Politiker

Det finns många jobb jag inte skulle vilja ha, av flera olika anledningar. Vissa skulle jag kunna tänka mig under en period om det inte fanns några andra alternativ - och andra skulle jag inte ens tänka på att söka. Inte ens om alternativet var att bli utblottad och man inte skulle ha råd med mat.
Ett av de jobben är politiker, jag skulle inte för något i världen vilja komma upp mig inom politiken! Inte för att den chansen heller är särskilt stor, men skulle den mot all förmodan ändå dyka upp skulle jag utan tvekan tacka nej.
Inte för att jag egentligen tycker det verkar tråkigt, utan för alla skandaler som ständigt omger politikerna. Hur de än gör verkar det alltid finnas folk som tycker de gör fel. Och kvällspressen är ständigt efter dem som hungriga vargar.
När det sedan rullas upp en skandal av något slag, är det inte bara den enskilde politikern som blir granskad i sömmarna. Det gäller såväl familj som barn och före detta pojk-/flickvänner. Och även om politikern ifråga försöker ställa saker och ting tillrätta, fortsätter dreven att gå.
Självklart ska politiker granskas, men det är säkerligen inte lätt att alltid stå i rampljuset och vara medveten om att precis allt man gör granskas in i minsta detalj. Det spelar ingen roll om det är något man gjort eller sagt för 15 år sedan eller om det något som skett i nutid. Många saker som pressen drar upp som "skandaler" visar ju egentligen bara en enda sak: att politiker är människor de också! När jag läser om många av de skandaler och avslöjanden tidningarna presenterar, suckar och tänker jag att "är inte huvudsaken att man kan ändra sig till det bättre? Vad spelar det för roll vad du gjorde för 20 år sedan?". Alla gör tabbar ibland, vissa är oförlåtliga och andra är det inte. Visst ska man kunna ställa lite högre krav på politiker, att de ska leva som de lär. Men även de måste kunna begå misstag utan att det blir några omänskliga drev efter dem och deras familjer.
Men så tänker inte kvällspressens blodtörstiga journalister. Och inte alla mer rumsrena journalister heller.
 
Senaste exemplet på drev är ju historien kring Omar Mustafa - en person som jag för någon vecka sedan inte hade en aning om det var överhuvudtaget. När han valdes in i sossarnas partistyrelse var protesterna många, men de går knappast att jämföra med protesterna efter att han tvingats avgå.
Ord står mot ord och jag känner inte riktigt att jag själv vet vad jag tycker är rätt eller fel i det hela. Mer än att jag tycker det känns som att mediadrevet tagit onödigt stora proportioner. Många vill hävda att Mustafa tvingades bort på grund av att han är muslim, vilket jag själv har svårt att tro. Man har gjort bedömningen att han inte står bakom sossarnas partiprogram och det är där skon klämmer. Sen hade det knappast spelat någon roll om han var muslim, Jehovas vittne eller godtemplare. Självklart ska även muslimer kunna vara med i Socialdemokraterna så länge man ställer sig bakom partiets idéer. På samma sätt kan man knappast ha toppositioner inom någon moské om man inte ställer sig bakom vad som står i Koranen.
Jag har ingen aning om vad som faktiskt hänt, men tycker det är ett praktexempel på alla de drev som är efter många politiker. Ordförande Veronica Palm har varit lika stort offer för dreven som Omar Mustafa - och jag kan inte låta bli att tycka lite synd om dem dem båda. Och jag är själv alltmer övertygad om att inte ge mig in i politiken, där man inte tillåts göra fel och felbedömningar.
 

 
 

 
DN 1 2 3 4 5 6 7 GP 1 SR 1 2 3 4 5 SvD 1 2 3 4 5 6
 
Bilderna lånade från Kostdemokrati, Tänka selektivt
 

Pusha   Follow        
                submit to reddit
KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow