Back to nature

Hur mycket tid tillbringar vi idag i olika utbildningsinstitutioner och sedan ute i arbetslivet?! Hur stor del av vårt liv går inte åt till att göra karriär? Och hur mycket tid tillbringar vi i bilen, på bussen, spårvagnen eller tunnelbanan för att ta oss till och från jobbet eller skolan?
När vi träffar nya människor, är nästan alltid ett av de första samtalsämnena som dyker upp vad man jobbar med! Man diskuterar var och hur man bor, vilken bil man kör och de senaste inköpen. Vi döms efter om vi klär oss snyggt enligt senaste modet eller ej och om vi inreder våra hem på "rätt" sätt.
Tillvaron kretsar för de allra flesta av oss - inklusive undertecknad - mer eller mindre kring konsumtion. Att kunna jämföra sig med grannen eller kollegerna och visa att "jag har minsann råd med en ny bil och en fin semesterresa varje år".
Vi stressar, springer, och passar tider, pusslar för att vardagen skagå ihop såväl tidsmässigt som ekonomiskt. Och så blir vi förvånade när vi drabbas av brustna magsår, övervikt, hjärtinfarkter eller springer in i den där berömda väggen.
Men vet ni när jag mår som allra bäst? När jag känner mig som mest utvilad och som mest tillfreds med tillvaron? Det är efter några dagar i familjens sommarstuga, längst ute i Söderhamns skärgård. Där har vi ingen TV, ingen telefon, inget internet. Inte ens el eller rinnande vatten finns det! Man behöver inte passa en sketen TV-tablå ens! De enda tider jag har att passa är om man vill höra "Sommarpratarna" klockan 13:05 på P1. För ja, radio har vi faktiskt. Men annars kretsar dagarna kring människans lite mer grundläggande behov - som mat, sömn och att umgås med nära och kära. Man är ute i naturen hela dagarna och anpassar sig efter naturens spelregler. Inte efter några regler uppställda av oss människor och som egentligen inte alltid får oss att må bra.
För det är precis det jag allt oftare börjar fråga mig själv; är det samhälle vi byggt upp ett samhälle som vi mår bra av egentligen? Är vi skapta för att stressa runt som om vi hade eld i baken? Trycka i oss snabbmat för att hinna vända alla papper på vårt stillasittande kontorsjobb, för att sedan stressa vidare med alla vardagssysslor därhemma...? Är det egentligen så konstigt att välfärdssjukdomar som övervikt, utbrändhet, infarkter och magsår ökar? Jag tror faktiskt inte det! Vi kan mycket väl till stor del ha den kosthållning vi har idag, men vi är inte skapta för att sitta stilla så mycket som vi gör och därmed inte förbränna det vi trycker i oss. Jag läste någonstans att den kost man åt för 100-150 år sedan var väsentligt mycket fetare än vår kost idag, men i gengäld rörde man mycket mer på sig. Och det gjorde man "per automatik" eftersom man inte hade datorer och maskiner som gjorde allt.

För egen del är jag i stort behov av att ha balansen mellan stadsliv och att också få försvinna från stans stress emellanåt. Jag vet inte om jag skulle vilja bo långt ute på landet med flera mil till civilisationen, men jag vet med all säkerhet att jag absolut inte vill bo mitt inne i stan! Och framförallt inte mitt inne centrum av en storstad. Jag skulle känna mig alldeles, alldeles för instängd.
Dessutom avskyr jag bostadsområden! Ska jag köpa hus, skulle jag aldrig, aldrig köpa ett hus i något radhusområde. Det finns inte på världskartan för min del. Det ska vara en bit till närmsta granne; ingen insyn och ingen som står och kollar om jag klippt gräsmattan idag. Och framförallt vill jag ha en tillvaro som inte bygger på den stress som är så vedertagen idag.
Den som inte tycker detta resonemang går ihop med att jag ofta ger uttryck för min längtan tillbaka till Stockholm har säkert på många sätt rätt! Men samtidigt känns det ibland som jag hittat lite av en kompromiss. För det första bor jag inte mitt i stan och har dessutom mycket natur inom väldigt bra avstånd från mig. Dessutom hoppas jag på att en dag ha råd med hus, som då ligger mer lantligt än den lägenhet jag nu har men fortfarande med Stockholm inom räckhåll. Och jag skulle knappast stå ut med att bo i storstan om jag inte fick kontrasten till den genom att åka ut i skärgården några veckor varje sommar. Då får jag ju liksom både-och så att säga och kan på så vis uppleva naturens lugn och storstadspulsen under olika delar av året... :-)
Och bara för att jag bor i en storstad, betyder det inte att jag älskar allt som har med en storstad att göra. Man får ta det onda med det goda helt enkelt. Jag bor hellre i en lite stressigare storstad, där det finns ett utbud på saker och ting än i en lugn småstad där det knappt finns något utbud alls. Och efter en tid lär man sig oftast också att stänga av stressen en aning. Åtminstone känns det som att jag själv nått dit vid det här laget...
 

 
Bilden lånad från Back Nature wellness center
 

Pusha   Follow        
                submit to reddit
KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow