Övernaturligt

För runt 20 år sedan, när jag var i tonåren, var jag och en kusin till mig ensamma i min familjs sommarstuga över en natt. I sommarstugan är sovrummen belägna på övervåningen och rummen är väldigt små. Upp till övervåningen leder en mycket smal och brant trappa, som är den enda vägen för att ta sig till och från övervåningen.
Jag och min kusin hade blivit sittande uppe till ganska sent på natten och var i säng runt tvåtiden på nattkvisten, denna sensommarnatt. När vi väl lagt oss i varsin säng i samma rum på övervåningen, börjar det komma ljud från nedervåningen som var ganska svåra att förklara på annat sätt än att någon befann sig en trappa ner!
Detta var på sensommaren och det var väldigt få andra personer i stugorna runtomkring på ön. Den enda person som rimligen kunnat få för sig att komma över var min morfar, vars stuga bara låg en liten bit bort. Han var dessutom den enda som hade nyckel till de låsta dörrarna till stugan där jag och min kusin befann oss. Och ingen av oss hörde någon bryta upp någon dörr eller krossa någon ruta.
Men uppenbarligen gick någon runt på nedervåningen - drog i lådor i byråerna, prasslade med plastpåsar och stökade bland saker. Vederbörande var även på väg upp för trappen till övervåningen, men vände på halva vägen och gick ner igen. Vi kröp båda allt djupare in under våra täcken och vågade knappt andas. Det var en tystnad som man nästan kunde ta på utöver de ljud vi hörde från nedervåningen. Efter några minuter tystnade ljuden, men de avslutades inte med att någon rimligen borde ha gått ut genom någon dörr. Det blev plötsligt bara tyst - ingenting annat.
Morgonen efter kollade vi runt - och ingenting var rört i stugans nedervåning. Vi hittade inga obehöriga människor någonstans och vi frågade min morfar om han hade varit över till oss kvällen innan. Något han inte hade varit.
Stugan är gammal och byggd under senare delen av 1800-talet. Min mormors pappa forslade ut den över isen till ön Rönnskär år 1899 och stugan har i omgångar byggts ut med nya rum och tillbyggnader. Min mormors pappa var väldigt förtjust i stugan och använde den som tjänstebostad under sin tjänstgöring som lots på Rönnskär, som var lotsstation fram till 70-talet. Det finns många delar som kan få för sig att låta på olika sätt när det blåser och regnar, men inte som steg i en trappa, byrålådor som dras ut och prasslande plastpåsar.
 
1999 avled min morfar i sviterna av en cancertumör i magen. Han bodde egentligen på Liljeholmen här i Stockholm, men hade förutom sommarstugan på Rönnskär även ett fritidshus i Stugsund i utkanten av Söderhamn. Det var ett mysigt litet hus som han och min mormor köpte medan hon fortfarande levde. Deras tanke var från början att permanent flytta till Söderhamn, men det blev aldrig så. Istället blev huset i Stugsund ett andra fritidshus, där de tillbringade en hel del tid året om när de ville komma bort från Stockholm.
Några månader efter att min morfar gått bort togs beslutet att huset skulle säljas. Det föll på min lott att åka till huset och klippa gräsmattan innan de första visningarna skulle äga rum. Min morfar hade några år tidigare införskaffat en motorgräsklippare som gick på el och jag rotade fram denna från ett skrymsle i trädgårdsboden för att klippa gräsmattan.
Sladden till gräsklipparen var tillräckligt lång för att jag skulle kunna klippa merparten av gräsmattan. Men för att komma åt ytan som var längst bort ifrån huset, var jag tvungen att hämta en förlängningssladd och skarva sladden till gräsklipparen. Jag satte ihop sladdarna och gick bort till gräsklipparen för att ta den sista delen av gräsmattan. Men gräsklipparen var stendöd. Jag gick upp till trädgårdsboden och kollade att sladden satt som den skulle - vilket den gjorde. Jag kollade skarvningen mellan de två sladdarna och insåg att de glidit isär - jag hade helt enkelt inte satt ihop sladdarna ordentligt. Jag tryckte ihop dem ordentligt och gick bort till gräsklipparen igen.
Men klipparen förblev tvärdöd. Jag gick tillbaka till skarvningen igen och kontrollerade sladdarna igen. De hade återigen glidit isär och jag tryckte ihop dem igen. När jag började gå emot klipparen hör jag något som rasslar till i gräset bakom mig och vänder mig om. Jag ser hur de båda sladdändarna flyger isär och hamnar några centimeter ifrån varandra. Detta hade aldrig hänt tidigare gånger då jag hjälpt min morfar att klippa gräsmattan och jag använt exakt samma sladdar, så jag blev väldigt brydd. Jag tryckte återigen ihop sladdarna, vände mig om och började gå emot gräsklipparen igen. Men samma sak händer återigen!! Jag hör något som prasslar i gräset, vänder mig om och ser hur de båda sladdändarna lyfter ett par decimeter ur gräset och flyger isär.
Jag bara stod och stirrade några sekunder innan jag återigen går bort till sladdändarna och trycker ihop dem. Samma ritual återupprepas ytterligare ett par gånger, innan jag slutligen får igång gräsklipparen och kan klippa den sista plätten av gräsmattan.
Så småningom är jag klar med mina sysslor i min morfars hus. Av nostalgi går jag en sista runda i huset innan jag ska gå därifrån. Jag känner hela tiden min morfars närvaro i huset, på ett märkligt sätt är han hela tiden på plats. När jag till sist ska gå, stannar jag till i dörröppningen och vänder mig om. Jag utbrister spontant "Hej då, morfar!" innan jag går ut genom dörren och försöker stänga den efter mig.
Men en klätterväxt som morfar många år tidigare planterat utanför dörren gör sig plötsligt påmind. För helt plötsligt kryper en gren ner och lägger sig i vägen för dörren, som nu inte går att stänga. Jag sträcker mig upp och böjer undan grenen, för att sedan försöka stänga igen. Men samma sak upprepas; grenen hasar ner och jag kan inte stänga dörren. Jag sträcker mig upp och petar undan grenen för att sedan försöka stänga dörren ytterligare en gång... Även detta upprepas några gånger innan jag till sist sträcker upp handen och håller grenen (som tidigare aldrig vållat några problem) och stänger ytterdörren med den andra handen.
 
Många gånger undrar jag om det inte finns en dimension av tillvaron som vi - trots all vår vetenskap - inte känner till eller åtminstone inte kan se i alla lägen. Jag frågar mig ibland om inte vissa ljud och andra uppenbarelser ibland "slipper igenom" till den dimension vi andra lever i.
Att min mormors pappa kanske ibland kommer tillbaka till sin tjänstebostad på Rönnskär och inspekterar huset kanske trots allt inte är helt otroligt. Han kanske vill se att huset fortfarande står kvar och blir omhändertaget? Och jag kan tala om att jag och min kusin inte är de första att höra steg i det huset - trots att ingen varit uppe och gått vid den tidpunkten. Vi har haft nattgäster som vid frukosten på morgonen frågat vem som varit uppe och promenerat under natten - följt av att alla andra runt frukostbordet sett totalt oförstående ut eftersom alla sovit tungt hela natten.
Och jag har ibland frågat mig om det kunnat vara en slump att sladdarna flög isär på min morfars tomt, eller om det kanske var så att min morfar var där och försökte tala om att han var på plats genom att rycka isär sladdarna och dra ner grenar så de kom i vägen för ytterdörren.
Jag är inte på något sätt den religiösa typen och vet inte riktigt vad jag ska tro om ett eventuellt liv efter döden - och hur en sådan tillvaro i så fall ser ut. För min del är det nog snarare en önskan och förhoppning att det händer något efter döden, än en tro. För jag vill nog inte att livet ska vara slut den dag man slänger in handduken - och den mänskliga hjärnan klarar nog inte heller av tanken att något faktiskt bara tar slut och försvinner en dag.
Men jag vill nog gärna tro att det händer något efter döden och att man på något vis lever vidare någonstans. Om man sedan kan uppenbara sig på ett eller annat sätt för oss som fortfarande befinner sig i jordelivet kan man absolut diskutera in i det oändliga. Men ibland ser och upplverer man saker som är svåra att förklara på något annat sätt än att just personer "från andra sidan" faktiskt visat sig på något sätt för att tala om att de finns någonstans därute.
Ända sedan min morfar ganska hastigt gick bort för över 14 år sedan, har jag sörjt att jag aldrig hann komma till sjukhuset för att ta ett sista farväl innan han försvann. Samtidigt är jag väldigt övertygad om att han någonstans vet att jag var på väg, att jag aldrig hann fram och att jag faktiskt saknar honom. För mig är han alltid närvarande ute på Rönnskär, den ö som betydde så otroligt mycket för honom - och även för mig. I varje lägenhet jag haft har jag haft en specifik ljusstake som jag tänt lite extra ofta och som jag tänder för att tänka lite extra på närstående som gått bort. Detsamma gäller förstås där jag bor just nu - och min morfar inkluderas förstås också. Och jag är väldigt övertygad om att han, min farfar, mormor och andra avlidna släktingar, nära och kära vet om att jag tänker lite extra på dem när detta ljus brinner.
 

 
Bilderna lånade från Freewebs, DeviantArt, Övernaturligt
 




§ 1. Du behöver inte hålla med om det som står i inlägg och kommentarer men håll god ton och visa respekt när du kommenterar! Konstruktiv kritik framförd i shysst ton liksom ironi och liknande är självklart okej, men rasistiska och/eller onödigt otrevliga/elaka kommentarer liksom personangrepp publiceras inte.

§ 2. Håll dig till ämnet! Alla kommentarer som liknar spam/reklam eller som på annat sätt inte är relevant till bloggen/inlägget raderas. Kommentarsverktyget på Kompasskurs är inte till för att marknadsföra den egna bloggen/hemsidan eller varor och tjänster. Men kommentera gärna om du har något att tillföra i diskussionen kring ämnet i inlägget eller något annat som har med bloggen att göra.

§ 3. Jag gör inga som helst undantag från regel 2, men i övrigt är jag mycket frikostig när jag publicerar kommentarer. Jag förbehåller mig dock rätten att neka kommentarer som även på andra sätt än ovan kan anses olämpliga, stötande, irrelevanta och/eller som strider mot svensk eller internationell lag.
Självklart granskar jag även eventuella länkar i kommenterarna utifrån dessa regler.

§ 4. Vid grova och/eller upprepade övertramp mot dessa regler blockeras vederbörande och kan inte lämna fler kommentarer.







 




Ditt namn:
Kom ihåg mig!!

Din e-postadress (publiceras inte):


Din URL/Bloggadress:


Kommentar: