Årets prideparad

Jag lyckades baxa mig iväg till stan idag för att se prideparaden. Visserligen var jag jättetrött efter den gångna veckans nattarbete och kroppen protesterade till en början. Men väl på plats i solen och festivalstämningen kom kroppen igång igen. Det blev till och med en liten vända under avdelningen för stolta föräldrar. Även om jag själv inte har några barn, finns det andra familjemedlemmar som är en del av hbtq-världen och jag brukar tycka det känns så rätt att gå med i den sektionen under paraden.
Precis som förra året hann det komma några häftiga regnskurar under paraden, men det är sådant man får räkna med när det är svensk sommar.
500.000 åskådare och 45.000 deltagare räknade man visst med vid dagens parad. Ganska mäktigt måste man ju ändå säga.
Men alla höll uppenbarligen inte med om det positiva i prideparaden. Vid Stureparken ställde sig tydligen mågot 15-tal personer från högerextrema Nordisk Ungdom iu syfte att hindra tåget från att passera. Enligt DN ska tåget stått stilla runt 10 minuter, den tid som det tog för polisen att få undan nazisterna.
Jag har så svårt att förstå inställningen att hindra andras rätt att uttrycka sin åsikt, vilket ju faktiskt dessa nazister gjorde idag. Det spelar ingen roll om det är vänsterfolk som förstör en SD-demonstration eller nazister som förstör en prideparad. Båda delarna är lika avskyvärt. Jag reagerar alltid med ilska vid båda scenarierna. När det är vänsterfolk som missköter sig blir jag förbannad eftersom jag tycker att det hela är pinsamt då det är dem jag ligger närmast ideologiskt sett. Och jag vill inte förknippas med antidemokratiska metoder som att till exempel använd våld, hot eller förstöra tillståndsgivna demonstrationer.
När det kommer till nazister blir jag förbannad eftersom det rör sig om personer som uttryckligen är emot demokratiska värderingar. Många hävdar att att även antidemokrater har rätt att framföra sin åsikt i ett demokratikt samhälle, men det kan ju vara en sanning med viss modifikation. Som jag ser det måste det någonstans gå en gräns när det kommer till att motarbeta demokratin. Självklart går gränsen vid terrordåd och liknande, men gränsen går kanske inte alltid mellan svart och vitt och vissa gånger finns det trots allt en gråzon. Det kan vara värt en diskussion om saker som att få synas vid Almedalsveckan, få demonstrationstillstånd och så vidare. Visst att vi har yttrandefrihet och demokrati, men ska det i alla lägen vara tillåtet att motarbeta demokratin? Nånstans finns det ändå en gräns tycker jag. Sen är det farligt om gränsen blir alltför flytande ocgh godtycklig, det håller jag med om. Det enda jag vill ha sagt är att det är sunt med en diskussion i ämnet kring vad som ska anses vara okej, även i en demokrati. För bara för att man har demokrati och yttrandefrihet, är inte allt okej! Vi har fortfarande inskränkningar i yttrandefriheten när det kommer till olaga hot, förtal och hets mot folkgrupp. Bara för att ta några exempel. Och ur det perspektivet borde det vara en självklarhet att även diskutera andra perspektiv i det hela.
 

 
KÄLLOR: DN 1 2
 
Bilden lånad från Racespective
 

Pusha   Follow        
                submit to reddit
KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow