Nyårshälsning

Nyårsafton. För min del är det jobb som gäller ikväll, knappast någon nyhet för er som följer min blogg. Och nej, jag vill inte ha någons medlidande! För min del är det självvalt att jobba ikväll, jag hade jag kunnat jobba dag som jag från början var schemalagd att göra.
Redan när jag kom hem från jobbet sent igår kväll kunde jag ana hur nyårsfirandet så smått hade börjat komma igång. Det smälldes och sköts raketer runtom i området där jag bor och vackra raketer lyste stundtals upp himlen.
När jag var liten - långt innan dagens relativt strikta regler kring smällare och fyrverkerier - blev jag och mina kompisar inför nyår och valborg försedda med stora mängder smällare och raketer av våra föräldrar. Gladeligen sprang vi sedan runt i radhusområdet där jag växte upp och sköt som galningar omkring oss. Alltifrån små "ettöressmällare" till rejälare kinapuffar höll vi i händerna när vi tände stubinerna för att sedan slänga iväg dem innan de smällde.
Raketer och smällare placerades i folks brevlådor, buskar, verandor och fönsterbläck innan de detonerade. Vi hade inga större tankar om vilka krafter det faktiskt var som vi lekte med - och det är ett rent under att aldrig hände några olyckor. Jag har inget minne av att jag själv bevittnade att någon blev skadad av smällare eller raketer, trots våra rejält oförsiktiga lekar med krutet. Vi ska väl idag vara glada att vi har fingrar, händer, ögon och näsor i behåll.
Jag undrar varje nyår och valborg hur många fingrar, händer och andra kroppsdelar som sprängts bort på grund av att folk varit lite för oförsiktiga med fyrverkerier och smällare. Trots att man varenda år får höra om folk som skadats på grund av dessa farliga - men väldigt vackra - leksaker, så fortsätter olyckor att hända. Tro nu inte att jag på något sätt är emot fyrverkerier, för det är jag verkligen inte! De är otroligt vackra att se på och jag har svårt att se ett nyårsfirande utan fyrverkerier. Så nej, jag tänker inte fördöma någon som köper in raketer inför sitt nyårsfirande. Inte alls!
Under mina år som anställd vid gränspolisen på Arlanda, tillbringade jag många nyårsnätter på jobbet. Mitt stora nöje dessa nyårsnätter var att gå upp på taket på terminal 5 (som kunde nås från vårt fikarum), där man kunde se fyrverkerier från såväl Uppsala som Märsta - och lite avlägset även från Stockholm. Det var en mäktig syn kan jag lova.
På sätt och vis kan jag vara lite kluven kring förbuden och restriktionerna kring hanteringen av fyrverkerier och smällare. Även om jag rakt av köper grundtanken med reglerna, så är det ju också något som skapar mycket glädje och många vackra intryck kring firandet av det nya året...
 
När vi nu närmar oss ett årsskifte, kan jag inte riktigt låta bli att låta bli att låta mig provoceras - eller åtminstone irriteras - över alla utsagor om att ett nytt år ska vara någon form av nystart för både det ena och det andra.
Millennieskiftet för 12 år sedan var ju ett praktexempel, då man pratade om stora förändringar och stora omvälvande nytänkanden inför det nya årtusendet. Plötsligt skulle man börja tänka på saker som man ju borde tänka på jämt.
I det stora var det saker som rörde samhället och världen, i det "lilla" hur varje människa "borde" leva, tänka och resonera.
På något sätt förväntas man avlägga nyårslöften och lova att bli en bättre människa på alla möjliga sätt. Både vad gäller saker som rör den egna personen och tillvaron, men också hur man ska agera i stort. Man ska börja träna, sluta röka, äta bättre, röra på sig, ta hand om sina närstående, dricka mindre, vara en bättre medmänniska, skänka pengar till Rädda Barnen - och så vidare. Allt sådant som man ju borde tänka på varje dag.
Personligen har jag sedan 20 år givit upp att avlägga några nyårslöften. De löften som rör min egna person och tillvaro vet jag att jag aldrig kommer kunna hålla. Jag kommer träna mer, dricka mindre, äta mindre godis, äta bättre och röra på mig mer under januari - sedan är det hela över. Från och med den första februari vet jag att jag aldrig kommer kunna hålla mitt nyårslöfte. Och att vara en bättre medmänniska genom att skänka pengar till Rädda Barnen (eller liknande), vara mer hjälpsam/omtänksam och så vidare - sådant försöker jag alltid leva efter, inte bara kring nyår. Hur jag sedan lyckas med det kan man diskutera i det oändliga, men att ha den målsättningen är alltid en början. :-)
 

 
DN 1 2 3 EX 1 2
 
Bilderna lånade från Tony's blogg, BHM pics
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok, Julen;
Taggar: Nyår, Nyårsafton, fyrverkeri, fyrverkerier, raketer, smällare

Gott Nytt År!

Imorgon är det nyårsafton, 2012 års sista dag. Jodå, min vana trogen kommer jag att jobba. Det är priset man får betala för att jobba treskift, men i ärlighetens namn ska jag inte klaga alltför mycket. Jag hade fyra dagar ledig över julhelgen, vilket i mina ögon är den viktigaste helgen att få vara ledig - och nu verkar jag få till schemat ganska bra även över nyårshelgen.
Eftersom jag i grund och botten skulle ha jobbat dagtid såväl nyårsafton som nyårsdagen har jag inte brytt mig om att planera in något alls. Jag skulle i vilket fall sova över tolvslaget, eftersom väckarklockan ringer kvart i fem på nyårsdagens morgon. Men för att få någon form av nyårskänsla, handlade jag ändå lite vin och mousserande med tanken att någonting litet ska jag ju ändå kunna ta även om jag ska upp nästa morgon.
Men efter lite passbyten och trixande med tider, kommer jag nu istället jobba kväll nyårsafton och förhoppningsvis få lite komp på morgonen på nyårsdagen. Så med andra ord hinner jag med tolvslaget ändå, kommer knappas hinna somna innan dess när jag jobbar till 23:00 på kvällen. Så det blir att åka hem, ta lite vin och lite mousserande och något tilltugg, kanske hinner jag titta på lite fyrverkerier också innan jag somnar. En ganska bra deal trots allt!
Jag hör till dem som anser att nyår är ganska överreklamerad högtid. Visst skulle jag föredra att vara ledig om jag fick välja, men jag gråter heller inga krokodiltårar över att behöva jobba heller. Det har blivit många nyårshelger på jobbet vid det här laget, så många att jag mer eller mindre tappat räkningen.
Visst känns det lite konstigt, framförallt när man ska jobba natt. Då åker man till jobbet ungefär samtidigt som många är på väg ut eller på väg till olika fester. Folk är uppklädda, glada och förväntningsfulla. Man får på vägen till jobbet ducka för flygande nyårsraketer och det tycks vara fester och middagar överallt. Alltmedan man själv beger sig mot jobbet, helt nykter och allt annat än uppklädd.
Men väl på plats på jobbet känns det oftast inte så farligt. Skiftet rullar på och man ju sina sysslor att sköta. Och efter avslutat nattpass vaknar man ungefär samtidigt som de sista nyårsfirarna man sett på tunnelbanan på väg hem på morgonen - men avsevärt piggare och fräschare.
Så det är just innan man ska iväg det kan kännas lite konstigt, men väl på plats glömmer man på sätt och vis av att det är nyårsafton och man jobbar på som vanligt.
 
Ett blött nyår verkar det tyvärr bli i vilket fall som helst i år - fast i en helt annan bemärkelse än de flesta tänkt sig. Det har varit med viss sorg man sista dagarna sett hur termometern masat sig en bit ovanför nollsträcket, hur regnet har kommit - och snön börjat smälta i en rasande fart. Det droppar från taken, blir glashalt och känns som man skulle vara en bra bit in i april.
Det pratas om 2012 varit ovanligt blött år, med ovanligt mycket regn. Så långt har jag själv inte tänkt på det, men är det inte lite ovanligt att det ändå regnar flera dagar i rad i slutet av december?!
Framförallt känns det lite tråkigt att när vi nu äntligen fått ordentligt med snö, att det sedan försvinner i en så rasande fart som den nu gör. Nu återgår Stockholm till det man fått vänja sig vid genom åren vintertid. Nämligen grått, blött och moddigt.
Sista dagarna har det praktiskt taget varit med fara för eget liv man gått utanför dörren. Ni vet ju alla hur halt det blir så fort det regnar på snö och is. På något sätt hoppas man nästan att det antingen blir kallt igen och kommer lite mer snö - eller att snön och isen helt enkelt smälter bort helt. Bara så man slipper halkan.
Så kanske gör man rätt i att jobba hela helgen?! Mindre risk att halka omkull - och väsentligt mycket billigare. Det tycks regna även under nyårsafton, i alla fall här i Stockholm, så det känns inte så lockande att springa iväg på stan för att se fyrverkerier - om nu varit ledig och kunnat göra det. Jag hoppas på att man kanske kan se ett och annat fyrverkeri från balkongen innan man kryper i säng...
 

 
DN 1 2
 
Bilderna lånade från Iron Archive, Frills in the hills
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok, Julen;
Taggar: Gott nytt år, Nyår, Nyårsafton, champagne, fest, regn, vinter

Borta bra men hemma bäst

Tänk vad skönt det kan vara att få komma hem. Att sätta in nyckeln i sin egen dörr och komma in i sin egen hall och hänga ifrån sig jackan! Det spelar ingen roll hur bra man har haft det när man varit bortrest - känslan av att till sist komma hem och faktiskt vara hemma är något väldigt speciell.
Jag har inte varit hemma sedan söndag eftermiddag och tänker gladerligen erkänna att jag haft det bra under de dagar jag varit borta. Åtminstone fram tills jag kom tillbaka till Stockholm i torsdags och gick direkt till jobbet. Nej, det var inte den roligaste rivstarten att komma tillbaka hit och går direkt till jobbet och jobba halva natten, sova över på jobbet för att sedan gå på nästa kvällsskift strax efter att man vaknat. Men innan dess hade jag en härlig jul bland släkt och vänner!
Sent igår kväll kom jag slutligen hem, kunde packa upp de väskor som jag levt i de senaste dygnen. Inatt har jag sovit i min egen säng till ljudet av de tickande klockor jag har i lägenheten - och snart väntar frukost tillsammans med dagens DN. Ja, jag tillhör dem som fortfarande prenumererar på en papperstidning! Det finns dem som säger att den svenska papperstidningen kommer vara utdöd inom bara 15-20 år, men jag vågar lova er att jag kommer vara den sista prenumeranten som lämnar det sjunkande skeppet! Jag njuter verkligen av prasslet från en morgontidning till doften av morgonkaffet som puttrar i bryggaren i köket. Ända sedan den dag jag hade en ekonomi som tillät det, har jag haft en morgontidning - och skulle aldrig för mitt liv vilja ersätta den känslan med att läsa tidningen på en dataskärm!
Det finns många spådomar om att papperstidningar, telefonsvarare och andra bekvämligheter kommer försvinna till förmån för den nya, tekniska utvecklingen. Och för första gången i livet får jag väl kalla mig gammalmodig, men jag kommer inte sluta att ha papperstidning förrän den dagen det faktiskt inte är möjligt att få hem tidningen i brevinkastet på morgonen.
Nej, det är verkligen inte bara morgontidningen som gör att jag längtar hem! De flesta i min bekantskapskrets har tidning på morgnarna - åtminstone i perioder. De perioder olika tidningar har extraerbjudanden om att få tidningen hem i brevlådan till ett mycket förmånligt pris. Men dessa perioder är guld värda för min del. Och hinner jag inte läsa tidningen innan jag ska till jobbet, sticks den ner i ett fack i jobbväskan för att hänga med till jobbet där jag lusläser den under lugna stunder.
 
Många av de boenden jag tidigare haft, har jag inte trivts fullt ut i av olika anledningar. Det är först nu jag kan känna att jag faktiskt trivs och att jag faktiskt längtar hem. Hem till ett ställa där jag känner jag mig som hemma! En lägenhet som har det allra mesta jag själv känner att jag förväntar mig för att jag ska tycka att det faktiskt är ett hem...
Det må vara en dyr lägenhet, men jag ställer mig ofta frågan vilken tillvaro jag skulle ha om jag valde att gå ned i hyra?! Förmodligen skulle jag gå ner i standard på massor av sätt och skulle förmodligen inte känna mig bekväm i det boende jag då fick.
Till denna lägenhet kan jag verkligen längta - jag kan känna att jag längtar tillbaka hit när jag är bortrest. Doften som slår emot mig när jag kommer hem, dunsen av morgontidningen som slår i golvet tidigt på morgnarna, känslan när middagen är klar på kvällen, ljudet av bussarna som passerar utanför fönstren dygnet runt... Och känslan av att stå i rulltrappan på väg upp från tunnelbanan när jag är på väg hem. Just sådana saker har jag aldrig känt i mina tidigare boenden. Det är först här jag kan känna mig som hemma och känna att jag faktiskt har ett hem att komma till, där jag trivs och mår bra.
I Stockholm har man ju inte alltid möjligheten att kunna välja och vraka vad gäller bostad, åtminsone inte så länge man inte har några miljoner på banken som man inte var man ska göra av. Så för min del är det ett riktigt lyckoskott man lyckats få en hyresrätt i ett område där man trivs så pass bra som jag faktiskt gör här.
Det enda jag ibland kan sakna är ett rum till. Ibland kan jag sakna att ha ett extrarum som kan användas som gäst- och arbetsrum - motför att just nu ha sov- och arbetsrum i ett. Men det må vara enda nackdelen där jag bor just nu. Skulle jag vilja ha en trea eller större men inte gå upp i hyra, skulle jag tvingas flytta till ett sämre område med tråkig miljö och förmodligen även långt till allmänna färdmedel som buss eller tunnelbana.
Ibland har jag funderat på att flytta och till och med haft annonser ute om lägenhetsbyte - men ganska snart insett att jag skulle vara tvungen att byta ner mig om jag skulle vilja gå ner i hyra. För den enda nackdelen jag kan känna här, är just att denna lägenhet är aningen för dyr för min ekonomi. Jag skulle vilja gå ner minst en tusenlapp i hyra för att vara nöjd till 150 %! Men - som sagt - i det läget skulle jag också behöva gå ner i standard - och jag undrar ibland om det är värt det...
 

 
SvD 1
 
Bilderna lånade från Lencen, Topplista för smslån
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok, Inredning och boende;
Taggar: god jul, hem, julen

Visa fler inlägg