Vi bortskämda svenskar

Jag kan ibland bli lite trött på hur bortskämda vi svenskar faktiskt är. Vi är väldigt duktiga på att klaga när det är neddragningar på saker och ting, samtidigt som vi har det otroligt bra, framförallt om man jämför med hur det är i väldigt många andra länder.
För ett par år sedan såg jag ett TV-inslag om en barnfamilj som blivit vräkta från sin lägenhet. Socialtjänsten gick då in och ordnade fram ett akutboende åt familjen, så att barnen skulle få tak över huvudet. Då hade föräldrarna mage att klaga på att man fick en för liten lägenhet, så att barnen inte fick ett varsitt rum.
För inte så hemskt länge sedan såg jag en intervju med en dam som blivit sjuk och inlagd på sjukhus. Hon skulle ligga inne 2-3 dagar, men tyckte vistelsen var rent vedervärdig. Därför att hon inte fick en egen TV i sjuksalen...
Själv kan jag inte låta bli att le lite sarkastiskt när jag hör sådana här historier - och det finns åtskilliga andra exempel på liknande sådana. En familj får hjälp av samhället att åtminstone ha tak över huvudet tills de kan ordna ett eget boende, men klagar på att barnen inte får eget rum. En dam får sjukhusvård som är i världsklass under ett par dygn (något som hon förmodligen betalar endast några hundralappar för), men klagar på att hon inte kan titta på TV på kvällarna.
Hade familjen spenderat månader i sin soc-lägenhet eller damen legat inlagd på sjukhus i flera veckor hade jag absolut förstått det hela. Men nu rörde det sig om några korta perioder, som jag förstod TV-inslagen.
Nej, jag tänker inte komma med några idiotiska högeruttalanden om att "alla har ju gjort ett aktivt val" och därmed får skylla sig själva om det blir vräkta från sin lägenhet eller hamnar på sjukhus. Det kan hända saker i livet som man inte kan rå över, men som gör att man hamnar i situationer som man inte själv valt. Grundidén med den svenska modellen är att vi har höga skatter, men i gengäld får hjälp från samhället när vi behöver. Alltifrån lika skola för alla oavset samhällsklass till fri sjukvård, ekonomiskt stöd om man inte kan försörja sig själv, hjälp om man blir invalidiserad av någon anledning - och så vidare.
MEN ibland känns det som att vissa ställer alldeles för höga krav och förväntar sig alldeles för mycket av samhället. Hade jag blivit vräkt från min lägenhet, hade huvudsaken varit att jag fick tag över huvudet, hade jag blivit sjuk hade huvudsaken varit att jag fick vård, inte om jag kunde se på TV eller ej. Samhället ska självklart ställa upp och hjälpa dem som behöver, sådan är dealen. Men inte med vad som helst.
 

 
Bilden lånad från Startribune
 

Pusha   Follow        
                submit to reddit
KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow