Våren!!

Det är märkligt vad sol och värme gör med oss nordbor! När våren och värmen kommer, blir det plötsligt en helt annan stämning ute; folk kommer liksom ut ur sina vinteriden och blommar ut på ett märkligt sätt.
Jag fick i morse världens chock när jag kom upp och tittade på termometern. Solen strålade utanför fönstren och termometern visade på hela 14 grader i solen! Visserligen var det som sagt i solen, men det är ändå snudd på försommartemperaturer.
Det kändes förstås oundvikligt att bege sig ut i vårvärmen - och jag var långt ifrån ensam! Överallt såg man folk som njöt av solen och värmen för öppna spjäll. Folk hade plockat fram vårjackorna och solglasögonen och strosade glatt runt i den strålande solen. Det går verkligen inte att undgå hur mycket piggare och gladare folk verkar bli när värmen kommer. Det pratas och skrattas på ett helt annat sätt under grådaskiga, kalla och mörka vinterdagar.
Idag fick man en behaglig påminnelse om vilken härlig tid som nu väntar oss. Även om det blir vår på allvar först i april, så kan även mars vara en härlig månad om man har lite tur. Och nu är vi ju trots allt inne i mars och kan så smått börja se fram emot att få lite vår!
 
Som jag tror de allra flesta andra känner, återkommer ju energin på ett väldigt påtagligt sätt när man börjar ana vår i luften. Även om det idag nog var något av ett rekord för i år, så har man ju sista dagarna kunnat ana att det är vår på gång ute. Och jag har genast känt mig avsevärt piggare - och fått ovanligt mycket gjort de första dagarna denna frivecka.
Det har givetvis blivit lite fler inköp av saker hem, nu när lönen kommit och jag dessutom hitta några saker jag väldigt gärna vill ha. Är det något jag verkligen älskar, så är det lampor. Jag skulle kunna köpa nya lampor på löpande band om det inte var för att ekonomin och utrymmet i lägenheten sätter käppar i hjulen. Men nu har jag bytt ut två lampor som jag länge velat byta ut. Det har blivit en taklampa och en bordslampa och jag är hur nöjd som helst med mina inköp!
Och imorgon kommer jag ta ett rejält steg in i vuxenvärlden och börja skrapa hem otroligt många vuxenpoäng. Jag har nämligen tid hos banken för att diskutera pensionssparande. Häromdagen slog mig än en gång tanken jag tänkt flera gånger under de senaste åren, nämligen att det börjar bli dags för pensionssparande. Och jag kommer även passa på att fråga lite om den vanliga pensionen, hur den ska placeras.
Av någon anledning har detta inte blivit av tidigare, men nu ska det faktiskt bli av! Även om det känns som långt borta, så kommer ju så småningom den dagen man går i pension, det går helt enkelt inte att undvika. För min del är det inte ens 30 år kvar till pensionen och ska man få ihop ett sparande som gör skillnad på pensionen, börjar det ju bli dags att sätta igång...
 

 
De två lampor jag köpt i veckan...
 

 
Bilden lånad från Båtpastorn
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok
Taggar: tussilago, vår, våren

Slavar till salu

Hittade den här annonsen från 1855 häromdagen, om slavar som var till salu i USA. Mycket smaklöst sätt sälja människor på, eller hur?
Min första tanke var att vilken tur att den här tiden ändå är förbi... Men så började jag på om den verkligen är det?! Visst, människor säljs inte på det sätt som slavarna gjorde på 1800-talet, men slaveriet har i många avseenden bara ändrat skepnad. Jag tänker då på sexhandel till exempel. Människor som luras till att sälja sex under slavliknande förhållanden - både i Sverige och många andra länder runtom i världen. Och på många håll förekommer barnarbetare och människor som för extremt låga löner tvingas arbeta under fasansfulla förhållanden nästan dygnet runt. Anställningsformer som i väst indirekt håller vid liv genom att vi köper varorna som produceras. Någon gång ibland pratas det ju om klädkedjor som köper in varor från fabriker med hemska förhållanden, för att sedan sälja varorna vidare till oss i väst...
Hur mycket bättre är det egentligen idag?
 
 

 
DN 1 2 3 4
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Bilder och foto
Taggar: slav, slavar, slave, slaves

Socialt skyddsnät

Jag tillhör dem som innerligt - nästan desperat - hoppas på regeringsskifte vid valet 2014. Det samhälle, det skyddsnät som senaste decennierna byggts upp i Sverige demonteras allt mer - naturligtvis till nackdel för de mindre bemedlade personerna i samhället.
I enlighet med arbetslinjen kämpar alliansen för att straffa sjuka och arbetslösa. För jo, enligt alliansen är det största problemet lathet, inte att folk faktiskt är sjuka eller har svårt att få jobb! Självklart finns det en minoritet som utnyttjar systemet, som tycker det är behändigare att gå på bidrag än att arbeta - men varför straffa den stora majoriteten för det? Varför ska de verkligt sjuka, de faktiskt arbetslösa straffas för att en minoritet missköter sig?
Grundmening i vissa saker som alliansen framför kan jag hålla med om. En arbetslös ska givetvis finnas till arbetsmarknadens förfogande för att få A-kassa. Det funkar liksom inte att åka till Thailand i två veckor och tro att man ska fortsätta få A-kassan in på kontot. Självklart ska man inom rimliga gränser vara villig att flytta för ett arbete, inom inte till vansinne. När man hör om personer boende i Malmö som tvingas söka jobb i Haparanda, trots att hela deras sociala umgänge finns på hemorten blir man bara förbannad. Eller personer som förlorar sin A-kassa för att åka på sin mammas begravning.
Jag tycker också det är en självklarhet att människor som blir sjuka, skadade eller invalidiserade ska tillbaka till arbetsmarknaden, under förutsättning att de klarar det. Första prioritet ska naturligtvis vara att man kan gå tillbaka till sitt vanliga jobb, men det är ju inte alltid detta är möjligt. Kan då arbetsgivaren inte ordna fram andra arbetsuppgifter, ska man naturligtvis titta på möjligheten att hitta andra jobb. Förtids-/sjukpension ska vara den absolut sista utvägen, men en självklar möjlighet för dem som av olika anledningar inte kan komma tillbaka till arbetsmarknaden.
Men inte heller här har regeringens arbetslinje fungerat på tillfredsställande sätt. Framförallt med tanke på att döende personer får sin sjukpenning indragen på de mest vansinniga grunder. Men klarar man av att vara hemma, då klarar man även av att jobba - eller hur? Det är lätt att skylla vissa beslut på Försäkringskassan, men i grunden är jag rätt övertygad om att de följer de riktlinjer de får från regeringen. Den regering som bestämmer riktlinjerna för hur Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och andra statliga organisationer ska arbeta.
Så sent som tidigare idag kunde man läsa om en 23-åring döende i cancer som ville spendera sin sista tid i hemmet med familjen. Men då ansågs han vara tillräckligt frisk för att arbeta och fick sin sjukersättning indragen. För att få fortsatt sjukersättning krävde Försäkringskassan att få ett beräknat dödsdatum, annars skull sjukersättningen dras in. Men det är klart; han har säkerligen gjort ett aktivt val i sitt liv och därmed får han skylla sig själv som nu är döende. Eller hur?! *sarkasm*
 
Som sagt, jag håller med om grundtanken i arbetslinjen, men regeringens arbetslinje drar saker och ting till sin spets. En spets som är allt annat än mänsklig.
Man privatiserar och inför vinstsyften i områden som inte borde drivas med vinstsyfte utan med fokus på individen och människan. Medan apotekarna idag säger "tack för besöket och välkommen åter", sa samma apotekare innan avregleringen "tack för besöket, hoppas du snart blir frisk!".
Den valmöjlighet borgarna pratar sig så varma om gynnar inga andra än dem som har pengar. Omvandlingarna från hyresrätter till bostadsrätter är det största praktexemplet. Möjligheten att själv köpa den lägenhet man vill ha gynnar förstås den som har pengar att göra det. Men vad ska den lågavlönade städaren, vårdbiträdet, läraren eller sjuksköterskan göra? I Stockholm city kostar en insatslägenhet runt 1.000.000 per rum, summor som en lågavlönad person aldrig kommer upp i om man vill köpa sin bostad.
Nu kommer vissa personer med argument om att "ja men vårdbiträdet har ju gjort ett aktivt val när man valt yrke". Jo, i de flesta fall har man ju gjort det - men vad händer när inga vårdbiträden, städare, undersköterskor och sjuksköterskor har råd att flytta till Stockholm på grund av bostadspriserna?! Vad händer när det inte finns hyresrätter som de flesta har råd med och företag, myndigheter och vårdinrättningar därmed inte kan rekrytera personal?! I slutändan får vi då lägga ner eller dra ner på - och i värsta fall lägga ner - sjukvård, åldringsvård, undervisning och städning! Och det drabbar även de välbärgade personerna med den största valfriheten.
Aktivt val i yrkesvalet eller ej, alla yrkeskategorier behövs - i alla delar av Sverige. Och för att få personal, behövs bostäder som alla yrkeskategorier har råd med. Sen kanske inte alla har råd och möjlighet att bo i Stockholms innerstad, men man måste ändå ha en rimlig chans att få en bostad inom ett rimligt avstånd till sin arbetsplats. Men denna rimliga chans försvinner givetvis i och med att hyresrätterna blir färre och färre.
 

 
 

 
DN 1 SvD 1
 
Bilderna lånade från Dreamstime, Free extras, Ovenordström
 

En kommentar
    Follow
publicerat i Politik(er)
Taggar: Alliansen, Försäkringskassan, moderaterna, regeringen, socialt skyddsnät

Visa fler inlägg