Earth hour

Ikväll är det så dags för årets upplaga av Earth hour. Klockan 20:30 och en timme framåt uppmanas alla att släcka all eldriven belysning i en manifestation för klimatet och för få fram hållbar energi.
Sista åren har jag själv alltid släckt ner alla elektriska lampor just under Earth hour - något jag kommer att göra även ikväll. Mest för att visa min sympati med just denna manifestation och att man måste få fram mer hållbar energiförsörjning än vad vi har idag.
Visserligen är det ju lite av en dubbelmoral, när man tänker på vad de flesta förmodligen gör när man släcker den elektriska belysning. Istället tänder man säkerligen stearinljus - som i sin tur orsakar större utsläpp än vad en glödlampa gör.
Samtidigt är det ju bra med olika manifestationer för klimatet, framförallt nu när vi börjar märka av alla dessa klimatförändringar. Glaciärer som smälter, temperaturhöjningar, och allt vad som nu börjar visa sig. Frågan är väl om det var just detta man tänkte sig när man en gång startade med Earth hour, att det skulle bli att folk istället tände ljus som i sin tur släpper ut mer koldioxid än vad en lampa orsakar?
Men jo, jag kommer även i år att släcka den elektriska belysningen hemma hos mig under en timme. Visst blir det några stearinljus istället, men dessa ljus skulle jag förmodligen ha tänt i vilket fall - Earth hour eller ej. För min del har jag tagit andra ställningstaganden för att markera min ståndpunkt i klimatfrågan. Bland annat har jag enbart el från vind och vatten, något man kan anmäla till sitt elbolag att man vill ha. Visserligen är det svårt att kontrollera var elen kommer varifrån, men man får väl utgå ifrån att elbolagen är ärliga tills motsatsen är bevisad... ;-)
Men det finns ju otroligt mycket mer att göra för att komma tillrätta med alla utsläpp. Alltifrån att minska utsläppen från alla bilar till hur vi förbrukar energi i till exempel våra hem och i industrierna. Från att det förr tillbaka vara vissa "nördar" som värnade om miljön, börjar det ju numera bli alltmer av en "innegrej" att vara miljömedveten. Att jag hittills i alla år varit utan bil har inte enbart varit av ekonomiska skäl, det kan jag faktiskt erkänna. Jag har varit lite för mycket av en miljövän också. För visst skulle jag haft råd med bil om jag verkligen hade velat ha en bil. Samtidigt har jag tyckt att när det funkar så pass bra som det ändå gör utan bil för mig, varför skaffa en?!
Så, kära vänner!! Ta ställning, även om det är i det lilla! Delta i Earth hour, låt bilen stå när ni kan och ha miljövänlig el! Det finns många saker man kan göra för att ta ställniing! Ingen kan göra allt, men alla kan göra lite!
 

 
Relaterat: WWF, DN, SvD 1, 2, SVT 1, 2
 
Bilden lånad från WUWT
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Diverse

Att vara gjord av pengar

Jag fortsätter mitt letande efter möbler och inredningsprylar hem. Några prylar och saker blir det varje månad och nu återstår bara några få dyrare prylar. Nämligen bokhylla och CD-ställ - möbler som man ju trots allt kan fynda ganska billigt även om man köper nytt.
Jag sitter en hel del och tittar på Blocket efter såväl möbler som som prylar och självklart är det otroligt mycket man kan hitta till bra priser där. Men samtidigt fascineras jag av vilka priser man tar ut för möbler, trots att de är begagnade!
Man säljer matsalsgrupper för uppåt 30.000 kronor, lampor för uppåt 20.000 - och så vidare. En antik kristallkrona kan jag förstå att man vill ha en slant för - men 25.000 för ett 10 år gammalt matsalsbord med 4-6 stolar till, det går liksom inte riktigt ihop för mig!
Skulle jag vara villig att betala de summorna för en matsalsgrupp skulle jag istället välja att köpa helt nytt, det är en sak som är säker! Och jag vågar inte tänka på vad en sådan grupp möbler kostar som ny om man kan ta ut sådana summor för begagnade möbler.
Vad är det man vill visa med att köpa en matsalsgrupp för kanske uppåt 50.000 (som jag kan misstänka att de kostar om man kan begära 25.000 för den begagnad)? Du får trots allt en bra möbel för långt under hälften av de pengarna. Vill man briljera med att man faktiskt har råd att betala samma summor för en enda möbel som man egentligen kan få en skaplig bil för? Är det så viktigt att visa någon form av status att man köper dessa dyra saker?
Självklart missunar jag inte folk att ha pengar, så länge man jobbat ihop dem ärligt och hederligt. Det är väl just när det på något märkligt sätt blir någon grotesk lyxkonsumtion av svindyra saker som det känns lite märkligt groteskt. Det har inte på något sätt med avundsjuka att göra utan snarare det märkliga i att lägga så stora smmor pengar på något, där du lika gärna kan lägga en bråkdel av pengarna och ändå få en bra möbel.

De allra flesta av de möbler jag själv äger har jag köpt begagnade. Oftast inte av ekonomiska skäl, utan att jag helt enkelt gillar att ha en lite "äldre stil" hemma. Och vet man var man ska leta, kan man fakiskt hitta saker i gott skick utan att behöva slänga ut en hel förmögenhet på inredning.
Till det kan man förstås lägga lite miljötänk. När jag bläddrar igenom annonserna på Blocket och liknande sajter, fövånas jag över att folk ofta säljer relativt nya saker. Saker som inte behöver vara mer än några få år gamla, men som ändå bestämt sig för att byta ut mot något nytt.
Visserligen är det bra att man bestämmer sig för att sälja sakerna vidare istället för att slänga dem, men jag kan inte riktigt greppa tänket bakom att ständigt köpa nytt. När jag köper möbler brukar jag tänka mer långsiktigt och fråga mig om jag kan tänka mig ha denna möbel ett stort antal år framöver. Vissa gånger gör man självklart impulsköp för att sedan inse att det kanske inte var ett så lyckat kap. Men blir det större investeringar så blir det ju annat.
Självklart finns det många anledningar till att man säljer saker. Folk flyttar och har plötsligt inte plats för allt man äger, man flyttar ihop och flyttar isär och tvingas göra sig av med saker. Vissa av de möbler jag själv köpt härstammar från dödsbon...
Men väldigt många gånger är det uppenbart att man har någon form av "slit-och-släng-tänk" och byter ut saker allteftersom man tröttnar på dem. Och då går man inte alltid och köper begagnat, utan istället väljer man att köpa helt nytt.
Det är klart att alla har olika smak. Själv får jag allergiska chocker när jag kommer hem till folk som inreder enligt det absolut senaste "modet" när det gäller inredning. Idag ska det vara vitt, trä, sten och metall. Så kantigt, stelt, stilrent och opersonligt som möjligt - ja, helst ska det se likadant ut hemma hos alla. Att komma in i ett hem där allt går i vitt, kalt trä och metall får mig att börja frysa och tänka på någon sjukinrättning. Det är inte som att komma in i ett ombonat hem.
Förmodligen skulle de personer som inreder på det sättet få ungefär samma allergichock om de skulle komma hem till mig. Här är det istället färger och ombonat på ett helt annat sätt. Tur är väl att vi människor är olika trots allt. Men en sak är säker: jag kommer aldrig inreda mitt hem hel i vitt!
 

 
Bilderna lånade från DN, Acquris
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Inredning och boende

Bostadsansökan

Lite sporadiskt har jag börjat se mig om efter en ny lägenhet. Inte för att jag vantrivs alls, på den punkten är det snarare tvärtom. Jag stortrivs i min lägenhet och vill egentligen inget hellre än bo kvar. Men jag tycker den egentligen är lite för dyr. 6.700 kronor i månaden är lite i saftigaste laget när man är ensamstående. Skulle jag kunna gå ner 1.000-2.000 i hyra per månad, skulle jag till exempel kunna ha råd att ha bil istället...
Jag sitter ju inte i sjön direkt, jag får ekonomin att gå runt varje månad och stortrivs ju. Så jag har bestämt mig att vara kräsen när jag söker ny lägenhet. Låg hyra, nära tunnelbana och service ska det vara. Och några andra krav. Så får man se om man med tiden hittar något.
Så lite då och då brukar jag gå in på bostadsförmedlingens hemsida för att se vilka lediga lägenheter som finns. De allra flesta lägenheter kommer ju från olika kommunala bostadsbolag, men en och annan även från privata bolag. Och häromdagen hajade jag faktiskt till när jag läste vilka krav ett av dessa privata bolag ställde för att man skulle bli godkänd som hyresgäst. Vissa var givetvis rimliga, som att man skulle ha en viss inkomst, inga betalningsanmärkningar och liknande. Men när jag läste vidare i kraven, hittade jag följande text:

(...) "Max antal hushållsmedlemmar: 2 Fastighetsägaren har regler för att förhindra trångboddhet och osunda boendeförhållanden i fastigheten. 1-2 rum och kök max 2 personer, 3 rum och kök max 4 personer, 4 rum och kök max 6 personer och 5 rum och kök max 8 personer. (...)
Hyresvärden accepterar inte kompisboende/kamratboende." (...)

Med andra ord är det upp till hyresvärden att avgöra vad som är sunda boendeförhållanden? Vad händer om jag och en flickvän flyttar ihop i en tvåa och en tid senare får barn? Blir vi vräkta då? Och vad säger att två kompisar som bor ihop skulle skapa osunda boendeförhållanden? Hur vet man att två personer är ett par och inte kompisar? Måste man med andra ord vara gifta - en av få relationer som går att styrka - för att få en lägenhet hos denna hyresvärd?
Eller är man per automatik ett par om man är av olika kön och per automatik kompisar om man är av samma kön? Får ett ogift homosexuellt par bo hos denna hyresvärd?
Och nästa grej. En stor familj som kanske inte har råd att hyra en lägenhet som möjliggör ett rum åt varje barn - ska de stängas ute från bostadsmarknaden? Bland stora familjer finns många invandrarfamiljer, som med andra ord får svårare att få lägenhet.

Det är ju alltid en avvägning mellan företags rätt att välja sina kunder, mot vilka skäl som ska anses rimliga att ställa. Kan en regel missbrukas på ett sätt som gör att folk diskrimineras är det självklart fel. Och då pratar vi diskriminering för till exempel sexuell läggning, hudfärg, religion och liknande.
Dilemmat i Stockholm är att det knappt råder någon konkurrens mellan bostadsbolagen. Det är sådan bostadsbrist att folk tar de bostäder de får, i princip oavsett vilka regler som gäller i hyreskontraktet. Rena guldgruvan för oseriösa hyresvärdar med andra ord.
Nu säger jag inte att just Ikano bostad - som har just dessa regler och citatet hämtats ifrån - skulle vara oseriösa. Men det är en otroligt märklig regel, som man faktiskt skulle kunna göra att till exempel homosexuella par får svårare att få en lägenhet om man drar den till sin spets. Man ska inte behöva redogöra för hela sitt privatliv för att få en lägenhet.
I de lägenheter jag själv haft, är det just heterosexuella par eller ensamstående personer som varit mest störande. Ett heterosexuellt par hade ett sjövilt och högljutt sexliv och dessutom innehållande sexakter som varade under flera timmar. En singelkille hade långa, högljudda och sjövilda fester till långt inpå morgontimmarna.
Men de "kompispar" jag haft som grannar har alltid skött sig exemplariskt. Självklart är det bra att hyresvärdarna vill se till att det är lugnt i sina fastigheter, men det här är knappast väg att gå.
Det borde vara rimligare att man ger lägenheter på samma vilkor oavsett vilka man hyr ut till. Missköter man sig sedan, blir man som alla andra av med hyreskontraktet.
Just ett sådant här fall har rullats upp i Hässleholm, där två killkompisar nekats hyreskontrakt för att de var just två killkompisar. Om det är Ikano bostad som är hyresvärd i just detta fall framgår inte men uppenbarligen en hyresvärd med snarlika regler. Just det fallet är anmält till Diskrimineringsombudsmannen.
 

 
GP 1 HD 1 NSK 1 SK 1 SvD 1
 
Bilderna lånade från The Republic at Luddock, Skånsk repro
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Inredning och boende

Visa fler inlägg