Snart färdigrehabiliterad

Det känns faktiskt lite surrealistiskt på något märkligt sätt, men nästa vecka har jag mina två sista tillfällen på rehabiliteringen. Det är något som för inte alls så länge sedan kändes som att det var en hel evighet bort, men nu börjar det trots allt närma sig. Visserligen kommer jag få ett eget program som jag ska träna efter även fortsättningsvis, så helt färdigrehabiliterad är jag inte. Men jag är helt enkelt för frisk för att valsa runt i vårdkarusellen på regelbunden basis.
Med tanke på hur jag mådde för bara några få månader sedan, känns det ju faktiskt helt fantastiskt att få veta att man är för frisk för vården. Det är ju just precis det jag strävat efter sedan jag blev som sjukast i somras. Även om jag kommer behöva fortsatta återbesök hos såväl läkare som sjukgymnast under lång tid framöver, så är det nästan en euforisk känsla att inte behöva vara där flera gånger i veckan. Något som ju varit fallet ända sedan i somras på ett eller annat sätt.
Är det en läxa jag lärt mig efter tumörer, operationer och rehabilitering så är det ju vikten av att ta hand om sig själv och sin hälsa. Så länge jag haft träning genom rehabiliteringen har jag tyckt att den biten har räck, men tanken har varit att på allvar försöka hålla igång kroppen mer även på egen hand hädan efter. Det är något jag alltid varit extremt dålig på, men nu har jag insett att det trots allt är rätt bra för kroppen att röra på sig ibland. Jag har redan börjat titta över mina mat- och alkoholvanor, så nu är det ju liksom bara träningen som saknas. Det blir dessutom mycket enklare när man har ett program att gå efter och därmed vet vad och hur man ska göra. En av effekterna av att aldrig träna är förstås att jag helt enkelt inte kan med maskinerna i ett gym eller har koll på hur man smartast lägger upp sin träning för att få bästa effekt och inte skada sig. Är man inte intresserad, gör man sig ju heller inte besväret att ta reda på hur man gör - så är den onda spiralen igång med full fart.
Till min stor glädje har i alla fall de nya matvanorna börjat ge bra resultat och i skrivande stund har jag gått ner hela fem kilo på ungefär lika många veckor. Snart är första delmålet nått, nämligen att för första gången på åratal passera under 100-sträcket på vågen. Det fattas bara några få hekto så kan jag återigen skriva min vikt med bara två siffror istället för tre.
 

 
Bilden lånad från Stop frying your brain
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok, Kampen mot cancer;

Ibland måste man kvadda levern

 

 
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Arne Anka, Roliga timmen;

Att prata om Gud

 

 
Bilden lånad från ETC:s pappesupplaga 2015-02-18
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Diverse

Visa fler inlägg