Sverigedemokraternas svenskfientliga syn på Sverige

Det var på sätt och vis smått roande att hitta Jimmie Åkessons Mattias Karlssons artikel i Wall street journal från härom dagen. Roande i bemärkelsen att två toppolitiker kan ha en så snedvriden syn på verkligheten.
Och ju mer man läser på kring deras påstående om situationen i Sverige, ju mer börjar man tycka lite synd om dem. Synd om dem för att de inte tagit sig tiden att reflektera och faktiskt kolla upp fakta innan de skrev artikeln.
Man påstår till exempel att "En islamisk terrorist försökte spränga hundratals" i december 2010. Det man syftar på är självmordsbombaren Taimour Abdulwahab, som sprängde sig till döds i centrala Stockholm och att han kunde ha ”sprängt hundratals”. 

En av Sveriges främsta sprängämnesexperter, Henric Östmark på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), säger till SvD att Sverigedemokraternas uppgifter om bomberna är felaktiga.

 

- Det fanns aldrig någon risk för hundratals döda. Det såg vi tydligt när vi provsprängde likadana laddningar, säger Henric Östmark. Det sa vi redan 2010.
FOI rekonstruerade nämligen Abdulwahabs bomber och kom fram till att om alla bomberna detonerat, hade det blivit en effekt liknande bomberna i Boston 2013. Där dog tre personer, men däremot skadades över hundra personer. Och då var de bomberna dessutom något större.
Vidare skriver Åkesson och Karlsson i debattartikeln att: 

”Skolor har förbjudit sjungandet av traditionella kristna psalmer för att de inte vill ”förolämpa” icke-kristna invandrare.”

 

Men något sådant förbud finns inte. Vad skollagen säger är att det inte får förekomma "konfessionella inslag" i undervisningen - det vill säga bön, välsignelse, trosbekännelse och liknande. Något som i sin tur bygger på Sveriges grundlagsskyddade religionsfrihet, som bland annat ger oss rätt att avstå från religion.
Skolavslutningar får däremot hållas i kyrkan ”om tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron”, som lagen uttrycker det. I riktlinjerna från Skolverket sägs det uttryckligen att man får sjunga psalmen ”Den blomstertid nu kommer” liksom tända ljus vid advent. Och en majoritet av grundskolorna i Sverige håller idag sina avslutningar i kyrkan, enligt en enkät som Kyrkans Tidning gjort.
Ett annat påstående lyder ”antalet sexbrott nära fördubblades från 2014 till 2015”, med hänvisning till Brottsförebyggande rådet (Brå). Och 

Brå för mycket riktigt statistik över anmälda sexualbrott. Men enligt just den statistiken anmälde 1 % av befolkningen sexualbrott 2014, jämfört med 1,7 % 2015. 

Ska man hitta en fördubbling fram till 2015, måste man gå ända tillbaka till 2012 då anmälningarna gjordes av 0,8 % av befolkningen.
En annan uppgift som hävdas är att Muhammed är Malmös vanligaste pojknamn. Muhammed med varierande stavningar är visserligen extremt vanligt bland muslimskfödda barn eftersom det anses hedrande att få dela namn med religionens absolut främsta profet. Men det innebär inte nödvändigtvis att det är barnets tilltalsnamn. Och framförallt är det oklart vad syftet är med att ta upp namngivning i en debattartikel om samhällsproblem.
 
Men eftersom Åkesson och Karlsson väljer att bortse från fakta och istället vill ge en vriden och i vissa fall felaktig bild av det Sverige de säger sig värna om, är det bara hälsa dem välkommna till världens våldtäktsland, Sverige.
Vi toppar nämligen inte bara Europas lista över flest anmälda våldtäkter. Av världens OECD-länder är det bara Australien som har fler anmälda våldtäkter.
Åkesson och Karlsson pekar på den ovan nämnda våg av sexbrott som vi sett under de senaste åren. 

Även om de har rätt i anmälningarna ökat, så får man ju ställa sig frågan hur vi löser problemet?

Det bästa vore väl att följa de länder som Åkesson och Karlsson jämför oss med, nämligen de som placerar sig längre ner på listan. Om färre anmälningar är synonymt med färre antal brott (som det tycks vara enligt SD:s logik), borde vi alltså titta närmare på länder som Saudiarabien, Indien och Egypten.

 

