Ärlighet varar inte alltid längst

Jag vet inte hur många gånger jag hört kommentarer i stil med "om man umgås med mig får man acceptera att jag alltid är ärlig". Med ungefär samma förutsägbarhet som när en sverigedemokrat inleder ett rasistiskt uttalande med "jag är inte rasist, MEN...", kommer sedan någon ganska elak kommentar om att vederbörande tycker man har dålig klädsmak, stil, fel jobb eller vad det vara månne.
Jag tycker det är otroligt viktigt att vara ärlig, allt annat är en ren lögn. Oftast tar man hellre en hård sanning än en lögn. Men vissa gånger måste man faktiskt också fundera över vilket syfte en sanning fyller. Är det en sårande sanning, bör syftet med att leverera den väga upp det faktum att mottagaren till exempel blir ledsen eller sårad.
Självklart är det okej att påpeka att någon är överviktig om övervikten är så rejäl att det verkligen är en fara för personens hälsa. Och visst kan man påpeka någons klädstil om ett visst klädval är rent olämpligt vid ett visst givet tillfälle - men kanske inte med ordvalen att vederbörande har taskig smak.
Men många tycks glömma all vett och reson när det kommer till att vara ärlig. Man vill för mycket helt enkelt och tycks glömma bort att ärlighet inte alltid är av godo. För många är det någon form av prestige i att framstå om en ärlig och härlig person och man lägger så stor vikt i att vara ärlig att man glömmer bort allt annat som har med socialt samspel att göra.
Är det någon gång vi svenskar inte klarar av att vara så där mysigt lagoma, är det uppenbarligen när det kommer till ärlighet. Vi är kända för att vi inte alltid säger sanningen, av rädsla att såra. Istället sårar man i många fall egentligen mer genom att dra en lögn än om man säger sanningen. Men lyckas vi övervinna rädslan för att säga sanningen och vara ärliga, löper vi linan ut och är istället för ärliga för omgivningens bästa.
 

 
Bilderna lånade från Twitter, Glamnails
 

Pusha   Follow        
                submit to reddit
#1 - - Marianne :

Hmmm.... det där är som en balansgång, man behöver inte vara ärlig om någon inte frågat om ens åsikt, men jag skulle nog ha svårt att ljuga om jag blev tillfrågad.....men som min mor sa "har du inget snällt att säga, så var tyst"
I vissa fall kanske en liten osanning kan vara ok?

#2 - - M:

En del gömmer sig absolut bakom devisen att hen "bara är ärlig" och "det får man faktiskt tåla" fast de bara är plumpa.

Som du säger, vad fyller sanningen för funktion?



KOMMENTERA INLÄGGET HÄR

    Follow