Att vara tonåring

Någon gång emellanåt hör man folk säga saker i stil med "tänk vad skönt det skulle vara att vara tonåring igen och slippa ta ansvar". Det är inte ofta, men det händer trots allt. Men nästan uteslutande, när man sedan börjar diskutera tonårstiden, håller de allra flesta ändå med om att det är en ganska jobbig tid. Och i slutändan, när man tänker efter, är det ytterst få som skulle vilja bli 16-17 igen.
Personligen skulle jag inte för en sekund vilja vrida tillbaka tiden för att vara i den åldern igen! Det finns verkligen inte på världskartan. Jag tror inte min egen tonårstid var nämnvärt tuffare än någon annans, men det är verkligen ingen lockande tanke att uppleva den tiden igen. Skulle jag få behålla den livserfarenhet jag nu har vid 34 års ålder, skulle jag få behålla mina kunskaper som jag samlat på mig de senaste 17 åren - DÅ hade situationen självklar varit någon annan. Men att bara "börja om från början" igen och vara den där identitetssökande, osäkra tonåringen - NEJ TACK!
Som tonåring anser man förstås sig själv vara mycket mer vuxen och kapabel till saker på ett helt annat sätt än vad man faktiskt är. När jag var i den åldern, ansåg jag mig praktiskt taget vara vuxen och hade emellanåt otroligt svårt att köpa att andra fortfarande skulle bestämma över vad jag fick och inte fick göra.
Det flesta av oss gör nog någon form av tonårsrevolt och jag tror inte jag själv var något undantag, även om min revolt såg aningen annorlunda ut. Jag var en rejält lugn och städad tonåring, som aldrig var ute och festade och tog min första fylla en dryg månad innan min artonårsdag. Det "värsta" jag gjorde var att börja smygröka som 14-åring, men det var det närmsta "vanlig" tonårsrevolt jag kom. Det gick så långt att mina föräldrar oroades över hur lugn jag var och aldrig var ute och rände på helgkvällarna - till och med så långt att de vissa gånger nästan uppmuntrade mig till att dricka alkohol.
Då slog min form av revolt till istället. Då jag märkte att mina föräldrar oroades över mit lugn, att jag aldrig var iväg, lugnade jag om möjligt ner mig ännu mer. Jag tackade alltid nej till allt som var starkare än lättöl, även om mamma och pappa erbjöd mig annat.

I alla tider har det klagats på "dagens ungdomar", som alltid anses vara värre än tidigare generationer. Saken är nog ofta så pass enkel att man hade en annan syn på hur ens beteende uppfattades av de vuxna när man själv var tonåring. Samtidigt som tonårsrevolterna förstås tar sig olika uttryck mellan olika generationer. Det behöver inte vara värre, utan annorlunda.
Det som jag själv knappast är ensam om att uppfatta som en stor skillnad senaste åren, borde väl ändå vara att "tonårsfasonerna" kryper allt längre ner i åldrarna. Man kan se flickor i 10-12-årsåldern som börja sminka sig, klä sig i urringat och tonårsbeteendet börjar allt tidigare i åldrarna.
Bläddrar man runt på olika bloggar, hittar man ganska omgående bloggar där småflickor försöker skriva om "mode", det senaste inom smink och en massa andra saker. Okej, det är inte många år sedan som bloggar var totalt okänt och inte ens existerade. Men tjejer 10-årsåldern var knappas särskilt insatta i mode överhuvudtaget då heller. Plötsligt verkar barn inte längre tillåtas vara barn. Det har gått så långt att det till och med skapats ett nytt uttryck, nämligen Tweens, med andra ord "tonåringar i mellanstadieåldern"... Jag kan ibland nästan störa mig på när jag i olika sammanhang ser småbarn som försöker agera som flera år äldre. Oftast är det tjejer som försöker apa efter de några år äldre tjejerna i form av klädstil, smink och framförallt hur de uppför sig. Jag blir inte provocerad, men jag tycker det är tragiskt på något sätt. Varför inte vara den man är - liksom att vi vuxna och samhället borde "låta" barn vara barn?!
Genom internet och media matas vi alla med ständig information och det är klart såväl vuxna som ungdomar tar till sig av saker och ting. Idag finns dessutom "hot", som inte fanns för 15 år sedan, när en annan lämnade tonåren bakom sig. Plötsligt har förövare av olika slag till stor del flyttat ut på internet, som knappt existerade när en annan var ung. Medan vi vuxna fortfarande är ganska "ovana" vid internet, ska vi försöka skydda och varna de unga för farorna på internet.
 

 
Bilderna lånade från A Catholic notebook, PublicDomainPictures

DN 1, 2, 3, 4
 




§ 1. Du behöver inte hålla med om det som står i inlägg och kommentarer men håll god ton och visa respekt när du kommenterar! Konstruktiv kritik framförd i shysst ton liksom ironi och liknande är självklart okej, men rasistiska och/eller onödigt otrevliga/elaka kommentarer liksom personangrepp publiceras inte.

§ 2. Håll dig till ämnet! Alla kommentarer som liknar spam/reklam eller som på annat sätt inte är relevant till bloggen/inlägget raderas. Kommentarsverktyget på Kompasskurs är inte till för att marknadsföra den egna bloggen/hemsidan eller varor och tjänster. Men kommentera gärna om du har något att tillföra i diskussionen kring ämnet i inlägget eller något annat som har med bloggen att göra.

§ 3. Jag gör inga som helst undantag från regel 2, men i övrigt är jag mycket frikostig när jag publicerar kommentarer. Jag förbehåller mig dock rätten att neka kommentarer som även på andra sätt än ovan kan anses olämpliga, stötande, irrelevanta och/eller som strider mot svensk eller internationell lag.
Självklart granskar jag även eventuella länkar i kommenterarna utifrån dessa regler.

§ 4. Vid grova och/eller upprepade övertramp mot dessa regler blockeras vederbörande och kan inte lämna fler kommentarer.







 




Ditt namn:
Kom ihåg mig!!

Din e-postadress (publiceras inte):


Din URL/Bloggadress:


Kommentar: