Attraktion på lika villkor

Att få relationer att fungera brukar inte vara lätt. Jag har själv gått igenom ett antal relationer, som tagit slut av vitt skilda anledningar. Men det har gått en röd tråd genom några av relationerna, något som jag inte kunnat sätta ord till förrän rätt nyligen.
Jag har nämligen kommit fram till vad jag själv anser är viktigast i en relation, botsett från att attraktion och känslor givetvis. Nämligen att båda måste känna att de kan vara sig själva i relationen och inte behöver ändra på sig eller anpassa sig så mycket att man måste uppoffra alltför mycket av sig själv. Och det är väl just den delen som inte alltid fungerat i några av de relationer jag haft.
Sen måste man självklart vara villig att kompromissa i alla fomer av relationer med andra människor. Och gränsen mellan kompromiss och att inte längre känna att man kan vara sig själv kan många gånger vara extremt hårfin.
Men som ett exempel, skulle jag aldrig kräva av en flickvän att ge upp ett fritidsintresse - men jag anser mig ha rätten att begära att hon anpassar utövandet av intresset om det påverkar vår relation negativt. Någon som tränar handboll (bara för att ha ett exempel) sju dagar i veckan kan bli ganska svår att vara tillsammans med. Sen kan givetvis jag få upp ögonen för nya saker - som i det här fallet handboll - och kanske kan få utbyte av att se vissa av flickvännens matcher. Så kan kanske det bli ett sätt att umgås.
Jag skulle heller inte begära att min flickvän slutar röka, men skulle inte ha några bekymme med att begära att hon till exempel röker utomhus. Skulle jag ogilla röklukten, skulle jag kanske be henne tvätta händerna och använda tuggummi efter att ha rökt. På den tiden jag själv rökte, skulle jag inte ha några problem att komprissa med min rökning på det sättet. Däremot har jag under min tid på olika dejtingsajter träffat på i alla fall ett par tjejer som inte kunnat acceptera att jag snusar och/eller fram tills helt nyligen feströkt. Min rökning har senaste åren legat på en nivå av 1-2 paket per år, det vill säga maximalt 3-4 cigaretter i månaden. Om jag träffar någon som ogillar rökning, har jag inga problem att inte röka när hon är i närheten. Men om jag är på en fest eller går ut utan att hon är med, kan jag inte se problemet i att jag röker någon cigarett om jag vill. Och jag håller gärna nere på mitt snusande och använder tuggummi eller halstabletter för att få bort snussmaken ur munnen. Men personligen har jag svårt för när någon börjar läggaa sig i min vanor för mycket.
Jag skulle likställa det med att en flickvän tar sig rätten att bestämma vad jag ska ha på mig. Hon får gärna ha åsikter och komma med smakråd, men inte förbjuda mig att ha vissa plagg. För jo, just det sistnämna har jag faktiskt varit med om. En tjej som jag dejtade för några år sedan la sig väl ofta i hur jag klädde mig och förbjöd mig att använda vissa plagg. När vi blev bjudna på en fest hos gemensamma kompisar, ställde hon ultimatumet att hon skulle bestämma vad jag hade på mig för att jag skulle "få följa med henne" på festen. Och då har inte jag på något sätt någon klädstil som sticker ut, utan det är oftast jeans och skjorta eller T-shirt som gäller. Eller någon variant på det till fest.
Listan kan givetvis göras väldigt lång, men ni förstår nog vad jag menar. Med ålderns och tillhörande livserfarenhets rätt, har jag kommit fram till vad jag själv tycker är viktigt i ett förhållande. Nämligen att utöver attraktion kunna ge och få respekt för en person man är. Sen ska man givetvis inom vissa gränser kunna skoja om varandras olika sidor, egenskaper och vanor, precis som att kompromisser är ett måste. Men med en kompromiss möts man på halva vägen, där ingen bhöver ge upp alltför mycket av sig själv...
 

 
Bilden lånad från Jezebel
 

Pusha   Follow        
                submit to reddit
KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow