Tid till spillo

I min bekantskapskrets har de flesta i min ålder skaffat barn, villa/radhus och bil. Möjligen bor man i lägenhet, men barn, bil och oftast husdjur har man hunnit skaffa. Till det jobbar oftast de båda föräldrarna heltid med allt vad det innebär.
Själv lever jag ensam i en hyresrätt utan barn och husdjur. Nej, ni ska inte tycka synd om mig för det - för det är faktiskt självvalt! Men jag kan inte låta bli att imponeras, för jag undrar ofta hur folk faktiskt hinner och orkar?!
Jag lever ensam, bor i hyresrätt och jobbar heltid. Men det är väldigt, väldigt ofta jag känner att tiden och orken tryter rejält. Jag tycker jag stressar mellan jobb, hemmet och olika andra saker i en väldig fart. Att man dessutom jobbar skift, gör förstås krafterna emellanåt tryter extra mycket. Det är svårt att hinna få den tid man behöver för vila och återhämtning som man behöver.
På sistone har jag mer och mer börjat känna att man stressar man alla vardagssysslor på ett sätt som gör att det egna välmåendet många gånger kommer i skymundan. Man stressar för att hinna med alla måsten, för att få ekonomin att gå runt, men att själv hinna vila och återhämta sig glömmer ofta bort. Att hinna med sig själv, att hinna unna sig lugn och ro är ofta inte särskilt prioriterat i dagens samhälle.
Och om jag, som ensamstående utan barn, tycker att jag har svårt att hinna med sådant, undrar jag förstås hur man hinner med det barn, partners och trädgårdar som ska skötas?! Utöver detta har man kanske många gånger fritidshus, båtar, bilar och en lång rad andra saker att bekymra sig om. Saker som å ena sidan ger mycket nöje, men som också medför visst ansvar, bekymmer och tid som måste läggas ner på underhåll och omsorg. För att inte förglömma att det också innebär utgifter rent ekonomiskt.
Och där kommer vi in på nästa stressmoment i vardagen, nämligen att få ekonomin att gå runt. För många är det förstås inte ett bekymmer med det ekonomiska, men för många andra av oss är det just det. Vardagen är inte ett bara ett pusslande för att tid och ork ska räcka till, utan även ett pusslande för att pengarna ska räcka.
 
I perioder kan jag känna att man lägger ner alltför mycket tid på olika vardagsrutiner och hålla ekonomin på fötter. Istället för att satsa på kvalitetstid för sig själv och nära och kära kämpar man på med jobb, ekonomi och vardagspussel.
Människan är inte skapad för det stressiga samhälle vi har, det är min starka övertygelse. Det är absolut inte särskilt konstigt att psykisk ohälsa, alkoholism och hjärt-/kärlsjukdomar konstant ökar. Det finns förstås många faktorer som inverkar, men det stressade tempo vi förväntas hålla är självklart en av alla faktorer.
Med tanke på den korta tid vi faktiskt lever, lägger vi alldeles för mycket tid på arbete och pusslande för att få vardagen att överhuvudtaget fungera. Egentligen borde det ju vara det omvända; merpartern av vår tid och energi borde vi lägga på vårt välmående och att vårda kontakten och umgänget med våra nära och kära.
Men den prioriteringen kan vi oftast inte göra i dagens samhälle. Istället ska vi slita och släpa för att kunna leva imorgon. Vi ska arbeta, slita, släpa och spara tid och pengar. Det är viktigare att pensionsspara än att pengarna ska räcka just idag. Men med all stress, är det inte alltid säkert att vi faktiskt hinner uppleva vår pension. Istället kommer en alltför stor del av oss att gå bort i olika stressrelaterade sjukdomar.
Det finns ett talessätt som säger att för många kommer den dag då vi måste betala tillbaka det vi lånat av framtiden - och det är något det ligger otroligt mycket sanning i. Vi lånar, lånar och lånar för att få tid och pengar att räcka till istället för att leva i nuet.
För många år sedan arbetade jag med en man, som då var i 55-årsåldern. En onsdagskväll när vi arbetade tillsammans, står han och pratar om att han bestämt sig att anta ett pensionserbjudande som arbetsgivaren kommit med. Det innebar att man skulle kunna gå i pension vid 60 års ålder och i princip samma pension som om man gick vid 65 år. Jag kunde se hur han myste när han pratade om hur han efter pensioneringen skulle säga upp lägenheten och flytta upp till sin sommarstuga i Jämtland, för att sedan bara göra sådant han aldrig riktigt tyckt sig haft tid med. Som att jaga, fiska och resa.
Jag var sedan ledig ett par dagar och kommer till jobbet på lördagen. Då får jag veta att min kollega inte dykt upp på jobbet på fredagen, som han skulle ha gjort. Samma dag hittades han död i sin lägenhet och obduktionen visade att det var hjärtat som lagt av. Han hann aldrigt njuta av sin pension och göra allt det han inte tyckt sig ha hunnit med under sitt yrkesliv.
Detta - och många andra liknande historier - borde vara en läxa för oss alla. Vi borde ta tillvara på livet medan vi kan och inte stressa runt som yra höns för att få vardagen att fungera. Istället borde vi leva i nuet och inte bekymra oss lika mycket om framtiden.
Men människan är trots allt inte en särskilt intelligent varelse...
 

 
 

 
 

Pusha   Follow        
                submit to reddit
KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow