Lite söndagsångest

Idag har kroppen fyllts av en känsla av att det skulle vara söndag. Lite så där som man känner sig när man varit ledig några dagar och vet att man ska upp och jobba dagen efter.
Äntligen har i alla fall vårvädret kommit tillbaka och denna onsdag har bjudit på strålande solsken och relativt höga temperaturer. Jag har faktiskt vågat mig ut litegrann utan att frysa under eftermiddagen.
Jag har sovit fruktansvärt dåligt under påskhelgen, men i natt ändrades detta och äntligen har jag fått en hel natts sömn. Under påskhelgen har jag somnat framåt småtimmarna, men igår kväll somnade jag helt ovaggad vid tiotiden och sov fram till halv nio i morse. Så för första gången på några dagar känner jag mig helt utvilad när jag vaknade.
Till viss del beror det säkerligen på att jag jobbat natt och gick av mitt sista nattpass i fredags morse. Jag har inga om helst problem att ställa om till att vara vaken på nätterna, men med åren har jag börjat få allt svårare att ställa tillbaka dygnet igen. Det går ofta ett antal nätter då jag sover mer eller mindre dåligt efter en period av nattarbete.
Annars har det faktiskt blivit lite påskfirande, även om jag varit trött. Det har blivit påskmat, godis i mängder och avkopplande dagar. Jag fick ett lite abrupt uppvaknande i måndags dock, då man ringde från jobbet och väckte mig och frågade om jag kunde jobba extra under dagen. Snäll som jag är, ställde jag förstås upp - till stor del lockar ju pengarna när det kommer till övertid. Det känns surt när man åker till jobbet för att jobba övertid, men när lönen väl kommer är det ju något helt annat.
 
Nu har jag äntligen kommit mig för att också omvandla mitt sista kassettband till digital ljudfil. Bandet är den enda anledningen till att jag behållit mitt kassettdäck till stereon - och kassettdäcket är därmed praktiskt taget oanvänt. Men det är en intervju jag gjorde med min morfar när jag gick i gymnasiet, så det är ju ett matrial jag väligt gärna vill ha kvar.
Så det blev lite nostalgi nu under eftermiddagen, då jag lyssnade på delar av intervjun. Min morfar hade en intressant levnadshistoria att berätta, dessutom var han väldigt duktig på att berätta, så jag kan nästan ångra att jag inte spelade in fler intervjuer med honom. Han var estlandssvensk och uppvuxen på en ö utanför Estland. När kriget kom, blev han som 17-åring inkallad i SS men deserterade och flydde undan tyskarnas bombräder och kom till Sverige i början av 40-talet. Det är så fascinerande när man hör hans berättelser från flykten och inser hur många gånger han överlevde med bara en hårsmån - och hade han inte gjort det, hade jag själv inte suttit här idag.
Men ofta kommer man på alldeles för sent att man samlat på sig för få minnen som faktiskt är värt något. Som minnen kring sitt ursprung och historia, sådant som bara ens äldre släktingar kan leverera.
 

 
Bilden lånad från Maiburogu
 

Pusha   Follow        
                submit to reddit
KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow