Vintern rasat ut bland våra fjällar, drivans blommor smälta ned och dö...

Det var ju en minst sagt strålande morgon man vaknade upp till denna Valborgsmässoafton. Jag brukar tycka att den mörka delen av året är riktigt mysig och vilsam tid. Jag är storförbrukare av ljus och älskar att sitta hemma framför TV:n med massor av ljus tända runtom i lägenheten.
Men när nu våren, ljuset och värmen kommer tillbaka får man ändå en helt annan energi och ork. Jag kan plötsligt strosa runt utomhus och bara njuta av allt som slår ut, alla dofter man känner och kvittret från alla fåglar som kommer tillbaka.
När jag kom upp i morse, stod termometern på 22 grader i solen och jag sprang raka vägen till balkongdörren för att ställa upp den och släppa in den härliga vårluften. Efter avslutad dusch gick jag med morgontidningen under armen och stor laddning kaffe ut på balkongen för att frukost. Jag blev sittande länge i solen innan jag slutligen bestämde mig för att gå in igen.
Lägligt nog hade vi en av veckans fystimmar idag på jobbet och jag bestämde mig väldigt snabbt att förlägga min fys utomhus. Det blev en timslång promenad i Nackareservatet och jag njöt verkligen för fulla drag! Grönskan har verkligen exploderat sista dagarna och möttes av en symfoni av dofter när man kom ut i skogen i reservatet.
Och jag var långt ifrån den enda som passade på att njuta av det härliga vädret. Det vara många soldyrkare i farten denna första riktigt fina vårdag. Man märker verkligen att man någonstans saknat ljuset och värmen under vinterhalvåret, även om inte direkt tänker på det förrän våren faktiskt kommer.
Men när den väl är här, blommar vi svenskar ut otroligt mycket. Plötsligt blir alla gladare, trevligare och kommer ut ur våra iden med en helt annan livsglädje.

Så mycket Valborgsfirande blir det dock inte för min del i år heller. Plikten och jobbet har kallat under kvällen och jag har fått njuta av vårkvällen på jobbet.
Men det är inte något som gör mig särskilt mycket egentligen. Ska jag vara helt ärlig, vet jag inte när jag var på något Valborgsfirande sist. Missminner jag mig inte helt, var det 2006, samma år som jag sedan flyttade till Kalmar för att plugga. Trots allt var det ju något man tyckte om som liten, när man sprang runt med ett paket smällare i näven. Jag har sedan inte hört till dem i tonåren tagit någon brakfylla vid Valborg, utan satt snällt hemma med mina föräldrar.
Nu som vuxen knatar jag iväg till någon brasa någon ytterst enstaka gång. Om jag råkar vara ledig, för det har jag trots allt inte alltid varit. Men det känns inte som något man direkt tycker är någon katastrof om man missar detta firande.
Dessutom har jag en vag känsla av att jag kommer vara väsentligt mycket piggare och fräschare imorgon förmiddag än ganska många andra. På sätt och vis kan jag tycket det är rätt beklämmande att Valborg blivit en av de stora suparhelgerna bland många ungdomar. Inte för Valborg som sådan, utan för att många råkar illa ut i fyllan och villan. Oavsett när man krökar till.
Det är inte så att jag anser mig "ha rätten" att komma med några moralpredikningar bara för att jag aldrig tillhört dem som svinat runt på Valborg. Det är väl snarare så att jag anser mig blivit äldre och visare helt enkelt. Man har lärt sig att det går att ha roligt utan stora mängder alkohol och att det faktiskt inte alltid är värt att vakna med träkeps dagen efter.
Man får sedan kryssa duktigt mellan resterna av firandet när man åker till och från jobbet dessa storhelger som förknippas med mycket festande. När jag åkte hem efter att ha jobbat nyårsnatten, fick jag kryssa duktigt mellan krossade flaskor, halvt urdruckna ölburkar, halvätna hamburgare och - det vidrigaste av allt - spyor.
Just i samband med dessa helger, liksom löningshelger, blir utelivets baksida extra påtaglig. Jag avundas inte dem som tvingas ta reda på dessa rester. Åker man till eller från jobbet rätt sent på kvällen, blir man verkligen varse hur jobbiga folk blir med lite sprit innanför västen. Jag frågar mig alltid om själv blir lika jobbig när jag druckit? Åker man istället frampå morgonen får man se alla rester efter kvällens och nattens festande. Och vid båda tillfällena överväger jag allvarligt att aldrig mer gå på krogen.
 

 
AB 1 BAR 1 DAG 1 DN 1 SvD 1 SVT 1, 2
 
Bilderna lånade från Forum Garten, Natural Science
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok

Brådska

Jag har alltid haft en viss ovana när något ska bli gjort hemma. Framförallt när det är något jag ser fram emot, något jag gärna vill ha gjort av en eller annan anledning. Jag vill nämligen att det ska bli gjort så fort som möjligt. Helst direkt.
Har jag köpt hem något, vill jag ha det hela installerat så fort som möjligt. Jag kan sällan hålla mig och tänka att "det där kan jag fixa imorgon" - istället kör jag på som en vettvilling för att få ordning på det jag köpt.
Det spelar ingen roll om det är nya möbler som ska skruvas ihop, en ny mobil, ny dator eller något annat. Jag kan helt enkelt inte bärga mig från direkt köra igång att skruva och installera.
Häromdagen kom äntligen min nya bokhylla och de nya CD-ställen. Äntligen skulle vardagsrummet bli färdigmöblerat och det skulle kännas mer hemtrevligt där. Redan vid tre kom leveransen - och jag kunde självklart inte hålla mig ifrån att börja skruva direkt. När sedan möblerna var hopskruvade kom nästa steg, att fästa CD-ställen i väggen. Länge stod jag och funderade på om det vore klokt att börja borra i väggarna när klockan var nästan nio en fredagskväll. Jag vill liksom inte få klagomål på för att jag är för ivrig att börja borra i betongväggarna. Men jag kunde helt enkelt inte motstå frestelsen! Klart jag skulle ordna med det sista. Det gick så långt att jag glömde såväl hunger som trötthet och ömmande fingrar. När möblerna var monterade, återstod att hämta ner kartongerna med böcker och skivor från vinden. Allt sådant som varit undanställt de senaste månaderna.
Men de allra flesta av oss vet hur tungt böcker, filmer och skivor är. Jag var helt enkelt totalt slut när de fem kartongerna med detta innehåll var nedburna till vardagsrummet. Det fick helt enkelt så lov att vara färdigt för dagen, vare sig jag ville eller ej. Och jag lovar er, jag hade träningsvärk i två dagar efter att ha burit dessa kartonger!!
Att sedan sortera runt 300 CD-skivor och 50-talet DVD-filmer så att man hade det i skaplig ordning i hyllorna var inte det allra lättaste. Det var en process som fick ta vid dagen efter och som tog åtskilliga timmar i anspråk.

Att skruva ihop möblerna drog ut så pass mycket på tiden att jag till sist glömde att jag även var hungrig. Jag var så ivrig att få möblerna på plats att jag verkligen glömde allting annat! När möblerna slutligen var på plats och fästa vid väggen, insåg jag att jag inte bara var hungrig utan såväl trött som törstig och kissnödig.
Från att från början haft planen att ordna hemlagad middag, hamnade jag istället på kvarterspizzerian för att äta middag. Något som inte alls var planerat från början, men som blev en bra symbol på hur energisk jag är när något ska ordnas hemma.
Otålig? Ja, det kanske är ett bättre ord i vissa lägen. Jag har svårt att se en massa kartonger med prylar barrikadera golven och vill verkligen inte ha saker liggande där de inte ska vara.
Någon dag efter att bokhyllan levererats köpte jag nya gardiner till vardagsrummet och såg verkligen fram emot att få stryka och sedan hänga upp dem. Fram tills jag insåg att de måste fållas upp 2-3 decimeter för att inte ta i golvet. Snacka om att jag kände mig frustrerad över att gardinerna nu får ligga tills jag har möjlighet att fixa med att fålla dem! Om jag kan sy själv? Nej, tyvärr, där går min gräns! Sy är något jag verkligen inte bemästrar överhuvudtaget och jag kommer inte ge mig in på något jag inte klarar av.
Så hur mycket jag än ogillar det, ligger nu gardinerna i en prydlig hög i väntan på att jag ska försök få tag i någon som klarar av att fålla dem så att jag kan hänga upp dem...
Men så här har jag alltid varit när det varit frågan om saker jag verkligen velat färdigställa. Jag har varit väldigt otålig att få saker och ting i ordning och på plats. Sen har jag en tendens att bli irriterad när det inte går som jag faktiskt vill att det ska gå. Jag vill snabbt komma i ordning, snabbt få upp saker och snabbt se resultat. Något som självklart inte alltid är praktiskt möjligt.
Samtidigt som jag kan vara fruktansvärt och obotligt lat när det gäller saker som jag inte uppskattar. Tycker jag något är tråkigt och inget annat än ett ont måste, då skjuter jag på det in i det längsta istället...
 

 

En del av vardagsrummet...
 

 
Dessa lakan kunde jag förstås helt inte motstå!
 

 
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Inredning och boende

Hedersvåld

Så har det skett igen, ytterligare ett hedersmord tycks ha ägt rum i Sverige. Denna gång drabbades en 19-årig kvinna i Landskrona. Kvinnans 16-årige bror sitter häktad för mord och mamman är häktad för anstiftan till mord.
Nu är de visserligen inte dömd än, utan endast misstänkta. Så man ska väl vara försiktigt med att "döma" dem redan nu. Men mycket verkar trots allt ändå peka på att det är ett hedersmord som ligger bakom. Maria - som den döda kvinnan hette - ska sedan tidigare känt sig hotad av sin familj. Hon ska till och med ha sovit med en kniv under kudden för att hon var så rädd för sin familj.
Något skyddat boende ska hon inte har erbjudits. Istället har hon redan som 15-åring förts utomlands och gifts bort mot sin vilja.
Att det är sådan brist som det verkar vara på skyddade boenden är otroligt beklämmande. Bara förra året tvingades man neka 1.300 kvinnor ett skyddat boende, trots att de behövde ett sådant. Riktigt illa. Nu diskuteras det en kvinnojoursgaranti, vilket inte är en dag för tidigt. Oavsett om det rör sig om hedersrelaterat våld eller "vanlig" kvinnomisshandel vore det verkligen rimligt med en sådan garanti. Behöver en människa ett skyddat boende, ska det självklart kunna erbjudas åtminstone den stora majoriteten. Även om de fallen givetvis är en försvinnande liten minoritet, bör givetvis även män i samma sitts kunna erbjudas ett skyddat boende vid behov.
Eftersom socialtjänsten i Landskrona uppenbarligen vetat om Marias problem redan innan mordet, hade hon kanske kunnat räddas om hon fått ett skyddat boende. Det är självklart ingen garanti, men ändå ett väldigt bra skydd.
Sen är det alltid lätt att med facit i hand vara efterklok och se vad man faktiskt borde ha gjort. För en annan, som bara har informationen från media att gå efter, kan det verka som att man gjort alldeles för lite. Sen är det möjligt att man gjort en massa saker för Maria som det av olika anledningar inte skrivs om i media.

Denna hederskultur är så otroligt främmande, så otroligt svår att förstå sig på. Hur kan man tycka att familjens heder är så viktig att man att man är villig att döda sin egen dotter eller syster?
Självklart är det inte bara skyddade boenden och annan hjälp till offren som behövs för att komma tillrätta med hedersrelaterade brott. Man ska inte glömma att det även finns förövare som är offer på sitt vis. Bröder som ställs inför ultimatumet att döda sin syster eller själv bli utfryst av familjen och/eller också utsättas för våld. Är än 16 år (som just i Marias fall) är det inte en lätt situation. Och det är det knappast aldrig annars heller.
Man ska inte bara stötta "kvinnooffren" i de här i historierna utan även vända sig till förövarna. Som i många andra fall är upplysning, information och kunskap ett bra vapen mot ondska. Många typer av hatbrott (ditt man på sätt och vis kan räkna även hedersrelaterade brott) bygger på okunskap. Det gäller även rasism, homofobi och andra snedvridna inställningar.
Personligen har jag länge förespråkat någon form av "invandrarkörkort". Visserligen en term jag i grunden ogillar, men någon form av utbildning man måste genomgå när man flyttar till Sverige. Där ska inte bara svenska ingå, utan även utbildning i hur det svenska samhället är uppbyggt. Såväl rättigheter och möjligheter liksom skyldigheter ska man lära sig. Det kan ju till exempel också innebära att folk får lära sig hur man tar sig ur ett mönster med hedersförtyck, vilken hjälp man faktiskt kan få i den frågan.
Problemet må väl vara att alla inte behöver samma typ av utbildning när de kommer hit. En norrman (jo, en norrman som flyttar till Sverige är faktiskt också invandrare!!) behöver förmodligen inte ens lära sig språket, medan andra kanske måste lära sig språket men i övrigt redan har kunskaper i hur det svenska samhället ser ut. Så frågan är självklart hur man hur man utformar en sådan grej.
Alla som på ett eller annat sätt utövar hedersvåld kommer man självklart inte åt på det sättet, men förhoppningsvis några. Det finns absolut många andra sätt också att komma tillrätta med hedersförtryck och -våld. Och garanterat finns det ett enormt mörkertal som man inte kan mäta...
 

 
DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8
 
Bilderna lånade från Wikipedia, Adf.ly
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Kön och jämställdhet

Visa fler inlägg