Naturens under

Så är man sedan i fredags tillbaka i Stockholm efter en vår av ständigt flängande till Ängelholm. Det är inte många gånger i livet jag flugit så mycket och bott så mycket på hotell som under de sista månaderna. Det har varit hur kul som helst, även om det också varit påfrestande på väldigt många sätt också.
Självklart är man helst hemma när det faktiskt kommer till kritan. Jag har saknat min egen säng och att få äta hemlagat åtminstone en gång per dag. Men samtidigt har det varit roligt - och jag har fått uppfattningen att de flesta av oss i "klassen" varit rörande överens om att det känns lite vemodigt att tiden i Ängelholm är över.
Nu återstår dock en sak - något som är nog så svårt. Det var nämligen inte så kul att ställa sig på vågen när man kom hem efter de sista två veckornas studentliv i Skåne. Den viktminskning jag jobbat så hårt med sista månaderna har inte gått om intet - men naggats rejält i kanten. Visserligen hade jag nog inte väntat mig så mycket annat efter veckor av hotellfrukostar och 1-2 restaurangbesök per dag. Men det är något annat när man verkligen ser siffrorna på vågens display,
Att det sedan är semester om ett par veckor gör ju knappast saken så mycket bättre. Jag menar, man brukar ju inte direkt gå ner i vikt under semestern. Kroppen är en rätt märkligt konstruktion på det viset; det är hur lätt som helst att lägga på sig kilo efter kilo - men trots att man rör på sig och verkligen tänker på vad man äter, är det stört omöjligt att gå ner i samma takt som man går upp.
Jaja, nu är det ingen större katastrof. Så många kilon är det inte frågan om och förr eller senare kommer jag fakiskt att gå ner dem igen. Men känns lite motigt när man kämpat så länge och så försvinner viktminskningen i ett nafs...
 

 
Bilden lånad från Träna hemma
 

Pusha   Follow        
                submit to reddit
KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow