Management by fear

Minns ni historien med Krögers i Kalmar, som jag var med om för några år sedan? Då vakten plötsligt ringde polisen och påstod att jag var narkotikapåverkad - efter att jag varit där cirka 20 minuter och utan att ens ha pratat med mig först för att på något sätt kolla läget (läs hela historien här).
Vaktbolaget vägrade erkänna att man gjort någon som helst tabbe och vakten gjort en helt korrekt bedömning. Det gick ju inte att gå fram och prata med folk hursomhelst, eftersom man inte visste hur vederbörande skulle reagera. Själv frågar jag nig hur man - med resonemanget - skulle handskas med till exempel en gäst som nekas att komma in bara tränger sig in på krogen ändå? Personen som kanske är för berusad skulle ju hypotetskt sett kunna bli våldsam och den risken kan man ju inte ta, eller hur? Går samme vakt emellen om det blir bråk inne på krogen? Eller står han bara och tittar på i väntan på polis?
Jag vände mig förstås även till ägaren på Krögers, som gav mig medhåll i sak. Även han ansåg att det var rimligt att vakten ändå haft en dialog med mig innan polis tillkallats. Men rakt igenom den kontakt jag hade med ägaren, fick jag en märklig känsla på något sätt. Jag kunde inte sätta fingret på varför, men det var en väldigt konstig känsla. Han var otroligt missnöjd och snudd på otrevlig för att jag skrivit om det hela här på bloggen. Det gick ju inte för sig att jag "hängde ut hans personal" på internet på det sätt som jag gjort, ansåg han. Detta trots att ingen någonsin blivit namngiven överhuvudtaget. Men från att faktiskt ha varit tillmötesgående började han istället bli bufflig och snudd på otrevlig. Från att till en början velat ha mig tillbaka som besökare på Krögers, kände jag mig plötsligt inte alls välkommen tillbaka.
Och att han har märklig inställning till saker och ting, har jag nu än en gång fått bekräftat genom en kvinnlig bekant som tidigare jobbat på Krögers. Hon blev erbjuden att komma tillbaka till Krögers för en tid sedan, men tackade nej. Mycket på grund av ägaren. Men ägaren tjatar - med argument i stil med att han "villa ha snygga, storbystade tjejer som jobbar i baren för att dra till sig kunder".
Och visst, min vän ser bra ut och är storbystad, men hur seriöst låter att det rekrytera personal med de argumenten? Själv struntar jag i hur bartendern ser ut, så länge jag får det jag beställer och han/hon kan blanda bra drinkar.
Men det slutade inte där. Plötsligt får min vän en kallelse till en fyraveckorskurs i Spanien - där Krögers ägare lämnat in en bindande anmälan för henne. Saken är bara den att min vän har tre små barn och ingen som helst möjlighet att vara borta fyra veckor. Men anmäld var hon, trots att hon aldrig ens blivit tillfrågad först.
Personligen kommer jag inte sätta min fot på Krögers igen, ett beslut jag tog redan efter mitt besök som slutade på polisstationen. Men jag är nu ännu starkare i min övertygelse att inte gå dit mer.



Bilden lånad från Denna Janina

 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Krögers i Kalmar
Taggar: Krögers, Krögers i Kalmar, Management by fear

Att sätta demokratin ur spel

En svensk riksdagsledamot har en grundlön på 57.000 kronor i månaden. Lönen som sådan säger jag egentligen inte särskilt mycket om - så länge riksdagsmännen gör skäl för den. Men är det fler än jag som reagerat när man sett bilder från debatter och voteringar i Riksdagen och sett hur bänkraderna gapat tomma?
Idag finns nämligen ingen obligatorisk närvaro för riksdagsmännen vid voteringarna - och heller inga regler för hur många ledamöter som måste vara närvarande vid till exempel en votering. Enligt riksdagsordningen är det ledamotens ansvar att leva upp till det förtroende han/hon fått av väljarna under mandatperioden.
Men för mig och alla andra skattebetalare som indirekt betalar riksdagsmännens lön, sticker det förstås i ögonen när man ser att de sysslar med annat än att närvara när beslut ska fattas. Självklart kan jag köpa att man inte alltid närvarar om man har andra, viktigare politiska uppdrag. Men visst borde det väl ändå vara rimligt att ett visst antal ledamöter närvarade när beslut ska tas i Riksdagen?!
Varje gång jag i media hör termer som "Riksdagen har beslutat att...", frågar jag mig hur stor del av ledamöterna som faktiskt varit med och fattat beslutet?!
När jag går och röstar, förväntar jag mig att de förtroendevalda som kommer in i Riksdagen gör ett bra arbete och inte missbrukar förtroende från oss väljare. Detta borde verkligen vara det självklaraste av det självklara. Har man ett högavlönat arbete (även om det är ett högavlönat förtroendeuppdrag), ska man visa att man är värd såväl lön som förtroende. Bland annat genom att närvara när beslut ska tas. Det är liksom något som ingår i uppdraget som riksdagsledamot. Kan man inte styrka att man gjort något som kan anses viktigare än vara med vid voteringar, borde det vara lika med löneavdrag att inte inte infinna sig vid dessa tillfällen.
Skulle jag som polisanställd - och därmed med skattefinansierad lön (även om den utgör knappt hälften av en riksdagsledamots) - kunna komma och gå lite som jag vill på mitt jobb, skulle det förmodligen bli ett ramaskri. Hur kommer det sig att vi väljare så snällt godtar att de folkvalda i Riksdagen inte närvarar när beslut ska fattas? Hur kommer det sig att det inte är en större opionion för att införa en obligatorisk närvaro vid voteringar, där undantag endast godtas om man har bra skäl?
Trots allt ska makten utgå från folket, men de som ska representera folket är inte alltid närvarande när beslut ska tas. Är inte det aningen märkligt?!
 

 
DN 1 SR 1 SvD 1
 
Bilden lånad från MLM
 

2 kommentarer
    Follow
publicerat i Politik(er)

Kvällsöppet

Min största favoritdel av dygnet är av någon besynnerlig anledning kvällarna. När mörkret sakta kommer krypande, när jag stegvis går runt i lägenheten och tänder lampa efter lampa... Det är en märkligt frid, en märklig ro som liksom lägrar sig.
När man börjar med middagen, dofterna av maten, doften av kaffet efter middagen som sprider sig i lägenheten. När jag tittar ut och ser ljuset från fönstren, när man kan se hur även grannarna slår sig till ro för kvällen.
Under kvällen ges tid att summera dagen, att tänka tillbaka på vad som hänt under dagen. Man slår på TV:n, kanske tar ett glas vin eller en kopp te. Det är någon märklig forma av ro och lugn som hägrar sig när kvällen kommer, oavsett vad man gjort under dagen.
Dagen kan man emellanåt bara önska ska passera, men när kvällen kommer vill jag inte alltid att den ska ta slut. Jag vill liksom inte riktigt att det ska bli tid för att gå och lägga sig. För plötsligt blir det tid att slå sig till ro, att summera dagen. Plötsligt kan man med gott samvete slå sig ner i soffan, att faktiskt ta det lugnt och varva ner.
När kvällen kommer, går jag runt och tänder de smålampor jag har hemma, många gånger stearinljus - och kan aldrig motstå frestelsen att faktiskt mysa ner mig ordentligt i TV-soffan eller framför datorn.
Så fort jag kommer upp på morgonen, börjar jag faktiskt se fram emot kvällen. Dagen blir liksom en transportsträcka för att enbart nå fram till kvällen.
Och jag kan verkligen njuta när jag sitter här hemma om kvällarna, när jag hör bussarna passera utanför, när jag märker hur mörkret sakta sänker sig utanför fönstren.
Och ju mer skymningen kommer, ju mer ökar trivselfaktorn inne i lägenheten. Plötsligt känns det som att man är barn på nytt, då man ser fram emot något speciellt program på TV, att få sitt godis eller sin läsk. Godis äter jag visserligen fortfarande, men oftare i kombination med starkare saker än läsk.
 

 
Bilden lånad från Plvet
 

En kommentar
    Follow
publicerat i Dagbok

Visa fler inlägg