En veckas vardagsliv

Så har vardagen kommit igång med en rivstart. Det känns alltid lika ovant att vara tillbaka efter några veckors semester och inte är det något som blir lättare med åren heller känns det som.
Fortfarande har jag liksom inte riktigt fattat att det är nästa fredag det bär av till Mallorca i två veckor. September har känts så otroligt långt borta hela sommaren, men nu är det den första september imorgon! När jag var på väg hem idag, kändes det verkligen i luften att hösten är på väg. Även om det var någorlunda varm, så fanns den där höstliga råheten i luften och fick liksom inte att ta miste på. Idag har dessutom varit gråhetens dag, med tunga moln och regnskurar som kommit och gått. Lamporna i lägenheten har faktiskt varit tända hela dagen för att få någorlunda behagligt ljus härinne.
Att semestertiderna är över märks påtagligt på stan. Rusningstrafiken är sig lik igen med överfulla tunnelbanevagnar och stressa människor som armbågar sig fram i folkvimlet på stan.
Men jag gillar hösten, så ska inte klaga egentligen. Framförallt inte med tanke på att jag ska tillbringa två veckor på en medelhavsö med start nästa fredag. Förutom att jobba ska nu ta tag i att försöka läsa på lite om Mallorca och se vad som kan vara sevärt. Sen brukar jag oftast inte göra så mycket när det är varmt, så förmodligen kommer det inte bli några jättestora projekt. Men när man ändå spenderar två veckor där, vill man ju hinna se lite av ön också.
 

 
Bilden lånad från Contextual feed
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok

Tillbaks till vardagen

Lite smått börjar det märkas att vardagen närmar sig igen efter semestern. Sommaren 2017 har ju visserligen inte bjudit på något vidare väder, men nu börjar det märkas att hösten närmar sig. Så det är väl tecken nummer ett.
Sen har telefonen lite långsamt börjat ringa igen och mejlboxen börjat ha en mer normal nivå av inkommande mejl. Jag har redan nu börjat få erbjudanden om några filminspelningar att ta ställning till, det verkar som att även filmbranschen är tillbaka efter semestrarna. För någon har jag redan tackat ja och väntar på klockslag och plats...
På måndag är jag tillbaka på jobbet igen och är riktigt nöjd med att jag börjar med jobba kvällspass. Jag har vridit på dygnet rätt duktigt under semestern och skulle nog inte tycka att det vore en bra idé att börja första arbetsdagen klockan 07:00. Nu börjar jag 13:00 istället, vilket känns aningen mer mänskligt.
Oftast brukar jag tycka att det är rätt skönt att återgå till vardagen igen efter semestern. Det brukar kännas helt okej att få lite struktur på tillvaron igen. Samtisigt är det ju vemodigt också, det är verkligen ingen helhjärtad glädje över att semestern är slut. Imorgon bär det av tillbaka till stan igen efter att ha tillbringat sista semesterveckan i stugan i Söderhamn. Och just det avskedet brukar kännas lite vemodigt, framförallt när man vet att man inte kommer tillbak igen förrän om ett år.
I år känns det dock lite lättare att börja jobba, eftersom jag bara jobbar 12 dagar innan det är dags för två veckors semester igen. Den gången bär det av till solen på Mallorca i två veckor för att förlänga sommaren litegrann. Det är alldeles för länge sedan jag var utomlands sist, så det känns som att det är hög tid nu.
 

 
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok

Rätten till sin egen kropp

I juridisk bemärkelse blir ett foster ett barn vid inträdet i den tjugoandra graviditetsveckan. Det är från den tiden som sjukvården har relativt goda odds att rädda ett barn som föds för tidigt.
Så fram till och med vecka 21 kan man i vissa fall få genomföra en abort i Sverige. Helt i sin ordning givetvis, jag ser inga konstigheter i en liberal abortlagstiftning. Sen är det givetvis upp till var och en om man vill utnyttja möjligheten till abort eller inte. Är man emot abort är det fritt fram för var och en att avstå om man så önskar. Men möjligheten ska förstås ändå finnas där.
För någon vecka sedan såg jag dock ett inslag på nyheterna om just sena aborter. Aborter då processen dragit igång i vecka 21, men fostret stötts ut i vecka 22. Det har tydligen förekommit att fostret då gnytt, rört på armarna och andats när det stötts ut. Något som förstås ställt sjukvårdspersonalen inför ett etiskt dilemma. Ska man då försöka rädda det potentiella barnet eller ej?
Jag har inte ändrat ståndpunkt i abortfrågan, men just sådana här gränsfall visar på den moraliska gråzon som abort ändå kan vara. Och det debatten kring abort egentligen handlar om är när man drar gränsen för vad som faktiskt är ett liv. Personligen håller jag mig till lagstiftarnas definition, att det är då ett liv klarar sig åtminstone med medicinsk hjälp. Det vill säga i graviditetsvecka 22 och senare. Innan dess är det en klump celler som inte har någon möjlighet, strävan, instinkt eller förutsättning att klara sig utanför kvinnans kropp. Med andra ord är abort inte frågan om mord eller några andra dumheter som abortmotståndare försöker argumentera för.
Det enda jag kan hålla med om är att abort inte är helt oproblematiskt, att det finns moraliska/etiska gråzoner som till exempel sena aborter. Någonstans finns det givetvis en gräns för när en klump celler övergår till en människa. För de flesta av oss går inte den gränsen vid befruktningen, utan flera veckor - och till och med månader - senare.
 
Sen finns nästa aspekt. Två vuxna personer har oskyddad sex med varandra och båda två är med på att köra oskyddat. Båda två har i detta läge lika stort ansvar för att skydda sig och därmed undvika en oönskad graviditet. Men det blir ändå en oönskad graviditet och kvinnan tar beslutet att behålla barnet mot killens/mannens vilja. So far so good, givetvis ska ingen kunna eller ens ha rätt till att tvinga en tjej/kvinna till att avstå från respektive genomföra en abort.
Men ibland undrar jag om inte en "juridisk abort" borde vara på sin plats? Det vill säga om tjejen/kvinnan gärna vill behålla barnet mot killens/mannens vilja men att då borde möjligheten för killen/mannen finnas att frånsäga sig ansvaret för det kommande barnet. Självklart pratar jag då att man frånsäger sig hela paketet. Inte bara den ekonomiska biten, utan även umgängesrätt, vårdnad och allt annat. Då bör det hela likställas med en spermadonation och ingenting annat. Självklart ska varje tjej/kvinna ha rätt bestämma huruvuda hon vill göra en abort eller ej. Men behåller man ett barn som killen/mannen motsätter sig kanske man som kvinna också ska vara beredd att ta fullt ansvar på egen hand.
Med andra ord ska en tjej/kvinna kunna ta sitt ansvar utifrån sina synvinklar, men detsamma ska givetvis gälla killen/mannen.
 
Jag vill avsluta detta inlägg med några visdomsord: Om abort är mord, då räknas en avsugning som kannibalism. Punkt slut.
 

 
Bilden lånad från Pinterest
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Barn och barnuppfostran, Betraktelser;
Taggar: If abortion is murder, then blowjobs are cannibalism, abort, abortion

Visa fler inlägg