Back in buisness

Det är sällan jag känner mig så utvilad och rofylld som efter att ha spenderat en tid i sommarstugan ute i Söderhamns skärgård. Jag fylls av ett märkligt lugn efter att kommit in i den lunk man har ute i skärgården, ett lugn som oftast håller i sig de första dagarna jag kommer hem.
Men sen behövs det inte många dagar i storstadsstressen för att lugnet ska vara som bortblåst och stresshormonerna vara på plats i sin omloppsbana i kroppen igen. Det är verkligen märkligt vad fort denna omställning till det sämre går när man kommer tillbaka till storstan.
När jag går från tåget till tunnelbanan på Stockholm central brukar jag lyckas hålla tempot nere. Då kör jag mitt lilla skärgårdslunk. Men efter bara några timmar är jag inslängd i storstadsstressen och det känns som att jag aldrig har varit härifrån. Visserligen har jag lite mer energi i kroppen än innan jag åkte iväg till stugan, men energin har en väldig tendens att snabbt ta slut. Ganska snart känns det som att jag aldrig lämnat storstadens brus och larm. När man med nuvarande värmebölja inte ens får svalka när man går ner i tunnelbanan blir storstadstempot vissa gånger extra påtagligt. Jag hade verkligen hoppats på en rejäl urladdning genom det oväder som SMHI hade utlovat under gårdagen, bara för att få slippa den kvava fuktighet som råder just nu. Men för ovanlighetens skull (ironi!!!) hade SMHI fel och det blev inte mycket till oväder.
Det må så vara att jag stortrivs i storstan - och det gör jag verkligen - men jag skulle heller inte klara mig utan avbräcket som det innebär med några sommarveckor i Söderhamns skärgård. Jag måste helt enkelt ha balansen mellan lantliv och storstadsliv, annars skulle jag inte stå ut. Med allra största sannolikhet skulle jag mycket snart bli extremt rastlös om jag flyttade ut på landet för gott. Förmodligen skulle jag inte stå ut överhuvudtaget efter bara några månader. Och jag skulle definitivt inte stå ut hela somrarna i storstan!
Bara för att ni ska förstå vad jag menar, delar jag här nedanför med mig av några av förra sommarens semesterbilder från mitt lilla semesterparadis. Skärgårdslivet passar inte alla, men jag tror att de allra flesta på ett eller annat sätt skulle uppskatta några dagar i den svenska skärgården. Det är en så unik miljö på alla sätt och vis, en miljö som jag helt enkelt inte klarar mig utan.
Och det finns verkligen många anledningar till att jag till och med tatuerat in en fiskmås på ryggen. De har inget vackert läte, men för mig är det sommar när man kan höra fiskmåsarna utanför fönstren. Runtom mig i Bagarmossen, brukar man höra väldigt många måsar skräna på vårarna när de börjar flytta tillbaka efter att ha spenderat vintrarna någonstans söderut. När jag sedan kommer ut till vår lilla paradisö och har måsarna kretsande kring båten, då har jag liksom "hittat hem". Jag kan fortfarande för min inre syn se min morfar stå på bryggan och rensa näten med en svärm av skriande måsar kretsande omkring sig. Hur han med en cigarr i mungipan åkte ut tidigt på morgonen för att sedan komma tillbaka med den eventuella fångsten - varav måsarna förstås fick sin beskärda del (oftast bestående av själva fiskrenset).
 

 
FÖRRA ÅRETS SEMESTERMINNEN
 
                              
 

 
AB 1 DN 1 SvD 1 2
 
Bilden lånad från Wikipedia
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Bilder och foto, Dagbok;

Shorts och halvnakna kroppar hör sommaren till...

 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Roliga timmen, TV och underhållning;

Stockholm Pride

Så är Stockholm Pride igång och homofoberna går på högvarv med sin moralpredikningar. Visst är det fantastiskt att man kan störa sig över två vuxna personers kärlek till varandra?! De frikyrkliga homofoberna är väldigt duktiga att gasta om hur syndigt sex är så fort man inte har sex i syfte att avla fram barn, men trots det syndiga i sex är man fantastiskt sexfixerad. Framförallt kring vem som har sex med vem.
Jag har alltid frågat mig varför man inte kan vara tolerant emot hur andra lever sina liv. Så länge ingen skadas eller utnyttjas utan är på något av egen fri vilja, vad är då problemet? Man behöver inte förstå allas sätt att leva sina liv, det enda man behöver göra är respektera att vi är olika. Något som ju faktiskt är fantastiskt. För visst är det fantastiskt att vi människor är olika individer, tänk hur tråkigt det skulle vara om vi alla var stöpta i samma form!
Men fort börjar homofoberna gasta om hur förkastligt det är att hbtq-personer ska få visa sina kärlek helt öppet! Knepet är trots allt väldigt enkelt om man inte vill se Priden: gå inte dit!! När man sedan som homofob verkar sätta fredagsgroggen i halsen och börjar gasta om att homosexualitet är jämställt med hemskheter som pedofili och tidelag, kan jag inte låta bli att tycka synd om vederbörande för hens okunnighet. Skillnaden mellan exempelvis tidelag och homosexualitet är att i det förstnämnda är det någon som utnyttjas mot sin vilja, till skillnad mot ett homosexuelt förhållande.
Jamen allt sex då? Och framförallt allt analsex de homosexuella ägnar sig åt - är inte det fruktansvärt äckligt?! Du får gärna tycka det är äckligt, men vad drabbar det dig så länge du inte behöver vara med i sexakten? Ingen tvingar dig till det, eller hur? Ett homosexuellt förhållande handlar lika lite om enbart sex som heterosexuellt förhållande. Och analsex är statistiskt sett vanligare i heterosexuella förhållanden.
 
Nej, jag är varken homo-, trans- eller bisexuell. Jag skulle aldrig ens tänka tanken att bli tillsammans med en kille eller hoppa i säng med en kille. Men jag respekterar att vi alla är olika och så länge andra människor respekterar mitt sätt att leva, förtjänar de också min respekt för deras sätt att leva sina liv.
Om jag har möjlighet, brukar jag alltid åka in till stan och titta på Pride-paraden. Jag har även vissa gånger gått med i tåget för att via min sympati med och respekt för dem som har en annan läggning än jag. För många kan tillvaron vara fruktansvärt jobbig sedan man kommit underfund med sin läggning, en läggning som man faktiskt inte kan påverka. Det är svårt att sätta sig in i hur det måste vara att ständigt mötas av fördomar, hat och okunnighet bara för att man älskar en person av samma kön.
I år kommer jag inte ha möjlighet att se paraden eftersom jag jobbar på lördag. Det blir första gången på flera år som jag inte kommer vara närvarande. Men jag hoppas att många andra kommer att gå dit, om inte annat för att visa sitt stöd för att man ska ha rätt att älska vem som helst, oavsett kön.
 

 
AB 1 2 3 4 5 D 1 DN 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 SvD 1 2 3 4
 
Bilden lånad från PK-feministerna
 

En kommentar
    Follow
publicerat i Homo/trans/bi

Visa fler inlägg