Bakom lås och bom

Hur många har någon gång stannat upp och tänkt att "är det så här livet ska vara"? Hur många har ibland känt att man stått och stampat på samma fläck trots att man faktiskt vill gå vidare i tillvaron och få lite förändring? Och då lite mer förändring än en ny chipssort till fredagsmyset...?!
Genom åren har jag genomfört en lång rad förändringar så fort jag känt att tillvaron blivit lite för tristessartad. Jag har flyttat, bytt jobb, pluggat och rest. Så visst har jag gjort saker som inte alla hunnit med. Men då och då känns det som att tillvaron stannat upp och jag vill ha en förändring igen.
Och nu känns det som att jag hamnat i ett sådant läge. Det har hänt mer än en gång att jag suttit framför TV:n och i olika sammanhang tänkt att "oj, just det där skulle jag velat göra" eller "just så där hade jag velat levt mitt liv". Andra gånger kommer tankar kring saker jag vill göra, men känt att jag inte haft möjlighet till detta av olika anledningar.
De allra flesta - inklusive mig själv - har en möjlighet att påverka sitt liv och sin tillvaro. Jag lever på mottot att de allra flesta har ett aktivt val och alla möjligheter att göra val och handlingar som kan påverka ens liv och tillvaro. Så jag klagar absolut inte, jag är verkligen inte bitter över de val jag gjort repektive inte gjort. Det finns ytterst få saker i mitt liv som jag faktiskt ångrar och väldigt få saker som jag vill ändra eller ha ogjorda. Men ibland kan jag känna att jag skulle velat gjort lite, lite mer av det liv jag har och har haft.
Men framförallt känner jag ibland av att man begränsas av saker som är svåra att rå på, eller av saker som man först måste ändra på innan man kan göra just de saker som man drömmer om. I dagens samhälle hänger väldigt mycket på tillgång av två faktorer, nämligen tid och pengar. För hur många är vi inte som känner att pengarna och tiden inte räcker till till det vi vill?! Hur mycket är det inte som vi avstår ifrån för att vi känner att pengarna eller tiden inte räcker till? Jag är nog inte den enda som tvingats avstå från saker som jag velat göra, eftersom pengarna inte räckt eller tiden inte funnits. Och för att alls få ihop pengar till det man vill göra, så måste man jobba desto mer - och då blir plötsligt tiden och orken en bristvara.
Själv vill jag skaffa mig kunskaper och erfarenheter av olika slag som på ett eller annat sätt "sticker ut", jag vill som gammal kunna se tillbaka på mitt liv som något som är lite speciellt. Och naturligtvis är fyllt av sådant som jag själv velat göra, sådant som betytt något för mig som person. Men alltför ofta kan jag känna att jag begränsas av pengar och tid. Istället går min ganska begränsade inkomst till att betala nödvändiga räkningar, handla mat och liknande.
 
Kanske är jag lite för mycket av en materialist eller kapitalist, som i vardagen också vill ha lite av en dräglig tillvaro. Det är väldigt sällan jag känner att jag i någon större utsträckning har möjlighet att stoppa undan större summor pengar. Lika sällan kan jag känna att tiden tillåter att jag göra annat än att jobba, äta och sova - och på sin höjd göra något som på ett eller annat sätt är lite utöver den vardagliga rutinen.
Sen kommer förstås orken att göra något annat utöver de vardligaste sakerna, framförallt när man jobbar skift som jag gör. Hur många orkar med att gå kurser, ge sig iväg på saker och vara alert när man på jobbet ska vara minst lika vaken och skärpt dygnet runt?
Personligen står jag verkligen inte efter att bo flott, att ha stora summor penga på banken eller att kunna köra runt i flotta och dyra bilar. Det jag står efter är att kunna leva ett stimulerande och intressant liv, ett liv där jag själv känner att jag får ut något positivt av tillvaron och har behållning av den tillvaro jag har. Men tyvärr behövs det då tid, ork och pengar, något som man nog i dagens samhälle känner att man har en stor brist på.
Det samhälle vi har kretsar tyvärr alldeles för mycket kring ständig jakt på tid och pengar. Hur mycket tid, ork och pengar vi har styr sedan vad vi kan göra med vår tillvaro. Och tyvärr går alltför ofta tiden, orken och pengarna åt till att få vardagen att fungera.
 
Någon som känner igen sig i denna ganska negativa beskrivning av tillvaron? Jag tror inte jag är ensam om att ibland känna mig lite "instängd" i vardagsrutinerna, eller har jag helt fel? Självklart är det inte fel att känna sig tillfreds med en tillvaro där man har "enklare" krav. Där man jobbar, äter, sover och man är nöjd med det lilla i tillvaron; att kunna resa lite ibland, äta gott då och då, ta en öl någon gång och så vidare.
Och i det stora hela kan jag vara nöjd med en sådan tillvaro också. Men ofta känner jag att jag vill lite, lite mer än så. Att jag vill göra någon form av "avtryck", göra något som "sticker ut" lite mer än bara "leva som alla andra". Och då plötsligt sätter orken, pengarna och tiden stopp...
 


Bilderna lånade från Decision Marketing, Wakpaper
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Filosofi

Livet är inte alltid rättvist

Varje morgon dimper Dagens Nyheter ner i mitt brevinkast och varje morgon brukar jag ögna genom dödsannonserna. Inte för att jag egentligen förväntar mig att hitta en dödsannons över någon jag känner. För jag utgår ifrån att om någon i min närhet går bort, då får jag veta det ändå. Snarare för att det på något vis ger lite perspektiv på saker, det är någon form av terapi för att inse hur bräckligt livet trots allt är.
Alltför ofta hittar jag dödsannonser över personer som gått bort alldeles, alldeles för tidigt. Alltifrån små, små barn till unga vuxna. Och varje gång jag ser dessa dödsannonser, tänker jag på hur orättvist livet faktiskt är många gånger.
Å ena sidan finns det personer som verkligen lever sina liv efter konstens alla regler. De tänker på vad och hur de äter, de röker inte, dricker inte och motionerar. Ändå dör vissa av dem alldeles för unga. Sedan finns det personer som totalt missköter sin hälsa men ändå blir väldigt gamla. Ibland känns det som ett jäkla lotteri om man ska få bli gammal eller ej.
Självklart är det så att man höjer sannolikheten att få bli gammal om man sköter sin hälsa på ett bra sätt. Men ibland känns det som det egentligen inte spelar någon större roll hur man lever sitt liv. Det kanske är lika bra att ohämmat äta och dricka det man vill, i slutändan kanske du ändå blir överkörd av en buss och dör vid 40 års ålder?
Det är förstås krasst att resonera så, självklart är det bästa att någorlunda tänka på hur man sköter sin hälsa. Sen är det alltid något av en balansgång. I min värld hänger fysisk och psykisk hälsa ihop väldigt mycket. Mår jag bra psykiskt, mår jag även bättre psykiskt och har större odds att klara olika motgångar. Både i form av sjukdomar och andra tråkigheter. Liksom att fysisk ohälsa också kan göra att man mår dåligt psykiskt.
Men för att må bra psykiskt, behöver de flesta av oss unna oss sådant vi tycker om. Som att till exempel ibland äta och dricka sådant som kanske inte är HELT hälsosamt. Men då ska det givetvis vara måttligt. Den lilla förlusten man fysiskt får, väger säkerligen upp att man mår bättre psykiskt.
 
Det är ofta en väldigt hysteri kring hur man ska och borde leva. Det är dieter och bantartips åt höger och vänster, ibland vet man inte vilka teorier man ska tro på. Många kämpar för att hålla någon form av ånga uppe för höja oddsen att leva en liten aning längre. Det pratas dieter och träning åt höger och vänster vart man än vänder sig. Ju äldre folk blir, verkar ålderskriserna lysa ur ögonen och man ger sig ut på joggingrundor med hörlurarna i öronen, det handlas sallader och företagen bakom olika dieter och bantningskurer verkar kunna göra rätt stora pengar.
Men som sagt; oavsett hur man lever livet verkar livet vara något av ett lotteri. Även om man höjer oddsen genom en hyfsat sund livsstil, så verkar det inte alltid vara en garanti...
 

 
Bilden lånad från Att vandra i skönhet
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Filosofi

The perfect storm

När jag var liten avskydde jag verkligen när det var oväder ute. Dels för att jag inte kunde gå ut, utan var hänvisad till att stanna inomhus, men också för att jag faktiskt tyckte att det var lite obehagligt. Inte så att jag direkt var rädd, men det var ändå ett obehag när det kom oväder.
Nu som vuxen kan jag istället tycka att det är riktigt mysigt när det är oväder. Åtminstone när man inte måste ut eller ska resa någonstans. Istället kan jag verkligen sitta inne och mysa och kan verkligen sitta och njuta av spektaklet utanför fönstren.
Framförallt åskoväder kan jag tycka är riktigt mäktiga. När jag är i sommarstugan i skärgården älskar jag när åskovädren kommer. Från övervåningen kan man se ut mot öppet hav och där är det riktigt häftigt att sitta och se ovädren dra förbi.
Något extremt oväder har jag dock aldrig varit med om. Då menar jag extremt med svenska mått mätt, till exempel i den utsträckning som gårdagens oväder som drog in över södra Sverige. Jag följde nyhetsrapporteringen ganska flitigt och satt nästan och hoppades att ovädret även skulle nå Stockholm. Vilket det aldrig gjorde i någon större utsträckning. Det kom lite regn och lite blåst, men knappast värd namnet oväder. Det kändes nästan lite som en besvikelse. Fast å andra sidan får man väl vara nöjd med att man istället fick behålla strömmen, kunde ta sig helskinnad till och från jobbet utan minsta lilla försening och inte fick några nedfallande träd i skallen.
Men slipper man just de nackdelarna av oväder, kan det vara riktigt mysigt. Jag är förmodligen lite knäpp, men jag skulle nästan vilja uppleva något liknande gårdagens oväder någon gång. Gränsen går väl vid att hamna i en orkan eller liknande, det skulle inte ens jag vilja vara med om.
När nu vintern börjar närma sig på allvar, har man förhoppningsvis ett och annat snöoväder att se fram emot. Kan faktiskt se fram emot att ha snön yrande utanför fönstren! Även om jag givetvis inte skulle vilja ha det så året om, det är väl därför jag inte vill bosätta mig i de nordligaste delarna av Sverige...
 

 
AB 1 2 3 4 5 6 DN 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 GP 1 2 3 SR 1 2 3 4 5 6 SvD 1 2 3 4 5 6
 
Bilden lånad från Streets of gold
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Diverse

Visa fler inlägg