Ett långsamt farväl

I onsdags åkte jag slutligen hem från sommarstugan och återgick till min aningen ovana vardag igen. Det är alltid en väldigt märklig känsla när man plockar ihop sina saker därute i sommarstugan på sensommaren och gör sig redo för att åka hem. Det kändes verkligen i luften att hösten var på gång och jag visste att det med allra största sannolikhet kommer ta runt ett år innan jag är tillbaka på ön igen.
Den stora charmen med att leva i ett land med fyrs årstider, är ändå att varje ny årstid på något vis blir en nystart och början på en ny epok. Men samtidigt blir det också en form av avsked när man bommar igen sommarstugan för hösten och den kommande vintern. Det känns alltid lika vemodigt när man sätter sig i båten och vet att det är bra många månader innan man kommer sätta sig i samma båt igen, men åka åt andra hållet.
Samtidigt är det alltid lika fantasieggande när man tänker på vad som kommer att ha hänt i ens liv innan man är tillbaka i stugan ett år senare. Ett år är inte jättelång tid, men tillräckligt lång tid för att ens liv och tillvaro ska hinna ta väldigt många vändningar.
Inte minst denna sensommar känns på något vis lite extra spännande att tänka på just det viset, med tanke på att jag slutade mitt jobb för några veckor sedan. Just nu har jag ingen som helst aning vad jag kommer att jobba med nästa år. Eller om jag ens kommer att jobba. Vem vet, jag kanske får för mig att börja plugga eller göra något helt annat än att ägna mig åt ett arbete?!
Vad just det sistnämnda skulle innebära för alternativ vet jag givetvis inte i nuläget. Men det är och förblir fantaseggande att tänka ett år framåt i tiden och fundera på vad man då har kommit på att man vill ägna sig åt.
 

 
Bilden lånad från Mats Lindfors webbkusten
 

Pusha   Follow        
                submit to reddit
KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow