Sista sommardagen

Så börjar sista sommardagen år 2011 lida mot sitt slut. Imorgon är det första september och hösten börjar, åtminstone enligt almanackan. Jag har alltid haft något av en hatkärlek till hösten, det har alltid varit lite av blandade känslor när sommaren tagit slut och hösten börjat. När jag gick i skolan, var det alltid någon form av glädjeblandat vemod över att höstterminen började. Å ena sidan skönt att komma tillbaka till skolan, vardagen, klasskompisarna och rutinerna - å andra sidan ett vemod över att sommarlovat och ledigheten var över.
Nu som vuxen kan jag känna ett vemod över att sommaren är över, den årstid som trots allt tillhör favoriterna. Samtidigt kan jag tycka det är mysigt när hösten och mörkret kommer. Somrarna är ofta intensiva och det är mycket som man ska hinna med. Samtidigt får man dåligt samvete så fort man sitter inne en sommardag eller en ljus sommarkväll. När hösten kommer är det plötsligt helt okej - för att inte säga nästan ett måste vissa gånger - att sitta inne på kvällarna med tända ljus, ett glas vin och en bra långfilm. Helt plötsligt lägger sig lugnet på ett märkligt sätt.
Själv har jag inget emot någon av våra årstider, även om jag förstås har favoriter. Däremot kan jag tycka att den mörka delen av året är alldeles för lång. När våren väl kommer, är man otroligt törstande efter ljus och värme och man verkligen hur svenskarna blommar ut och blir helt andra människor. Under hösten märker man hur vi alltmer stänger in oss, medan vi knappt går att få in över tröskeln på våren.

Som vuxen har jag nu istället lärt mig att se tjusningen i att vara utomhus även under vackra höstdagar. För under större delen av september och ibland även en bit in i oktober, kan vi ju faktiskt fortfarande har riktigt varma och vackra dagar! Och det är få saker som kan klå härliga skogspromenader bland alla höstlöv, att vara ute och plocka bär och svamp och så vidare.
Sådant uppskattade man inte alltid som barn - och ännu mindre som tonåring. Men nu som vuxen ser man tjusningen med det hela på ett helt annat sätt. Helt plötsligt kan jag till och med se fram emot hösten och tycka att det är en riktigt härlig årstid.
Men frågar ni mig om 2-3 månader, kommer jag garanterat säga att jag längtar till våren igen, det är en sak som är säker... ;-)
 

 
Bilden lånad från I ett annat liv
 

0 kommentarer


NÅGRA ENKLA KOMMENTARSREGLER
 
1. Håll god ton och visa respekt när du kommenterar! Du behöver inte hålla med om det som står i inlägg och kommentarer, men håll en bra nivå på debatten.
 
2. Håll dig till ämnet! Allt som liknar spam eller reklam raderas vänligt men bestämt.
 
3. Jag gör inga som helst avsteg från regel nummer två, men är i övrigt frikostig i publiceringen av kommentarer. Jag förbehåller mig dock rätten att neka kommentarer som även på annat sätt än ovan är stötande, otrevliga, irrelevanta eller strider mot svensk eller internatinell lag.


    Follow
publicerat i Dagbok

Olämpliga poliser

Det finns alltid vissa stående kommentarer man får när man talar om var man jobbar någonstans. För mig som polisanställd, får man ofta höra saker som "Oj, arrestera mig inte" eller "Var det därför jag kände igen dig?" och syftar på att man kanske blivit gripen någon gång. Sen har man alltid den andra sidan, som istället vill väcka diskussioner om vad man kallar "fascistpoliser" eller poliser som begår grova tjänstefel och varför så få åtal och fällande domar finns mot poliser som begår brott.
Själv börjar jag emellanåt tröttna på de diskussioner som ofta förs kring de poliser/polisanställda som begår fel och brott. Kanske inte på att diskussionerna förekommer, men vad de innehåller och att man ofta stirrar sig blind på siffror.
Därmed inte sagt att jag på något som helst sätt försvarar poliser/polisanställda som till exempel begår brott. Detta är förstås helt oförsvarbart. Om en person som begått ett brott dessutom är polisanställd, är det inget annat än en försvårande omständighet - och inget som ska göra att man har lättare att komma undan straff. Det man däremot ibland glömmer är att många anmälda handlingar inte ens visar sig vara brott. Det kan vara saker som mycket väl är felaktiga och rent idiotiska, men som inte är kriminella. Poliser som kläckt ur sig saker mot någon som givetvis är helt förkastligt, men som inte går att åtala någon för. Men man fortsätter stirra på siffror och inte vad anmälningarna faktiskt handlat om.
Man ska också komma ihåg att poliser inte är mer än människor och att poliser emellanåt hamnar i pressade situationer, där man måste ta blixtsnabba beslut. Situationer där vapen är inblandade eller som kan vara hotfulla på andra sätt. Det är inte alltid man handlar rationellt som människa i sådana situationer - det är däremot ofta det blir fel. Det är lätt för en utomstående att vara fördömande, men hade man själv varit i samma situation kanske många handlat likadant. Och det är säkerligen saker man i vissa fall tar hänsyn till när åtal inte väcks eller poliser går fria. Sen kan man i det oändliga diskutera vad som är rätt och fel. Och som sagt: jag försvarar inte dem som begår fel eller brott, men anser att det emellanåt kan finnas förklaringar som glöms bort när detta diskuteras.

Men när man hör om poliser och polisanställda som mer eller mindre missköter sig rent uppsåtligen, då blir jag bara förbannad. Ikväll kommer Uppdrag Granskning handla om stälder från gods som polisen beslagtagit.
Enligt programmet ska Rikspolisstyrelsen de senaste åren betalat ut ersättningar på 334.000 kronor för förkomna saker som man från början beslagtagit. Bara i år ska 125 personer ha anmält att det försvunnit pengar och värdesaker från polisens beslag eller från arrester.
Okej, det är inga jättestora summor det är frågan om. Det rör sig ett snitt på 66.800 kronor per år de senaste fem åren. Men enligt programmet, ska det i flera av dessa tillfällen bevisligen varit poliser som stulit saker! Och det är självklart totalt förkastligt. Man kan inte ha som yrke att gripa bland annat tjuvar om man själv är en tjuv, det går liksom inte ihop. Precis som att man som anställd inom skatteförvaltningen inte ska ha svart arbetskraft eller en lapplisa parkera fel, så ska en polis inte begå brott.
Av de 28.000 anställda som finns inom polisen finns det självklart en och annan som borde ha något annat yrke. Rötägg finns det överallt, det kan man nog inte komma ifrån, men inom vissa organisationer och myndigheter är det extra allvarligt med anställda som missköter sig.
Om det verkligen ÄR stölder bakom alla dessa anmälningar och ersättningar som betalats ut har jag ingen aning om. Det kan självklart vara regelrätta misstag också. Misstag som vem som helst kan begå. Men när det rör sig om så många fall som det faktiskt tycks göra, har jag svårt att tro att det bara går att skylla på misstag och den mänskliga faktorn. Jag hoppas att man kan komma på sätt att komma åt detta svinn!
 

 
KÄLLOR: AB, SvD, SVT 1, 2
 
Bilderna lånade från Standby, Shoppinggatan
 

2 kommentarer


NÅGRA ENKLA KOMMENTARSREGLER
 
1. Håll god ton och visa respekt när du kommenterar! Du behöver inte hålla med om det som står i inlägg och kommentarer, men håll en bra nivå på debatten.
 
2. Håll dig till ämnet! Allt som liknar spam eller reklam raderas vänligt men bestämt.
 
3. Jag gör inga som helst avsteg från regel nummer två, men är i övrigt frikostig i publiceringen av kommentarer. Jag förbehåller mig dock rätten att neka kommentarer som även på annat sätt än ovan är stötande, otrevliga, irrelevanta eller strider mot svensk eller internatinell lag.


    Follow
publicerat i Ordningsmakten

Anonymitet på nätet

Så till ett ämne jag skrivit om detta förut, men som jag tycker är värt att ta upp igen. Aftonbladet har nu beslutat att om några veckor införa nya regler för kommentarerna till deras artiklar på nätet. Nu måste man logga in med sitt Facebookkonto för att kommentera artiklarna. Målsättningen är att så långt det går undvika anonyma kommentarer för att så långt som möjligt komma ifrån hatiska och hotfulla kommentarer.
Själv tycker jag dessa kommentarer verkar extra vanliga på Aftonbladets hemsida, men sådant beror säkerligen på hur väl man modererar sina kommentarer. Så visst är det på tiden att man inför något för att undvika detta! Jag önskar till och med att det skulle vara något man kunde ha som "tillval" på olika bloggportaler också. Att om man som bloggare vill ha bättre koll på vilka som kommenterar, kan man lägga till den tjänst.
De som varit emot detta nya system, verkar bland annat tycka att man istället skrämmer bort vissa personer från kommentarsfälten. Exempelvis kommentarer som belyser problem på en arbetsplats, där då de anställda inte ska våga kommentera artikeln öppet. Visst, det finns absolut en poäng i det! Men själv frågar jag mig vad alternativet är? Det är inte bara på tidningarnas hemsidor som näthatet flödar. Det förekommer på de flesta medier i någon utsträckning. Nu tar visserligen inte en Facebookinloggning bort alla oseriösa kommentatorer, men ändå ganska många. Vill man absolut kommentera artiklar anonymt, är det enkelt att skaffa ett anonymt Facebookkonto. Men det gallrar säkerligen ändå bort väldigt många, det är jag övertygad om!
Och just det faktum att man kan vara totalt anonym, gör ju trots allt att väldigt många skriver saker som de inte riktigt kan stå för i normala fall. Eller åtminstone formuleringar som de inte kan stå för. Kopplas istället kommentaren till deras namn och bild, blir säkerligen tonen en helt annan.

Ingen är säkerligen perfekt ens på den här fronten. De flesta har säkert skrivit kommentarer i något som sammanhang som man "irl" skulle ha svårt att stå för. Jag kan bara tala för mig själv, men jag brukar aldrig gå till direkta personangrepp, oavsett vad det är jag kommenterar. Det spelar ingen roll om det är en tidningsartikel eller ett blogginlägg. Men säkerligen har man emellanåt använt ord, uttryck eller en ton man inte skulle använt om man stått mittemot den man vänder sig till i kommentaren.
Personligen tycker jag det är bra att man minskar anonymiteten på internet, just därför att det minskar mångas hatiska och aggressiva kommentarer. Varför ska man kunna göra saker på internet som inte är okej i andra sociala sammanhang? Vissa av de kommentarer jag själv fått här på bloggen skulle i vilket annat sammanhang som helst fallit under ärekränkning, förtal, hets mot folkgrupp och/eller olaga hot - men på internet är det plötsligt "okej". Detsamma gäller många kommentarer man ser till nyhetsartiklar på exempelvis Aftonbladet. Och inte bara där för den delen, ingen nyhetstidning är väl något undantag. Men det verkar ändå vara skillnad på hur tidningar modererar kommentarerna.
Självklart ska man kunna ha sina åsikter, men varför då inte kunna stå för dem med namn och bild? Det är väl en av de saker som stör mig lite vad gäller kommentarerna på bloggen! Själv lägger jag ut namn och bild och står därmed för det jag skriver här (även om jag givetvis inte går till några regelrätta angrepp), men de som kommenterar vågar inte ens alla gånger skriva ut sina egna namn. Istället kommer man med något fjantigt smkenamn och lämnar inte ens en mejladress alla gånger. Hade det funnit en "finess" liknande den Aftonbladet nu inför, att man måste logga in via sitt Facebookkonto, då hade jag direkt låtet det bli regel här på bloggen! Förmodligen hade jag då inte behövt ha så många regler kring kommenterarna.
 

 
Källor: AB 1, 2, 3, 4, 5
 
Bilderna lånade från Allan R. Bevere, Jinge
 

0 kommentarer


NÅGRA ENKLA KOMMENTARSREGLER
 
1. Håll god ton och visa respekt när du kommenterar! Du behöver inte hålla med om det som står i inlägg och kommentarer, men håll en bra nivå på debatten.
 
2. Håll dig till ämnet! Allt som liknar spam eller reklam raderas vänligt men bestämt.
 
3. Jag gör inga som helst avsteg från regel nummer två, men är i övrigt frikostig i publiceringen av kommentarer. Jag förbehåller mig dock rätten att neka kommentarer som även på annat sätt än ovan är stötande, otrevliga, irrelevanta eller strider mot svensk eller internatinell lag.


    Follow
publicerat i Internet
Visa fler inlägg