Varningskyltar

 
 

 
Bilderna lånade från Novus och Jesper
 

 

Dagens citat

 


När en politiker säger att vi sitter i samma båt så var på din vakt!

Det betyder att det är du som ska ro!!

 
Wilhelm Moberg
 

 
AB 1 EX 1, 2 SvD 1
 
Bilden lånad från Toyota Center
 

 

Efter regn kommer solsken

Hela helgen har det regnat, i alla fall till coh från! Lördagen var nog värst, då det formligen vräkte ner större delen av dagen. Söndagen blev lite bättre och tur var väl det! På kvällen var det utomhuskonsert i Borgholm med Lars Winnerbäck - med mig i publiken. Visserligen duggade det till och från större delen av kvällen, men det blev i alla fall inget ösregn.
Men hängivet Winnerbäck-fan som undertecknad nu råkar vara, så glömde jag ganska snart att det regnade sedan konserten vält kört igång.
Vid halv två var jag slutligen - trött, kall och lerig - nedkrupen i sängen för några timmars sömn. Så ögonlocken var tunga som stenblock när väckarklockan ringde kvart i sex och det var dags att åka och jobba. Denna vecka, liksom två veckor till, är det städning några timmar på morgonkvisten som gäller - och tur är väl det! Dels behövs ingen större tankeverksamhet för att städa och dels kommer jag hem i bra tid på förmiddagen, så det kan bli några timmars sömn till.
Normalt går jag ytterst jag går ut på något när jag jag ska upp och jobba dagen efter, men undantag går det självklart att göra - och en konsert med Winnerbäck är något jag mer än gärna gör undantag för. :-) Det kan då vara värt att vara lite trött när man går till jobbet! Men en "vanlig" krogrunda skulle jag inte ta dagen innan jag jobbar klockan sju - sådana övningar kan jag lika gärna spara till kommande helg. Trots allt är man ju inte 20 längre...

Idag kom så det efterlängtade samtalet från föräkringsbolaget! Beskedet blev som jag hade väntat mig; man löser in mopeden. Trots allt var den ganska medfaren när jag fick igen den och jag förstår faktiskt att man väljer att lösa in den istället. Framförallt när det är en så pass billig moped som det är frågan om.
I slutet av veckan har jag förhoppningsvis pengarna på kontot och jag har redan börjat titta lite på olika mopeder. Tanken är att hitta någon billig som försäkringspengarna räcker till. Förmodligen blir det någon begagnad, mer räcker knappast pengarna till... Även om det givetvis skulle vara mycket mer lockande med en helt ny, det går inte komma ifrån.
 

 
BAR 1
 
Bilden lånad från Kaela
 


Makalöst...

Uppenbarligen har man valt rätt tillfälle att börja plugga! För de nya antagningsreglerna till högskolan verkar ju i ärlighetens namn inte riktigt kloka. Vad jag själv har lyckats läsa mig till så kan man nu få extrapoäng om man läst vissa meriterande kurser på gymnasiet. Dit räknas till exempel språk och matte. Så istället för 20,0 - som var den tidigare maxgränsen - kan man få upp till 22,5 i poäng att söka in påhögskolan med. Men möjligheten dessa extra poäng gäller bara sökande med gymnasiebetyg från 2003 och framåt. Med andra ord bara personer under 26 år.
Enligt Utbildningsdepartementet "Har regeringen gjort bedömningen att det givits tillräckligt med tid att påbörja studier på högre nivå för de som gick gymnasiet enligt kursplaner före hösten 2000.”
Med andra ord har man förbukat en stor del av sin chans till högskoleutbildning om man valt att vänta med att börja plugga. Även om det inte är omöjligt att komma in, blir det självklart svårare för den som inte kan tillgodoräkna sig dessa extra poäng.
Jag har något minne av att man tidigare sagt att man vill uppmuntra folk till att utbilda sig, men frågan är väl hur man kan få detta till att uppmuntra någon till utbildning? Det kan finns åtskilliga orsaker till att man väljer att utbilda sig senare i livet, men det är härmed slut på! Även om du varit sjuk under många år och inte kunnat utbilda dig, så får du skylla dig själv. Du har nämligen förbrukat dina chanser.

Dock ska nu det nya antagningsreglerna utredas på nytt. De kan nämligen strida mot EU-rätten. Hur vore det att tänka först och handla sen? Man skulle bespara sig ganska mycket onödigt slit på så sätt - och kanske hushålla lite mer med skattemedlen istället för att utreda saker och ting två gånger... ;-)
Och som sagt: en annan valde uppenbarligen att utbilda sig i rättan tid! Hade jag väntat några år till, hade jag kanske överhuvudtaget inte kommit in...
 

 
KÄLLA: DN 1, 2, 3, 4
 
Bilden lånad från HD
 


Pengars kontrast

Sommaren 2010 tycks verkligen bli kontrasterna sommar. Från att vi i veckor haft extrem värme och torka med hög brandrisk, har vi nu gått till extremt regnande och man varnar om regnkaos med 50 millimeter regna på bara ett dygn.
Här i Kalmar har det i skrivande stund i princip regnat konstant sedan fredag morgon.
Man får inse att regnet behövs, bara det upphör till söndag kväll då jag ska på utomhuskonsert med Lars Winnerbäck i Borgholm! Idealet är förstås om det är varmt också, men så länge det inte regnar är jag helt nöjd. Det förtar trots allt väldigt mycket av glädjen om det tänker regna hela kvällen.
Ikväll kommer det med andra ord inte hända särskilt mycket! Utanför mina fönster formligen värker regnet ner, jag ser knappt huset mittemot genom väggen av vatten. Det blåser och är strax över 12 plusgrader. Så nej, jag känner mig inte särskilt lockad att ens sticka näsan utanför dörren ikväll! Jag kommer sitta kvar hemma med mina ljus och TV:n påslagen. Med tanke på de intensiva veckor som varit sista tiden, är det inte någon skada att ha en lugn och skön kväll.
Till vädret får tilläggas ett praktiskt taget tömt visakort som knappast tillåter några större utsvävningar ikväll. Framförallt inte om jag ska ha råd med en utekväll imorgon. Så jag får kanske inte att jag inte har så jäkla mycket att välja på! *L*
Nej, ärligt talat: hade jag velat gå ut på något hade jag mycket väl kunnat vaska fram pengar till det, men känner att en lugn hemmakväll absolut inte är helt fel! I vilket fall är det sällan mycket folk i farten såhär sista helgen innan lön, nästa helg kan det bli mer fart ute. Och med tanke på att jag ska ut imorgon, så känns det helt okej! Jag gillar faktiskt att sitta hemma emellanåt också. :-)

Äntligen, äntligen har jag i alla fall fått tummen ur arslet och skickat in en ansökan till CSN om studiebidrag till kommande läsår. Normalt brukar jag vara ute i god tid med min ansökan, mest för att det brukar vara ett väldigt strul med min ansökan i stort sett varenda gång jag sökt! De första tre gångerna jag skickade in min ansökan om csn-pengar fick jag bara veta att jag nekats studiestöd. När jag sedan ringer och ifrågasätter beslutet meddelar man bara att jag fyllt i min ansökan fel.
Första året godtog jag beskedet, liksom det andra. Tredje året drog jag en kopia av min ansökan, bara för att ha motargument när jag ringde. Och jo, jag fick nobben från CSN! Och jo, när jag ringde hade jag "fyllt i blanketten fel". Jag frågar på vilket sätt - och kan sedan utifrån kopian jag har i handen meddela att så inte är fallet. Jag får min ansökan beviljad över telefon och året efter blir min ansökan godkänd rakt av.
Så i år återstår att se om CSN tänker krångla, eller om jag får min ansökan beviljad även denna gång utan en massa onödigt besvärligt ringande kors och tvärs.
Detta blir i alla fall sista året med CSN och en urusel ekonomi! Nästa sommar kommer jag att jobba och ha en inkomst som tveklöst kommer ligger över vad man får från CSN varje månad. Man blir inte direkt fet när man pluggar, det vet ju de flesta som någon gång har pluggat...
 

 
AB 1 DN 1 EX 1, 2 SvD 1, 2, 3
 
Bilderna lånade från Bio kontrast, Photobucket
 


*Lämplig rubrik efterlyses*

Sedan igår har temperaturen ute ungefär halverats! Från som mest 34 grader igår, har det idag legat runt 18-19 och regnat till och från hela dagen. Det är visserligen något som behövts med tanke på att det inte regnat på flera veckor, men kontrasten var verkligen total. Igår var jag glad att jag inte har cykelrunda under brevbäringen, jag hade då varit genomblöt av svett - idag var jag glad att jag inte cyklade eftersom jag då varit genomblöt av regn. Istället blev jag blöt om högerarmen, som ju givetvis flaxar ut och in genom den öppna rutan under hela brevbärarrunden men sådant kan jag ändå leva med.
Det var dessutom många höjda ögonbryn när vi idag såg de postmängder som kom från sorteringsterminalen i Alvesta. Det var nämligen praktiskt taget ingen post alls! Jag har till och från jobbat flera år inom Posten, men aldrig sett så lite post. Kvart över tolv var jag tillbaka från rundan och det är den tiden man en - normalt sett - bra dag hunnit med lite drygt halva rundan.
Det är ju alltid lite kluvna känslor till dessa lugna dagar när man går på timmar, som en annan gör under somrarna. Å ena sidan är det självklart skönt att komma hem i bra tid så här på fredagen, men å andra sidan blir det ju mindre pengar. Men man får ju tar det hela för vad det är! Och när man har dessa lugna dagar, blir att alltid lite småplock inne på terminalen så jag fick ändå någon timmes arbetstid till innan jag gjorde helg. Som på alla andra arbetsplatser passar på man på att ta reda på sådant som det inte alltid finns tid till i normala fall när det är riktigt lugnt. Som idag. Själv blev jag bland annat ivägskickad till verkstaden för att hämta en postbil som varit inne för reparation, det sorterades bland papper och register...

Så har nu papprena inför höstterminen börjat droppa in. Sakta börjar jag inse att det snart är dags att återgå till vardagen i skolbänken igen. Men det ska bli kul också! Nu ser jag slutet på allt pluggande och kommer dessutom läsa en rad riktigt intressanta ämnen.
De saker som tycks sätta käppar i hjulen för många andra till denna termin är ju dessutom inget som en annan märkt av - det tycks faktiskt som att man valt att börja plugga vid rätt tillfälle! De nya intagningskraven till högskolan som börjat gälla skulle verkligen ställt till problem för mig, med tanke på att jag väntat så pass länge med att börja plugga. Men till de kurser jag nu sökt har detta inte varit något hinder uppenbarligen.
Och redan när jag började pluga 2006 var det mycket prat i Kalmar om hur svårt det var att få tag på billiga smålägenheter. Själv hade jag turen att kunna ha lite framförhållning i och med att jag kom in redan 2005 men fick skjuta ett år på studierna och samtidigt behålla min plats. På så sätt kunde jag under ett års tid söka lägenheter.
Sen må det vara så att den lägenhet jag fick tag på inte har världens kanonläge, men å andra sidan är den åtskilligt billigare än ett studentrum inne i stan. Jag betalar precis över 3000 för 49 kvm inklusive el, vatten, parkering och bredband. Ett studentrum på 20-25 kvm inne i stan får man inte under 3500. Så då är det värt att ha 5-6 kilometer att åka som jag ser det.
Och jag minns vilket besvär många av mina klasskompisar hade vid starten 2006. Många inhystes i tillfälliga logiment på olika håll för att ens ha tak över huvudet. Så det är knappast något nytt fenomen med bostadsbristen, även om den tycks vara än värre i år.
 

 
AB 1 DN 1, 2 SvD 1, 2, 3 VG 1
 
Bilderna lånade från Samantha och Ordinary girl
 


Bara ett liv

Själv har jag alltid haft en grundläggande livsfilosofi som går ut på att den dag jag ligger för döden, vill jag kunna se tillbaka på mitt liv och veta att jag gjort det jag velat med mitt liv. Jag vill veta att jag unnat mig det jag velat och kunnat utifrån de förutsättningar jag haft och att jag faktiskt gjort, eller åtminstone försökt göra det jag velat med mitt liv utifrån mina förutsättningar och de möjligheter jag haft.
Jag skulle på dödsbädden aldrig kunna förlåta mig själv om jag då inser att jag haft möjligheter som jag bara låtit passera och aldrig ens gjort ett försök att göra sådant som jag drömt om. Hade det sedan visat sig att vissa saker inte gick att uppfylla av en eller annan anledning, då hade det bara varit att gilla läget - men att bara låta det passera hade varit en synd...
Min utbildning till sjökapten är ett praktexempel. Jag hade lusläst alla upptänkliga utbildningskataloger, sökt på internet och i tidningar och till sist kommit fram till att det fanns bara en enda utbildning jag kunde tänka mig att gå - och det var till sjökapten. Det fanns helt enkelt inga andra alternativ. Och det började bli dags, jag närmade mig 30 och ansåg att jag inte hade många år kvar innan jag ansåg mig vara "för gammal" för att börja plugga.
Första gången jag sökte var 2004, men då kom jag inte in alls. Den andra - 2005 - kom jag in på resultatet från högskoleprovet, men då visade det sig dock att jag såg för dåligt för att ens kunna göra den obligatoriska praktiken - och heller aldrig kunna jobba som sjökapten. Mot att jag opererade ögonen fick jag behålla mina plats till 2006. Och så blev det. Jag tog ett banklån och lade mig sedan på operationsbordet. 20.000 per öga fick jag betala, men det är värt varenda krona!
Hade det istället visat sig att det inte fanns några chanser att komma in, att jag inte skulle kunna operera bort mitt synfel till exempel - då hade jag fått gilla läget och tänka ut något annat. Men hade jag inte ens kolla upp den möjligheten hade jag förmodligen ångrat mig djupt.

Egentligen har jag nog alltid varit ganska orädd av mig. Jag har kastat mig in i saker, provat på nytt och flyttat runt mer än vad många gjort. Så på vissa fronter är jag inte den rädda och försiktiga personen.
Men med åren har vissa "rädslor" ändå dykt upp. Jag är fortfarande lite äventyrslysten av mig, men har möjligen blivit lite mer försiktig av mig. Jag har nämligen mer och mer börjat inse vad bräcklig och skört allting ändå är! Hur kort livet ändå är och vad viktigt det inte bara är att ta tillvara på den tid man har - utan också se till att sköta sin hälsa för att få förbli frisk så länge det bara går.
Det pratas ständigt och jämt om hur viktigt det är att sköta sin fysiska hälsa; att äta rätt, motionera och så vidare. Men för min del finns det en aspekt till, nämligen att psykisk och fysisk hälsa går hand i hand. Mår jag inte bra psykiskt mår jag inte bra fysiskt - och tvärtom. Och för att jag - liksom de flesta andra - ska må bra psykiskt, måste jag också unna mig saker emellanåt. Dit hör till exempel saker som att äta gott, kunna ta ett glas vin, äta sötsaker och så vidare.
Men det är just där man kommer till det svåra! Man måste hitta en balans... I måttliga mängder och i kombination med att man rör på sig är dessa saker inte nämnvärt skadliga, det är ju till och med så att vi behöver socker, fett, salter och så vidare. Och alkohol sägs ju till och med vara bra för kroppen i små mängder. Så det är vid överkonsumtion det blir skadligt.
Så kort och gott; för att må bra måste man även unna sig saker, så länge det inte går till överdrift. Åtminstone är det så för min del, jag vill inte avstå från vissa saker totalt. Istället får man hitta någon form av "balans"...

Men mer och mer har jag med åren insett vilken katastrof jag förmodligen skulle uppleva det som om jag råkade ut för något större. Om jag fick ett allvarligt handikapp, om jag fick en dödlig sjukdom eller råkade ut för en olycka och dog väldigt tidigt.
Jag har nog helt enkelt på allvar insett att man faktiskt är dödlig och hur viktigt det är att ta tillvara på det man har. Ta tillvara på de tillfällen som ges, men också att hålla sig frisk.
Livet kan vända extremt fort på otroligt många sätt, det kan många gånger vara ett ögonblicks verk och helt plötsligt ändras allt totalt.

Men dessa "rädslor" har mer resulterat i att vara lite försiktigare och mån om sig själv än i att dra sig tillbaka totalt i rädsla av att något kan gå illa.
Istället inser jag vikten i att ta tillvara på tillfällen som ges och att tänka på hur jag sköter kroppen på ett annat sätt än jag tidigare gjort. Som att jag till exempel slutade röka för 1,5 år sedan var ett direkt resultat av detta. Jag började inse vilka konsekvenser rökningen kunde ha för kroppen och att jag inte under några som helst omständigheter vill få kol, cancer, emfysem eller något annat som rökning kan orsaka.
Jag har börjat inse att jag sakta men säkert närmar mig "halvlek" - och med tanke på hur fort de sista knappa 33 åren har gått vill jag inte veta hur fort de kommande 33 kommer att gå! Medellivslängden för en svensk man är knappt 79 år, så med andra ord har jag snart levt halva den tiden. Så varför korta av denna tid ännu mer genom att förstöra hälsan i onödan?
 

 
Bilderna lånade från Mixin, Mia och Madeleine
 


Värmeslag


Displayen i postbilen idag...
 

 
Dagens värme har varit minst sagt tryckande. Det har återigen passerat 30-graderssträcket och varit en tryckande, fuktig värma som starkt påmint om tropikerna snarare än Småland. Det tog inte lång stund i bilen innan jag var genomblöt av svett och maniskt började längta hem till en sval dusch. Väl hemma blev det också mycket riktigt en sådan, men sedan har jag helt enkelt inte orkat göra någon mer nytta än laga middag.
Självklart bidrar det också att jag varit vaken sen strax efter fem i morse, men värmen är garanterat den största boven! Bara jag gick ut med soporna - en promenad på ungefär totalt 50 meter - fick svetten att drypa och jag var helt slut när jag var tillbaka i lägenheten.
Men visst känns det typiskt, när man nu tittar på väderprognoserna. Förra veckan var supervarm, men under helgen vände det och det blev regn och åska. Sedan vände det i måndags igen och det har varit fantastiskt bra väder hela veckan. Så på lördag - när jag äntligen är ledig - lovar man regn och eventuellt åska som sakta kommer dra bort på söndag. Måndag? Ja, då blir det solsken förstås! "Lagen om alltings jävlighet", eller vad säger man?!
Men det är väl bara att gilla läget helt enkelt. För mig är huvudsaken att det är bra väder på söndag kväll! Då är det nämligen dags för en av sommarens stora händelser, Lars Winnerbäck spelar i Borgholm och jag ska förstås dit! Och så länge det inte regnar, är jag nöjd. Kyla kan man lätt klä sig emot, men regn är lite svårare även om det finns regnkläder och paraplyer. Men allt blir kladdigt och blött och det förtar en mycket stor del av nöjet med en utomhuskonsert. Sist jag var på Winnerbäck var det som en tropisk kväll med fantastiskt väder och man får väl hålla tummarna för att det kommer bli likadant även denna gång!
 

 

På söndag är det dags...
 

 
AB 1, 2 SvD 1

Bilderna lånade från Tobias, Smultron
 


Brottsligt att klaga på Ryanair

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om Ryanair, där jag förmodligen var aningen negativ om flygbolaget. Framförallt för att jag tycker de har ganska taskig marknadsföring och att biljetterna i slutändan inte alls blir så billiga som min vill få det att se ut i marknadsföringen.
Nu tycks det vara säkrast att plocka bort detta mejl innan jag blir hämtad av polis! För det är tydligen så flygbolaget gör mot personer som klagar på dem. Det hände åtminstone Henrik Ulven på en flygning till Oslo. Han hade beställt en smörgås, som han inte ansåg vara särskilt bra när han fick in och ville därför lämna tillbaka den och få igen pengarna. Det gick inte, istället blev han hämtad av polis när planet landade och besättningen hävdade att han uppträtt störande ombord. Något som andra passagerare intygar att han inte gjort.
Så kanske säkrast att vara försiktig med vad man säger om detta flygbolag innan man blir arresterad?! ;-) Om de inte gör som andra företag och JK-anmäler mig för förtal, det har ju hänt förr. *L*
 

 
AB 1 EX 1 VG 1, 2
 
Bilden lånad från Alexandru
 


Vardagslunk

När jag var liten imponerades jag av brandbilar, polisbilar, helikoptrar - sådant som de flesta småpojkar imponeras av. Brevbäraren däremot, lät jag passera väldigt obemärkt när posten kom. När jag var liten för att jag var totalt ointresserad av de där tråkiga kuverten med mina föräldrars namn på som han la i brevlådan. När jag kom upp i tonåren hade jag en lång rad brevvänner, så då var jag visserligen intresserad av vad brevbäraren faktiskt la i lådan - men å andra sidan var brevbäraren en klimakteriekossa i ordets rätta bemärkelse. De gånger man faktiskt kom ut och mötte upp brevbäraren, slängdes den direkt på marken varpå brevbärarbilan försvann med en rivstart. Paket som inte gick ned i lådan lades i ur och skur på marken vid brevlådan - och kom hon inte åt lådan av någon anledning, hände samma sak med all post! Så det var åtskillig post som blev förstörd för oss. Men under alla år som denna dam kom och delade ut posten på var gata - under 10-15 års tid - hörde jag henne aldrig yppa ett enda ord, inte ens "hej" när man hälsade.
MEN när jag kommer med postbilen på min dagliga runda, har jag ett koppel med ungar efter mig på praktiskt taget varenda gata! Är de ute i grupp och leker på gatan när jag svänger in, säger det svisch och på ett ögonblick står det en glatt leende unge utstationerad vid varenda brevlåda för att ta emot just sin familjs post. De pratar och kvittrar, beundrar bilen och är fascinerade av hur mycket post som ryms bak i det lilla lastrummet. Att ta emot dagens post är plötsligt väldigt stort för dagens barn!
Häromdagen kommer en liten flicka i femårsåldern ut och ställer sig vid en av brevlådorna för att ta emot dagens post. Hon får förstås kuverten som egentligen skulle läggas i brevlådan i sin lilla näve, hon tackar med ett sådant brett leende som bara en femåring har och pinnar iväg åt sitt håll medan jag kör vidare åt mitt. Jag vänder en bit bort för att dela ut posten på andra sidan gatan och ser plötsligt flickan jagas av vad som uppenbarligen är hennes pappa.
- Ge pappa breven, det är grannarnas post!! gastar han efter henne.
- NEEJ!!! Det är MIN post!! Jag fick den av brevbäraren ju!! skriker hon tillbaka och pinnar runt på gräsmattan i en jäkla fart. Till sist lyckas föräldrarna fånga in den lilla flickan, pappan springer över tvärs över gatan och lägger posten i den brevlåda där de faktiskt skulle ligga medan mor och dotter står vid den brevlåda som faktiskt är deras och tar emot den post som de rättmätigen ska ha. Så föräldrarna fick den dagens beskärda del av motion och jag fick dagens skratt. Jo, det såg faktiskt ganska roligt ut med den lilla flickan med posten i sin lilla näve med mamma och pappa hack i häl...

Så vet inte om jag bara har en traumatiserad bild av brevbärare sedan jag var liten, eller om brevbärare plötsligt fått lite bättre status än tidigare?! Men poppis är man absolut längs rundan, framförallt bland barnen, något annat kan man inte säga!
Nu har jag bara tre dagar kvar av sommarvikariatet och får nog erkänna att jag kommer sakna de små välkomstkommittéerna som står och väntar på mig längs gatorna. Medan vissa av föräldrarna (dock långt ifrån alla) är duktiga på att klaga och påpeka när man är sen, något brev hamnar fel eller liknande så får man alltid ett glatt leende och någon härlig kommentar från de små när de kommer pinnande för att ta emot posten!
 

 
Bilden lånad från The Bejconpire
 


Apropå barnarbetare

Ytterligare kommentarer behövs knappast, bilden får tala för sig själv! :-)

 


Bortskämda överklass-snorungar...?

Jag har alltid radion på när jag är ute på körningar med postbilen och ibland får man verkligen höra om de mest märkliga saker! Häromdagen avhandlade man ett nytt fenomen som börjat bli rätt vanligt bland festande "brats" på krogarna kring Stureplan, men som även spritts till andra "finare" ställen.
Fenomenet kallas "vaskning" och har sitt ursprung i att många - oftast mer välbärgade - haft för vana att spruta champagne omkring sig när de beställer in helflaskor av denna dryck på krogen. Givetvis blir det väldigt kladdigt på golv och möbler av detta sprutande - och ett väldigt arbete för krogpersonalen att torka upp. Så då kom fenomenet "vaskning" som helt enkelt innebär att bratsen nu beställer in en extra flaska champagne som de - istället för att spruta innehållet omkring sig - helt enkelt ber servitrisen gå och hälla ut i slasken.
Det om något borde kallas alkoholmissbruk om man frågar mig! Eller helt enkelt ett annat sätt visa att man har gott om pengar...

Men att det finns folk som har råd att betala multum för en kväll ute i svängen råder det ju inga som helst tvivel om! Fast å andra sidan har ju också krogarna mage att ta betalt när folk kan betala för sig. Under Stockholmsveckan i Båstad kan bokning av ett drinkbord kosta 40.000 kronor för en kväll, men då ingår också drinkar under hela kvällen. Nöjer man sig att - på samma krog - "endast" beställa in champagne, kostar den billigaste (0,75 liter Brut Imperial) 975 kronor och den dyraste 165.000. Men då får man 3 liter Dom Perignon White Gold i en flaska gjuten i vitt guld.
Nog för att även jag själv garanterat skulle få lite lyxigare vanor om jag hade gott om pengar, men jag skulle knappast lägga hundratusentals kronor på en utekväll. Möjligen om det var något speciellt - en jämn födelsedag eller liknande - och jag verkligen hade gott om pengar, men knappast annars. I grunden känns det väldigt osmakligt att lägga dessa enorma summor "bara" på att festa. Om jag är avundsjuk? Nej, absolut inte! Jag missunnar inte personer som gjort sig förtjänt av det att ha gott om pengar och kunna unna sig saker, men det blir osmakligt när det är dessa gigantiska summor...
 

 
AB 1 EX 1
 
Läs också: Jinge
 
Bilden lånad från Storegården
 


Sommaren är kort

Från tropisk hetta har nu vädret slagit om till tropiska åskoväder. I morse hoppades jag på en välförtjänt sovmorgon, men sådan tur hade jag inte! Strax innan nio väcktes jag av ett skyfall och ett åskande utan dess like. Bokstavlig talat vibrerade fönsterrutorna vid varje knall, de tunga molnen gjorde det nästan nattsvart ute förutom när blixtarna kom och lyste upp under bråkdelen av en sekund.
Att få sova till nio må visserligen vara något av en sovmorgon, men inte när man kom i säng först vid tre. Jag kunde inte riktigt motstå frestelsen att sätta mig på en av stans alla uteserveringar igår kväll, men hade inte tänkt bli särskilt sen. Men jag vet hur det brukar bli - jag lär mig ALDRIG. Jag kan helt enkelt inte säga att jag bara ska ta en öl och sedan åka hem, så länge jag inte är så illa tvungen av någon anledning. Så halv tre kom jag mycket riktigt hemrantandes och låg i sängen ungefär en halvtimmer senare.
För att någon gång mellan halv nio och nio bli väckt av den extrema åskan. Runt en timme höll ovädret på och har sedan övergått till ett kvalmigt, kvavt och fuktigt väder där man svettas vid minsta rörelse. Men nu hör jag återigen åskan på håll, så SMHI tycks få rätt när de siar om att åskan kommer tillbaka under eftermiddagen/kvällen.
Men regnet behövs ju, det kan man inte komma ifrån. Det är verkligen extremt torrt och har varit eldningförbud i flera veckor, så lite vatten borde väl knappast skada. Så länge det inte är det vädret som kommer stanna resten av sommaren, så klagar jag inte på lite mysigt oväder någon dag! Jag hör nämligen till dem som tycker att åska kan vara riktigt mysigt, åtminstone så länge jag inte behöver gå ut. Istället ordnar jag lite mat, tänder ljus och sitter inne och myser för öppna spjäll! Så länge det inte håller på dag efter dag efter dag med regn och åska, är det i mitt tycke enbart mysigt med detta väder!
Mindre avundsjuk är jag dock på de stackare som denna helg är på Öland Roots Festival och dessutom ska sova i tält! I torsdags åkte min bror med sällskap dit och skulle tälta och lyssna på musik. Men i förmiddags ringde de och meddelade att tältet helt enkelt regnat sönder under morgonen. Och snäll storebror som man är, åkte man givetvis dit och skjutsade in dem till Färjestaden så att de kunde köpa ett nytt tält. Tur för dem att jag råkar ha bil denna vecka så att jag faktiskt kunde göra en utryckning. ;-) Men personligen hade jag inte velat sova i tält denna helg med tanke på väderprognoserna! Även i bra väder är jag alldeles för bekväm för sådant... ;-)

I torsdags fick jag så äntligen, äntligen tillbaka mopeden. Nio veckor har det tagit polisen att utreda det hela, trots att man haft en känd gärningsman som togs på bar gärning, körande på moppen. Jag måste nog säga att jag varit väldigt undrande över vad det är som tagit sådan tid, men nu har jag i alla fall fått igen den.
Dock är den i sämre skick än vad polisen givit sken av när jag pratat med dem. På dem har det låtit som att det i stort sett varit tändningslåset som varit skadat, så jag utgick praktiskt taget ifrån att jag skulle kunna köra hem den från polisen i Nybro, där den fanns.
Men sådan tur hade jag dessvärre inte, istället var mopeden ganska illa tilltygad. Det kommer behövas nya skärmar både här och där, nu sadel, nytt avgassystem, nytt tändningslås. I princip tycks det bara vara själva "stommen" på moppen som fortfarande är intakt. Så köra hem den 3,5 mil till Kalmar var inte att tänka på! Istället fick jag leda den till en verkstad i närheten, där man lovade att ta sig an mopeden och sköta kontakten med försäkringsbolaget.
Med tanke på hur illa tilltygad den faktiskt var, är väl en kvalificerad gissning att man kommer lösa in den istället. Så jag får se hur mycket jag får ut på försäkringen, om jag kostar på mig att köpa en ny.
Det är så fruktansvärt frustrerande att det finns personer som uppenbarligen inte kan skilja på "mitt och ditt" och absolut ska och stjäla andras ägodelar. De här tjuvarna har ställt ganska mycket besvär för min del och framförallt en hel del extra utgifter. Bara självrisken på försäkringen ligger på 3.000 kronor till exempel. Visserligen känns det ju som någon form av "seger" att de trots allt gripits och kommer att åka dit för det här, men det gör ju fortfarande inte att min sommar blivit enklare för att de får någon form av straff. Jag hade hellre haft mopeden kvar kan jag ju säga...
 

 
AB 1, 2 DN 1, 2, 3 EX 1 SvD 1, 2
 
Bilderna lånade från Backastugan och Arpem
 


Den nya tidens slav

Helt plötsligt har allt blivit fantastiskt offentligt. Vi lägger ut vad vi äter till frukost, när vi byter TV-kanal och när det är dags att sova till allmän beskådan på internet.
Om någon som var gammal för bara 15-20 år sedan skulle vakna till liv idag, skulle vederbörande med största sannolikhet bli rejält förvånad över hur ivrigt vi lägger ut dessa saker till allmän beskådan!
Personligen försöker jag vara ganska restrektiv med vad jag lägger ut och inte. Vissa saker kan jag förstås vara ganska ärlig och öppen med, men jag försöker ändå hålla på en viss integritet. Men på något märkligt vis anses saker och ting inte längre vara "offentliga och tillkännagivna" innan de finns på Facebook. Nu ringer vi inte längre till våra närmaste och berättar när något speciellt hänt - vi uppdaterar vår status på Facebook istället.
Missförstå mig inte! Jag finns också på Facebook och tycker det är ett lysande sätt att hålla kontakt med folk. Men ibland kan det gå dagar utan att jag ens är  där och tittar - och framförallt har jag vissa gränser kring vad jag lägger ut och inte. Precis som här på bloggen, där jag har vissa stenhårda gränser kring vad jag skriver om eller ej.
Jag kan ibland få kommentarer kring varför "det eller det" inte finns på Facebook eller bloggen, eller varför jag inte berättar vissa saker här när jag kan vara så ärlig kring andra saker. Men jag har mer och mer börjat få någon form av "obehagskänsla" kring att lägga ut precis vad som helst på internet. Jag har inte så mycket emot att skriva ärligt och öppethjärtat, men då ska det vara saker som berör enbart mig till exempel. Jag vill inte lämna ut någon annan, alltså. Sen är det ju frågan om integritet - måste jag offentliggöra på Facebook att jag till exempel träffat en tjej eller med vem jag varit på krogen på fredagskvällen? Själv tycker jag inte det, men alla håller inte med mig.
Men som det är idag, ska allt läggas ut på internet och vi tycks plötsligt vara fantastiskt offentliga på ett märkligt vis. Istället för att använda dessa fenomenala medier till att hålla kontakten, dela med sig av saker...
 

 
Bilden lånad från 3v-val
 


På resande fot

1994 skulle jag flyga till Sankt Petersburg på en skolresa. Vi skulle flyga med SAS från Arlanda och allt började lugnt och stilla och vi lyfte nästan på utsatt tid. Men när det var dags att gå ner i Ryssland kom problemet: det var för dåligt väder för att landa. Det var tät dimma och flygledarna hade inte den utrustning som krävdes för att kunna "lotsa ner" flygplanen på landningsbanan, något som de flesta flygplatser annars har.
Kaptenen ombord valde att cirkla runt uppe i luften ett tag för att se om dimman lättade, vilket inte skedde. Till sist gick vi till Helsingfors för att tanka och åkte sedan tillbaka till Arlanda. Där erbjöds vi först nya biljetter med Aeroflot ett par timmar senare eftersom vädret då blivit bättre, men hela vårt sällskap vägrade att sätta sin fot på något av Aeroflots plan. Istället betalade SAS hotell över natten inklusive trerätters middag på kvällen och nya biljetter med morgonflyget nästa dag. Rena lyxen tyckte vi allihop förstås. :-)
Bara några år senare kom Ryanair med sina lågprisflyg mellan London och Sverige och lägligt nog bodde jag just då i London. När jag skulle hem till Sverige på en kortare semester kollade jag givetvis vad Ryanair tog för sina biljetter. Men det visade sig då att biljetterna i slutändan blev långt dyrare än vad det hade blivit hos vare sig SAS och Bristish Airways. Så nej, jag flög aldrig med Ryanair.
Och nu har man ju hört tillräckligt mycket negativt om Ryanair för att i alla fall jag själv aldrig kommer flyga med detta flygbolag! Jag avstår faktiskt hellre från en utlandsresa än att jag flyger med dem. För min del är det inte bara viktigt att själva flygresan i sig håller en viss kvalitet, utan även att jag har en viss trygghet om något händer - allrså om till exempel flyget blir rejält försenat eller ställs in. Och efter att ha jobbat fyra år på Arlanda vet jag att sådant inträffar lite titt som tätt. Blir jag av någon anledning strandsatt, vill jag veta att jag inte behöver punga ut med en mindre förmögenhet för boende och mat - och eventuellt en ny biljett om det tar tid innan jag kan komma med nästa plan. Hos Ryanair är ju det enda som sker vid kraftiga förseningar eller inställda flyg att man får en ny biljett på nästa möjliga plan, resten får man fixa med själv. Sen kanske nästa plan med lediga platser går om en vecka... "Fullprisflygen" må visserligen vara dyrare, men å andra sidan har man en helt annan trygghet i dessa situationer - och det är det faktiskt värt!
Och i slutändan behöver Ryanair egentligen inte vara särskilt billiga trots allt, om man ska tro det som står i dagens tidningar. TT har nämligen jämfört kostnaderna för en flygbiljett mellan Stockholm och London en helg i augusti. Ryanair har visserligen det lägsta biljettpriset, som ligger på 708 kronor tur och retur. Men då ingår till exempel inte den obligatoriska incheckningsavgiften på 55 kronor per enkel resa. Sen tillkommer skatter och avgifter på 325 kronor för hemresan. Och att checka in en resväska på max 15 kilo kostar 220 kronor i varje riktning. Så när det väl är dags att betala har biljettpriset mer än fördubblats motför det ursprungliga priset... Själv skulle jag känna mig otroligt lurad får jag säga!
 

 
KÄLLOR: AB 1 DN 1 SvD 1
 
Bilden lånad från Radiostyrda modeller
 


Bortskämda ungar

De flesta av oss kommer säkerligen ihåg när man var liten och hur man jämförde sig med andra barn. Man jämförde vad man gjort och vad man hade för saker. Vem hade de dyraste leksakerna, den nyaste cykeln, flest växlar på cykeln och så vidare. Man diskuterade ofta vem som flugit och var man varit som längst när man varit ute och rest.
Själv fick jag min första helt nya cykel när jag fyllde 16 år och fick välja mellan en moped och en cykel i födelsedagspresent. Och ja - tro det eller ej, men jag valde en cykel! Och det fick jag, en ny och väldigt fin cykel som måste kostat en bra slant.
Jag flög första gången när jag var 15 år - till Oslo! Så det var ingen långresa direkt. Jag fick mitt första pass när jag var 16 för att göra mitt livs första resa utanför de nordiska länderna - och åkte med Estonia till Estland. Inte långt det heller. :-)
Men ack, så vi ständigt jämförde oss i klassen och de som flugit och fått ny cykel eller dator skröt hej vilt inför oss andra om sina fina saker.
Jag minns hur jag kunde tjata på mina föräldrar om en ny cykel, om ny kläder och saker - som jag nu som vuxen givetvis förstår att de absolut inte hade råd att köpa. Själv såg jag ju ibland deras lönebesked när de kommit med posten och tyckte förstås de hade hur mycket pengar som helst - men några begrepp om hur långt dessa pengar räckte hade jag förstås inte.

Det är ofta man nu i vuxen ålder kan slås av tanken att många barn tycks otroligt otacksamma och nästintill odrägliga. Vissa gånger är det säkerligen helt korrekt, vissa ungar/ungdomar ÄR faktiskt just det. Men samtidigt kan man ju fråga sig om man generellt alltid kan påstå att barn är otacksamma.
Som barn har man oftast ingen som helst uppfattning om vad saker och ting kostar och vad en lön räcker till, till exempel. När jag själv såg mina föräldrars lönebesked och kunde konstatera att de hade 20.000-25.000 tillsammans per månad att röra sig med tyckte jag förstås att det var jättemycket pengar. Men nu förstår jag istället inte hur mina föräldrar fick det hela att gå runt med villa, tre ungar, bil, sommarstuga, båt och allt annat. Men den uppfattningen hade man ju inte då, som barn.
Som barn såg man bara klasskompisarnas dyra cyklar och datorer, man såg enbart det faktum att de flugit och varit i något varmt land långt borta. Att det sedan var så att kompisens föräldrar tjänade avsevärt mycket bättre än mina, att de inte hade någon sommarstuga, precis ärvt lite pengar, sålt huset eller sparat i massor med år - sådant såg man inte.
Hade en vuxen person betett sig som ett barn och ständigt begärt nya saker, hade jag gladeligen kallat vederbörande för otacksam. Men barn faller inte alltid in under den beskrivningen...
 

 
Bilden lånad från Elias
 


Slutet gott, allting gott

På torsdag kommer jag äntligen, äntligen kunna hämta mopeden hos polisen! Till sist får jag den alltså tillbaka, men jag får ändå säga att det funnits tillfällen jag snudd på tvivlat på om polisen någonsin kommer lämna den ifrån sig. Nio veckor för att utreda en mopedstöld med en känd gärningsman känns i grunden inte riktigt klokt - även om jag förstått att gärningsmännen varit inblandade i en lång rad stölder liksom narkotikabrott.
Men i förmiddags ringde man till sist från polisen och meddelade att jag kunde hämta mopeden. Först ville jag komma redan i eftermiddag, men den tiden fanns inte för polisen som skulle lämna ut den. Så det fick bli torsdag istället. Nåja, ett par dagar hit eller dit spelar ju faktiskt ingen större roll när jag varit utan mopeden sedan början av maj.
Men under de senaste dagarnas värmebölja har jag verkligen saknat mopeden kan jag säga! När jag trött och genomblöt av svett ska pallra mig hem från jobbet, hade det inte funnits något skönare än att sätta sig på en moped och köra hem så att det får fläkta lite. Att gå i denna hetta är för min del inget alternativ så det har faktiskt blivit buss de tre kilometerna från jobbet hem till mig.
Nu återstår det hela med att lämna mopeden på verkstad och få skadorna som tjuvarna åsamkat den åtgärdade. Vad jag förstått är det inga större grejer - det låter som den är körbar i alla fall - men till småplock blir det ändå. Ny registreringsskylt har jag som ska skruvas på, så blir det förstås nytt tändningslås eftersom man brutit upp det som sitter på. Men men, det får verkstaden ta ställning och åtgärda det som behöver åtgärdas. Nu betalar ju försäkringsbolaget, så det gör ju ingenting. :-)

Väl hemma idag hade mitt antagningsbesked inför hösten kommit! Det kommer bli en tuff höst med mycket pluggande, men samtidigt intressant, spännande och kul.
Jag kom in på mina förstahandsval och ska med andra ord parallellt med den astronomiska navigeringen läsa psykologi och företagsekonomi/ledarskap. Detta är ämnen som jag dels tror mig komma ha nytta av när jag senare söker jobb, men som jag också tycker är fruktansvärt intressanta. Så det kommer minst sagt bli en intressant höst.
Ekonomin och psykologin är dessutom distenskurser, vilket gör att jag kan lägga upp min studietid ganksa mycke själv. Det kommer bli ganska fritt och det gillar jag! Förmodligen kommer jag i vilket fall ändå satsa på att plugga mellan åtta och fem, måndag till fredag men samtidigt kommer jag knappast ha några föreläsningar att passa i någon större utsträckning och kan på så vis lägga upp pluggandet ganska mycket på egen hand.
Så nu vet jag vad jag kommer ägna hösten åt! Det kommer bli pluggande och åter pluggande, men det ska jag fixa. Jag är en envis person som brukar fixa det mesta jag tar mig för och som jag bestämt mig för att jag ska fixa. Även om givetvis även jag har mina begränsningar jag med. Men vem har inte det?! :-)
 

 
AB 1, 2, 3, 4 SvD 1, 2, 3, 4
 
Bilden lånad från Whatthefuckdotcom
 


Nakenbilder på barn

Det är långt ifrån sällan som man kommer in på bloggar där stolta föräldrar lägger ut bilder på sina barn - och inte bara sina barn, utan stora, tjocka släkten plus alla vänner. Men framförallt när det är barn det är frågan om, brukar jag ofta reagera lite negativt på att man lägger ut bilderna på nätet. Inte för att jag ogillar barn, tvärtom; jag älskar barn (utan att vara pedofil, bör tilläggas *L*). Utan snarare för att det kan missbrukas å det radikalaste. Framförallt reagerar jag på de föräldrar som lägger ut mer eller mindra nakna bilder på sina barn, bilder som ju i ännu större utsträckning kan missbrukas i fel syfte. Och vilken förälder skulle uppskatta att hitta bilder på sina barn på någon sajt för pedofiler eller liknande? Knappast särskilt många, eller hur?!
Själv är jag mycket restrektiv med att lägga ut bilder på människor på min egen blogg. Med några få undantag, ber jag alltid om vederbörandes tillstånd innan en bild läggs ut - och bilder på barn kan jag inte ens tänka tanken att publicera.
Men det är inte bara pedofiler som på sitt - otroligt kränkande och osmakliga sätt - missbrukar dessa bilder. I Norge har man även fått in flera fall där 15-16-åringar blivit mobbade i skolan på grund av att deras föräldrar lagt ut bilder på dem på olika föräldrabloggar.
Själv är jag av den bestämda uppfattning att så länge internet ser ut som det gör idag, så ska man vara extremt försiktig med att lägga ut bilder på internet. Det är otroligt lätt för "fel" personer att komma över bilderna! Själv är jag försiktig till och med på Facebook, trots att jag där själv kan styra vilka som kan se min bilder eller ej.
Visst förstår jag att man vill visa upp sina barn - och internet är ju ett väldigt givet sätt att kommunicera som det är idag. Men internet är och förblir väldigt osäkert det är svårt att förhindra att bilder sprids kors och tvärs över världen och hamnar i fel händer... Så man måste verkligen vara försiktig i sitt publicerande, så enkelt är det.
 

 
VG 1, 2, 3
 
Bilden lånad från Ann-Katrin
 


Sol, vind och vatten...

 

 
Luften står praktiskt taget stilla, det är kvavt och tryckande. Luftfuktigheten gör att ingenting dunstar och luften dallrar över det gula gräset. Själv känner jag mig matt, varenda rörelse går i slowmotion och svetten rinner efter ryggen.
Det var inte långt ifrån att jag nästan bröt brevbärarrundan idag av ren utmattning i värmen. Jag blev smått illamående och kunde knappt tänka klart. Emellanåt var jag smått spyfärdig och det snurrade lite lätt i huvudet.
Men med hjälp av stora mängder vatten, täta pauser och maximalt nedvevade rutor i bilen lyckades jag till sist fullborda brevbärarrundan - och NEJ, jag klagar fortfarande inte på värmen. Det kunde varit tvärtom, nämligen att hela sommaren hittills regnat bort.
Men att folk blir sjuka i denna extrema värme är inte svårt att förstå. En annan som är fullt frisk känner verkligen av hettan, så vad ska då de göra som inte mår riktigt bra i normala fall? Man pratar redan om flera dödsfall som en följd av värmen, bara i Sverige. Själv tänker jag dock bita ihop och härda ut i denna hetta - även om jag medger att det är jobbigt att jobba emellanåt.
Det går mängder med vätska och blir många duschar och bad dessa dagar - men sämre kan man ju ha det, eller hur?! Min fläkt går konstant den tid jag är hemma, även nätterna igenom! Det ger en viss svalka trots allt när det blir lite rörelse i luften. Och jag har nu gått från att enbart ha en filt i påslakanen till att enbart dra över mig ett påslakan när det är dags att sova. Att ha något som ens liknar en filt eller ett täcke i denna värme är för mig totalt otänkbärt. Jag är nämligen personen som svettas även under "normal" sommarvärme när jag sover, kan inte ens tänka tanken att ha något annat än ett lakan över mig.

Men för min del är det nu enbart värmen och vädret som nu påverkar sömnen, för visst sover man aningen sämre när det är så pass varmt! Men för några år sedan hade det förmodligen blivit bra mycket värre i denna värmebölja, med tanke på den ljusa årstiden. Då var sommaren väldigt jobbig i det avseende och sömnproblemen kunde slå till med lite extra stor kraft.
Idag har jag istället varit "fri" från hjälpmedel för att sova i närmare ett år. Det är enbart enstaka tillfällen jag tar till insomningstabletter, men dessa tillfällen går att räkna på ena handens fingrar under det senaste året.
Trots allt finns känslan kvar någonstans det gånger de händer att man har svårt att sova, de där obehagskänslorna som kunde komma när sömnproblemen var som värst. Men nu börjar även dessa att försvinna, jag börjar återigen lära mig att det är fullt normalt att ha svårt att sova en och annan natt utan att det är någon katastrof. Det låter förmodligen fruktansvärt konstigt för någon som aldrig haft sömnbekymmer, att man återigen måste lära sig sådant här, men så är det trots allt. Psyket spelar ganska stora spratt emellanåt och dit hör detta med sömnen.
Även om man någonstans innerst inne vet att det är fullt normalt att sova sämre vissa nätter eller perioder, så "väljer psyket bort" den vetskapen när sömnproblemen slår till. Men ni som har samma erfarenheter som jag, vet säkerligen vad det är jag pratar om!
 

 
AB 1, 2, 3, 4, 5 DN 1, 2 EX 1, 2, 3 SvD 1, 2
 
Bilden lånad från BlomVirran
 


Värmeslag

 
Ungefär så här känns det emellanåt i värmen! Det har slagits rekord med 35 grader i Målilla och visst kan man tänka sig att ligga just så här en sådan dag, eller hur?! Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att byta plats med den här jycken en stund. :-)
 

 
DN 1 EX 1
 
Bilden lånad från Aftonbladet
 

 

Pengar är till bekymmer för fattig och för rik...

Gudrun Schyman vägrar gå med på att hennes knep att elda med pengar under Almedalsveckan inte var något PR-trick, men frågan är om hon verkligen gjort samma sak om det inte var någon media i närheten?! Hade hon ställt sig på en öde ö eller mitt ute i öknen och elda med pengar? Nej, knappast...
Själv tycker jag dock det var ett riktigt lågvattenmärke, även om syftet var gott. Jag ställer mig bakom budskapet men inte metoden att framföra det. Men alla är heller inte överens om att det hela gagnade dem som redan har dåligt med pengar - utan snarare tvärtom. För frågar man John Hassler och Per Krusell - ekonomer i nationalekonomi - blir nämligen effekten den omvända. För eldar man upp 100.000 kronor minskar istället penningmängden vilket gör att de sedlar och mynt som finns i omlopp blir lite mera värda. Så på så sätt förstörde Schyman inga resurser med sitt eldande - istället blev det en omfördelning av pengar, från Feministiskt Initiativ till alla som äger svenska pengar. Den som redan innan var penningstinn blev alltås ännu rikare tack vare Schymans kupp!
Grattis, Gudrun! Bra tänkt!! :-)
 

 
KÄLLA: DN 1 SVT 1
 
Bilden lånad från Marketshark
 


Man borde inte sova...

Man borde verkligen inte klaga när det är så här varmt, men just nu är det svårt att låta bli! 35 grader står termometern på, det är kvavt och fuktigt,går knappt att andas. Så länge jag har tillgång till vatten för både dryck och bad tänker jag egentligen inte klaga - men när det inte tycks bli nämnvärt svalare imorgon och jag då ska jobba, blir det ju andra bullar. Jag är verkligen glad att jag inte har något trappdistrikt nu utan kör bil - även om det kan bli nog så varmt i bilen också. Men man blir inte på långa vägar lika svettig i bilen som i trapporna; de somrar jag haft trappdistrikt har jag sett som jag simmat klädsim runt brevbärarrundan istället för cyklat eller åkt moped.
Fast jag erkänner villigt att jag hellre har det så här än att hela sommaren regnar bort! För finns det något jag verkligen avskyr sommartid så är det kyla och regn. Även om det är mysigt enstaka dagar, så vill jag inte att hela sommaren ska regna bort. Det är så kort tid vi har sommar och värme i Sverige, så de få veckor chansen till lite värme finns vill jag inte se regna bort!
Den risken är ju inte särskilt stor i år - i alla fall inte som det varit hittills. Nu har man till och med uppmätt rekordvärme med 34,5 grader i Skåne - varmast sedan 1994.

Så denna dag har till stor del tillbringats på stranden, med utsikt över Kalmarsund och Ölandsbron. Det är fantastiskt härligt i vattnet och till och med en badkruka som jag var ner i vattnet två gånger för att svalka av mig!
Normalt äter jag inte särskilt mycket sötsaker, varken godis, fikabröd eller glas - men senaste tiden har jag ätit mer glass än jag sammanlagt gjort på åratal. Det måste bli en smärre chock för min kropp, som normalt inte får nästan något socker alls, men som nu ska ta reda på massor av socker i form av all glass jag satt i mig.
Men det är inte på det enda sättet man märker att kroppen beter sig annorlunda på grund av värmen. Jag har sämre aptit och sover väsentligt mycket sämre! Det är inte utan att man drömmer sig tillbaka till de små hyddorna på stranden på Samoaöarna, där man sov under ett myggnät och fläktades av de varma vindarna från Söderhavet natten igenom. :-)
 

 
AB 1, 2 DN 1, 2, 3 EX 1, 2, 3 SvD 1, 2, 3 POL 1 VG 1
 
Bilden lånad från Bytelove



Lönsamt att blogga

Melan 10.000 och 57.000 i månaden - så mycket har du råd att shoppa för om du "lyckas" i bloggvärlden. Det har till exempel Tyra Sjöstedt råd med, men så har hon också 250.000 unika besökare på sin blogg varje vecka.
Själv hittade jag dit för första gången idag, men vet inte om jag är smått dum i huvudet - för jag ser inte riktigt vad som gör den bloggen så mycket bättre än många andra modebloggar! Om jag är svartsjuk? Nej, inte alls - tro det eller ej. Jag håller med om att det är roligare att blogga ju fler besökare man har, men ska man nå till dessa nivåer finns det bara några få saker man skriva om, nämligen mode och smink. Och nej, det tänker jag inte börja blogga om.
Vad man däremot får konstatera är att det finns otroligt många bloggare - och då framförallt unga tjejer - som försöker apa efter dessa stora modebloggar som tille exempel Tyra och Blondinbella. När man är inne på t ex bloggtrafik och mer trafik haglar dessa bloggar tätt, ibland blir man smått full i skratt får jag säga! Framförallt när man ser småtjejer i 8-10-årsåldern som vilt kråmar sig framför kamerorna i enorma solglasögon och med stora hadväskor över axlarna för att härma efter de äldre "modebloggerskorna".
De alla flesta bloggare - mig själv inräknad - kommer väl dock knappast någonsin att kunna jämföra sig med dessa bloggare som Tyra och Blondinbella i avseende på besökssiffror. Och jag får nog säga att det heller inte är något som jag direkt strävar efter...
 

 
 

 
AB 1, 2, 3
 
Bilderna lånade från BaraBarr och Mjukvara
 


Radioaktivt kvinnofall

 


Depression leder till demens...

Att ha en depression i unga år kan öka riskerna att utveckla demens senare i livet, enligt en ny studie. Enligt forskarna bakom studien kan det vara hjärnans kemi liksom livsstilsfaktorer som diet och sociala kontakter som spelar in.
Vid en depression uppstår en inflammation i hjärnvävnaderna och det är denna inflammation som kan bidra till demens. Vissa protein som man funnit i hjärnan som ökar under depression ökar också troligen risken för att utveckla demens, säger man.
I studien följdes 949 personer under 17 års tid. I slutet av studien hade 164 av dessa utvecklat demens. 22 % av de som hade haft en depression utvecklade demens jämfört med 17 % av de som inte hade haft depression.

Det är ju ingen jätteökning av risken att bli dement, men trots allt finns risken där ändå. Och inte blir man ju direkt gladare av att läsa sådan här om man redan är deprimerad, eller hur?! ;-)
Läser man vidare i Aftonbladet - där jag själv läste denna artikel - kan man läsa om ytterligare en studie som visar att även stress kan göra oss dementa. Det finns självklart hur många studier som helst, som kan visa att både det ena och det andra kan öka risken för olika sjukdomar i någon utsträckning. Så frågan är väl om man egentligan ska oroa sig särskilt mycket?! Själv väljer jag nog att inte oroa mig mer för att bli dement än vad jag redan gör - trots att jag äter både antidepressiva medel och stressar som en tok emellanåt... :-)
 

 
KÄLLOR: Aftonbladet (2), American journal Neurology
 
Bilden lånad från Den mänskliga hjärnan
 


Midsommarbilder!!

Äntligen, äntligen har jag kommit mig för att sortera färdigt bilderna från midsommarveckan och min lilla "semester" på nordliga breddgrader i de hälsingska urskogarna. Å andra sidan slutade det på 236 stycken allt som allt, så inte så konstigt att det tog tid kanske... Men här kommer i axplock av alla bilderna i alla fall. :-)
 

 
HUDIKSVALL
 


 

 
DELLEN OCH INGALUNDA GÅRD
 
 
 
 
 

 
Kön utanför Systembolaget i Söderhamn dagen före midsommarafton!
Att folk aldrig lär sig att vara ut i god tid! ;-)
 

 
PÅ PLATS PÅ SKÄRET
 
 
 

 
PAUS I NORR- OCH SÖDERKÖPING PÅ VÄGEN HEM
 
 
 

 

Bottnarnas bottennapp

Tidigare har jag tyckt riktigt bra om Gudrun Schyman och tyckt hon stått för vettiga, bra värderingar och varit en skicklig politiker. Även om hon givetvis gjort ett och annat klavertramp - men vem har å andra sidan inte gjort det?! Det är ju trots allt ganska mänskligt att fela.
Men när hon idag ställde sig och eldade upp 100.000 kronor i kontanter i en grill i Almedalen. Det hela var en protest mot orättvisa löner mellan könen - och 100.000 ska motsvara den summa som Sveriges kvinnor förlorar per minut i orättvisa löner enligt Schyman.
Visst får jag hålla med om att det är ett bra ändamål, men det är inte alltid ändamålen hälgar medlen och detta är just ett sådant tillfälle! För vad sänder man mer ut för signaler? Jo, att här i Sverige har vi så gott om pengar att vi kan elda med dem! Hade man symboliskt velat elda med pengar hade man kunnat valt en avsevärt lägre summa istället - och använt resten av pengarna på ett mer effektivt sätt. Man hade kunnat tagit 1600 - som enligt Schymans argument skulle vara ungefär vad Sveriges kvinnor i så fall förlorar per sekund istället. Man hade fortfarande haft gott om pengar att använda på ett vettigt sätt för att komma till rätta med de orättvisa lönerna.
Jag håller absolut med om att det är förkastligt att man ger någon en sämre lön bara för att hon är kvinna. Skulle en arbetsgivare ge en anställd lägre lön på grund av persons hudfärg, skulle arbetsgivaren - med all rätt - åka dit för diskriminering så det brakade om det. Men detta gäller inte för kvinnor tydligen.
Men att ställa sig och elda upp så mycket pengar - som skulle kunna användas så otroligt mycket bättre - känns som tidernas bottennapp.
 

 
Bilden lånad från Fiskedragraddaren
 
KÄLLOR: AB 1, 2, 3, 4 DN 1, 2,  EX 1 SvD 1, 2
 


Gammal och klok

Strax innan jag var klar med dagens brevbärarrunda, hörde jag ett reportage på radion som verkligen satte griller i huvudet på mig. Inslaget handlade om saker som visade att man började "bli lite till åren" och lyssnarna fick ringa in om olika saker som de själva insett de börjat göra sedan de "blivit äldre". Själv insåg jag under inslagets gång vad lika man ofta tänker - men också vad otroligt olika man ser på ålder och vad som "hör till" olika delar av livet.
Själv började jag givetvis tänka igenom vad som finns hos mig själv som kan tyda på att jag åtminstone inte kan räkna mig till kategorin "ungdomar" längre. Och kom förstås på massor med saker:
  • Jag har en begynnande måne uppe på huvudet.
  • Jag uppskattar att vakna pigg och fräsch även en söndagmorgon och prioriterar därför allt oftare en lugn lördagkväll framför TV:n än en blöt kväll på krogen.
  • Att gå ut för sedan gå till skolan/jobbet dagen efter är totalt uteslutet, liksom att gå ut två kvällar i rad.
  • Jag lyssnar hellre på Sveriges Radios kanaler än någon musikkanal.
  • Jag känner mig lugn och trygg när jag ser en polisbil komma rullande längs gatan.
  • Jag har flertalet gånger kommit på mig själv att utbrista att "på MIN tid - DÅÅÅÅ...".
  • Sådant som hände för 20 år sedan känns som igår.
  • Plötsligt hänger jag inte med i alla slanguttryck som ungdomarna använder...
Och då kan jag ändå inte påstå att  jag tycker mig vara särskilt gammal på nåt sätt egentligen! Trots allt är jag inte 33 år fyllda än på ett par månader, så det är ju inte direkt någon hög ålder. Men ändå inser man att åldern så smått börjar ta ut sin rätt - man kan inte längre leva som man gjorde för 10 år sedan.
Man börjar dessutom inse att man inte kan äta på samma sätt som tidigare. För inte särskilt många år sedan kunde jag formligen vräka i mig mat och godis utan att öka det allra minsta i vikt, medan jag nu bara behöver tänka på fikabröd och godis för att gå upp flera hekto.

Om det har med ålderna att göra vet jag inte, men nog tycker jag emellanåt att extrem väderlek kan vara aningen mer kännbar än vad det tidigare varit. Jag orkar till exempel inte alls med på samma sätt längre när det är riktigt varmt ute. Idag har termometern inte varit under 30-graderssträcket en enda gång - förrän nu, när klockan passerat halv åtta och termometern faktiskt står på 29,8 grader.
Nej, jag tänker fortfarande inte klaga på att det är vamt och skönt ute! Men det som märks - åtminstone på mig själv - är att jag inte tycker jag orkar med fullt så mycket i värmen som jag gjort tidigare. Åtminstone om man går tillbaka ett antal år. Dåsig, seg och slö har man ju alltid blivit av värme, men det tycks bli alltmer påtagligt med åren på något sätt.
Nu känns det som jag varit otroligt negativ i det här inlägget! Folk måste ju tro att jag tycker mig vara fruktansvärt gammal och snart färdig för hemmet. Men jag kan intyga att så inte är fallet, för det tycker jag absolut inte även om det är så det kan låta.
I själva verket skulle jag verkligen inte vilja vrida tillbaka tiden, utan känner mig överlag ganska nöjd trots allt. Jag skulle till exempel inte för något i världen vilja bli tonåring igen. Möjligen skulle jag kunna tänka mig bli runt 25-30 igen, men det är absolut max så långt jag skulle vilja vrida tillbaka tiden igen. Och då vill jag inte återuppleva just det liv jag själv levde då, utan behålla den livserfarenhet jag nu har och helt enkelt "få" några år till. Men eftersom den chansen aldrig kommer att ges, så är det ju ingen idé att ens tänka i de banorna. Det kommer ju trots allt aldrig att ske. :-)
 

 
SvD 1, 2, 3
 
Bilderna lånade från SeniorNet, Wikipedia
 


En dag på stranden

Det börjar med besked synas på kroppen att man varit ute mycket denna helg; själv har jag knappt varit inomhus någonting alls mer än när jag sovit! För en gångs skull har jag dessutom varig duktig att smörja in mig, så jag har inte ens bränt mig - något som jag annars brukar vara mästare på år efter år. Men hade man inte varit nära bad och haft mängder av vatten inom räckhåll, hade värmen faktiskt varit totalt olidlig denna helg! Själv hade jag nog inte fixat många minuter i solen, utan faktiskt ganska fort mått riktigt riktigt dåligt och fått ge upp istället om jag inte haft vatten inom räckhåll - både att bada i och dricka. Så jag har följt konstens alla regler; smörjt in mig, druckit mycket (alkoholfritt!!), badat, ätit salt och emellanåt flyttat in i skuggan en stund. I alla fall vissa av dessa saker brukar jag vara usel på - som att smörja in mig.
Men vissa saker är lika fascinerande varenda år, att de alltid upprepas varenda år! Folk tycks aldrig lära sig att vi lever i ett land med årstidsväxlingar. Att glömma att smörja in sig innan man ska vara i solen en hel dag må väl vara en sak - men varenda år läser man om barn och djur som lämnas i varma bilar och sedan avlider till följd av värmen. Det är precis som att man alltid har en lång rad avåkningar och trafikolyckor som en följd av första snön och halkan i november. Och det har nu hänt igen - när en familj skulle besöka nöjesparken Western Farm och lämnade sin hund ensam i bilen i hela fyra timmar. Att folk aldrig lär sig - klart man inte kan lämna någon levenade varelse i en bil så länge när det är så varmt!!

Jag tillhör själv den lilla skara som aldrig haft någon längtan efter att resa utomlands under sommaren. Det närmsta utlandssemester sommartid som jag kommit är en resa till Kroatien i början av juni för några år sedan, men annars håller jag mig helst hemma. Framförallt för att Sverige ju faktiskt är som vackrast sommartid förstås, jag ser helt enkelt ingen anledning att åka någonstans då. Däremot är längtan efter sol och värme desto större under oktober/november och januari/februari.
Men när man - som jag - även har tillgång till en sommarstuga ute i skärgården finns det givetvis ingen anledning att åka någonstans. Jag har ju sommarledigheten uppbokat i alla fall. Och det är sällan jag känner mig så tillfreds som under semestrarna på denna lilla paradisö! Man har inga tider överhuvudtaget att passa och avkopplingen blir helt enkelt total. Hela ön fylls av något av en "mañana-mentalitet" som är rena lyckan i kontrast till vardagens stress och jagande av tider.
Först den dag man med nästintill hundraprocentig säkerhet kan prestera väderprognoser för en hel sommar och lovar en regnig sommar - då kan jag börja överväga att resa utomlands sommartid! Men fram tills dess behåller jag isen i magen och stannar i Sverige när sommaren kommer. :-) Sen får man ta smällen om hela sommaren regnar bort vissa år, men så är det ju häruppe och det är något man helt enkelt får räkna med.
 

 
E24 1, 2 EX 1 SvD 1
 
Bilderna lånade från Carl, Sigrid
 


Åter till medeltiden

I Iran har kvinnan Sakineh Mohammadie Ashtiani dömts till döden genom stening för att ha varit otrogen mot sin man år 2006. Först ska hon ha förnekat brott, men efter att först ha fått 99 piskrapp ska hon erkänt brottet och ska nu stenas till döds inom de närmsta dagarna.
Hon kommer då grävas ned i sanden ända upp till bröstet. Stenarna som kommer att användas är noga utvalda i storlek, så att de inte ska döda på en gång, poängen är att hon ska torteras långsamt till döds.
Detta är så fruktansvärt barbariskt att jag helt enkelt saknar ord! Man får tycka vad man vill om otrohet, men det är inte grund för att någon ska stenas. Stening är knappt ett straff som en pedofil eller brutal mördare gjort sig försänt av. Att detta är något som omvärlden godtar att det används i något land är för mig totalt ofattbart!!

FOTNOT
Nu (9/7) meddelar iranska myndigheter att
steningen inte kommer bli av. Men det är i skrivande
stund oklart om dödsdomen istället
kommer verkställas genom hängning.
 

 
AB 1 VG 1, 2, 3, 4, 5, 6

Bilden lånad från Aktiv koppsterapi
 










Billigt, billigare, billigast

För ett bra tag sedan började det ju dyka upp företag som Blogvertiser, en sajt där man kunde "sälja" inlägg på sin blogg, alltså skriva reklaminlägg på bloggen. Det blev ett väldigt ramaskri bland många, som tyckte att man ska kunna lita på att det är bloggares åsikter som kommer fram i ett inlägg. Själv var jag till en början positiv till det hela, men nu är jag desto mer skeptisk på något sätt. Jag skrev några reklaminlägg på min gamla blogg, men nu har jag gått ur blogvertiser och på den här bloggen finns inga som helst reklaminlägg. Däremot sponsrade länkar som automatiskt gernereras genom ett par olika tjänster. Jag börjar nämligen bli benägen att hålla med kritikerna av denna typ av inlägg - jag vill verkligen veta att bloggaren inte fått betalt för att skriva en viss åsikt eller om ett visst ämne.
Nu har det kommit en liknande tjänst, men enkom för Facebook - den så kallade Facead. Här kan man istället sälja sponsrade statusrader. Och detta känns riktigt, riktigt billigt!! Personligen skulle jag aldrig sänka mig till att skriva sponsrade statusrader på Facebook, även om jag å andra sidan heller inte skulle "blocka" vänner som gjorde det. Men fullt så lätt kan man inte köpa mig...
 

 
SvD 1
 
Bilden lånad från Sponsormap
 


Blå, blå känslor...

Det var ju inte länge sen man smått klagade på att sommaren inte riktigt ville infinna sig, men nu kan man verkligen inte klaga på att vi inte fått någon sommar. Själv har jag börjat få den traditionella brevbärarsolbrännan, där den högra armen är markant mer solbränd än den vänstra liksom den högra ansiktshalvan är brunare än den vänstra. Men det må vara hänt, det börjar i alla fall synas på kroppen att det är sommar.
Nu kan man höra om att det även börjar bli badtemperatur i vattnet också, även om jag själv inte testat att bada så mycket än så länge. Det blev ett snabbt dopp under midsommarhelgen, men jag var ganska snabbt upp igen. Fast jag får erkänna att det redan då var rätt behagligt i vattnet, även om man inte direkt låg kvar och simmade några längre stunder.

Nu börjar det dock kännas riktigt tröstlöst att gå och vänta på att mopeden ska returneras till mig! Det må finnas ett åklagarbeslut på att mitt ärende ska prioriteras, men det är inte utan att jag börjar ifrågasätta om det faktiskt prioriteras.
Ganska exakt sju veckar har det nu gått sedan polisen beslagtog den och det som känns mest frustrerande är helt enkelt att man inte får någon information om vad som sker. Man har helt enkelt slutat att besvara mejlen jag skickar för att fråga om det går att säga hur lång tid det tar.
Det känns som det borde vara ganska enkelt att bara säga att "detta är en stor utredning, det kommer dra ut på tiden" eller "vi börjar snart bli klara, det är bara frågan om någon vecka till", men inte ens det får jag höra.
Först sedan jag lyckats få tag i åklagaren har det ändå börjat hända lite grejer och åklagaren tog beslutet att jag skulle få tillbaka den så fort den undersökts. Och det är just den undersökningen jag nu väntar på.
Dels har jag ju mopeden istället för bil, dels är det ju nu under sommaren man vill kunna använda den ännu mer än under resten av året. Så visst känns det dubbelt surt just nu att det tycks dra ut så fruktansvärt på tiden. I och med att jag bor aningen avsides och det inte går särskilt bra med bussar till jobbet så blir givetvis tillvaron lite extra krånglig utan mopeden.
Men åklagaren har i alla fall lovat att ligga på lite, även hon, så jag hoppas det hela snart reder sig så jag kan återgå till en mer "normal" tillvaro igen...
 

 
DN 1
 
Bilden lånad från Sandviken energi