Säkraste sättet att förlora jobbet

Sista dagarna har det varit en hel del skriverier om Facebook, om hur livet förändrats på ett eller annat sätt för folk på grund av till exempel Facebookuppdateringar. Framförallt är det ju frågan om personer som blivit av med sitt jobb på grund av mer eller mindra klantigt agerande på Facebook. Vissa av dem kan man ju förstå att arbetsgivaren agerat negativt på, andra gånger kan man tycka att det möjligen skulle kunna räckt med en tillsägelse. Och sedan har vi ju rektorn som lagt ut några skämtbilder och sedan blev av med jobbet - trots att bilderna trots allt var ganska oskyldiga. Men han fick också rätt i domstol sedan; det var fel att avskeda honom.
Rent generellt blir jag ibland rejält förvånad över hur oförsiktiga många är på Facebook och bloggar. Dels när det gäller vad man skriver om sin arbetsplats, men också om annat. Även om jag skulle tycka att min arbetsplats var ett dårhus, skulle jag aldrig använda ett sådant ordval på Facebook eller bloggen. Det spelar ingen roll om det är på skämt eller ej, för det kan trots allt misstolkas rejält och även om man inte blir av med jobbet, kan det skapa en dålig relation med arbetsgivaren.
Själv är jag väldigt restriktiv med vad jag skriver om min arbetsplats överhuvudtaget. Framförallt för att vi förstås har en väldigt strikt tystnadsplikt, men även för att det kan vara känsligt att kommentera även sådant som inte faller under vår tystnadsplikt. På polisens larmcentral har vi ju sista dagarna fått utstå en hel del kritik efter att det visat sig att det tagit en timme mellan första samtalet om en eventuell skottlossning till att polisen faktiskt kom - till vad som då visade sig vara ett mord. Och ni ska veta att det kliar i fingrarna på mig att kommentera detta! Men någonstans känns det som att detta är chefernas och presstalesmännens jobb och något de har betalt för att göra. Och framförallt känns det som att jag inte är rätt person att kommentera det, med tanke på att risken är stor att man säger saker man kanske inte får eller bör säga offentligt. Jag tror mig veta ungefär vad som faktiskt hänt, men jag vill inte hänga ut någon och jag vill inte döma eller fria någon offentligt, det riskerar bara att bli väldigt, väldigt fel. Men garanterat är detta en händelse som skulle få väldigt många andra bloggare att skriva åtskilliga inlägg! Och därmed riskera att hamna i trubbel på ett eller annat sätt. Så jag avstår från att kommentera det alls, det känns säkrast så.

Dock har jag nu hittat det absolut säkraste sättet att bli av med jobbet om man vill göra bort sig offentligt. Mark Esterhuysen var nämligen radiopratare på en radiokanal i Sydafrika, men när han går ut i direktsändning blåskiter han i att läsa upp nyheterna! Istället börjar framhäva en massa privata åsikter och göra reklam för sin privata blogg och sin twitterprofil. Bland annat har man räknat att ordet "fuck" förekom inte mindre än 13 gånger under den cirka 45 sekunder långa "nyhetssändningen".
Klippet finns givetvis på Youtube och jag bara måste dela med mig av det här! Roligt är det, samtidigt som jag undrar en sak: om man nu ogillar sitt jobb på detta sätt, varför lämnar inte bara in en avskedansökan????
 



 
AB 1, 2, 3, 4, 5, 6 DN 1, 2 SvD 1, 2, 3, 4
 
Bilden lånad av Emma Gustavsson
 

Pusha   Follow        
                submit to reddit
KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow