
Idag fick vi en gäst på jobbet! Någon som inte riktigt ville ta sig därifrån, utan absolut skulle hålla sig kvar. Det är något som är ovanligt, de flesta vill ju inte mer än hem frampå eftermiddagen men det gällde inte den här varelsen.
Gästen var i form av duvan ni ser på bilderna här ovanför! Härligt mönster på den, eller hur?! Den började med att flyga in genom lastporten vi har på Posten och stanna innanför porten en god stund innan den kom fram till att det var trevligare utanför, i friska luften.
Men längre än ut på lastkajen vägrade den att gå! Där stannade den, trots alla brevbärare som sprang runt med lådor med brev och stora paket, bilar, cyklar och mopeder som fräste runt den så att gruset yrde. Den stannade lugnt kvar och lunkade runt bland alla fötter som sprang runt omkring den.
När jag sedan kom tillbaka efter min första körning, hade någon dessutom bestämt sig för att vår lilla fredsduva var hungrig och strött ut knäckebröd åt den. När jag kommer med kameran, satt den lugnt kvar och mumsade bröd som om den inte fått mat på flera veckor. Först när jag var någon halvmeter ifrån den tyckte duvan uppenbarligen att jag var för närgången och lunkade iväg. Men inte längre än att den nådde knäckebrödbitarna som låg på marken. Både hungrig och tam var den med andra ord!
Men när jag kom tillbaka vid femtiden efter min sista körning, hade uppenbarligen pippi-fågeln fått nog av brevbärare och knäckebröd och gett sig av.
Visst är det en märkligt händelselös vardag man har, när man fascineras av en hungrig duva?! Men vissa dagar är det det mest rafflande som händer på Posten! Det är en trygg känsla att veta ungefär hur dagen kommer att se ut, men i längden kan även den vardagen bli lite tjatig. I alla fall i mitt tycke.
Men jag känner att jag har det prefekta extrajobbet och tänker inte på något sätt säga att jag vantrivs, för det skulle verkligen vara att ljuga! Däremot känner jag det som en dag fick mig att säta upp min fasta anställning hos Posten för nio år sedan, nämligen att det inte är vad jag vill göra år ut och år in.
Till veckan börjar höstloven såg jag just. Jag själv tillhör dem som inte hade höstlov de första åren jag gick i skolan, det var ganska många år vi faktiskt fick stå ut en hel hösttermin utan några längre ledigheter. Men sedan när vårterminen kom, hade vi både sport- och påsklov som det ibland bara var någon vecka emellan. Så plus det Kristihimmelsfärd, Pingst och så vidare.
Märkligt nog, när förslaget kom om att införa ett höstlov var jag faktiskt emot det förslaget! Jag var nog en av de ytterst få som inte tyckte man skulle införa höstlov. Men jag tror jag mest var rädd för högre takt i pluggandet om man införde ett extra lov, men jag har inget minne av att det blev så när lovet väl infördes. Så när det väl var infört, var jag nog rätt nöjd om jag inte minns helt fel.
Men nu, på högskolan, skulle man verkligen önska en och annan veckas ledighet då och då! Det är verkligen inte något man är bortskämd med kan man säga, jag har inte haft så många sammanhängande ledigheter sedan jag började plugga 2006 direkt.
Fast, å andra sidan, hur många lov har man när man jobbar utöver semestern?! Om man inte är lärare, vill säga. Det är ju inte särskilt mycket!
Men nu, när man lovar vackert höstväder till veckan, hade jag inte haft något emot lite ledighet några dagar! Jag börjar faktiskt sakna att komma ut i skogen under vackra höstdagar för att plocka svamp och bär. Det är något vi gjorde mycket när jag var liten, men som det inte blivit så mycket av sedan jag blev vuxen.