Abrupt avslut

Årets semester får ett aningen oväntat slut. Jag hade verkligen sett fram emot att tillbringa den sista semesterveckan i sommarstugan, bara vila och ta det lugnt. Men riktigt så blev det inte i slutändan.
Strax innan jag skulle åka till Centralen i fredags för att ta tåget till Söderhamn, ringer neurologen och meddelar att man fått svar på magnetröntgen som jag gjorde i måndags. Man har hittat förändringar i halsryggen som man inte riktigt kan säga vad det är, men som bör undersökas omgående. Läkaren avrådde mig å det bestämdaste att vara kvar i Söderhamn hela veckan, utan bokade istället in mig för ett återbesök på tisdag.
När en läkare bestämt avråder mig från något brukar jag oftast inte protestera särskilt mycket, utan snarare göra som jag blir tillsagd. Rättare sagt, är det nog ett av få tillfällen då jag faktiskt lyder utan att komma med några invändningar.
Så eftersom jag ändå köpt biljett till Söderhamn, blev beslutet att ändå åka men att sedan bryta denna sista vecka och åka tillbaka till huvudstaden. Jag kan inte i min vildaste fantasi tänka mig att en läkare lägger fram något på detta sätt om det inte är frågan om att det faktiskt är viktigt att få det hela undersökt. Sen får det kännas hur surt som helst att avbryta semestern, men det är förmodligen bara att gilla läget.
Det är märkligt att det gått från att ha rejält ont i nacke och axlar (en smärta som försvann med hjälp av sjukgymnastik), till begränsad rörlighet, finmotorik och känsel till att nu ha en förändring i halsryggen. Sista veckorna har jag dessutom haft extremt dålig ork och snabbt blivit trött vid minsta ansträngning. Detta har dessutom förvärrats markant sista dagarna till att jag har svårt att gå och i princip inte orkar någonting överhuvudtaget. Bara att gå genom lägenheten har gjort mig alldeles utpumpad. Så visst börjar man fundera på om det är frågan om något mer än "bara" en nerv som är i kläm av ett diskbråck - något som man ju misstänkte från början. Men naturen och människokroppen brukar ju vara ett mysterium, åtminstone för min del som har en ganska undermålig medicinsk utbildning.
Sen måste jag ju erkänna att jag är glad att man befinner mig i ett land som Sverige, där man får den vård man faktiskt behöver utan behöva betala stora summor pengar eller ha dyra försäkringar för att täcka eventuella utgifter när man blir sjuk. Bara de undersökningar jag hittills fått skulle förmodligen ha kostat mig bra många tusenlappar - och i perincip oavsett vad som nu är fel kommer resterande vård kosta mångdubbelt mer.
 
Jag har dock bestämt mig för att inte ta ut någonting som helst i förskott, innan jag varit på undersökningen på tisdag. Det enda som händer om jag oroar mig, är att jag själv bara mår sämre och det finns ingen som helst vinst i det. Förändringen i halsryggen kan vara alltifrån något väldigt oskyldigt till något väldigt allvarligt, men ingenting förändras för att jag oroar mig i onödan.
Just nu känns det mest sorgligt att semestern måste avbrytas för att jag inte mår riktigt bra. Jag hade verkligen sett fram emot några lugna dagar ute i skärgården. Det känns (förstås) frustrerande att kroppen inte fungerar som jag förväntar mig, men det gör snarare att jag inser vikten i att faktiskt gå till läkaren på tisdag. Sen är det förstås svårt att låta bli att tänka tanken att det trots allt kan vara något allvarligt. Självklart finns en vagt gnagande oro någonstans, som i vissa stunder gör sig lite påmind. Att något är fel i kroppen kan jag helt enkelt inte neka till, allt annat vore ju puckat. Men när dessa stunder kommer, försöker jag få mig själv att inse att det är lika bra att inte oroa sig innan man faktiskt vet vad det är frågan om.
Som alltid känns det vemodigt när man lämnar vår egna lilla paradisö frampå höstkanten. Man vet ju att det kommer ta ett bra tag innan man kommer hit nästa gång. Personligen är jag sådan att jag skulle kunna åka hit i början av juni och sedan vara kvar till slutet på augusti utan att hinna känna mig uttråkad.
Varje gång jag åker härifrån i slutet av semestern, känner jag alltid samma vemod över att åka härifrån. Så när jag nu måste bryta vistelsen lite tidigare - mot min vilja dessutom - känns det lite sorgligt på något sätt. Men hälsan måste ju alltid komma i första hand, så det är bara att bita i det sura äpplet.
 

 
 

Pusha   Follow        
                submit to reddit
#1 - - Yvonne:

Lycka till imorgon på läkarbesöket.Bra att du tar tag i dina fysiska problem.När du skrivit om det,tänkte jag diskbråck i nacken.Ett vanligt problem om man sitter vid en dator och jobbar.Jag själv har diskbråck i ländryggen,nog så besvärligt och smärtsamt.Hoppas allt går bra,Lycka till !

Svar: Jo, man misstänkte diskbråck från början. Men det verkar som att man misstänker något annat nu...
Tobias Lindqvist

KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow