Skolstart

Augusti månad kan fortfarande påminna mig lite om barndomens och tonårstidens skolstarter. De är över 20 år sedan jag tog studenten, men jag kan fortfarande minnas känslan av när skolan drog igång i augusti.
Det var alltid någon form av skräckblandad förtjusning över att gå tillbaka till skolan igen efter sommarlovet. Nu är det i dagarna skolstart igen för tusentals barn runtom i Sverige. Och många av dem kommer gå till första skoldagen med en stor klump i magen. Att mobbningen i skolorna ska upphöra är nog orealistiskt att tro, men arbetet mot mobbningen får aldrig mattas av.
Jag vill i alla fall tro att de flesta skolor har bra program mot mobbning. Men det är ändå ett ständigt ett återkommande problem.
På min tid, innan internet och  sociala medier kunde hemmet och tiden utanför skoltid vara en fristad. Men idag räcker det med en smartphone eller dator så kan mobbningen även flytta in i hemmet. De som utsätts får liksom ingen fristad någonstans längre.
Sen förekommer givetvis mobbning även i vuxenvärlden, vi vuxna är inte ett dugg bättre själva. Vilket nästan är ännu värre. Vi vuxna borde verkligen veta bättre! Men när det kommer till barn, är det barn som far illa vilket gör att man blir extra illa berörd. Det som gör mig extra förbannad är att det finns vuxna som mer eller mindre försvarar mobbning. Vissa påstår att "offret får alltid skylla sig själv, orsaken till mobbningen ligger alltid hos offret". Något som känns som ett försvarstal av en mobbare eller före detta mobbare.
Under min mycket korta karriär som lärare på 90-talet, blev en kille i en av de klasser jag hade utsatt för en mycket illasinnad mobbning. När jag tog upp det med klassföreståndaren blev svaret i princip "Jamen han (offret) är ju väldigt speciell". Som om det skulle rättfärdiga att trakassera honom, tänkte jag i mitt stilla sinne. Grejen var att han inte vara det minsta stökig eller ens gjorde en fluga förnär. Han var lite av en ensamvarg och "plugghäst" men absolut inte elak eller störande mot klasskompisarna. Men ändå verkade inte klassföreståndaren tycka att det fanns någon anledning att ta itu med mobbningen. I just det här fallet fick jag visserligen min vilja igenom och vi tog itu med det hela, men det är inte alla elever har lärare som står upp för dem.
Så en uppmaning i skolstartstider torde ändå vara att alla ska stå upp mot mobbning, att vi måste hjälpas att visa att det inte är okej. Vi alla måste ha modet och staken att gå emellan och säga ifrån när man ser något som är fel.
 

 
Bilden lånad från Brottsrummet
 

Pusha   Follow        
                submit to reddit
KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow