktiskt märkligt att så många rederier fortsätter envisas med att ha vakter på sex om sex timmar!
Så jag ska absolut inte klaga på att bli utjagad på däck någon natt här och där, som det kommer vara frågan om för min del dessa två månader jag ska vara ombord på Vingatank. Det är inte ett dugg synd om mig!! ;-)

Varje gång det händer någon form av fartygsolycka, incident eller påbud, kommer frågan upp om hur det kunde hända. Och visst finns det många förklaringar, det kan man ju absolut inte neka till! Men hade man ett annat vaktsystem med längre vila mellan vakterna är jag helt övertygad om att man skulle få ner antalet olyckor till sjöss. Även om man absolut inte skulle få bort allat olyckor...
Vad gäller biltrafik är ju reglerna glasklara vad gäller att man ska vara utvilad när man kör. Att köra lastbil när man är trött tycks nästan anses allvarligare än att köra oljetanker trött.
Visserligen säger även reglerna för att få framföra ett fartyg att man inte får "ta över spakarna" om man anses olämplig till det på grund av till exempel trötthet eller påverkan av droger. Men hur sjutton ska man vara utvilad om man varit ledig sex timmar sedan sin förra vakt? På den tiden ska man inte bara hinna sova, utan även äta, duscha, tvätta... Ja, ni vet; allt annat utom att jobba. Så nej, utvilad är man inte.
Kan ju vara därför det dricks så fantastiskt mycket kaffe till sjöss? Få arbetsplatser har jag varit på, där det fikats coh ätits så kopiöst mycket som till sjöss! En av båtarna jag tidigare varit på var riktigt extrem och folk brukar tro jag skojar när jag berättar om mattiderna där: 6.30-7.45 frukost nummer 1, 8.45-9.15 frukost nummer 2, 10.15.10.30 fika, 11.30-12.00 lunch, 15.00 fika, 17.00 middag och 20.00 var det kvällsmat.
Visst låter tiderna helt galna?! Men å andra sidan inte heller så jäkla konstigt att jag faktiskt gått upp i vikt varje gång jag varit till sjöss!
Nu är det faktiskt en viss skillnad på den här båten. Dels är det inte särskilt fet mat - som annars är ganska vanligt till sjöss -, sen är det inte söta efterrätter varje dag heller. Visserligen kan ju alltid välja bort efterrätten - ingen tvingar en ju att ta - men hur svårt är det, när den står där och lockar och ser god ut?! Jag tillhör dem som har svårt att säga nej kan jag säga. Så med de vanorna är det klart att vikten skenar iväg. Nu är jag dessutom inne på det ätande som så många förespråkar - nämligen att äta lite och ofta. Jag lyckas relativt bra, om jag får säga det själv. Jag äter med 3-4 timmars mellanrum och i relativt små portioner. En normalstor portion till lunch och middag - och istället för fikabörd till fikat blir det en macka eller en frukt.
Visst har jag syndat LITEGRANN med fikabröd, men i ytterst små mängder. Säg att jag är duktig, SNÄLLA!!! *L*
 

 
Några bilder från dagens hamnuppehåll i Dundee
 
 

 
AB 1 DB 1 EX 1 SMP 1

Galjonsfiguren lånad från Astrid Göransson och Gustaf från Catsy Carpe Diem
 


Dagens outfit

 
Röd overall från Svedia som efter bara ett par dagar ombord är härlig inkletad i målarfärg, fett och olja. Har en härlig doft av svett, diesel och avgaser som ger plagget en härlig yster och känsla av hög kvalitet. På huvudet blå hjälm i plast av samma märke som overallen med tillhörande hörselskydd.
På fötterna artbetsskor med stålhätta, sprillans nya för 1.5 år sedan. Härliga stänk av målarfärg, liksom en gemytlig stank av fotsvett. Händerna pryds av arbetshandskar i samma märke som hjälm och overall. Härligt dekorerade i fett, målarfärg, olja och sot.
Fantastisk outfit, eller hur?! ;-)
 

 
Andra bloggar om , ,



Seg uppdatering

Det är segt, segt, segt - men så kanske jag äntligen kan få till en liten uppdatering om tillvaron till sjöss! För ovanlighetens skull är det nu inte JAG som är seg - utan internetanslutningen. Den har strulat lite sista dygnet och vill framförallt inte samarbeta alls när vi går i hårt väder och det gungar rejält har jag fått förklarat för mig.
Och nog har det gungat alltid! Inte så extremt som jag vet att det KAN göra på Nordsjön, men ändock! Det var så pass att jag faktiskt lyfte från madrassen när när fartyget vände nedåt från vågtopparna inatt - och fartygskrängningarna skapade en smärre storm i toaletten jag har på hytten! Jo, en smärre dusch i rumpan har jag fått stå ut med sista dygnet, när jag uppsökt toaletten. Men sjösjuk? Nä, det har jag ännu inte blivit, brukar aldrig bli det....
Från början skulle vi raka vägen från Kalundborg till Eastham, men nu har vi blivit omdirigerade och ska först mellanlanda i Dundee i Skottland innan vi fortsätter emot Eastham.
Fast jag blev igår nästan lite full skratt över rekationen igår - både hos mig själv och några av de andra i besättningen - när internet inte fungerade. Jag blev irriterad - och sedan hade jag fruktansvärt långtråktigt - när jag inte kunder använda datorn fullt ut! Snacka om att man dels är lite bortskämd - rederiet betalar ju faktiskt för VI ska kunna ha internet ombord - men sen finns det ju faktiskt annat att göra än att sitta framför datorn! Efter ett tag försvann min egen irritation och jag jag la mig på sängen med min bok istället. Sen kan man ju förstås fråga sig vad sjömännen gjord för bara 10 år sedan när de hade frivakter? Med största sannolikhet var de iallafall inte ute på internet! :-)

Börjar väl ändå komma in ganska bra i allt nu, efter bara ett par dagar ombord. Jag har blivit bra omhändertagen och fått bra tider tycker jag själv! Vi har ju som praktikanter några timmars betald arbetstid per vecka, då vi helt enkelt är anställda av rederiet vi är hos. Resten av tiden är studietid.
Så förmiddagarna har jag arbetstid och är nu till en början med matroserna på däck och hjälper till. Eftermiddagarna ska spenderas med styrman i hans sysslor. Och det kan ju vara på bryggan, lastning/lossning, reseplanering, rättande av sjökort och så vidare och så vidare.
Och språkkunskaperna man nu faktiskt råkar besitta, kommer väl till pass. Det är - som de allra flesta båtar - en internationell besättning. Matroserna är filipinare och överstyrman från Litauen, så engelskan kommer väl till pass. Helt lätt är det inte alla gånger, när man yrvaken kommer till mässen på morgnarna och ska prata engelska det första man gör - men visst fasen funkar det! Det gjorde det ju när jag bodde i London, så varför skulle det inte göra det på Vingatank? ;-)

Känns dock aningen frustrerande att jag inte hann få mitt nya tangentbord till datorn innan jag åkte! Hade verkligen behövt det - tangenterna lossnar ju, den ena efter den andra. Två stycken är nu borta och en sitter hjälpligt fast medan det märks att det är fler som är på väg att lossna. Snacka om kvalitet, eller hur?! Dock ligger det nu hemma och väntar, så det första jag gör när jag kommer iland är att se till att få det installerat! Och nästa gång jag köper ny dator, kommer det inte bli en LG utan något helt annat märke. Lossnar tangenterna efter bara ett drygt år, är det inte mycket till kvalitet!




Det lilla krypin, där jag ska bo närmsta veckorna. :-)
 

Utsikten från min hytt!
Styrbordssidan till vänster och till höger förut...
 

Den läsning jag plöjt igenom sista dagarna.
Jo, samtliga fyra pärmar är skrivna på engelska!



Så min utstyrsel på dagarna när jag är på däck.
Hjälm och hörselskydd är ett måste!
:-)


 
VG 1
 
Bilderna lånade från Isprinsessan, Pirate Barbecue Sauce och Tobias
 

 

Talibanism

För ett tag sedan började jag läsa boken "Bokhandlaren i Kabul". Det är en ganska tragiskt bok på många sätt, man blir ganska beklämd över hur framförallt kvinnorna behandlas - men även männen. Traditionerna påbjuder saker som vi i de flesta andra länder aldrig ens skulle drömma om att acceptera. Det är saker som arrangerade äktenskap, månggifte och det ena med det andra.
Som värst var det ju förstås under talibanregimen, som tog sin början 1996. För när talibanerna körde in i Kabul, läste man enligt boken i Radio Sharia upp 16 dekret...

1. Förbud mot kvinnlig avkläddhet
Det är förbjudet för chaufförer att ta upp kvinnor som inte bär burka. Gör chauffören ändå detta, häktas han.
Om sådana kvinnor iakttas på gatan, kommer deras hus att uppsökas och deras män bestraffas.
Om kvinnorna bär stimulerande eller attraktiva kläder och inte åtföljs av nära manliga släktingar kan chaufförer inte ta upp dem i bilen.

2. Förbud mot musik
Kassetter med musik är förbjudet i affärer, hotell, fordon och rikshas. Om musikkassetter i en affär häktas ägaren och affären stängs. Om kassett påträffas i ett fordon konfiskeras fordonet och chauffören häktas.

3. Förbud mot rakning
Var och en som rakat eller klippt skägget skall fängslas tills skägget växer ut till en knytnäves längd.

4. Påbud om bön
Bön skall hållas på bestämda tider i alla distrikt. Exakta bönetider meddelas av Departementet för främjande av dygd och motarbete av synd.
Vattenposter framför moskéerna skall stängas femton minuter före böntiden och transporter är strängt förbjudna. Alla ska vara i moskén under bönetiden. Om unga män blir sedda i affärerna kommer de omedelbart att häktas.

5. Förbud mot duvhållning och fågelfäktning
Denna hobby ska avskaffas. Duvor och fåglar som används för spel och fäktning skall dödas.

6. Utrotande av narkotika och missbrukare
Narkotikaanvändare skall häktas och försäljaren och affären skall spåras upp. Affären skall stängas och båda brottslingarna - ägaren och missbrukaren - fängslas och straffas.

7. Förbud mot drakflygning
Drakflygning har onyttiga följder som vadslagning, dödsfall bland barn och frånvaro från undervisningen. Försäljningsställen med drakar kommer att avlägsnas.

8. Förbud mot avbildning
I Fordon, affärer, hus, hotell och andra platser skall bilder och porträtt avlägsnas. Innehavaren skall förstöra alla  bilder på nämnda platser. Fordon med bilder av levande varelser kommer att stoppas.

9. Förbud mot spel
Spelcentra skall uppletas och spelarna fängslas en månad.

10. Förbud mot brittiska och amerikanska frisyrer
Män med långt hår kommer att häktas och föras till Departementet för främjande av dygd och motarbetande av synd för att klippas. Den brottslige ska betala frisören.

11. Förbud mot räntor på lån, växlingsavgifter och avgifter för transaktioner
Dessa tre former av penningutbyte är förbjudet enligt islam. Vid brott mot reglerna fängslas den brottlige under lång tid.

12. Förbud mot att tvätta kläder vid flodstränderna i staden
Kvinnor som bryter mot denna lag kommer att hämtas på respektfullt islamskt sätt och föras till sina hus, där deras män bestraffas hårt.

13. Förbud mot musik och dans på bröllopsfester
Om man bryter mot detta förbud kommer familjens överhuvud att häktas och straffas.

14. Förbud att spela på trumma
Om någon spelar på trumma skall det religiösa äldrerådet bestämma straffet.

15. Förbud för skräddare att sy damkläder och ta mått på kvinnor
Påträffas modemagasin i affären kommer skräddaren att häktas.

16. Förbud mot häxeri
Alla böcker i ämnet skall brännas och trollkarlen fängslas tills han ångrar sig.

Som tillägg till de sexton punkterna läste man upp en särskild maning till kvinnorna:
"Kvinnor, ni skall inte gå utanför era hem. Om ni gör det skall ni inte vara som de kvinnor vilka brukade gå moderiktiga kläder och använde mycket smink och visade upp sig för alla män tills islam kom till landet.
Islam är en frälsande religion och har bestämt att kvinnor skall ha en särskild värdighet: kvinnor skall inte göra det möjligt att tilldra sig uppmärksamhet från dåliga män som ser på dem med onda ögon. Kvinnor ansvarar för att uppfostra och samla sin familj och sörja för mat och kläder. Om kvinnor måste gå ut ur sina hus skall de skyla sig enligt sharialagen. Om kvinnor går i moderiktiga, dekorerade, trånga och förföriska kläder för att visa upp sig kommer de att förbannas av islamsk sharia och kan aldrig förvänta sig att komma till himlen. De kommer att hotas, eftersökas och straffas hårt av den religiösa polisen, liksom de äldre i familjen. Det är den religiösa polisens plikt och ansvar att bekämpa dessa sociala problem och den kommer att fortsätta sin verksamhet tills detta onda har upphört."

Det enda man kan hålla med om må väl vara att narkotika inte ska vara tillåtet - sen kan man garanterat diskutera de straff man använde när man grep brottslingarna (okej, fågelfäkrning är väl inte heller något jag gillar - men känna som en bagatell i sammanhanget).
Alltihop känns bara så totalt uråldrigt, som något hämtat från stenåldern. Det är ju verkligen märkligt att sådant här ens kunnat förekomma i modern tid!

Men trots att talibanerna nu inte har makten längre - åtminstone inte formellt sett - så är ju skillnaderna inte milsvida, om jag förstått det hela rätt. Fortfarande är många äktenskap uppenbarligen arrangerade, det är brudparets föräldrar som bestämmer det hela utan att paret själva har något som helst att säga till om - än mindre träffat innan bröllopet...
Ibland undrar jag varför jag läser den här typen av verklighetsbaserade böcker! Jag blir egentligen bara förbannad. Detsamma skedde när jag läste böckerna i serien om “Pojken som kallades Det” - jag var lika illa till mods varje gång jag la ifrån mig boken. Och likadant är det nu, med denna bok!
Men samtidigt känns det som att man faktiskt VILL veta på något vis! Tanken slår mig dock med denna bok, att undrar varför det här får fortskrida?! Det tycks inte vara en majoritet som alltid är FÖR dessa traditioner ens i Afghanistan, men kan det vara så att de flesta som är emot traditionerna är kvinnor - och de har ju ändå ingen talan?!
 

 
DB 1

Bilderna lånade från BerkeleyPC och Mikael Ståldahl
 

 

Gunga lite grann...

Idag kom träningsvärken! Det ömmar i axlar, armar, svank och händer - och jag har valkar i högerhanden! Nej, inte "DEN" typen av valkar och inte heller "DEN" typen av träningsvärk! Snarare slet det en liten aning på min ganska otränade kropp att släpa allt mitt tunga bagage genom Kalunborgs hamnområde på väg emot båten igår!
Imorse la vi så loss för att börja segla emot England och Eastham för lastning. Och det känns faktiskt härligt att vara tillbaka till sjöss, trots min "separationsångest" när jag lämnade Kalmar igår. Visst, jag kommer garanterat tycka att det är obeskrivligt skönt att komma hem igen efter praktiken, men det är också precis lika härligt att nu vara iväg!

Första dagarna på en ny båt fylls nästan alltid av ungefär samma rutiner. Regelverken kräver att man ska säkerhetsgenomgångar med varje ny besättningsman - och det gäller givetvis även oss elever. Till det kommer en hel del läsning att plöja igenom. Varje fartyg har sin SMS-manual som alla i besättningen ska kunna med. Denna manual styr - enkelt uttryckt - arbetet ombord på fartyget, talar om hur arbetet ska läggas upp i olika situationer, vem som ansvarar för vad och så vidare. Liksom alltifrån sophantering till vaktavlösningar. För min del var det ungefär 3 timmars läsning att plöja igenom de två väldyllda pärmarna på engelska. Och imorgon kommer nästa lunta med pärmar att läsa!
Men säkerhetstänkandet på en oljetanker är ju A och O! Det är väldigt strikt med vad man får göra och inte får göra. Är det strikt med rökning på andra fartyg, är det ännu mer här - och det har ju givetvis sin förklaring. Rökning (för dem som inte är förståndiga som jag och slutat) är strikt förbjudet på de flesta ställen ombord och alla anan öppen eld är totalförbjuden.
Och mobiltelefonen får man absolut inte ha med sig ut på däck. Saken är nämligen den, att om man skulle tappa den KAN batteriet åka ut - och då KAN det slå gnistor! Och då KAN hela bpten flyga i luften.

Till min stora glädje har vi fri tillgång till internet ombord - en anslutning som även om den är seg tycks fungera till sjöss. Innan jag pkte hävde jag min spärr för att använda mitt privata bredband utomlands, mest som för att vara på den säkra sidan att faktiskt kunna använda internet när jag behöver. Knappast hade det blivit så värst mycket bloggande eller mejlande, men iallafall litegrann. Men när det nu är gratis att använda båtens internet även utomlands, säger det sig ju själv vilken uppkoppling man använder! :-)
Redan första natten ombord blev jag påmind om hur otroligt bra jag sover till sjöss! De dova, sövande brummandet från maskin och det stilla gungandet av och an vaggar en till sömns med en jäkla fart - trots den rådande fullmånen över Danmark. Och till sjöss råder den totalt motsatsen till att störas av ljud när man sover! Här är vet man att det naturliga är att det låter, då är allt som det ska. Så bli det plötsligt helt tyst - då är det något som är riktigt, riktigt fel!! Hemma är det tvärtom, hör jag maskinljud inne i sovrummer, är något helt uppåt väggarna på tok! *L*
Men till sjöss är det som sagt något helt annat, havsluften är bra nog sövande! Det är inte många minuter jag ligger innan jag sover som ett litet barn, vad gäller gungandet ska det kränga på rejält innan det påverkar min nattsömn något annat än positivt.

Varje påmönstring brukar vara någon form av "början på något nytt" och som alltid brukar jag tänka att jag ska börja med lite nya vanor. Det är inte alltid det lättaste till sjöss, där det röks och många gånger festas ganska vilt. Till det kommer att maten ur viktsynpunkt inte alltid är den bästa. Nu har jag ju redan slutat röka, så det blir ju inga problem i sig. Denna båt har dessutom - som fler och fler båtar har numera - nolltolerans mot alkohol och det är ju inget annat än bra.
För det första hör ju givetvis inte alkohol hemma på båtar med tanke på säkerheten, men givetvis även ur häslosynvinkel. Nu får jag helt enkelt ett par helvita månader! Inte för att jag egentligen har några som helst problem med spriten - men skadar ju inte heller att hålla sig ifrån ett tag.
Och sen får man per automatik fasta vanor vad gäller maten, eftersom måltiderna serveras på fasta tidpunkter. Så det blir flera, men små måltider per dag! Precis så som många rekommenderar att man ska äta. Så förhoppningsvis kommer man nu gå ner i vikt, både med tanke på frånvaron av alkohol - och de mina nya matvanor. :-)
 

 
Bilderna lånade från Stormy Waters Posters, Womengineer
 

 

Svartsjuka

(...) "Min pojkvän är så svartsjuk. När jag köpte en tändare i kiosken häromdagen och var trevlig mot det manliga butiksbiträdet, så sa min kille ”Men ska du inte ligga med honom också?” och var sur. Jag vill alltid vara glad och öppen mot folk, men jag är inte otrogen eller flirtig!"

Idag har Aftonbladet lite "tema svartsjuka" tydligen. Texten ovanför kommer från en läsarfråga insänd till tidningens  "relationsexpert".
Exakt sådana här kommentarer kunde W komma med! Jag fick absolut inte stanna längre än vad HON tyckte var absolut nödvändigt och prata med till exempel kassörskan på Ica när jag handlade. W gick då i taket direkt. Detsamma gällde så fort jag gjorde någen en tjänst - även om det råkade vara en kollega eller en familjemedlem. Svartsjuk blev hon till och med när jag och mins syster gemensamt skulle gå och köpa en födelsedagspresent till vår mamma.
Historierna kring alla anklagelser hon kom är nästan oräkneliga. Och det märkliga var att hon i vår relation egentligen inte alls hade någon som helst anledning att vara onormalt svartsjuk. Hade det till exempel funnits någon otrohetsaffär eller liknande, hade jag förstått om hon varit extra misstänksam. Men något sådant fanns inte.
Själv har jag hört massor med teorier kring hur extrem svartsjuka uppstår. Enligt vissa uppstår den för att personen i fråga dömer andra efter sig själv, enligt andra efter dåliga erfarenheter av tidigare förhållanden. Sen finns det givetvis de som lider av någon form av störning/vanföreställningar och därmed också blir extremt svartsjuka.
Just vad gäller W, skulle jag tro att det är en kombination av minst två av dessa förklaringar. Dels har jag i efterhand börjat inse att hon garanterat dömde mig efter sig själv. Även om jag inte har några säkra bevis, tyder mycket på att det är en hel del hon gjorde när jag inte såg. Sen var klart sjuk på något vis, det behöver man inte vara psykolog för att förstå - det räcker med att träffa henne. Sen finns det garanterat en lång rad olika förklaringar till varför någon blir extremt svartsjuk. Dåligt självförtroende kan garanterat också spela in.

Själv skiljer jag oftast på sund och sjuk svartsjuka. Den sunda är den som de flesta av oss säkerligen "drabbas" av ibland - då det mer eller mindre är befogat.
Själv blir jag inte svartsjuk av att min flickvän kramar om en annan kille på ett vänskapligt sätt, är vi ute och hon blir uppbjuden säger jag ingenting om att hon dansar med en annan kille. Detsamma gäller att ha killkompisar - och jag säger inget om att de träffas hemma hos honom heller, liksom ifall hon under vissa omständigheter sover över där. Det kan ju till exempel vara att han bor långt bort och det därmed är svårt att ses över dagen...
MEN märker jag att den där kramen verkar väldigt, väldigt intim, den där dansen är lite väl närgången eller hon lite väl ofta vill sova över hos den där killkompisen - framförallt om jag får uppfattninen att jag aldrig är välkommen också - DÅ börjar jag nog fundera. Sedan är det svårt att generellt säga att man skulle bli svartsjuk i den och den situationen - allt beror ju på, omständigheter och om man till exempel kan ha anledning att "vara extra misstänksam". Vet jag att hon till exempel tidigare haft "vänsterprassel", får givetvis förtroendet sig en rejäl törn av det...
Sjuk blir svartsjukan först när det går över gränsen till att vara totalt befängda anklagelser personen kommer med. Som att påstå att man är kåt på den kassörskan, bara för att jag skojar med henne när jag betalar. Eller att jag ska flytta ihop med min 35 år äldre, kvinnliga kollega bara för att jag gör henne en tjänst i jobbet. Eller när det blir diskussioner för att jag ska gå på en personalgfest med de personer som jag även i vanliga fall träffar 8-10 timmar per dag (för hade nu tycke uppstått, hade ju saker skett redan på arbetstid).

Sen finns det ju alltid en "gråzon", där man kan diskutera i det oändliga vad som är okej eller inte. Många gånger är det otroligt svårt att veta hur mycket man ska "ta" från en flick-/pojkvän.
För min egen del har jag haft turen att efter historien med W inte råka ut för fler svartsjuka flickvänner. Några jag dejtat har varit knäppa på andra vis, men aldrig svartskjuka. Och det är väl något jag skattat mig väldigt lyckligt över! Svartsjuka kan vara ett otroligt gissel och ställa till ganska mycket elände i en relation - och då menar jag den sjuka typen av svartsjuka.
Men skulle en flickväns eventuella svartsjuka bli av den sjuka typen - eller på något vis vara en svartsjuka jag inte kan godta - skulle jag garanterat ställa ett tydligt och säkerligen ganska hårt ultimatum! Jag skulle helt enkelt kräva att antingen tar hon tag i sin svartsjuka, ser till att komma till rätta med den - eller så får hon skaffa sig en annan pojkvän. Punkt slut och end of story!
Att man sedan kan missförstå situationer och bli svartsjuk på grund av det, är ju något som händer - det är helt mänskligt. Men kan då bara i lugn och ro prata om och sedan reda ut det hela, så är ju allt frid och fröjd!
Som min och W:s relation var, så kom hon med en lång rad anklagelser - men vägrade totalt att tro på mina förklaringar. Hon stängde helt enkelt av och vägrade att gå med på att det fanns en annan förklaring än den hon såg. Hon satt inne med sanningen - vilket inte jag gjorde... Och då blir svartsjukan etter värre!
För även om man kanske är rätt svartsjuk, men ändå kan ta till sig en bra förklaring - då kan man i större utsträckning leva med svartsjukan...
 

 
Läs gärna: EN KÄRLEKSHISTORIA



AB 1, 2, 3, 4
 
Bilderna lånade från Devil are the boss och Innocent spouse byRelef
 

Amdra bloggar om och

Mystiskt, mystiskt, mystiskt....

Kapningen av Arctic Sea tycks mer och mer spektakulär och mystisk på något vis! Jag brukar med ett väldigt intresse följa just sådana här historier, framförallt med tanke på vad jag utbildar mig till. Så när ett fartyg kapas på svenskt vatten - och dessutom inte långt från där jag bor - blir det lite extra intressant förstås.
Men just Arctic Sea tycks ju vara en kapaning lite utöver det vanliga! Officiellt var det timmer värt 13 miljoner kronor med slutdestination Algeriet i Arctic Sea's lastrum. Men nu publiceras uppgifter i Sunday Times i Storbritannien - med källor från både Israel och Moskva - som säger något helt annat.
Istället fraktade man vapen till Iran, något som Israels underrättelsetjänst gjorde allt för att stoppa. Enligt nya uppgifterna i Sunday Times hyrdes därför ett kriminellt gäng in för att kapa båten.
Fartyget ska ha varit lastat med så kallade S-300-missiler, som är Rysslands mest avancerade robotar mot flygangrepp och ska ha lastats på i Kaliningrad när Arctic Sea reparerades.
Den Israelisja underrättelsetjänsten Mossad håller uppsikt över eventuell vapensmuggling till Iran och kunde därför tipsa Rysslands regering om att en vapenleverans sålts av före detta militärer med kopplingar till undre världen. Ryssarna reagerade med att skicka både stridsbåtar och u-båtar för att leta rätt på det försvunna fartyget.
Att Kreml skulle ha låtit så pass avancerade vapen komma i kriminella händer eller bli sålda vidare till Iran anses förstås vara en rejält pinsam sanning, så därför ska Ryssland ha hittat på en historia om att kaparna var ute efter en hög lösensumma för en timmerlast.
Men att kapa ett fartyg och begära en hög lösensumma för en last med timmer låter ju trots allt ganska orealistiskt kan man väl tycka! Hade det åtminstone varit olja eller kemikalier, hade jag kunnat köpt en sådan historia! Men när man får höra versionen om vapen, känns den iallafall mer trolig än historien om timmer. Återstår väl att se vilket som är sant!!
 

 
AB 1 DB 1 DN 1 EX 1 SvD 1 VG 1
 
Bilden lånad från Halvar


 
Andra bloggar om , , , , ,

Ombord och på plats!

Det är alltid en märklig känsla att vakna upp i ett land och sedan gå och lägga sig i ett annat.  Imorse vaknade jag hemma i min egen säng, under mitt eget täcke. Jag gjorde mitt egna, starka morgonkaffe och sjönk ner i min mjuka soffa framför Nyhetsmorgon.
Nu, bara 12 timmar senare, sitter jag på en liten oljetanker i Danmark - åtskilliga mil bort - och ska vara borta hemifrån i två månader. Minst. Kanske kan jag komma hem en snabbis under dessa månader och kanske hinner  jag hem ett par dagar för att packa om lite innan nästa båt. Annars är jag hemma först till jul. Men målsättningen är en vända till Kalmar åtminstone i november, innan jag far iväg till nästa båt.
Men när jag nu sitter här, i min lilla hytt på Vingatank, känns det som det var igår jag mönstrade av min förra båt. Jag hann inte mer än uppför den branta landgången, så var jag tillbaka i de “sjömansvanor” jag redan hunnit skaffa mig. Hur man går på snedden i lejdarna, att man undviker kranvattnet, inte lämnar hytten barfota, hur man lägger de små gumminäten under allting som inte vill ska glida omkring i hytten när det gungar.... Nu är väskorna uppackade och det mesta på plats i lådor och skåp. Datorn är inkopplad, bädden bäddad och jag har lyckats leta reda på en flaska vatten i byssan. Så har fått lite ordning på de knappa 10 kvadratmeter som ska vara mitt hem närmsta månaderna.

Resan gick ändå bra och jag kom fram helskinnad till båten. Allt fungerade nästintill fläckfritt tills jag kom till Kalunborg. Lite svettig hann jag bli näst jag skulle byta tåg i Köpenhamn dock - och jag är villig att ge SJ lite av en tistel för det. Saken är nämligen den att biljetter för utlandsresor som man köper genom SJ kan inte skrivas ut på automaterna man har på de flesta stationer, det kan bara SJ och vissa av deras ombud göra. MEN SJ’s ombud i Kalmar kan inte skriva ut utlandsbiljetter. Och eftersom jag bokade min biljett idag, kunde inte SJ skicka min biljett per post till mig heller.
Så enda alternativet var att köpa biljett till Köpenhamn, sedan köpa nästa biljett när jag väl var på plats där. Och så fick det bli. Väl framme i Köpenhamn, knatar jag in till DSB’s biljettkontor och köper en biljett. Spår 3 skulle tåget, gå ifrån. Men på grund av banarbeten skulle jag få byta tåg i Roskilde. Jaja, tyckte jag, det var väl inte hela världen.
Men väl ute på perrongen - cirka tre minuter senare - står det på skärmarna att “mitt” tåg är inställt. Jaha, upp i vänthallen igen och fram till informationen. Vad ska jag göra nu?? Jag blir hänvisad till spår 7 istället. Så på nästa tåg, ett skraltigt litet pendeltåg, för en resa på en kvart. Så kommer jag fram till en Köpenhamnsförort, där jag blir ledsagad av en mycket trevlig, dansk konduktör till nästa tåg. Där satt man dock bekvämt i luftkonditionerade vagnar med gott om utrymme för Tobias’ långa ben.
Väl framme i Kalunborg springer jag av en händelse ihop med en man från svenska Transportstyrelsen, som just kom från Vingatank, där de haft inspektion (jodå, Vingatank blev godkända!) och han i sin tur pekar mot en annan man i vänthallen som visade sig vara maskinist - också på väg till Vingatank för påmönstring.
Vi slår följe till hamnen per taxi. Dock verkade taxichauffören inte ha riktig koll på hamnområdets storlek - han släpper av oss utanför grindarna med beskedet att det var kort bit att gå. PYTTSAN!!! Vi slet med vårt bagage en lång bit genom hamnen, innan vi slutligen hittade fram till båten genomblöta av svett.

Men sen min ankomst till Danmark för några timmar sedan har jag glatts åt den totalt underbara danska mentaliteten och tagit mig fram här med ett varmt leende inombords. Aldrig har jag blivit så hjärtligt och glatt bemött av folk som här, folk har skämtat, skrattat och gladeligen visat vägen till saker. Första etappen från Köpenhamn frågade jag konduktören om bekräftelse på att det verkligen var Roskilde jag skulle byta tåg i. Han rabblade upp en lång rad stationer, där ja också kunde byta - och kom sedan till “min” vagn, enkom för att se till att jag faktiskt kom av på rätt station. Därefter bad han en av sina kolleger att visa mig till rätt tåg emot Kalunborg.
Väl i Kalunborg hämtas vi upp av en taxichaufför, vilt och glatt rökande inne i taxin - även med passagerare. Han pratade glatt och tyckte absolut vi skulle komma tillbaka till Kalunborg för en guidad tur runt denna fina lilla stad.
Så ja - Danmark kommer jag gärna tillbaka till! :-)
 

 
AB 1 DN 1 SvD 1

Bilderna lånade från Makan Amini, Anders Hultman
 

 

Tysta rum

Tysta rum, när avdelningen släcks... Allt blir lugnt, men tankarna de väcks!
Det fanns en tid när jag kunde vara mitt rätta jag, men det är länge sen - då var jag bara barn! Full av liv, jag ville veta allt! Intensiv - våga känna känslorna.... Dansa fram, men någonstans på vägen blev det fel. Det blev ett spel och jag förlorade mot mig själv och den jag är. Rädslan kom, för att inte räcka till. Kändes som att jag inte passade in...
Själens mur byggdes på för varje år, tänk vad tiden går! Plötsligt vet inte jag inte längre var jag står...

Våt av svett, jag rycks tillbaka till mig själv. Sömntablett, men jag är vaken i min cell! Hjärtat slår, känner hur det bankar på!
Livet kan göra oss så små, men trots allt är jag levande ändå! Så kom hit mitt liv, så dansar vi igen! Jag vill bli fri och våga känna kärleken!
36, kanske livet börjar då? Det var nära det tog slut, men jag har börjat resan för att hitta ut...
 

 

 
Bilden lånad från Mörkersdottirs förlag

Text av Caj Karlsson
 


Tidvis



Tid har förlöpt, dagar har gått...
Månen har vandrat sin väg genom vitt och svart - och grått...
Jag har saknat ditt skratt,
jag har saknat ditt hår,
jag har saknat att ringa ibland och berätta om hur det går

Det har tidvis gått bra, tidvis har skakandet lagt sig
Ibland har jag vaknat på morgonen och gjort det jag ska
Men jag har saknat din hand,  har saknat din röst -
ensamma dar har jag saknat ditt huvud mot mitt bröst
Somliga dar, tar jag in vad jag hör -
det går kvällar ibland när jag inte ens undrar vad du gör!

Det är ibland som förut, ibland har jag känt att jag duger...
Jag har hämtat och samlat ihop nog med kraft att gå ut...
Jag ser dig fortsätta nu - med varsamma kliv.
Jag ser hur dina drömmar sakta lossnar från mitt liv...
Jag har saknat en vän!
Jag har varit på krogar och barer,
det har hänt att jag ljugit och sagt att jag måste gå hem!
Jag har saknat din röst, du har du en ny,
Ännu okända nätter ruvar i väntan på att gry...
 

 

 
Hjärtat lånat från Foxymaja
 

Text av Lars Winnerbäck
 
Andra bloggar om och

Ensam är stark

Så är man slutligen på väg emot Kalunborg i Danmark för att mönstra på m/s Vingatank för ungefär två månades praktik.
Tidigare har det istorsett helt odelat varit kul och spännande med praktikerna. Visst har det kunnat vara nervöst och pirrigt just när man varit på väg, men aldrig vemodigt eller så. Denna helg har dock på något vis fyllts av en känsla av vemod som smolkat känslan av spänning och gjädje över praktiken. Fortfarande är den övervägande känslan ändå spänning, det ska självklart bli kul! De jag hittills pratat med från besättningen har låtit trevliga och tillmötesgående och jag har enkom hört gott om Vingatank som fartyg. De jag känner som gjort praktik där förut har kunnat berätta om ett bra fartyg där man blivit bra bemött.
Utifrån de fakta jag hittat kring båten är det en båt byggd 2002, med andra ord ny och fräsch. Den nyaste båten jag tidigare varit på är byggd 1995 och även om den var fräsch, så märktes det att den så smått började bli lite till åren.
Till det kom nya regler under 90-talet gällande utformandet av besättningens hytter. Bland annat ska man nu har egen dusch och toalett i anslutning till hytten, något som på äldre båtar möjligen bara finns till kaptenshytten.

Vemodet i sig kan ju tänkas komma av att jag nu änmer börjat rota mig rätt bra i Kalmar. Nu börjar man känna en del folk och faktiskt känna sig rätt hemma i stan. Jag hittar bättre och bättre och böhever inte gå många steg på stan innan jag springer ihop med folk jag känner mer eller mindre. Så att nu vara borta cirka två månader från sin invanda vardag är inte odelat positivt.
Men varje gång utbildningen känts motig och man funderat på om man ska fortsätta eller ej, brukar jag börja fundera på vilka alternativ jag har till denna utbildning - och få inser jag ändå att jag har valt rätt. För det finns inga andra utbildningar jag kan tänka mig att gå. Ingen har de fördelar jag ser i sjökaptensutbildningen. Och även om jag skulle hitta en annan utbildning att gå, har jag bara rätt till pengar från CSN i två läsår till, inklusive det som precis börjat. Och hur många utbildningar hittar man som är på 3-4 terminer? Det är inte många...
Så då återstår alternativet att gå tillbaka till något av de jobb jag tidigare haft. Det är visswerligen arbetsplatser där jag trivts, men som jag inte känner att jag vill vara kvar på livet ut. Även om man trivs, vill jag själv tänka ytterligare ett steg - nämligen ställa mig frågan om detta är vad jag vill göra fram tills jag slutar arbeta. Och oftast har jag kommit fram till att inget at de jobb jag hittiills haft har fallit in i den kategorin. Och utan utbildning blir det svårt att avancsera eller få andra arbetsuppgifter - eller jobba ihop en skaplig lön. Även om lönen inte är det allra viktigaste, går det självfallet inte att komma ifrån att den ändå spelar roll! Jag vill inte har någon av de fantasilöner som man hör att många direktörer och chefer har, men ändå en lön som gör att man slipper bekymra sig om pengarna räcker varje månad. Kunna bo bra, ha bil och gör 1-2 utlandsresor per år utan att behöva gå på knäna...
Och med de tankarna i medvetandet, finns inte alternativet att hoppa av utbildningen. Och den dag jag känner att jag är trött på att vara till sjöss, finns åtskilliga jobb jag kan söka och ändå ha nytta av min utbildning. Sjöfartsverket, rederier, försäkringsbolag och en lång rad andra myndigheter och företag anställer gärna utbildade sjökaptener på olika anställningar i land....
 

 
BAR 1, 2 DN 1, 2 SvD 1
Bilden lånad från Youthwork
 


Svensk-norsk ordlista

Damm  -  Støv*
Dammråtta  -  Hybelkanin*
Dammsugare  -  Lortslurpar, Støvsuger*
Dataskräm  -  Manicktitthål
Deklaration  -  Selvangivelse
Deodorant  -  Skrevesprutt
Dubbdäck  -  Piggdekk*
Dusch  -  Størtebad
Dynamitgubbe  -  Knallekorv
Däck  -  Snurregummi
Ekorre  -  Tallefjant, Ekorn*
Erektion  -  Førsyvelse*
Fantomen  -  Trikåthomas även Maskefjant
Fettsugning  -  Mullansugning
Fladdermus  -  Vinglefitte
Flygplan  -  Flaxehytt
Frack  -  Pingvinkofte
Freestyle  -  Lommedisko*
Fyrverkeri  -  Pangelyse
Fåtölj  -  Stressless*
Företag  -  Bedrift*
Galna kosjukan  -  Kugalskap*
Geléhallon  -  Rompedarren
Giraff  -  Periskopehäst även Långehals
Glasögonorm  -  Brilleslang
Glidmedelsbehandlad kondom  -  Frøjdepinnepådrag me halk
Golf  -  Ængsbiljard
Golvmatta  -  Trampetapett
GPS  -  Vilsedose
Grillad kyckling  -  Kremerte hønsungdomer
Groda  -  Hoppedyr, Frosk*
Grodyngel  -  Rumpetroll*
Groggvirke  -  Drammeträ
Gruppsex  -  Klumpesnusk
Gubbsjuk  -  Gammel gris*
Gynekolog  -  Musekiker
Haj  -  Kempetorsk även Turbotorsk
Hjärnan  -  Lille grå
Hjärnkirurg  -  Snickardoktor
Hjärta  -  Blopump
Homosexuell  -  Pruttegutt
Hungrig  -  Sulten*
Husvagn  -  Knullebox
Huvudvärk  -  Skallebank*
Hyra  -  Køpelåne
Hårtork  -  Fjuneflås
Häst  -  Havre moppe
Höghus  -  Hyttepåhyttepå....
Igelkott  -  Piggsvin*
Inlines  -  Snurrekänger
Jeans  -  Olabukser*
Jeansjacka  -  Olajakke*
Jeansskjorta  -  Olaskjorta*
Joggare  -  Flåsegutt
Joggingskor  -  Pustepjäxer
K-pist  -  Smatterjärn
Kam  -  Luserefse
Klagomuren  -  Gnällevägga
Kondom  -  Frøjdepinnepådrag även -påse
Korsett  -  Fleskepress
Korv  -  Pølse*
Krokodil  -  Pansartax
Krukväxt  -  Potteplante*
Kullerbytta  -  Kråkesalto
Köksfläkt  -  Køkkenvifte*
Köpslå  -  Handle fajtes
Köttfärs  -  Kadavermos
Laser Dome  -  Blinkepartaj
Laxermedel  -  Hurtigprutt
Liggunderlag  -  Soveplatte
"Lilla huset på prärien"  -  "Lille røkle på åckern"
Lingon  -  Tyttebär*
Lugn  -  Rolig*
Läderlappen  -  Lynvingen*
Läsk  -  Brus*
Marulk  -  Breiflabb*
Meny  -  Spiselapp
Mobiltelefon  -  Traskesnakker
Morot  -  Gulerot*
Motor  -  Snurrebrum
Motorbåt  -  Fjordknallert
Munspel  -  Tryneorgel
Mustasch  -  Fjunerabatt
Mäsk  -  Bultvin
Nalle Puh  -  Ole Brumm*
Necessär  -  Toalett mappe
Norska Konsum  -  Samlaget (kortform av Samvirkelaget)
Papegoja  -  Flaksesnakker
Pippa  -  Pule*
Platåskor  -  Etagepjäx
Plåster  -  Klanteteip
Portfölj  -  Stresskoffert
Potatis*  -  Potet*
Potatismos  -  Stampemos, Potetmos*
Precis  -  Akkurat*
Pulka  -  Glidelåda
Pölsa  -  Kadavermos
Radio  -  Rikskringkastning*
Rakhyvel  -  Stubbeskaerer
Rishög till bil  -  Skrangelkasse*
Rolig/lustig/munter  -  Gøy*
Rondell  -  Rundkørning
Rullstol  -  Invalidestol även Cptruk, Turbotruck
Ryggsäck  -  Strapatsepose
Sjukhus  -  Sykehus*
Sjuksköterska  -  Sprutetant
Skallerorm  -  Klapperslang även Rasselslang
Skinhead, punk  -  Satellitfrisyr
Skit  -  Drejte* även Dritt*
"Skyskrapan brinner"  -  "De pyr i hytta"
Smällare  -  Kinaputter*
Snabel-a (@)  -  Alfakrøll
Snorkråka  -  Husedyr även Slemmesparv
Snus  -  Leppesmuts även Leppegegga
Sopor  -  Søppel*
Sovsäck  -  Slummerstrut
"Spanarna på Hill Street"  -  "Gluttarna på Karl Johan"
Spelmansmusik  -  Hardangerviddajazz
Spindelmannen  -  VäggKlibben
Starksprit  -  Snurredricke
Stol  -  Rumpestøtte
Stålmannen  -  Metallgutten
Stänkskärm  -  Skvettelapp
Sugrör  -  Slurpeslang
Sämskskin  -  Pusseskin*
Säng  -  Snarkeplass
Tarzan  -  Skogs-Harald, även. TräHarald, Buske-Harald, Liane-Harald, Djungel-Ola*
Tax  -  Promenad limpa
Toalettpapper  -  Rumpeputs, även. Rumpekrafs, Skinkeputs
Toalettstol  -  Brusefåtølj
Tomtenisse  -  Fjøsnisse
Träningsoverall  -  Skuttefodral
Tupplur  -  Høneblund
TV  -  Trolleboks, Fjerrnsyn*
Tvillingpojkar  -  Karbongutter
Tvätta  -  Vaske*
Tvättbjörn  -  Vaskenalle
Tvättkorg  -  Skittentøjskurv*
Tycka om  -  Likker*
Täckjacka  -  Bubbeldress
Ubåt  -  Sänkebåt
Utlösning  -  Guttesprutt
Vindrutetorkare  -  Vifteremmer*
Väskor  -  Tasker
Växellåda  -  Girkassa
Åska  -  Himleknall
Örngott  -  Putetrekk*

* Enligt uppgift riktiga norska ord


 

 


DN 1, SvD 1




Allt kan gå fel...

Ibland blir man lite småsvettig och får anledning att våndas lite extra. Idag var en sådan dag. Jag hade beställt recept på min medicin via internet för en vecka sedan - och det brukar gå reltativt fort att få receptet när man beställer så. Inom ett par dagar finns receptet hos Apoteket och det är bara att hämta ut.
Så glad i hågen gick jag till Apoteket idag för att hämta ut mitt recept, måste ju ha det NU eftersom jag med största sannolikhet mönstrar på söndag kväll. Men något recept fanns inte, läkaren hade inte skickat något. Och jag hade inte blivit upplyst om det.
Irriterad blir jag förstås, eftersom det just denna gång bara MÅSTE funka att få min medicin i tid! Som tur var hade jag numret till "min" vårdcentral inlagt på mobilen, så jag ringer direkt för att reda ut detta lilla missförstånd.
MEN - fredagar stänger vårdcentralen klockan 15:00 och klockan var nu 15:30. Så det gick inte att komma i kontakt med vare sig läkare eller distriktssköterska.
Jag blir förstås irriterad, inte bara på läkaren som inte skrivit ut receptet utan även på mig själv! Jag blev irriterad för att bara ha förutsatt att det hela skulle funka, att jag var ute i sista stund så det inte gick att ordna, nu när det blivit så fel som det bara kan bli med min medicin. För inte kan jag åka någonstans utan den!!
Så börjar jag fundera på hur jag ska förklara detta för kapten, att jag inte KAN mönstra på förrän tidigast måndag eftersom jag varit ute i sista stund till Apoteket. Det hela kändes ju otroligt förargligt.

Men på vägen hem, kommer jag plötsligt på att jag ju faktiskt åker förbi vårdcentralen - det skulle bli en omväg på cirka 50 meter för mig att ta den lilla vägen förbi där och bara kolla.
Så jag åker dit - och upptäcker att det är låst. Men bredvid entrén sitter en liten lapp med en om möjligt ännu mindre text, där det står "Fredag efter klockan 15:00, använd ringklockan". Och jo, där satt ju en ringklocka!
Relativt omgående får jag prata med en sköterska, som hittar var felet ligger. Min receptbeställning hade aldrig nått läkaren och med andra ord hade han aldrig kunnat skriva ut något recept. Som tur var, var läkaren fortfarande på plats och skrev genast ut ett nytt recept och mejlade det till Apoteket. Så med andra ord en jäkla tur att jag faktiskt svepte förbi Vårdcentralen och kollade en extra gång!
Trots allt är det ju så, att det kan bli fel överallt - och vården är absolut inget undantag. Det som kändes så otroligt snopet var att det funkat varenda jäkla gång jag beställt recept så här tidigare, men nu när det bara var tvunget att bli rätt - DÅ gick det fel!! Nu är jag bara glad att man var så hjälpsamma på Vårdcentralen att det faktiskt löset sig i slutändan. För det kändes inte så kul att behöva förklara den uppkomna situationen för rederiet - självklart borde ju även jag varit ute i lite bättre tid bara för att ha varit på den säkra sidan att receptet verkligen fanns på Apoteket. Så Vårdcentralens personal kan jag heller inte riktigt känna mig irriterad på längre, för fel kan det ju alltid bli!

Det är annars en sak jag nästan kan störa mig på ibland, när man läser tidningar och ser nyheterna på TV! Även om det nu är så att tabbar och misstag av vårdanställda kan få rejält fasanfullt ödesdigra konsekvenser för den/de patienter som drabbas, så är ju vårdanställda trots allt inte mer än människor de heller. Och människor gör fel, så är det ju bara.
Som alltid, hör man ju ibland om historier där man verkligen undrar hur det kunnat gå så fruktansvärt fel! Bara häromdagen stod det i Barometern om en kvinna som upprepade gånger sökte läkarvård för smärta i axeln.
Hon ordinerades alltifrån sjukgymnastik till vitamintillskott utan att något hjälpte. Fram tills den åttonde läkaren (om jag förstod artikeln i papperstidningen rätt) tog lite prover som visade att hon hade cancer. Men då hade sjukdomen går för långt och en tid senare avled kvinnan, bara 35 år gammal.
Här undrar man förstås hur sju olika läkare kan missa att ta lite prover och kontrollera allt!? Trots allt tycks man ju föra väldigt noggranna journaler, så det känns som att man borde insett långt tidigare att det var något annat än vitaminer och sjukgymnastik som behövdes.
I Norge har en privatperson av misstag fått en patientlista med personnummer, namn, åkommor och behandlingsformer hemskickad till sig från en psykriatisk mottagning. Hela listan är förstås hemlig och skulle inte alls komma till någon utanför vården. Något som bara inte får ske - och där det borde finnas rutiner för att liknande misstag inte ska kunna ske!
Så - självklart - många gånger tycks det ju vara slarv och det ena med det andra som ligger bakom att det blir fel. Men andra gånger känns det också som att man inte på något vis kan acceptera att även vårdpersonal kan göra fel. Hur tragiskt det än är för dem som drabbas - för det är klart det är så! - så kan man ju tyvärr aldrig komma ifrån att även läkare och annan vårdpersonal kan missa saker och göra fel. Tyvärr. I den bästa av världar händer inte sånt, men nu är inte världen perfekt...
 

 
AB 1 DN 1 EX 1 SMP 1, 2 SvD 1 VG 1, 2, 3, 4, 5

Bilderna lånade från Dagens fakta, TITAB och KDU
 

 
Andra bloggar om , , och

Kvinnor är onda!

CIA hade en ledig tjänst som lönnmördare. Efter all bakgrundskontroll, intervjuer och tester, var det tre personer kvar - två män och en kvinna. För sluttestet tog CIA-agenterna en av männen till en stor dörr av metall och gav honom en pistol.
"Vi måste veta om du följer dina instruktioner, oavsett omständigheter! Inne i rummet, kommer du hitta din fru sittandes i en stol. Döda henne!!"
Mannen sa.
"Du skämtar, jag skulle aldrig kunna skjuta min fru!"
Då sa agenten "Då är du inte rätt man för jobbet".

Den andre mannen fick samma instruktioner. Han tog pistolen och gick in i rummet. Allt var tyst i ungefär fem minuter, sen kom mannen ut med tårar ögonen.
"Jag försökte, men kan inte döda min fru".
Då sa agenten:
"Du har inte vad som krävs, gå du hem med din fru".

Slutligen var det kvinnans tur. Hon fick samma instruktioner, att döda sin man. Hon tog pistolen och gick in i rummet. Skott hördes - det ena efter det andra - de hörde skrik, slammer och smällar mot väggarna. Efter ett par minuter blev allt tyst. Dörren öppnades långsamt och där stod kvinnan. Hon torkade svetten ur sin panna och sa
"Pistolen är ju laddad med lösa skott, jag var tvungen att slå ihjäl honom med stolen!"
 

 
Sensmoral: Kvinnor är onda, jävlas inte med dem!!
 

 
AB 1, 2 EX 1

Bilden lånad från CIA
 

 
FOTNOT
Inlägget innehåller en stor dos ironi.

Sol- och vårare

Idag kom verkligen hösten till Kalmar! Det har blåst och regnet har verkligen öst ner större delen av dagen. Man har knappt velat sticka näsan utanför dörren som det har varit idag. Enda posiotiva man får ge vädergudarna är väl att det iallafall varit ganska varmt. Men det hjälper inte särkilt mycket, när regnet öser ner!
Så det kommer garanterat bli spännande att ge sig ut till sjöss så här på höstkanten, med alla höststormar som brukar komma! Och september är ju långt ifrån värst, värre brukar det vara i okober/november. Men att det gungar gör inte mig så mycket, jag kan däremot tycka det är skönt! Framförallt sover jag otroligt mycket bättre om det gungar, man vaggas ju liksom till sömns!
Sen får man väl hoppas att det mest rafflande man kommer "råka ut för" är en och annan höststorm. Nu, när till och med kapningar börjar förekomma på våra breddgrader, tycks man inte gå fri för någonting ens här. Fast tänker faktiskt inte måla Fan på väggen alls, jag tror trots allt risken är minimal att man ska kapa just den båt jag råkar befinna mig på.
De gånger jag pratat med befälen ombord har de verkat trevliga och hjälpsamma, så det känns ju bara bra! De båtar jag varit på har jag visserligen mer eller mindra bra bemött på, men vissa kan det ha varit lite strul med innan man väl kommit ombord och det hela har känts aningen oseriöst.
Fast så har det inte känts den här gången, även om mitt påmönstringsdatum skjutits upp gång efter annan. Å andra sidan är det ju så det är till sjöss, fartyg är sällan i tid. Man är utsatt för väder och vind och det är otroligt många andra saker som ska stämma och klaffa. Stuverier, tekniska ting, maskiner och datorer. Så klart man inte alltid kan beräkna exakt när man kommer fram till en hamn.

Erkänn att man känner sig ganska nojig kring det här med sininfluensan trots allt! I grund och botten tycker jag det är ganska mycket hysteri kring det hela, man verkar blåsa upp det till något stort som jag har lite svårt att ta på allvar. Samtidigt som det ju ändå är folk som dör i influensen, det kan man inte heller neka till.
Senaste svenska dödsoffret har nu iallafall visat sig svårt sjuk i cancer - tja, kanske inte så konstigt att en influensa då räcker för att man ska falla av pinn?!
Men så fort man själv nyser eller hostar, är det inte utan man nästan tänker tanken att "jaha, nu är det influensan!". Mycket på grund av alla skriverier i media, som ju oftast älskar att blåsa upp saker och ting större än vad de faktiskt är.
Så jag fortsätter ta det hela med lugn ändå, det får jag lov att säga. Jag kommer knappast vaccinera mig heller, känns ganska onödigt. För har jag förstått det hela rätt, så är det personer med i övrigt bräcklig hälsa som är i största riskzonen att bli riktigt allvarligt sjuka, eller rent av dö av influensan. Och jag råkar ju iallafall rent fysiskt vara helt frisk i övrigt! Så skulle jag nu råka ut för flunsan, är min spontana uppfattning att det inte kommer bli värre än en vilken flunsa som helst!

Med det väder som varit idag, har jag verkligen njutit! Jag kan helt enkelt inte låta bli att tycka om hösten med allt rusk, regn och blåst! Varje årstid har sin tjusning och den största favoriten är och och förblir sommaren, men på en hedrande andraplats kommer faktiskt hösten!
Många brukar klaga över höstdepressioner och det ena med det andra - och med tanke på alla piller jag själv knaprar, så bporde man ju även själv hamna där!
Men med tanke på hur häktiska somrarna ofta är, med allt man vill och bör hinna, så kommer hösten med ett välbehövligt lugn. Och det ett lugn som får mig själv att må väldigt bra! Man har inte pressen att det och det ska man hinna med, utan man kan med ett helt annat samvete sitta hemma, titta på film, tända ljus och så vidare. Så skönt på ren svenska!
Även om våren är vacker och sommaren skön så känns hösten välkommen på sitt vis. Det kan fortfarande vara vackra och varma dagar - och alla höstfärger ska man ju bara inte tala om!
När jag själv mådde som sämst var det i viss mån så att jag mådde aningen sämre när hösten kom. Men det hade inte med årstiden i sig att göra, utan att allvaret med jobb och förpliktelser kom tillbaka. Somrarna var oftast jobbigare ur andra synvinklar. Till exempel sov jag bra mycket sämre på grund av att det var så ljust. Nu gör ingen säsong att jag egentligen mår sämre - jag känner generellt hur jag bara mår bättre och bättre istället. Och att jag mer och mer kan se framåt...
 

 
AB 1, 2, 3, 4, 5, 6 BAR 1 DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 EX 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 SMP 1 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 VG 1

Bilderna lånade från Teknikåttan, Germunds blog och Johanna K
 

http://www.vg.no/helse/artikkel.php?artid=570726

London

Ett av de minnen - och framförallt en erfarenhet för livet - som gjort störst intryck på mig själv är min tid i London! När jag var 19 år flyttade jag mer eller mindre direkt hemifrån till London, där jag fått jobb hos Bondway Housing Association, en frivilligorganisation som jobbade med att hjälpa hemlösa. Jag jobbade som volontär, vilket innebar en minimilön i kontanter, men jag hade å andra sidan betald bostad i centrala London.
Lärde mig under de åtta månader jag bodde och jobbade i mångmiljonstaden London så otroligt mycket. Framförallt genom att se livets baksida och det är en erfarenhet alla egentligen borde ha att bära med sig.
På härbärget där jag var "stationerad" märkte man av alla konstraster på något vis. Med utsikt över Themsen och granne med MI6:s (brittiska underrättelsetjänsten) skyskrapa helt i glas låg härbärget som inhyste de hemlösa människor som lyckats få en plats med tak över huvudet.
Det normala var oftast att de sociala myndigheterna betalade deras hyra, i övrigt hade de inte mycket pengar att leva på. Rörde sig oftast om någon eller ett par tusenlappar i månaden. Pengar som inte räcker särskilt långt, även om ens hyra redan är betald.
De flesta hade väldigt brokiga livsöden att berätta om och det ena var inte det andra likt. Vissa hade haft riktigt bra liv med jobb, relativt gott om pengar - ja, allt de flesta önskar sig - men så gick något snett på vägen och de förlorade allt och hamnade på gatan. Andra kom från vad man skulle kalla "problemhem" med missbruk och våld och hamnade snett redan vid barnsben. Många av dessa hade dragits med någon form av missbruk sedan 10-12-åldern....
Men mest berörd blev jag nog ändå de nätter man åkte ut på Londons gator och delade ut mat, filtar och kläder till dem som bodde direkt på gatan. Det makabra var att det var mer regel än undantag att man såg barn bland dem som kom till våra stopp.... Många av barnen var inte mer än i 8-10-årsåldern. Som den barnkära person man är blev man otroligt illa berörd och dessa barn fick alltid något lite extra av oss. Hade vi någon gång godis, kakor eller liknande så gick detta uteslutande till de barn på stötte på ute på gatorna.

Själv kände jag ofta av vad bra man hade det! Även om inte heller min tillvaro i London inramades av någon som helst form av lyx, så hade jag det väsentligt mycket bättre än dem som jag jobbad emed att hjälpa på dagarna... Det intryck som satte det allra största spåret i mitt inre var en man som kom och ringde på hos oss mitt i natten i slutet av november. Ute ösrgnade det och var bara några ytterst få plusgrader. Han ringer på och undrar om vi har en säng ledig över natten, och jag var tvungen att ge honom beskedet att vi just denna natt var totalt fullbelagda; det fanns inte ens en städskrubb jag kunde erbjuda honom. Jag såg direkt hur förtvivlad han blev! Så frågade han om vi inte åtminstone hade en filt han kunde få ta, han skulle vara tvungen att sova utomhus över natten. Jag hade inte mage att neka honom detta och gick och hämtade en filt åt honom. Jag kan med ord inte beskriva den glädje han visade över denna ynka filt. Han jublade och höjde mig till skyarna - denna filt skulle förmodligen rädda livet på honom denna kalla novembernatt. Den glädje han visade över en ynka filt skulle förmodligen vara densamma som den en annan skulle visa om man vann 100.000 på lotto. Så snacka om olika krav på tillvaron!!

Jag har valt att inte publicera några foton på "gubbarna" från härbärget här. Vet inte hur många av dem som fortfarande är livet (det är trots allt nio år sedan), men vill ändå inte lägga ut bilderna på nätet. Framförallt med tanke på dessa människors integritet.
Men utöver mitt arbete på härbärget, så passade jag givetvis på att lära känna London lite och det blev också en del kort knäppta!
 


Här är innergården i området där jag bodde!
Själv bodde jag i det bruna tegelhuset till höger på bilden.



 

Utsikten från mitt sovrumsfönster! I huset som syns på bilden var ett ambulansgarage inhyst i bottenplanet. Hur mycket tror ni jag fick sova vissa nätter med ylande ambulanser som åkte iväg med skrikande sirener stup i kvarten?! ;-)




Här promenerade jag förbi på väg till jobbet varje dag...
 

 
BUCKINGHAM PALACE





Sankt James's Park
Parken nedanför Buckingham Palace och som var helt underbar att promenera omkring i! Och i det lilla huset på vänstra bilden tycltes någon bo. Kollade aldrig närmare, men kan gissa att det var någon som ansvarade för parken... Fast jag vet att det ofta lyste där på kvällarna när man gick förbi. :-)




Jo, det fanns faktiskt svarta svanar i St James's Park!
 

 
TOWER BRIDGE






Så här tog man sig ofta runt i London! Kan någon gissa vad bötern låg på om man skulle för sig att röka på en dubbeldäckare?! 1000 Pund!! Skulle motsvara ungefär 13.000 kronor!!



KANSKE VÄRLDENS MEST KÄNDA RONDELL??

 



Di:s avbild på Madame Tousaus vaxkabinett
 
Under min tid i London avled prinsessan Diana i en trafikolycka utanför Paris. Givetvis var jag såg och begravningsprocessionen fram till kyrkan...


Och visst var självaste Tony Blair närvarande! Han hade relativt nyligen blivit vald till premiärminister när jag flyttade till London och jag kan garantera att han var mäkta populär! En populäritet han förlorade bland annat genom irakkriget....


Alla blommor utanför Buckingham Palace efter Lady Di:s död.
Hon var omåttligt populär bland britterna kan jag säga!

 
RELATERAT

Resfeber, SIXT, Travel Heroes, Travel Intelligence, Travel Start Ving
 

 
AB 1, 2 DN 1, 2 SvD 1, 2 VG 1, 2


Underground-skylten lånad från Andrew Fairlie och telefonkiosken från Photobucket

 


Social kompetens på nätet

Sociala nätverk har blivit ett av de viktigaste sätten för företagen att nå konsumenterna. Vartannat e-handelsföretag tycker att det är viktigt att marknadsföra bolaget via bloggar, forum, fotosajter och liknande, visar en ny undersökning som DN skrev om igår.
Samma undersökning visar att två tredjedelar av svenskarna säger sej ha inspirerats till köp efter att ha läst om en produkt i sociala medier.
Men det är väl bara att inse fakta - internet blir en allt större del av vård vardag! Själv sköter jag otroligt mycket praktiskt via datorn; räkningar, bokning av resor, hotell, kontakt med läkare, vård, myndigheter - och så vidare. Liksom mycket socialt med vänner och släkt - som msn och Facebook, till exempel. Så därmed får ju även företagen flytta ut på nätet i större utsträckning, det är ju en självklarhet.

Men trots allt är det ju inte heller bara marknadsföring på internet företagen måste lära sig. Utan även - eller kanske framförallt - att information om företag sprids på ett helt annat sätt idag än innan internets intåg.
Till exempel dataföretaget Dell har tidigare fåttnegativ publicitet genom sociala nätverk. Bland annat drev bloggaren Jeff Jarvis en kampanj där han kallade bolaget ”Dell Hell”. Dell hage förnuft nog att ta till sig av kritiken och ändrade strategi. Numera har bolaget en bloggande vd och försöker få kunderna om att komma med idéer till förändringar på sajten Dell Ideastorm.
Tänk om alla företag var lika förståndiga! Att faktiskt ta till sig av befogad kritik, men det är inte alla som vill inse att tekniken går farmåt och att man inte längre kan hantera sina kunrealtioner hur som helst. Själv tänker jag snarast på mina egna erfarenheter av Däckhuset i Kalmar, som tyckts ha svårt att ta den kritik jag skrev om tidigare i år. Då hade man inga som helst planer att ändra strategi på något sätt - istället gjorde man en JK-anmälan emot mig och bloggen för förtal och smutskastning. Något som ju milt uttryckt inte är annat än skrattretande. Så Däckhuset kanske har lite att lära av företag som Dell? :-)



Läs gärna om Däckhuset här

 


DN 1, 2, 3, 4, 5

Bilden lånad från Jonathan

 


Egen praktik

Är det något som aldrig är i tid så är det fartyg, det har jag börjat lära mig vid det här laget. Då räknar jag inte in Finlandsfärjor och andra båtar som går lite kortare sträckor. Där vet man ofta exakt hur mycket tid som kommer att gå till varje lastning och lossning och allt är planerat i minsta detalj.
Men med lastfartyg är det en helt annan sak. Fredag var förra budet att jag skulle få mönstra på, nu är det framskjutet till tidigast söndag kväll - med möjlighet att det blir först i början på veckan.
Det gör mig trots allt inte så mycket, får lite mer tid att fixa med saker och ting inför påmönstringen istället. Idag har jag beställt ett nytt tangentbord till datorn och nu hinner jag förhoppningsvis också få det innan jag sticker. Att få tag i reservdelar till en LG-dator tycks inte vara det enklaste, det finns bara en enda återsförsäljare i hela Sverige. Som tur var, ska de skicka ett tangentbord med Posten, som kommer på fredag - annars vet jag inte riktigt vad jag tar mej för... *L* På ett eller annat sätt lär det ju faktiskt lösa sig trots allt!
Så jag gråter inte riktigt blod över att vara kvar ett par dagar till iland, även om jag givetvis också vill komma iväg. Men med fyra månader till sjöss framför mig, så kommer jag garanterat att få min dos av sjämansliv denna höst!!

Nu börjar mejl och telefonsamtal att hagla in, alla tycks vilja prata med innan man ska iväg! Och det är väl inte så konstigt kanske. Trots allt kommer jag vara borta från cicilisationen här hemma åtminstone ett par månader framöver, med ganska små möjligheter att prata i telefon. Mejlen kommer jag ha viss tillgång till, men det är ju långt ifrån samma sak som att kunna prata med någon!
Och även jag själv försöker att mitt i allt stök inför påmönstringen göra sådant som jag kommer ha små möjligheter att göra framöver. Saker som att promenera, gå ut en sväng, titta på TV (som jag normalt ytterst sällan gör) och en massa annat. Inklusive prata med folk per telefon - nästa sak som det kommer bli ganska snålt med närmsta tiden.
Jag har alltid haft någon form av lite lättare "separationsångest" - eller vemodskänsla kanske är ett bättre ord - vid olika typer av uppbrott. Det är alltifrån flyttar och jobbyten till att åka från sommarstugan sista gången på sommarsäsongen och att sticka iväg på praktik till sjöss i flera månader. För trots att jag vet att det med största sannolikhet kommer kännas bra och rätt när jag väl är ombord, så känns det också lite vemodigt att lämna allt här hemma också! Att veta att det tar månader innan jag är tillbaka till "min egna lilla trygga värld" igen.



Bilden lånad från A Professional Genealogist



Mekaniker vs piloter

Som de flesta flygbolag har Quantas vissa rutiner för att åtgärda fel på sina plan. Efter en flygning skriver piloten ut en felrapport, därefter får mekanikerna en felanmälan och bedömer vilken reparation felet kräver. Blanketten är ett papper som piloten fyller i och mekanikerna läser för att sedan reparera felet. Mekanikerna skriver sedan, på blankettens nedersta del, vad de har gjort för reparationer och piloterna läser därefter igenom rapporten till nästa flygning.
Ingen kan påstå att personalen på marken och mekanikerna inte har någon humor. Här är några verkliga, registrerade felrapporter över behov av underhåll och problem, som Quantas piloter har skrivit. Samt vilken lösning som underhållspersonalen har skrivit.
Som kuriosa ska tilläggas att Quantas är det enda större flygbolag som aldrig haft en allvarlig olycka.
(P=Problem inlämnat av piloten, S=Svar från mekaniker)

P: Innersta hjulet på vänster sida borde nästan bytas.
S: Har nästan bytt ut det innersta hjulet på vänster sida.

P: Testflygningen gick OK, bortsett från att den automatiska landningen var något hård.
S: Det är inte installerat något automatiskt landningssystem på detta flygplan.

P: Propeller nr.2 får inte nog med smörjning.
S: Smörjning till propeller nr.2 är OK. Smörjning till propeller nr. 1, 3 och 4 är felaktig.

P: Någonting sitter löst i cockpit.
S: Någonting sattes fast i cockpit.

P: Döda insekter på framrutan.
S: Levande insekter är restade i lagret.

P: Autopiloten ger ett fall på 200 fot när flyghöjden skall låsas.
S: Kan inte återskapa problemet på marken.

P: Tecken på läckage på höger sidas landningsställ.
S: Tecknet borttaget.

P: Ljudet i intercom är otroligt hög.
S: Ljudet i intercom inställt till en mera trovärdig nivå.

P: Mothållslåset får gashandtaget att sitta fast.
S: Det är liksom det det är där för...

P: Misstänker att det är en spricka i framrutan.
S: Misstänker att du har rätt.

P: Saknar motor nr. 3.
S: Motor funnen på höger vinge, efter kort sökarbete...

P: Flygplanet uppför sig lustigt.
S: Flygplanet har beordrats att ta sig samman, flyga ordentligt och vara lite mer seriöst.

P: Radarn brummar.
S: Har omprogrammerat radarn till att tala.

P: Mus i cockpit.
S: Katt installerad.

 



AB 1 DB 1, 23 DN 1 EX 1, 2 TV2 1, 2 SMP 1 SvD 1, 2, 3, 4, 5 SYD 1 VG 1, 2, 3

Bilden lånad från Nostalgia


 


Att vara två

Någon sa en gång till mig apropå det här med förhållanden: ”Det viktiga kanske inte alltid är att man är lika som bär – utan att man kan prata med varandra, diskutera och kompromissa utan att någon part känner att man gör alltför stora uppoffringar”.
Och tänk vad mycket sanning det ligger i det! Ingen ska i ett förhållande behöva göra uppoffringar som känns oskäliga, även om man givetvis måste anpassa sig efter varandra.

För några år sedan dejtade jag en tjej som var en stor sportfanatiker, hon tränade praktiskt taget sex dagar i veckan - utöver sitt heltidsjobb. Det gjorde förstås att hon hade svårt att få tiden att räcka till att för att träffa mig. Jag försökte lite fint säga att hon kanske kunde lägga om, eller rent av dra ner på sin träning så att vårat eventuella förhållande skulle få en chans att fungera. Jag erbjöd mig att själv anpassa mina arbetstider så att de passade bättre efter hennes tider, liksom att jag faktiskt gärna följde med på hennes träningar - även om jag inte är särskilt idrottsintresserad.
Trots att jag inte på något vis sa att hon skulle sluta med sin träning, utan bara anpassa den lite, blev svaret att:
- Jag tänker inte ändra på mig, det är sådan här jag är! Och jag vill inte ha en toffel till pojkvän, som anpassar sig efter mig på det här viset (och syftade på att jag skulle följa med på träningarna).
Som ni förstår, tog detta slut snabbare än det börjat. Något år senare började jag träffa en annan tjej. Hon hade istället konstant åsikter om hur jag klädde mig, hur jag hade  det möblerat hemma, vad jag jobbade med, mitt utseende - och en massa annat. Hon skulle till exempel följa med mej när jag handlade kläder, så att jag köpte sådant som var ”tillräckligt modernt” - som hon kallade det.
Det första hon sa när hon kom hem till mej för första gången var ”Fasen vilka sunkiga möbler du har!”. När vi en kväll satt och tittade på TV, dök grodan Kermit upp i TV-rutan. Då utbrister hon plötsligt att ”Jamen, han ser ju ut som DEJ! Stor, tjock mage och smala armar!”. Följt av ett rått skratt.
Hon försökte med andra ord forma mig efter någon mall, och försökte få det till att jag inte dög som den jag är.

I min värld ser ett förhållande ungefär som jag beskrev i början av inlägget - det viktiga kanske inte alltid är att man är lika som bär – utan att man kan prata med varandra, diskutera och kompromissa utan att någon part känner att man gör alltför stora uppoffringar. Liksom att man respekterar varandra för varandras olikheter, att man har olika smak och stil i vissa avseenden.
Jag anser inte att någon kan kräva att jag ska sluta träna eller sluta på ett jobb, men att jag får försöka anpassa mina tider så att det passar den andra – givetvis under förutsättning att den andra också är villig att göra uppoffringar och kompromisser där det så behövs.
Trots att jag inte längre röker, tycker jag inte heller man som pojk-/flickvän kan kräva att den andra slutar röka, så länge man inte är allergisk mot till exempel röklukt. Däremot kan man kräva att man till exempel går ut och röker...
Men när man börjar komma in på saker som klädstil, då kommer man passera gränsen till att försöka påverka personens personlighet i viss mån – och då är man farligt ute om man vill att den andra ska ändra på sådant. Sedan kan man ha åsikter om att de eller de kläderna inte passar i vissa sammanhang, men det är en helt annan sak.
Sin partners möblemang har man heller inte riktigt rätt att lägga sig hur som helst - anser jag - så länge man inte ska flytta ihop. En sak att säga ”si eller så skulle inte jag möblera hemma”, men att försöka bestämma hur den andra ska ha det hemma hos sig är att gå över gränsen.

Men visst är det svårt att veta hur långt man ska ”gå” i alla situationer?! För visst kan jag ha åsikter om en flickväns kläder eller möbler till exempel. Jag ser det som att vi har olika smak, men tycker inte jag har rätt lägga mig i hur mycket som helst. Jag älskar knappast högaktningsfullt varenda klädesplagg hon äger – men har jag rätt att säga att jag ogillar ett visst klädesplagg? Själv tycker jag inte alltid det.
Sen är det givetvis svårt att många gånger veta hur mycket man ska ”tåla” från den andra. Själv känner jag det ofta som att man klankar in på mitt revir, min personlighet lite för mycket, när man för grovt kritiserar till exempel mina kläder. Jag har lätt att känna mig kränkt om man för påstridigt kritiserar hur jag klär mig. Jag kan själv känna det som att hon inte riktigt tycker jag duger som jag är. Sen får man givetvis ha åsikter om att jag kanske inte bör klä mig si eller så i ett visst sammanhang, det kan jag köpa.
Själv har jag fått kommentarer som att "Har du det där på dig skulle jag inte vilja visa mig ute med dig" - och då har det inte ens varit frågan om något extremt på något vis...
Och visst har jag haft duster med tjejer, som jag tyckt "lagt sig i" för mycket, det har hänt. Många gånger är gränsen håfin mellan vad man upplever som okej - och när det börjar bli frågan om att man känner sig kränkt och påhoppad.
Och att i allt för stor utsträckning har åsikter om sin pojk-/flickvänst kläder känns ganska fåfängt i mina ögon - mer som att man vill ha någon att "visa upp de rätta kretsarna". Det jag själv mest tittar på vad gäller utseende hos en tjej, är att hon någotsånär verkar bry sig om sitt utseende. Att hon är hel, ren och något sånär kan klä sig utifrån hur hon ser ut. Sen behöver det inte betyda att hon ser ut som en fotomodell, absolut inte! Man kan ha åtskilliga kilon för mycket och ändå se otroligt bra ut! Hon behöver inte alls vara den som sminkar sig varje dag, men låt säga att man till exempel har ett fult, väl synligt ärr eller födelsemärke kanske det skulle "vara passande" att sminka över när man ska klä upp sig för något. Det skulle till och med jag göra - och är väl ungefär vad jag innefattar i att "bry sig om sitt utseende". Sen kommer jag garanterat inte att älska allt hon tar på sig...

Oftast är ju trots allt det mesta en fråga om respekt och sunt förnuft. Man måste respektera varandra för varandras olikheter, men också ibland kunna säga vad man tycker om olika saker - både kunna ta och ge kritik.
Kunna respektera att vissa är mer ärliga än andra, men också att kanske vissa är känsligare för kritik än andra.
Liksom att man måste respektera varandras smak, stil och tycke...
Gränserna är ju oftast hårfina för när man går över gränsen till vad man inte bör säga. Och gränserna ligger olika högt och lågt för alla. Men återigen - här kommer vi in på det här med att kommunicera! Självklart ska man då i det läget kunna säga att "jag tar illa upp när du kritiserar mig om det eller det", eller "säg gärna vad du tycker, men gå inte fram så hårt".
Kommunikation och respekt borde vara ledorden i förhållanden med andra ord...






AB
1, 2 DB 1 EX 1

Bilderna lånade från Galleri Cephus, Womengineer, Trixes tankar och Joho Joo



Andra bloggar om
, , och


Crazy McDonald

Undrar om det är en slump att McDonald's har en clown som sin "maskot"? Ibland undrar man faktiskt, för de känns som lite av en hoper med clowner på det företaget ibland!
Till att börja med hävdar man bestämt att dera mat är nyttig och hälsosam, trots att studie efter studie visar det motsatta. Ni som inte sett Supersize me kan jag verkligen rekommendera att göra det! Här ser man en man, som lever på enbart McDonald's mat under några månader - och det är långt ifrån bara hans vikt som påverkas, utan även flera av de inre organen.
Tittar man sedan i deras platsannonser, tycks de ha en "standardannons" som alla restauranger i Sverige använder sig av när de rekryterar folk. I den annonsen ingår meningen "Vårt mål är att göra våra gäster nöjda genom att servera god mat tillagad av råvaror av hög kvalitet, med snabb och vänlig service, i rena och trevliga lokaler".

Nu är det bara så att man har kommit fram till något som borde få denna mening att framstå som rena skämtet! "Maten" tycks nämligen ha en hållbarhet på minst ett år! Dessutom i rumstemperatur... Vill man då veta vad maten innehåller?
En reporter på Dagbladet köpte den 28 augusti förra året en cheesburgare med pomme frites - bara för att kolla upp detta med hållbarheten - och i skrivande stund uppger man att maten inte har minsta spår av mögel eller förruttnelse. Den ser till råga på allt fortfarande ut som den skulle vara köpt idag...
Med andra ord: nu slutar jag äta på McDonald's! Jag vill inte veta vad de stoppar i maten om den håller sig så länge. Utan att vara någon expert, tycker jag mig veta att det inte är normalt att mat håller sig så länge i rumstemperatur! Punkt slut.



DB 1

Bilden lånad från Box Turtle Bulletin

 

 


Sagan om svininfluensan

Nu har svininfluensan även nått sagornas värld...





AB 1, 2, 3 BAR 1 DB 1 DN 1, 2, 3, 4, 5 EX 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 VG 1, 2



Andra bloggar om
 och


Bisexuell kvinna inte välkommen i kyrkorådet

En kvinna i Kristiansund i Norge blev tillifrågad om att stå med på listan till norska kyrkvalet. Men när hon upplyste om sin sexuella läggning, upplevde hon att kyrkan tog tillbaka erbjudande - just på grund av hennes läggning.
Kvinnan har i hela sitt liv vart medlem i norska statskyrkan. Därför tackade hon genast ja när hon blev tillfrågad om att ställa upp i valet, men gjorde samtidigt ledningen uppmärksam på att hon hade ett förhållande med en annan kvinna. Dagen efter togs erbjudandet tillbaka. Både kvinnan och hennes sambo har nu begärt urträde ur statskyrkan.
Det är med andra ord inte bara i Sverige kyrkan emellanåt kan upplevas som konservativ. Men det var väl andra sidan inte heller någon nyhet...




DAGEN 1 VG 1

Bilden lånad från Credo

 


Stockholm i mitt hjärta


De här dagsutflykterna till Kungliga Hufvudstaden är verkligen intensiva! Väl framme i Stockholm i förmiddags hann jag inte mycket mer än sätta i mig en snabb lunch, för att sedan skynda iväg till Sankt Eriks ögonsjukhus för att undersöka ögonen. Detta tog sin lilla tid och jag hade sedan ett par timmar på mig att strosa runt lite i solen och titta på stan - och känna mig otroligt nostalgisk - innan jag återigen satte mig på tåget för att börja åka hemåt igen.
Det mesta av tiden sådana här dagar spenderas på tåg eller buss - närmare 10 timmar lägger jag idag på resor. Och det brukar kännas i baken när man väl kommer hem! Liksom en rejäl stelhet i hela kroppen efter alla timmars stillastittande. Tur man har datorn med sig, så att tiden går lite fortare!
Nu var det som tur var inga förändringar i mina värden och läkarna ska konferera lite kring huruvida jag ska behöva göra fler återbesök eller ej. Skulle ju vara skönt - föstås - som det inte behövde bli fler besök. Men återstår att se vad läkarna säger. Det är ju trots allt min syn det är frågan om och man vill ju inte att bli av med den under några som helt omständigheter.

Sista gångerna jag åkt tåg - liksom idag - har jag reagerat på att jag varit tvungen att legitimera mig när jag visat min biljett. Egentligen inte för besväret i sig eller att jag känt mig kränkt på något vis, utan bara för att jag undrat varför lite grann. Läste just förklaringen! Nämligen att biljetterna är personliga numera, SJ vill stoppa svarthandeln med billiga biljetter. Så fick jag den förklaringen - samma system som på flyget.
Det har tydligen blivit en jäkla debatt kring detta - och återigen diksussioner kring den personliga integriteten. Själv undrar jag bara: Vad är problemet? Har du inget att dölja, spelar det väl ingen roll att SJ vill kolla att rätt person använder biljetten?!

Märkte verkligen idag hur man vänjer om sig till olika saker! När jag flyttade till Kalmar för tre år sedan, tyckte jag att de 10-15 minuter som bussen tar in till stan för mig inte var någonting!! Det var ju världens kortaste resa, tyckte jag. Istället störde jag mig på hur sävligt allt kändes, att folk gick rätt långsamt längs Kalmars gator när de var inne i stan.
Men under de knappa två timmar jag strosade runt i Stockholm, reagerade jag på att jag faktiskt retade mig på det totalt motsatta i Stockholm! Helt plötsligt störde jag mig på de som nästan sprang omkull mig - och att det plötsligt är mycket längre avstånd än i en småstad som Kalmar.
Fast visst har jag kommit av mig lite vad gäller Stockholm på fler sätt. Det hela började redan när jag tog mig till sjukhuset per tunnelbana. Jag missade helt enkelt att hoppa av vid Fridhemsplan, som jag skulle göra. Och jag hann passera inte mindre än två stationer till innan jag upptäckte det hela! Surt svärande och muttrande fick jag hoppa av tunnelbanan och ta nästa tåg tillbaka till Fridhemsplan. Väl där, väljer jag givetvis fel uppgång från perrongen också. Nu är ju inte det sist misstaget någon större katastrof - det blev bara en liten omväg - men snacka om att det spädde på min irritation just då! ;-)

Fast ändå får jag erkänna att jag i många avseenden längtar tillbaka till Stockholm! Utbudet av saker, pulsen - ja, faktiskt tempot också, många gånger! Min morfar vurmade alltid mycket för Stockholm och jag har väl själv börjat ta över det, tror jag.
Men trots allt finns det också vissa praktiska saker som gör att jag längtar tillbaka. Nämligen att jag i Kalmar kommer rätt långt ifrån resten av släkten och familjen. Med nästan 80 mil enkel resa, åker man inte direkt upp till Hälsingland över en helg!
De sista åren jag bodde i Upplands Väsby, vantrivdes jag verkligen. Jag var på god väg att lämna Stockholm helt och hållet och flytta någon annanstans. Mycket på grund av avstånden. Därifrån jag bodde tog det mig nästan en timme att åka kollektivt till centralen - och sen ska mn ju många gånger vidare därifrån. Men nu, när jag faktiskt har en fin och relativt nybyggd lägenhet med 20 minuter - inklusive promenad - till centralen, är ju läget ett helt annat. Rena guldläget skulle jag nog kalla det! Där trivs jag superbra, med närhet både till stan och natur.
Min stora vånda nu under utbildningen har ju varit om man tagit beslutet att omvandla "mitt" hus till bostadsrätter. Med tanke på läge och skick, skulle den gå loss på bra mycket pengar - pengar som jag knappast skulle få lån på som student. Skulle jag jobba, skulle jag iallafall allvarligt i överväga att köpa lägenheten vid en omvandling, eftersom det ofta blir ganska förmånligt, men som student skulle den möjligheten förmodligen inte finnas. Så det skulle kännas riktigt surt!
Men diskussionen har aldrig - mej veterligen - inte ens kommit upp, så jag kan nog känna mig rätt trygg nu under mitt sista (eller eventuellt NÄST sista) skolår.
Jag har redan nu börjat planera hur jag vill inreda lägenheten när jag väl flyttar tillbaka! Jag behöver inte mer än gå in i någon form av möbel-, lamp- eller inredningsbutik, så hittar jag saker som skulle passa där. Och med tanke på lägenhetens storlek och alla öppna ytor kommer jag inte att ha några som helst problem att få plats med allt jag vill ha! :-)



DN 1, 2, 3 EX 1 GP 1 SMP 1 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 78 SYD 1 VG 1

Bilderna lånade från SvD, Golden fashion, Johanssons och Karlströms malt



 

Dagsutflykter

Sedan jag opererade mina ögon 2005/06 har det varit årliga kontroller av ögonen. Redan innan operationerna hade jag aningen för högt tryck i ögonen, men sedan steg det ytterligare efter operationerna, så man har velat hålla lite koll.
Det har varje gång varit ett konstant pusslande för att kunna få till en tid. Dels ska det ju inte krocka med att jag är till sjöss och dels ska det ju också klaffa med tåg- och/eller busstider.
Och idag är en sådan dag! En dagsutflykt till Stockholm - och cirka 1000 kronor fattigare när det hela är över. Jag var först inne på att ta flyget upp till Stockholm, men några hyffsade priser fanns inte på de avgångar som klaffade bäst för mig. Så fick istället bli tåg. Men som student kan man ju ändå få hyfsat billigar sistaminutenbiljetter och jag kom undan med drygt 700 fram och tillbaka. Det är trots allt inte så farligt.
Minns hur mycket jag velade innan jag till slut bestämde mig för att faktiskt ta steget att operera ögonen! Bara tanken på att de skulle öppna båda ögonen - och dessutom utan narkos - gjorde mig otroligt tveksam till det hela. Men till slut kom jag fram till att det var vad som var rätt ändå. För min del var det ju inte enbart en fråga om bekvämligheten att slippa allt strul med glasögon och linser utan även att det krävdes en operation för att jag skulle komma in på sjökaptensutbildningen. Så till slut la mig faktiskt på operationsbordet...

Men det var långt ifrån en behaglig upplevelse! Jag genomgick fyra operationer - två på varje öga. Först blev det laser för att ta bort astigmatismen. Astigmastism innebär ju att ögonloben, som ska vara perfekt rund, har ojämnheter här där. Dessa ojämnheter tar man alltså bort med laser och var inte särskilt plågsamt.
Nästa ingrepp innebar istället att man gjorde ett litet snitt i ögat och helt enkelt skjuter in en extra, konstgjord lins i ögat. Detta görs utan narkos (men givetvis lokalbedövning), eftersom ett öga på den som sover gärna "rullar runt" i ögonhålan. Men det var måttligt upphetsande att ligga där på operationsbordet och höra läkaren säga att "nu lägger jag snittet", varpå man ser skalpellen komma. Sedan kommer kommentaren att "nu sätter vi in linsen" - följt av att man ser linsen skjutas in i ögat. Just själva ingreppet var visserligen inte särskilt smärsamt - men det fick jag igen när jag kom hem och bedövningen började släppa. Då kändes det som ett helt grustag i ögat och jag var ljuskänslig utan dess like. Jag släckte ner i hela lägenheten, men fick ändå gå runt med solglasögon inomhus.
När jag väl låg och hade ont och knappt kunde hålla ögonen öppna, tänkte jag att "ALDRIG mer!! Det här är det värsta jag gjort!". Men när jag sedan vaknade nästa morgon och insåg att jag kunde se vad klockan var utan att sätta på mig glasögonen var det trots allt ändå värt det hela! Nu klarar jag mig till 95 % utan glasögon och det har varit värt varenda krona och all smärta i världen kan jag säga!

Igår ficka jag så slutligen tag i kapten på Vingatank och har fått ett preliminärt påmönstringsdatum. På fredag eller möjligen under helgen ska jag mönstra på i Kalundborg i Danmark. Under morgondagen kunde kapten ge e mer exakt tidpunkt, bär de visste när de kom iväg från Southampton, där de nu befinner sig.
Så nu blir det sista slutklämmen i allt fixande innan jag ska iväg. Det är några småsaker som ska ordnas fortfarande, förutom allt packande förstås. Så det kommer vara två intensiva dagar innan det bär iväg.
Ska även försöka se om jag kan få ett nytt tangentbord på datorn innan jag sticker. Nu har en tredje tangent lossnat och det känns lite väl illa på en dator som bara är ett drygt år gammal - och kostade nästan 10.000 när jag köpte den.
Hos LG behövde man 10 arbetsdagar på sig för att fästa ett par tangenter, något som ju känns som något av ett skämt. Och eftersom jag i och med det inte skulle hinna få igen datorn innan jag mönstrar på, lutar det åt att jag själv bekostar ett nytt tangentbord. Trots allt verkar det som att jag kan få ett för några hundralappar, installerat och klart. Så kan ju nästan vara värt det... Även om egentligen rätt borde vara rätt och LG ju trots skulle fixa detta kostnadsfritt, med tanke på att jag har garanti kvar fram tills vår.
Men en fungerande dator vill jag trots allt ha med mig på praktiken, så imorgon ska jag kolla runt lite bland datafirmorna i stan och se om de har tangenbord till hands. Själva arbetet tar knappast mer än några minuter... SÅ ytterligare en sak att hinna med - och ytterligare en utgift!



BAR 1 DN 1, 2 VG 1

Bilderna lånade från OP, Live now och Mirror of me



Varning för Telia

Igår faktuerades tusentals mobilkunder hos Telia felaktigt dubbelt via autogiro. Hur felet kunde inträffa är oklart, men  alla drabbade kunder kommer att få pengarna som dragits tillbaka. 
I månadsskiftet maj/juni så inträffade exakt samma fel och tusentals kunder blev dubbelfakturerade - ironiskt nog är det samma kunder som drabbades då som blivit av med pengar denna gång.
Och precis som sist detta hände, så har jag även denna gång tillhört de drabbade. Själv upptäckte jag inte det hela förrän jag fick ett sms från Telia, där man berättade vad som hänt. Att fel en och annan gång kan inträffa är ju helt normalt - och inte ens konstigt. Men lite märkligt är det ju att ett stort företag som Telia inte har bättre rutiner än så här. För så här pass ofta ska sådana här fel ändå inte ske anser jag!
Så alla ni som betalar era mobilräkningar till Telia - kolla era konton!! Och kolla även att pengarna faktiskt kommer tillbaka! Sist detta hände tog det näligen närmare en vecka innan jag fick tillbaka mina pengar...


 AB 1

Bilden lånad från Multicolor logos 

Andra bloggar om
,  och