Sista skälvande dagarna

När jag nu hade möjligheten, har jag valt att njuta av de sista sommardagarna år 2016 i sommarstugan ute i Söderhamns skärgård. Jag har ju för tillfället möjligheten att "jobba hemifrån" och tyckte att jag lika gärna kunde ta med mobila bredband ut skärgården och skicka jobbansökningar härifrån som att sitta hemma i Stockholm och göra det.
Och jag har verkligen behövt ladda batterierna. Jag har behövt några dagars miljöombyte och tänka på något annat än att bara gå hemma hela dagarna. Sen finns det knappast ett bättre ställa att avnjuta sommarens sista dagar än just ute i skärgården. Att sommaren lider mot sitt slut syns ganska markant här ute, framförallt på vegetationen men också på antalet besökare i sommarstugorna på ön. Jag har varit praktiskt taget ensam här ute - på gott och ont.
Normalt sett brukar jag ju ha augustisemester och vara i stugan just den här tiden på året. Så jag är rätt van vid folktomheten och de mörka, kyliga och tysta kvällarna - och just den stillheten känns det som att jag varit i stort behov av just nu.
De dagar jag nu spenderar ute i skärgården, har jag verkligen saknat möjligheten att ha ett jobb där jag faktiskt kan jobba hemifrån. Att själv kunna bestämma när och var jag kan arbeta, att själv kunna lägga upp mitt arbete. Det är ju ytterst få jobb där man har den möjligheten, men ibland kan jag verkligen sakna att faktiskt ha den friheten. Ett sådant jobb skulle ju till exempel kunna innebära att jag skulle kunna tillbringa en stor del av somrarna i sommarstugan, bara jag gör mina sysslor härifrån. Bland annat. Ibland kan jag sakna just möjligheten att lägga upp min tid på egen hand, att själv få bestämma när, var och hur jag ska göra saker och ting. Det är ju något man inte alltid har möjlighet till som heltidsarbetande (eller ens deltidsansälld).
Något enstaka av de jobb jag sökt har man kunnat göra hemifrån, men det är en försvinnande liten minoritet av alla jobb där jag skickat iväg ansökningar. Dock känns det ibland som ett upplägg som skulle passa mig ganska bra. Eller ännu hellre, tänk om man kunde ha en talang som man skulle kunna livnära sig på?! Det är få förunnat, men för några finns trots allt möjligheten. Till exempel skriva eller musik eller något annat estetiskt, men bara arr sjlv kunna lägga upp sina arbetstider i stor utsträckning...
 

 
Bilden lånad från Topic
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok

Nästa vändning i livet

Livet har en tendens att ibland ta vändningar som man inte riktigt har tänkt sig. Efter mycket velande och ett antal samtal med min chef, har jag tagit beslutet att avaluta min anställning på Trafikverket. Jag och min chef var båda överens om att jobbet som tågklarerare inte passade mig, utifrån flera aspekter.
Så nu har jag hamnat i en aningen ovan situation. Det är ganska exakt 20 år sedan jag senast kunde beteckna mig själv som arbetslös, så min nuvarande arbetssituation är inte något jag är direkt van vid. Men att vara kvar på en arbetsplats där man inte passar in gynnar varken arbetsgivaren eller mig som arbetstagare, så beslutet känns ändå helt rätt.
Så nu är jag istället inskriven hos Arbetsförmedlingen och A-kassan och söker nytt jobb för fullt. Jag har hamnat i den grupp som jag länge inte trott att jag skulle komma att tillhöra, nämligen de arbetslösa. Efter att ha haft fast jobb sedan millenieskiftet står jag plötsligt utan ett jobb att gå till på dagarna och det är minst sagt ovant. Samtidigt känner jag mig någorlunda okej med situationen, jag insåg själv att jag inte kunde tackla de hårda kraven som ställs på en tågklarerare och var så illa tvungen att söka mig någon annanstans.
Samtidigt hittar jag hur många intressanta jobb som helst när jag är ute och letar på nätet. Vissa dagar ställer jag mig nästan frågande till att man säger att det är sådan arbetslöshet när jag ser hur många jobb som faktiskt läggs ut varje dag. Visserligen är det många jobb som kräver yrkesutbildning och många års yrkeserfarenhet, men det är långt ifrån alla.
Själv har jag redan blivit kallad på intervju för ett jobb, där jag hitintills gått vidare i rekryteringsprocessen. Samtidigt som jag gått vidare i två andra processer, där jag gjort diverse internetbaserade tester innan man (förhoppningsvis) blir kallad på intervju. Så jobb finns det uppenbarligen, bara man inte är alltför kräsen... Nu väljer jag att se möjligheterna iställer för motgångarna i situationen och det faktiskt öppnar upp dörren för en lång rad saker som jag förmodligen inte vågat ta chansen att prova på om jag varit kvar på ett fast jobb. Möjligen kommer det bli lite tufft ekonomiskt ett tag, men bortsett från det hoppas jag på snar och positiv vändning igen... :-)
 

 
Bilden lånad från Rickard Fornstedts blogg
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok

Burkini

Det är verkligen roande att följa den debatt som blossat upp kring burkinins vara eller icke vara. Tänk att ett klädesplagg kan väcka så mycket åsikter - och dessutom bli storpolitik. I Frankrike har man försökt förbjuda burkini på några badstränder, men det är ju trots allt inte bara där som diskussionen går het kring burkini, slöja, niqab, burka och hijab.
Personligen vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om ett eventuellt förbud, men tror nog innerst inne inte riktigt på den tanken. Visst, jag håller till stor del med om frågan kring kvinnoförtryck, att det är vad man (åtminstone säger sig) vilja bekämpa genom ett förbud. I många länder är kvinnans heltäckande klädsel absolut inget frivilligt val. Där är det istället lagstadgat att kvinnorna ska täcka sig eftersom männan annars riskerar att bli alldeles för upphetsade. Och de kvinnor som trotsar förbudet blir istället många gånger hårt straffade. Givetvis kan man tänka sig att det även finns förväntningar på dessa kvinnor att de ska fortsätta täcka sina kroppar, även om de är bosatta i Sverige (eller någon annanstans i världen för den delen).
Men man ska heller inte glömma att det finns kvinnor som faktiskt av egen fri vilja väljer att leva sitt liv på detta vis. Alltifrån kvinnor som kommer från dessa kulturer till kvinnor som exempelvis konverterar till islam. Till det undrar jag vad som händer de kvinnor som faktiskt är föremål för ett förtryck från exempelvis manliga släktingar, när kvinnan i lag förbjuds att bära täckande klädsel? Hur hjälps de av ett förbud? Ökar inte istället risken för ett än hårdare förtryck, där de helt förbjuds att gå utanför hemmets vägga när de inte får bära täckande klädsel?
Självklart skall alla former av förtryck bekämpas, inte tu tal om annat. Men man kan inte bota en sjukdom genom att ta bort symptomen... I mina ögon blir ett eventuellt förbud faktiskt ett förtryck gentemot dem som frivilligt bär täckande klädsel. Grundprincipen borde nog ändå vara att arbeta för att var och en - oavsett kön - ska kunna bestämma själv hur man vill klä sig, oavsett om det rör sig burkini, bikini eller något annat. Istället för att förbjuda symbolen för att förtryck, arbeta mot själva förtrycket!
 

 
SvD 1 2 SVT 1 2
 
Bilden lånad från Abendzeitung
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Kön och jämställdhet, Rasism och invandring;

Visa fler inlägg