Glömde låsa in internerna

 
Känns väl ändå skönt att de valde att göra något konstruktivt istället för att hitta på fler dumheter! Men förmodar att det är någon eller några ur personalen som har en eller annan utskällning att vänta om inte annat... ;-)
 

 
AB 1
 

 
0 kommentarer
    Follow
publicerat i Ordningsmakten, Roliga timmen;

Säkraste sättet att förlora jobbet

Sista dagarna har det varit en hel del skriverier om Facebook, om hur livet förändrats på ett eller annat sätt för folk på grund av till exempel Facebookuppdateringar. Framförallt är det ju frågan om personer som blivit av med sitt jobb på grund av mer eller mindra klantigt agerande på Facebook. Vissa av dem kan man ju förstå att arbetsgivaren agerat negativt på, andra gånger kan man tycka att det möjligen skulle kunna räckt med en tillsägelse. Och sedan har vi ju rektorn som lagt ut några skämtbilder och sedan blev av med jobbet - trots att bilderna trots allt var ganska oskyldiga. Men han fick också rätt i domstol sedan; det var fel att avskeda honom.
Rent generellt blir jag ibland rejält förvånad över hur oförsiktiga många är på Facebook och bloggar. Dels när det gäller vad man skriver om sin arbetsplats, men också om annat. Även om jag skulle tycka att min arbetsplats var ett dårhus, skulle jag aldrig använda ett sådant ordval på Facebook eller bloggen. Det spelar ingen roll om det är på skämt eller ej, för det kan trots allt misstolkas rejält och även om man inte blir av med jobbet, kan det skapa en dålig relation med arbetsgivaren.
Själv är jag väldigt restriktiv med vad jag skriver om min arbetsplats överhuvudtaget. Framförallt för att vi förstås har en väldigt strikt tystnadsplikt, men även för att det kan vara känsligt att kommentera även sådant som inte faller under vår tystnadsplikt. På polisens larmcentral har vi ju sista dagarna fått utstå en hel del kritik efter att det visat sig att det tagit en timme mellan första samtalet om en eventuell skottlossning till att polisen faktiskt kom - till vad som då visade sig vara ett mord. Och ni ska veta att det kliar i fingrarna på mig att kommentera detta! Men någonstans känns det som att detta är chefernas och presstalesmännens jobb och något de har betalt för att göra. Och framförallt känns det som att jag inte är rätt person att kommentera det, med tanke på att risken är stor att man säger saker man kanske inte får eller bör säga offentligt. Jag tror mig veta ungefär vad som faktiskt hänt, men jag vill inte hänga ut någon och jag vill inte döma eller fria någon offentligt, det riskerar bara att bli väldigt, väldigt fel. Men garanterat är detta en händelse som skulle få väldigt många andra bloggare att skriva åtskilliga inlägg! Och därmed riskera att hamna i trubbel på ett eller annat sätt. Så jag avstår från att kommentera det alls, det känns säkrast så.

Dock har jag nu hittat det absolut säkraste sättet att bli av med jobbet om man vill göra bort sig offentligt. Mark Esterhuysen var nämligen radiopratare på en radiokanal i Sydafrika, men när han går ut i direktsändning blåskiter han i att läsa upp nyheterna! Istället börjar framhäva en massa privata åsikter och göra reklam för sin privata blogg och sin twitterprofil. Bland annat har man räknat att ordet "fuck" förekom inte mindre än 13 gånger under den cirka 45 sekunder långa "nyhetssändningen".
Klippet finns givetvis på Youtube och jag bara måste dela med mig av det här! Roligt är det, samtidigt som jag undrar en sak: om man nu ogillar sitt jobb på detta sätt, varför lämnar inte bara in en avskedansökan????
 



 
AB 1, 2, 3, 4, 5, 6 DN 1, 2 SvD 1, 2, 3, 4
 
Bilden lånad av Emma Gustavsson
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Internet, Jobb och arbetsmarknad;

Buisness as usual

Visst är det märkligt vad snabbt man är tillbaka i gamla banor igen efter en ledighet?! I lördags var jag tillbaka i stan igen efter några härliga dagar i Köpenhamn och idag är man tillbaka på jobbet igen. Det känns knappt som varit härifrån på något märkligt sätt.
Okej, nu var det bara frågan om två dagars semester och en vistelse i Köpenhamn på knappt tre dygn så det var ju ingen större semester direkt. Men känslan är ju densamma även om man haft 4-5 veckors semester. Det går bara någon timme på första arbetsdagen efter semestern så är det som man aldrig varit iväg.
Men det var ett par härliga dagar i Köpenhamn, något annat kan jag inte säga! Det blev flyg till dit i torsdags och på kvällen vankades det konsert med Lars WinnerbäckKöpenhamns konserthus. För min del var det fjärde gången jag såg Winnerbäck live, men måste nog erkänna att detta var den i särklass bästa spelningen jag sett med honom! Tre musik hade han med sig och mycket kördes akustiskt. När det blir så pass "naket" som i detta fall, gör sig Winnerbäcks musik avsevärt mycket bättre. Hans musik bygger mycket på hans texter och dessa framträder ju på ett helt annat sätt i sådana här sammanhang mot för när han fyller stora arenor med tusentals personer i publiken.
För att fortsätta på den inslagna banan att vara kulturell, blev ett faktiskt inte mindre än två museibesök på fredagen! Först Köpenhamns konstmuseum, följt av Nationalmuseum. Det är faktiskt åratal sedan jag besökte ett museum, men nu blev det ändå av. Och vad gäller konstmuseet, tror jag överlag att man uppskattar sådana museer om man redan kan en hel del om konst. Själv är jag totalt intelligensbefriad på den punkten. Så det blev mest att förundras över de konstverk som var rejält realistiska och många gånger kunde liknas vid fotografier. Då var Nationalmuseum något helt annat, där många historiska föremål ställdes ut. Våningsplan efter våningsplan, där man lotsades från mer eller mindre stenåldern fram till så gott som nutid. Historia är något jag själv alltid varit intresserad av, så den typen av museer brukar kännas som rena lekstugan för min del.

Lite otur hade vi dock med hotellet! Jag bokade via internet och hittade ett billigt hotell precis i utkanten av centrala Köpenhamn. Väl på plats visar sig rummen vara rätt små, men ändå något man kunde leva med. DOCK låg hotellet bara tiotalet meter från en stor bangård, där pendeltåg och vanliga tåg dundrade förbi med bara några få minuters mellanrum i princip dygnet runt. Inte heller detta behöver ju egentligen bli ett problem - så länge huset är ordentligt ljudisolerat. Men så var inte fallet! Sängen mer eller mindre vibrerade och fönsterrutorna skallrade varje gång ett tåg dundrade förbi kan jag säga. Själv vaknade jag till några gånger under båda nätterna av förbidundrande tåg - och jag är absolut inte särskilt lättväckt!
Men det var nog också det enda lite större missödet under vistelsen i vårt grannland i söder. Och med tanke på att man bara tillbringar några timmar per dygn på hotellet, så kan man ju leva med att några tåg dundrar förbi utanför fönstret. Framförallt när det bara är frågan om två nätter...
 

 
Bilden lånad från Insites Consultings
 

 
0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok, På resande fot;

Visa fler inlägg