Halvfart

När det är dag före helgdag tycks Sverige gå på halvfart, det är rent hopplöst att försöka få tag i någon, att försöka uträtta ärenden. Hur många lärare tror ni har varit på plats idag? Inte fler än de som haft föreläsningar kan jag säga. Men jag klandrar dem å andra sidan inte - hade jag haft möjlighet att välja, hade jag givetvis inte varit i skolan idag. Men nu vankas det tenta till veckan, så jag har inte så värst mycket att välja på!
Dock har det blivit en hel del gjort och gör jag inga stora, fatala tabbar på tentorna kommer de med all säkerhet att gå vägen.
Så medan många nu planerar för sitt valborgsfirande, kommer jag själv snart bege mig hemåt för en lugn och skönt fredagskväll i soffan! Imorgon är det arbete som gäller, så det kan inte bli några blöta kvällar i krogsvängen den här helgen.
Men å andra sidan är jag ändå oftast för trött för att ha några sena övningar en fredagskväll; 1-2 glas vin och jag är färdig för sängen brukar vara det normala. Och Valborg är inget undantag.
Det kan vara till viss del med ålderns rätt, för inte alltför många år sedan (som ju känns som igår), var jag ofta ut på fredagskvällarna - givetvis följt av en lördagskväll ute i svängen också. Då skrattade jag mest åt personer äldre än mig, som sa att "det orkar du inte om några år". Klart jag skulle det, trodde jag.
En fredagskväll kan jag nog gå ut - om det är något speciellt i alla fall. Men två kvällar på rad fixar jag helt enkelt inte, det går bara inte! Jag är helt däckad efter en kväll i svängen, så två är knappt att tänka på. Men samtidigt känns det heller inte riktigt som jag har samma intresse av att vara ute i svängen längre heller. Man får ju lita "andra prioriteringar" med åren och nu inser man ju att finns nöje i annat än att hänga på puben också, även om det är helgkväll.
Helt plötsligt kan en god middag, en bra film och rätt sällskap vara minst lika trevligt som en kväll ute - och dessutom är man pigg och fräsch dagen efter.
 
Normalt - som på de flesta ställen - brukar städjobbet vara aningen lugnare när det är röd dag. Det brukar bli lite färre timmar att jobba och - inte att förglömma - oftast aningen renare eftersom det är mindre folk i farten.
Men imorgon tycks det bli lika många timmar jag ska vara närvarande på jobbet, arbetarna egna dag till trots. ;-) Om jag gråter för det? Nej, det gör jag inte! Det blir några extra kronor i plånboken i slutändan istället, så varför klaga? Demonstrerat har jag inte gjort på många år, så det är heller inget jag klagar på att jag missar!
Nu rör jag väl om rejält i partitoppen på Vänsterpartier när jag skriver detta, men det mest lockade mig till V:s demonstration imorgon är faktiskt att Kim Stranne ska spela! Får man erkänna sådant offentligt som medlem i Vänsterpartiet? Eller kommer jag nu anses som illojal mot partiet? Dels arbeta på "vår" dag, dels lockas mer av musikframträdandet än själva andemeningen i demonstrationen... Nej, det lät faktiskt inte så bra - det får jag nog säga!
Jag kanske får fundera lite över var mina värderingar ligger någonstans?! ;-) Kanske är jag inget annat än ett musikälskande kapitalistsvin som inte vill erkänna det? Ha ha, nej så illa är det faktiskt inte! Jag hade säkerligen demonstrerat OM jag varit ledig - både på grund av musiken OCH anledningen till att man faktiskt ska demonstrera på första maj.
Men får nog erkänna att jag inte heller springer och tar ledig för att kunna demonstrera på första maj. Tyvärr har jag faktiskt inte riktigt råd med det. Och det tror jag heller inte väcker något ont blod i partileden. :-)
 

 
AB 1 DN 1 SvD 1, 2
 
Bilden lånad från Botkyrka hembygdsgille
 


Äntligen hemma

Så börjar det dra ihop sig för nästa tenta. Det är visserligen inte tentavecka ännu, men några av kurserna vi ska tenta av är så gott som klara redan så tentorna kommer redan till veckan. Det är dels en säkerhetskurs för att så småningom kunna bara säkerhetsansvarig ombord på fartyg, dels är det en tenta i kemlaster.
Jag har ännu inte riktigt slutat att förvåna mig själv. Jag gick humanistisk linje på gymnasiet för att jag formligen hatade ämnen som matte och kemi. Till det har jag alltid avskytt allt som är det minsta tekniskt. Men en av de första tentorna jag skrev på högskolan var matematik - där jag skrev tillräckligt bra för att få ett VG. Nu är jag dessutom behörig fartygsmaskinist och har dessutom betat av kurser i elkunskap och en massa annat både tekniskt och matematiskt. Och till veckan ska jag tenta av den kemiska delen av utbildningen till sjökapten.
För en gångs skulle får jag hävda att jag faktiskt är helt oskyldig till en och annan olycka! Det är med viss vånda man följer oljekatastrofen i Mexikanska gulfen, som man räknar med kan bli en av de värsta i historien. Man inser vilket ansvar man kommer att ha om man tar jobb på en tanker så småningom. Nu må det här vara en oljeplattform som läcker olja, men det visar ju ändå vilken katastrof det kan bli om man gör fel i samband med man hanterar stora mängder olja.
Och det är just sådant här vi får läsa en hel del om i våra olje- och kemkurser. Inte bara det rent praktiska kring ämnena, utan även regler, lagar och hur man ska hantera det hela. Så jag hoppas innerligt jag aldrig kommer ha en sådan här katastrof på mitt samvete.

Så idag har det varit kemi, kemlaster och kemtankers som gällt för hela slanten. Jag börjar nu sakta - förhoppningsvis - få lite koll inför tentan på tisdag och börjar känna mig ganska säker på att denna tenta ska gå vägen.
Det allra mesta börjar nu bli avverkat inför somamren och det känns ganska skönt. Omtentan jag skrev i räddningsoperationer i förra veckan gick ägen med bred mariginal, något som jag faktiskt kallt räknat med. Det som nu återstår är astronomisk navigering och en tenta i bryggprocedurer. Den astronomiska navigeringen är en av de kurser jag tänkte gå om till hösten i kombination med några andra kurser jag sökt för att komma upp i heltidsstudier.
Bryggrutinerna är det fortfarande lite procedurer kring. Det råkar vara en av skolans petigaste lärare som ligger bakom denna tenta och det har varit viss protester gentemot rättningen av den. Så sista ordet tycks inte vara sagt än, det ska tydligen utredas en vända till. Får väl se om man for finna sig i att skriva denna tenta ytterligare en gång eller ej.

Så är det återigen dags för en storhelg! Imorgon är det Valborg, följd av traditionsenlig 1 maj. Men vad tror ni jag ska göra? Jo, jag ska jobba och plugga - förstås!! Ingen rast och ingen vila, precis som i påskas - förra helgen som också försvann i arbetets och pluggandets anda.
Några demonstrationer kommer jag tyvärr inte hinna med på lördag, det krockar totalt med mitt arbete. Fast det är åratal sedan jag demonstrerade på första maj, så det känns inte som någon större katastrof!
Lite Valborgsfirande hinner jag dock med under morgondagen, det är en sak som är säker! Åtminstone om vädret tillåter, vill säga. Det har varit lite olika bud kring vilket väder helgen kommer att bjuda på - och dessvärre har faktiskt prognoserna lovat sämre och sämre väder. Men så länge det inte regnar tänker jag inte klaga!
Och snart är terminen över för den här gången, så jag tänker bita ihop denna sista plugghelgen för ett tag framöver! Från och med första juni kommer jag inte jobba särskilt många helger på ett tag, så det går ju att bita ihop... :-)
 

 
AB 1 DN 1, 2 SvD 1, 2, 3, 4
 
Bilden lånad från Lagerstedt och company
 


Smidigheternas smidighet

Naturen är bra konstig emellanåt. I flera dagar har jag haft rejält ont i ryggen; jag har vaknat på nätterna av att jag skrikit rätt ut av smärta när jag vänt mig, jag har grinat illa så fort jag lyft något och lidit av total stelhet i ryggen.
Men så kom jag upp igår morse och kände mig aningen bättre. Jag tog en het dusch, stretchade och tänjde lite på ryggmusklerna - och så var värken totalt borta!! Under gårdagskvällen återkom viss stelhet och värk och det var lite, lite svårt att sova inatt, men jag hade samma procedur i morse - och ryggvärken försvann igen!! Som sagt: naturen har verkligen konstiga små nycker ibland och jag blir inte riktigt klok på det hela.
Jag som aldrig förr haft besvär med ryggen har helt plötsligt haft rejäla problem sista dagarna, men problemen försvinner lika snabbt som de kommit. Men nu tycks jag ändå vara på väg åt rätt håll med ryggen - åt det håll att jag kan röra mig obehindrat och slippa den konstanta värk jag fått utstå sista dagarna. Men det är väl något man får utstå när man nu passerat de 30 och aldrig tränat i hela sitt liv?! "Synden straffar sig själv" sägs det och det är väl vad man nu får börja inse.
Fast nej, jag ska inte klaga alltför mycket faktiskt. Med tanke på hur lite jag hållit igång kroppen, mina rejält inyttiga matvanor, att jag rökt 18 år av mitt liv liksom en massa annat så har jag ovanligt få krämpor trots allt. Men just därför borde jag börja inse att det är dags att göra något åt det hela innan dessa krämpor faktiskt kommer...

Men jag kanske får skylla på mina gener för mina alla laster?! Nu har ytterligare ett gäng forskare kommit fram till att rökning kan vara genetiskt betingat nämligen! Forskare vid University of North Carolina, Oxford University och Isländska företaget deCODE påstår sig nämligen ha identifierat tre genetiska mutationer som ökar antalet cigaretter som en människa röker per dag. De hävdar att flera gener tycks bestämma hur troligt det är att du börjar röka och hur lätt du har att sluta röka. Undrar om jag kan skylla på mina gener att jag fortfarande pular i mig ett gäng nikotintuggummin varje dag?! Jag brukar få en och annan kommentar om att "är det inte dags att sluta med tuggummina nu?" - och det är det garanterat med tanke på att jag inte tagit ett bloss på ett år och tre månader...
Undrar om jag kan beskylla mina gener för mina matvanor, obefintliga motionsvanor och sena kvällar också?! ;-) Det är ju aningen lättare om kan skylla ifrån sig i alla fall, eller hur?! Men jag tänker fortsätta hävda att nikotintuggummin i alla fall är bättre än cigaretter - och Gud nåde den som försöker säga emot det argumentet!! *L*
 

 
AB 1
 
Bilden lånad från Agnes
 


Sjöfyllerister

Det blir en promillegräns till sjöss på samma sätt som gäller på land. Riksdagen beslutar i dag, onsdag, att i sommar införa en nedre gräns för sjöfylleri på 0,2 promille. Men tänk så fel det ändå kan bli! :-)

 

 


 

DN 1, 2

 


 


Straff enda vägen

Alliansen vill nu skärpa lagstiftningen när det gäller att publicera intima bilder och videor på nätet på människor som inte givit sitt tillstånd till det.
Det kan handla om alltifrån någon som smygfilmats eller fotats till någon som ställt upp på nakenbilder eller intima filmer med någon de tyckt om men som man kanske aldrig tänkt att något annan skulle få se. När sedan relationen tar slut händer det att den andre sprider filmen eller fotona för att hämnas.
Och det är dessa personer alliansen vill komma åt genom strängare lagstiftning. Visst - självklart - är det bra med strängare regler vad gäller detta. Det tror jag de flesta är ense om. Skulle jag själv - mot all förmodan - ställa upp på sådana här bilder som sedan spreds mot min vilja, skulle jag med största sannolikhet känna mig otroligt kränkt. Det är ju något man ställer upp på med en form av förtroende och tillit till den som står bakom kameran.
Men det är väl där man kommer in på själva grundproblemet. Självklart vill man kunna lita på den man har ren relation till och visst vill man kunna lita på att denne inte sprider bilderna/filmerna vidare - men tyvärr funkar det inte alltid så. Tyvärr finns det otroligt många rötägg överallt och dessa filmer och bilder riskerar absolut att hamna i orätta händer.

Jag har tidigare till och från varit med på olika datingsajter och där har det hänt titt som tätt att tjejer skickat mer eller mindre intima bilder till mig via exempelvis mejl och msn. Och det har alltså varit tjejer som i övrigt varit seriösa tjejer, som inte varit ute efter någon form av sexuell relation.
Själv har jag slagits av hur naivt detta är, en tjej som aldrig träffat mig och inte har den blekaste aning om vem jag faktiskt är skickar sådana bilder. Även om jag givetvis aldrig skulle sprida dessa bilder vidare på något sätt, så finns det många som givetvis skulle göra det.
Och någonstans måste man trots allt tänka efter innan man ställer upp på den här typen av bilder - tyvärr. Jag kan hålla med om att det i grunden inte ska behöva vara så, men tyvärr får man tänka efter och inte blint lita på alla. Sen är det inte detsamma som att man får "skylla sig själv", men lite eftertanke har trots allt aldrig skadat någon.
 

 
AB 1
 
Bilden lånad från Helsingborgs dagblad
 


Gubben börjar bli gammal

Undrar emellanåt om åldern börjar ta ut sin rätt? När jag vaknade igår, hade jag rejält ont i ryggen och det kändes som om jag legat konstigt på något sätt.
Men frampå dagen blev det bättre och jag höll igång som vanligt utan att tänka närmare på ryggen.
Men så under eftermiddagen blev det sämre och sämre igen - och inatt blev det inte många timmars sömn! Så fort jag rörde mig, vaknade jag vilt skrikande av att det högg till i ryggen. Jag var på god väg att stanna hemma idag, men bestämde mig för att åtminstone försöka ta mig till skolan. Det har funkat, men jag skulle inte fixat det hela om jag varit tvungen att vara på benen hela dagen - då hade jag gett upp efter bara en stund. Tur på sitt lilla vis att man är ganska stillasittande som student! Hade jag hunnit påbörja mitt sommarvick på Posten, är det tveksamt om jag gått till jobbet idag, det är en sak som är säker!
Tanken hade varit att gå på yoga ikväll, men det bestämde jag mig att ståg över, någonstans fick jag ändå dra gränsen kände jag. Att anstränga och stretcha ryggen kändes inte riktigt som det rätta trots allt, även om yoga i sig inte är särskilt ansträngande.
Så jag har knaprat värktabletter, bitit ihop och kämpat på idag - samtidigt som jag grinat illa varje gång jag lyft skolväskan från golvet. Och stå längre stunder har helt enkelt inte gått.

Så börjar det sakta märkas att vi närmar oss sommaruppehållet i skolan! För de flesta innebär den här vårterminen att man får ut sin examen och kan ge sig ut till sjöss som styrman - och det är några stycken som till och med redan fått jobb.
För min egen del - liksom några andra i klassen - blir det minst en termin till i skolbänken innan det är klart.
Mig gör det egentligen inte så mycket, jag har så smått börjat trivas med studentlivet - även om jag givetvis börjar längta ut i arbetslivet igen. Men jag kan inte direkt påstå att jag gråter blod över att vara kvar någon termin till trots allt.
Och nu börjar det bli glesare mellan föreläsningarna också, det går liksom lite på sparlåga på skolan. Det känns som en rätt märklig kontrast till det extremt höga tempo som varit sista tiden. Nu känner jag knappt dåligt samvete alls om jag gör något annat på kvällarna än att plugga! Och det är rejält ovant...
Nu ser jag fram emot en lugn sommar med aningen lägre tempo än vad läsåren bjuder på, för att sedan ta igen de tentor jag ligger efter med till hösten.
 

 
Bilden lånad från Barbamammasmat
 


Aktiv dödshjälp

Så sent som häromdagen slog mig tanken - fråga mig inte varför - om den kvinna som för ett tag sedan begärde att få avsluta sitt liv. Den 32-åriga kvinna med en medfödd neurologisk sjukdom som begärt att få avsluta sin livsuppehållande behandling och har begärt att sövas ned för att sedan den livsuppehållande behandlingen ska avslutas.
Tanken som slog mig var just att jag varit nyfiken på vad Socialstyrelsens besked skulle bli, men att det helt enkelt blivit väldigt tyst om det här.
Men idag kom beskedet från Socialstyrelsen. Enligt beskedet ska alla patienter som är beslustkapabla och psykiskt friska få avbryta en livsuppehållande behandling med smärtlindring. Beslutet omfattar inte bara personer som ligger för döden, utan även de som är svårt sjuka och som hålls vid liv med hjälp av medicinska insatser.
Själv tycker jag det känns helt naturligt att en person ska kunna avstå från en behandling, även om det innebär att han/hon avlider. Det man möjligen kan tycka hamnar i någon form av gråzon är det faktum att man ska söva ned den här kvinnan först. Om det går att kalla aktiv dödshjälp är givetvis en definitionsfråga, men det känns ändå som rätt beslut.

Men just aktiv dödshjälp i dess rätta bemärkelse är ju aningen marigare att ta ställning till. Det är lätt att säga att det ska vara upp till var och en att avgöra - "vill man dö, så varsågod" ungefär (om man ska hårddra det).
Men sen ska man givetvis också tänka ett steg till. Någon ska ju också utföra detta och hur skall det utformas? Ska det åläggas alla läkare att de ska hjälpa folk att dö till exempel? Är det etiskt korrekt?
Ska det i så fall alltid vara tillåtet med dödshjälp, eller måste man exempelvis vara sjuk, handikappad eller liknande? Var ska man då dra gränsen för vad som är en "dräglig tillvaro" eller ej?
Det hela blir egentligen ett väldigt dilemma att ta ställning till, det känns inte helt självklart i mina ögon.
Samtidigt visar ju också fallet med den här kvinnan att det är en svår gränsdragning mellan vad som är aktiv dödshjälp eller ej...


 
DN 1 EX 1 SvD 1
 
Bilden lånad från In your face
 


Avföringstankar

 

 
Bilden lånad från Seriewikin
 

 

Solsidan

 
 

 
Idag vaknade jag med ömmande rygg som nästan tagit knäcken på under förmiddagen! Svank och skuldror värkte så jag häll på att stryka med, på något sätt måste jag legat otroligt konstigt inatt och så fort jag rörde mig kändes det som om någon körde en kniv i ryggen på mig.
Men efter att lyckats mjuka upp ryggen en aningen började - som tur var - det onda ändå ge med sig och jag kunde börjar röra mig normalt igen. Men än en gång fick jag en tankeställare om att det börjar bli dags att hålla igång kroppen en aning. Att som 32-åring börja få problem med ryggen är ingen höjdare direkt, även om det inte är särskilt ofta jag har ont...
Har sedan i alla fall kunnat njuta av det härliga vårväder denna söndag bjudit på. Efter frukosten bar det av ut på balkongen med en extra kopp kaffe och morgontidningen i högsta hugg.

Vädret här i Kalmar har verkligen varit fantastiskt sista dagarna, så det vore verkligen fel att klaga. Det enda jag möjligen kan klaga på är att man tvingas vara inomhus och plugga så mycket som det trots allt krävs så här i sluttampen av terminen. Det känns som man snarare verkligen skulle behöva vara ute mer istället och få njuta av våren istället för att sitta inne!
Är det något som man verkligen märker av markant så här när våren kommer, så är det ju verkligen hur mycket mer man orkar och hur mycket piggare man blir. Det må vara så att hösten är mysig när den kommer, men den mökra delen av året är alldeles för lång. För när ljuset och värmen kommer, känner åtminstone jag själv att det blir en markant skillnad i hur man mår och hur mycket man orkar.
Men det är väl ett ganska typiskt svenskt drag på något sätt; när hösten kommer går vi in och gömmer oss, vi sluter oss och stänger in oss - men när våren kommer blommar vi plötsligt ut istället...

Det har ju varit prat om vulkanutbrottet på Island skulle kunna påverka sommarvädret, att det skulle bli en kallare sommar på grund av utbrottet. Men det tycks ju - åtminstone hittills - bara vara skräckpropaganda. För nu, när våren väl kommit, har det ju varit som vilken vår som helst!
Men så är det ju alltid när sådant här sker, det kommer teorier om både det ena och det andra beroende på vilka vetenskapsmän och forskare man frågar.
Det som på något sätt nu är lite "komiskt" är ju att det börjar höjas röster om att det bara var totalt onödigt att införa flygstoppet överhuvudtaget. Nu kan jag ytterst lite om flygning i kombination med vulkanutbrott, men på något sätt känns det som att det är reaktioner som kommer bara för att inget hänt. Hade man inte infört något flygförbud och det istället skett någon flygolycka hade garanterat reaktionerna varit de motsatta.
Så säkerligen samma "syndrom" där - beroende på vem man frågar... När jag själv ger mig ut och flyger ser jag dock hellre att man sätter säkerheten för att komma fram i tid. Även om det varit frustrerande, så hade jag ändå haft förståelse för om jag blivit strandsatt någonstans på grund av askmolnen.
Nåja, nu ska jag ändå inte ut och flyga närmsta tiden vad jag vet. Det blir på sin höjd nästa gång jag ska mönstra på någon båt och dit är det i dagsläget ganska lång tid!
 

 
AB 1, 2 DN 1, 2, 3, 4 SvD 1, 2 VG 1, 2
 
Bilden lånad från Tant Zita
 

 

Roliga deklarationer

Sånt här gillar jag verkligen!! Hittar jag roliga formuleringar från skadeanmälningar till försäkringsbolag, läkarjournaler och liknande, slukar jag dessa direkt! Nu har jag hittat en lista över några roliga avdrag folk försökt göra i sina deklarationer! Jag skrattade så jag vek mig dubbel - och känner att jag måste dela med mig av dess!!

1. ”Vår vakthund behövs”
Mamman och dottern bodde ensligt och kände stor otrygghet. Därför yrkade de avdrag för den vakthund de skaffat sig som skydd.

Skatteverkets bedömning: avdraget godkändes inte. Hunden är en personlig kostnad.

2. ”Det är orättvist att vi ska betala själva för all mjölk”
Den stora familjen hade fler hungriga tonåringar som drack åtskilliga liter mjölk varje dag. Föräldrarna tyckte att det var orättvist att de skulle behöva betala fullt pris för all mjölk och yrkade på avdrag för mjölkinköp.

Skatteverkets bedömning: avdraget underkändes. Det var inte en kostnad för inkomstens förvärvande. Mjölken var alltså inte en förutsättning för att föräldrarna skulle kunna tjäna sina löner.

3. Kursavdrag för att stå ut med chefen
En man begärde avdrag för en psykologikurs han gått. Som förklaring angav han att han var tvungen att gå kursen för att kunna stå ut med chefen.

Skatteverkets bedömning: Avdraget underkänns. Kurser kan visserligen dras av i den mån de har med arbetet att göra och under förutsättning att arbetsgivaren själv inte betalar den. Sambandet mellan kursens innehåll och arbetet avser (tyvärr) inte jobbiga chefer, utan tar sikte på arbetsuppgifterna.

4. "Jag vill inte betala för försvaret!"
Några deklarationer som Skatteverket får in varje år berör avdrag för den del av budgeten som går åt till försvarskostnader.

Skatteverkets bedömning: Denna typ av avdrag underkänns. Man kan inte välja vad man vill betala skatt för eller inte i själva deklarationen. Det är i riksdagsvalet man kan påverka hur statens pengar fördelas. Detsamma gäller kommunalskatten. Det är genom kommunvalen vi kan påverka hur mycket av våra skattepengar som ska gå till omsorg, kultur, vägar med mera.

5. "Porschen används för demonstrationer".
En man begärde avdrag för en fabriksny Porsche. Mannen var egen företagare och sålde polermedel till bilar. Han skrev att han knappt använde Porschen själv. Den användes mestadels till att demonstrera polermedlet på, vid olika mässor.

Skatteverkets bedömning: Avdraget underkändes. Det ansågs inte sannolikt att bilen enbart användes som ”poleryta”, utan för privat bruk.

6. "Ska jag få jobb måste jag se snygg ut."
Flera har de senaste åren begärt avdrag för näs- eller bröstoperationer med hänvisning till att arbetet kräver att de håller sig ”fräscha”.

Skatteverkets beslut: Avdraget underkändes. När det gäller det yttre och arbetet, är det endast skyddskläder som är avdragsgilla.

7. "Exfrun tog pengarna när lyan såldes"
Förlustavdrag för försäljning av bostadsrätt med hänvisning till att ”exfrun tog alla pengarna”. En man från Kungsbacka hade satt försäljningssumman till noll när han skulle deklarera försäljningen av bostadsrätten. Orsaken var att exfrun hade lagt beslag på pengarna för försäljningen, 220 000 kronor. Det skulle strida mot Europakonventionen att ta upp hans del av försäljningssumman, eftersom han ju inte fått sin del till godo av exfrun.

Skatteverkets bedömning: Såväl Skatteverket som länsrätten underkände avdragen. Det avgörande var vem som ägde bostadsrätten på pappret, inte vem som tog pengarna från försäljningen, slår domstolen fast.
 
Källa: E24

 
DN 1, 2, 3, 4, 5 E24 1, 2
 
Bilden lånad från Ans
 

 

Skvallerblaskan

 

 
Bilden lånad från Random uses of ones and zeros
 


Rik, rikare, rikast

För ett antal år sedan vann ett ungt par 25.000 kronor i månaden i 25 år på triss. Han var arbetslös och hon jobbade deltid som städerska, men så hade de kostat på sig en trisslott - och vann! Utanför TV-studion gick de för en kort stund åt varsitt håll. Hon gick och sa upp sig från sitt timvikariat som städerska, han gick till resebyrån och köpte en resa för två till Västindien. Sedan sammanstrålade de på Arlanda och så bar det av.
Jo, det är faktiskt en sann historia - och vissa unnar man sådär lite extra att vinna stora summor med pengar. Många gånger när man ser dragningar i olika lotterier är det personer som redan har gott om pengar som vinner - eller personer som är långt till åren och knappast kommer hinna (eller orka för den delen) njuta av sin storvinst.
Nu kommer en liknande historia! Nämligen Chris i USA. Han jobbar som butiksbiträde och hade motsvarande dryga 200 kronor kvar på kontot. Dessa pengar räckte inte på långa vägar att betala de obetalda räkningar han och hans fru hade. Lika lite räckte pengarna till att försörja de fem barnen eller gå till tandläkaren - Chris saknade flera framtänder.
Men så fick han en lott av sin fru och vann. 258,8 miljoner dollar blev det - vilket motsvarar 1.865.430. 400 kronor. Det var en lättnad, tyckte han, men vet inte än om han ska säga upp sig från sitt jobb som butiksbiträde.

Jag skulle nog inte säga upp mig även om jag blev ekonomiskt oberoende. Det skulle bli ganska tråkigt att gå hemma jämt, även om jag hade råd till det. Däremot skulle jag vara väldigt, väldigt kräsen vad gäller jobb och bara jobba mest "som hobby". Och framförallt skulle jag knappast jobba heltid. Förmodligen skulle jag jobba med något jag tyckte mycket om - och på halvtid.
Men sen kan man ju tycka att dessa helt abnorma vinster blir lite väl tilltagna. Varför inte låta 100 personer vinna 18 miljoner var istället? De skulle fortfarande kunna leva som ekonomiskt oberoende resten av sina liv... Det är inte en frågan om att jag är det minsta avundsjuk - men vem kan sätta sprätt på nästan två miljarder? Då får man ligga i rejält och verkligen slösa för att lyckas med det under hela sin livstid!
För min egen del längtar jag inte ens efter att bli ekonomiskt oberoende om jag ska vara helt ärlig. Självklart vill jag ha en bra ekonomi och slippa bekymra mig om ifall pengarna räcker varje månad - det vill säkerligen de allra flesta. Men kan jag bo bra, ha en bra bil, resa utomlands 1-2 gånger per år, kunna stoppa undan lite varje månad och fortfarande slippa bekymra mig om ekonomin så är jag absolut nöjd.
Det går absolut inte att komma ifrån att pengar gör mycket till för ens välmående - men det är långt ifrån allt. Och någonstans är det trots allt drömmarna som "håller en uppe och vid liv". Kan man verkligen uppskatta saker och ting om man kan vad man vill när man vill??
 

 
AB 1, 2 VG 1

Bilderna lånade från Ozamosi och Newstuff
 


Burkförbud?

I både Belgien och Frankrike debatteras eventuellt förbud mot heltäckana slöja, Belgiens parlament ska till veckan rösta om eventuellt förbud som tydligen väntas gå igenom.
Det belgiska lagförslaget innebär ett förbud mot att bära burka och niqab på gator och torg i Belgien och kan föranleda böter på 15-25 euro eller fängelse upp till en vecka.
Burka/niqab må vara något som är väldigt svårt för oss i väst att förstå. Jag är knappast ensam om att har svårt att sätta mig in i att kvinnor finner sig att tvingas bära dessa "plagg" - och ännu svårare att förstå dem som frivilligt använder dem. Men det är ju också något som är väldigt fjärran från vårt sätt att leva.

Att förbjuda slöjor - heltäckande eller ej - på en arbetsplats är ju många gånger mer eller mindre befogat av olika anledningar. Precis som andra åsikts- eller religionsyttringar inte är så lämpliga, så kan jag hålla med om att man inte alltid ska tillåtas bära någon form av slöja.
Det jag väl kan vända mig emot är när man lägger sig att man utövar sin religion på sin fritid, så länge man inte skadar eller stör någon annan. Självklart väcker det uppmärksamhet när man ser någon komma gående i en heltäckande slöja på gatorna i Sverige, eftersom det är så pass ovanligt här - men jag vet inte om jag skulle hävda att det direkt är störande.
Det man istället borde arbeta mot är väl det kvinnoförtryck som många gånger ligger bakom denna beklädnad. Även om många påstår att de bär burka/slöja/niqab frivilligt, så är det ju många som också tvingas till det. Så frågan är om det är rätt väg att gå att börjar lagstifta mot det? Frågan är om inte de kvinnor som tvingas till denna utstyrsel istället förbjuds att gå ut överhuvudtaget. Och av två onda tinga kanske man får välja det minst onda...
Jag kan inte säga att jag själv varken är helhjärtat för eller emot den här typen av lag. Dock lutar jag nog ändå mot att det är aningen fel väg att gå, trots allt. Sedan skulle jag inte gå så långt som vissa andra gör och säga att det är rasism, för dit skulle jag inte räkna detta.
 

 
DAGEN 1 DN 1, 2, 3
 
Bilden lånad från Chris Neuendorf
 


Ser röda kors...

Idag har Röda Kors-chefen Johan af Donner åtalats för grovt bedrägeri för att under flera år lurat till sig ungefär 7,7 miljoner kronor från Röda Korset och Cancerfonden genom falska fakturor. Han ska ha haft stora möjligheter att både ställa ut falska fakturor liksom att attestera dem hos båda organisationerna.
Trots att han haft en månadslön på 60.000 kronor, har han levt långt över vad den lönen räckt till har det visat sig. Resor, paradvåning på Östermalm, två sommarhus, juveler...
Enligt åklagaren har man kunnat plocka fram uppgifter om hur så fort af Donner närmade sig sin kreditgräns på sitt American express-kort snabbt ställde ut nya fakturor.

Sånt här retar garanterat gallfeber på de allra flesta av oss. Självklart kan säkerligen många av oss ibland frestas att fuska till oss stora pengar om vi haft möjligheten, men i stort sett lika många av oss håller oss också ifrån det.
Oavsett vilket företag man jobbar på är detta givetvis ett förkastligt beteende, självklart ska man inte lura till sig pengar man inte har rätt till. Men när det är frågan om pengar som ska till välgörenhet är det så man går i taket. Dessutom hade af Donner mage att stå och be om ursäkt i rätten. Det kan han i så fall göra till dem som skulle blivit hjälpta av dessa miljontals kronor, både offer för cancer och andra som Röda Korset kunde ha hjälpt. Får se vad de tycker om detta...
 

 
DN 1, 2 GP 1 SvD 1, 2
 
Bilden lånade från Dialog Värdegrund
 


Slaget om slutbetyget

Så är sista tentan för ett tag skriven och idag lämnades råkopian av examensjobbet in för granskning. Det har varit ett antal tuffa veckor sista tiden, men tittar man på schemat kommer det bara bli lugnare och lugnare närmsta tiden. Så man kan nu sakta börja varva ner mer och mer för att så det snart ska vara helt över för den här terminen.
Jag har suttit inomhus praktiskt taget dygnet runt och det känns halva våren bara svischat förbi ganska obemärkt. Jag blir nästan förvånad när jag väl tittar ut och noterar att det blommar och knoppas utanför fönstret. Men nu kommer det förhoppningsvis bli tillfälle att njuta aningen mer av våren, ju mer tiden går. Framåt helgen - som jag dessutom har ledig - tycks vädret till och med bli riktigt bra.

Dagens omtenta i räddningsoperationer kändes som den gick riktigt bra - om jag inte gjort några fatala tabbar som jag inte kommit på ännu. Jag upptäckte till faktiskt en rejäl tabbe, som jag sedan snabbt rättade till.
Omtentan i förrgår ligger på gränsen för att bli godkänd, där vet jag några fatala tabbar jag gjort och det återstår hur jag lyckats med resten. Här har vi en av skolans petigaste lärare som rättar tentan och just det gör mig extra orolig för slutresultatet på tentan.
Men det känns inte som någon idé att oroa sig; har jag inte lyckats med tentan är det trots allt bara att skriva den ytterligare en gång. Och jag kommer vara kvar ytterligare en termin i skolbänken, så det kommer bli ytterligare tillfällen att rätta till de tentor jag släpar efter med.
Det ska trots allt bli skönt att få ett avbräck i skolarbetet om bara några veckor, att få göra något annat för någon tid. Jag har nu lagt ut lite linor för att jobba så mycket jag kan så att jag får ihop lite extrapengar också - hur mycket det sen blir återstår dock att se. Men förhoppningsvis blir det en och annan dags arbetande, både med städning och postutdelning.
Varje extrakrona man kan få in som fattig student är ju värd sin vikt i guld, så det skulle inte göra mig så mycket att få jobba litegrann så att man drygar ut kassan lite.
 

 
VG 1
 
Bilderna lånade från Sitac
 


Vill också ha!

Nu har fritidsbåtssäsongen sakta börja rulla igång och hit till Kalmar kommer den ena båten dyrare och galantare än den andra. Jag brukar ofta roa mig med att gå och drägla över alla båtar jag ska köpa den dag jag blir rik! Häromdagen kom den här båten, funderar på om jag ska lägga bud på den kanske...?! ;-)
 
 


Sverige ett skämt?

 

 
Bilden lånad från Utvandrad invandrare
 

 

Sin gilla gång

Så var det måndag och jag känner mig redan slut, hur bra är det på en skala? Det är ju idag man ska vara utvilad efter helgen och återgå till skolan med nya friska tag. Men nej, istället känner man sig alldeles utpumpad.
Men kanske inte så konstigt, har man varit upp halv sex både lördag och söndag morgon för att jobba, kanske det inte är så konstigt. Och idag har det inte direkt varit den lättaste av dagar, 12 timmar har jag spenderat i skolan. Först föreläsningar mellan åtta och fem, sedan omtenta i bryggtjänst och navigering direkt på det. Så efter att ha stuckit hemifrån vid halv åtta, var jag hemma strax innan halv nio ikväll.
Det är sådana här dagar man gärna klarar sig utan, men tyvärr inte kommer ifrån som student vid Sjöfartshögskolan. Omtentorna ligger ofta på kvällarna direkt efter föreläsningarna, så vad ska man göra om inte klarar tentorna?! Det är bara att acceptera... Fast å andra sidan, nu är det hela över för ett tag. Den 17/5 börjar tentaveckan, den lugnaste vi haft sedan utbildningen började 2006 och sedan är det sommarlov. Visserligen jobbar jag sen, men det blir en långt mycket lättare tillvaro än tillvaron som student.

Ibland är det som att liksom går som instängd i en glaskupa, allt kretsar kring skolan, all tid går åt till plugga till tentor och skriva examensarbete.
Men istället uppskattar man de få timmars ledig man får, de gånger man kan sova ut eller sitta en stund framför TV:n eller datorn.
Nej, nu ska jag sluta klaga på skolan! Klart det är mycket att göra, men trots allt är ju detta vad jag vill göra och drömt om i åratal. Så det är värt alla långa nätter och helger lutad över dator och skolböcker. Om bara några månader kommer jag vara glad över alla anstängningar skolan har inneburit, det är en sak som är säker.
Snart är det allra mesta klart för att jag ska kunna få mina styrmanspapper, åtminstone det teoretiska. Sen återstår lite restpraktik, men det är allt. Jag kommer försöka få praktikplats på något rederi som redan söker personal, sådant brukar många gånger kunna vara ett plus. Då kan jag rutinerna när praktiken är över - och kan förhoppningsvis ligga bra till för ett jobb.
Skulle vara bra intressant att veta hur rederierna löser det hela just nu, när det knappt går några flyg?! Visserligen tycks det sakta börja komma igång igen med flygtrafiken, men har man varit till sjöss i flera veckor - eller kanske till och med månader - vill man inget hellre än bara komma hem. Och att då få veta att det inte går några flyg hem till Sverige är ju inte den nyhet man vill ha i det läget.
Detta är ju nästa effekt ett flygstopp har, nämligen besättningsbyte på fartyg runt om i världen. För min egen del har sådant allt som oftast flutit på mer eller mindre smärtfritt, men jag skulle inte vilja bli sittande i flera dygn på grund av ett vulkanutbrott... Fast om ett antal år - när jag varit till sjöss ett tag - kommer jag garanterat ha en och annan historia att dra om missöden i samband med på- och avmönstringar på olika båtar. Det är lite roligt att sitta och lyssna på mer luttrade sjömän, när sjömanshistorierna börjar rullas upp - det kan jag lova! Det är inte bara missöden i samband med att man ska till och från fartyg, det är otroligt mycket annat också. Även om vissa givetvis saltar på historierna litegrann, så ligger det ju fortfarande en hel del sanning i dessa historier - där den ena är värre än den andra...
 

 
DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 E24 1, 2 EX 1, 2, 3, 4, 5, 6 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 VG 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7,
 
Bilden lånad från Force Majeure
 


Allt kan köpas för pengar

Snacka om att vi människor är utelämnade till naturens krafter, trots all teknologi och trots alla krafter och maskiner vi mästrar över. Vulkanutbrottet på Island visar ju verkligen vad bräckligt allt trots är när Moder Jord börjar spänna musklerna. Så visar det ju än mer vad bräckligt vårt samhälle trots allt är, det bygger ju trots allt till största delen på att alt faktiskt funkar. När plötsligt någon samhällsfunktion slås ut, är det så otroligt många områden som drabbas.
När flugplatserna började stängas är ju förstås första tanken att turister och affärsresenärer inte kommer fram som de ska, men plötsligt är det otroligt mycket annat. På nyheterna igår pratade de om att det kunde bli brist på bland annat läkemedel och vissa exotiska frukter som transporteras med flyg.
På Postens hemsida kan man läsa om att det blir vissa förseningar i postgången eftersom ungefär en tredjedel av all inrikespost i Sverige transporteras med flyg. Idag blev jag uppringd av Posten här i stan som behövde vikarier till imorgon - man har några kolleger som varit på semester och nu helt enkelt inte tar sig hem på grund av flygstoppet. Nu är jag dessvärre upptagen hela dagen imorgon, så några jobbtimmar kunde jag inte ta...

Några jag verkligen lider med är de turister som blivit fast i Grekland - och nu tvingas åka buss hem istället för att flyga. Till och med i bussar utan ens fungerande toaletter. Jag brukar klaga när jag åker buss de dryga 80 milen till Hudiksvall, det brukar ta runt 10-12 timmar - men det skulle nog mycket till innan jag åkte buss från Aten. Hade jag haft möjligheten att välja, hade jag förmodligen bekostat hotell tills det fanns möjlighet att flyga - även om jag kanske kommit hem tidigare om jag tagit bussen.
Men gränsen skulle nog gå vid att välja det alternativ som John Cleese valde när han fastnade i Oslo på grund av flygstoppet! Han skulle sedan vidare till Bryssel och dit hade han bråttom, väldigt bråttom. Så bråttom att han valde att åka taxi hela vägen. Notan slutade på 37.000 kronor. Då är man minst sagt angelägen om att komma fram - men å andra sidan lär väl mr Cleese ha råd med en sådan taxinota kan jag tänka mig. Hade jag själv haft de pengarna hade jag förmodligen inte lagt dem på en taxiresa till Bryssel - men det är ju jag det... ;-)
Nu tycks det i alla fall som att flygplatserna sakta börjar öppnas igen. Bland annat Spanien, Frankrike och Tyskland har börjat öppna vissa flygplatser vid det här laget. Kanske börjar det återgå till det normala igen så småningom?!
 

 
DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14 E24 1, 2 EX 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6
VG 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12
 
Bilden lånad från Resebiblioteket
 


Slött

Ibland känns det som livet passerar revy utanför fönstret när man pluggar. Jag har knappt noterat att det är lördag idag, dagen har gått åt till allt annat än att koppla av, sova och ta det lugnt som "vanligt folk" gör när det är helg.
I morse var det dags att återigen göra nytta som städare, för att få dryga ut CSN-pengarna en aning och sedan bar det av till skolan för att plugga inför omtentan på måndag. Jag fick visserligen aningen mindre gjort än jag hade hoppats på, men ändå fullt tillräckligt.
Vid halv fem gav jag upp av ren trötthet och begav mig hemåt via Coop för att få lite middag. Trots allt är det ju ändå lördag och jag ansåg jag behövde något "lite extra" - jag tillhör dem som inte för allt i världen skulle ställa mig och steka pannkakor eller falukorv en lördagskväll, det finns inte med på min världskarta. Så det blev lite lax och pasta istället.
Fast tror ni jag kunde hålla mig ifrån skolarbetet sedan? Nejdå, inte alls. Råkopian av examensarbetet skall vara inne på onsdag, så självklart kände jag mig "tvungen" att sitta en stund även med det efter maten. Nu återstår minst korrekturläsning till innan det skrivs ut och lämnas in. Det är med stor spänning jag lämnar in arbetet, det måste jag erkänna - för jag har ingen aning om ifall det kommer att godkännas eller ej. Med tanke på att jag aldrig tidigare skrivit något liknande arbete känns det väldigt ovant och framförallt osäkert om jag kommer få med allt som krävs för att arbetet ska godkännas i slutändan.
Som sagt, det där med att vila och ta det lugnt - sådant får jag vänta med ett tag till. Just nu får jag kämpa på och slita med skolarbetet istället. Men om bara några veckor kan jag dra ned rejält på tempot, något jag minst sagt ser fram emot. Även om jag kommer jobba större delen av sommaren, så kommer jag ha ett långt lugnare tempo än vad studentlivet erbjuder.

Nåja, en och annan ledig stund unnar jag mig trots allt - jag har lärt mig att det inte blir mycket gjort om man ägnar 100% av sin vakna tid åt skolan. Det finns en gräns för vad man orkar med helt enkelt.
Igår fick jag för mig att jag skulle titta efter vårskor, de jag har just nu börjar bli rejält slitna och låter rätt mycket när jag går. Så nu ansåg jag det var dags att försöka hitta några nya skor.
Men tror ni jag hittade nya skor till ett pris jag ansåg mig ha råd med? Nej, det gjorde jag givetvis inte men däremot gjorde jag några rejäla fynd på H&M. Jag brukar göra en och annan vända dit ibland och nu upptäckte jag att de reade ut jeans för 100 kronor styck - det är sådana priser vi gillar! :-)
Så nu har jag tre par nya byxor, vilket visserligen var oplanerat men ändå välbehövligt. Det är något jag varit på jakt efter bra länge, men inte riktigt tyckt mig haft råd med. Men med dessa priser är det ju kriminellt att inte passa på att handla när dessa chanser ges. Men många gånger märks det att man befinner sig i en studentstad med alla rabatter man ser överallt. Visserligen ger inte H&M rabatter enkom till studenter, men det tycks märkas på de flesta affärer att man har fler reor och nedsatta priser än på många olika håll. Sen ger ju till och med taxibolagen och McDonalds studentrabatt.
 

 

Så här ska det se ut... ;-)


 
Bilderna lånade från Madeleine, Trixie och Tobias
 


Fläskkvartetten

 

 
Bilden lånad från Komika Magasin
 


Den nya flugan

Visst är det märkligt hur man fungerar ibland?! Om några veckor kommer man förmodligen svära så det osar över alla flygfän som kommer fram. Flugor, getingar, humlor - för att inte tala om alla mygg. Jag brukar emellanåt gå bärsärkagång hemma med flugsmällan i högsta hugg för att ha masslakt på flygfän av alla de slag.
Men idag dök årets första fluga upp i fönstret på skolan - åtminstone den första jag själv sett. Snacka om vårtecken! Och inte hade jag mage att slå ihjäl den, nej då!! Istället var det fram med kameran. :-)
 
 


Somliga ska alltid vara värst

Svenska Posten delar ut ungefär 97% av all post i tid, 98% kommer fram max en dag försent och 99,8% kommer fram förr eller senare. Har jag läst någonstans, men vet inte exakt om det stämmer. Men det låter ändå inte helt orimligt trots allt.
För en massa år sedan strejkade Norges brevbärare för att få resurser att kunna dela 95% av all post i tid, det säger ju en del. ;-)
På 80-talet var det tal om italienska brevbärare som eldade upp de brev de inte kunde leverera, man hade hade sonika stora "brevbål" där outdelbara brev eldades upp.
I Sverige returneras ju de brev man inte kan dela ut till avsändaren. Kan man via kuvertet inte spåra varken avsändare eller mottagare, går brevet till Post- och telestyrelsen som öppnar breven för att försöka spåra mottagare eller avsändare. Går inte det, lagras breven en tid istället i hopp om att någon ska efterlysa brevet (fråga mig dock inte vad som händer med dem sen). Så här eldas det inte med några brev vad jag vet. :-)
Men somliga ska dock vara värst i allt! I Frankrike skulle myndigheterna i Paris skicka ett brev till kommunstyrelsen i byn Seix med budskapet om att deras begäran om att göra staden till centralort i området avslagits. Men man råkade stava fel och skrev istället Saix på kurvertet och detta försenade brevet en del. Och inte bara lite grann. Brevet postades nämligen år 1790 och har ännu inte levererats. Det hittades häromdagen och nu har man lovat att det ska levereras till kommunstyrelsen... Själv undrar jag bara hur ett brev kan bli liggande i 220 år utan att någon reagerar? Själv ska jag genast sluta klaga på Posten när min post någon enstaka gång blir lite försenad - oftast är det ju ändå bara frågan om någon dag. :-)
 

 
Källa: DN
 
Bilden lånad från Nattugglan
 


Skaffa barn är som att tappa livslusten





Bilden lånad från Haväng



Farligt till sjöss

Det var en mycket trött sjömans enkla navigeringsmiss som fick det kinesiska lastfartyget Shen Neng I att gå på grund på Stora barriärrevet utanför Australien den 3 april och tonvis med olja läckte ut enligt en preliminär rapport.
Fartygets styrman hade på ett och ett halvt dygn före olyckan bara fått två och en halv timmes avbruten sömn.
Kaptenen - som alltid har högsta yttersta ansvaret för ett fartyg - riskerar böter på uppemot motsvarande 366 000 kronor. Styrmannen - som anses ha varit ansvarig för fartygets framförande vid tillfället för olyckan - kan komma att dömas till tre års fängelse och böter på närmare 1,5 miljoner kronor.

Det är straff som heter duga, det får man väl säga. Och det är knappast någon överraskning att en olycka till följd av trötthet skulle komma, det får jag nog säga. Nu är visserligen 2,5 timme på 1,5 dygn rätt extremt, det låter som något som inte direkt förekommer på svenska fartyg åtminstone.
Men trötthet även bland svenska styrmän till sjöss är garanterat inget ovanligt det heller. På många fartyg är det otroligt vanligt att man jobbar sex timmar, sedan ledig sex. Så jobbar man dygnet runt, sju dagar i veckan - många gånger veckor och månader i ett sträck. De sex timmar man är ledig ska man alltså hinna med allt annat än att jobba; äta, sköta hygien och - framförallt - sova. I absolut bästa fall kan man alltså få fem timmars sömn, men det är väldigt ovanligt. Många gånger pratar man om 3-4 timmars sömn åt gången och man är alltså konstant trött, dygnet runt. Så så länge dessa arbetstider finns, är det knappast sista olyckan som sker till sjöss på grund av trötthet...
 

 
SvD 1
 
Bilden lånad från Mitt liv som student
 


Sport är farligt!

Här kommer bildbevisen på vad jag alltid har hävdat - nämligen att idrott är livsfarligt! Man ska röra på sig så lite som det bara är möjligt, annars riskerar man helt enkelt att skada sig! ;-)
 
 
 
 
 

 
AB 1 DN 1, 2, 3, 4, 5, 6 VG 1, 2, 3, 4
 
Bilderna lånade från Lisbeth Robertsen
 

 

Man står sig själv närmast

Man står alltid sig själv närmast av någon märklig anledning, själv kan jag många gånger veta hur mitt agerande kommer vara i vissa situationer, utan att jag egentligen styr över det. En sådan sak är att jag praktiskt taget alltid är ute i sista stund med att göra saker. Detta sker nästan 99% av alla gånger jag ska ta mig för något.
Detsamma har gällt de kurser jag söka till hösten. Imorgon är sista ansökningsdag - och tror ni jag skickat in anökan än?! Nej, precis, det har jag inte! Men däremot har jag ändå sammanställt i vilken ordning de ska skrivas upp på ansökningsblanketten - jag vet vilken som ska väljas i första, andra, tredje hand och så vidare.
Nu ska det fyllas i på ansökningssidan på internet också. Undrar just hur sådant här gick till förr tillbaka, innan internet?! Då var i praktiken sista anökningsdag den 14 april i och med ansökan ska vara inne den 15. Och ville man vara riktigt säker på att ansökan ska komma in i tid, fick man posta den ÄNNU tidigare...
Men senast imorgon bär det av med min ansökan om höstens kurser - och jag har verkligen pusslat, räknat och pusslat för att få högskolepoängen att gå ihop. Jag måste verkligen komma upp i fulltidsstudier, har inte råd att gå ner i studietakt helt enkelt. Pengarna man får för fulltidsstudier räcker knappt till mat och hyra, så att studera på deltid är inte att tänka på.
Men nu har jag hittat en rad kurser jag länge funderat på att plugga länge, det känns som att jag kan komma in på vilka som helst och känns mig nöjd. I inbördes ordning kommer jag att söka Företagsekonomi (organisaton och ledarskap), Psykologi, Socialrätt (juridisk översikt), Sexologi och samlevnad, Grundkurs i isländska, Idéhistoria (filosofi och samhällsteori) samt maskinbefäl klass 7.
De varierar en aning i antal högskolepoäng, dessa kurser, så beroende på vilken/vilka jag kommer in på kan jag läsa antingen en eller flera kurser. Så kommer jag komplettera med astronomisk navigering, som jag fortfarande släpar efter med från sjökaptensutbildningen.

Att det ska bli minst en termin till i skolbänken har jag för länge sedan accepterat, det är inget jag känner är något större problem egentligen. Nu ser jag det egentligen som en chans läsa lite kuriosa, att lära mig saker bara för att det är roligt och intressant.
Min morfar brukade säga att "kunskap är ingen börda" - och visst finns det sanningar i det! Sen kan jag se en spänning i att inte riktigt veta hur de närmsta månaderna exakt kommer att se ut. Jag vet ju ramarna, men inte exakt vad som kommer att finnas inom dessa ramar. Jag vet att jag kommer att plugga, men inte vilka ämnen.
Studentlivet är något jag nu börjat vänja mig vid - och faktiskt trivs väldigt bra med. Det må vara att pengarna inte alltid räcker särskilt långt, men i övrigt är det en tillvaro jag är rätt nöjd med på sitt vis.
Men visst ska det bli skönt att komma ut i yrkeslivet så småningom! Jag kan absolut inte neka till att jag faktiskt längtar dit, men det är ju trots allt vad som är målet med en yrkesutbildning - att man ska bli redo för ett visst yrke...
 

 
 

 
Bilden lånad från Wilsons förlag
 


Ytligheternas ytlighet

För några månader sedan registrerade jag mig på Bloggtrafik, en sida som marknadsförde sig med att ge tusentals nya besökare på bloggen alldeles gratis. Jag var måttligt imponerad till en början, men sen några veckor tillbaka har denna sida varit rena gudagåvan om man bara varit lite aktiv och sett till att gott om poäng - vilket är förutsättningen för att få besökare från Bloggtrafik. Jag har faktiskt haft flera hundra besökare per dag, bara därifrån.
Men då får jag också erkänna att jag suttit en del vid datorn och bläddrat igenom andra bloggar, det sätt man har till buds för att samla poäng.
Men nu var inte tanken med det här inlägget att göra reklam för Bloggrafik egentligen, utan faktiskt att jag hunnit med en pch annan reflektion när jag suttit där och bläddrat igenom bloggar. För självklart har jag hamnat på en och annan riktigt bra blogg som jag sedan börjat följa, något som är riktigt kul! MEN jag har också insett vad otroligt ytlig bloggvärlden ändå är på många sätt!
Vid det här laget har jag för länge sedan tappat räkningen på antalet "dagens outfits" som dykt upp på min skärm - och som jag lika snabbt bara bläddrat förbi. Till det dessa oändliga lunch- och middagstallrikar som folk "lägger ut" på sina bloggar. Ärligt talat; jag skiter fullständigt i vad fjortisarna har på sig när de går till skolan och vad östermalmstjejerna ätit till lunch när de träffat sina överklasskompisar.
Har man någon gång på sig något som är totalt utöver det vanliga eller ätit något som varit exeptionellt gott, då köper jag att man lägger ut det på bloggen. Men vad man har på sig till vardags känns ganska ointressant - inte minst när man sedan lägger till vad respektive plagg kostat och var det är köpt.

Men många - och framförallt yngre tjejer - tycks ha ett outtömligt behov av att lägga ut på internet hur modemedvetna de är, vilket smink de använder, att de bantar... Ja, ni vet nog vad jag menar.
Det som blir nästan skrattretande är alla småflickor - och då menar jag verkligen SMÅflickor - som försöker "apa efter" de äldre. Här snackar vi flickor i 10-12-årsåldern som gör mer eller mindre misslyckade försök att ha någon form av modeblogg och även de lägga ut "dagens outfits", sminktips och skriva modeinlägg.
Många hävdar säkerligen att "jamen, det är väl GUUUULLIGT?!", men själv kan jag inte riktigt tycka det! Istället undrar jag varför man inte längre tillåts vara barn när man faktiskt är det? Varför ska en flicka i 10-12-årsåldern banta, klä sig efter modets alla regler och sminka sig? Och framförallt sedan lägga ut det på nätet och jämföra det med andra? Många av dessa tjejer lägger ut massor med bilder, där de står och poserar på alla möjliga sätt framför kameran och jag kan för mitt liv inte tycka annat än att det blir pinsamt. Gulligt är det definitivt inte.

Nu låter jag garanterat som någon pensionär som sitter i min ensamhet på hemmet och spyr galla över allt som är nytt, men riktigt så tycker jag nog inte det är. Småtjejerna får gärna blogga för mig - och låt nu de äldre blogga om mode, smink och bantning om det är vad de vill fylla sin blogg med.
Min blogg är knappast den bästa heller och faller absolut inte alla i smaken.
Men när man varit på Bloggtrafik (eller på annat sätt bläddrar runt bland olika bloggar) en stund och kommer till inlägg nummer 2.500.273 med rubriken "dagens outfit" (eller liknande), så börjar man bli ganska less. Det är min egen definition på ytlighet och att kanske egentligen inte ha så mycket vettigt att säga egentligen...
Sen är det ju bara för en annan att låta bli att läsa dessa bloggar, vilket jag själv också gör.
 

 
Bilderna lånade från Samunia och icopyandpaste
 


Hektiskt

Det är inte utan att man emellanåt känner att man skulle behöva sätta in espresso intravenöst för att orka med vardagen! Nu kommer en vag känsla lite tentaångest inför omtentorna till veckan. På måndag blir det omtenta i räddningsoperationer och på onsdag i navigering/bryggtjänst, samma dag som råkopian på examensarbetet ska vara inlämnat.
Jag har större delen av eftermiddagen suttit och slipat på examensjobbet och det börjar nu likna något som skulle kunna vara just ett examensarbete. Det känns ju aningen ovant, när man aldrig skrivit något liknande arbete tidigare och det är svårt att veta exakt vad som ska vara med eller ej och hur utförligt det ska vara.
Men målsättningen är i alla fall att ha någon form av kompendium att lämna in nästa onsdag - vilken nivå det sedan kommer att ligga på återstår att se! Men helgen kommer garanterat att ägnas åt skola och pluggande, det är en sak som är helt säker. Det är dessutom jobb som gäller denna helg, så jag kommer ju per automatik att vara uppe i bra tid på morgnarna också. Annars är det ju vad som kan vara det stora problemet på helgerna när man inte har någon specifik tid att passa.
Men när man nu slutar jobba vid 10-12-tiden, faller det sig trots allt rätt naturligt att åka direkt till skolan några timmar för att plugga och få något vettigt gjort. Om detta sedan är att beteckna som "att ha ett liv" råder det skilda meningar om - men det är en helt annan historia.

Parallellt med examensarbetsskrivandet har jag desperat försökt komma fram till antagningenHögskoleverket under eftermiddagen, utan att lyckas särskilt bra. De tycks ha rätt fullt upp där så här sista dagarna innan sista ansökningsdag till högskolan!
Jag har ju hittat de kurser jag vill läsa till hösten, men nu återstår hur jag ska fylla i min ansökan. Måste kolla några detaljer innan jag faktiskt skickar in den. Saken är den att jag antingen vill läsa tre "deltidskurser" eller en heltidskurs, så det måste ju på något vis framgå att om jag inte antas till alla tre småkurserna så vill jag ha heltidskursen. Hur nu det ska gå till! Men det hoppas jag väl på att man ska kunna ge svar på, bara jag kan komma fram på telefon...
Men uppenbarligen är det fler än jag som tänker plugga till hösten, så det är inte det enklast att komma fram.
Det är i vilket fall roliga och intressanta kurser jag hittat, så det är verkligen något jag ser fram emot, vilka det än blir att jag kommer in på. Nu börjar det bli viss struktur på hur hösten kommer se ut och de flesta frågetecknen kring hur jag praktiskt ska lösa allting har börjat rätas ut. Litegrann av ett kontrollfreak är jag trots allt - det kan jag inte neka till - så det känns skönt när man har struktur på tillvaron, åtminstone i stora drag.
 

 
Bilden lånad från Shane Conder's
 


Att tänka innan man talar!

 

 
Bilden lånad från Lysator
 


Arna Anka och kvinnorna...

 

 
Bilden lånad från Arrelius
 

 

Kontraster

Emellanåt ställs man inför rejäla kontraster, inte minst vad gäller vädrets makter. I fredags hade vi en strålande vacker soldag i Kalmar, med åtskilliga plusgrader och massor med solsken. Den dagen ägnade jag själv i studierum på skolan och knappade frenetiskt på mitt examensarbete, så jag fick njuta av solen genom fönstret.
Igår var det dags för att bege sig till Öland och en inhyrd stuga i Källahamn. Helt plötsligt rasar temperaturen till strax över nollan, det ösregnar och är tjock dimma. Dessutom kraftiga vindar så till den grad att jag funderade på om de var på väg att stänga av Ölandsbron. Detta gråa och kalla väder höll i sig, tills ungefär vi passerade Ölandsbron idag - då sprack det upp och temperaturen steg rejält!
Men över bron kom jag, det gjorde jag! Jag skulle ta bussen till Färjestaden, där jag skulle bli upphämtad i bil. Men halvvägs över bron, inser jag att jag inte stängt av min kaffebryggare! Så typiskt förvirrade Tobias!! Jag brukar aldrig glömma spisen eller kaffebryggaren, men givetvis har jag gjort det denna gång! Det var inte mycket att göra, jag fick tigga till mig att vi gjorde omvägen över Ölandsbron igen på väg emot Källa.
Väl hemma visade det sig "givetvis" att jag visst hade stängt av kaffebryggaren. Hur förvirrade får man egentligen bli?! Värre än mig och virrigheten är fasen kriminell!!
Till sist kommer vi i alla fall iväg och anländer till den mysiga lilla stugan alldeles vid vattnet på norra Öland. Vi hade en fin liten uteplats riktad mot vattnet och planen var att grilla och sitta utomhus och äta under kvällens gång. Men med tanke på vädret blev det inte riktigt som vi hade tänkt, vi fick istället nyttja det lilla pentryt som fanns i stugan.
Just vad jag behövde kände jag - jag har nu fått ungefär ett dygns miljöombyte, något som ju faktiskt behövs emellanåt! Lite nattsudd och sedan upp i hyfsad tid i morse för att göra en liten runda runt norra Öland innan det bar av tillbaka till Kalmar.
Men det har ändå varit ett välförtjänt avbräck i vardagen, även om man kanske inte kunnat njuta så mycket av våren som man hade velat hoppas på. Emellanåt behöver man dessa små utflykter och göra något annat, utanför vardagen. Vädret till trots blev det en lyckad helg, med god mat, dryck och sällskap.

Nu återgås det till vardagen och imorgon rullar det hela igång igen! Jag hann inte mycket mer än hem, så var det dags att köra igång att planera för en sjöresa till Tokyo imorgon.
Nej, jag ska inte dit på riktigt utan köra containerbåt till Tokyo hamn i skolans simulator. Men dock skall inkörningen planeras.
Det kommer vara aningen tätare med föreläsningar denna vecka om man jämför med föregående vecka som var rejält lugn. Men jämfört med hur det tidigare varit, så får man ändå säga att även kommande vecka är rejält lugn!
Men examensarbetet ska det fortfarande jobbas med och förhoppningsvis slutföras något sånär under veckans gång. Ett första utkast finns nu hos min handledare för utvärdering, så jag hoppas att jag inom närmsta dagarna vet vad mer jag eventuellt ska behöva tillföra eller komplettera.
Sen vidtar en hel del pluggande till de två omtentor jag har hängande över mig veckan därpå. En av dem grämer jag mig inte särskilt mycket för, den kommer jag med 99,9% sannolikhet att sätta - medan den andra kan bli lite marigare. Men den bygger i princip på "gammal skåpmat" som vi började läsa redan under första året i skolan så det kommer i alla fall inte vara en omöjlighet att sätta även den tentan. Där ligger snarare svårigheten i hur fantastiskt nitiskt den ansvarige läraren rättar. Man börjar nu lära sig hur de olika lärarna på skolan jobbar, vilka som rättar "schysst" och vilka som är mer nitiska i sin rättning av tentor. Och jag kan säga att skillnaderna är milsvida, trots att det är samma institution vi pratar om.
 

 
BILDGALLERI FRÅN HELGEN
 
Stugan
 
 

 
Nattsudd
 
 

 
Utsikten från stugan

 

 
Källa medeltidskyrka

 

 
VG 1
 
Bilderna lånade från Kortfakta om Öland, Miamajja och Källahamn
 


Tankeverksamheten då?

Idag kan man läsa om att fler ensamstående med barn klassas som fattiga. Man räknar med att var fjärde ensamstående med barn har inkomster som understiger 60 procent av medianinkomsten, vilket anses vara måttet på fattigdom.
Jag kunde själv inte låta bli att gör en enkel sökning på Google och kom fram till att medianinkomsten i Sverige tycks ligga runt 250.000 kronor per år (jag har hittat lite olika uppgifter). 60 % av detta blir 150.000 kronor, med andra ord 12.500 kronor i månaden. Det är inte så värst mycket. Själv ligger jag - som student - under en inkomsten och har det emellanåt svårt att få det att gå runt.

Och det i sig är givetvis beklämmande att så många ligger under fattigdomsgränsen. Det som presenteras i tidningarna säger inget om anledningen till dessa siffror och orsakerna kan självklart vara oändligt många. Vissa föräldrar gör garanterat allt för att ta sig ur denna sits och de flesta har garanterat inte valt att hamna där.
Men det som nästan gör mig mest beklämd är när man ögnar igenom kommentarerna som kommit in på DN's artikel! Se bara:

"Förtäckt skattehöjarpropaganda":
Inte för att jag tror på socialistiska tidningars propagandanummer men om detta ändå innehåller någon sanning vill jag påpeka att det är frivilligt att skaffa barn. Har man inte råd kan man skydda sig med preventivmedel och därmed låta bli. Man ska rätta mun efter matsäcken, som det heter.

"MatsR":
Att vara ensamstående är nästan alltid frivilligt. Få av de ensamstående är änkor eller våldtäktsoffer. Eller skall vi börja tycka synd om de som åker till Danmark och blir inseminerade.

"Simba":
jag tycker att många är alldeles för snabba med att skaffa barn tidigt i livet. struntar i att utbilda sig, struntar i att leva självständigt i några år och lära känna sig själva innan dom börjar kila stadigt. många skaffar barn snabbt för att slippa ta ansvar över sig själva och leva på bidrag ist. dom tar första bästa partner som visar intresse. konstigt att det inte håller? det tar tid att lära känna en människa.
ingen tvingade dessa folk att föröka sig eller skita i utbildning.

De föräldrar som uppsåtligen försatt sig i denna situation kan man givetvis ha svårt att hysa empati för. Men barn har aldrig haft möjlighet att välja sina föräldrar och borde därmed inte hamna i kläm på grund av deras misstag och/eller val.
Och visst är det ett fritt val att skaffa barn, men man ska heller inte glömma att livet kan vända tvärt och oväntat av alla möjliga anledningar. Man kan bli arbetslös, sjuk, handikappad etcetera vilket gör att man inte kan arbeta ihop den inkomst man hade när man skaffade barn.
Det är dessutom alldeles för lätt att säga att det är frivilligt att separera. Många gånger får man välja mellan två onda tinga, varav separation är det minst onda. Hur illa är det för barnen med föräldrar som inte tål varandra, där kanske den ena misshandlar den andra...?
Man kan inte alltid hävda att allt är självvalt och att man får skylla sig själv. Och när livet gör tvära oförutsedda kast, borde ett rikt samhälle som Sveriges finnas där och ställa upp. Men när väljarna tappat bort sin empati, kan man ju inte vänta sig så mycket annat av de folkvalda heller. ;-)
 

 
DN 1 EX 1

Bilden lånad från Frigan
 


Solhelg

Så är det äntligen helg! Och dessutom en ledig sådan, dessutom med vårväder om man ska tro vad de säger på TV! Kan det bli så hemskt så mycket bättre?! Ledig OCH bra vårväder, nej bättre kan det knappast blir.
Jag ska nu verkligen passa på att njuta av dessa två lediga dagar, de första dagarna på flera veckor som jag faktiskt med gott samvete tänker vara ledig. Det har nu varit en tid då jag slitit med både skola och extrajobb, så jag måste emellanåt koppla bort skolan och vardagen emellanåt.
Och det kommer jag också få tillfälle att göra, med tanke på att jag inte ens kommer vara hemma. Helgen ska nämligen tillbringas på Öland och dess norra del, i en liten stuga intill havet! Vad passar en blivande sjöman bättre? ;-)

Så helgen kommer i första hand tillbringas på Öland, men ska också se till att få iväg min ansökan till höstens kurser. Några har jag hittat, det enda som i princip fattas är den formella ansökan och det är något jag ska fixa med i helgen.
Anökningstiden går ut den 15 - det vill säga till veckan - så det är ju verkligen läge att skicka in den. Det skulle minst sagt vara typiskt mig att missa ansökningsdagtum kan jag säga! allt brukar jag göra i sista stund, hittills har jag inte missat något viktigt på grund av det - men det är bara en tidsfråga.
Jag skulle ärligt talat inte bli förvånad - snarare otroligt irriterad - den dag det faktiskt sker att jag missar något stort på grund av min fula vana att vara ute i sista stund. Men denna gång ska det i alla fall inte ske, jag spar det till någon annan gång.

Av någon väldigt mystisk anledning har jag ikväll hamnat framför Talang, fattar inte hur det kan komma sig...? Förmodligen har det med att göra att jag av en slump råkade ha TV:n på första minuterna och då snappade upp att det var från Kalmar ikväll. Och är ens nuvarande hemstad på TV, måste man ju helt enkelt titta!!
Lite full i skratt blev jag direkt av redan första numret - en religiös hiphopgrupp från, vad tror ni?! JÖNKÖPING!!!! Så klart... De levde verkligen upp till den stadens frireligiösa rykte kan jag säga - men bra var de inte... :-) Kan å andra sidan ha med att göra att jag aldrig riktigt gillat hiphop som de inte direkt föll mig i smaken heller. Men är man dessutom så långt ifrån troende som man bara kan bli - vilket jag själv är - så gör det ju inte saken bättre heller.
Får väl se om hamnar framför Talang även kommande helger?! Lite underhållande är det ju faktiskt. Man blir ungefär lika förundrad som när man ser uttagningen till Idol - finns det verkligen folk med så dålig självinsikt att de är villiga att förnedra sig på detta sätt i TV?!?! Har man någon form av självinsikt, borde man inte alltid ställa upp i den här typen av program! Men alla inser uppenbarligen inte detta, det är en sak som är säker....
 

 
AB 1, 2 EX 1, 2, 3 VG 1
 
Bilden lånad från Vingpennan
 


Bra jobbat!

En familj i USA adopterade förra året då 7-årige Artem Saveliev från staden Partiansk längst bort i östra Ryssland. Men adoptivmamman var inte riktigt nöjd med pojken, som hon ansåg hade psykiska problem. Hennes lösning blev att sätta honom ensam på ett plan till Moskva, där han landade igår, torsdag. Han blev ivägskickad ensam på en enkel biljett med ett brev i fickan, där kvinnan skrivit att "barnet är mentalt instabil. Han är våldsam och har allvarliga psykopatiska drag. Jag vill inte ha honom längre". Enligt mamman utgör han ett hot mot hennes familj och hon skriver vidare att man lurat henne att ta emot Artem genom att säga att han var normal och att hon nu vill annullera adoptionen.
Artem hade lurats ombord på planet av adoptivmamman och dennes mor med beskedet att han bara skulle på "en liten utflykt" till Moskva. I sin ryggsäcka hade han lite godis, några kakor och färgpennor.
Pojken å sin sida ska ha berättat för ryska myndigheter att adoptivmamman var dålig, inte älskade honom och brukade dra honom i håret...

Man blir emellanåt otroligt beklämd över vilken grymhet vissa personer kan rikta mot försvarslösa barn. Hur Artem har varit i den nya familjen har jag givetvis ingen aning om, men vad han än har gjort tror jag knappast att det kan befoga att familjen gör så här mot honom. Har man adopterat honom, är det trots allt deras förbaskade skyldighet att hjälpa honom om han nu har psykiska problem.
Men det är inte bara jag som blir upprörd, uppenbarligen! Detsamma gäller bland annat de ryska myndigheterna, som nu vill stoppa alla adoptioner till USA tills Ryssland och USA har en  överenskommelse gällande villkoren för adoptioner och åtagandena för värdfamiljerna.
 

 

Det brev adoptivmamman skickade med
Artem på resan tillbaka till Moskva.
 

 
Källa: SvD 1, SvD 2, EXPRESSEN, DN
 
Bilderna lånad från Hälsocoachen och Expressen
 


Stackars oss bloggare

Bloggerskorna Kissie, Katrin Zytomierska och Blondinbella får gratispresenter för tiotusentals kronor. Nu har Skatteverket tröttnat och funderar på att beskatta damerna för deras gratispresenter - något som inte bloggerskorna uppskattar.
I en krönika idag frågar de bland annat varför de "ska skatta för gratis skitgåvor".
"Skatteverkets byråkrater verkar ha en massa tid över som de inte vet vad de ska göra av. Därför har de nu bestämt sig för att lägga kraft och resurser på att granska landets bloggare.
I 90 procent av fallen då vi får produkter budade till oss, skickade till oss, hängda på våra ytterdörrar, är det fullkomligt ointressant skit. Oftast hamnar det rätt i papperskorgen. Ska vi betala skatt för det då också?" fortsätter de.
Själv har jag svårt att på riktigt tycka synd om dem, det måste jag erkänna! Visserligen må det vara saker de inte bett om, men var ska man då dra gränsen för vad som ska beskattas eller ej? Då kan man lätt hävda att det eller det är saker man inte bett om och därmed slippa skatt rakt av.
Saken hade varit en annan om det varit småsummor det varit frågan om, om de fått saker för några hundralappar per år - då hade det bara varit småaktigt av Skatteverket att börja jag bloggare. Men nu är det mycket pengar och klart man då ska betala skatt, det är så det svenska skattesystemet fungerar. Dessutom bör de tjäna så pass bra på sina bloggar att de har råd att betala dessa extra kronor i skatt, som det gäller för de saker som de ändå fått i sin egenskap som bloggare.
 

 
Källor: AB 1, 2 E24 1 DN 1 NG 1
 

 

Typsnitt sparar bläck

Igår gjorde jag praktiskt taget av med en hel svart bläckpatron när jag skrev ut en rad inlämningsuppgifter och lite annat till skolan. Det var ett jäkla skrivande och slutade på runt 250 utskrivna sidor. Nej, särskilt miljövänligt är det inte - men dessvärre var det sådant jag faktiskt behövde skriva ut! Så det var faktiskt bara att beställa ytterligare en ny på en gång, när jag ändå satt vid datorn.
Men i andan av aningen onödigt vetande, har University of Wisconsin-Green Bay räknat ut att man kommer spara motsvarande 75.000 kronor per år sedan man bett studenter och personal att ändra typsnitt från Arial till det det mindre bläckkrävande Century Gothic när de skriver ut e-post och olika dokument. Där snackar man verkligen pengar bara genom att byta typsnitt! Skulle vara intressant att veta hur ekonomiskt Times new Roman - som jag själv alltid skriver ut i - är?!
Man ska ju faktiskt också ha i åtanke att vissa bläcksnåla typsnitt istället förbrukar mer papper eftersom de är bredare. Dit hör just Century Gothic som mest används för rubriker och titlar, inte hela texter.
Så för att skriva ut så billigt och miljövänligt som möjligt kanske man ska leva efter de traditionella råden trots allt. Som att använda båda sidor vid utskrifter och förhandsgranska så att man inte skriver ut något onödigt. Eller helt enkelt låta bli att skriva ut helt och hållet.
För en annan som privatanvändare, är det givetvis inga stora summor det är frågan om när vi diskuterar bläckförbrukning. Det är väl kanske som mest några hundralappar per år. Men intressant att man till och med räknar på detta för att komma fram till olika besparingar... :-)
 

 
Källa: DN 1 EX 1

Bilden lånad från Sjöhagen
 


Rastlöshetens tecken

Så har sakta, sakta mitt examensarbete börjat ta form under dagens lopp. Jag har verkligen skrivit så tangenterna blivit varma och det har minst sagt givit resultat. Det må vara ansträngande, men samtidigt ger det verkligen bra resultat att vara energisk emellanåt. Och får jag säga det själv så är det väl just vad jag är när det gäller skolarbetet.
Visserligen skulle jag väl inte kunna påstå att jag på långa vägar är klar med examensarbetet, men det börjar ändå bli viss struktur på det hela. Och tacka 17 för det, när jag faktiskt suttit sju timmar i stort sett i ett sträck med det idag.
Ikväll var jag SÅ nära att falla för frestelsen att gå och se Caj KarlssonHarrys ikväll, men efter moget och vuxet övervägande kom jag fram till att jag varken har ork eller tid att springa på krogen ikväll. Jag måste verkligen lägga energi på examensarbetet imorgon och måste faktiskt vara pigg. Självklart kan man gå ut utan att dricka några mängder - sådant har jag gjort förr - men jag inser ändå att det kommer bli få timmars sömn om jag går ut och därmed mycket mindre gjort imorgon. Och eftersom jag inte kommer vara hemma i helgen, så får jag ta tillvara på morgondagen så gott det går - det är helt enkelt den bistra sanningen.
Det kommer säkerligen fler tillfällen att springa på konserter, även om det kanske inte blir just Caj Karlsson så jag behöver knappast gråta blod över det.

Jag har verkligen mer och mer börjat inse vad "beroende" jag är av en fungerande nattsömn och att faktiskt få ordentligt med sömn på nätterna. Fram till för bara några år sedan var det inga större problem att bara sova några få timmar och sedan gå till jobbet, men nu är det inte längre riktigt samma sak.
Men sen har det börjat bli annorlunda, kanske har det med de kraftiga sömnproblem jag hade för några år sedan att göra, det är väl inte att hålla för helt otroligt. Eller åtminstone delvis, för det är självklart också så att man orkar mindre med åren också. Även om man som 32-åring inte är särskilt gammal, så märker jag ändå en markant skillnad i vad jag orkar nu jämfört med för 10-15 år sedan - det går faktiskt inte att komma ifrån.
Sen beror givetvis allting på hur angelägen man är också! Hade det varit en större grej, hade jag självfallet gått ut ikväll och satt mig någon annan gång med examensjobbet, kanske "offrat" någon kväll till veckan, kanske struntat i helgens övningar eller liknande. Och så hade det fått vara värt att vara trött några timmar imorgon... Så visst, jag ska inte bara skylla på ålder, före detta sömnproblem och examensarbete - självklart inte!
Men i vilket fall - gammal eller ej - så är det i alla fall snart dags för sängen för att ta tag i examensjobbet imorgon!! :-)
 

 
Bilden lånad från Burning Cars
 


Beklämmande

Man vill i alla fall tro att en präst ska vara lite mer laglydig än oss andra, man skulle ju gärna önska att det var så. Men framförallt senaste tiden har man väl fått inse att så inte är fallet. Och i grunden är det givetvis så att en präst inte heller är mer än människa och att det även bland präster kommer in ett och annat rötägg - precis som i alla andra yrkeskårer.
Och det jag just nu syftar på är den nya "sexskandalen" i katolska kyrkan, där en lång rad präster avslöjats med att ha utnyttjat barn sexuellt. Något som ju är ett av de mest vedervärdiga brott man kan begå. Bland dessa finns bland annat en norsk präst från Trondheim, som erkänt sig skyldig till att ha utnyttjat en pojke sexuellt.
Han har sedan sitt erkännande visserligen avsatts som biskop han har dessutom valt att flytta från Norge till Tyskland. MEN - där har han fortsatt sin verksamhet som katolsk präst genom att hoppa in och vikariera vid sjukhuskyrkan på ett katolskt sjukhus.
Det må visserligen bara vara ett tiotal gudstjänster han hållt - enligt vad man kan läsa sig till åtminstone - men själv undrar jag hur många arbetsgivare som skulle ens ta emot någon med denna bakgrund som vikarie? Vilken rektor skulle våga ta in en lärarvikarie som erkänt sexbrott mot tidigare elever? Vilken polismyndighet skulle anställa en polis med ett kriminellt förflutet?
Trots allt har ju han - och alla andra av de präster som begått detta brott - missbrukat sitt förtroende och sin ställning som präst å det grövsta och naturligaste borde väl trots allt vara att man i det läget inte får fortsätta verka som präst. Inte ens som vikarierande präst. Det skadar ju förtroendet för en väldigt stor del av kyrkan åtminstone i mina ögon...
 

 
DAGEN 1, 2, 3, 4 SvD 1 VG 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13

Bilden lånad från MXp
 


Konsten att välja rätt

Det är inte alltid det lättaste när man ska göra val i livet. Jag har kommit fram till att det bästa ändå blir att gå kursen i astronomisk navigering igen till hösten. Visserligen går omtentorna igen om 2-3 veckor, men det är samtidigt som jag ska skriva två andra omtentor OCH ha råkopian på mitt examensjobb inlämnad. Och att plugga in fem tentor och skriva ett examensjobb på knappt tre veckor känns aningen ouppnåeligt.
Så nu har jag tittat på kurser att gå för att få ihop till CSN - och det kommer snarare bli svårt att gallra bort bland de kurser man vill läsa!
Nu lutar det åt att i första hand kombinera kurser i företagsekonomi/ledarskap, Socialrätt och isländska alternativt sexologi och samlevnad i andra hand. Så givetvis kombinera detta med att läsa astronomisk navigering.
Men det har tagit sin tid att komma fram till detta och att sålla, sålla och åter sålla bland alla kurser som finns. Men nu tycks det klarna en aning hur jag vill ha det till hösten, så nu får man hoppas på att jag också kommer in på de kurser jag söker! :-) Har även tänkt ha någon i reserv att kunna "ta till" om det är någon jag inte skulle komma in på. Vore ju ganska snopet om det hela stupade på att man inte får ihop tillräckligt med poäng för att "få" pengar från CSN...

Får väl göra som killen det står om i tidningarna idag annars! Han tecknade 41 försäkringar varpå han "råkade" köra av vägen och hävdade sedan att han fick svåra men av olyckan. Sammanlagt skulle försäkringarna givit honom cirka 100 miljoner kronor i ersättning. De pengarna kommer man ju rätt långt på om man säger så! ;-)
Nu gick det ju inte så bra för den här killen, utan han har nu istället fällts för försäkringsbedrägeri och ska bland annat betala rättegångskostnader på 40 miljoner.
Nu vet i alla fall inte jag själv vad som ligger bakom det här bedrägeriet, men det verkar ju aningen klantigt att teckna så otroligt många försäkringar och tro att man ska kunna komma undan med det hela. Men även om man annars är snabb med att fördöma folk som begår olika former av bedrägerier och brott för att göra snabba pengar, så är det samtidigt ibland också lätt att förstå vissa som göra det. Faktiskt.
Jag har själv många gånger varit i situationen där man knappt haft pengar till mat och hyra - och skulle man då få ett erbjudande som kan verka vattentätt och ge rätt snabba pengar skulle det absolut vara frestande. Det kan nog de flesta inte neka till. Skulle man sedan ha barn att försörja dessutom, skulle säkert frestelsen bli ännu större.
Sedan är säkerligen de allra flesta hederliga och ärliga nog att stå emot frestelsen att begå brot för att komma över pengar, men de flesta skulle säkert lockas av tanken. Jag kan erkänna att jag absolut lekt med tanken emellanåt, även om jag givetvis aldrig skulle passera gränsen till vad som är olagligt. Åtminstone inte medvetet.

Nu har de sista - vad jag i alla fall antar - enkäterna till mitt examensarbete kommit tillbaka, besvarade. Närmsta dagarna är för min egen del föreläsningsfria, så nu ska jag på allvar sätta mig och skriva på arbetet med start redan imorgon bitti.
Och jag vågar nog lova att jag kommer att skriva så att tangenterna glöder, nu ska arbetet bli klart! :-)
Helgen kommer vara uppbokad med lite annat, så det kommer inte ges många tillfällen att plugga då - så jag får ägna närmsta dagarna åt skolan istället och det på rejält allvar.
Det har kommit lite skilda bud om vilket väder det kommer vankas till helgen, själv hoppas jag dock på att det blir de som förutspå bra väder som får rätt. Jag kommer ägna lördag och söndag på Öland så något regn vill jag absolut inte veta av. Istället står sol och värme högt uppe på lnskelistan!
Men med min "vanliga" otur, kommer det förmodligen vara sol och värme fram till fredag eftersom jag ska sitta inne och plugga då, för att sedan bli uruselt väder till helgen. Lagen om alltings djävlighet, eller hur?! ;-)
 

 
AB 1 SvD 1 VG 1
 
Bilden lånad från Jorden runt på 300 dagar
 


Laglöst

Sedan polisen grep den misstänkte 23-åringen för mordet på parkeringen i Landskrona gick det väldigt fort innan hatet tycktes komma igång. Bland annat startades en facebooksida på nätet som hetsar mot den gripne mannen. I kommentarerna hittas såväl förtal som hets mot folkgrupp och hot mot både mannen och hans familjemedlemmar. Föraktet fortsätter tydligen på flera andra hemsidor och ger upphov till hundratals nya misstänkta brott.
Nog för att det han är misstänkt för är ett grovt brott, det kan säkerligen ingen neka till. Även jag blev förbannad när jag hörde om det. Den misstänkte 23-åringen har tydligen invandrarpåbrå, men det hade varit ett minst lika allvarligt brott om han varit svensk.
Även om jag själv också känner ilska över det den här mannen är misstänkt för, skulle jag knappast sänka mig så lågt att börja skriva en massa hatiska inlägg och starta facebooksidor mot honom och hans familj - det känns som något av sandlådefasoner. Ungefär samma sak skedde ju vid våldtäktsfallet i Bjästa och det blev snuddpå en hetsjakt efter både offer och gärningsman.
Det som ofta blir problemet är ju att det är svårt att komma åt dem som skriver dessa hotfulla och hetsiga inläggen/kommentarerna. För trots allt gör sig många skyldiga till olika brott - till exempel olaga hot och hets mot folkgrupp. Men vad gäller till exempel Facebook, så står deras servrar i USA. Gäller då är frågan omhets mot folkgrupp kommer polisen inte åt deras servrar, eftersom det brottet inte finns i amerikansk lagstiftning. Diskuterar man istället olaga hot kommer man till nästa hinder, nämligen de svenska nätoperatörerna. Dessa lämnar bara ut ip-adresserna om det gäller misstänkta brott som kan ge mer än dagsböter - och det är sällan domstolarna vill döma ut mer än så i dessa fall.
Yttrandefrihet i all ära, men någonstans ska det ju trots allt finnas en gräns - och bara för att ett brott begås på internet ska man ju inte kunna gå fri för det...
 

 
DN 1, 2, 3, 4, 5 SvD 1, 2, 3, 4, 5

Bilden lånad från Resumé
 


Det mobila samhället...

Den amerikanska konsumentsajten Retrevo har undersökt hur när, hur och hur mycket tid folk ägnar åt sociala medier, som till exempel Facebook och Twitter. Och man har kommit fram till att det kan vara befogat att hävda att många är beroende av att kolla statusar och tweets, nästan oavsett tid på dygnet.
Enligt en undersökning sajten gjort går 48% av dem som svarade på undersökningen in på Facebook eller Twitter i sängen - antingen någon gång under natten eller så fort de vaknar på morgonen. Hela 11 % av dem under 25 kan också tänka sig att avbryta ”en intim stund” om det plingar till i mobilen.
De yngre kan också mycket väl tänka sig att avbryta en måltid (49%) eller möte (22%) för att läsa textmeddelanden i mobilen. Cirka 24% gör det dessutom på toaletten...

Det är nästan läskigt vilken plats mobiler och datorer tar i mångas tillvaro. Visst, det är ytterst sällan jag går hemifrån utan mobilen om jag inte bara ska vara hemifrån en kortare stund. Och det händer att jag tar med mig mobilen på toaletten. Men det är ytterst sällan jag vänder och åker hem att hämta mobilen om jag glömmer den - och jag skulle fasen inte avbryta "en intim" stund de ringde eller pep till i telefonen.
Många skulle säkerligen påstå att till exempel mobilen är ett skapat behov, men så långt tänker jag inte sträcka mig. Jag tycker trots allt att den underlättar väldigt mycket i många situationer. Men den ska inte ta över ens tillvaro helt och hållet heller, det är då det har gått aningen för långt!
 

FOTNOT

Ett statistiskt urval på drygt 1 000 personer
deltog enligt Retrevo i undersökningen.
 

 
Källa: AB 1, 2

Bilden lånad från Smultron,
 


Anoying

Hur irriterande är detta på en skala 1-10? Jag har idag kommit på att det är en rad grejer jag glömt att skriva ut till skolan - och det är inte lite heller, som jag måste få utprintat. Jaha, så jag åker raka vägen hem från skolan för att sätta mig vid datorn och börja skriva ut. Men vad händer? Jo, bläcket tar slut! Och min nya skrivare är tydligen så finurligt konstruerad att den slutar skriva ut när ena bläckpatronen är slut; jag kan alltså inte välja att skriva ut text i en annan färg än svart, när som nu den svarta bläckpatronen är slut.
Så här vidtog utmaningen att för första gången beställa bläck till den nya skrivaren, något som alltid är lite extra marigt första gången man gör det. Det gäller ju att hålla koll på exakt vilken modell det är på skrivaren och allt - något som inte är helt lätt när man som jag inte är helt hemma på datorer.
Och lite prismedveten måste man ju vara som student också, så jag vandrade runt mellan de sidor jag känner till, som säljer bläckpatroner.
När jag beställde bläck till min förra skrivare, provade jag ett par gånger att beställa från bland annat Inkclub, men tyckte inte de bläckpatroner jag fick därifrån höll särskil bra kvalitet - de var visserligen aningen billigare än originalen, men å andra sidan tog de slut mycket snabbare också, så det blev inte billigare i längden. Nu visade det sig att Lexmark helt sonika lagt ut bläckpatronerna "på entreprenad" hos Inkclub, så jag ahde faktiskt inte så mycket att välja på när det visade sig att de faktiskt också var billigast bland de sidor jag jämförde. Så går väl hoppas att de har bättre bläckpatroner av märket Lexmark än av märket Dell.
Så så värst mycket utskrivet blev det ju tyvärr inte idag, jag får hålla mig till tåls ett par dagar till innan bläckpatronen faktiskt dyker upp.

Så är till sist påsken över för i år och den passerade riktigt fort får man väl säga. Jobb och pluggande till trots, har det ändå blivit en liten gnutta påskfirande. Igår vankades det påskmiddag och jag känner mig nästan mätt fortfarande! Visst är det märkligt att man aldrig lär sig att bara ta litegrann när man äter smörgåsbord?! Nej, istället ska man formligen vräka i sig så mycket att man nästan får ont i magen...
Själv brukar jag ha några paradnummer vid jul, påsk och midsommar - och så även i år. Sillen jag tog med brukar ofta bli mer eller mindre succé och det tycktes som den fick godkänt även denna gång.
Nu har jag efter denna helg ytterligare lite extrapengar att se fram emot. Det är säkerligen inga jättesummor med tanke på att jag inte jobbar så extremt många timmar, men viss skillnad blir det säkerligen när mna ändå jobbat en del av påsken. Och det är inget man tackar nej till som fattig student - då behövs varenda krona man kan få in, det är en sak som är säker!
Och med tanke på att jag bara jobbar några timmar på förmiddagarna, blir ju inte dessa jobbhelger särskilt betungande. Enda skillnaden är egentligen att jag inte kan vara uppe särskilt sent, men eftersom jag istället är klar vid 10-tiden så har jag lika mycket tid som om jag tagit en bättre sovmorgon... Så jag har inte direkt lidit särskilt mycket av att jobba denna påskhelg, det kan jag inte påstå. Snarare har det varit tvärtom... :-)

Så börjar man sakta se fler och fler vårtecken ute. Varenda år fascineras jag av hur fort det faktiskt går när det hela verkligen börjar komma igång på allvar. Det är verkligen inte länge sen vi hade stora snömängder ute och nu i helgen började det redan komma upp diverse vårblommor här och där!
Det är inte alltid det är helt varmt än så länge, det vore verkligen lögn att säga något annat. Både fredag och lördag morgon var det nollgradigt och frost när jag skulle iväg till jobbet, men så fort solen kommer fram kan det bli riktigt skönt.
Varje år inser jag vad lyckligt lottad man är, som inte har någon pollenallergi! Man hör konstant folk i sin omgivning som klagar över snuva och allt vad de får av sina allergier, andra klarar knappt av att vara utomhus under pollensäsongen. Tydligen har denna redan börjat rulla igång så sakteliga, så nu är det väl många stackare som börjar få sina besvär...
Själv är jag så förtjust i våren att jag skulle känna det som en smärre katastrof om jag inte kunde vara ute och njuta av denna vackra årstid...
 

 
SvD 1
 
Bilderna lånade från Germund, Tummelisa
 


Sillsallad

2 burkar matjesill
2 rödlökar
2 hårdkokta ägg
1 dl finhackad dill
1 dl finhackad gräslök
3-5 msk majonnäs
2 dl lätt cremé fraishe
salt peppar
saft från ½ citron

1. Skiva sillen i centimetertjocka skivor.
2. Hacka äggen.
3. Blanda alla ingredienser
4. Smaksätt med salt, peppar och citronsaft.
5. Servera med kokt potatis


 
DN 1 SvD 1
 
Bilden lånad från Den rätta smaken
 

 

Galna yrkesval

Det är emellanåt jag klagar på mitt extrajobb på helgerna och det är ärligt talat inte alltför sällan jag undrar hur man kan tänka sig att gå och städa år ut och år in. Men trots allt respekterar jag självklart dem som väljer den typen av jobb, vi är ju trots allt alla olika i våra val och prioritering. Själv skulle jag inte vilja gå och städa år ut och år in, men skulle absolut göra det under en period om jag inte jag inte hade något annat val. Det kan vara saker som att man varit arbetslös länge, inte får något annat jobb och bara vill ha något att göra eller håller på att bli utförsäkrad.
Men faktiskt så finns det några få jobb jag skulle ha mycket svårt att se mig själv göra ens under en period - och ännu mindre utbilda mig till. Skulle städjobbet kräva högskoleutbildning skulle jag knappast gå den för att sedan ägna mitt liv åt att städa, det kan jag villigt erkänna.
Sedan skulle jag inte för allt i världen utbilda mig för att jobba på en ubåt! Och detta helt enkelt för att jag skulle tycka det var alldeles för obehagligt att vara långt under ytan - OM något skulle hända. Tänker på till exempel Kursk som sjönk för några år sedan och hela besättning drunknade därnere, inuti ubåten. Mitt "katastroftänkande" skulle sonika hindra mig.
Detsamma gäller att jobba i gruva! Varje gång man hör om gruvolyckor runtom i världen, påminns jag om vilken panik som måste drabba en människa som blir instängd långt nere i en gruva. Att veta att man kanske inte blir räddad, att man kanske går en ganska långsam död till mötes.
Den senaste är ju gruvolyckan i Kina. Visserligen drar man fortfarande - efter en vecka - upp överlevande ur gruvan, men jag blir återigen påmind om att jag aldrig skulle vilja bli gruvarbetare. Det må visserligen vara väldigt långt ifrån det yrke jag nu utvbildar mig till - skillnaderna mellan en sjökapten och en gruvarbetare är många...
Visst, en båt kan sjunka och det finns gott om pirater (i alla fall i vissa delar av världen). Men många gånger är man inte fullt lika utlämnad på ett sjunkande fartyg som i en ubåt som inte kan ta sig upp till ytan. Man kan alltid hoppa i vattnet, man kan sjösätta livbåtar och chanserna blir aningen större att klara sig...
 

 
DN 1, 2, 3 SvD 1 VG 1

Bilden lånad från Sticklergiant
 


Nazism och diskriminering

Minns ni när Nogger Black kom för några år sedan?! Namnet ansågs vara rasistiskt så till den grad att man till slut fick byta namn på glassen.
Strax efter kom larm om att glassen 88:an skulle vara rasistisk. Åttonde bokstaven i alfabetet är nämligen H, 88 "översatt" till bokstäver skulle bli HH - som kan associeras till "Heil Hitler".
Jag har här sammanställt en liten lista på fler namn och varumärken som man kanske ska ta en närmare titt på när man ändå är i farten:
1. Magnum White
2. Osten Svarta Sara
3. Finska pinnar
4. Sotare
5. Turkisk peppar
6. Kina-godis
7. Schwarzkopf (=svart huvud på tyska)
8. Vitlök
9. Rödlök
10. Svarta marknaden

Vart jag vill komma? Jo, jag stör mig ganska duktigt på att allt som plötsligt är rasistiskt utan att faktiskt vara det! Jag tillhör dem som anser vi ska ta emot flyktingar och invandrare i den utsträckning vi kan och har möjlighet till, det har jag inte som helst problem med. Självklart är alla människor lika värda och självklart skall invandrare bli en given del av vårat samhälle.
Men när man inte vågar framföra något som på minsta sätt kan antydas vara något negativt om invandrare utan att man plötsligt är rasist - då har det gått för långt!
För visst måste jag kunna kritisera invandrare både som grupp och individer utan vara rasist? Visst måste jag kunna ha synpunkter på invandrarpolitiken utan att per automatik vara rasist?! Inom rimliga gränser måste jag kunna skämta om invandrare utan att för den sakens skull vara nasse.
Men tyvärr resonerar inte alla så. Och man kan dra paralleller med många andra saker. Skämtar jag om homosexuella är jag homofob och skämtar jag om kvinnor har jag taskig kvinnosyn - bara för att dra några exempel. Självklart måste man skämta inom rimliga gränser, det finns givetvis en gräns för hur långt man kan gå i dessa skämt - givetvis även beroende på situation.

Aningen osökt kommer jag in på det här med diskriminering - undrar varför?! ;-)
Men helt plötsligt kan man bli diskriminerad för både det ena och det andra, man undrar ibland om det rakt av är diskriminering när en invandrare blir nekad ett jobb? Det kan inte vara så att vederbörande helt enkelt saknar nödvändiga meriter?!
Samma sak här; jag tycker absolut inte någon ska diskrimineras för sitt ursprung, sexuella läggning, kön eller what-so-ever. Själv klart inte. Men många är väldigt duktiga att börja basunera ut att man blivit diskriminerad så fort något går en emot det minsta lilla.
Ibland kanske man måste acceptera att slöja eller burka inte går ihop med "klädkoderna" på en arbetsplats eller att det är extra viktigt i vissa yrken att kunna svenska språket bra. Sen är det säkerligen inte alltid roligt att höra att man inte "passar in" (eller vilket uttryck man nu ska använda) på grund av sin tro eller sitt ursprung, men det kanske inte heller nödvändigtvis är diskriminering.

Nej - som sagt - gasta om rasism och diskriminering när det är relevant, annars riskerar det bara bli pinsamt. När det går så långt att barnen inte får sjunga svenska nationalsången på skolavslutningen/nationaldagen, när man är rasist för att man har svenska flaggan hängandes på husknuten och man blir diskriminerad för ingenting, då har det gått för långt.
Enligt Nationalencyklopedin är betydelsen av ordet rasism såsom följer: "ideologi som grundas på den vetenskapligt obevisade idén att människosläktet indelas i olika raser samt på den felaktiga idén att vissa av dessa raser är överlägsna andra".
Men att nationalsången skulle vara rasistisk kan jag inte utläsa av denna beskrivning...
 

 
Bilden lånad från Katsigaros
 


Normalfallens normalfall

Bajsmannen tycks ha tagit påskledigt även han! Inte minsta lilla klutt att torka idag - och jag tänker inte klaga. Har man inget liv, eller har man inget liv när man gläds åt att slippa torka bajs på offentliga toaletter på påskafton och dessutom inleder ett blogginlägg med att konstatera detta?!
Jo, så måste det vara! Jag har nog helt helt enkelt inget liv. Ibland känns det faktiskt till och med så, även om det inte är så min sinnesstämning är just nu...
Idag känns det riktigt härligt på många sätt, trots att att det är påskafton och jag har jobbat i förmiddags, sedan tvättat och nu ska sitt ensam hemma i lugn och ro. Förmodligen ett sätt att fira påsk som inte alla skulle finna sig, men jag känner mig riktigt nöjd! Ute skiner solen, det är 13 grader i skuggan och jag har efter visst övervägande unnat mig eftermiddagen ledig. Jag har gått på Ikea och på stan, väl hemma blev det kaffe på balkongen i solen med morgontidningen som jag inte hann läsa i morse.
Så god middag med en kall öl (jodå, sill till förrätt!!) och ikväll är det långfilm på TV. Nej, jag tänker inte ens tänka tanken att klaga - inte alls, faktiskt! Man inrättar sin tillvaro efter omständigheterna på något sätt och uppskattar saker utifrån de omständigheter som finns. Sista tidern har varit otrolig intensiv och att nu bara ha en eftermiddag och kväll då jag gör vad jag vill, tar det lugnt och äter gott är minst lika uppskattat som om jag hade gjort något annat. :-)

En ny tendens har sakta börjat dyka upp i min lilla vardag. Jag har nämligen "per automatik" börjat dra ner på nikotintuggummina! Jag har helt enkelt börjat glömma dem och det är knappt att jag ibland saknar dem!
Efter ett drygt år med dessa tuggummin borde det ju trots allt vara dags att lägga av även med dem. Även om det givetvis är bättre med nikotintuggummin än med cigaretter, så är det om inte annat en totalt onödig utgift om man tänker efter.
Även tuggummina i sig blir ju en vana till slut som kan vara minst lika svår att sluta med som med cigaretterna. Visserligen känner jag själv inte att det kommer vara svårt att trappa ut dem, men fortsätter man länge med dem kan det givetvis bli svårt. Och den sitsen vill jag inte hamna i.
Men jag känner verkligen att jag gjort stora framsteg i att hålla mig ifrån rökningen! Jag är knappt sugen alls och de situationer jag vid tidigare försök att sluta varit omåttlig frestad att ta en cigarett är nu inte något bekymmer alls.
Och då har jag ändå jobbat på båtar med ett en stor andel rökare, varit ute på krogen och i en rad andra sammanhang utsatts för frestelser. Så förhoppning är förstås att inom närmsta månaderna vara fri även från tuggummina.
 

 
SvD 1 VG 1
 
Bilden lånad från Gjendero
 


Sol och vårare

Så är balkongen på allvar iordninggjord för vår- och sommarsäsongen! Idag gick jag loss med trasa, varmvatten och rengöringsmedel för att få snyggt inför våren. Än så länge har det bara varit enstaka gånger man velat ta sig ut på balkongen och sitta där, men nu har jag en föraning om att det kommer bli mer och mer lockande att sitta där. Sakta men säkert stiger temperaturen för varje dag så det är bara en tidsfråga innan jag bosätter mig på balkongen och bara går in för att kissa och sova.
Jag hör till dem som knappt använder strumpor alls från början av maj till slutet av september, så jag går nu bara och räknar ner för att få rycka av dem och på sin höjd ha sandaler på fötterna när det inte riktigt lämpar sig att gå helt barfota.
Har nu fått försmaken av vad denna påskhelg kommer att innebära - nämligen att jag kommer sitta inomhus och plugga istället för att få njuta av vårvädret. Det föll sig rätt naturligt att det blev så, eftersom jag ändå skulle jobba, då kunde jag lika gärna lägga resten av helgen på det skolarbete jag behöver få gjort. Men nej, jag klagar inte direkt, det kan jag faktiskt inte påstå! Jag tjänar lite extrapengar och får en hel del gjort vad gäller skolarbetet. Dessutom slipper jag ge mig ut i påsktrafiken. Jo, faktiskt, jag ogillar ganska starkt att ge mig iväg under dessa storhelger när det är massor med folk i farten. Ska man köra bil är det tät trafik, ska man åka buss eller tåg är det mer eller mindre fullsatt.
Och helt utan påskfirande kommer jag faktiskt inte att bli, även om det inte kommer infalla på "rätt" dagar, för på måndag blir jag nämligen bjuden på påskmiddag! Så jag kommer inte sitta här ensam och övergiven och bli helt utan påskmat!
Dessutom har jag till och med fått påskägg i år, kan jag skvallra om! Sista dagarna har man ju pratat mycket i media om de 17 kilo godis som vi svenskar sätter i oss var varje år. Jag har glatt hojtat att jag förmodligen inte ens hamnar kring 2 kilo per år, men nu har jag snart satt i mig halva den ransonen känns det som! ;-) Det är ju verkligen inte så att jag inte tycker om godis, för det gör jag, men jag oftast inte sugen helt enkelt och har vant mig av med att äta godis - även om jag har det hemma. Men nu "svullas" det faktiskt lite grann - trots allt är det ju påsk!!

På måndag kommer jag få min första sovmorgon på fyra veckor!! Den kommer verkligen vara välförtjänt kan jag säga och jag kommer inte vara ur sängen före klockan 10 har jag redan nu bestämt. Men förmodligen kommer jag säkert att vakna klockan sju utan att somna om, det skulle faktiskt inte förvåna mig! Av någon märklig anledning brukar det faktiskt ofta vara så när man för en gångs skulle kan få sova ut ordentligt - då går det inte alls.
När man måste upp är det blytungt att ta sig ur sängen, men när man får sova är man klarvaken innan tuppen är uppe....
Fast det blev ju nu så här när jag bytte helg för inte så länge sen, då fick jag istället tre helger på rad och nu är det sista av tre helger jag ska beta av.
Men när jag kom till jobbet i morse fick jag en glad överraskning! Bajsmannen här i Kalmar har tydligen tagit påskledig och det var inget bajs att torka från väggarna. Otroligt, eller hur? Det har det ju annars varit varenda helg jag jobbat sedan jag fick det här extrajobbet i januari. Men ibland får man helt enkelt glada överraskningar och idag var det visst min turdag. Återstår att se om det istället blir dubbelt upp att torka imorgon!! Fast kanske säkrast att vara lite positiv, annars här det väl skit från golv till tak istället.
För trots allt har jag aldrig haft tur två dagar i rad vad gäller detta lilla "snusktorkande" på helgmorgnarna.
 

 
AB 1, 2, 3, 4, 5 DN 1, 2 EX 1 SvD 1, 2, 3
 
Bilden lånad ifrån Rubinara
 


Brinnande engagemang




En av självmordsbombarna vid attentatet i Moskvas tunnelbana för inte så länge sen ska ha varit den blott 17-åriga Jennet Abdurakhmanova, flickan till vänster på bilden här uppe. Här poserar hon med vad man tydligen tror är hennes pojkvän.
Jag har själv överhuvudtaget svårt att förstå vad som driver en självmordsbombare, än mindre vad som kan få en 17-årig människa att inte bara ta sitt eget liv utan även dra med en massa andra människor i döden.
Att man har ett engagemang för något, att man brinner så mycket för en viss sak att man är villig att dö för det kan jag på sätt och vis förstå, även om jag knappast själv skulle gå så långt för något av mina egna ideal. Men att man sedan är villig att ta livet av en massa människor som förmodligen inte överhuvudtaget har med saken att göra är en ska jag kan känna är totalt obegriplig. Ska man nu börja spränga föremål och människor i luften, varför inte "ge sig på" dem som faktiskt kan påverka i så fall, dem som faktiskt är de skyldiga? Det är givetvis inte acceptabelt då heller, men det skulle ändå kunna vara en handling på något vis skulle kunna greppa, skulle kunna ha någon form av förståelse för.
Man hör ju nästan dagligen om självmordsbombare i Irak, Turkiet, Israel, men på något vis är det "för långt bort" för att man ska beröras särskilt mycket - även om man givetvis tycker det är hemska handlingar. Nu hamnade plötsligt ett terrordåd i Moskva och då blir det närmare och plötsligt mer "verkligt". Konstigt hur man reagerar som människa, inte sant?!
För självklart är det inte allvarligare när ett 30-tal ryssar förlorar livet än om detta dåd hade varit i Irak och ett 30-tal irakier mist livet. Men ändå reagerar man mer, ju närmare en händelse kommer en.



DN 1 KOMM 1 SvD 1 VG 1, 2, 3, 4, 5, 6

Bilderna lånade från VG och CIA




Märkliga traditioner

I juni sätter vi en stång med två kulor i ett hål i marken, sedan leker vi groda och björn och dansar runt stången, följt av att vi äter mängder med rå fisk som gör att vi kräks och får fruktansvärd huvudvärk dagen efter. Under sensommaren äter vi skaldjur (som knappt innehåller någon mat alls) och rutten fisk, som även den ger oss sprängande huvudvärk och gör oss törstiga och kissnödiga dagen efter.
I december äter vi ännu mer fisk, liksom rökt gris och pratar med en rödklädd farbror i vitt skägg som egentligen inte finns. Inte konstigt vi får huvudvärk dagen efter.
Och nu - under våren - sätter vi fjädrar i ris och äter ännu mera rå fisk. Vi svenskar måste vara världens knäppaste folk!!! ;-)

 

 
AB 1, 2 EX 1 SvD 1, 2, 3, 4, 5 VG 1
 
Bilden lånad från Neta
 

 

Stress

Jag är inte helt säker på hur det funkar, men det gör det faktiskt – och resultatet är ohyggligt!!
Var noga med att läsa hela denna instruktion innan du tittar på bilden här nedanför!

Denna bild har bland annat använts i samband med ett test  som utfördes
på St. Mary's Hospital i London, där man bland annat mätte eförsökspersonernas stressnivå.

 

Titta noga på de två delfinerna som hoppar upp ur vattnet på bilden! Delfinerna är helt identiska - men undersökningen visade att även om de faktiskt är helt identiska, kommer människor med förhöjd stressnivå uppleva att de är olika. Ju större skillnaderna upplevs, ju mer stressad är personen i fråga.

Titta noga på bilden - och om du hittar mer än ett två olikheter mellan delfinerna behöver du en lång semester!

 

 


 

 


 


Glad påsk!!

 
Nu är det påsk och man lovar härligt vårväder. Detta betyder två saker: vi dricker lite mer och vi är många som ska ut i påsktrafiken - anting i bil eller på kvast! Så ett ord på vägen, kära läsare: DON'T DRINK AND FLY!!!
 
GLAD PÅSK!! :-)
 

 
DN 1, 2, 3 VG 1
 

 

April, april

Så är dagen då man nästan kan föväntar sig att någon gång under dagen bli lurad! Dagen, då man inte riktigt vågar lita på någon - inte ens morgontidningarna och nyhetssändningarna på TV.
Istället för att "jaga nyheter", jagar jag själv aprilskämt på första april! Helt plötsligt läser man tidningarna med dubbelt så kritiska ögon som man egentligen borde göra. Självklart ska man alltid vara lite kritisk och granskande, men en dag som idag går det nästan till överdrift. Åtminstone för mig - jag tror knappt på hälften av vad tidningarna skriver. *L*
En sak som jag nästan - men bara nästan - gick på var DNs artikel om ett nytt FN-organ som ska begräna internetanvändandet. "I flera år har den ständigt ökande belastningen av internet diskuterats. Videotittande och upp- och nedladdning av tunga filer har gjort att bandbredden inte längre räcker till. Och konsekvenserna har redan börjat synas. Enligt FN har bland annat banker och företag stött på problem när pengatransaktioner inte gått igenom i tid"
Tanken är - skriver man vidare - att världens nationer ska få dela på ett antal internetkvoter. FN-organet United Nations Web Watch Organisation - UNWWO - kommer att ansvara för fördelningen av internetkvoterna, samt övervaka så att gränserna inte överskrids. Hur stort antal kvoter varje land får kommer att vara baserat på folkmängd och antalet registrerade ip-adresser i landet. Hur kvoterna sedan fördelas inom nationen är upp till länderna själva att bestämma. Om ett land överskrider sina tilldelade begränsningar kan det enligt FN bli tal om såväl sanktioner som sänkt bandbredd.
Sedan kommer man med en rad tips om vad man som internetanvändare bör tänka på för att inte plötsligt stå utan internetuppkoppling. Och någonstans här insåg jag på allvar att det givetvis måste vara ett enda stort skämt:
• Lär dig redan nu att planera ditt surfande. Gör bankärenden och andra viktiga ärenden i början av månaden.
• Glöm inte att koppla ner dig när du inte använder internet.
• Skriv ner viktiga telefonnummer och adresser i en telefonbok i fall du i slutet av månaden skulle ha avverkat din kvot.
• Undvik tunga sajter. Tänk på att videoklipp som youtube och webbtv-sändningar kräver mycket dataöverföring.
• Ladda inte upp bilder och undvik att skicka tunga filer över e-post. Skriv hellre ut på papper och skicka via vanliga posten.

I Blekinge har man stora bekymmer med försurning efter den snörika vinterna och därför har man tagit in JAS-plan från F17 för att hjälpa till med att kalta  mark och sjöar. Lite för dumt för att vara sant!
Detsamma gäller Barometerns försök att få läsarna att tro att man ska bygga en cykelbana utanför räcket på ölandsbron. Varje år är det ett antal cyklister som stoppas för att de - helt emot trafikrelgerna på bron - försöker cykla mellan Öland och fastlandet, men nu ska det alltså bli möjligt att cykla över bron om man ska tro på vad Barometern försöker smälla i oss. ;-)

Som barn lyckades jag och min syster på första april en gång få upp våra föräldrar en timme för tidigt! Vi hade kvällen innan i ett obemärkt ögonblick lyckats ställa om samtliga klockor vi hade hemma - och våra föräldrar är på morgonen den första april uppe en timme för tidigt för att bege sig till jobbet. Det hela upptäcktes å andra sidan ganska fort, men jag tror inde det var många gånger under min uppväxt jag varit så nära indragen veckopeng och livstids utegångsförbud som just den morgonen. *skratt*
Annars är det inte många gånger jag verkligen lagt ner energi på några större aprilskämt genom åren. Jag brukar oftare lägga energin på att genomskåda andras skämt, något som kan vara minst lika roligt.
 

 
AB 1 BAR 1, 2 BLT 1 DN 1, 2, 3 EX 1 SvD 1 SYD 1
 
Bilden lånad från Anne Spollen