När allt ställs på sin spets

Jag har vänt och vridit på det hela och verkligen klurat över om jag ska skriva detta inlägg. Men till sist har jag kommit fram till att det är vad jag vill och att också kan fungera som någon form av terapi.
Mina axelproblem har inte direkt försvunnit men ändå blivit bättre. Istället har jag senaste veckorna känt att jag blivit allt tröttare och orkeslös. Man har tidigare misstänkt att mina problem berott på ett diskbråck, men ju längre tiden gått har jag blivit alltmer övertygad om att det rört sig om något annat. Att bli genomblöt av svett bara man går genom lägenheten känns inte som att det beror på ett enkelt diskbråck.
Till sist besannades mina misstankar när jag för en tid sedan fick röntga nacke och huvud. När röntgenbilderna kom, hittade man mycket riktigt en förändring i halsryggen. Jag blev å det strängaste beordrad av neurologen att avbryta min semester ute i skärgården för att komma till sjukhuset för nya undersökningar.
Det blev först ett besök hos neurologen på Huddinge sjukhus, som remitterat mig till magnetröntgen. Min fortsatta vård var numera formellt överlämnad till neurokirurgen på Karolinska sjukhuset i Solna berättade man. Förändringen i halsryggen var med största sannolikhet en tumör samt en vätskefylld systa som sitter alldeles intill. Men det fanns fortfarande en chans att det faktiskt kunde vara något annat än en tumör, även om alla mina symptom pekade på att det faktiskt var en tumör.
Redan samma kväll får jag en tid hos neurokirurgen på Karolinska - och han var otvetydigt säker på sin sak. Förändringen är en tumör. Och den fyller på bredden ut hela märgkanalen vilket gör att de vätskor som ska kunna röra sig längs kanalen inte tar sig fram - därav den vätskefyllda systan. Den enda åtgärden man anser rimlig är en operation, något som man egentligen drar sig för in i det sista med tanke på att det är ryggmärgen man pratar om.
Om tumören är elakartad eller ej vet man inte säkert innan den är utopererad och kan analyseras. Enligt läkarna är dessa tumörer oftast inte helt godartade - men å andra sidan oftast inte helt elakartade heller. Än så länge vet man heller inte om det hela har spridit sig eller om det "bara" rör sig om en tumör.
Plötsligt har allt rullat på i en jäkla fart. Jag är sjukskriven, har beviljats sjukresor eftersom jag knappt kan gå, det är undersökningar åt höger och vänster och telefonen ringer i princip konstant. Numera stapplar jag vingligt runt med en käpp i ett stadigt grepp eftersom jag har svårt att gå. Jag är helt slut bara av att gå några få steg och orkar bara med det allra viktigaste. Handla mat och bära hem tunga kassar är praktiskt taget uteslutet. Arbeta är helt och hållet uteslutet.
Som tur är, har jag i alla fall inte ont. Jag har alltid inbillat mig att tumörer gör väldigt ont, men så är det åtsmintone inte i mitt fall. Eller åtminstone inte än... Just nu irriterar jag mig mest på att kroppen inte fungerar som den ska, att jag inte orkar särskilt mycket. Jag orkar bara gå kortare sträckor och sover otroligt mycket varje natt. Plötsligt har jag ett helt omättligt sömnbehov.
Så finns det förstås ett orosmoln vad gäller operationen. Det är ett känsligt ställe man ska in och gräva i när tumören ska plockas bort och det finns en viss risk att man neurologiskt sett inte blir helt återställd, även om man får bort hela tumören. Och det kommer dessutom krävas 1-2 månaders rehabilitering efter operationen, något som jag heller inte ser fram emot särskilt mycket.
 
Återstår att se var det här slutar. Det lär säkert bli anledning till fler inlägg i ämnet.
 

 
Bilden lånad från Chinona
 

Pusha   Follow        
                submit to reddit
#1 - - Stefan C:

Finns inte så mycket man kan säga i en sådan situation du befinner dig i förutom att jag önskar dig all lycka!
//Stefan

KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow