Hata Lexbase!

Det är svårt att inte imponeras av vissa människors inställning till allmänna handlingar och uppgifter. Lite då och då poppar det ju upp sidor som hänger ut brottslingar med komplettar personuppgifter och ibland även bilder. Senast Lexbase, som hade inte mindre än tre miljoner besök bara under de första dygnen sidan var öppen.
Affärsidén: Att göra samtliga domar i brottmål – och även andra juridiska prövningar, som vårdnadstvister och arvstvister – sökbara på internet mot en avgift. Det har också varit möjligt att med en karttjänst koppla domar och andra rättsutfall till bostäder. Utan att betala kan vem som helst se exakt adress för domen, men för att ladda ned domen i sin helhet tas det ut en avgift på 59 kronor.
– Vi är inte så naiva att vi inte förstår att det här är kontroversiellt. Vi anser dock att här är till mera nytta än till skada, säger grundaren och talesmannen Pontus Ljunggren (som för övrigt senare hoppade av projektet efter mordhot) till Expressen. Han fortsätter:
– En kvinna som ska gå på en dejt kan konstatera att den här killen har fem domar för våldtäkt eller misshandlat sin förra flickvän. Vi ger tryggheten att kunna göra ett val.
 
Själv tycker jag detta är så osmakligt att jag mår illa. Jag kan förstå blodtörsten i att hänga ut personer som begått osmakliga och grova brott. Men är man dömd och har avtjänat sitt straff, ska man ha en rimlig chans att komma tillbaka till samhället och leva ett laglydigt liv. Något som kan försvåras om man hängs ut på internet för dumheter man gjort.
Det finns åtskilliga exempel på hur dömda brottslingar utsatts för grova påhopp när deras identiteter blivit kända. Sen har även de allra flesta brottslingar familjer som många gånger är helt oskyldiga, men som ändå kan råka illa ut på grund av sådana här hemsidor. För att inte tala om grannar i flerfamiljshus, som kan drabbas. Jag skulle inte uppskatta om någon i min trappuppgång dömts för brott och sedan hängs ut på internet. Det skulle bli en potentiell säkerhetsrisk även för mig.
Läser man sedan i brottsbalkens femte kapitel, kan man hitta följande text:
1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.
Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.
4 § Förtal av avliden skall medföra ansvar enligt 1 eller 2 §, om gärningen är sårande för de efterlevande eller den eljest, med beaktande av den tid som förflutit sedan den avlidne var i livet samt omständigheterna i övrigt, kan anses kränka den frid, som bör tillkomma den avlidne.
Så även om uppgifterna i domar är allmänna och oftast går att begära ut, anser jag att man kan dömas för förtal om man systematiskt sprider dessa uppgifter. Förutom personuppgifter om den dömde, finns ju oftast uppgifter om vittnen och brottsoffer i domarna. Skulle jag finnas med i en dom i egenskap av vittne eller brottsoffer skulle jag inte uppskatta att mina personuppgifter lades ut på nätet...
 
Även om Bahnhof, där Flexbase hade sin server, nu avbrutit samarbetet och stängt ner sidan så kommer liknande sidor garanterat dyka upp i framtiden. Det kanske inte kommer bli exakt samma utformning som Lexbase, men med ungefär samma idé. Men i princip oavsett utformning, ogillar jag verkligen idén med hänga ut folk på internet. Hur hemska brott de än har begått. Dessutom riskerar det alltid att drabba totalt oskyldiga människor.
 

 
AB 1 2 DN 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 EX 1 NT 1 SvD 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13
 
Bilden lånad från Åkestam Holst
 

En kommentar
    Follow
publicerat i Betraktelser, Internet;

Friends Arena

 

 
0 kommentarer
    Follow
publicerat i Roliga timmen, Sportspegeln;

En äkta hottentott

Tänk vad inställningen till olika saker kan förändras under bara några få år. Efter en lång rad pedofilskandaler på 90-talet, vågade man som kille/man knappt visa att att man var barnkär eller hade något som helst intresse för barn. Hur oskydligt intresset än var. Direkt kunde man få en stämpel i pannan som skrek "pedofil" så det brakade om det. Även om det vara frågan om att tyckte om att busa med barn, eller rentav utbilda sig till förskolelärare eller lärare...
Idag finns inte samma skräck för pedofiler i den utsträckning som det var för 15-20 år sedan. Men nu är det andra saker man istället ska vara försiktig med att yttra. Tanken slog mig så sent som igår, när jag på radion hörde en snutt av den visa med Margareta Kjellberg som ni kan hitta längst ner i det här inlägget. Själv älskade jag den här visan som liten och lyssnade jätteofta på den - jag kunde den till och med utantill och brukade sjunga med för full hals. Detta utan att jag som vuxen blivit var sig Sverigedemokrat, "nordfrontare" eller tytt mig till någon annan, liknande irrlära.
Men idag skulle det bli ett ramaskri utan dess like om någon förälder lät sina barn lyssna på musik med liknande texter. För att inte tala om hur det skulle låta om man spelade liknande visor på dagis eller i skolan. Själv har jag inga minnen om att någon i vuxenvärlden reagerade på just den här texten när jag var liten...
Jag är - och har alltid varit - emot alla former av rasism/nazism och diskriminering. Men ibland kan jag bli lite trött på att man inte kan peka på vissa negativa saker eller skoja om vissa ämnen, utan att det blir diskussioner om rasism, taskig kvinnosyn eller homofobi. Från att "alla" barnkära killar/män på 90-talet var pedofiler, är idag "alla" som skojar om invandring, stereotyper av könsroller och så vidare rasister eller har taskig kvinnosyn.
Nej, man ska givetvis inte skämta hur som helst om vad som helst. Men beroende på situation och inom vissa gränser tycker jag absolut att man skämta om det allra mesta. Precis som att man kanske inte hur som helst skämtar om sex med någon som nyss blivit utsatt för en grym våldtäkt, skämtar man inte om Hitler med någon som överlevt fasorna i ett koncentrationsläger. Gränsdragningarna är svåra, det vet jag, men viss ska man inom vissa gränser kunna skämta om det mesta.
På samma sätt ska man naturligtvis kunna ha åsikter om invandringspolitiken utan att för den skull behöva vara rasist. Jag tycker inte integrationspolitiken i Sverige är helt lyckad, men tänker inte lägga hela skulden på invandrarna (som SD och många andra grupper). Även om det givetvis finns en liten del av dem som kommer hit, som kommer hit enbart i syfte att missköta sig så finns de även de som hamnar snett efter ankomsten till Sverige. Många flyr från fasor som vi i trygga Sverige inte kan sätta oss in i, många behöver mycket stöd för att komma på fötter igen och forma sin nya tillvaro i Sverige. Och många får säkert inte det stöd de faktiskt behöver...
Jag skulle kunna skriva spaltkilometer kring ämnet, men avstår det denna gång. Men tittar man på många av de sagor, böcker (som då ansågs innehålla "fakta"), sångtexter och bilder som producerats för ett antal decennier sedan och på olika sätt beskriver andra kulturer (framförallt hur vi i väst beskrev till exempel afrikanska kulturer), har det ändå blivit en markant förbättring om man jämför med idag. Trots allt, fanns det många texter och bilder med rent avskyvärt innehåll förr tillbaka. Medan det idag blir världens ramaskri över trots allt ganska harmlösa saker.
Det är inte nödvändigtvis rasism eller diskriminering för att kvinna med slöja blir nekad att ha slöja på jobbet. Man är inte nödvändigtvis rasist för att man skämtar om stereotyper från andra kulturer, lika lite som man behöver vara rasist när man drar en Norgehistoria.
Jag undrar vad det är man ska vara försiktig med att uttrycka om 20 år?
 


 

 
AB 1 GP 1 SvD 1 2
 
Bilden lånad från AALBC
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Politik(er), Rasism och invandring;

Visa fler inlägg