Yrkesstolthet

På vägen mellan Kalmar och Stockholm finns vägkrogen Ringarums värdshus. Åker du Silverlinjens långfärdsbussar mellan Kalmar och Den Kungliga Hufvudstaden, stannar bussarna här för lunchuppehåll - något som alltid förundrat mig å det grövsta. Varför? Jo, för att maten man serverar är totalt under all kritik! Jag är definitivt inte den som är kräsen vad gäller mat, men på Ringarum äter jag inte upp det jag får på tallriken - och vägkrogen är ökänd för sin dåliga mat.
Jag hade länge hört om maten de serverade där, när jag för första gången hade tillfälle att beställa mat på detta ställe. Det var medan jag bodde i Kalmar och jag var på väg hem efter en visit i Stockholm - och bussen gjorde sitt lunchuppehåll i Ringarum. Jag var fruktansvärt hungrig och kände mig "tvingad" att beställa mat. Nåväl, tänkte jag när jag tittade på menyn, hamburgertallrik kan man knappast misslyckas med!! Så det blev vad jag beställde. Men visst kan man misslyckas med något så enkelt som hamburgertallrik!
På tallriken ligger ett hamburgerbröd som man inte ens orkat värma upp och däremellan en torr köttbit, några salladsblad och lite ketchup. Ja, en minimalt liten klick dressing har man orkat lägga dit också. Stripsen var inte ens saltade och knappt genomstekta - och framförallt totalt färglösa. Det var faktiskt så illa att jag lämnade en stor del av maten på tallriken, trots att jag betalat nästan 80 kronor för den. Pengar som maten faktiskt inte var värd!
Något liknande hände mig för ett antal år sedan på en vägkrog i Hultsfred. Jag och mitt sällskap hade stannat för att äta lunch och man hade på vägkrogen - som jag tyvärr inte minns namnet på - dagens lunch, där man erbjöd "standardrätterna" hamburgertallrik eller Pyttipanna. Jag råkar ju älska hamburgare, så det blir också vad jag beställer.
Men det var en av de största besvikelser jag varit med om när jag ätit ute!! När maten kommer in, är den visserligen snyggt upplagd; klyftpotatis istället för stripps, hamburgaren med ett grillspett igenom, en stor köttbit, tomatklyfta och en hel del tillbehör. Potatisen var dock helt okryddad och dessutom rå i mitten och en segare köttbit har jag aldrig smakat! Jag överdriver inte när jag säger att jag faktiskt fick slita rejält för att klara av att skära igenom den. Efter 2-3 tuggor gav jag upp. Maten var för vedervärdig för att alls gå att äta. Jag går tillbaka till disken med maten och talar om att den inte går att äta, jag vill ha ny mat! Jag får nu välja en ny rätt och tar ny Pytt i panna istället. När servitrisen kommer med den nya maten, behöver ingen i sällskapet betala för sig och vi blir nöjda så långt. Pyttipannan jag fick in var med största sannolikhet färdiginköpt, djupfryst och enbart uppvärmd i mikrovågsugnen i krogens kök. Vissa bitar var glödheta, medan andra fortfarande var djupfrysta. Nu var jag dock så hungrig att jag inte orkade klaga - och det var ju dessutom gratis! Och gratis är gott... Eller? ;-)

Men vad jag ofta funderar över är om folk verkligen inte har någon som helst yrkesstolthet?! Jag förstår att det kanske inte är någon drömtillvaro att stå på någon vägkrog och serieproducera mat, framförallt om man har några års yrkesutbildning som till exempel kock. Det är säkerligen inte vad man drömde om när man började utbilda sig.
Men själv har jag haft åtskilliga jobb som jag inte tyckt varit världens roligaste, men självklart har jag försökt göra ett så bra jobb som möjligt för det!
Under min studietid jobbade jag extra som städare på helgerna - och ska jag vara helt ärlig, tyckte jag det jobbet var SKITTRÅKIGT!! För min del var det inget annat än ett ont måste för att få ekonomin att gå ihop. Men jag gjorde ändå ett noggrant jobb, jag misskötte inte mina arbetssysslor för det. Jag städa noggrant, även om jag inte kände att det var ett stimulerande arbete.
Detsamma gällde under den tid jag jobbade extra som tidningsbud. Hur kul är det att börja jobba vid 03.00-03.30 på morgonen, tror ni? Hur roligt tror ni det är att i ur och skur bära ut tidningar, springa i trappor så att svetten dryper och lederna värker med tidningar som faktiskt är rätt tunga?! Nej, just det - inte så där jätte roligt!
Nu är jag utbildad sjökapten och sitter ändå på ett jobb som inte är det minsta relevant för den utbildning jag har. Jag överkvalificerad, jag har kunskaper som inte är det minsta relevanta för det jobb jag utför. Men missköter jag mitt arbete för det? Nej!
Okej, på mitt nuvarande jobb på polisens larmcentral stortrivs jag! Jag tänker faktiskt inte säga något annat. Men jag är överkvalificerad för det jobb jag gör. Som städare trivdes jag inte alls, men misskötte inte mina sysslor för det.
Men det jag har så svårt att förstå mig på, är de personer som uppenbarligen ogillar sitt jobb, men ändå fortsätter att missköta sina sysslor. Hur tänker man då? Kan man inte tänka tanken att man vill söka sig vidare och då ha referenser att kunna lämna? Även om man ogillar sitt jobb, ger det ändå inte någon form av välbefinnande och stolthet att känna att man kan komma hem och känna sig nöjd med sin insats för dagen? Hur kan man känna sig nöjd med sin arbetsinsats om man serverar mat som ingen tycker om? När man uppenbarligen inte ens anstränger sig som kock för att maten ska smaka bra, då kan man väl knappast lägga ner sin själ i sitt arbete?!
Även om jag själv ibland kan känna att mitt arbete stampar och står på ett och samma ställe, kan jag känna mig motiverad och stolt när jag hör andra säga att de tycker att jag gör ett bra jobb. Jag anstränger mig för att göra bra ifrån mig, att vara trevlig mot kolleger och "klienter" (liksom andra jag har kontakt med genom jobbet) och får oftast positiv feedback på mitt arbete. Det är just sådant som många gånger gör att man kan hålla igång och känna sig stolt över sitt dagsverke på jobbet.
Men alla tycks inte alltid resonera på detta sätt...
 

 
Bilderna lånade från Snickare Göteborg, Passagen
 




§ 1. Du behöver inte hålla med om det som står i inlägg och kommentarer, men håll god ton och visa respekt när du kommenterar! Dock är konstruktiv kritik liksom ironi och liknande självklart okej.

§ 2. Håll dig till ämnet! Alla kommentarer som liknar spam/reklam eller som på annat sätt inte är relevant till bloggen/inlägget raderas vänligt men bestämt.

§ 3. Jag gör inga som helst undantag från regel 2, men i övrigt är jag mycket frikostig när jag publicerar kommentarer. Jag förbehåller mig dock rätten att neka kommentarer som även på andra sätt än ovan kan anses vara olämpliga, stötande, irrelevanta och/eller som strider mot svensk eller internationell lag. Självklart granskar jag även eventuella länkar i kommenterarna utifrån dessa regler.

§ 4. Vid grova och/eller upprepade övertramp mot dessa regler blockeras vederbörande och kan inte lämna fler kommentarer.












Ditt namn:
Kom ihåg mig!!

Din e-postadress (publiceras inte):


Din URL/Bloggadress:


Kommentar: