Imponerande kärlek

Minns ni vad komplicerat allt var när man blev kär för första gången?! Hur man sneglade på tjejen ifråga, hur man fantiserade och funderade över hur man skulle gå tillväga för att till sist "fråga chans". Det kändes ju hur skräckinjagande som helst.
Själv hörde jag till dem som aldrig vågade komma till skott att fråga chans på någon tjej. Jag höll mig till att i smyg snegla på den tjej jag för tillfället var kär i. För det växlade ju hela tiden vem man var kär i! Det var inte de personliga egenskaperna som nödvändigtvis spelade någon större roll utan snarare vem som hade störst bröst, umgicks med "rätt" personer, klädde sig i de snyggaste märkeskläderna, var mest "inne"... Eller något helt annat som man som vuxen och (förhoppningsvis) aningen mognare inser att det hör till det minst viktiga.
Så istället för att våga gå fram och tala om för tjejen ifråga att jag var intresserad av henne, höll jag mig till att fantisera om olika situationer där jag förhoppningsvis skulle få tillfälle att fånga hennes intresse. Jag tillhörde inte de populära killarna i klassen, så jag insåg förstås att jag skulle behöva göra något extraordinärt för att fånga tjejens intresse. Framförallt eftersom jag alltid kärade ner mig i de populäraste tjejerna i klassen...
Så hade jag ju sett på TV hur det gick till i olika amerikanska filmer, när superhjältarna fick tjejer på fall. De kunde vara hur avigt inställda som helst - fram till hjälten räddade dem ur ett brinnande hus, i sista stund fick loss henne från järnvägsspåret innan tåget kom rusande eller i sista stund fick upp henne ur vattnet fyllt med aggressiva hajar och krokodiler. Och då blev tjejen ifråga naturligtvis som vax i killens händer.
Så jag började fantisera så det stod härliga till. Om hur det började brinna i skolan och tjejen jag var intresserad av skulle vara den enda som blev kvar bland lågorna. Då skulle jag hjältemodigt springa in och hämta henne - varpå hon ju bara måste bli kär i mig. Eller hur hennes hus brann ner och resten av familjen brann inne. Då skulle hon ju "bli tvungen" att komma till mig och be om att få bo hos oss eftersom hon inte hade någonstans att ta vägen....
 
Ja, som ni hör var det inte mycket till verklighetsförankring jag hade i den åldern. Nästa steg - i tidiga tonåren - blev att jag helt övertygad om att man skulle vara riktigt tuff för att tjejerna skulle bli intresserade. Sen varierade förstås begreppen litegrann kring vad jag ansåg vara "tufft". I 12-årsåldern trodde jag på fullaste allvar att det skulle räcka om jag kom över alkohol och kom full till skolan.
Det skedde givetvis aldrig att jag ens försökte mig på det knepet att imponera på tjejerna. Jag provade nämligen inte en droppe alkohol innan jag var 17 år och 11 månader gammal... Dessutom hade jag i den åldern inte de kontakterna att det ens hade varit praktiskt möjligt överhuvudtaget. Och i ärlighetens namn hade jag faktiskt inte vågat heller...
När jag kom upp i tonåren gjorde jag något tappert försök att verka lite tuff genom att låta håret växa ut och att börja smygröka. Håret verkade inte imponera nämnvärt på några tjejer dessvärre. Och - som många andra i samma ålder - stod jag där med den illaluktande giftpinnen i handen och försökte ihärdigt dra halsbloss samtidigt som jag hostade så att det kändes som att lungorna var på väg ut genom munnen. Men röka skulle jag - och hoppades innerligt att någon tjej skulle tycka att jag åtminstone var lite cool!
 
Så nej, de bidde inte särskilt många kärleksrelationer för min del under tonåren. Antalet är obefintligt enkelt uttryckt.
Jag kan idag bara le åt hur man resonerade kring hur man trodde att man skulle vinna någons gunst när man var i tonåren. Att man på fullaste allvar trodde att någon skulle bli kär i en för man räddade henne ur ett brinnande hus till exempel. Självklart skulle hon säkerligen bli väldigt tacksam - men kär?! Nej, ganska långsökt!
Och när någon frågade hur en tjej skulle vara för att man skulle bli kär i henne, då började man genast rabbla en massa önskemål om hur hon skulle se ut... Men personligheten glömde man väldigt ofta bort.
Som vuxen (och förhoppningsvis aningen mognare), är utseendet den del som är minst viktig. Visst är utseendet viktigt, men utseendet har oftast väldigt lite med tjejens BH-storlek att göra. Det måste givetvis finnas en fysisk attraktion, något i utseendet som man faktiskt attraheras av. Men en tjej som vid första ögonkastet kan kännas väldigt alldaglig utseendemässigt kan med rätt personlighet bli otroligt attraktiv. Och en tjej som vid första ögonkastet verkar otroligt snygg rent utseendemässigt, men sedan visar sig ha huvudet enbart till att hålla isär öronen med blir väldigt snabbt totalt oattraktiv.
Så synen på vad man ser hos en tjej förändras väldigt mycket från det man är barn och tonåring tills man blir vuxen. Liksom hur man anser sig att man ska förhålla sig till tjejer för att få dem intresserade. Nu vet jag att det enda som gäller faktiskt är att vara sig själv. Jag är dessutom själv av den bestämda uppfattningen att om en tjej inte kan ta mig för den person jag faktiskt är, då är hon inte mycket att ha. Om jag märker att en tjej försöker ändra på mig på något sätt drar jag direkt öronen åt mig och blir väldigt reserverad. Något som jag dock ganska friskt "tillät" i mitt allra första seriösa förhållande för en jäkla massa år sedan. Men då visste jag inte bättre, vilket jag faktiskt gör nu.
 

 
Bilderna lånade från Mental Healthy, Let's beginn
 




§ 1. Du behöver inte hålla med om det som står i inlägg och kommentarer, men håll god ton och visa respekt när du kommenterar! Dock uppmuntrar jag gladeligen till diskussioner, analyser och konstruktiv kritik liksom ironi, som självklart är okej.

§ 2. Håll dig till ämnet! Alla kommentarer som liknar spam/reklam eller som på annat sätt inte är relevanta till bloggen/inlägget raderas vänligt men bestämt.

§ 3. Jag gör inga som helst undantag från regel 2, men i övrigt är jag mycket frikostig när jag publicerar kommentarer. Jag förbehåller mig dock rätten att neka kommentarer som även på andra sätt än ovan kan anses vara olämpliga, stötande, irrelevanta och/eller som strider mot svensk eller internationell lag.

§ 4. Självklart granskar jag även eventuella länkar i kommentarerna utifrån dessa regler. Vid grova och/eller upprepade övertramp mot dessa regler blockeras vederbörande och kan inte lämna fler kommentarer.












Ditt namn:
Kom ihåg mig!!

Din e-postadress (publiceras inte):


Din URL/Bloggadress:


Kommentar: