Politiker

Det finns många jobb jag inte skulle vilja ha, av flera olika anledningar. Vissa skulle jag kunna tänka mig under en period om det inte fanns några andra alternativ - och andra skulle jag inte ens tänka på att söka. Inte ens om alternativet var att bli utblottad och man inte skulle ha råd med mat.
Ett av de jobben är politiker, jag skulle inte för något i världen vilja komma upp mig inom politiken! Inte för att den chansen heller är särskilt stor, men skulle den mot all förmodan ändå dyka upp skulle jag utan tvekan tacka nej.
Inte för att jag egentligen tycker det verkar tråkigt, utan för alla skandaler som ständigt omger politikerna. Hur de än gör verkar det alltid finnas folk som tycker de gör fel. Och kvällspressen är ständigt efter dem som hungriga vargar.
När det sedan rullas upp en skandal av något slag, är det inte bara den enskilde politikern som blir granskad i sömmarna. Det gäller såväl familj som barn och före detta pojk-/flickvänner. Och även om politikern ifråga försöker ställa saker och ting tillrätta, fortsätter dreven att gå.
Självklart ska politiker granskas, men det är säkerligen inte lätt att alltid stå i rampljuset och vara medveten om att precis allt man gör granskas in i minsta detalj. Det spelar ingen roll om det är något man gjort eller sagt för 15 år sedan eller om det något som skett i nutid. Många saker som pressen drar upp som "skandaler" visar ju egentligen bara en enda sak: att politiker är människor de också! När jag läser om många av de skandaler och avslöjanden tidningarna presenterar, suckar och tänker jag att "är inte huvudsaken att man kan ändra sig till det bättre? Vad spelar det för roll vad du gjorde för 20 år sedan?". Alla gör tabbar ibland, vissa är oförlåtliga och andra är det inte. Visst ska man kunna ställa lite högre krav på politiker, att de ska leva som de lär. Men även de måste kunna begå misstag utan att det blir några omänskliga drev efter dem och deras familjer.
Men så tänker inte kvällspressens blodtörstiga journalister. Och inte alla mer rumsrena journalister heller.
 
Senaste exemplet på drev är ju historien kring Omar Mustafa - en person som jag för någon vecka sedan inte hade en aning om det var överhuvudtaget. När han valdes in i sossarnas partistyrelse var protesterna många, men de går knappast att jämföra med protesterna efter att han tvingats avgå.
Ord står mot ord och jag känner inte riktigt att jag själv vet vad jag tycker är rätt eller fel i det hela. Mer än att jag tycker det känns som att mediadrevet tagit onödigt stora proportioner. Många vill hävda att Mustafa tvingades bort på grund av att han är muslim, vilket jag själv har svårt att tro. Man har gjort bedömningen att han inte står bakom sossarnas partiprogram och det är där skon klämmer. Sen hade det knappast spelat någon roll om han var muslim, Jehovas vittne eller godtemplare. Självklart ska även muslimer kunna vara med i Socialdemokraterna så länge man ställer sig bakom partiets idéer. På samma sätt kan man knappast ha toppositioner inom någon moské om man inte ställer sig bakom vad som står i Koranen.
Jag har ingen aning om vad som faktiskt hänt, men tycker det är ett praktexempel på alla de drev som är efter många politiker. Ordförande Veronica Palm har varit lika stort offer för dreven som Omar Mustafa - och jag kan inte låta bli att tycka lite synd om dem dem båda. Och jag är själv alltmer övertygad om att inte ge mig in i politiken, där man inte tillåts göra fel och felbedömningar.
 

 
 

 
DN 1 2 3 4 5 6 7 GP 1 SR 1 2 3 4 5 SvD 1 2 3 4 5 6
 
Bilderna lånade från Kostdemokrati, Tänka selektivt
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Politik(er)
Taggar: Socialdemokraterna, politik, politiker, sossarna

Vuxenpoäng

Det är mer än en gång det slagit mig att jag har svårt att definiera mig som vuxen. Ofta när jag ser eller hör om någons ålder, brukar jag ofta tänka att jag är mer eller mindre jämnårig med vederbörande - fram tills jag kommer fram till att jag kommer på att jag faktiskt är 10 år äldre än vederbörande.
Och pratas det om "vuxna", har jag svårt att definiera mig med den gruppen. Även om jag givetvis egentligen vet att jag ju trots allt hör dit!
I mitt stilla sinne undrar jag om det förekommit i tidigare generationer att man pratat vuxenpoäng i samma utsträckning som man gör idag?! Själv kan jag nästan känna mig lite nojig ibland, när jag rakt av börjar "räkna vuxenpoäng" i mycket av det jag gör.
Och igår fick jag en verklig bekräftelse av att man börjar bli vuxen på allvar och faktiskt inte skylla ifrån sig längre. Jag började dagen med att betala anmälningsavgiften för att vara med vid min högstadieklass' 20-årsjubileum i slutet av maj. Ärligt talat kan jag faktiskt inte fatta att det är 20 år sedan jag gick ut nian!! Vart har tiden tagit vägen?? Jag minns fortfarande mycket väl den dag jag började högstadiet och nervöst tog bussen till skolan i stan och lite blygt gick genom korridorerna på Läroverket bland alla högstadieungdomar som kändes jättestora och jättefarliga. Det är snart 23 år sedan den dagen!
När jag sedan åkte till jobbet tog jag vägen förbi optikern för att hämta - håll i er nu!! - mitt livs första läsglasögon!! Ja, jag vet! Snart är man inte bara vuxen, utan förmodligen även medelålders. Jag har verkligen skjutit på det väldigt länge, men för en tid sedan insåg jag att jag inte längre kunde vänta med glasögon! Det var helt enkelt dags att prova ut läsglasögon. Så sagt och gjort gick iväg till optikern för en synundersökning. Länge stod jag och provade olika bågar och lyckades till sista bestämma mig för ett par blå.
På jobbet har det redan blivit en del roade kommentarer om vuxenpoängen som nu vilar på min näsa - och jag själv känner mig väl aningen road av det hela också. Att jag sedan insett att jag faktiskt kombinerar glasögonen med ett och annat grått hårstrå gör väl att jag ser aningen äldre ut. Inte för att det egentligen stör mig särskilt mycket, det ska jag villigt erkänna. Jag tycker inte att jag är gammal förrän om ytterligare sisådär 30 år, men att man ständigt blir äldre går ju knappast att undvika.
 
Strax efter att jag gick ut högstadiet (som sagt, för 20 år sedan), fick jag mitt första bankomatkort. Innan dess hade jag gammaldags, hederligt vis gått in på banken och tagit ut pengar av min månadspeng när jag behövde pengar. När jag sedan fick hela mitt studiebidrag fick jag även ett bankomatkort! Jag tyckte det kändes väldigt "hightech" - och faktiskt väldigt vuxet också. Ska väl tilläggas att det då inte var fullt lika vanligt med betal- och kreditkort. Fortfarande var kontantbetalning det vanligaste och oftast var det bara de lite mer välbärgade som höll sig med kontokort. Om man inte fortfarande körde på checkkonto.
Jag tillhör den generation som faktiskt är uppvuxen med bankbok, som jag hade till mitt livs första bankkonto som liten. När spargrisen skulle tömmas, fick man följa med mamma eller pappa till banken med spargrisen i ena näven och bankboken i den andra. Förundrat såg man på när kassörs-kan tömde spargrisen i mynträknaren och sedan stack in bankboken i en liten skrivare (jo, det kom en bit in på 80-talet) som skrev in vad jag hade på kontot.
För ett antal år sedan skaffade jag så kreditkort - och så behändigt det är!! Sedan dess tar jag bara ut småsummor för att kunna ha till automater eller de få gånger man handlar på ställen där de fortfarande inte tar kort.
MEN, i början av den här veckan insåg jag en mycket obehaglig sak! På något vis har det dragits pengar från mitt VISA-kort utan att jag har använt det. Ingen offantlig summa, men tillräckligt mycket för att det ska vara kännbart; 700 kronor. Jag kontaktade banken, gjorde polisanmälan. Och åtgärden blev förstås att jag var tvungen att spärra kortet!
Plötsligt insåg jag hur handikappad jag blev när jag inte hade tillgång till VISA-kortet. Det kändes som att jag på något sätt kastades tillbaka dryga 20 år i tiden och måste nu uppsöka banken för att komma åt mina pengar. I fredags var jag verkligen tvungen att sätta mig och fundera över vad jag kunde tänkas ha för utgifter under helgen - jag var ju tvungen att ta pengar för hela helgen. Kontanter i all ära, men oftast är det ju mycket smidigare med kort.
Precis som med många andra saker börjar jag sakta fråga mig hur man klarade sig förr tillbaka? Men klarade sig, det gjorde man ju. Det vet jag om var med "på den tiden", saker var väl bara lite, lite krångligare. ;-)
 

 


 
Bilderna lånade från Kenzobebis, Iconfinder, Katarinas blogg
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok
Taggar: vuxenpoäng

Vara naken hemma

Hur många av er brukar på ett eller annat sätt i någon utsträckning gå omkring nakna hemma? Då menar jag inte att man nödvändigtvis spontant rycker av sig kläderna då och då och faktiskt spenderar kvällen utan utan en tråd på kroppen, utan att man faktiskt i något som helst sammanhang är naken - även om det bara är under några sekunder.
Det är helt oundvikligt, eller hur?! Och precis som alla andra, gör även jag det! När man duschat och ska gå och hämta rena kläder till exempel, det är väldigt naturligt - och framförallt ett väldigt normalt beteende.
Sen behöver - och ska - man naturligtvis inte stoltsera med hela dinglitaget intill fönstren så att folk ser hela härligheten. För mig som bor precis intill gatan och har ett annat hyreshus tvärs över gatan, är det kanske inte så smart att uppehålla mig precis intill fönstren om jag inte har några kläder på mig. Och det är ju trots allt så att man faktiskt inte får stå och visa upp sig hur som helst i fönstren om man har bra insyn utifrån. Vilket jag ju tror att flesta inte gör heller.
När jag gick på gymnasiet brukade jag jobba extra som tidningsbud på helgerna och hade då bland annat ett område där husen hade loftgångar. Flera av lägenheterna hade dessutom fönster som vätte ut mot loftgångarna - och jag kan tala om att man såg en hel del genom fönstren på helgnätterna! Alltifrån livliga fester till nakna människor som struttade runt i sina lägenheter. Jag undvek naturligtvis att stå och titta in, men eftersom man passerade bara några decimeter från fönstren var det naturligtvis omöjligt att helt undvika att se in när det lyste innanför och var mörkt ute!
Och jag brydde mig egentligen aldrig om vad jag såg, det var trots allt folks hem det var frågan om. Så länge ingen antastade mig på något vis hade jag ingen anledning att ha några åsikter om det jag såg.
 
Men jag har inte kunnat låta bli att störa mig på den story som sista dagarna beskrivits i olika medier! En kvinna passerar utanför en villa på ganska långt håll och hävdar att hon sett en naken man stå innanför ett fönster och onanera. Inte nog med att hon passerar på ganska långt håll, det fanns även en häck som delvis skymde sikten in genom fönstret.
Men förutom att hon faktiskt ändå stannar till och tittar på mannen som verkar onanera, plockar hon dessutom fram mobilen och börjar filma honom! Sedan knatar kvinnan iväg till polisen och anmäler mannen för sexuellt ofredande - och kräver honom på 9.000 kronor i skadestånd.
Osökt kommer jag tänka på något klokt citat jag hört någon gång: Om en man visar sig naken i hemmet och observeras av en kvinna utanför fönstret, blir han en blottare. Vid den omvända situationen blir mannen en fönstertittare. Men kvinnan då? Har hon rätt att först ställa sig och stirra in och någons hem - och dessutom börja filma genom fönstret?!
Utgår man ifrån att mannen faktiskt stått i fönstret och onanerat, har han naturligtvis gjort fel. Men vad man förstår av det som stått i tidningarna har det heller inte varit fri insyn genom fönstret, bland annat på grund av häcken utanför. Kvinnan vet inte ens om man vetat om att hon sett honom. Själv skulle jag inte på något vis uppskatta om någon började filma in genom mina fönster, det är en sak som är säker! Naken eller ej. Trots allt är ingen som tvingat kvinnan att titta in genom hans fönster, eller hur?!
Missförstå mig inte, jag försvarar inte på något sätt personer som uppsåtligen blottar sig - oavsett om det är genom ett fönster eller på något annat sätt. Men att man ens orkar anstränga sig för att man sett någon naken genom ett fönster - du ska fortfarande inte hålla på att titta genom folks fönster hur som helst.
 

 
DN 1 SvD 1
 
Bilden lånad från Deviant art
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Diverse
Taggar: naken, nakenhet

Visa fler inlägg