Lugn och ro

När jag blev sjukskriven i väntan och gick hemma i tre veckor i väntan på operation tog det inte många dagar innan jag praktiskt taget kättrade efter väggarna av tristess. Trots trötthet och orkeslöshet liksom vetskapen att jag faktiskt var svårt sjuk, hade jag svårt att hitta ro att bara gå hemma hela dagarna. Säkerligen till stor del för att jag helt enkelt inte orkade särskilt mycket - jag orkade ju knappt ta mig utanför dörren.
När jag nu varit hemma knappt en vecka efter att ha skrivits ut från rehabiliteringen känner jag mig aningen bättre till mods på något märkligt vis. Men en avsevärd skillnad är trots allt - har jag kommit fram till - att jag orkar aningen mer. Även om jag har påtagliga begränsningar när det gäller motorik och ork, så är det en markant skillnad om jag jämför med hur det var innan operationen.
Sen har jag nog lärt mig att acceptera att jag faktiskt inte orkar så mycket som jag brukar för tillfället. Jag vet ungfär hur jag ska dela upp saker och ting för att inte bli alltför trött, eller hur mycket jag klarar av att bära när jag ska hem. Så nu har jag liksom kommit in i en rätt behaglig lunk då jag kommer upp mellan åtta och nio på morgonen, äter frukost, lunch och middag och däremellan pysslar hemma eller åker iväg och uträttar mindre ärenden.
Jag märker förstås hur trött jag blir efter bara mindre sysslor och orkar inte på långa vägar vsd jag brukr göra. Men bara känslan av att kunna komma iväg ibland är rent fantastisk. Igår åkte jag tunnelbana för första gången på nästan sex veckor och det var nästan en euforisk upplevelse. Jo, en så vardaglig sak som en tunnelbaneresa kan faktiskt vara euforisk. Att få komma ut bland folk igen, att få känna att man orkar lite mer än bara gå hemma hela dagarna... Det finns flera saker som gör upplevelsen euforiskt härlig.
Och jag har ju fått direktiven att göra så mycket jag kan för att få kroppen att komma igång igen. Givetvis i kombination med vila och att lyssna på kroppen. När jag blir trött ska jag vila och det får inte göra ont någonstans när gör något. Så jag kör astenhårt på att göra så mycket jag kan utan att bli trött eller få ont. Något som inte bara får igång kroppen utan även bygger upp självförtroendet för vad jag faktiskt klarar. Och vilan är förstås bra för själva läkningsprocessen, en process som inte riktigt är över än...
Så klättra efter väggarna har jag inte riktigt tid med när jag faktiskt orkar göra så mycket mer än tidigare.
 

 
Svd 1 2 3 4 5
 
Bilden lånad från Pngimg
 




§ 1. Du behöver inte hålla med om det som står i inlägg och kommentarer, men håll god ton och visa respekt när du kommenterar! Dock uppmuntrar jag gladeligen till diskussioner, analyser, konstruktiv kritik, ironi och så vidare - som alltihop självklart är helt tillåtet.

§ 2. Håll dig till ämnet! Alla kommentarer som liknar spam/reklam eller som på annat sätt inte är relevanta till bloggen/inlägget raderas vänligt men bestämt.

§ 3. Jag gör inga som helst undantag från regel 2, men i övrigt är jag mycket frikostig när jag publicerar kommentarer. Jag förbehåller mig dock rätten att neka kommentarer som även på andra sätt än ovan kan anses vara olämpliga, stötande, irrelevanta och/eller som strider mot svensk eller internationell lag.

§ 4. Självklart granskar jag även eventuella länkar i kommentarerna utifrån dessa regler. Vid grova och/eller upprepade övertramp mot dessa regler blockeras vederbörande och kan inte lämna fler kommentarer.












Ditt namn:
Kom ihåg mig!!

Din e-postadress (publiceras inte):


Din URL/Bloggadress:


Kommentar: