Källskydd
I Sverige har vi yttrandefrihet, något vi absolut ska vara stolta över. Det är trots allt inte överallt man har sådant inskrivet i grundlagen. Dessutom alla som pratar med en journalist enligt samma lag rätt att vara anonyma.Är man sen offentligt anställd, omfattas man dessutom av det som kallas meddelarfriheten och har rätt att förse medier med information, även om det handlar om informationen är sekretessbelagd. I det läget har arbetsgivaren inte rätt att efterforska vem som lämnat ut uppgifterna, oavsett hur uppenbart det är vem som lämnat ut dem. Även om man med lätthet kan förstå vem som lämnat ut informationen, har man inte rätt att konfrontera vederbörande. Det spelar ingen roll om man läckt uppgifter ur en polisutredning eller andra uppgifter som kan sinka arbetsgivarens och/eller kollegernas arbete.
Tanken är säkerligen god; att man ska ha rätt att påtala missförhållanden utan att för den sakens skull riskera jobbet eller att råka ut för repressalier. Och så långt håller jag också med om att man ska ha den rätten - även om man inte är offentliganställd. Samtidigt har alla rätt att vara anonyma när man pratar med journalister, så till viss del kan ju även icke offentliganställda relativt riskfritt prata med journalister.
Problemet är ju tyvärr att det finns offentliganställda som missbrukar rätten att prata med media utan att man har rätt att efterforska källan. Jag tänker på till exempel polisanställda, som lämnar ut uppgifter från polisutredningar till media - men där syftet inte är att påvisa missförhållanden utan att helt enkelt läcka och ingenting annat. Självklart finns det säkerligen liknande situationer inom andra sektorer i de offentliga verksamheterna.
Ser man till den polisiära verksamheten, bryter den anställde då mot sin tystnadsplikt och kan ibland även sinka en hel utredning. I värsta fall med resultatet att gärningsmannen inte kan gripas. Men inte heller då får arbetsgivaren efterforska källan.
Jag kan inte låta bli att tycka att det faktiskt är lite vrickat! Självklart ska man kunna pratat med media för att avslöja missförhållanden utan att riskera repressalier för det - det borde inte bara gälla offentliganställda. I vissa fall kanske en konsekvens av det också är att man bryter mot sin tystnadsplikt.
Men när man enbart läcker uppgifter, när man utnyttjar "kryphål" i lagen för att enbart bryta mot sin tystnadsplikt tycker jag att man gått över någon gräns. I vissa fall borde det finnas en möjlighet att efterforska vem som sinkat en utredning till exempel. Tanken med lagen är ju inte att man ska kunna få ut vad som helst i media, utan enbart avslöja missförhållanden.
Jag menar naturligtvis inte att arbetsgivare ska bryta mot befintliga lagar och börja spåra vilka anställda som pratat med media. Nu ser lagen ut som den gör och det är bara att gilla läget. Problemet ligger snarare i hur lagen är konstruerad.
Polisen som myndighet kan givetvis hamna lite mellan stolarna när någon pratar med media. Bryter du mot din tystnadsplikt, kan det vara frågan om ett lagbrott. Som polisanställd är man skyldig att anmäla om man får kännedom om ett brott. Men samtidigt finns en annan lag som säger att man inte får efterforska - det vill säga utreda - vem som lämnat ut sekretessbelagda uppgifter till media.
Motstridigt, eller hur? Ska man hårdra det, kan med andra ord säga att det inom Polisen finns anställda som begår brott genom att bryta mot sin tystnadsplikt, men Polisen - som har som huvuduppgift att utreda brott - får inte utreda dessa brott.
Jag kan inga siffror, så jag vet inte vanligt förekommande det är med offentliganställda som läcker information till media utan syftet att avslöja missförhållanden. Men jag vill i alla fall hoppas och tro att problemet inte är särskilt stort. Samtidigt kan jag ändå tycka att är det så att någon enbart läckt uppgifter utan syftet att avslöja missförhållanden, borde det finnas möjligheter att efterforska källan. Det ska givetvis vara strikt reglerat när man får göra detta, men möjligheten borde ändå finnas.
FAKTARUTA:
Om du omfattas av meddelarskyddet
Kontrollera att uppgifterna du vill berätta om inte är belagda med kvalificerad sekretess. Du får aldrig lämna ut själva dokumenten om du berättar om information som finns i hemliga handlingar.
Om dina uppgifter är sekretessbelagda, kontrollera att du vänder dig till medier som har utgivningsbevis. Bloggar och privata webbplatser har sällan det.
Dokumentera noga om du utsätts för repressalier för att du lämnat uppgifter till medier. Det behövs om du vill göra anmälan till Justitieombudsmannen eller Justitiekanslern, eller vill driva frågan på annat sätt.
Om du är anställd i ett företag
Försök först att få arbetsgivaren att själv rätta till problemet. Väg annars angelägenheten i att få ut informationen mot risken för konsekvenser för dig. Fundera även över om det finns andra sätt att leda journalisten på rätt spår utan att lämna ut dig själv.
Anser du dig för hårt straffad av arbetsgivaren efter ett offentliggörande, kan frågan drivas vidare genom den fackliga organisationen. Ytterst kan frågan avgöras i Arbetsdomstolen.
För alla
Om du vill vara anonym, är det viktigt att säga det till journalisten. Om en journalist ändå röjer dig som källa, kan du polisanmäla det hela.
Meddelarfrihet
Rätten för offentliganställda och vissa andra, att lämna muntliga uppgifter till media i publiceringssyfte. Detta rör även sekretesskyddad information - dock inte information som faller under kvalificerad sekretess. De som omfattas av meddelarfriheten är anställda i kommun, landsting, stat och kommunala bolag.
Efterforskningsförbud
Förbud för myndigheter att försöka ta reda på vem som lämnat uppgifter med stöd av meddelarfriheten.
Repressalieförbud
Förbud mot att myndigheter straffar en anställd som använt sin meddelarfrihet.
Anonymitetsskydd/källskydd
Rätten för alla, oavsett arbetsgivare, att få vara anonyma när de lämnar lagligt anskaffade uppgifter till media, antingen de publiceras eller inte. En journalist som bryter källskyddet riskerar fängelsestraff.
Källa: Publikt
I helgen var jag bjuden på födelsedagsfest på ett 
Jag är faktiskt glad att jag inte är nykläckt student från gymnasiet idag. Jag är faktiskt riktigt glad att jag inte tillhör den generation som i somras rusade ut från gymnasieskolorna och vrålade "Vi har tagit studenten".
Okej, jag spetsade till det hela litegrann här ovanför. Men även om jag spetsade till det, är det ju i princip så det fungerar idag. Man belönas om man jobbar och bestraffas om man inte gör det.