London

Ett av de minnen - och framförallt en erfarenhet för livet - som gjort störst intryck på mig själv är min tid i London! När jag var 19 år flyttade jag mer eller mindre direkt hemifrån till London, där jag fått jobb hos Bondway Housing Association, en frivilligorganisation som jobbade med att hjälpa hemlösa. Jag jobbade som volontär, vilket innebar en minimilön i kontanter, men jag hade å andra sidan betald bostad i centrala London.
Lärde mig under de åtta månader jag bodde och jobbade i mångmiljonstaden London så otroligt mycket. Framförallt genom att se livets baksida och det är en erfarenhet alla egentligen borde ha att bära med sig.
På härbärget där jag var "stationerad" märkte man av alla konstraster på något vis. Med utsikt över Themsen och granne med MI6:s (brittiska underrättelsetjänsten) skyskrapa helt i glas låg härbärget som inhyste de hemlösa människor som lyckats få en plats med tak över huvudet.
Det normala var oftast att de sociala myndigheterna betalade deras hyra, i övrigt hade de inte mycket pengar att leva på. Rörde sig oftast om någon eller ett par tusenlappar i månaden. Pengar som inte räcker särskilt långt, även om ens hyra redan är betald.
De flesta hade väldigt brokiga livsöden att berätta om och det ena var inte det andra likt. Vissa hade haft riktigt bra liv med jobb, relativt gott om pengar - ja, allt de flesta önskar sig - men så gick något snett på vägen och de förlorade allt och hamnade på gatan. Andra kom från vad man skulle kalla "problemhem" med missbruk och våld och hamnade snett redan vid barnsben. Många av dessa hade dragits med någon form av missbruk sedan 10-12-åldern....
Men mest berörd blev jag nog ändå de nätter man åkte ut på Londons gator och delade ut mat, filtar och kläder till dem som bodde direkt på gatan. Det makabra var att det var mer regel än undantag att man såg barn bland dem som kom till våra stopp.... Många av barnen var inte mer än i 8-10-årsåldern. Som den barnkära person man är blev man otroligt illa berörd och dessa barn fick alltid något lite extra av oss. Hade vi någon gång godis, kakor eller liknande så gick detta uteslutande till de barn på stötte på ute på gatorna.

Själv kände jag ofta av vad bra man hade det! Även om inte heller min tillvaro i London inramades av någon som helst form av lyx, så hade jag det väsentligt mycket bättre än dem som jag jobbad emed att hjälpa på dagarna... Det intryck som satte det allra största spåret i mitt inre var en man som kom och ringde på hos oss mitt i natten i slutet av november. Ute ösrgnade det och var bara några ytterst få plusgrader. Han ringer på och undrar om vi har en säng ledig över natten, och jag var tvungen att ge honom beskedet att vi just denna natt var totalt fullbelagda; det fanns inte ens en städskrubb jag kunde erbjuda honom. Jag såg direkt hur förtvivlad han blev! Så frågade han om vi inte åtminstone hade en filt han kunde få ta, han skulle vara tvungen att sova utomhus över natten. Jag hade inte mage att neka honom detta och gick och hämtade en filt åt honom. Jag kan med ord inte beskriva den glädje han visade över denna ynka filt. Han jublade och höjde mig till skyarna - denna filt skulle förmodligen rädda livet på honom denna kalla novembernatt. Den glädje han visade över en ynka filt skulle förmodligen vara densamma som den en annan skulle visa om man vann 100.000 på lotto. Så snacka om olika krav på tillvaron!!

Jag har valt att inte publicera några foton på "gubbarna" från härbärget här. Vet inte hur många av dem som fortfarande är livet (det är trots allt nio år sedan), men vill ändå inte lägga ut bilderna på nätet. Framförallt med tanke på dessa människors integritet.
Men utöver mitt arbete på härbärget, så passade jag givetvis på att lära känna London lite och det blev också en del kort knäppta!
 


Här är innergården i området där jag bodde!
Själv bodde jag i det bruna tegelhuset till höger på bilden.



 

Utsikten från mitt sovrumsfönster! I huset som syns på bilden var ett ambulansgarage inhyst i bottenplanet. Hur mycket tror ni jag fick sova vissa nätter med ylande ambulanser som åkte iväg med skrikande sirener stup i kvarten?! ;-)




Här promenerade jag förbi på väg till jobbet varje dag...
 

 
BUCKINGHAM PALACE





Sankt James's Park
Parken nedanför Buckingham Palace och som var helt underbar att promenera omkring i! Och i det lilla huset på vänstra bilden tycltes någon bo. Kollade aldrig närmare, men kan gissa att det var någon som ansvarade för parken... Fast jag vet att det ofta lyste där på kvällarna när man gick förbi. :-)




Jo, det fanns faktiskt svarta svanar i St James's Park!
 

 
TOWER BRIDGE






Så här tog man sig ofta runt i London! Kan någon gissa vad bötern låg på om man skulle för sig att röka på en dubbeldäckare?! 1000 Pund!! Skulle motsvara ungefär 13.000 kronor!!



KANSKE VÄRLDENS MEST KÄNDA RONDELL??

 



Di:s avbild på Madame Tousaus vaxkabinett
 
Under min tid i London avled prinsessan Diana i en trafikolycka utanför Paris. Givetvis var jag såg och begravningsprocessionen fram till kyrkan...


Och visst var självaste Tony Blair närvarande! Han hade relativt nyligen blivit vald till premiärminister när jag flyttade till London och jag kan garantera att han var mäkta populär! En populäritet han förlorade bland annat genom irakkriget....


Alla blommor utanför Buckingham Palace efter Lady Di:s död.
Hon var omåttligt populär bland britterna kan jag säga!

 
 

 
AB 1, 2 DN 1, 2 SvD 1, 2 VG 1, 2


Underground-skylten lånad från Andrew Fairlie och telefonkiosken från Photobucket

 

Pusha   Follow        
                submit to reddit
KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow