Arbetsmyra

Den gångna helgen blev kanske inte fullt vad jag räknat med. Att jag skulle jobba visste jag och hade räknat med ett normallånga kvällsskift. Men sedan det blivit en del sjukskrivningar, fick jag i personalbristens tecken hoppa in och jobba en hel del övertid istället. Så både lördag och söndag blev det "härliga" arbetspass mellan 09.00 och 23.00.
När man är på väg till jobbet, känner man sig inte helt road när man vet att man har 14 timmar framför sig. Men när sedan lönen kommer, brukar man känna sig rätt nöjd istället. Och själv brukar jag resonera att ska jag ändå jobba, så spelar det inte alltid någon större roll om det blir massor med timmar. Jobbar man kväll, finns oftast heller inte tiden att göra så hemskt mycket, helgen försvinner liksom ändå. Så jag tackade förstås ja till de 10 timmar övertid som det sammanlagt blev under helgen.
Den vecka som gått är den intensivaste vi har under det sexveckorsschema vi går på och man jobbar från tisdag till och med söndag. Så det är klart att det känns lite extra i kroppen om man då gör dessa "mastodontpass" som avrundning på den veckan. Nu känns det dock skönt att jag faktiskt är ledig ett par dagar och sen bara har tre arbetspass denna vecka. 14-timmarspass funkar ett par dagar, men sedan behöver man faktiskt vila upp sig en aning. Åtminstone jag - man är ju inte 20 längre! Och när jag kom hem igår kväll, hann jag inte mer än lägga huvudet på kudden innan jag sov.

I somras beställde jag renovering av lägenheten. Den har sett hemsk ut ända sedan jag flyttade in här - och det är faktiskt en underdrift att säga att den är "hemsk". Golven har varit extremt nedslitna och så ingrott smutsiga att de inte har gått att få rena ens med klorin.
Tapeterna var rejält slitna även de, men ändå i något bättre skick än golven. När jag hyrde ut lägenheten i andra hand under min studietid, frågade mina första hyresgäster om de fick måla om lite. Killen i paret påstod att han var utbildad och kunde ordna målningen själv. De fick under förutsättning att de inte valde några "konstiga" färger.
Men målare? Nej, det tror jag inte på att han var, min före detta hyresgäst! Trots att jag själv har en hel drös med tummar mitt i båda händerna, skulle jag gjort denna ommålning mycket bättre! Det hela var en katastrof minst sagt. Det har varit penseldrag av vit färg över de annars träfärgade golvlisterna, kladd över strömbrytare och eluttag och fruktansvärt ojämnt målat på väggarna. På vissa ställen på väggarna har han formligen vräkt på färg, medan det på andra ställen varit rejält mycket tunnar. Man har verkligen kunnat se vissa av rollerdragningarna över väggarna! Och tror ni han slipat ner de skarvarna i de galma tapeterna? Tror ni han spacklat innan han började måla? Nej, nej, nej, varför ska man göra det??
Att det sedan varit extremt mycket borrade hål överallt har inte direkt gjort saken bättre. Det är nog tur för dessa hyresgäster att jag såg detta först ett drygt år efter att de flyttat ut, annars hade de själva fått bekosta omtapetsering av vissa delar av lägenheten.
Så när jag nu flyttade tillbaka i somras, var det inga tvivel om att lägenheten skulle totalrenoveras. Det ska inte bara bli nya tapeter, utan även nya golv och omlackering av köksluckorna. Till det har det blivit ny spis dessutom.
Och i morse kom så målarna för att börja måla och tapetsera lägenheten. Halv åtta ringde det på dörren och in kommer två målare med full målarutrustning och börjar riva i de gamla tapeterna och sedan spackla. Just nu ser visserligen hela lägenheten ut som ett bombnedslag, men med tiden kommer det förstås att bli bra. Och denna gång är det proffs som gör arbetet och inte någon amatör...
 

 

Hallen och vardagsrummet just nu...
 

 
Bilderna lånade från Biologisk mångfald, Jenny Kullin
 

0 kommentarer


NÅGRA ENKLA KOMMENTARSREGLER
 
1. Håll god ton och visa respekt när du kommenterar! Du behöver inte hålla med om det som står i inlägg och kommentarer, men håll en bra nivå på debatten.
 
2. Håll dig till ämnet! Allt som liknar spam eller reklam raderas vänligt men bestämt.
 
3. Jag gör inga som helst avsteg från regel nummer två, men är i övrigt frikostig i publiceringen av kommentarer. Jag förbehåller mig dock rätten att neka kommentarer som även på annat sätt än ovan är stötande, otrevliga, irrelevanta eller strider mot svensk eller internatinell lag.


    Follow
publicerat i Dagbok, Jobb och arbetsmarknad;

SMS-chock

Man behöver ju oftast inte mer än slå på datorn, så börjar man bomas med reklam av olika slag. Det är per mejl och framförallt när man går in på olika sidor. Överallt finns den.
Och så har vi ju alla knep att få oss att lämna ut våra telefonnummer. Det tog ett tag innan jag insåg de vanligaste knepen, men jag lärde mig också min läxa den hårda vägen. Man erbjuds vara med i tävlingar, men för att vara med ska man uppge telefonnummer och mejladress. Sedan tar det oftast inte särskilt lång tid så dråsar reklammejlen in - och telefonförsäljarna ringer upp dig. Och även om du är med i NIX-registret, får försäljarna ringa upp dig om du givit ditt samtycke eller redan är kund hos företaget. Lämnar du ditt nummer i en tävling, kan det i det finstilta stå att du ger ditt samtycke till att telefonförsäljarna ringer upp dig i och med att du lämnar ditt nummer.
Och när jag första gångerna utnyttjade möjligheten att nå vissa nummerupplysningar per SMS, märkte jag ytterligare ett fult knep man använde sig av. I och med att man skickade ett SMS, fick man någon form av prenumeration, som automatiskt drogs från räkningen varje månad. Dessutom fakturerades jag för SMS jag aldrig skickat. Dit hörde bland annat 118800, som ju egentligen gör reklam för att de ska vara så billiga. Men istället fakturerade de för tjänster man aldrig beställt.
Det hela slutade med att jag spärrade min mobil för betalsamtal. Då stoppar Telia nämligen alla sådana prenumerationer och nummerupplysningarna kan inte längre fakturera mig för några SMS alls. Oavsett om jag skickat dem eller ej. Och några tävlingar där jag måste uppge telefonnummer eller mejladress deltar jag inte längre i. Jag blir nämligen så fruktansvärt trött på alla reklammejl, reklam-SMS man får - och framförallt på de telefonförsäljare som sedan börjar ringa. Jag kan tänka mig att telefonförsäljare är en av de mest hatade yrkesgrupper som finns!

Och så fort man går med i någon "kundklubb" hos något företag, börjar man också få en massa reklam-SMS. Skaffar man ett kundkort eller liknande, registreras ens mobilnummer - och VIPS börjar SMS:en komma. Det gäller även de större företagen som H&M, SJ och så vidare. För min egen del är det inga stora mängder SMS jag får från dessa företag, där jag på något sätt har kundkort eller liknande. Men det är ändå en hel del SMS som kommer. De större företagen är visserligen oftast så pass ärliga att man hyfsat enkelt kan avregistrera sig från att få fler SMS - och framförallt får man inga oväntade fakturor för SMS:en de skickar.
Tydligen har det blivit något av en "trend" att trakassera folk genom att uppge deras mobilnummer på olika sajter så att de mer eller mindre bombarderas av SMS. SMS, som i grunden är tänkta som en service från olika företag men som privatpersoner sedan utnyttjar för att terrorisera någon. Det finns tydligen exempel på personer som fått tusentals SMS bara under några timmar. Det var någon variant av sådan "terror" jag nästan misstänkte att jag själv råkat ut för, när jag fick fakturor på SMS jag inte hade skickat. Jag började faktiskt fundera på om någon på något sätt lyckats med bravaden att få SMS de själva skickat inlagda på min räkning.
 

 
EX 1
 
Bilden lånad från Excellent System
 

0 kommentarer


NÅGRA ENKLA KOMMENTARSREGLER
 
1. Håll god ton och visa respekt när du kommenterar! Du behöver inte hålla med om det som står i inlägg och kommentarer, men håll en bra nivå på debatten.
 
2. Håll dig till ämnet! Allt som liknar spam eller reklam raderas vänligt men bestämt.
 
3. Jag gör inga som helst avsteg från regel nummer två, men är i övrigt frikostig i publiceringen av kommentarer. Jag förbehåller mig dock rätten att neka kommentarer som även på annat sätt än ovan är stötande, otrevliga, irrelevanta eller strider mot svensk eller internatinell lag.


    Follow
publicerat i Internet

Typiskt svenskt

Vem har inte hört uttrycket "Hellre en hård sanning än en lögn"? Och hur många är det som inte håller med om det? Jag tror de flesta trots allt gör det, eller hur?
Någonstans går det självklart en gräns mellan ärlighet och elakhet, det är en sak som är säker. Även om man tycker en person är ful som stryk, behöver man trots allt inte säga det. Anser jag någon vara groteskt fet, behöver jag heller inte säga det. Men överlag är det självklart bättre att säga sanningen än komma med någon lögn.
Men detta är vi svenskar fantastiskt dåliga på - och jag tänker inte påstå att jag själv är något undantag heller. Vi är så rädda för att såra varandra, att vi inte vågar vara ärliga när vi egentligen borde vara det. Istället drar vi till någon nödlögn - som oftast kan såra mer än själva sanningen. Det kan vara så enkla saker som att tacka nej till en fest eller att träffa någon. Andra gånger behöver man kanske inte säga hela sanningen, men heller inte ljuga - det kan räcka att "putsa till" sanningen lite. Frågar någon hur man passar i ett klädesplagg, behöver man kanske inte rent ut säga att "så fet som du är, ska du inte klä dig så", utan mer att "det där kanske inte riktigt passar dig".
Och jag erkänner själv att balansen är svår många gånger - och dessutom varierar det ju var gränsen beroende på vem man har med att göra. Och vem är perfekt? Visst blir det fel ibland och visst har vi alla kläckt ur oss saker som vi sedan får ångra.
Men det faktum att vi svenskar generellt har så svårt att säga som det är med rädsla att såra är något jag alltid stört mig på - inklusive att jag själv är likadan. Själv försöker jag dock tänka på det så mycket jag kan, att faktiskt säga det jag tycker - inom rimliga gränser. Hur jag lyckas vet jag inte riktigt... Men det kanske folk i min omgivning kan svara på? Och jo - man FÅR svara ärligt! ;-)

När man sedan är på stan eller i olika sociala sammanhang i Sverige, ska man synas och höras så lite som möjligt. Står du på busshållplatsen och börjar prata med någon du inte känner, är du antingen fyllo eller förrymd patient från låsta avdelningen på psyk. Eller förmodligen både och. Det gäller nästan i de flesta sammanhang. I väntrum, på tåget, bussen och så vidare. Det märkliga är att det behövs att det händer något för att folk ska börja prata med varandra. När jag suttit på tåg eller bussar som fastnat i trafikstockningar eller liknande, har det oftast inte tagit mer än någon halvtimme innan folk börjat prata med varandra. Då har man plötsligt ett "problem" ihop, något att diskutera.
Annars är det först med några öl under västen som det är okej för oss svenskar att börja prata med varandra utan att känna varandra innan. För det märkliga med oss svenskar, är att vi har svårt att roa oss och vara sociala utan att alkohol är inblandat. Nu är jag själv absolut inte nykterist på något sätt, men det kan faktiskt störa mig ibland att det så ofta är så att "umgås" är synonymt med "alkoholintag".
Men skulle man plocka ut det mest typiskt svenska, så borde det väl ändå vara den berömda Jantelagen? Tro för 17 inte att du är något, att du är bättre än någon annan! Att säga att man är duktigt på något är inget annat än skryt och du betraktas direkt som högfärdig. För oss alla finns det garanterat saker man innerst inne vet och/eller tycker att man är duktig på, men man ska helst inte prata så mycket om det. Då blir vi direkt självgoda och skrytsamma personer som folk tittar lite snett på. Och okej, även här finns det förstås en viss gräns; pratar man alltför mycket om hur duktig man är på något, är man förstås skrytsam. Men att då och då konstatera att det finns saker man är duktig på, är inte detsamma som att vara skrytsam.
 

 
 

 
Bilderna lånade från Jajamens blogg, VGNT, Emsellen
 

0 kommentarer


NÅGRA ENKLA KOMMENTARSREGLER
 
1. Håll god ton och visa respekt när du kommenterar! Du behöver inte hålla med om det som står i inlägg och kommentarer, men håll en bra nivå på debatten.
 
2. Håll dig till ämnet! Allt som liknar spam eller reklam raderas vänligt men bestämt.
 
3. Jag gör inga som helst avsteg från regel nummer två, men är i övrigt frikostig i publiceringen av kommentarer. Jag förbehåller mig dock rätten att neka kommentarer som även på annat sätt än ovan är stötande, otrevliga, irrelevanta eller strider mot svensk eller internatinell lag.


    Follow
publicerat i Berglins, Filosofi;
Visa fler inlägg