Bonden kommer när han vill, sjömannen kommer när han kan

Ibland blir vissa saker nästan komiska, ibland undrar man om vissa saker verkligen är meningen att de ska ske. Denna resa är ett praktexempel kan jag säga! Allt flöt på väldigt bra fram tills vi var lossade i Rotterdam och skulle börja lasta för att gå tillbaka till Venezuela. Lastningen sköts upp om och om igen - och slutligen tog hela lastningen runt två veckor (!!).
Det var sedan dags att åka och vi skulle till en ankringsplats lite utanför Dover för att bunkra. På vägen emot bunkringsplatsen kommer beskedet att bunkringsbåten är åtta timmar sen på grund av vädret. Jaja, åtta timmar är ju inte så farligt och vi lägger oss på ankarplatsen för att invänta bunkerbåten.
Under denna väntan slutar gyrokompassen att fungera! Beslutet blir förstås att vi inte gör en Atlantkorsande resa med enbart en magnetkompass. Mycket på grund av att många av instrumenten på bryggan är beroende av gyrokompassen och navigeringen skulle bli rejält mycket svårare utan dessa instrument. Så det var bara att börja luska i hur vi enklast löste problemet! Till en början var det sagt att vi helt enkelt skulle köpa en ny kompass - och själv fick jag mer eller mindre en chock när jag fick veta vad en ny kompass kostar! Inte mindre än 110.000 kronor skulle rederiet få punga ut med för en ny gyrokompass. Men när det sedan visade sig att servicefirman kunde ordna fram reservdelar, fick det bli lösningen istället. En reparatör skjutsas ut till oss från land med en lotsbåt och mitt i natten skrider han till verket för att laga vår kompass.
Tidigt imorse var det hela klart och vi kunde till sist påbörja Atlantresan!
Det har verkligen varit förseningarnas resa, men lärorikt för oss som är elever ombord. Det har dykt upp saker, som knappast sker särskilt ofta - och framförallt inte under en och samma resa.

Nu är det så slutligen lördagskväll och för oss elever innebär det lite lugn och ro om det inte är något speciellt. Söndagarna är sedan lediga enligt elevavtalen, en lyx man sällan får den dag man väl kommer ut som styrman (eller vid någon annan befattning till sjöss).
Hemma i Sverige antar jag att valborgsfirandet förmodligen är i full fart just nu. Jag ögnade igenom dagens tidningar på nätet och som varje år ska man ta krafttag mot ungdomsfyllan. Polisen kraftsamlar och jag kan tänka mig att kommer ha att göra en sådan här kväll. För min egen del har Valborg aldrig varit en högtid som är specifikt förknippad med någon rejälare alkoholkonsumtion - varken i tonåren eller senare. Det har istället varit ganska lugna kvällar och när jag jobbade skift, åtog jag mig ofta att jobba Valborg.
Det känns lite tragiskt att vissa högtider ska vara så starkt förknippade med fylla och supande. Inte för att jag på något sätt är nykterist - jag dricker gärna alkohol - men är det inte märkligt att vi svenskar inte kan ha roligt utan att droga oss först?
Förra helgen kändes det lite märkligt att vara ombord, med tanke på att det var påsk. Någon påskkänsla infann sig aldrig riktigt. Och att det idag är Valborg är inget man direkt känner av heller. Att börja elda ombord på en tankbåt med 25.000 ton metanol i tankarna är knappast särskilt populärt, så jag får snällt vänta ett år till innan det blir dags för någon majkase för min del.
Visserligen är det så att de flesta högtider under året inte gör mig så mycket att jobba. Den enda dagen jag helst vill vara ledig är julafton, i övrigt gör det mig inte så värst mycket. Men som alltid är det förstås så, att kan man välja är man förstås helst ledig. Det enda jag känner att jag verkligen klarade mig bra utan idag, må vara kungens födelsedagsfirande. Jag har inget emot kungahuset, men springer heller inte iväg med svenska flaggan i högsta hugg när någon i kungafamiljen fyller år eller gifter sig.
Denna Valborg och kungliga födelsedag firas istället med läsk och lite Pringels - och förmodligen en film snart. Skål, kungen och grattis på födelsedan! ;-)
 

 
AB 1 BAR 1, 2, 3 DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 SvD 1, 2, 3, 4
 
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok, Till sjöss 16/1 - 15/6 2011;

Funktionshinder

 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Roliga timmen

Lugnt och stilla

Man blir snabbt bortskämd, snabbt van vid det som är aningen bekvämare. I grunden är väl egentligen inte det någon nyhet, men det är ändå ofta jag själv påminns om det faktiskt är så. Människan är lat av naturen, det är inget att göra åt.
Nu har vi legat ungefär tre veckor i eller utanför Rotterdams hamn. Först lossat, sedan gått ut till ankars några dagar för att sedan ha en väldigt långdragen lastning under ett par veckors tid. Det blir ett väldigt lugn ombord, eftersom det inte är så mycket man kan göra när man ligger till kaj. Normalt är liggtiderna de mest hektiska tiderna ombord, mycket ska hinnas med på så kort tid som möjligt för att man ska komma iväg så snabbt det går. Men när en lastning drar ut så här extremt, blir det istället ett väldigt lugn ombord.
Vi har inte kunnat komma och gå som vi velat förstås, lite jobb har det ändå funnits. Och av säkerhetsskäl måste det alltid finnas en viss minimibemanning ombord. Men ändå har man fått en viss hint av hur det kunde har varit ombord förr tillbaka på fartygen. Då liggtiderna inte räknades i timmar, eller som högst 2-3 dagar - utan många gånger i just veckor. Då fanns det möjlighet till landgång på ett helt annat sätt än vad det gör idag.
Men under tiden i Rotterdams hamn, har det ändå givits en del tillfällen att komma iland - och dessa tillfällen har varit välbehövliga! Efter tre månader till sjöss och endast ett besök iland, kändes det som att det var på tiden att få se något annat och få lite intryck utöver tillvaron ombord.
Så söndagen spenderades i Amsterdam och på tisdagen blev det möjlighet att komma iväg till Rotterdam en sväng. Båda städerna hade varsin charm, på sitt sätt. Amsterdam med sina gamla byggnader och alla kanaler, Rotterdam med istället väldigt moderna hus och byggnader. Båda dagarna hade vi dock otroligt härligt väder och man var påtagligt varm och svettig när man kom tillbaka till båten igen.
Och när vi inatt - till sist - avgick igen, kom en av de första regnskurarna över Freja Mœrsk sedan jag kom ombord i februari. Det är faktiskt sant! Under de tre månader jag varit ombord, har det endast vid två tillfällen regnat - och då bara under mycket korta stunder.

Men för att inte bryta det invanda mönstret med förseningar, tycks det nu bli ännu fler innan vi beger oss iväg emot Sydamerika igen. Lasten vi skulle ha i Rotterdam försenades eftersom inte hela lasten fanns på plats. Den kom istället i mindre båtar, som lade sig jämsides med oss och pumpade över lasten i våra tankar. Dels klarar dessa båtar inte av att pumpa i någon högra takt, dels var det flera av dem som försenade gång på gång - därav blev vi liggande så länge.
Inatt avgick vi så till Dover, där vi nu ligger till ankars för att bunkra ("tanka" båten, för den som inte är så insatt i facktermerna till sjöss). Dock tycks bunkringsbåten dröja ganska rejält. Vi har redan väntat 3-4 timmar och fler det bli. Från början skulle vi fått bunkra direkt, men det har sedan blivit uppskjutet gång på gång. Och bunkra måste vi ju för att ta oss över Atlanten, så vi slipper ro...
Men varför slopa ett vinnande koncept? Förseningar är vi ju redan vana vid, så det är bara att fortsätta på den inslagna banan. :-)
 

 
Bilden lånad från All Posters
 

 
0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok, Till sjöss 16/1 - 15/6 2011;

Visa fler inlägg