Syraattacker

 

 
Man fylls verkligen av ett stort mått ilska när man läser om vilka onda människor det finns i världen. Igår var den stora följetången i media polischefen som nu är misstänkt för våldtäkt och försök till våldtäkt mot barn. Idag kan man läsa om Bibi i Pakistan som attakerats med syra i ansiktet - och fått hela ansiktet och ögonen förstörda. Hur fruktansvärt vanställd hon blev, kan ni se på bilden här ovanför.
Att hon är bara 23 år syns inte alls, eller hur?! Överläppen är borta, näsan högst nödtorftigt återskapad, höger öga är ersatt av ärrvävnad och där vänster öga en gång fanns är nu bara en röd ögonhåla.
Efter sin makes bortgång blev Bibi bortgift mot sin vilja som andrahustru till en svåger. Hon behandlades illa i sin nya familj och så en natt i fjol hällde någon syra över henne medan hon sov.

Att vanställa någons ansikte med syra är ett våld som främst förekommer i olika asiatiska länder. De flesta som drabbas är kvinnor, och många är yngre än 18 år. Skälen till angreppen varierar; bland har flickan eller kvinnan avvisat en mans sexuella inviter, ibland har hon och/eller hennes föräldrar avvisat ett bud om äktenskap.
På senare tid har också allt fler barn, äldre kvinnor och män attackerats och ofta ligger då tvister om mark eller hemgifter eller ren hämnd bakom.
Salpetersyra och svavelsyra har fruktansvärd verkan på mänsklig vävnad - syran får huden att smälta, inte sällan så att benen syns under köttet. Ibland löses också benvävnaden upp. När syra träffar ett öga skadas det permanent och många offer förlorar synen helt.
Utöver det psykiska traumat blir många offer socialt isolerade och utstötta och många kvinnor får svårt att finna arbete eller en ny make.

Just i Pakistan är ett konservativt patriarkaliskt land där kvinnor, särskilt på den fattiga landsbygden, behandlas som ägodelar. De har svårt att få hjälp av polisen, och trycket på dem att inte vanära sina familjer är hårt.
I Pakistan finns inaga lagar mot våld i hemmet. En sådan diskuteras i parlamentet men har bromsats av motstånd från ett islamistiskt parti. Samtidigt ökar antalet övergrepp med syra. 2009 registrerades 48 fall mot ett 30-tal år 2007, men  det är sannolikt många som aldrig rapporteras.
Vem som helst kan för några få kronor köpa frätande syra av industrikvalitet. Tillgängligheten gör det lätt för någon att slänga syra på någon annan av högst banala skäl.

Det är en lätt och enkel undanflykt att skylla på kulturella saker för att "försvara" den här typen av attacker, men det är ingenting som på något sätt kan fösvara dem.
För min del får man ty sig till vilken kultur och religion som helst - så länge man inte skadar andra och följer gällande lagar i det land mn befinner sig i. Att det inte finns en lag i Pakistan som förbjuder den här typen av attacker - eller andra våldshandlingar mot kvinnor - är inte heller något som ursäktar. Snarare säger det mer om mentaliteten i ett land med sådana lagar, att man godtar sådant överhuvudtaget. Sunt förnuft borde givetvis säga att man inte gör sådant här, tillåtet eller ej. I grunden borde det inte ens behöva finnas lagar som förbjuder sånt här - saker av den här typen ska överhuvudtaget inte ens behöva ske.
 

 
KÄLLOR

AB 1 DN 1

Bilderna lånade från DN, Sopor.nu
 


Hindrar "mord" genom att mörda

Den nyfrälste kristne Scott Roeder har befunnits skyldig till mord på läkaren George Tiller i USA förra våren. Det tog bara 37 minuter för juryn i Wichita i delstaten Kansas att komma fram till att 51-årige Scott Roeder ska dömas för mord av första graden. Roeder har uppgett att han tog livet av den kände abortläkaren för att rädda livet på ofödda barn. Tiller var en av några få läkare i USA som genomförde aborter sent in i graviditeten. Abortmotståndare i USA kallade honom "Tiller the baby killer".
När Tiller begravdes, samlades en stor skara protestanterande utanför kyrkan. Bland de protesterande som befann sig utanför kyrkan syntes plakat med texter som "Gud sände den som sköt" och "Gud hatar aborter".

Hmmm.... Är inte ett av budorden "Du ska inte dräpa"?! Hur kan man - med eller utan detta budord - få för sig att motarbeta vad man nu tycker är mord med att själv mörda?!
Självklart kan man skilda åsikter om abort - det håller jag med om - men varför skjuta ihjäl någon för att denne gör sitt jobb?! Får det inte att gå ihop riktigt - men någon kanske kan förklara det för mig...?!
 

 
DAGEN 1 DN 1, 2, 3
 
Bilden lånad från Mama
 


Aktiveringshelg

Det största trätoämnet hos oss svenskar måste oreserverat vara tvättstugan, håller ni inte med mig?! Finns det någonting överhuvudtaget i vår tillvaro som ger upphov till så mycket frustration, irritation och argint skrivna lappar som en tvättstuga?!
Det som förmodligen gör många irriterade när andra "missköter" sig i en tvättstuga, är säkerligen att det är en mer "offentlig" plats som ändå blir en del av ens hem och privatliv. Du gör en av dina absolut mest privata saker i tvättstugan, nämligen tvättar dina kläder, underkläder och lakan. Saker som givetvis ingen utomstående egentligen har med att göra - och är det då någon som missköter sig, går man ofta i taget. Tvättstugan blir en del av hemmet, som man delar med andra helt enkelt...
Själv är jag inte något direkt undantag heller. Jag retar mig inte på lite damm på golvet eller lite ludd i torktumlaren - det är sådant jag snabbt och enkelt själv kan plocka bort, så det är inte direkt ett problem. Men i området jag nu bor finns ett annat "problem" som faktiskt retar gallfeber på mig! Tvättstugan är nämligen i form av vad man kallar en "tvättcentral" - man kan vara upp till nio personer som tvättar samtidigt - och när man bokar tvättid, får man tillgång till två tvättmaskiner och en torktumlare eller ett torkskåp. Tvättmaskinerna är låsta till den personliga passerbricka alla hyresgäster har, så just de tvättmaskiner jag får "tilldelade" mig kan bara just jag använda - medan till torkskåp och torktumlare gäller "först till kvarn".
Men hur ofta tror ni det händer att folk tar både torkskåp och torktumlare när de tvättar?! Jo, det händer rätt ofta - med följden att alla inte har får tillgång till möjligheten att torka sin tvätt.
Detta hände mig idag när jag skulle tvätta. En rätt ung tjej ser jag gå mellan ett torkskåp och en torktumlare medan jag pysslar med min egen tvätt. Just då behövde jag inte torka min tvätt, så jag brydde mig aldrig om att säga nåt - men när jag sedan behövde torka min tvätt, blev jag desto mer irriterad när jag såg att hon fortfarande nyttjade både skåp och tumlare och det inte längre fanns någondera ledig till mej. SÅ jag tömde sonika ut hennes tvätt från tumlaren och la in min egen - jag blir nämligen så less på sådant här! Det står stora tydliga anslag i tvättstugan att man måste välja skåp eller tumlare, ändå är det vissa som tar både och! Är man väldigt få som tvättar under ett visst tvättpass kan jag köpa detta agerande - men inte när tvättstugan är fullbokad...

Nu är i alla fall tvätten undanröjd och jag behöver inte tvätta igen på ett tag. Jag kan störa mig lite på mig själv när jag alltid sparar tvätten tills jag helt enkelt måste tvätta, eftersom jag plötsligt inte har några rena kläder att sätta på mig - istället för att ta tvätten när det räcker att jag kör ett par maskiner och det hela är överstökat rätt fort.
Men nu ska faktiskt helgen ägnas åt lite avkoppling och så få vardagssysslor som möjligt. Jag har ägnat alldeles för mycket tid åt skola och andra "måsten" denna vecka, så nu har jag faktiskt bestämt att lägga undan allt och bara slappa, ta det lugnt. Det är något man verkligen behöver med jämna mellanrum för att må bra, har jag lärt mig! Annars orkar man helt enkelt inte med.
Så ikväll är det en lugn kväll i soffan som gäller, jag ska helt enkelt inte röra mig mer än vad nöden helt enkelt kräver. Imorgon är jag bjuden på födelsedagsfest på kvällen och på söndag ska jag på yoga på eftermiddagen. Utöver det ska jag bara äta, sova och andas - sådant som jag knappt tycker mig hinna med alla gånger under veckorna.

Fick lite av en déjà vu-upplevelse när jag ögnade igenom tidningarna idag - och insåg att det återigen varit tågkaos i Stockholm på grund av snökaos! Just nu kan jag förstå att det är krångligt även för tåg att ta sig fram, med tanke på hur extremt mycket snö det fallit sista två dygnen. Så just de senaste dagarna kanske det inte är så konstigt med en och annan försening.
Men min lilla déjà vu-upplevelse fick mig att minnas hur det faktiskt var när jag bodde i Stockholm, framförallt de första 2-3 vintrarna - från 1999 och några år framåt. Citypendeln hade precis tagit över pendeltågstrafiken och det var totalt kaos så fort det kom lite snö! Och det krävdes verkligen inte mer än någon centimeter så stod tågen praktiskt taget stilla.
Sedan jag flyttade jag in mot stan och bodde inom tunnelbanenätet - och då var det inte snö som ställde till problem utan istället de löv som föll från träden på höstarna. Det blev plötsligt halt - och tunnelbanana kunde knappt ta sig fram.
Är inte det lite märkligt?! Okej, det blir halt av snö och löv - men borde man inte kunnat utveckla tåg som klarar sådant i Sverige med tanke på att vårat klimat inneburit både fallande löv och snö i årtusenden?! Jag menar; vi kan flyga till månen, men kan inte konstruera ett tåg som klarar av att gå när det kommer 2-3 centimeter snö - hur märkligt är det på en skala?!
Nåja, nu bor jag trots allt i Kalmar - och här har faktiskt bussarna gått i stort sett i tid i ur och skur! Tro det eller ej. Så jag får passa på att njuta så länge jag har möjlighet. :-)
 




Dagens rekordstora tvätt...



AB 1, 2 DN 1 SMP 1 SvD 1

Bilderna lånade från Brandgården, Safari Camp och Heilborn


Déjà vu


Jag mår illa

I måndags greps en man på ett hotell i Falun, misstänkt för att i januari 2009 ha våldtagit en ung kvinna i Bandhagen och för försök, alternativt förberedelse till grov våldtäkt mot barn i Falun, Solna och Stockholm i januari i år.
Utredningen tros växa rejält och komma att gälla flera män som utnyttjat unga kvinnor sexuellt. I härvan finns flera män som köpt sex eller tvingat till sig sex av prostituerade. Åtminstone en av kunderna ska vara mycket känd.
Den aktuella mannan - som greps i Falun - har varit högt uppsatt polis, bland annat med ansvar för jämställdhetsfrågor inom den egna myndigheten. Men det var egentligen en ren slump att han överhuvudtaget avslöjades från första början!
Sommaren 2009 sker nämligen ett dödsfall, där en 60-årig man faller ut från en balkong. Dödsfallet ledde polisen till ett nätverk för sexuella förbindelser och i den döde mannens mobiltelefon hittades flera telefonnummer - bland annat ett som gick till den nu gripne och häktade polismannen.
Säpo och Citypolisens människohandelsgrupp inledde en polisutredning, där bland andra polismannen ingick som misstänkt sexbrottsling
Måndagen den 25 januari grips polismannen på ett hotell i Falun och idag, torsdagen den 28 januari ,häktades han på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt och förberedelse till grov våldtäkt mot barn. Fallen som rör förberedelse till grov våldtäkt mot barn är samtliga riktade mot en 14-årig flicka i Dalarna som mannen ska ha fått kontakt med via internet. Själv nekar han till alla anklagelser om brott.
Polischefens enda kända koppling till nätverket är just att hans uppgifter fanns i hallickens telefonbok. Men bland annat har han helt nyligen också fastnat på en film från centralstationen i Stockholm, där han lämnar över 5 000 kronor till en flicka vid ett hastigt möte. Bland övrig bevisning som tagits i beslag, finns en väska fylld med sexattiraljer - däribland två så kallade bitbollar.
När han greps i Falun i måndags, skulle han träffa en 14-årig flicka som han träffat på en populär ungdomssajt. Han hade minst tre kontakter med henne – gärningar som rubriceras som förberedelse till grov våldtäkt mot barn. Vid gripandet beslagtogs också kondomer och glidmedel från mannen.

Blir man inte illamående av mindre, så säg?! Nu vet man visserligen inte om mannen är skyldig - och enligt lagen anses man ju skyldig först sedan man dömts i domstol. Så jag stör mig på Aftonbladets lösnummerjournalistik, där man redan hängt ut mannen med namn och bild! Vad händer OM det nu visar sig att han faktiskt är oskyldig?! Om det råkar vara så att han fanns i den döde mannens mobil av en helt annan anledning - och flickan på Centralen vara någon helt annan än spanarna trott? Då är polismannens liv raserat för många år framöver - och förmodligen för gott.
Men med tanke på att han är häktad, pekar ju trots allt mycket på att saker och ting ändå inte är en slump, att han faktiskt gjort något väldigt galet för att hamna i den här sitsen! Och vedervärdigare brott än sexbrott är svårare att komma på - framförallt om det är mot barn.
Är det sedan dessutom en polis som är förövaren blir det ju många resor värre. Hur ska väldtäktsoffer överhuvudtaget våga anmäla vad de utsatts för, när till och med poliser begår sådana här brott?!
Självklart kan man alltid hävda att man inte till 100% kan skydda sig emot att rötägg kommer in i poliskåren - det kan jag hålla med om! Det spelar ingen roll vilken typ av intagningskontroller man har till polishögskolan och fortlöpande kontroller av polisanställda - så länge man inte skuggar oss polisansällda dygnet runt, kommer det ändå alltid finnas ett och annat rötägg som inte hör hemma inom poliskåren. Så enkelt är det, punkt slut.
Men det förmildrar inte på något sätt det som dessa rötägg faktiskt gör! När dessa avslöjas, ska de givetvis gripas, häktas och dömas som alla andra. Och minst lika självklart är att grova brottslingar inte har något att göra som anställd inom rättsväsendet. Är denna polisman skyldig till det han anklagas för hoppas jag innerligt att han aldrig, någonsin kommer få återanställning inom polisen igen! Och ärligt talat är det väl knappast särskilt troligt att han är välkommen tillbaka som polis heller. Det skulle nästan vara en större skandal än det faktum att han som polischef kunnat begå dessa brott (även om det inte finns något som tyder på att de begåtts när han varit i tjänst).
Som polisanställd (tjänstledig sådan), skäms jag rejält å den här mannens vägnar om han visar sig vara skyldig! Det skulle vara en total skam.

TILLÄGG
Härvan tycks växa ännu mer! Även om polisen nu dementerat att det skall röra sig om ett helt nätverk av män, så misstänks nu polismannen för ytterligare sexbrott. Bland annat har ännu ett misstänkt offer har fått ett målsägarbiträde utsett. Det rör sig även denna gång om ett grovt sexbrott, även om man inte vill gå in närmare på vilken typ av sexbrott det är frågan om.
 

 
Källor: AB 1, 2, 3 DN 1, 2, 3, 4 GP 1, 2 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11 SYD 1, 2, 3
 
Bilderna lånade från Attityd och Reflektioner i Stockholm
 


I hemmets lugna vrå

Storgatan i Kalmar idag...
 

 
3,5 miljarder. Tre och en halv miljard - så mycket påstås det att snövädret ska ha kostat den här vintern i Sverige - minst. Det är inte utan att det förvånar mig, med tanke hur mycket snö det faktiskt kommit!
Och mer tycks det bli. Har precis kollat vädret och det blir ännu mer under helgen som det ser ut. Jag har verkligen börjat få nog av det här nu, jag blir spyfärdig bara jag tittar ut genom fönstret känns det som. Okej sista meningen var det lite ironi i, men det är inte långt ifrån så det känns just nu... Den här vintern känns som den är värd att klaga lite på, den har bjudit på alltför mycket snö och kyla och man börjar nu tröttna rejält. Mycket för att det är så extremt, som i sin tur gör att man blir så pass orörlig i det här vädret. Dels - givetvis - för att tåg och kollektivtrafik drabbas så pass mycket, men framförallt för att jag inte kan använda min älskade lilla moped. Man vänjer sig ju snabbt vid det som är bekvämt och när man nu hänvisas till bussar - som inte alltid går i tid på grund av vädret - är det inte riktigt lika roligt längre. Min första investering när jag börjar jobba igen, kommer definitivt vara en bil!

Så har jag i alla fall - när det inte lockar att vara utomhus - gjort något jag behövt göra otroligt länge! Jag har nämligen rensat lite i mina garerober och lådor. Det blev en hel del kläder att slänga, kläder som jag inte använt på hur länge som helst. Vissa för att jag inte trivs i dem längre, andra för att jag helt enkelt inte kommer i dem.
Och det var inte så lite kläder jag gallrade bort - i slutändan blev det en hel sopsäck! Det mesta är ju faktiskt kläder som det i grunden inte är något fel på, så funderar faktiskt på om jag skulle lämna in till någon välgörenhet istället för att slänga dem. Alltid kan jag ju glädja någon!
Sista tiden har jag ju faktiskt haft råd att köpa en hel del nya kläder, så har nu verkligen kunnat gallra bort sådan jag aldrig använder. Inte bara vad det gäller kläder - utan mycket annat också - har jag en tendens att ständigt tänka att "Äh, det kan säkert vara bra att ha någon gång". Ja, så läggs sakerna på hög utan att jag någonsin har användning för dem.
Nu har jag heller inte flyttat på några år - och då läggs saker och ting på hög i ännu större utsträckning. Annars är just en flytt det perfekta tillfället att gallra bland sina saker och slänga sådant man inte använder. Man är ju liksom tvingad att gå igenom alla sina saker väldigt grundligt i samband med varje flytt. Men oavsett om jag blir kvar i Kalmar eller ej, blir det ju en flytt senast nästa sommar - så då kommer nästa gallring! :-)
 

 
AB 1, 2, 3, 4, 5, 6 BAR 1, 2, 3, 4, 5, 6
 
Bilden lånad från Djur.se
 

 

Vintervindar friska

SMHI fick ju dessvärre rätt vad gällde dagens väder. :( När jag kom upp i morse, hoppades jag för ett tag att de skulle få fel, att det inte alls skulle bli något oväder. Det gick några timmar med temperaturer strax under nollan - och till och med lite glimtar av solen.
Men så brakade helvetet löst och snön har formligen vräkt ner - kombinerat med starka vindar som fått snön att flyga omkring och driva upp mot husvägar, snabbt täcka vägarna och krypa ner under kragen för att smälta och sedan rinna efter mage och rygg.
Mina fönsterrutor har skallrat konstant av vinden sedan jag kom hem för ett tag sedan och plogbilarna hinner inte mycket mer än passera utanför så ser det ut som om de aldrig har varit här.
På Öland har hemtjänsten fått tagit hjälp av bandvagnar för att ens kunna komma fram och det har varit massor med trafikolyckor och avåkningar överallt. I Halmstad har en skorsten varit på väg att rasa i vindarna och i Norge har en helikopter störtat på grund av vädret.
Så jag skattar mig innerligt lycklig att jag knappt behövt gå utanför dörren på hela dagen idag! Visserligen var jag väldigt, väldigt nära att få för mig att ta mopeden till skolan i morse - medan jag fortfarande inbillade mig att SMHI tagit fel på väderutvecklingen - men som tur var sansade jag mig och tog bussen istället. Med facit i hand, var det ju det absolut bästa beslutet jag kunnat tagit idag med tanke på det väder som nu är! Det hade varit en total omöjlighet att köra moped i full snöstorm. Nu tänker jag istället hoppas och be för att snön försvinner minst lika fort som den kom! Jag är nämligen fruktansvärt less på allt vinterväder...

Så har jag börjat gå på yoga - något som jag faktiskt inte trodde om mig själv för bara något halvår sedan. Men sakta har jag börjat inse att jag måste göra något åt min totalt urusla fysik - och även kondition för den delen. Så för ett par veckor sedan köpte jag kort hos Friskis och Svettis och har nu varit där på 2-3 yogapass per vecka.
Visserligen är det inte något som påverkar konditionen på något sätt, men man märker verkligen hur man mer och mer mjukar upp sin rejält stela kropp. Det knakar i leder och muskler tänjs sakta men säker ut.
Jag börjar verkligen inse hur stel man är, hur korta musklerna är i många delar av kroppen. Framförallt i början av varje pass känner man sig rent otroligt stel, ungefär som om man skulle vara 45 år äldre än man faktiskt är.
Visserligen påverkar inte yogan konditionen det allra minsta, men det blir nästa steg är väl tanken; att helt enkelt börja gå på andra pass också. Nu har jag till och med börjat införskaffa en massa träningskläder - så har ju faktiskt en hållhake på mig själv att dessa kläder ska komma till användning!
Det är ju trots allt märkligt att man ska börja närma sig medelåldern och få en massa krämpor innan man inser att man faktiskt måste hålla kroppen i form! Det är inte något som jag tidigare funderat över det minsta, men nu när jag börjar få ont här och där, känna mig stel och blir andfådd av att gå 150 meter till busshållplatsen - då kommer jag på att det kanske skulle vara smart att träna lite! Märkligt, eller hur?! ;-)
 

 
AB 1, 2 BAR 1, 2 DN 1, 2, 3, 4, 5 GP 1, 2 SMP 1 SvD 1, 2 VG 1, 2, 3
 
Bilden lånad från Fotosidan
 


Stanken av ensamhet

I torsdags skulle man renovera fönstren på ett lägenhetshus i stadsdelen Gamlas i Helsingfors. Då upptäckte man av en slump en gammal kvinna som låg i sin soffa i en av husets lägenheter.
Med hjälp av kvinnans post, läkemedel och innehållet i hennes kylskåp lyckades man med bravaden att ta reda på när hon dött. Till slut kom man fram till att det måste varit i maj 2007.
Kvinnan hade inga barn, var ogift och betalade sina räkningar automatiskt, så ingen hade hunnit sakna henne under den här tiden. Tydligen. Men vad ensam man måste ha varit om inte en kotte saknar en på 2,5 år! De allra flesta har ju ändå bekanta någonstans i världen som borde reagera när man slutar höra av sig.
Kvinnans kropp hade dessutom hunnit börja mumifieras - måste det inte lukta något fruktansvärt av kroppen efter så lång tid?! Det måste ju lukta ända ut i trapphuset och så vidare.
Tragiskt med personer som är så ensamma att ingen saknar dem när de plötsligt försvinner. Även om man nu inte vet om den här kvinnans ensamhet är sälvvald... Ensamhet behöver ju visserligen i sig inte vara ett problem - så länge den är självvald. Icke självvald ensamhet är däremot ett rent helvete.
Många trivs ju med att leva ensamma och då är det inget fel i det, även om det inte är något som alla förstår. Själv har jag ju levt ensam i snart 11 år - även om det finns ett stort antal personer som skulle reagera om jag plötsligt slutade höra av mig och inte svarade i telefon. Men jag har fått otroligt många reaktioner på det sättet att leva - i princip reaktionen "vad är det för fel på dig som inte lyckats bättre i livet?". Men till 99% har det faktiskt varit helt självvalt att leva ensam - jag har helt enkelt vela ha det så... :-)
 

 
AB 1
 
Bilden lånad från Elisabeth Lindström
 


Ekonomisk befraktning

Jag börjar så smått få lite ångest! Jag har nämligen ingen som helst aning vad mitt examensarbete ska handla om!!! Kan inte någon komma med något bra tips?! Det ska finnas en koppling till sjöfart - i övrigt kan arbetet handla om nästan vad som helst...
Men jag har verkligen vänt och vridit på det hela och det känns just nu stört omöjligt att komma på ett bra ämne. De ämnen jag kommit och verkligen velat skriva om har skolan klankat ner på direkt. Visserligne med bra argument - som jag själv inte riktigt tänkt på - så det tänker jag inte säga så mycket om. Men det känns lite jobbigt just nu att jag inte kommit på något bra ämne. Framförallt med tanke på att jag ju faktiskt vetat om i 3,5 år att jag skriva ett examensarbete denna termin - då borde jag ju faktiskt kunnat haft en uppsjö med ämnen på lager just nu att skriva om! Eller hur?!
Nästa huvudvärk jag har är att hitta en bra bok om ledarskap/chefsskap att läsa och sedan skriva en utvärdering om. Här jag hittills inte haft tid att anstränga mig så mycket än så länge - har helt enkelt inte hunnit förbi biblioteket än för att leta efter böcker i ämnet - men måste ju ta tag i det också illa kvickt, känner jag. Så även här mottages bra tips om böcker mer än tacksamt! Så lättläst som möjligt och inte 700 sidor tjock - måste ju hinna läsa den också. Samtidigt får jag inget betyg om den är på 30 sidor heller, så lagom är uppenbarligen bäst i det här fallet. Tänk att det ska vara så jobbigt att vara student!! ;-)
Det känns som jag är riktigt, riktigt negativ kring min tillvaro som student just nu! Kanske skulle jag tona ner detta lite och försöka göra något konkret istället?! Som att skriva mitt examensarbete och hitta en ledarskapsbok att skriva något konkret om...
Ska jag övergå till att klaga på vädret idag också kanske?! Med tanke på att det tycks vara ytterligare ett snöoväder på gång igen, kanske det skulle vara på sin plats?! Jag längtar verkligen inte efter mer snö och kyla, men ska man tro på vad SMHI säger, tycks det ju vara precis vad som kommer att hända imorgon... :-( Har man tur så har de fel - temperaturen ska ju ligga strax under nollan, så går den upp en aning blir det regn istället för snö! Och då försvinner en stor del av den snö vi redan har. Men sådan tur ska man väl inte ha?! ;-)
Men mer snö känns det inte som man direkt är upplagd för just nu, eller hur?! Det har vi haft så vi klarar oss denna vinter - så det räcker och blir över!

Jag har under dagen fått en lång rad kommentarer om att jag tar mig till skolan även när jag inte har några föreläsningar alls. Min vana trogen var jag nämligen på skolan strax innan nio i morse, trots att jag inte hade några föreläsningar alls idag. För min del har jag sista terminerna ägnat dagarna åt att plugga, även när jag inte har några tider att passa - och det har jag gjort på skolan.
Jag vet nämligen att om jag sitter kvar hemma, då får jag ingenting gjort! Till och med tvätt, disk och städning är ju roligare än att plugga. Men sitter jag på skolan finns inte så många alternativ till att plugga direkt.
Idag gällde befraktning och ekonomi - några ämnen som vi förväntas ha lite "hum" om när vi är färdiga på skolan. Jag blev sittande till prick klockan fem - och fick riktigt mycket gjort idag. Inte nog med en hel del renskrivna anteckningar på datorn, blev det en del förberedelser ingör körningar i simulatorn och stabilitetsberäkningar på utbildningsfartyget som skolan har.
Så jag är trots allt nöjd med min dag, något annat kan jag inte säga!! :-)
 

 
AB 1, 2 BAR 1 DN 1, 2, 3, 4, 5 SvD 1, 2 VG 1
 
Bilderna lånade från Lund och Code-Knacker
 


Körda sms

USA:s regering har beslutat att förbjuda lastbils- och bussförare att sms:a medan de kör. Detta är väl den mest naturliga sak i världen, tycker i alla fall jag själv! Likväl som jag inte kör när jag druckit alkohol, läser tidningen eller bloggar, så skriver jag inte sms när jag kör bil. Jag pratar inte ens i telefon när jag sitter bakom ratten. Jag kan möjligen göra något enstaka undantag och prata om det skulle råka vara väldigt viktigt - men det hör till undantagen.
Vägverket har kommit fram till att prat i mobiltelefon vid bilkörning ökar reaktionstiden med runt 40%. Detta gäller både handsfreeförsedda förare och de som håller nallen i handen. Det behöver man inte vara forskare för att förstå, tycker jag - det säger sig självt. Och kör man dessutom stora fordon som buss och lastbil har man ett extra ansvar - konsekvenserna blir ju än värre om man orsakar en olycka med sådana fordon...
Själv tycker jag faktiskt att det borde vara förbjudet inte bara för buss- och lastbilschaufförer, utan för alla förarare att använda moblien när man sitter bakom ratten. En reaktionstid som ökat med 40% måste ju motsvara X antal promille om man jämför med rattfyllon - eller är jag helt ute och valsar?!
 

 
DN 1 DT 1 TV 1 SvD 1
 
Bilden lånad från Nybrofans
 


Stilla natt

Någon gammal luttrad sjöman sa en gång till mig att "en gång utbildade jag mig till sjöman och skulle kunna förtöja båtar och knyta knopar - nu är jag byråkrat och datatekniker". Ett uttalande som stämmer ganska bra på sätt och vis! Det är otroligt mycket teknologi man ska hålla reda på och kan man inte med datorer, är man ganska vilsen på ett fartygs komandobrygga.
Normalt brukar jag tycka att jag har ganska lätt att lära mig hantera olika dataprogram, framförallt om de är windows-baserade. Men när vi idag skulle göra en reseplanering på de elektroniska sjökorten på skolan, gick det verkligen inget vidare! Trots att vi var två stycken som skulle göra detta tillsammans, lyckades vi aldrig riktigt. Svordomarna osade rejält över simulatorn, men till slut lyckades vi - och började köra. Tanken var att vi skulle låta båten köra själv efter spåret vi lagt - en helt automatiserad körning, där båten girar och allt själv. Men vi hann inte mycket längre än till första giren, så vägrade båten att gira och vi var på god väg upp på land. Smått svettiga gick vi över till handstyrning och lyckades undvika en grundstötning. Men vi får nog skatta oss lyckliga att vi inte var avlyssnade, för det språk som stundtals hördes skulle nästan vara tillräckligt för att få oss avstängda på livstid från skolan. ;-)

Är jag ensam om att börja tröttna på allt mörker och all kyla? Jag VET - jag är jätteduktig på att klaga ibland, men nu måste jag nog för min egen del, tror jag...
När hösten och vintern kommer, känns det rätt rofyllt och skönt. Man kan krypa in hemma med ljus och titta på TV hela kvällarna utan ha särskilt dåligt samvete. Men nu när vi snart är inne i februari börjar man bli rätt less, eller hur?! Och i år har det ju varit extra envis vinter känns det som! Här i Kalmar har jag aldrig sett så mycket snö på en gång som denna vinter tror jag...
Nu börjar jag istället sakna sol, värme och skärgård! Är jag knäpp eller, som börjar lessna nu?
 

 
DN 1 SvD 1, 2, 3
 
Bilden lånad från Sofya
 


Snabba cash - "recension"

Johan ”JW” Westlund lever dubbelliv som stekare på de hetaste inneställena på Stureplan, samtidigt som han pluggar ekonomi och bor i ett trångt studentrum.
JW kommer från norrländska Robertsfors som finansierar sina lekar i överklassen med svarttaxikörningar, men får snart nys om mer inkomstbringande business. Han förälskar sig i överklasstjejen Sophie och vill dessutom kunna imponera med stora pengar. Nu lockas han in en värld av organiserad brottslighet, våld och narkotika.

Jorge gör en osannolik rymning från fängelset och är på flykt från både polisen och den jugoslaviska maffian. Hans plan är att göra en sista koksleverans och sedan lämna landet för gott.
Mrado - en brutal indrivare inom den jugoslaviska maffian - är i konflikt med bossen Radovan. Han får i uppdrag att hitta Jorge, men tvingas samtidigt ta hand ta hand om sin 5-åriga dotter.

Själv vet jag inte riktigt vad vad jag ska tycka om filmen. Den var spännande, det råder det inga som helst tvivel om... Men när jag väl reste mig och lämnade bion efter filmens slut, funderade jag lite på vad som faktiskt hänt i filmen. Jag fick nämligen inte riktigt grepp om den och kunde liksom inte greppa historien på nåt vis.
Spänningen och de välspelade rollerna till trots, kändes det inte riktigt som en höjdarfilm ändå!
Den kändes lite som en salig blandning av en bra film som ändå inte riktigt gick att älska helhjärtat heller. Men som jag anade igår, finns säkerligen en bra förklaring till detta! Filmen har ju verkligen rosats från höger och vänster och därmed har jag förmodligen gjort tabben att bygga upp väldigt höga förväntningar på filmen - som den kanske inte riktigt klarade av att uppfylla. Hade jag inte hört och läst alla dessa bra omdömen om filmen, hade jag förmodligen gillat den desto mer...
 

 
SvD 2
 
Bilden lånad från Kungsmatskolan
 
Källor: Bio.nu och Svenska Dagbladet
 


Frisk(is) och svettig

 

 


Känns man faktiskt kan vara lite stolt över sig själv just nu! För jo - ni har ser rätt! - det ÄR jag på på bilden på medlemskortet här ovanför. Och nej, jag är inte stolt över den oförskämt dåliga bilden - utan för att jag faktiskt kommit igång med något som jag behövt i åratal. Nämligen att träna.
Minst en -helst två - gång i veckan är målsättningen till att börja med. Sedan blir det förhoppningsvis mer allteftersom man kommer in i det hela. Men jag har börjat inse att jag faktiskt måste röra mer på mig, min kondition är körd i botten så det är hög tid innan jag börjar få en massa krämpor på grund av att jag är för otränad!

Så har jag gjort första arbetspasset idag sedan förra våren. Eller - rättare sagt - första arbetspasset som städare sedan i maj. Jobbet i sig är ju inte särskilt komplicerat, det gäller bara att komma ihåg allt man ska göra - och hitta i kulverterna under gallerian där jag städar. Men det flöt på smidigare än jag hade hoppats på, så det kändes i alla fall riktigt bra.
Fick en smärre chock när jag tittade på termometern vid halv sex i morse! När jag la mig igår kväll, var det precis kring nollan men nu hade temperaturen på bara några timmar sjunkit till sju minusgrader. Att åka moped till jobbet var ju inte att tänka på, så det fick bli bussen.
Men vädergudarna har haft svårt att bestämma sig, på lika få timmar var sedan termometern tillbaka på strax efter nollan när jag kom hem igen! Jag kunde faktiskt sitta och titta på termometern och se hur temperaturen decimal för decimal klättrade uppåt igen.
På något sätt försöker jag alltid - trots jobb - att få lite helgkänsla när det är helg. Jag kan ju inte vara uppe särskilt sent när jag börjar jobba klockan sex, men samtidigt slutar jag vid 10 så har ju ändå en stor del av dagen fri! Ikväll blir det en lugn lördagskväll med mat och sedan bio, ska se Snabba Cash som jag velat se sedan länge. Den har ju fått bra recensioner, till och med av de mest kräsna recensenterna. Risken är väl att man bygger upp alldeles för höga förväntningar på en film när man läst så bra omdömen om den - så jag hoppas att jag inte kommer att känna mig besviken när jag går från biografen ikväll! Rapport kommer väl imorgon om hur jag uppfattade filmen... :-)
 

 

Här slutade till slut temperaturen att stiga...

 


Hyfsat försök att dölja den fula routern... ;-)
 

 
AB 1 DN 1 GP 1, 2 SvD 1, 2 SYD 1, 2
 
Bilderna lånade från Tobias, Östra Torp GIF
 

 

Laxpasta

4 portioner

150 gram kallrökt lax
2 dl grädde
2 dl vatten
2 msk mjöl
1 fiskbuljongtärning
2 msk gräslök
saft och rivet skal från ½ citron
salt, peppar

1. Dela fisken i småbitar.
2. Blanda alla ingredienser utom fisken i en kastrull och låt bli varmt.
3. Tillsätt laxen och krydda med salt och peppar.
4. Servera med pasta och eventuellt en klick röd stenbitsrom.



DN 1 SvD 1, 2 VG 1
 
Bilden lånad från Matälskaren



Lördag hela veckan, lördag hela veckan...

Så är det fredagskväll och man borde ju egentligen känna att man är ledig och kan slappna av ett par dagar. Men för min del ringer väckarklockan halv sex imorgon bitti och jag ska upp och jobba - detsamma på söndag morgon. Egentligen är det ju självförvållat (jag har ju själv "valt" att jobba varannan helg), men just de helger man faktiskt ska upp och jobba, känns det riktigt motigt!
Men när lönen väl kommer, kommer jag förmodligen inte att gråta lika mycket. Och pengarna behöver jag ju, något annat säger jag inte! För inte sjutton hade jag gått upp halv sex både lördag och söndag varannan helg för att städa om jag inte var absolut tvungen.
Men nästa helg är jag ledig, så då får jag passa på att ta det lugnt istället! Har börjat märka redan, att det blir fullspäckat schema de helger man är ledig när man jobbar varannan helg. Då får man passa på att göra sådant man inte kan göra när man jobbar; gå ut, sitta uppe länge och så vidare....
Men i vilket fall - även om man ska jobba - är det en viss känsla med fredagskvällar! Även om jag ska upp tidigt imorgon, passar jag på att handla hem lite extra god mat och dryck till exempel. Någonstans måste man ju ändå känna att helgkvällarna är något speciellt, även om man ska upp och jobba dagen efter.

Under veckorna är det ofta jag svär över allt pluggande när jag sitter lutad över böckerna och dataskärmen dagarna i ända. Men på kvällarna och - framförallt - under helgerna är jag så tacksam över att jag har den disciplin jag ändå har under veckorna! För när det nu äntligen blir helg - även om jag jobbar - så kan jag ändå, alltsom oftast, koppla bort skolarbetet och tänka på annat.
Det är verkligen märkligt vad mycket dessa två dagar per vecka betyder, hur mycket värt det är att för 48 timmar koppla bort skolan helt och hållet. Man har ju verkligen skolarbetet hängande över sig nästan dygnet runt under veckorna - och någon gång emellanåt behöver man ju faktiskt koppla bort det.
Även om nu städjobb är långtifrån världens roligaste jobb, så blir det ändå ett avbräck emellanåt. Och det är knappast någon skada att behålla kontakten med arbetslivet heller - framförallt inte för en annan, som redan varit ute flera år i arbetslivet.
Hur det än är, så är det alltid en speciell känsla när man kan åka hem fredag eftermiddag - och veta att man har två dagar, då man kan ägna sig åt något helt annat än skolan. Oavsett om man jobbar eller ej. Och även om jag jobbar, så är ju det bara några timmar på morgonen och förmiddagen - sedan är jag trots allt ledig. Det blir i alla fall kort dag så det brakar om det!
Annars hade jag förmodligen inte velat jobba varannan helg, om det inneburit hela arbetsdagar. Det är trots allt mycket det som hållt mig kvar på städjobbet, att jag har arbetstider som passar så bra! Fyra timmar per dag, varannan helg... Många extrajobb hade inneburit bra många fler timmars arbete - och gamle Tobias hade blivit tröttare... ;) Men dessa timmars arbete passar perfekt! Och lönen är helt okej, med tanke på det jobb jag gör... Så även om jag inte kunnat se mig själv gå och städa på heltid år ut och år in - åtminstone inte om annat arbete erbjöds - så är det heöt okej som extrajobb nu under studietiden. Jag är verkligen djupt imponerad av de människor som gör detta jobb på heltid och dessutom under många år! Personligen skulle jag få panik av det om jag ska vara ärlig - och det har inte med att göra att jag ser ner på dem som jobbar som städare på något vis, eller inte respekterar deras yrkesval! Det har bara med att göra att det inte är ett jobb jag skulle trivas med på heltid år efter år och ingenting annat. Men - som sagt - som extrajobb är det perfekt och jag vantrivs inte på något vis, utan snarare tvärtom! De arbetsledare och chefer jag har haft med att göra har givit mig ett bra bemötande, jag har arbetstider som passar perfekt - och en lön som är väldigt bra i förhållande till det jobb jag gör!
 

 
Bilden lånad från Marika
 


Testköp av öl integritetskränkande

JO har granskat Karlskrona kommuns provköp av folköl i syfte att se om butikerna följer lagen - och slår ned på metoden på flera punkter. Metoden går ut på att man samarbetar med ungdomar som besöker olika butiker och provköper folköl och tobak för att kontrollera om butiken begär att få se legitimation.
Butiksanställda utsätts för intigritetskränkning och det handlar om dold myndighetsutövning som kan ifrågasättas ur rättsäkerhetssynpunkt säger JO.

Integritetskränkande för vem? Inga fler än för dem som missköter sig misstänker jag... De som sköter sig lär ju ändå inte ha så mycket att dölja. Jag skulle nog snarare hävda att det i så fall är lagen det är fel på och inte arbetsmetoden!
Sen kan man istället diskutera vem som ska få utföra detta - kommunen, länsstyrelsen, polisen, vaktbolag? Där kan man givetvis ha delade meningar...
Enligt svensk lag är brottsprovokation inte tillåtet, men däremot bevisprovokation - och däremellan kan du ju många gånger vara en hårfin gräns. Själv anser jag faktiskt att brottsprovokation ska vara tillåtet under vissa omständigheter, åtminstone i polisens arbete. Men man ska inte kunna dömas för ett brott som begås under provokation och det ska givetvis heller inte leda till att någon människa skadas (alltså ska man givetvis inte kunna provocera fram till exempel en misshandel).
Och just den här typen av arbete skulle man kanske kunna säga hamnar någonstans kring brottsprovokation/bevisprovokation. Men - som sagt - personligen tycker jag det snarare är regelverket än arbetsmetoden det är fel på. :) Till det stirrar man sig alldeles för blind på integritet många gånger - har man inget att dölja, har man ju heller inget att skämmas för eller hur?!
 

 
DAGEN 1 DN 1 ICA 1 SYD 1 TA 1

Ölen på bilden är testköpt hos Arbetarbladet (nej, jag visade aldrig leg!)
 


Svensk avundsjuka

Så var det igång igen - den eviga debatten där man i valtider vill få fram att politiker gör bort sig på ett eller annat sätt. Man vill påvisa varenda klavertramp politiker gör - men som egentligen bara bevisar en enda sak: nämligen att politiker inte är mer än människor det heller. Och människor gör fel ibland, det går helt enkelt inte att undvika.
För en hel del år sedan var Mona Sahlin på tapeten när hon "missburkat" riksdagens kreditkort - och köpt en Toblerone. I grunden fel, men samtidigt ingen dundertabbe heller. Men ändå skapades en storm i ett vattenglas och man ville se huvuden rulla åt höger och vänster. Och Sahlin fick givetvis lämna de politiska uppdrag hon då hade.
Nu kommer nästa sak - något som inte ens tycks ha ett nyhetsvärde att rapportera om överhuvudtaget. Mona Sahlin ha nämligen synts kånka omkring på en väska värd i runda slängar 6.000 kronor. Väskan ska hon ha fått av en väninna i 50-års present...
Själv tänker jag bara "Än sen? Hon ÄR trots allt höginkomsttagare och har garanterat råd att själv köpa en väska för 6.000!". Vad hon använder sina pengar till spelar ju trots allt ingen roll, eller hur?! Många hävdar att detta förstör anseendet när Socialdemokraterna ska stå på arbetarnas sida. Men i det läget är väl knappast problemet att hon har en väska för 6.000 (som inte ens betalat själv) - utan möjligen att hon har den lönen att hon kan göra det!
Jag ser inga problem i att socialdemokratiska politiker har en hög lön - så länge de gör sig förtjänta av den och det inte är frågan om några fantasisummor. Om Mona Sahlin sedan väljer att köpa en väska för 6.000 eller en resa för motsvarande summa är väl hennes val!
Och att tidningarna ens bemödar sig att skriva om att hon använder en väska som hon dessutom fått känns rätt larvigt! Det är snarare den svenska avundsjukan som kommer framkrypande än någonting annat! Nej, låt Mona använda sin väska och lägg energin, pappret och trycksvärtan på något vettigt istället!
 

 
AB 1, 2, 3, 4, 5, 6 DN 1, 2, 3, 4 SvD 1, 2, 3
 
Bilden lånad från Marie Rosell
 


Hedersvåld

Det är nu åtta år sedan Fadime Sahindal mördades av sin pappa av anledningen att hon träffat en svensk kille som hon blev kär i.
Just fenomenet hedersvåld och hedersmord är en sak som jag inte kan hysa den minsta förståelse för. Att man kan mörda sin egen dotter - oavsett anledning - går verkligen utanför mitt förstånd. Mörda är visserligen aldrig rätt, men det blir på något vis ännu värre när en förälder mördar sitt barn - eller en person som mördar en nära anhörig.
Att detta ens förekommer är så otroligt märkligt, det borde vara så självklart att man inge tar livet av sitt eget barn. Självklart kan man bli arg - och självklart skulle jag bli rosenrasande om mitt barn skulle begå ett grovt brott. Men inte ens ett brott skulle göra att jag tog livet av mitt barn! Jag skulle å det bestämdaste ta avstånd från själva handlingen - men hur jag skulle förhålla mig till personen vet jag faktiskt inte. Det enda jag vet är att jag inte skulle döda.
Men att döda en människa för att denne älskar en annan människa är så obegripligt att det inte finns ord. Borde inte huvudsaken vara att att personen ens dotter är kär i gör henne glad och behandlar henne bra?

Oavsett om man befinner sig i Sverige eller någon annanstans i världen, är detta totalt oacceptabelt och obegripligt. Alltmedan dessa män som utövar den här typen av brott tydligen anser att de själva har rätt att bete sig hur som helst, så ska kvinnorna och döttrarna hållas inom strikta regler. Hur kan man ens med stolthet se sig själv i spegeln?
Hittade dock en artikel som kan inge ett liten gnutta hopp! Det finns trots allt en annan sida av myntet också - nämligen män/killar som tvingas att vara dessa våldsutövare.
Artikeln handlade om Farman Sediq som under lång tid kontrollerade sina egna systrar för att de skulle vara "rena" och oskulder när det gifte sig. Men när han själv blev kär i en tjej, som misshandlades av sin bror på grund av denna relation insåg Farman vad han höll på med - och ändrade ståndpunkt. Numera arbetar han istället för Sharaf hjältar, en organisation som bekämpar de delar av hederskulturen som strider mot de mänskliga rättigheterna.
Och det finns fler liknande exempel - där även män och killar utsatts för hedervåld eftersom de motsatt sig just dessa traditioner och inte velat vara delaktiga i dem.
Så visst finns det hopp om att man kanske en dag kan ändra på just sådant här, men frågan är väl om det går att stoppa helt?
 

 
Manifestation mot hedersvåldet

Plats: Sergels torg klockan 18, i dag onsdag den 20 januari.

Arrangör: Riksföreningen glöm aldrig Pela och Fadime.

Talare: Birgitta Ohlsson (FP), Dilsa Demirbag-Sten (journalist och författare), Rebecca Hybinette (Humanisterna), Inger Strak (V), med flera.

Musik och sång: Marie bergman och Fikret Cesmeli.

 


 
FADIMES MINNESFOND


 
DN 1, 2, 3, 4, 5

Bilden lånad från WeKurd
 


Klockan går...

Ibland har vi kurser i ämnen, där man nästan känner en frustration i att man inte hinner fördjupa sig mer, att ämnet är så intressant att man skulle önskat att man kunnat fortsätta läsa det ett tag till och bredda sina kunskaper.
Vi hade idag andra föreläsningen i kursen ledarskap och detta är just en sådan kurs, där jag velat fördjupat mig mer! Här blandar man ju in en rad intressanta ämnen, som psykologi, beteendevetenskap och en hel del annat. Det intressanta är ju att det inte alltid finns ett helt rätt eller fel svar i denna kurs - väldigt mycket är frågan om definitioner och värderingar.
Om jag förstått det hela rätt, kommer det vara just sådana här ämnen som ingår i det påbyggnadsår man eventuellt ska börja köra i höst - och som ändå gör att jag känner mig lite lockad av just det året.
Och i jämförelse med många andra kurser vi läser, känns denna väldigt relevant. Trots allt är det ju bland annat arbetsledare jag kommer vara när jag är klar - så klart jag måste kunna lite grann om just detta. Man kan ju ha många åsikter om vissa av de kurser vi har, åtminstone hur högskolepoängen är fördelade mellan kurserna. Vi läser fler poäng elkunskap än överlevnadsutrustning (att kunna hantera livbåtar, -flottar och överlevnadsdräkter till exempel), vilket ju är aningen märkligt. Bara för att ta ett exempel...
Men just ledarskapskursen gillar jag och här är det nästan lite märkligt att den är så kort som den är, hade kunnat läsa en mycket längre kurs i detta! :-)

Det tempo som varit sedan skolan drog igång förra veckan hade jag för bara några få år sedan knappt orkat med. Med ganska stor sannolikhet hade jag bland annat fallit tillbaka i de sömnproblem jag hade för inte så länge sedan - men som jag nu knappt märker av alls. Nu sover jag som en stock i stort sett varenda natt och dessutom helt utan tabletter. Det är verkligen som en skänk från ovan!
Samtidigt är jag oftast helt slutkörd när jag lägger mig på kvällarna - och jag somnar av ren utmattning. Men att jag nu till 99% får vardagen att fungera på ett sätt som den inte gjorde för bara 5-6 år sedan är något som känns fantastiskt.
Att till exempel sömnbrist påverkar hela ens tillvaro något extremt, är kanske inte en sak som alla tänker på. Liksom hur en depression kan inverka på hur allting funkar; om man kan jobba, äta, sova, vara social...
Mångas attityd är ju att "det bara är att ta tag i sitt liv", så är allting bra igen. Något som inte alls är möjligt utan professionell hjälp - och oftast även medicinering. Sen måste man givetvis även ändra på det som faktiskt orsakat att man gått in i depressionen; flytta om man inte trivs där man bor, byta jobb eller vad det nu är frågan om. Men för att klara detta måste man oftast ha vård och hjälp.
Men nu kommer - för min egen del - steget att börja trappa ut medicinen också. Målsättningen är givetvis att kunna ha en tillvaro utan mediciner, något som känns ganska uppnåeligt just nu.
 

 
Bilden lånad från ivf
 


Bajskastning

Idag hamnade jag för första gången på väldigt länge framför Rapport - vilket är rätt ovanligt i mitt hem! Men det är ändå ett av de program jag slår på de få gånger TV:n faktiskt är igång.
Så dyker det upp ett inslag om partiledardebatten i Riksdagen, som inledning på valåret - som ju är i år, ifall någon händelsevis skulle ha missat det.
Okej, jag köper att det är ett tråkigt ämne på ett inslag - de politiska inslagen brukar jag normalt inte titta särskilt helhjärtat på! Fram till för något år sedan var det då jag tog rökpaus, nu passar jag på att göra toalettbesök och liknande - i brist på reklampauser i SVT.
Men just idag lyssnade jag faktiskt med ett halvt öra på inslaget, även om jag inte satt framför TV:n hela tiden. Och jag blev faktiskt full i skratt - helt ärligt!! Hur kan det komma sig att politiker inte kan ha en debatt utan att köra med en massa smutskastning?! Det gäller trots allt båda blocken, samtliga partier - ingen nämnd, ingen glömd...
Under pågående debatt är Göran Hägglund ute på Twitter och beskriver Mona Sahlin som ”otroligt okunnig” och ”förutsägbar”. ”Otroligt okunnigt eller billigt om vården av Sahlin”, ”Förutsägbar och svag replik av Sahlin” och ”Sahlin har inte på fötterna i vårdfrågorna. Kan hon räkna med att andra vet så lite att de låter sig skrämmas?”, fortsätter han i samma anda.
Ingen är sämre - "Jag tror tvärtom att det är bristen på duglighet som gör att ni tappar i förtroende" attackerar Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson alliansen.

Jag sympatiserar inte på något sätt med alliansens politik över huvudtaget, men man kan heller inte angripa dem helt och hållet för till exempel arbetslösheten som ju råder. Man ska komma ihåg den lågkonjunktur som ju gör att stora företag håller på att gå omkull och vissa till och med gör det... Men det var Mona Sahlin ändå rätt duktig på att göra i de delar jag hörde av debatten.
Så - som sagt - det är faktiskt smått roande att höra dessa debatter! De går mer ur på att kasta smuts på varandra och påvisa vilka fel de andra partierna gjort, istället för att visa vad man själv vill göra och hur. Jag menar; är det inte vad som trots allt är intressant nu inför valet?! Jag själv vill inte höra vad Sahlin tycker om Morderaterna utan vad hon själv gjort annorlunda för att jag ska lägga min röst på henne!
Sen kan man ha olika åsikter om saker och ting - och vad gäller alliansens politik under den här mandatperioden, kan även jag hitta massor med fel jag anser de har gjort. Och även om jag kommer lägga min röst långt mer till vänster än så, så ser jag hellre Sahlin på statsministerposten än Reinfeldt, det är en sak som är säker!
 

 
AB 1, 2, 3, 4, 5, 6 DN 1, 2, 3 SvD 1, 2, 3
 
Bilden lånad från Spikharry's blog
 


Alla vägar bär till sjöss

För en kort stund hade jag idag inte mindre än två idéer på ämnen till examensarbete - och jag tyckte båda två var riktigt bra dessutom. Jag la fram båda för läraren - som lika snabbt sågade båda idéerna och inte bara förvandlade dem till kaffeved, utan rent av sågspån.
Så nu återstår att tänka ut något nytt ämne att skriva om. Det är faktiskt inte helt lätt, eftersom man måste specifisera allt ganska rejält. Till och med ordet "sjöman" måste specifiseras. Är du fortfarande sjöman om du gått i pension? Eller om du jobbat ett par år och sedan går iland? Eller jobbat 20 år till sjöss, men sedan varit iland de senast 15 åren? Som sagt; inte helt lätt. Förr eller senare kommer jag väl ändå på ett ämne, så är det ju - frågan är väl bara när?! Så har någon något bra förslag på examensarbete för en blivande sjökapten så mottages de tacksamt. :-)

Man blir inte långt ifrån mörkrädd när man tänker på hur snabbt dagarna går när man väl kommit in i vardagen. Redan har en dryg vecka i skolbänken förflutit - och det känns knappt som man hunnit blinka sedan det hela drog igång förra veckan. Men dagarna är verkligen välfyllda och tänker man efter, är det ju en hel del man ändå hunnit med under den här tiden trots allt.
Det har nog blivit mer av rivstart på terminen än vad jag trodde det skulle bli och jag har redan börjat få almanackan rätt välfyldd med alla inlämningsuppgifter och diverse projekt. Igår satte jag mig för att skriva en rad kombendier, PowerPoints och en massa annat som behövs till föreläsningar, simulatorkörningar och grupparbeten framöver - och skrivaren gick nästan konstant i två timmar! Jag gjorde slut på en av bläckpatronerna och säkerligen 100-talet skrivarpapper. Ja, det säger väl en del om studietakten emellanåt.

I eftermiddags upptäckte jag ändå något, som totalt gått mig förbi sista dagarna! Det var plötsligt ljust markant mycket längre i eftermiddags än det var för bara någon dryg vecka sedan! Det kändes faktiskt riktigt skönt att upptäcka - även om det sedan var bäcksvart vid fem ändå.
Men dessa små, små ljusglimtar betyder ju ganska mycket nu, efter det långa höst- och vintermörkret! Och den korta tid som det är frågan om som dagsljuset nu dröjer sig kvar på eftermiddagen betyder ju trots allt en del.
Att SMHI sedan insisterar på att förutspå fortsatt kyla och snö ända här nere i Kalmar är ju en helt annan sak. Hur tröstlöst det än må kännas, så är det vad man nu pratar om - mer kyla och snö! Själv blev jag nästan gråtfärdig när jag såg det i tidningen idag. Jag vill fasen inte ha mer snö och kyla nu!!
Fast å andra sidan är det ju faktiskt bara en tidsfråga, snart börjar det ju vända mer och mer markant - och då inte bara fråga om ljus, utan även värme. Och med tanke på hur forta sista dryga veckan gått, lär ju inte de kommande direkt gå långsammare. Snarare tvärtom förmodligen.

Sen går ju givetvis allt att sätta in i ett vidare perspektiv. Här klagar vi på snö och kyla - medan det finns saker som är bra mycket värre. Därmed inte sagt att man inte ska klaga när det finns fog för det, men man ska heller inte klaga i onödan - tycker jag.
Sista tiden har man ju verkligen påmints om hur bra man har det, när man läser om den ständiga rapporteringen från Haiti. Och man blir verkligen beklämd när man läser om det! Det är ju en fruktansvärd förödelse och jag läste någonstans att man räknar med runt 200.000 dödsoffer. Det är ju fruktansvärt många människor!!
Tur är väl ändå att det dyker upp en och annan solskenshistoria - som den baby man tydligen grävt fram levande ur ruinerna så sent som idag. Otroligt nog hade den två veckor gamla flickan överlevt en vecka på golvet i sitt hem - utan mat och vatten. Låter för bra för att vara sant, eller hur?! :-)
Men när man hör om sådana här katastrofer, inser man ändå att man kanske inte ska klaga på några minusgrader och lite snöfall - trots allt har vi det rätt bra! Det är inte ofta vi har några naturkatastrofer i Sverige och de gånger de trots allt inträffar, har de långt ifrån den omfattningen som de ofta har i många andra delar av världen. Liksom att vi i Sverige har ett ganska väl uppbyggt system för att hjälpa dem som behöver hjälp. I alla fall om man jämför med många andra länder...
 

 
AB 1, 2, 3, 4, 5 DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 SvD 1, 2, 3 VG 1, 2, 3
 
Bilderna lånade från Axolot studio och Z
 


Denna dagen - ett liv

Tänk vad märkligt naken man känner sig utan all den teknologi som man normalt är van vid! I morse gick jag ifrån mobiltelefonen och upptäckte först ombord på bussen att telefonen faktiskt låg kvar hemma på köksbordet. Det var ju då inte att tänka på att springa hem för att hämta den, utan jag fick klara mig ändå.
Men jag har känt mig smått naken och nästan handikappad hela dagen utan min kära mobil. Några jätteproblem vållade det ju inte - jag var inte tvungen att ha mobilen idag, så egentligen var det ju inget att gräma sig över. Men helt plötsligt ställde jag mig frågan hur man klarade sig förr - och tänkte smått leende att idag vänder man oftast om för att hämta denna pryl, som man fram till för 10-15 år sedan klarade sig ypperligt utan.
Det finns ju de som vill hävda att mobiltelefoner är ett skapat behov, men så långt tänker jag inte sträcka mig. Trots allt finns det stora fördelar med mobiler - och vilken uppfinning som än dyker upp på marknaden kommer det alltid finnas någon som hävdar att "man har ju alltid klarat sig förr".
Jag är absolut inte den som stoppar på mig mobilen så fort jag lämnar lägenheten och konstant vill vara nåbar i alla lägen - men oftast är den med och nog är det ett bra hjälpmedel många gånger. :-)

Nästa notering på bussen i morse blev att det direkt märks när det är dåligt väder - inte bara när man tittar utan genom fönstret, utan även när man hoppar på bussen. Folk som kanske i normala fall cyklar eller går till jobbet manas plötsligt att åka buss när det snöar, precis som det gjorde i morse. Trots att det kom buss efter buss, var bussarna överfyllda.
Men den snö som fallit har nu börjat smälta bort och imorgon är det moped som gäller igen.

Under eftermiddagen fick jag återbesöka min "gamla hemtrakter" i Göteborgs hamn, där jag ju kört bogserbåt en stor del av hösten. Fast den här gången körde jag istället conteinerfartyg - och gick på grund två gånger (nej, det har inte hunnit ut i media än!).
Okej - jag körde i simulatorn på skolan! Inget conteinerfartyg har gått på grund vare sig en eller två gånger i Göteborg idag. Åtminstone inte med min inverkan.
Men jag fascinerades verkligen - nu när det faktiskt var miljöer jag så väl kände igen - vad väl man lyckats med miljöerna i simulatorn och vad välliknande allting var! Även om man givetvis ser att det inte är "äkta" miljöer och en och annan detalj skiljer från verkligheten, så stämmer det förvånansvärt väl med verkligheten ändå. Och trots hela två grundstötningar, kände vi oss ändå nöjda med dagens körning i simulatorn, som efter mötet med habsbotten faktiskt gick riktigt bra.
 

 
Bilden lånad från Attila
 


Vintern rasat ut för våra fjällar

Jag hade NÄSTAN, NÄSTAN börjat få vårkänslor kan jag säga. Temperaturen har varit ovanför nollsträcket i flera dagar här i Kalmar, det har töat och sakta börjat närma sig vad man skulle kunna kalla barmark.
Fram till i morse.
För när jag kom upp, hade det kommit några centimeter snö under natten och helt plötsligt hade den snö som smält bort sista dagarna ersatts med nysnö. Visserligen blötsnö, temperaturen ligger fortfarande kring nollan - men det känns ändå som lite av en besvikelse! Och snön har sedan fortsatt att falla under dagen.
Och just en sådan här dag kan jag verkligen sakna att ha bil! Köra moped i snöfall och på moddiga vägar är verkligen ingenting som jag rekommenderar! Jag kröp verkligen fram när jag körde hem i eftermiddags - och blev till och med omkörd av ett par cyklister. Det säger väl allt om hur lugnt jag tog det, eller hur?!
Men någon bil är inte att fundera på innan jag börjar jobba igen, så enkelt är det faktiskt. Även om jag kanske skulle ha råd, så känns det som att jag hellre prioriterar att kunna lägga pengarna på annat än en bil...

Nu tycks fler och fler på skolan inse att det "system" jag själv anammat sista tiden kanske inte är så dumt ändå. Jag har nämligen stenhårt kört på att plugga mellan 8 och 17 varje dag, även om jag inte har föreläsningar - och så länge jag inte har något annat som jag måste göra. Eftersom jag vet att jag inte får något gjort så länge jag sitter hemma, brukar jag ta med mig allt och sätta mig på skolan istället. Hemma är det till och med roligare att både städa, tvätta och diska än att plugga nämligen.
Tidigare har det inte varit några svårigheter att få tag i något studierum på skolan att sitta och plugga i - men nu helt plötsligt är det en riktig utmaning att hitta någonstans att sitta! Överallt sitter det andra studenter med sina böcker, datorer och kaffetermosar. Jag är plötsligt långt ifrån ensam om att inse att detta är det bästa sättet om man vill något skolarbete gjort uppenbarligen. För jag vet att jag är långt ifrån ensam om att resonera så - jag är inte den enda som har det extremt välstädat hemma när det är tentavecka!

Jag börjar smått bli villig att ta tillbaka allt jag sagt om att vårterminen tycks bli lugn och behaglig. Sakta bärjar jag nämligen inse att jag kommer ha en hel del att göra närmsta månaderna, nämligen. Kanske inte dygnet runt, men ändock mer än det varit sista terminerna med teori.
Examensarbetet kommer bli en utmaning, även om jag i stora drag vet ungefär vad jag ska skriva om. Det kommer istället bli svårare att hitta material i ämnet börjar jag inse. Så jag börjar fundera på om jag ska hitta något annat att skriva om än jag från börjat funderade på. Problemet är ju att hitta något som det inte redan skrivits om...
Men nu är det en termin kvar, så jag ska bita ihop och fixa detta! Stupa på mållinjen är liksom inte riktigt min grej om man säger så! Då kämpar jag hellre på en eller två terminer till för att bli klar istället. Men stå där med en halvfärdig utbildning och hundratusentals kronor i studielån är ju inget man längtar efter. Då ska det till något som gör att jag helt enkelt inte kan fullborda utbildningen helt enkelt, annars är det inget alternativ jag ens räknar med!
Och jag trivs verkligen med studentlivet - bortsett från att det i perioder är ganska mycket slit. Så det kommer kännas konstigt den dag skolan väl är över och man ska ut i arbetslivet - som med alla andra uppbrott. Det är definitivt inte ett alternativ att vara kvar i skolan livet ut, det vill jag verkligen inte - men det är också en bekväm tillvaro på sitt lilla vis.
Men vad saknar jag mest med arbetslivet? Jo, det är några få väldigt enkelt räknade ting. 1) att inte behöva våndas för pengar varenda månad 2) att kunna bo lite större och 3) att kunna vara ledig med gott samvete när man kommer hem på kvällen. För det är just sådant man inte alltid har möjlighet till som student...
 

 
Bilderna lånade från Micke och Marcus
 
GP 1 SvD 1
 


Farligt att blogga

En ung kvinna, anställd på McDonalds skrev nedsättande kommentarer på sin blogg om sin arbetsgivare. Förra veckan sades hon upp från sitt jobb, arbetsgivaren hade nämligen upptäckt hennes blogg. Enligt arbetsgivaren var det hon skrivit inte bara illa - utan "helt oacceptabelt".
Och det får man väl tycka är något sånär i sin ordning trots allt. Jag har inte lyckats hitta vad det är hon skrivit, men spontant tycker jag man ska vara försiktig med sina formuleringar på sin blogg.
Enligt facket har man som anställd en lojalitetsplikt mot sin arbetsgivare och man kan därmed sägas upp om man till exempel skriver nedsättande om sina kollegor eller arbetsplats på en blogg - eller skriver saker som kan skada arbetsgivaren. Är man inte nöjd med sin arbetssituation, har man en skyldighet att ta det med arbetsgivaren först. Löser det sig inte då, kan man ta det vidare till facket.
Och visst, jag skulle själv vara mycket försiktig med att skriva negativt om min arbetsgivare på bloggen! En helt annan sak om man är ironisk och skämtar lite om arbetsgivaren och det tydligt framgår att man skämtar. Eller det verkligen är konstruktiv kritik och texten inte är nedlåtande eller kränkande. Hade kvinnan kommit med konstruktiv, välformulerad kritik gällande en situation som inte lösts vid kontakt med arbetsledningen, hade det varit en helt annan sak. Själv skulle jag inte "oprovocerat" skriva nedlåtande om min arbetsgivare, även om jag haft de åsikterna. Just för att skydda mitt eget skinn.
Så har hon nu på fullaste allvar skrivit negativt om McDonalds, tycks ju det hela vara i sin ordning. Men uppenbarligen tog det hela inte slut här trots allt. Strax efter uppsägningen, fortsätter McDonalds driftledare med kvinnans inslagna bana och skriver i sin Facebookprofil att "Precis sagt upp en tjej som bloggade riktigt illa om sin arbetsplats ... inte helt smart att hitta på massor bara för att polarna skall få sig ett skratt ... men nu småskrattar jag i vilket fall ... =0))".

Och där någonstans har han väl passerat gränsen, denna driftledare. Man ska som arbetsledare och/eller chef inte sänka sig till samma nivå som den man just avskedat. Dock togs detta inlägg bort inom några timmar igen.
 

 
Källor: AB 1 + 2, DN 1, NA 1, SvD 1, VG 1
 
Bilden lånad från Global News
 


7,5 miljoner dollar för besättning

Idag - söndag - tycks den största lösnesumma som somaliska pirater tilltvingat sig betalats ut. Upp till sju miljoner dollar tros ha släppts ned på en grekiskflaggad oljetanker som kapades i slutet av november.
Dock tog det ett ett tag innan fartyget tilläts segla ut mot fritt vatten igen, eftersom oenighet mellan rivaliserande ligor om hur pengarna ska delas upp gjorde att piraterna som tagit emot pengarna först tvekade att åka tillbaka till det ökända piratfästet Haradheere på somaliska kusten.
Om uppgifterna om söndagens belopp är korrekta hamnar alla tidigare lösesummor i skuggan. Tidigare har omkring 3 miljoner dollar nämligen varit en normal summa.
Innan lösesumman släpptes ned med fallskärm från ett flygplan ska de aktuella piraterna ha utkämpat en eldstrid med rivaler i snabba motorbåtar eftersom det blev oenighet om vilka som skulle få möjlighet att ta emot pengarna. Piraterna i snabbåtarna hade hotat att försöka sticka tankern i brand om de inte fick en del av pengarna.
De somaliska piraterna tjänade stora pengar förra året; över hela världen ökade piratdåden med nästan 40% och då låg somaliska kapare bakom mer än hälften av de 406 rapporterade kapningarna.
Undrar vad man ska göra för att komma tillrätta med alla kapningar?! Detta är trots allt vad som kommer att bli min arbetsmiljö om kanske bara något halvår - och några pirater vill jag helst inte behöva råka ut för! Alternativet kan ju vara att själv bli pirat, de tycks ju tjäna avsevärt bättre än en styrman...
 

 
Källor: DN 1 + 2 SvD 1 VG 1
 
Bilden lånad från newsdesk
 


Scoutkåren terrorstämplad av USA

Det finns många som kan stämplas som terrorister och ofta finns det fog för det också. Dit hör till exempel de livsfarliga scouterna som med sina bestialiska metoder ganska snart kommer att ta över världen. Glöm al-Qaida och liknande organisationer - scouterna är det verkliga problemet att bekämpa!
Och USA har redan påbörjat arbetet med att bekämpa scouternas verksamhet. Lågstadieeleven Michael ”Mikey” Hicks är stolt över att var med i scouterna och finns sedan sex år med på USA's lista över personer som ska kontrolleras lite extra. Första gången Mikey blev varse detta, var han två år gammal. Sen dess kontrolleras han alltid extra när han ska flyga och passerar genom säkerhetskontrollen på flygplatsen. Hans namn finns nämligen med listan över de 13.500 personer som USA anser behöver kontrolleras extra innan de släpps ombord.
Och det är klart Mikey finns med på listan! Scouterna är farliga hela bunten - och ju yngre, ju farligare scout. Märkligt att man inte terrorstämplat denna organisation för länge sen!
 

 
AB 1, Jinge
 
Bilden lånad från Kvitter från Holken
 

 
FOTNOT
Inlägget innehåller en stor del ironi.

Inlägg i jämställdhetsdebatten

Just det - man får den lön man förtjänar... :-)



Bilden lånad från Skyltat



Är detta verkligen så illa?!

Ett virus orsakar tydligen problem på finska Nordeas webb. Bland annat har det skapat betalningar som kunden inte haft något att göra med.
Jaha?! Vad är problemet?! Om ett virus vill betala mina räkningar så jag slipper skulle då inte jag klaga, det är en sak som är säker!! Virus brukar ju vara skadliga - normalt sett - men sådana här virus ser jag gärna fler av! När ska min banka introducera denna geniala tjänst?
Om den finskspråkiga inloggningssidan har blivit engelskspråkig och ett meddelande talar om att sidorna inte kommer att fungera som vanligt inom de närmaste 24 timmarna har man fått äran att bli "smittad" av viruset.
Enligt bankens pressjour är viruset dessvärre isolerat till Finland och påverkar inte Nordeas svenska webb.


 
DN 1 SvD 1

Bilden lånad från NDLA
 

 
FOTNOT
Inlägget innehåller visst mått av ironi.

En titel här...?

Vardagen börjar alltmer bli sig lik igen - och att jag varit borta från skolan sedan början av juni märks knappt längre. Det är inte utan att det börjat falla i glömska och nu kännas som att man aldrig har varit härifrån. Ungefär samma känsla som när man haft semester och sedan kommer tillbaka; det tar inte mer än några timmar så är det som om man aldrig ens haft semester...
Idag var det inlärning för helgjobbet jag fått och det kändes inte särskilt komplicerat direkt. Möjligen att hitta alla grejer man ska ha, men mer än så är det inte att komma ihåg. Det är aningen fler timmar jag har nu än tidigare, men ser man rent ekonomiskt på det så gör det ju ingenting. Dessutom kommer lönen ett så lämpligt datum som den 16 varje månad - precis lagom när pengarna från CSN börjar tryta.
Men jag imponeras verkligen av dem som går och städar år ut och år in. Själv skulle jag inte stå ut med det! Jag har trivts bra med städjobbet för att jag fått arbetstider som passat med skolan, plus att det i förhållande till vad man gör för jobb ändå är relativt bra betalt. Men år ut och år in? Nej tack!
Fast att det finns personer som gör det år efter år är ju bara bra, för trots allt är det ju ett jobb som behöver göras. Även om jag själv har svårt att förstå ett sådant yrkesval, är det ju inte detsamma som att jag inte respekterar det. Alla är vi olika när vi gör våra val. För många är kanske jobbet i sig inte det viktiga, utan istället att jobbet till exempel ger möjlighet att ha den fritid man vill ha - till exempel genom arbetstider och lön.
Samtidigt är det heller inte ett "värre" jobb än att jag gärna har det som extraknäck medan jag pluggar. Det ger precis de extrapengar jag behöver när CSN inte alltid räcker till. Liksom att jag jobbar några få timmar på morgonen, vilket ju gör att jag ändå har hela dagarna lediga. Enda skillnanden är att jag inte kan vara uppe sent kvällen innan och inte kan åka bort över de helger jag jobbar.

Jag får faktiskt en och annan blick och kommentar när jag redan i mitten av januari kommer puttrande på min vespa genom Kalmars gator! Vissa verkar nästan tro att jag inte är riktigt klok som fräser fram i 50 km/timmen mitt i vintern.
Och nej, jag kanske inte är riktigt klok heller, vad vet jag?! Men det ökar min frihet så pass mycket, att det är värt att bylta på sig lite extra och åka runt på den när man ska någonstans. Till exempel skulle jag inte haft en chans att ta mig till jobbet på helgerna utan mopeden - åtminstone inte om jag ska ha ambitionen att komma i tid.
Men det är emellanåt man faktiskt har hjärtat i halsgropen när man är ute och kör. Fortfarande kan det ju vara rejält halt på sina ställen, så det gäller verkligen att ta det lugnt många gånger.
Många bilister blir uppenbart provocerade när jag tar det lugnt genom korsningar och rondeller för att inte halka omkull. Och själv blir jag minst lika provocerad av att ha en bil mer eller mindre upptryckt i arslet när jag är ute och kör. För det är faktiskt vissa bilister som trycker upp sig så nära bakom mig att jag lika gärna kunnat haft bilen uppkörd i rumpan. Effekten hade blivit precis densamma... Men själv tänker jag inte köra ihjäl mig för att andra ska fram lite fortare - så folk får finna sig i att det går aningen långsammare bitvis om de hamnar bakom mig.
Häromkvällen föll det underkylt regn när jag körde  hem - och då var jag verkligen kallsvettig när jag satt på där bakom styret och körde de sex kilometerna hem från stan. Då om någon gång kan det bli glashalt på vägarna och så särskilt bra fäste ger ju inte ett par mopeddäck.
Men sista veckan har det ändå varit töväder praktiskt taget dagligen, så det är nu inte långt kvar innan det kommer vara barmark igen. I alla fall inte om det forstätter som det gjort sista tiden.
 

 
VG 1
 
Bilderna lånade från Always look forward och Tyresö kommun
 


Längst och kortast

 
Världens kortast och världens längsta människa träffades i Istanbul igår. Ställd intill den 2,46 meter långe turken Sultan Kösen ser den 0,75 meter långe kinesen He Pingping ut som ett barn, trots sina 21 år....



DN 1 SvD 1 VG 1



Vårvindar friska

Så har nu mopeden plockats fram igen för i år! Sista dagarnas lätta töväder gjorde att jag igår bestämde mig för att ta vägen förbi mc-garaget jag hyr för att hämta ut den. Under vintrarna är jag på många sätt plötsligt 20 år yngre igen och kan verkligen gå och längta efter att kunna använda mopeden igen, på samma sätt som man som 10-12-åring gick och längtade efter att plocka fram cykeln på våren.
När jag var liten, sa alltid mina föräldrar att jag inte fick ta fram cykeln innan man kunde se asfalten på gatan. Och jag gick verkligen och tittade - och så fort man kunde få minsta skymt av asfalten (även om det så bara var en liten fläck nånstans), så skulle cykeln fram. Givetvis var det oftast samma diskussion varenda vår - mina föräldrar krävde givetvis att större delen av gatan var is- och snöfri innan jag plockade fram cykeln! Något jag själv hade lite svårt att acceptera ibland.
Men nu ÄR faktiskt asfalten framme på majoriteten av Kalmars gator och dessutom är de mer våta än isiga, så nu skulle mopeden fram.
Nu finns ju dessutom en aspekt till, nämligen att jag annars är hänvisad till buss och att det då blir rätt mycket krångligare att sköta saker som handling och att ta sig till jobbet tidiga helgmorgnar utan mopeden.
Man gör sig snabbt beroende av bekvämligheter, det går ju inte att komma ifrån. I alla år - fram tills jag flyttade till Kalmar - har jag helt och hållet klarat mig utan eget motorfordon, trots att jag i långa perioder bott lite avigt till. Visserligen har jag emellanåt klagat på krångel med bussar och pendeltåg, men ändå aldrig tyckt det varit något större problem ändå. Men nu - när jag vant mig vid mopeden - tycker jag det är fruktansvärt besvärligt när jag inte kan använda den... Som sagt: bortskämd...

Trots allt är det nog också så, att vi svenska generellt är ganska bortskämda och duktiga på att klaga. Framförallt är det nog just sådana här "praktiska ting" som retar gallfeber på oss svenskar när det inte fungerar. Alltifrån krånglande bussar till försämrad sjukvård, skola, omsorg och välfärdssystem. Samtidigt som vi ju faktiskt har det väldigt, väldigt bra när man väl tänker efter.
Är det milda, snöfria vintrar klagar vi. Är det kallt och mycket snö, klagar vi. Har vi översvämningar eller blir utan ström på grund av kyla klagar vi för att det tar ett par dygn innan vi får hjälp.
Och jovisst vill man ha hjälp om något händer och visst vill man att strömmen kommer tillbaka så fort som möjligt vid ett strömavbrott, så är det självklart för alla. Men sätter man sedan in det hela i ett vidare perspektiv, inser man ju istället att vi trots allt har det otroligt mycket tryggare än i många andra länder.
Titta på Haiti, där det varit den här hemska jordbävningen. För det första har vi aldrig sådana katastrofer här - och när det väl händer något lite större (med våra mått mätt), går det ändå fortare att få hjälp. Sen är det givetvis inget fel att klaga, när det väl finns fog för det. Men vi kanske är duktiga på att klaga även när det INTE gör det... Och just nu är jag jäkligt glad att jag inte är på Haiti, det är en sak som är säker! :-)
 

 
DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11 SvD 1, 2, 3, 4, 5 VG 1, 2, 3, 4
 
Bilderna lånade från Sam Zodiac's blog och Kinky Afro
 


Sjukförsäkringen = fiasko

Sommaren 2008 införde regeringen strängare sjukförsäkringsregler, som man lät kalla "rehabiliteringskedjan". Tanken var att sjukskrivna skulle komma tillbaka tillbaka snabbare till yrkeslivet.
Reglerna innebär att man under de första 90 dagarna får vara sjukskriven från sitt vanliga jobb, men från och med dag 91 ska förmågan att arbeta prövas mot andra uppgifter på arbetsplatsen. Sedan - efter dag 180 - ska arbetsförmågan prövas mot hela arbetsmarknaden. Man ska till och med kunna få tjänstledigt för att prova på ett annat jobb.
Helt enkelt: de sjukskrivna ska komma fortare tillbaka till arbetsmarknaden. Men det blev inte riktigt så som regeringen hoppats. Visst minskade sjukskrivningstiderna - men motsvarande med ett genomsnitt på tre arbetstimmar. Ändå tycker Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson att det är ett bra resultat och säger bland annat i en intervju med Aftonbladet att:
– Det är glädjande att den nya sjukförsäkringen får människor tillbaka i arbete.

Visst låter det hela ändå rätt bra när man ser det på pränt? Jag kan hålla med om att man inte år ut och år in ska kunna gå och lyfta sjukersättning för att man inte kan gå tillbaka till det jobb man haft - om man kan utföra ett annat arbete.
Det som snarare kan bli ett problem är hur stor press man ska sätta på en sjukskriven person. Vad jag kunnat läsa mig till, ger reglerna inte något manöverutrymme för Försäkringskassan - vilket naturligtvis ger en risk för att människor hanteras fel och orättvist. För är man väldigt sjuk, då finns helt enkelt inte alternativet att gå tillbaka till jobbet efter 180 dagar. Är man däremot relativt frisk, återvänder man kanske till jobbet istället för att risker en jobbig process med Försäkringskassan. Detta kanske trots att man skulle behövt vara hemma ett tag till - för att inte riskera att behöva gå tillbaka till sjukskrivning igen ganska snart. Som sagt: en bra tanke - om den används rätt och inte blir ett tvång eller slår fel emot dem som faktiskt inte kan gå tillbaka till arbetet.
 

 
AB 1 DN 1, 2 SvD 1, 2
 
Bilden lånad från Svensk Myndighetskontroll
 


Att få sin vilja igenom...

Igår hamnade jag på en artikel på nätet om tillsättandet av en ny kyrkoherde i Övertorneå. Det var en ren slump, egentligen brukar jag varken läsa denna tidning (DAGEN) eller ens engagera mig särskilt mycket i vad som händer i kyrkan.
Men på något sätt hamnade jag nu på den här artikeln och kunde läsa det väckt en väldig debatt att man velat tillsätta en kvinnlig kyrkoherde när den tidigare nu gått i pension.
Arne Hällfors - som är den krykoherde som nu avgår - ska bland annat ha sagt att;
- Min ärliga mening är att församlingen behöver någon hårdhudad. Det finns mycket struligheter och många viljor. Det behövs jämnmod och tillförsikt. Folk har inte heller landat i alla diskussioner om exempelvis att viga samkönade. Det behövs en ärrad galt som komminister. Församlingen är inte redo för en kvinna.
Kristdemokraten Lage Ollinen till Norrländska Socialdemokraten:
- Jag personligen och många andra är beredda att lämna församlingen om det blir en kvinna.

På hur många andra arbetsplatser skulle en sådan här diskussion ens få förekomma? Huvuden skulle rulla direkt om någon ens tänkte tanken att starta en sådan, eller hur?!
Någon som är mer kyrklig än mig får gärna förklara varför en kvinna är mindre lämplig som präst än en man, för det är något jag själv inte riktigt kan greppa! Och varför skulle inte en kvinna klara att stå pall mot samma saker som en man?
Nu har den kvinnliga sökanden det hela handlara om -  Birgitta Pirhonen - bestämt sig för att dra tillbaka sin ansökan. Och det förstår jag faktiskt, skulle förmodligen jag också gjort i hennes sits! Skulle jag få veta att jag inte är önskvärd på en arbetsplats på grund av vad jag har mellan benen, skulle jag nog också välja att ta tillbaka min ansökan.
Men i grunden är det givetvis helt befängt att man diskuterar huruvida någon är lämplig för ett jobb eller ej på grund av sitt kön på så tarvliga grunder som det är frågan om här. Det är ytterst sällan könet faktiskt spelar någon roll på en arbetsplats, rent praktiskt... Men kvinnoprästmotsåndståndarna fick ju i alla fall sin vilja igenom trots allt.
 

 
DAGEN 1, 2
 
Bilden lånad från Luleå stift
 


Sista minuten

När jag var liten tyckte jag det var fruktansvärt vemodigt när julsakerna plockades ner kring Tjugondag Knut. Det var inte långt ifrån att jag nästan hade separationsångest när julgranen slängdes ut och prydligt ställdes upp bredvid soptunnan på garageuppfarten för att sopgubbarna skulle kunna ta den med vid sin nästa runda genom villaområdet.
Men nu som vuxen, tycker jag nästan det är skönt när julsakerna plockas ned i sina respektive kartonger igen och allt faktiskt återgår till det normala. Man har överösts med julhysteri sen slutet på september och känner sig nästan spyfärdig bara man ser en tomte eller känner doften av glögg och skinka. För att inte tala om Kalle Ankas skratt eller tomtens "Say mama!".
Julen i alla ära - jag älskar verkligen julen! - men när jag ikväll plockade ner julsakerna och ställde in kartongen med julsaker i en av garderoberna kändes det faktiskt riktigt skönt! Det må hända att glöggen inte riktigt är uppdrucken och alla julklapparna inte riktigt invigda än, men den som bara tänker tanken att börja nynna på "Tomtegubbar" eller "Oh Helga natt" i min närhet kommer faktiskt att åka på en propp. För hur mycket jag än tycker om julen, så är det också skönt när den är över!
Och kanske är det så att mycket av den julhysteri man upplever nu som vuxen, blint bara gick en förbi som liten. Då var julen bara härlig och underbar med jullov, massor med paket, tomtar och snälla släktingar. Julstressen - som säkerligen både mina föräldrar, liksom alla andra vuxna upplevde - märkte man aldrig riktigt av; man sög bara ut russinen ur kakan helt enkelt.
Men nu är julen utstädad ur min lilla studentlya och man kan börja blicka framåt mot - till exempel - våren.

Jo, faktiskt! Nu börjar jag längta till våren istället! Även om det är långt kvar tills man faktiskt kan säga att det är vår på allvar, så är det ju ändå nästa sak man nu har att verkligen se fram emot.
Och åtminstone här i Kalmar kan man lite, lite - med betoning på lite - kunnat förnimma en liten föraning av våren. Det är ljust en aning längre på eftermiddagarna och sista dagarna har dessutom temperaturen legat precis kring nollsträcket - med lite töväder som följd.
Det är med hösten som med julen för min del; det är väldigt mysigt när hösten kommer, men efter ett tag får man på sätt och vis nog och vis nog och tröttnar lite. Nu vill jag mest ha sol och värme istället för mörker, snö, kyla och is.

Idag fick jag besked om att jag får fortsätta med mitt helgjobb varannan helg. Visserligen inte med exakt samma sysslor som tidigare, utan hos en annan butik som vill ha städning på helgerna - men vad spelar det för roll? Jag får inte längre behålla det extralån jag tagit sedan jag började pluggade och det gör att jag har runt 1500 mindre i månaden från i höstas, men det helgjobb jag nu har ger mig ungefär samma summa rent i månaden - så min ekonomi är räddad.
Visserligen kommer jag behöva gå upp tidigt både lördag och söndag varannan helg, men kommer låta det gå några veckor och se hur det funkar. Märker jag att det blir för mycket, får jag se om min arbetsgivare går med på någon form av kompromiss; att jag till exempel bara tar lördagen eller söndagen... Men pengarna kommer jag behöva, det råder det inga som helst tvivel om!
Skolan kommer uppenbarligen hålla ett rätt högt tempo denna termin. Jag har tittat igenom schemat för de veckor som schemat än så länge är lagt - och jo: det kommer vara ganska intensivt, det råder det inga som helst tvivel om! Så det återstår att se om man orkar med arbete varannan helg också. Men - som sagt - ett försök ska jag ge det hela i alla fall!
 

 
GP 1 VG 1, 2
 
Bilder lånad från Susanne
 


Homoäktenskap i USA

Det är inte bara här i Sverige homoäktenskap är en het potatis. När homosexuellas rätt att få gifta sig röstades igenom var det en väldigt debatt kring ämnet - och det är få inlägg jag själv fått så många kommentarer för som för dem jag skrivit i just detta ämne. Så det är uppenbarligen något som berör och engagerar.
För min egen del är det en självklarhet att även samkönade par ska få gifta sig. Kyrkans kärleksbudskap borde stå högre än argumenten om att äktenskapet från början var avsett för man och kvinna. Sedan kommer ju vissa personer med tafatta argument där man jämför homosexualitet med tidelag, incest och andra vedervärdiga saker samtidigt som man i nästa andetag påstår att jag är okunnig. Medan man själv är okunnig i ännu större utsträckning när man gör en sådan horribel jämförelse.
Jag är fullt medveten om att äktenskapet från början är avsett för man och kvinna, men mitt argument är att även kyrkan ska kunna förändras och hänga med i tidens utveckling, något som borde vara helt naturligt.
Homosexualitet har alltid funnits så länge människan funnits och gjorde det även på den tiden Bibeln kom till. Det är bara på senare tid det sakta börjat bli mer accepterat i samhället. Så det kanske inte är så konstigt att man från början gjorde formuleringen att äktenskapet skulle vara för man och kvinna. Men när man nu kan se att det finns ytterligare "konstilationer" av parrelationer finns ju inget fel i att ändra sig och släppa fram även dessa par till kyrkornas altare.

Även i USA pågår just nu en debatt kring just detta ämne. I bara fem av USAs delstater är homoäktenskap tillåtna, nämligen Massachusetts, Connecticut, Vermont, New Hampshire och Iowa.
I Kalifornien tilläts homoäktenskap 2008, men lagen röstades senare ner i en folkomröstning. Där har nu ett lesbiskt par gått till domstol för att få rätt att gifta sig och många verkar bedöma att detta mål kan gå ända upp till USAs högsta domstol.
Eftersom en dom i USAs HD kommer gälla hela USA och heller inte går att överklaga finns både förespråkare och motståndare till homoäktenskap som är kritiska till att målet tagits upp. Man är givetvis rädda att en eventuell dom där inte kommer falla dem i smaken.
En debatt kring detta är givetvis aldrig fel - snarare tvärtom. Och det har tydligen just det här fallet lyckats med att skapa vad jag förstått. Sedan får man väl hoppas att inte USA är så konservativa att de bibehåller att inte tillåta homoäktenskap.
 

 
BBC 1 DAGEN 1 DN 1, 2, 3 MN 1
 
Bilden lånad från Tokerier
 


Vad händer efter din digitala död?

För 8-10 år sedan trodde man knappast att internet en dag skulle utgöra en så stor del av tillvaron som den ju nu faktiskt gör. Idag är det ju en självklarhet att de flesta har en mejladress, en Facebook-profil, kanske en blogg eller hemsida. Den som inte har det betraktas ju nästan som någon form av freak och bakåtsträvare.
Men jag kan knappast vara ensam om att börja fundera på vad som händer med mina sidor, profiler och olika användarkonton på internet den dag jag inte längre finns?! Trots allt är min egen önskan att inte "leva vidare" på internet den dag det är dags att vandra vidare.
För min del har jag en stor del av mitt "sociala liv" på nätet och via datorn. Jag "känner" flera personer som jag ofta kommunicerar med via internet, som jag överhuvudtaget aldrig träffat men som jag ändå på många sätt känner ganska väl. Och även dessa personer borde givetvis ha rätt att meddelas när jag försvinner. Liksom att min blogg, min mejl och min Facebook-profil ska tas bord i och med att jag försvinner.
Personligen har jag skrivit ett egenhändigt utformat "Vita Arkivet", där jag specificerar hur jag vill att mina anhöriga ska göra med dessa sidor när jag försvinner. Och så finns givetvis alla lösenord, webbadresser och mejladresser de behöver för att ordna med detta. Trots allt är det något som idag kan vara lika viktigt att komma ihåg som det tidigare varit att säga upp telefonabonnemang och avsluta bankkonton.
Läste just om en bra tjänst som snart kommer lanseras, nämligen en möjlighet att låta ett företag sköta detta. På sidan Webwill ska man kunna registrera sig de kan sedan sköta det allra mesta praktiska när någon går bort. Saker som att de stänger och raderar det som kunden vill ha bort, ändrar innehållet på det som ska vara kvar (till exempel omvandlar din Facebooksida till en minneslund, där nära och kära kan lägga in hågkomster och stötta varandra), skickar iväg färdiga mejl som kan innehålla lösenord som gör det möjligt för efterlevande att ta sig in i fotoalbum eller dokumentsamlingar – och överlåter det som kunden vill ska skötas av andra, till exempel förser någon utvald person med inloggningsdata till en existerande blogg, så att bloggen kan fortsätta leva.
Det finns ju många varianter på hur man kan lösa detta praktiskt. Antingen lämnar man efter sig någon form av "handling" i hemmet där man specifiserar detta, men här är ju trots allt en perfekt tjänst annars...
 

 
SvD 1

Bilden lånad från Ferlin
 


Det börjar verka kärlek

Just nu känns det nästan som jag knappt varit härifrån, jag börjar nästan undra om jag överhuvudtaget haft praktik och sedan varit ledig över jul- och nyårshelgerna.
Halv sju i morse ringde väckarklockan och tro det eller ej, men det var inga större problem att ta sig upp. Detta trots att jag inte lyckades somna förrän strax efter halv två i natt. Det är alltid lika frustrerande när man inte lyckas somna och man vet att man ska upp tidigt nästa morgon. Och ju mer man vänder och vrider på sig, ju svårare blir det att faktiskt till slut somna.
Men till slut lyckades jag och upp kom jag i morse, även om tröttheten nu börjar göra sig påmind.
Men just nu fylls jag av den tillfredsställelse man alltid känner, när man fått mycket uträttat. Mina föreläsningar börjar inte förrän vid 13.00 idag, men ändå var jag på skolan strax innan halv nio. Och direkt körde jag igång med de småplock jag behövde fixa med inför terminsstarten. Jag har registrerat mig på skolan, köpt antexkningsblock, lämnat ifrån mig papper och arbeten och jag har pratat med lärare jag inte lyckats få tag i via mejl. Nu återstår lite väntan på första föreläsningen, i bryggprocedurer.
Många hävdar att sista terminen är den allra tuffaste och det återstår väl att se om jag kommer att ångra att jag inte tog chansen att ta vissa kurser redan under hösten. Det är ju sådant man aldrig vet innan riktigt. Men det schema som nu ligger ser ändå rätt bra ut, så jag kan ju alltid hoppas på att det inte blir så tufft som många säger.
Jag brukar få höra att jag är en av de mest energiska i klassen och det kan kanske stämma. Jag kör nämligen stenhårt på att vara här mellan runt åtta på morgonen och 4-5 på eftermiddagen, lite beroende på hur mycket jag har att göra, men oavsett om jag har föreläsningar eller ej. På så vis hinner jag få en hel del gjort på dagarna och kan med relativt gott samvete vara ledig på kvällar och helger. Samtidigt är jag en av ytterst få som gör så, i alla fall i min klass. Men jag har ändå märkt att jag behöver plugga väsentligt mycket mindre under tentaperioderna sedan jag började göra så här. Tidigare gjorde jag som de flesta andra och var bara på skolan när jag hade föreläsningar, men då blev det också otroligt mycket mer pluggande på helger, kvällar och nätter - något som jag nu i princip slipper.
 

 
Dagens utsikt...
 

 
Jocke lånad från Tentakel
 

 

Dagen D

Så har kylan sakta börjat släppa sitt grepp och här i Kalmar har det känts ganska påtagligt den här helgen. Det har varit några plusgrader och faktiskt töat ganska duktigt.
Mig gör det inte så jäkla mycket, ser faktiskt fram emot att färhoppningsvis kunna använda mopeden snart. Jag har verkligen märkt dessa dagar - sedan jag kom tillbaka till Kalmar - vad handikappad man blir när man är hänvisad till bussar. Eller kanske snarare bortskämd, trots allt har jag ju i alla år tidigare klarat mig utan motorfordon.
Ett tag var jag ju faktiskt på väg att skaffa en fyrhjulig moped istället, men det blev aldrig av, mycket för att jag tyckte det blev för dyrt att köpa. Men den här vintern hade en sådan faktiskt kommit till användning, det råder det inga som helst tvivel om.
Men nu verkar det som att den värsta kylan är över och och att det ska bli mildare igen, så jag får bita ihop ett tag till och förlita mig till bussar och apostlahästar. För fortsätter töandet som det hållt på sista två dagarna, kommer det snart vara så pass lite snö att jag kan plocka fram mopeden igen.
Hur långt vi människor än kommit i bemärkelsen kring tekniska framgångar och bekvämligheter, så är vi fortfarande väldigt små gentemot naturens krafter - och det märks hur sårbara vi är så fort det blir en rejäl vargavinter. Det märks inte minst så fort man läser tidningarna, där det ju praktiskt taget dagligen skrivits om kyla, snö, is och vädrets effekter. (Apropå snö och is, såg jag en fantastiskt söt film om verklighetens Bambi som ni bara måste se här!)

Imorgon börjar så allvaret igen, efter höstens praktik och alla helger som precis passerat. Det känns verkligen ovant att återgå till skolan och teorin igen och att faktiskt ställa klockan för att komma upp i bra tid imorgon. Detta är ju saker jag inte riktigt behövt tänka på på ett tag.
Nu är det mesta fixat inför morgondagen och jag har tanken att ta mig in till skolan redan under förmiddagen - även om första föreläsningen inte börjar förrän vid ett - för att pyssla med lite småsaker som måste göras. Det är ju alltid en hel del som ska göras så här i början av terminen, så det är lika bra att komma igång med det som ska göras. Jag vet nämligen hur jag själv fungerar när jag börjar skjuta upp saker; då blir det liggande på hög tills det är så mycket att göra att jag bara måste ta tag i det - istället för att ta saker allt eftersom de dyker upp.
Så nu har den där typiska "söndagskänslan" infunnit sig, den som oftast kommer när man vet att helgen är över och en ny arbetsvecka väntar. Så det ska snart bli lite söndagsmiddag och en kväll i soffan framför söndagsfilmen på TV.

Sista åren har jag tyckt att jag med ålderns rätt inte riktigt orkat med att vara ute och ränna alltför mycket på helgkvällarna. Oftast har det räckt med en utekväll, så har jag varit trött och bakis 2-3 dagar efteråt.
Men nu har jag för andra helgen i rad haft två utekvällar i rad och känner mig förvånansvärt pigg ändå! Förra helgen var jag visserligen rejält seg på söndagen, men det berodde nog snarare på vissa missöden (se här) än att jag börjar bli lite till åren.
Fast igår blev det en relativt lugn utekväll och jag var i säng redan vid halv ett - den tid då jag möjligen börjar fundera på att ta mig hem. På sin höjd. Men nu får jag lugna ner mig en aning närmsta helgerna känner jag - om inte annat för att jag inte har råd med flera blöta utekvällar på ett tag...
 

 
BAR 1 DN 1, 2, 3, 4 SMP 1 SvD 1, 2, 3, 4 SYD 1, 2, 3 VG 1, 2, 3
 
Bilderna lånade från JP Schweitz entreprenad och Fest.nu
 


Decenniets 100 bästa bilder

SVT's hemsida har man korat 2000-talets första decenniums bästa bilder. Det är verkligen jättehärliga bilder, även om många av dem visar ondska, orättvisor och hemskheter.
Men kommer i alla fall bilderna och på SVT går att hitta beskrigningar av bilderna!
 
 


Källa: SVT



Bedrövlig skattepolitik

I år sänks pensionerna för de allra flesta av Sveriges pensionärer och de kommande två åren ser likadant ut. Samtidigt sänks skatten för alla pensionärer, men effekten blir dock i slutändan att bara de med allra lägst pensioner får det bättre ställt – och åtta av tio får det tuffare ekonomiskt.
Anledningen till sänkningen är att prisläget har sjunkit, inkomstutvecklingen har varit svag och den så kallade bromsen i pensionssystemet slagit till.
Som pensionär omfattas man inte av jobbskatteavdraget, vilket ger effekten att pensionärer betalar högre skatt än löntagare...
Hur galet är inte detta? Har man jobbat och slitit hela livet, borde man åtminstone ha tryggheten att man inte får sin inkomst sänkt! Att alliensen som sitter vid makten inte på något vill gynna dem som inte jobbar har väl knappast gått någon obemärkt förbi, men varför sparka på dem som redan ligger?

 


 

Källa: Aftonbladet

Bilden lånad från
Tax calculator


 


Fruktansvärt

Fy, vilken hemsk artikel jag läste precis! Vet inte om man ska bli arg, ledsen eller både och. Både och ligger nog närmast till hands känns det som.
Artikeln handlar om "Stina" (som Aftonbladet valt att kalla henne) som började i högstadiet i höstas. Nya grupperingar bildades i den delvis nya klassen och en av Stinas kompisar föll offer för en grupp mobbare. Men Stina sa ifrån och då vände sig gänget mot henne istället. Det började med kommentarer; de kallade henne "pucko" och när hon berättade för lärarna blev hon en "tjallare".
Glåporden blev allt värre och snart började mobbarna knuffa Stina i korridoren. De tog sig även in i hennes skåp och tog hennes saker. Flera av dem började skriva elaka kommentater om Stina på Facebook och så fort någon skrev något elakt gick de andra in och tryckte på knappen "gilla inlägget". Sedan började Stina få sms från mobbarna på nätterna, bland annat skrev de att hon inte skulle berätta något för någon om mobbingen.
Under jullovet blev det ännu värre. Stina hittade en grupp med hennes namn på Facebook. Gruppen var startad av hennes klasskamrater – som döpt den till "Vi som hatar Stina Johansson". Fem elever hade gått med i gruppen...
Stinas föräldrar anmälde förstås gruppen, som nu är borttagen från Facebook.

Barn kan verkligen vara så bestialiskt elaka! Det har ju kommit en variant av mobbing, som inte fanns för bara några år sedan - nämligen att mobbingen delvis flyttat ut på internet. Något som givetvis gör den mycket svårare att upptäcka och göra något åt.
Personerna som ligger bakom mobbingen och trakasserierna kan vara helt anonyma och det blir svårare att komma åt dem.
När en annan gick i skolan, förekom ju mobbingen mer "öppet" och det kunde därmed vara lättare för de vuixna att se det och förhoppningsvis också göra något åt den.
Det är ju tur att man börjat med ett rejälare arbete mot mobbing än det som fanns under min skoltid. Man hör ju allt oftare om mobbare som polisanmäls, skolor som fälls för att inte gjort tillräckligt för att stoppa mobbing och så vidare. Detta var ju något som knappt förekom alls tidigare. Trots allt är ju mobbing misshandel och det är klart att något sådant ska ge konskekvenser för förövarna.
Det är ju ofta det pratas om lite "hårdare tag" i skolorna och jag är nog benägen att hålla med. Självklart är jag ingen försespråkare för till exempel barnaga, men ungdomarna måste ju trots allt lära sig hur samhället fungerar - att om man missköter sig så får det konsekvenser. Skulle jag som vuxen trakassera, slå och förfölja någon så skulle jag givetvis förr eller senare åka dit för det. Och detsamma borde gälla i skolorna, fast med någon annan form av "bestraffning". Det måste markeras när någon gör fel helt enkelt.

Det är en ganska spridd "fördom" att mobboffer ofta får skylla sig själva, att de får ändra på sig så upphör mobbingen. Men det är ju minst sagt en sanning med modifikation.
Det finns säkerligen en och annan som i viss mån får "skylla sig själv", som kanske skulle kunna "dämpa sig lite" och därmed inte utsättas för samma typ av mobbing - men det är en liten minoritet av dem som utsätts. Och samtidigt finns det ytterst få saker som faktiskt berättigar mobbing, om det ens finns något som gör det.
I grunden är det ju hos förövarna som problemet ligger och ingen annanstans, så det är där arbetet ska börja för att man ska komma till rätta med mobbingen. Det läskiga är ju att man till och med hos vissa lärare kan höra hur de nästan försvarar mobbare med kommentarer som att "ja, men han som utsätts ÄR ju väldigt speciell" eller "äh, lite skit får man väl tåla".
Men sådant känns ju mer som försvarstal av en person som själv är mobbare än någonting annat i mina öron!
 

 
AB 1, 2, 3
 
Bilden lånad från Facebook
 


Leg. kabeldragare

Så har jag idag lekt elektriker och dragit kablar för glatta livet. Det är märkligt hur många kablar en liten router kräver, men när den väl kopplades in häromdagen var det ett par långa kablar som skulle kopplas in åt olika håll. Bara kring denna lilla mackapär såg det ut som ett halvt skatbo.
Min första tanke var att köpa något mindre bord eller pall att ha den på och sedan försöka gömma undan den lite med några prydnadssaker eller liknande. Men så tittade jag närmare på den idag och insåg att den ju faktiskt går att fästa upp på väggen. Så jag började spika, dra sladdar och skruva för glatta livet - och till slut hamnade den lilla apparaten uppe på väggen (se gärna bilderna längs ner i inlägget).
Jag är inte bara född med en tumme mitt i handen utan minst 10 tummar sitter det där så det är sällan jag tar mig för att ens dra kablar, byta ut kontakter eller spika - men idag skedde detta lilla underverk! Jag plockade fram skruvmejslar, hammare och diverse verktyg och blev riktigt nöjd med slutresultatet.
Nåja, fullt så ohändig som jag nyss beskrev är jag trots allt inte. Byta ut en kontakt klarar jag, liksom att fästa upp lite kablar. Måla går bra och vissa andra småsaker - men sen har jag passerat gränsen för vad jag klarar av. Nu ska jag ta mig en funderare på om jag ändå kan hitta nåt snyggt att ställa framför routern, så att den inte behöver synas så markant. Sladdarna räckte liksom inte riktigt till till att sätta den någon annanstans...

Man blir snabbt bortskämd med bekvämligheter, det märker man inte minst när man inte kan nyttja dem. Sedan jag flyttade till Kalmar har jag ju haft EU-moped istället för bil och denna har jag ju kunnat nyttja praktiskt taget året runt. Men den vinter vi har i år, har det varit stört omöjligt! Jag har tillräckligt med överlevnadsinstinkt för att inte ge mig ut och köra moped när det är halt och snöigt, så därmed har den fått stå sedan jag kom iland strax innan jul.
Det går ju an att klara sig utan fordon när man bara ska inte till stan, men så fort man ska någon annanstans också, blir det genast ganska krångligt. Det blir långa promenader och/eller flera byten på bussar.
Så var det idag, när jag först skulle till stan i några ärenden och sedan vidare till ett köpcentra strax utanför stan för att handla mat. I den kyla det nu är, blev jag ganska frusen efter de 20 minuter det tog att promenera dit. Samtidigt behöver jag ju motionen, så det är väl ingen större skada skedd - åtminstone inte om man ser det på det sättet.
Men just under vintrarna kan jag ibland sakna att ha bil. För även om jag kan använde mopeden ganska mycket även vintertid, är det ju inte varje dag det funkar! Och just i år är det ganska besvärligt, får se när det hela vänder...?!
Samtidigt hör man ju till de minst drabbade när det gäller vädret, jag borde inte klaga så jäkla mycket egentligen. Till exempel får jag väl vara glad att min el ingår i hyran i den lägenhet jag nu har, eftersom man kan läsa sig till att elpriserna rasar i höjden nu när det är så pass kallt. Fattas väl bara att Kalmarhem får för sig att höja hyran istället när nu elen blir dyrare...

När jag så småningom är klar med min utbildning och väl börjat jobba igen, kommer det vara en av mina första investeringar att köpa en bil! Jag har i alla år hållt mig ifrån att köpa bil av massor med anledningar, men nu börjar jag mer och mer känna att det faktiskt är dags.
Under en stor del av de år jag bott hemifrån har jag helt enkelt inte tyckt att jag behövt någon bil, jag har klarat mig bra ändå har jag tyckt.
Till det är jag inte särskilt händig med bilar och motorer överhuvudtaget, så därför har jag velat köpa en nyare bil om det ska tänkas bli av. Men det kostar istället så då har ju det ekonomiska kommit in i bilden istället.
Men bara med min moped, är det många gånger jag stått alldeles handfallen när den krånglat. Jag lämnar in för det allra mesta och vågar inte börja mecka med något alls - knappt ens byta tändstift. Jag hade ju ett par bravader med första mopeden jag hade, då jag ringde assistanskåren - bara för att det skulle visa sig att mopeden fungerade fläckfritt när de kom fram. Bara det visar ju hur mycket jag kan om motorer!
Men ska man köpa ny bil, borde man kanske passa på just nu - och knata iväg och köpa en SAAB. Nu om någonsin borde man ju få hyfsat bra pris på en SAAB har jag en känsla av. Samtidigt har man ju problemet med saker som garanti och liknande - vem står för sådant om SAAB läggs ner?! Och hur lätt blir det att få tag i reservdelar och liknande?!
Så jag håller mig trots allt ett tag till innan jag köper bil. Typ fram tills dess, när jag har en skaplig inkomst och kan beviljas lån igen. :-)
 

 
DAGENS KREATION
 

 
AB 1, 2, 3, 4 DN 1, 2, 3, 4 GP 1, 2, 3, 4 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15 VG 1
 
Bilderna lånade från Hammarprodukter, Hakes blommor och Mountaintop Financial Group
 

 

Intensivt

I november var jag knappast ensam om att sitta och svära över den milda inledningen på vintern, eller hur?! Det regnade och var plusgrader och var allmänt grått och trist...
Men ingen har väl knappast missat det totalt omslaget till att bli en riktig vargavinter istället med rekordkyla och mängder med snö. Helt plötsligt började jag själv undra om växthuseffekten inte var något annat än en myt och något påhitt...
Fast nu läste jag motsatsen kan jag säga! Det finns forskare som hävdar att denna vargavinter bara är ett undantag och ingenting annat. Medeltemperaturen och konstant stigit de senaset 100 åren och man tror tydligen inte att det kommer bli någon ändring. Jaja, man får tydligen inte vara alltför optimistiskt någon gång... ;-)
Nu har ju denna vinter varit extrem, men många andra år är jag knappast den enda som förvånats över hur dåligt saker och ting fungerat när det snöat. Det är många gånger det bara snöat någon eller ett par centimeter - och hux flux har vi stora förseningar i tåg- och busstrafiken. Mest extremt är det ju med pendeltåg och tunnelbanan i Stockholm, där det många gånger varit snuddpå omöjligt att ta sig fram vintertid.
Borde man inte vara bättre förberedd i ett land som Sverige och ha tåg som klarar lite snö? Det är ju inte direkt första gången det snöar här, eller hur?!
Men är det som i år, kan man ju ändå har förståelse för att det inte alltid funkar ordentligt - trots allt har det ju kommit stora mängder snö och många gånger under en väldigt kort tid. Då är det ju svårt att hinna med att hålla undan...
Jag har lyckats läsa mig till att det varit etter värre i Norge med ännu värre tågförseningar och inställda tåg, det ska tydligen snudd på råda upprorsstämning bland tågresenärerna. Enligt VG har det funkat många gånger bättre här i Sverige tydligen... För min egen del kan jag inte riktigt jämföra - det är åratal sedan jag åkte tåg i Norge... ;-)

Min tanke när jag vaknade i morse var att "göra stan" lite grann idag och få en massa gjort. Jag behöver skaffa lite saker innan skolan börjar på måndag, saker som ryggsäck, anteckningsblock och så vidare. Och jo då, jag tog mig till stan (bussarna var till och med i tid), men ganska snart var jag redo att ge upp.
Snön formligen vräkte ner och man behövde inte vara ute många minuter för att själv se ut som en snögubbe. Allt blev blött och det började rinna ner smältvatten innanför kläderna... Kanske har man vant sig vid detta under de milda vintrar som varit - jag vet inte - men ganska snart gav jag upp och hoppade på bussen hem istället.
Men en ny ryggsäck blev det i alla fall. Jag hade turen att jag hittade en utförsäljning av ryggsäckar och den jag köpte skänkte man nästan bort - till en tredjedel av det ursprungliga priset.

Lägenheten jag bor i är någon slags kombination av en studentlägenhet (som det ju faktiskt står på hyreskontraktet) och en studentkorridor. Det är nämligen från början en stor lägenhet, som man nu delat upp till två mindre lägenheter med en gemensam hall. Vi har varsin "uppsättning" av alla utrymmen som badrum, kök och så vidare - men ytterdörren till trapphuset och hallen har vi gemensamt. Dessutom måste man gå genom hallen för att komma till respektive badrum - och DET kan ju ibland vara till en nackdel. Framförallt när man duschat, då är det alltid ett väldigt spanande genom dörren för att se att inte någon är i hallen innan man svansar över till sin lägenhet för att klä på sig.
Men killen jag delar hall med pluggar även han till sjökapten - och igår stack han iväg på praktik och ska vara borta ett halvår, bortsett från några dagar här och där då han kommer hem en sväng. Så nu har jag även hallen för mig själv.
Helt plötsligt känns min lilla etta aningen större! Nu kan jag ju nämligen hålla öppet även ut till hallen och lägenheten känns ju på så vis mycket rymligare och luftigare på nåt sätt. Och till det behöver jag inte tänka på att bli "påkommen" när jag kommer ut från duschen... :-)
 

 
VYER FRÅN SNÖTÄCKT HUDKSVALL
 

Lillfjärden...

Utsikt från min mamma...



Snödrivor...
 

 
AB 1, 2, 3 SvD 1, 2, 3, 4, 5 VG 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15
 
Bilderna lånade från Majsans, Paleda
 


Typiskt borgarna

Nu börjar det hagla rapporter om hur 2010 kommer att bli, åtminstone vad gäller sådant man kan förutspå i förväg. Man kan läsa olika prognoser om löner, jobb, pensioner, konjunkturer...
Till hösten är det ju - som bekant - val och min egen väldigt amatörmässiga spådom är att det kommer att bli regeringsskifte då. Jag skulle verkligen bli förvånad om borgarna kommer sitta kvar efter valet, det måste jag säga.
DN.se kan man läsa om hur privatekonomin kommer se ut under året - och själv gör jag noteringen att det bara är friska personer med arbete som är de stora vinnarna. Men kunde man vänta sig med borgarna vid makten?
Jag håller absolut med om att man som arbetslös inte ska kunna gå år ut och år in och lyfta A-kassa i väntan på att drömjobbet med stort D ska dyka upp. Någonstans måste man givetvis komma med en motprestation och visa att man söker jobb och inom rimliga gränser vara beredd att söka andra jobb än man är utbildad till eller vara villig att flytta på sig för att få jobb.
Och självklart ska man inom rimliga gränser också komma tillbaka ut i arbetslivet som sjukskriven och testas för arbetsförmåga, se om man kan jobba deltid eller ta andra jobb än det man är sjukskriven ifrån. Men med borgarnas politik har man gått över gränsen för vad som är rimligt, det blir istället en hetsjakt på fuskare, arbetslösa och sjukskrivna som är snudd på inhuman.

När man ögnar igenom vad DN skriver om privatekonomin för i år kan man se nästan aspekt av borgarnas policy att det ska löna sig att arbeta. Skatterna kommer nämligen att fortsätta sänkas för dem som jobbar - och ju mer du tjänar, ju mer sänks din skatt. Helt i linje med hur borgarna vill ha det.
Däremot sänker man inkomsterna för dem som jobbat hela livet - nämligen pensionärerna. Bara i år sänks pensionerna med 3 procent och garantipensionen med 0,9 procent. 2011 väntas pensionerna minska med 2,8 procent och 2012 med 1,5 procent.
Har man jobbat och betalat skatt hela livet ska även det löna sig på ålderns höst; man ska åtminstone inte få sin inkomst sänkt. Men det är väl så man också vill ha det - och tvinga pensionärerna ut på arbetsmarknaden igen. För det förstår väl vem som helst att vi inte kan ha en så stor del av befolkningen som går och lyfter bidrag år ut och år in, när de faktiskt kan arbeta?! *ironi*



 
AB 1, 2, 3, 4 DN 1, 2, 3
 
Bildeb lånad från Revolution


Ära åt bloggarna... ;-)

Det stora syndromet som vuxit sig allt större under 2000-talet måste vara alla omröstningar som ploppar upp titt som tätt. Helt plötsligt dyker det i olika sammahang upp en rad med telefonnummer dit man kan ringa och rösta och nominera olika saker. Det är olika TV-program, festivaler och vart man än vänder sig - nästan.
En av de senare som dykt upp är Stora bloggpriset som delas ut för andra året i rad. Först ska en rad bloggare/bloggar nomineras inom olika kategorier och sedan får läsarna själva rösta på de bloggar de tycker bäst om.
Priset man vinner? Nja, en blomsterkvast och lite ära, som delas ut på en "gala" i Stockholm i februari.
Vet nog inte riktigt vad jag ska tycka måste jag säga. Min spontanta reaktion när priset instiftades var "jisses vad larvigt" och det står jag nog i stort kvar vid måste jag nog säga.
Självklart skulle det på sätt och vis vara ärofyllt att bli utsedd som en av Sveriges bloggare - om man nu ens skulle bli nominerad. Men som det nu är finns ju priser för ALLT och någonstans känns det som att varför lägga energi på detta? Nej, jag håller mig utanför denna lilla hysteri, det kan jag säga direkt! Även om jag skulle blivit nominerad....
 

 
DE NOMINERADE BLOGGARNA
 

 
AB 1, 2, 3 BP 1
 
Bilderna lånade från Kaktus
 


Rapport från dårhuset

När jag lämnade Hudik igår, trodde jag att jag skulle komma till ett snöfritt och förhållandevis varmt Kalmar, men uppenbarligen bedrog jag mig. Till en början verkade det som att jag skulle få rätt; när jag passerade Södertälje ösregnade det nämligen. Men det höll inte i sig särskilt länge, för vi hann inte mycket längre söderut än Nyköping, så låg det återigen snö på backen. Och idag har det kommit ännu mera snö här i Kalmar!
Och nu kan man ju verkligen läsa om diverse "lärmrapporter" om kyla och mycket snö både här och där. I Norge utlovas 40 minusgrader och i England ställs fotbollsmatcher in eftersom lagen inte tar sig fram på grund av snön och kylan. Det måste ju vara en total katastrof för de fotbollsgalna engelsmännen!
Själv har jag fått skruva upp mina element en del, har så smått gått runt och huttrat här hemma idag. Nu när det börjar mörkna utanför, får det väl bli lite tända ljus också så att man får upp värmen. Och då är det ändå inga 40 minus här - utan bara fem...
Det känns nästan som vi i år får igen dubbelt upp för alla milda vintrar som varit sista åren med gröna jular och plusgrader året om. Naturen tycks nästan vilja ge igen lite efter att ha skämt bort oss så mycket som den gjort med milt väder. Man kan ju fråga sig om engelsmännen knappt sett snö överhuvudtaget? ;-) Under den tid jag själv bodde där kan jag inte minnas så mycket som en snöflinga utan bara regn och åter regn...

Efter mycket om och men lyckades jag idag koppla in det bredband som faktiskt ingår i min hyra. Jag blev till en början rätt irriterad, när jag plötsligt fick ett påslag på hyran för ett bredbandsabonnemang som jag varken beställt eller kunde avboka. Visserligen är det ett bra pris jag får, men jag ställde mig väldigt frågande till att Kalmarhem kunde teckna ett abonnemang i mitt namn utan mitt godkännande.
Men med tanke på att jag ändå ville ha ett billigare bredband när min bindningstid går ut om en dryg månad, brydde jag mig inte om att bråka, utan har nu skaffat kablar och router så att jag istället kopplat in det hela.
Fast inkopplandet var ju inte det enklaste! Jag hade fått med en installations-CD och tyckte mig följa instruktionerna på skärmen till punkt och prick, men lik förbaskat gick det hela inte att koppla in. Till slut gav jag upp och ringde den tekniska supporten istället. Datakillen i andra änden bara suckade när jag nämnde installations-CD:n och han medgav att det fanns flera fel på den som gjorde att man inte kunde följa den för att installera det hela.
Så med hans handledning fick jag till sist mitt nya bredband inkopplat och ska nu bara hitta ett bra ställe att ha routern på - för ögonblicket händer den lite nonchalant längs väggen... Men bredbandet i sig är ju rena drömmen, när jag har mitt mobila bredband att jämföra med! Det säger bara "svisch", så dyker alla sidor upp på skärmen i en jäkla fart.

Men är nu ändå skönt att vara tillbaka hemma igen och återgå till vardagen. Till veckan börjar skolan igen - och sista terminen! Nu börjar jag se slutet på utbildningen och det känns riktigt, riktigt skönt. Några småförberedelser har jag innan skolan börjar på måndag, så jag kommer inte direkt få långtråkigt de här dagarna jag är hemma och ledig.
Det schema jag sett för de första veckorna såg till och med riktigt bra ut, så än så länge känner jag mig nöjd. Sen beror det givetvis på hur mycket få kommer att ha att göra utanför föreläsningarna förstås, men jag har fått rätt bra rutin på att sitta och plugga på skolan även när det inte är några föreläsningar. Så jag kan nog inte påstå att jag våndas särskilt mycket. Just nu åtminstone.
Men det är ju också lättare att ligga i ordentligt och kämpa på när man ser att det är under en begränsad tid. Det kan vara värt att plugga hårt dessa månader fram till sommaren, när man vet att man sedan kommer ha sina styrmanspapper i handen och kan ge sig ut i arbetslivet på riktigt.
Börjar så smått se fram emot det rejält, att återgå till arbetslivet och slippa allt kämpande med tentor och inlämningsuppgifter. Ett tag var jag ju på god väg att hoppa av skolan och strunta i alltihop, men nu är jag glad att jag faktiskt aldrig gjorde det! Så som jag såg det, hade jag ju inget bra alternativ till den här utbildning - och att vara kvar på mitt gamla jobb till pensionen var långt ifrån ett bra alternativ...
 

 
DN 1 SvD 1 VG 1, 2
 
Bilderna lånade från SmultronLunds kommun
 


Going home for Christmas

Märkligt nog var tåget i tid både till och från Hudik idag, detta trots snö och kyla. Visserligen skiner solen och det råder ingen sträng kyla, men jag har lärt mig att inte riktigt lita på SJ längre - tyvärr. Det är alltför ofta det är strul när jag ska åka tåg, med kraftiga förseningar och en rad andra saker som sätter käppar i julen för mig när jag ska åka någonstans. Och det det vore ju extra typiskt om det blev strul nu, när jag också ska vidare från Stockholm.
Men det går ju fler tåg och bussar under eftermiddagen och kvällen, så det värsta som kan hända är ju att jag kommer fram aningen senare. Men det är ju något som kan vara nog så förargligt visserligen, men ändå ingen katastrof.
Bortsett från att det kan vara en hel del strul, så är det ju många gånger bekvämare att åka tåg än att åka långfärdsbuss, som jag normalt brukar göra. Man har gott om plats för benen och kan vara uppe och röra på sig emellanåt - till skillnad från en buss, där jag med mina långa ben har knäna praktiskt taget under hakan. Och till det går det ju fortare - åtminstone de gånger det inte är några förseningar. Något som det ju trots allt inte är varje gång, även om det är lite väl ofta.

Kylan och snöandet tycks dock fortsätta ett tag till, åtminstone till mitten av januari om man ska lite på prognoserna (i Nordnorge har man utlovat -40ºC till veckan, till exempel). Nu börjar jag väl själv dock tycka att man är rätt nöjd vad gäller allt vinterväder. Jul och nyår är över och det är då jag som helst vill ha vinterväder, sen kan det gärna bli vår!
September till december tycker jag är helt okej månader, till skillnad från många andra. September och oktober kan vara riktigt vackra och i november har man ju december att se fram emot, vilket gör att man kan stå ut med allt det gråa och trista.
Men januari och februari är istället riktigt trista månader. Det är kallt och mörkt och man börjar istället tröttna på allt det mörka. Till det har man ofta dåligt med pengar efter julen och det gör det ju inte direkt roligare.

Sakta börjar man väl nu smälta lördagens händelser på krogen. Igår grämde jag mig något otroligt över det hela och tyckte det var både pinsamt och förargligt. Men idag har det mer övergått till ilska över att folk inte kan bete sig, att man inte ska kunna lita på någon.
Det är inte många gånger jag haft minnesluckor efter en utekväll; under hela mitt liv kanske det är frågan om 2-3 gånger som det skett. Då har det varit mitt eget fel, att jag helt enkelt druckit alldeles för mycket, till skillnad från den här gången. Så egentligen ska jag ju inte alls skämmas och gräma mig, men gör det ändå.
Det som känns mest obehagligt är ju helt enkelt att jag inte vet allt jag har gjort och sagt under kvällen. Det har i efterhand visat sig att det rätt rejäla minnesluckor jag fått av vad det nu var jag fick i mig. Även om jag inte fått veta att jag gjort bort mig, så är det ändå otroligt obehagligt.
Man hör ju lite då och då om personer som råkar ut för sånt här och som sedan råkar riktigt illa ut på ett eller annat sätt - så ska givetvis skatta oss lyckliga som tog oss hem helskinnade...

 
AB 1, 2 VG 1
 
Bilderna lånade från Lexplorer och Milehigh
 


Nu är glada julen slut, slut, slut...

Så kommer första blogginlägget detta år och jag får börja med att önska alla ett riktigt gott nytt år!
Nu är helgerna över och imorgon bär det av tillbaka till Kalmar igen. Jag hade tänkt ha lite is i magen och hoppades på en billig sista minuten-biljett med tåget, men riktigt sådan tur hade jag inte. Istället blev det tåg till Stockholm och sedan buss därifrån till Kalmar. Inte det allra billigaste alternativet, men det får duga. Dessutom tjänar jag ett par timmar på att ta tåget första biten, jämfört med buss hela vägen.
Nu hoppas jag bara att tåget behagar vara i tid, så att jag hinner med bussen från centralen i Stockholm. Trots allt har jag 40 minuters bytestid, så det borde inte vara några problem. Men så vet jag ju också att det varit en hel del strul med tågtrafiken på sistone på grund av vädret - så helt säker kan man ju inte vara.
Det är med aningen blandade känslor jag åker hem imorgon får jag nog säga. I grunden ska det helt klart bli skönt att komma hem igen - jag har ju knappt varit hemma någonting alls i höst. Men samtidigt är det sällan jag är uppe i Hudik och träffar släkten, så det känns lite vemodigt att bege sig hemåt också.

Så smått seg sitter jag nu här med nästan allt färdigpackat och klar att avverka de 80 milen till Kalmar imorgon. Segheten kommer mest av tre sena kvällar på rad; först nyår och sedan två utekvällar på rad. Det är något jag egentligen anser mig vara för gammal för, men nu föll det sig så.
Men gårdagskvällen blev väl inte riktigt som vi hade tänkt oss. Vi började utekvällen på en av Hudiks pubar och kommer där ganska snart i samspråk med en väldigt pratsam karl. Efter en stund ville han bjuda på en drink och vi gick alla tre och satte oss vid ett bord.
Men så började vi få ganska dåliga vibbar av honom; han var ganska sarjig på något sätt och skulle hela tiden ta i oss när han pratade. Han kändes allmänt ganska osympatisk. Så vi drar en "nödlögn" och går på toaletten för att därefter lämna puben och gå vidare till nästa ställe.
När vi reser oss och på ett trevligt sätt säger att vi "bra ska hå på toa", blir han plötsligt rosenrasande och börjar skrika åt oss, bland annat att "Stick då för faan!!". Det blev en väldigt olustig stämning så vi knatar därifrån illa kvickt.
Men ganska snart insåg vi att något inte stått rätt till - vi måste helt enkelt fått något i våra drinkar. För helt plötsligt kändes det som vi verkligen tömt baren på första stället, som om vi druckit mängder av alkohol - vilket vi inte hade.
Och idag vaknade framförallt jag - som var den ende som druckit upp hela drinken jag fick - med väldigt påtagliga minnesluckor, stora delar av kvällen minns jag helt enkelt inte, de är helt raderade från minnet! Och när jag räknar efter hur mycket jag druckit, är det en total omöjlighet att jag blivit så pass påverkad som jag kände mig - det går bara inte.
Det är verkligen en hemsk upplevelse att sådana minnesluckor och inte veta vad man gjort eller sagt. Visserligen är jag inte den som brukar göra bort mig när jag är ute, jag blir inte stökig, våldsam eller otrevlig. Men jag vaknar ju ändå mycket hellre nästa morgon och minns vad jag gjort - även om det innebär att jag gjort bort mig - än att jag vaknar och inte har den blekaste om vad som hänt. Då kan jag ju åtminstone reda ut det hela...
Så nu ska vi i alla fall testa oss och se om det finns några spår efter några droger hos oss och sedan får vi väl ta beslutet hur vi ska gå vidare med det hela.

Tyvärr är ju i alla jag själv ganska blåögd och naiv i många sammanhang; man vill ju tro väl om alla! Detta trots att man ju vet att det är otroligt vanligt att folk drogas på krogen och sedan råkar riktigt illa ut. Så här i efterhand tänker man ju på vad som faktiskt kunde ha hänt! Så det var ju en väldigt tur att vi ändå tog oss hem och så vidare med kroppar och ägodelar intakta.
Som kille är det ju dessutom ytterst sällan man erbjuds drinkar på det där sättet när man är ute, det vanligaste är ju att det är tjejer som blir det. Så för min del är det ju lite ovanan när frågan dyker upp, som gjorde att jag tog emot drinken - vilket jag givetvis egentligen inte skulle ha gjort.
Så hädanefter kommer jag vara ännu mer restriktiv med att ta emot något när jag går ut, det är en sak som är säker! I grunden är det ju fel att man inte ska kunna lita på folk, men så är det ju tyvärr i många situationer...
 

 
BAR 1 SMP 1
 
Bilden lånad från Levindas värld