Ett första steg för att få ner antalet anmälningar är att avkriminalisera våldtäkt inom äktenskapet. Det är ju sen länge känt (och dessutom bekräftat av FN) att i de flesta fall där kvinnor utsätts för våldtäkt eller misshandel, är gärningsmannen och kvinnans make/pojkvän/sambo samma person. I Sverige är våldtäkt inom äktenskapet olagligt sedan 1965, vilket betyder att många anmälningar rör just våldtäkt inom äktenskapet. Men om vi, likt många andra länder, legaliserar våldtäkt inom äktenskapet finns det ju heller inget brott att anmäla. Simsalabim - antalet anmälningar minskar! I exempelvis Indien, är det fullt lagligt att ha sex med sin fru mot hennes vilja om hon fyllt 15 år. På Bahamas är gränsen 14 år - och i Singapore 13 år.
Nästa givna steg blir att straffa och skuldbelägga kvinnor som anmäler sexualbrott. I exempelvis "föredömmeslandet" Egypten (med lägst antal våldtäktsanmälningar i världen) kan man slippa straff för såväl våldtäkt som mord på frugan om hon varit otrogen. Och för några år sedan dömdes en kvinna i Saudiarabien till 200 piskrapp efter att hon blivit utsatt för en gruppvåldtäkt av sju män. Detta då hon innan överfallet satt hon i en bil tillsammans med en okänd man. Och om kvinnan som blivit våldtagen riskerar att straffas, eller hängas ut och svartmålas offentligt, minskar givetvis hennes benägenhet att anmäla.
Men i Sverige har vi tvärtom satsat på att få fler kvinnor att våga anmäla när de utsätts för brott. Då ökar istället antalet anmälningar, vilket givetvis blir obehagligt för SD som genast vill försätta Sverige i dålig dager.
Om vi ska nå ner till samma låga anmälningsantal för våldtäkter som för tio år sedan, behöver vi återinföra lagstiftningen som gällde fram till april 2005. Då skrevs nämligen sexualbrottslagstiftningen om man slog ihop flera olika brott under samma benämningar. Gärningar som tidigare rubricerats som till exempel sexuellt tvång eller sexuellt utnyttjande sorterades nu in under bland annat våldtäkt. Så den dramatiska ökningen av just våldtäktsanmälningar efter 2005 kan delvis förklaras med att fler typer av brott plötsligt kallades för våldtäkt.
I flera andra länder tillämpas en snävare syn på vad som räknas som våldtäkt eller andra brottsrubriceringar, vilket gör det svårt att jämföra statistiken mellan länder.
 
Men det viktigaste för att komma ner till samma nivåer som till exempel Pakistan och Nigeria, är att sluta räkna alla enskilda fall av sexualbrott. Om en kvinna i exempelvis USA anmäler att hon blivit våldtagen av sin man upprättas i regel en anmälan - oavsett hur många gånger han våldtagit henne. I Sverige räknar vi istället varje enskild händelse. 40 våldtäkter under flera år, då blir det också 40 pinnar till i statistiken. Med andra ord: några få personer kan stå för många anmälningar, vilket i sin tur kan ge stora variationer från år till år.
Så om problemet är antalet våldtäktsanmälningar, ska kan jag upplysa Åkesson och Karlsson vi faktiskt kan putsa till siffrorna. Föregångarna kan var Egypten och Saudiarabien, som enligt statistiken är föredömen när det gäller att respektera kvinnors rättigheter. Men är det antalet faktiska våldtäkter som vi vill åt, så ska vi nog snarare tolka statistiken som att Sverige har kommit en bra bit på väg. Även om vi har en lång väg kvar. Målet ska givetvis vara att det enligt svensk lags definition inte ska finnas några våldtäkter att anmäla - inte att putsa till siffror.
 

 
KÄLLOR: SvD, NA, WSJ, BRÅ
 
Bilderna lånade från Fuldesigns blog, Dekaltrim
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Politik(er), Rasism och invandring;
Taggar: Jimmie Åkesson, Sverigedemokraterna, rasism

Om Jimmie Åkesson var med Paradise hotel

FÖRSTA DAGEN
 
 

 
...fast det har du andra sidan aldrig haft, Jimmie!
 

 
Chillar i hängmattan - looking for ladies...
 

 
Åkessons reaktion på geografitävlingen
 

 
 "Vad är din taktik i Paradise, Jimmie?"
 

 
Den eviga kampen mot Miljöpartiet.
 

 
Åkesson får en lapdance
 

 
KÄLLA: Lajkat
 

 
0 kommentarer
    Follow
publicerat i Politik(er), Rasism och invandring, Roliga timmen;
Taggar: Jimmie Åkesson, Sverigedemokraterna, rasism

Snedvridet

Igår stod TV-sändningen av Göteborg horse show på på jobbet. Inget fel i det, jag har inget emot varken sport eller hästar. Men jag blev - precis som tidigare år - fascinerad över att det är så stor majoritet män som är med och tävlar.
Det märkliga är trots allt att när det kommer till barn och tonåringar, då är det flickor som rider. Men så fort vi kommer till proffsnivå, det vill säga då det är stora mästerskap i ridsport eller V75 -  är det plötsligt män som sitter på hästryggarna.
Var kommer de här männen ifrån? Jag menar, alla måste ju börja på amatörnivå någon gång - vilket ju oftast är i tonåren eller som ung vuxen. Hur kommer det sig att det nästan enkom är tjejer som rider i tonåren, men i stort sett bara män som rider som vuxen?
Jag tänker faktiskt dra en parallell! Hur är det oftast i hemmen när det kommer till matlagning? Visst är det så att kvinnan på något vis oftast förväntas stå för matlagningen?!
Hur kommer det sig då att de flesta kocklandskapet ä män??! Hur har de hamnat där om det är fruarna som sköter matlagningen på hemmaplan?
De inpräntade könsrollerna är så väl inkarvade i oss att vi knappt reagerar på de snedvridna könsrollerna i samhället. Så länge en sysselsättning håller sig på hobbynivå är det okej att tjejer/kvinnor ägnar sig åt sysselsättningen i fråga. Men när det övergår till att ägna sig åt samma sak på proffessionell nivå, då är det bara män förunnat.
Detär bara så otroligt komiskt och samtidigt tragiskt att det är männen som har tillgång till elitnivån medan kvinnorna/tjejerna får håla sig på de lägre nivåerna.
 

 
Bilden lånad från Annat perspektiv
 

0 kommentarer
    Follow
publicerat i Dagbok

Visa fler inlägg