Des priéres pour Paris

Som de flesta andra vaknade jag upp till en helt vanlig lördag den morgon. En vanlig lördag, då jag såg fram emot en ledig helg och för en stund var lyckligt ovetande om den ondska som utspelat sig i Paris under kvällen och natten.
I skrivande stund pratar man om 128 dödsoffer (varav minst en svensk) och att IS ska ha tagit på sig skulden för de fruktansvärda dåden. I Europa har vi varit lyckligt förskonade från liknande attacker, medan just sådana här händelser varit mer eller mindre vardag de senaste åren för dem som numera flyr till Europa. Nu har även vi i Europa fått ondskan inpå husknuten och denna lördag kommer hädanefter få ett sorgens skimmer över sig.
Som extra salt i såren försöker många på högerkanten att skaffa politiska poänger genom de hemska dåden i Paris. Kommentarer i stil med "vad var det vi sa?" har redan börjat florerar på internet och gladeligen drar man alla från Mellanöstern över en och samma kam. Givetvis i samma andetag som man hävdar att vi som förespråkar en liberal invandringspolitik skulle försvara den här typen av ondskefulla dåd.
Istället för enas kring att fördöma ondskan vill många högerkrafter skrapa ihop ytterligare poänger och desperat påvisa att vi borde minska invandringen till ett minimum. Men det är inte människor vi ska bekämpa, det är ondskan i alla dess skepnade vi måste enas emot. Ondskan i form av våld och terror, ondskan i form av diskriminering, blodspillan och hedersvåld. Ondskan finns överallt, fast tar olika skepnader. Den hederskultur inom islam som man inom högern skriker sig hes över, existerar även i svensk kultur - om än i annan skepnad. 
Men det som är nytt och annorlunda skrämmer, det man inte känner igen vill man helst hålla på behörigt avstånd. Och då drar vissa människor gärna en hel grupp människor över en och samma kam. 
 

 
 
Pusha   Follow        
                submit to reddit
KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow