Det okända

I familjen har vi en sommarstuga belägen på en liten ö långt ute i Söderhamns skärgård. Det är en stuga byggd 1899, som från början var en tjänstebostad åt min mormors pappa som var lots i Söderhamn.
Från det jag var liten har det pratats väldigt mycket om konstiga ljud som hörts i huset, framförallt av personer som inte "bor" i huset. När mina farföräldrar en gång var på besök, sov de i en bäddsoffa vi har på nedervåningen i stugan. När vi första morgonen satt och åt frukost, frågade min farfar vem som varit uppe och sprungit flera gånger under natten. Vi tittade alla väldigt frågande på varandra, eftersom ingen varit uppe alls under natten.
Men farfar berättade han hade hört uppenbara steg i huset under natten, någon hade uppenbarligen varit uppe och gått i det gamla huset under natten. I trappen, på övervåningen - men ingen hade gått i någon av ytterdörrarna. Och ingenting saknades eller var flyttat i huset.
Ett par år senare var jag och en kusin till mig ensamma i sommarstugan över en natt. Vi lägger oss ganska sent, ingen förutom min morfar på ön som vi kände eller umgicks med. Men inte långt efter att vi lagt oss, börjar vi höra ljud från nedervåningen som markant lät som att någon faktiskt tagit sig in i huset. Någon gick runt på nedervåningen - vi hörde markanta steg över trägolvet och i trappan - och rev i lådor och plastpåsar - ytterligare ljud vi faktiskt hörde väldigt markant.
Vi var båda i 15-årsåldern och vågade förstås inte gå ner för att titta efter vem som faktiskt gick runt på nedervåningen och rotade bland sakerna där.
Dagen efter frågade vi runt bland dem som potentiellt hade kunnat varit in i stugan av någon anledning, men ingen påstod sig ha varit där under natten. Ingen hade sett någon "främmande" båt lägga till under kvällen eller natten och det var överlag inte särskilt mycket folk på ön denna sensommarnatt.
Vi hörde markanta steg i huset, någon som rotade runt i lådor och påsar, någon som gick i trappen upp i trappan mot övervåningen (där vi låg och skulle sova) och sedan vände och gick ner igen. Stegen och rörelserna pågick under en bra stund där på nedervåningen. Det märkliga var att vi aldrig hörde någon gå i ytterdörren, varke ut eller in. Hade vi hört någon gå i dörren och sedan lämna, hade situationen inte varit lika mystisk som den faktiskt var.
Men varken jag och min kusin eller min farfar har varit de första som hört konstiga steg och ljud i sommarstugan. Vi har varit många som funderat över om mormors pappa varit där och kontrollerat att stugan sköts om ordentligt, om vi faktiskt tagit hand om hans gamla tjänstebostad ordentligt och på det sätt han vill.
Ljuden har varit många, stegen åtskilliga och många gäster har väckts av märkliga kliv runt i det gamla huset. Ljud och steg som saknat en naturlig förklaring.
 
Några år senare går min morfar bort. Min morfar hade två fritidshus, varav det ena skulle säljas efter hans bortgång. Strax innan försäljningen, var jag där och skulle göra i ordning lite innan försäljningen och bland annat klippa gräsmattan. I ett av uthusen fanns en elektrisk motorgräsklippare som jag plockade fram för att klippa gräset.
Detta går bra fram tills jag kommer till den del av gräsmattan som är längst bort ifrån huset. Sladden räckte inte till hela gräsmattan och jag går in i uthuset för att leta reda på en förlängningssladd. Jag hittar en sladd till och skarvar sladden till gräsklipparen. Jag går tillbaka till gräsklipparen, kör igång den och fortsätter klippa. Under några sekunder, innan gräsklipparen lägger av. Jag blir förstås konfunderad, eftersom det ju borde finnas ström. När jag vänder mig om och tittar på sladdarna, ser jag att de glidit isär och att det är därför strömmen inte når fram till gräsklipparen.
Jag sätter ihop sladdarna igen och går tillbaka till gräsklipparen för att fortsätta klippa gräsmattan. När jag går mot klipparen, hör jag något som rasslar till i gräset och vänder mig om. Jag ser då hur de båda sladdarna lyfts någon decimeter ur gräste och glider isär.
Det ser förstås väldigt konstigt ut, ingen finns i närheten som på något sätt kan styra sladdarna. Jag går tillbaka och sätter ihop dem igen och vänder sedan om för att gå mot gräsklipparen igen. När jag nästan är framme vid gräsklipparen, hörs samma prasslande ljud i gräset bakom mig igen. När jag nu vänder mig om, ser jag hur sladdarna lyfts upp 3-4 decimeter från marken och de båda ändarna flyger isär från varandra.
Jag muttrar smått irriterat för mig själv och går tillbaka till skarven mellan sladdarna för sätta ihop dem igen. Samma sak återupprepas även gången efter jag går tillbaka till gräsklipparen: ett rasslande ljud i gräset, sladdarna lyfts upp nästan en halvmeter från gräset och rycks isär - för att hamna en dryg halvmeter från varandra på marken.
 
Vid detta läge börjar jag undra vad som faktiskt försiggår. Sladdarna skarvars ihop, för att sedan slitas isär flera decimeter ovan för marken utan att jag kunde se några händer som höll i dem.
När denna procedur upprepats några gånger, kan jag slutligen klippa färdigt gräsmattan. Även den del som var längst ifrån huset, där det faktiskt behövdes en skarvsladd för att den elektriska gräsklipparen skull nå fram ordentligt.
Jag plockade ihop alla saker som behövdes för gräsklippningen och bestämde mig för att gå en vända i morfars hus innan jag åkte därifrån. När jag står vid ytterdörren, får jag ingivelse och vänder mig om i dörröppningen och säger rent ut i luften: "hejdå, morfar, vi ses så småningom!".
Jag går ut och ska stänga ytterdörren till det lilla huset med beige plåtpanel och bruna knutar. Då faller plötsligt en gren från klätterväxten kring ytterdörren ner på ett sådant sätt att jag inte kan stänga dörren. Den är verkligen i vägen på ett sådant sätt att dörren inte gå att stänga.
Jag sträcker mig upp och motar undan grenen och försöker stänga dörren igen. Men grenen faller återigen ner så att jag inte kan stänga. Jag sträcker på mig igen och håller undan grenen. Detta har inte hänt tidigare och jag försöker verkligen få undan växten så att jag kan stänga efter mig. Men grenen vill inte, den bemödar sig verkligen att vara i vägen.
Det hela slutar med att jag slutligen håller undan grenen med ena handen och skjuter igen dörren med andra handen. Någonstans börjar jag sakta inse att morfar är där och försöker tala om för mig att jag inte ska gå därifrån.
Rädd? Nej, det var jag aldrig. Min morfar var världens snällaste människa och skulle inte göra en fluga förnär. Jag insåg att min morfar fanns någonstnas och ville tala om att han fanns där, just då. Att vara rädd för honom var som att vara rädd för Björne i Björnes magasin eller Bamses farmor.
 
Men någonstans undrar jag ibland om det finns väsen som vi inte känner till, saker som vi inte kan se men ibland kan ana?! Kan något vid enstaka gånger dyka upp och visa sig för oss på ett eller annat sätt?! Sådant som vi inte känner till, men som vi ändå kan se om vi har den rätta sinnesinställningen.
Jag vet inte alltid vad jag ska tro. Det sunda förnuftet säger att vi inte kan se och höra de döda, men ibland dyker saker upp som säger det motsatta.
 

 
Bilderna lånade från Unga fakta, Unga fakta, Endonova
 

Pusha   Follow        
                submit to reddit
En kommentar publicerat i Diverse
Taggar: Det okända, Söderhamn, spöke, spöken
#1 - - Laila Eriksson:

Jag är övertygad att det är så. Tyvärr har jag inte upplevt det själv, men flera mig närstående kan vittna om oförklariga händelser. Varför skulle det inte kunna finnas en ytterligare dimension där våra köra döda finns och vakar över oss?

Svar: Det finns säkerligen saker och ting som vi inte känner till, som vi inte kan förklara. Något som vi alla förmodligen får veta så småningom. :)
Tobias Lindqvist

KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow