Semesterlunk

Är det någon gång jag borde ha tid att skriva inlägg, så är det väl nu när jag har semester. Men det har blivit ovanligt få inlägg under min gångna, första semestervecka. Fast det beror ju också på hur man prioriterar sin tid, även när man är ledig. Och jag har väl inte direkt prioriterat att sitta framför datorn särskilt mycket.
Men under den här veckan har jag kommit in i denna fantastiska semesterlunk som nog de flesta av oss så väl känner till. Att slippa passa tider, att lägga sig när man vill och stiga upp när man är utvilad. Just nu känns det faktiskt som att jag skulle vilja stoppa alla klockor och fortsätta min sensommarsemester i all evighet.
Den enda tid jag behövt passa under den gångna dryga veckan var under gårdagen, då jag hade ett återbesök hos magnetröntgen på Karolinska i Huddinge. Till min stora glädje var det dock först frampå eftermiddagen, så jag behövde inte bekymra mig om att stiga upp tidigt på morgonen.
Det är ju alltid lite av ett orosmoln med dessa återbesök för att röntga nacken. Nu var jag på mitt ordinarie återbesök ett par veckor sedan och sen ringde man tillbaka och ville att jag skulle komma förbi för några kompletterande bilder. Jag har ännu inte fått någon förklaring till gårdagens besök. Det kan antingen vara så att några bilder blivit för oskarpa och man helt enkelt vill ta några bilder till för att vara på den säkra sidan. Men det kan ju också vara så att man skymtar något i nacken som inte ska vara där och vill ta en närmare titt innan man ger mig något slutgiltigt besked. Så det är klart att tankarna börjar fara.
Kanske låter det kallt och okänsligt på något vis, men jag har bestämt mig för att inte oroa mig i onödan och låta det förstöra min semester. På något vis har jag levt med den här oron sedan 2014 när jag fick diagnosen, så hur sjukt det än låter har jag så smått börjat lära mig att hantera den. Jag vet att jag har tillgång till en sjukvård i världsklass för en billig penning om jag behöver, så det är inte mycket mer jag kan göra än att följa läkarnas råd i min situation. Så istället för att oroa mig kommer jag njuta av tillvaron istället, eländet får jag ta när det dyker upp på riktigt. Om det dyker upp.
När jag nu skjutit undan orosmolnen för den här gången ska jag fortsätta min semester i nästan två veckor till. Det blir några dagar till i storstan för att ta hand om tvätt och lite andra vardagssysslor, Sen bär det av ut i skärgården igen i någon vecka innan vardagen drar igång igen.
 

 
Bilden lånad från Maddes bokblogg
 

Pusha   Follow        
                submit to reddit
KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow