Åter i bloggosfären

Jag har klurat lite och kommit fram till att jag trots allt kommer fortsätta knappa på min blogg. Under några veckor har det blivit ganska få inlägg - och det sista två veckorna bara ett enda. Inspirationen har svikit en del och till det har det varit fullt upp ombord här på Freja sista tiden. Så det har varit svårt att få till några inlägg och att hålla någon vettig nivå - eller "kvalitet" om man vill använda det ordet.
Men så har jag nog insett att jag emellanåt haft för högt ställda krav på mitt bloggande, att jag ska prestera inlägg mer eller mindre dagligen och något vettigt att säga varje gång.
Trots mina högt ställda krav mitt bloggande - att prestera så mycket som möjligt - har jag ändå synsättet att det är kvalitet och inte kvantitet som räknas. Sen är jag medveten om att alla inte gillar mitt sätt att blogga, men smaken är som baken delad... ;-) Men kvalitet för mig är att man ska ha något intressant att skriva om, inte bara prestera för presterandets skull - sedan lyckas man kanske reta gallfeber på vissa, göra andra förbannade ocg ytterligare någon att sätta morgonkaffet eller lördagsgroggen i halsen. Men det är smällar man får ta. :-)
Hädanefter kommer jag förmodligen inte skriva fullt så ofta som jag tidigare gjort, det kanske inte kommer inlägg fullt varje dag. Istället kommer jag skriva när jag känner att jag verkligen har något att komma med, när jag har inspiration. Det kan givetvis bli flera dagar i rad - och andra gånger med några dagars mellanrum. Innehåller kommer säkerligen bli ungefär detsamma som tidigare, så vad gäller ämnen och liknande kommer ni som följer min blogg knappast märke någon enorm skillnad. Enda skillnaden är att antalet inlägg kan bli lite färre.
Det kommer snart en uppdatering om den sista tidens intensiva arbete ombord, ett arbete som inte liknar mycket jag själv har upplevt till sjöss. Och jag kommer fortsätta med mina tankar kring det allra mesta som berör mig själv på ett eller annat sätt. Så håll ut, fler inlägg är på G! :-)
 

 
Bilden lånad från The Killer Smiley
 

0 kommentarer


NÅGRA ENKLA KOMMENTARSREGLER
 
1. Håll god ton och visa respekt när du kommenterar! Du behöver inte hålla med om det som står i inlägg och kommentarer, men håll en bra nivå på debatten.
 
2. Håll dig till ämnet! Allt som liknar spam eller reklam raderas vänligt men bestämt.
 
3. Jag gör inga som helst avsteg från regel nummer två, men är i övrigt frikostig i publiceringen av kommentarer. Jag förbehåller mig dock rätten att neka kommentarer som även på annat sätt än ovan är stötande, otrevliga, irrelevanta eller strider mot svensk eller internatinell lag.


    Follow
publicerat i Den här bloggen

Bloggpaus

Som ni säkert märkt, har det blivit allt färre inlägg på bloggen på sistone. Det har funnits två avgörande orsaker till det: inspirationen har börjat tryta rejält och brist på tid. De stunder jag haft över till att skriva något, har jag helt enkelt inte känt att jag har inspiration längre till att skriva så mycket. Något som jag ju känt kommit och gått ett tag, för att inte säga ett antal månader.
Jag är inte den som tänker börja lägga ut en massa "dagens outfit", veckans blogg, frågestunder, tävlingar och annat ointressant. Sådant får "fjortisbloggarna" sköta.
När jag nu känner att det blir allt svårare att hålla den nivå jag själv vill på bloggen, har jag börjat överväga hur jag faktiskt ska göra med skrivandet. Med allt jobb som faktiskt ligger bakom alla inlägg, känns det inte som att jag bara vill radera den heller.
Så jag har därför bestämt att ta en liten paus helt enkelt. Bloggen kommer finnas kvar tills jag bestämt mig hur jag ska göra. Det KAN HÄNDA att det kommer ett och annat sporadiskt inlägg, men dessa kommer inte vara särskilt många.
Pausen blir på obestämd tid till att börja med, jag har ingen aning om när inspirationen kommer tillbaka - OM den ens gör det. Fram tills jag vet hur det blir, kommer bloggen givetvis finnas kvar. Det är fritt fram att fortsätta kommentera, jag kommer säkerligen att fortsätta logga in emellanåt och läsa/publicera kommentarer. Men några fler inlägg kommer det knappast bli på tag framöver.
 

 
Bilden lånad från Hojnyheter
 

0 kommentarer


NÅGRA ENKLA KOMMENTARSREGLER
 
1. Håll god ton och visa respekt när du kommenterar! Du behöver inte hålla med om det som står i inlägg och kommentarer, men håll en bra nivå på debatten.
 
2. Håll dig till ämnet! Allt som liknar spam eller reklam raderas vänligt men bestämt.
 
3. Jag gör inga som helst avsteg från regel nummer två, men är i övrigt frikostig i publiceringen av kommentarer. Jag förbehåller mig dock rätten att neka kommentarer som även på annat sätt än ovan är stötande, otrevliga, irrelevanta eller strider mot svensk eller internatinell lag.


    Follow
publicerat i Den här bloggen

Uppskattning

Till sjöss på ett fartyg under flera månader, får man ibland ett otroligt sug efter att komma iväg, att få lämna båten för en stund. Det spelar ingen roll vart man kommer, vad man gör bara man kan knata nedför landgång och lämna båten en stund.
Det spelar ingen roll hur bra man trivs, hur väl bemött och omhändertagen man blir ombord! Ibland måste man får komma av och göra något annat under några timmar. Människan behöver emellanåt lite variation och miljöombyte. Man kanske inte alltid märker det i sin vardagslunk - en lunk som även infinner sig på ett fartyg - men när miljöombytet väl infinner sig, kan det bli som att vandra på små moln.
Under vardagslunken iland kan miljöombytet var en weekendresa, ett restaurangbesök eller en fest. Dessa små, ganska enkla ting som ändå gör att man kan tanka på så mycket extra energi att man klarar vardagen ytterligare en tid.
Ombord på ett fartyg blir dessa ombyten avsevärt enklare ting. Helt plötsligt känns det jättestort och speciellt att gå en sväng i någon stad, att komma till en affär. Ja, till och med ett besök på McDonalds kan kännas som en hel gourmémiddag!
Lördag eftermiddag förtöjdes Freja Mœrsk vid kajen i El Palito i Venezuela - och som alltid drogs hela karusellen med pappersarbete och lossning igång direkt. De mest hektiska dagarna är oftast hamndagarna, då man vill iväg så fort som möjligt igen.
Så blev det söndag och det hade till en början sett ut som att vi skulle komma iväg redan under eftermiddagen, men så blev det aldrig. Till sjöss är det sällan man håller några som helst tidsscheman, så det bästa är oftast att aldrig räkna med någonting alls (visst mått av ironi inbakat i det sista, dock). När det visade sig att vi skulle bli kvar till ganska sen kväll, bestämde vi elever oss för att gå iland en sväng efter middagen. Det fanns inga affärer i närheten, dock en lång strand - och där gick vi. Det var fascinerande att märka hur en sandstrand med några palmer kunde få tre vuxna människor att bli som barn igen! Vi plockade kokosnötter (som förstås aldrig lyckades öppna) och färsk mango, jagade efter krabbor, ryckte av oss skor och strumpor och promenerade längs vattenbrynet tills fötterna såg ut som förvuxna russin.
Helt ärligt, hade jag kunnat gå där hela natten! Trots att det var hyfsat sent på kvällen, var det fortfarande över 25 grader varmt och minst lika varmt i vattnet som sköljde över våra fötter. Det doftade underbart och från barerna som låg längs stranden hördes skratt, klirr och musik. Det var på något sätt en överväldigande känsla för de elever som desperat törstade över intryck av alla de slag. De infödda sydamerikaner som såg oss vandra längs stranden måste trott vi var påverkade av både det ena och det andra då vi vilt skrattande och flamsande satte av efter krabbor som kom upp ur havet, kastade kokosnötter mot hårda föremål för att försöka öppna dem och plockade omogna mangos från träden.
Rent naturmässigt, var detta den mest storslagna landgången jag gjort sedan jag kom ombord på Freja Mœrsk, det måste jag faktiskt säga. Även om jag kan tänka mig att det finns långt vackrare platser än denna strand, var ändå upplevelsen av palmerna, all vegitation, djuren, dofterna och vattnet som slog in över sandstranden en upplevelse utan dess like när man törstar efter andra intryck än ett fartyg. Själv gick jag och drömde mig tillbaka till min resa till Samoa för några år sedan, då jag bland annat bodde i små hyddor på de kritvita sandstränderna med en enorm utsikt över det klarblå havet där solen sprakande orange steg upp varje morgon. Det kändes på något sätt som att komma tillbaka dit igen!
Den mörka, fuktiga och varma kvällen gav direkt känslan av att man var på semester, att det snart var dags att sätta sig på någon uteservering för att äta en god middag och/eller ta en svalkande drink. Någon drink blev det dock aldrig, förstås. Totalt alkoholförbud gäller ombord och den risken tar i alla fall inte jag! Jag riskerar inte mina betyg och mina framtida arbetsutsikter för att kunna ta en drink, som jag ändå kan ta om drygt tre veckor när jag mönstrar av.

Den typiska mañanamentaliteten har med besked gjort sig påmind sedan vi anlände till Venezuela lördag eftermiddag. Lots beställdes till klockan ett, då vi skulle anlända till lotsplatsen utanför hamnen. Lotsstationen bekräftade också en timme innan att lotsen skulle komma klockan ett.
Klockan ett var vi klara att ta emot lotsen. Alla i besättningen posterades ut där de ska vara när vi är redo att ta lots och gå in mot kaj för att förtöja, men någon lots kommer inte. Istället kommer ett regn- och åskoväder utan dess like. Regnet faller så häftigt att man bara ser ett 20-tal meter ut från relingen och vattnet ligger ett par decimeter djupt på däck. Dräneringarna räckte inte till för att vattnet skulle rinna undan ordentligt. Timmarna gick och ingen lots dyker upp. Så kommer beskedet vid tjugo över tre att lotsen ska komma 40 minuter senare. Kommer gör han visserligen, men först vid halv fem. Tre och en halv timmer senare än utlovat.
Lossningen av vår last kommer igång till sist och lots beställdes till klockan ett i natt för att för vi skulle avgå igen. I princip hela besättningen ska vara vaken vid avgång, de flesta har arbetsuppgifter på däck, bryggan och/eller i maskin för att trossarna ska kunna tas in, maskinen komma igång och fartyget tas ifrån kaj. Så tålmodigt, aningen sega och trötta tar sig alla till sina platser för att vi ska ta oss iväg. Men kommer lotsen i tid denna gång? Nej, varför skulle han göra det?? Först klockan sex imorse kom vi iväg - närmare fem timmar senare än vad som var tänkt från början.
Detta är ju något som aldrig skulle accepteras i välordnade Sverige, där det nästan är katastrof om man inte håller utlovade tider. Men på vissa breddgrader håller man sig ordentligt till sin mañanamentalitet - och som sjöman får man vänja sig vid att vänta och åter vänta - och att det ständigt blir nya besked. Det är på många sätt en viss charm i det hela också, men visst kan man tycka att det är märkligt att lotsen inte kan lyfta luren och ringa ett kort samtal om man är 4-5 timmar försenad. Istället för att låta en besättning på 15-20 man vara vaken hela natten och vänta på att han dyker upp...
 

 
Bilderna lånade från Shopinoz, Per Hardestam
 

0 kommentarer


NÅGRA ENKLA KOMMENTARSREGLER
 
1. Håll god ton och visa respekt när du kommenterar! Du behöver inte hålla med om det som står i inlägg och kommentarer, men håll en bra nivå på debatten.
 
2. Håll dig till ämnet! Allt som liknar spam eller reklam raderas vänligt men bestämt.
 
3. Jag gör inga som helst avsteg från regel nummer två, men är i övrigt frikostig i publiceringen av kommentarer. Jag förbehåller mig dock rätten att neka kommentarer som även på annat sätt än ovan är stötande, otrevliga, irrelevanta eller strider mot svensk eller internatinell lag.


    Follow
publicerat i Dagbok, Till sjöss 16/1 - 15/6 2011;
Visa fler inlägg