Stoppa det organiserade tiggeriet!

 

 
Bilden lånad från Korpnästet
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Politik(er), Rasism och invandring;
Taggar: Sverigedemokraterna, rasism

Jag delar!

Det har varit minst sagt svårt att värja sig mot det ämne som dominerat nyhetsrapporteringen de sista dagarna. Med en klump i magen har jag öppnat morgontidningen vid frukostbordet - och på kvällen har klumpen i magen vuxit sig än större när jag slår på TV-nyheterna.
Som en redig smäll på käften - eller snarare en bulldozer uppkörd i skrevet - levereras gång på gång budskapet om hur bra vi trots allt har det i trygga lilla Sverige. Vilken obeskrivlig tur vi har som i årtionde efter årtionde sluppit krigets fasor, sluppit behöva lämna hus, hem och familj för att fly för våra liv från krig, tortyr, svält och katastrofer.
När jag ser bilderna på flyktingströmmarna rullas upp på TV-skärmen påminns jag om och om igen om hur orättvis världen är - och hur dålig jag är på att uppskatta min egen, trygga tillvaro. Mina vardagsbekymmer kretsar kring om jag ska välja torska eller lax till middagen på kvällen, vilket vin jag ska bjuda på när jag har gäster till helgen, när jag ska hinna städa den lägenhet jag har som hem och när jag ska hinna tvätta kläderna jag bär på kroppen. Alltmedan miljoner och åter miljoner människor är flykt för sina liv. På flykt utan att kunna äta sig mätta, kunna sova i en torr och varm säng eller ta på sig rena kläder.
Det är ändå rörande, glädjande och ett enormt hopp för mänskligheten när man ser vilket engagemang som flyktingströmmarna ändå tycks väcka hos de allra flesta normalbegåvade människor. Alla de pengar som väller in till olika hjälporganisationer, alla insamlingar och det varma mottagande som tycks ges på många håll (många gånger av helt ideella krafter) värmer verkligen hjärtat. Mer förvånande är det svala intresse som majoriteten av världens ledare tycks visa. Inte ens USA, som normalt brukar älska att leka världspolis, har lyft ett enda finger för att försöka lösa konflikterna som så många miljoner människor flyr ifrån. Men finns det inga oljeintressen att rädda, kan man knappast vänta sig av supermakten i väst att göra något åt saken.
Självklart ska vi hjälpa de människor som flyr, men man botar inga sjukdomar genom att angripa symtomen. I den perfekta av världar ska i människor behöva fly, men nu är läget som det är och då finns det bara två saker att göra: ta emot de som flyr med öppna armar och försök i möjligaste mån att på olika sätt angripa de oroshärdar som orsakar människors flykt.
 
Minst lika förbannad blir jag på de människor - både här på hemmaplan och i andra länder - som skriker sig hesa om att vi inte ska ta emot några flyktingar. Jag kan faktiskt inte förstå hur man kan blunda för den humanitära katastrof som pågår just nu, på vår egen kontinent - det går helt enkelt inte in i skallen på mig.
För min del är det hela mycket enkelt. Gå till dig själv och fråga dig hur du skulle vilja att omvärlden bemötte just dig om det var du som behövde fly. Om det var du som på grund av krig, förföljelse och/eller tortyr omöjligt kan bo kvar i ditt land, om det var du som tvingades fly för att alls ha en chans att överleva. Ingen väljer att fly någonstans, det är trots allt den allra sista utvägen.
Självklart måste länder inom till exempel EU enas och fördela ansvaret för flyktingarna emellan sig, några få länder kan inte göra allt. Det blir helt enkelt orimligt. Men att stänga gränserna är helt enkelt inget alternativ. Jag skulle vilja se den Sverigedemokrat - eller annan likasinnad - som faktiskt själv skulle välja att torteras, förföljas och dödas istället för att fly och förhoppningsvis kunna bygga upp en dräglig tillvaro någon annanstans. Jag vill åtminstone tro att sådana personer inte existerar.
Men möjligheten att fly ska finnas, måste också andra länder ställa upp och ta emot människor i nöd. Som världen ser ut idag, är Sverige det land som måste öppna sina armar och ta emot de människor som behöver vår hjälp. Likväl som givetvis även ska lägga resurser på att hjälpa på plats. Och det är i min värld så orimligt att man inte kan se det humanitära och fullt logiska i att faktiskt ta emot dem som söker sig hit utan istället ser dem som en belastning för samhället.
 
Hittills i år har 7.000 ensamkommande flyktingbarn kommit till Sverige. 1944 var samma siffra över 70.000. Då var Sveriges folkmängd 6,5 miljoner, idag är folkmängden 9,8 miljoner. BNP per capita var 1944 ungefär en fjärdedel av vad den är idag. En tiondel av antalet ensamkommande flyktingbarn ska idag alltså tas emot av 1,5 gånger så många människor som har de fyra gånger bättre ekonomiskt än 1944. Om skulle göra om år 1944:s insats idag och bara tittar på folkmängden, skulle vi kunna hjälpa 105.000 barnoch tittar vi bara på BNP blir siffran 280.000 barn. Bara i år.
 
Frågor på det?
 
(Källor: Bara hemliga och tillrättalagda PK-varianter såsom statistisk årsbok och annat suspekt material från SCB)
 
P.S. Tack, Martin Johansson, för den sista delen av texten. Den var så genialisk att jag inte kunde låta bli att låna den! D.S.
 

 
AB 1 2 3 4 5 6 7 8 DN 1 2 3 4 5
 
Bilden lånad från Soulshaper, Länsstyrelsen
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Politik(er), Rasism och invandring;

Visa fler inlägg