Fattiglappar

2643 kronor. 2643 kronor fick jag betala för litteraturen till psykologin och företagsekonomin. Jag inser plötsligt att vi varit ganska bortskämda på sjöfartshögskolan, där vi kunnat köpa rätt billig litteratur som många gånger skrivits på skolan.
Men nu fick jag gå ut på nätet och beställa böcker till dessa kurser jag nu ska gå och direkt rusade priserna i höjden. Jag får helt enkelt hoppas att jag kommer kunna sälja böckerna när kurserna är avslutade och på så vis få tillbaka en del av pengarna.
Jo, för er som undrar, har jag faktiskt försökt få tag i böckerna även på annat håll för att komma billigare unden - men inte lyckats. Så jag fick bara bita ihop, se glad och plocka fram kreditkortet för snällt punga ut med dessa pengar... Surt kändes det för en fattig student, men så många alternativ tycktes tyvärr inte finnas.
Men även om det känns surt nu, så får man väl försöka se det som att det är bra investerade pengar för framtiden trots allt. Det är kurser jag gärna vill gå och som jag förhoppningsvis kommer ha nytta av när jag börjar söka jobb nästa år. Jag får snällt bita ihop och hoppas på att det är väl placerade pengar helt enkelt...

Idag fick sommaren en av de förmodligen sista chanserna att visa vad den går för. Trots allt har det varit några hyffsat fina dagar och när jag inte hade någon föreläsning förrän klockan tre, blev det en sväng med en hyrd kanot.
Det blev ett strandhugg längs vägen på en mysig liten ö för att sedan fortsätta in mot land med utsikt emot Kalmar hamn och Ölandsbron. Visserligen blåste det en aning för mycket sista biten för en kanot, som driver iväg vid minsta vindfläkt, så vi fick kämpa på rätt duktigt med paddlarna. Men det var det i slutändan värt.
Jag har dock vissa misstankar om att det kan tänkas bli viss träningsvärk i armar och rygg imorgon! Jag vet alltför väl hur min kropp brukar reagera när jag anstränger mig lite extra, tyvärr. Och detta är just en sådan ansträngning. Men det får jag leva med för denna gång!
För det var trots allt en härlig tur och jag insåg än en gång vad väl jag trivs på havet, oavsett om det är i en kanot eller ombord på ett stort fartyg. Varje gång jag mönstrat på ett fartyg. har det känts smått jobbigt och motigt, men väl ombord har jag känt att jag befunnit mig i mitt rätta element - och väl på väg hem igen har jag inte annat än längtat tillbaka ut.
 

 
Bilden lånad från Catrin
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok

Inte 20 längre... :-(

I gymnasieåldern och några år därefter, var det långt ifrån ovanligt att jag var ute och rände både två och tre kvällar per vecka på krogen. Helgerna var jag ut både fredag och lördag, det var mer regel än undantag. Och många gånger blev det en krogrunda även under veckan - men till skolan gick man dagen efter ändå. Sådant orkade man då, för 10-15 år sedan. Då skrattade man åt att man inte skulle orka med det livet inom bara några år! Jag trodde verkligen inte på att det skulle kunna ske, utan var helt övertygad om att jag skulle kunna fortsätta vara ute och ränna på krogen titt som tätt i alla år.
Men nu får jag tappert erkänna att jag hade något fruktansvärt fel! Nu är jag bakis ett par dagar efteråt när jag haft en blöt kväll på krogen. Första dagen är jag praktiskt taget sängliggande, andra dagen sitter tröttheten fortfarande i rätt rejält.
Idag är denna första jobbiga dag som nuförtiden infinner sig efter en krogsväng! Jag fick igår ett ryck och bestämde mig för att gå en sväng på skolans studendpub och kom hemrantandes strax efter halv tre i natt. Jo, jag hade en rolig kväll, det hade jag! Men det har inte varit riktigt lika roligt idag!! Först en bra bit efter elva lyckades jag ta mig ur sängen och först vid var jag upplagd för att få i mig en tallrik fil. Innan dess vara kaffe, vatten och magnecyl det enda kroppen skrek efter.
Hade någon bara tänkt tanken att föreslå jobb, plugga eller någon annan det minsta ansträngande aktivitet, hade magen vänt sig ut och in utan minsta pardon.
Handla var jag dock tvungen att göra idag och lyckades strax efter tre pallra mig iväg till affären för att fylla på köksskåpen en aning. Det var dock en ansträngning som var precis vad jag orkade med och jag har efter det intagit soffan med enda undantagen för matlagning och toalettbesök.
För några år sedan var dessa "dagen-efter-dagar" inte särskilt jobbiga, men nu är det så att man faktiskt emellanåt frågar sig om det är värt priset att gå ut när dagen efter är så gott som förstörd.
Jo, i grunden är det väl så att det får vara värt att vara seg någon här och där! Men det blir självklart att man väljer att göra annat på helgkvällarna istället för att gå ut, det blir inte längre lika ofta. Och det har delvis att göra med att man inte vill ligga till sängs resten av helgen - man vill ju få ut lite annat av sin ledighet också! :-)

Varje fredagseftermiddag när jag kommer hem, tycker jag att det är så skönt att det är helg och att man har två dagars ledighet framför sig. Det är en speciell känsla just denna eftermiddag. Men försvinner helgen snabbare än en avlöning, man hinner knappt blinka innan det är söndag kväll igen och man har lite lätt ångest inför den kommande veckan.
Ångest må visserligen vara ett lite väl starkt ord i sammanhanget, men särskilt långt därifrån är det dock inte! För det skulle ju vara en lögn att påstå att man jublar inför måndagsmorgonen och vardagen som stundar.
Men samtidigt vet man ju hur fort veckorna går, att det ganska snart är helg igen. Veckorna är ofta så pass intensiva att de rinner iväg relativt fort. Och någon ogenomlidlig plåga är de ju inte heller, även om man självklart skulle föredra att ha mer ledighet och i större utsträckning får styra över sin tid istället för att lägga så mycket tid som man gör på skola och arbete.
Ska man vara lite filosofisk, är det trots allt alldeles för mycket tid man lägger på arbete i förhållande till hur pass kort tid man faktiskt lever! Just av den anledningen är det - åtminstone för min egen del - så fruktansvärt viktigt att det jobba man har känns meningsfullt och att man får jobba med något som man brinner för. Ska man nu ändå lägga så pass mycket tid på att arbeta, är det självklart att det ska kännas meningsfullt att gå till jobbet också...
 

 
Bilderna lånade från Livets hårda skola, Engel
 

2 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok

Har ni fest, eller?

Sista dagarna har det verkligen börjat märkas av att hösten är på gång på allvar. Det har blivit kyligare och sakta kan man börja ana lute höstfärger här och där. Det är långt från höst "på riktigt", men börjar verkligen synas vad som är väg att ske. På många sätt är det en årstid jag tycker om, även om favoritårstiden självklart är och förblir vår och sommar.
Än så länge har vi åtminstonte i Kalmar sluppit några rejäla höstoväder och det har varit ett helt okej höst- och sensommarväder. Men det är säkerligen något som kommer med tiden, det också.
Det är ju många som har otroligt svårt för hösten och går in i stora höstdepressioner när den här årstiden kommer, men så har det aldrig varit för mig. Jag kan tycka det är lite vemodigt på sätt och vis, framförallt när man jobbar och vet att man nu återgår till vardagen efter semester och allt som hör sommaren till. Men senaste åren har jag knappt haft någon semester alls utan istället jobbat större delen av sommaren för att få ekonomin att gå runt och därför är det inte riktigt samma vemod när sommaren övergår till höst.
Själv tycker jag istället om årstidsväxlingarna som vi här i Sverige och skulle nog ha svårt för att vara utan dessa. Det enda negativa jag kan se är möjligen att den mörka och kalla delen av året är alldeles för lång, givetvis skulle sommaren kunna få vara avsevärt längre. Så med största sannolikhet kommer jag vara extremt trött på mörker och kyla om några månader, när vi kommer in i februari/mars.
September och oktober har jag inte mycket emot, medan jag skulle kunna klara mig bra utan november till exempel. Men det är ändå en månad man står ut med när man har december med allt som hör julen till att se fram emot. Snarare är årets första månader några som jag gärna skulle stryka ur almanackan! Januari är mörkt och kallt och man har dessutom dåligt med pengar efter julen. I februari börjar det ändå bli lite ljusare på eftermiddagarna, men fortfarande är det en tråkig och sen månad. Mars är nog den första månaden på året som man kan börja tycka är någotsånär dräglig och som går att stå ut med.

Men när nu de mörka kvällarna blir längre och kallare, blir jag en storkonsument av stearinljus och älskar att kura ner mig hemma i soffan medan det viner utanför fönstren. Jag kan ledigt göra av med ett 10-tal ljus per dag under den mörka delen av året och skulle därmed själv kunna hålla en mindre ljusfabrik på fötter på egen hand.
Till det blir jag stamkund hos närmsta videobutik och kan vissa kvällar beta av 2-3 långfilmer. Det är i princip vad jag använder min TV till, nämligen att titta på långfilmer. Någon gång ibland slår jag på nyheterna eller någon konsert, men det är inte så särskilt ofta. Jag kan inte minnas när jag senast följde en serie till exempel, men det måste vara åratal sedan!
Och just denna lördagkväll tycks bli just en sådan kväll! När jag nu tittar ut genom vardagsrumsfönstret verkar det som att årets första höstrusk närmar sig med stormsteg! Sista timmen har mörka - nästan svarta - regnmoln börjat torna upp sig på himlen och termometerna har stadigt sjunkit vad gäller utetemperaturen.
De flesta av mina ljusstakar är nu "laddade" och jag ska snart börja gå runt med en tändsticksask i högsta hugg. När jag handlade igår, hade man filmrea på Coop och jag kunde självklart inte motstå frestelsen att köpa tre nya filmer; American gangster, American History X och Michael Clayton. American Hiostory X såg jag igår, men fortfarande har jag ju två av dessa klassiker kvar att beta av så jag kommer knappast få svårt att få kvällen att gå.
 

 
EX 1 GP 1 SvD 1, 2
 
Bilden lånad från Mainsys
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok, Film;

Visa fler inlägg